←  Fredmans epistel n:o 22
Fredmans epistel n:o 23
av Carl Michael Bellman
Fredmans epistel n:o 24  →


[ 60 ]

N:o 23.
FREDMANS EPISTEL,

Som är ett soliloquium, då Fredman låg vid krogen Kryp-In, gent emot banco-huset, en sommar-natt år 1768.



  Ach du min Moder! säj hvem dig sände  
Just til min faders säng.
Du första gnistan til mit lif uptände;

Ach jag arma dräng!
Blott för din låga
Bär jag min plåga,
Vandrar trött min stig.
Du låg och skalka;
När du dig svalka,
Brann min blod i dig.
Du bordt haft lås och bom
För din jungfrudom.

Flauto. - - - För din jungfrudom.
 
* * *
Tvi den Paulunen, tvi ock det verke
Man til din Brudsäng tog!
Tvi dina Ögon och dit Jungfru-märke,

Som min Far bedrog!
Tvi ock den stunden
Då du blef bunden

[ 61 ]

Och din tro förskref!
Tvi dina fötter
Då du blef trötter
Och i sängen klef!
Ell’ kanske på et bord
At min bild blef gjord.

Flauto. - - - At min bild blef gjord.
 
* * *
Et troget hjerta platt jag föraktar;
Tvi både Far och Mor!
Här ligger jag i rännsten och betraktar

Mina gamla skor.
Tvi tocka hasor!
Rocken i trasor!
Skjortan svart som sot!
Si på Halsduken,
Lamskins-Peruken,
Och min sneda fot.
Det kliar på min kropp;
Kom och hjelp mig opp.

Flauto. - - - Kom och hjelp mig opp.
 
* * *
Känn mina händer magra och kalla
Tvi både Far och Mor!
Se dem af vanmagt vid min sida falla,

Liksom visna strån.

[ 62 ]

Ögon och kinder,
Alt sammanbinder
Dubbel skröplighet.
Himmel! min tunga
Orkar ej sjunga
Om den frögd jag vet;
Om kärleks ro och qval,
Och en full Pocal.

Flauto. - - - Och en full Pocal.
 
* * *
Läska min tunga, ach! Söta safter
Spriden i kärlen ljud.
Jag är en hedning, hjerta munn och krafter

Dyrka Vinets Gud.
Fattig, försupen,
I denna strupen,
Fins min rikedom.
I alla öden,
I bleka döden
Läskar jag min gom,
Och i min sista stund
Glaset för til mund.

Flauto. - - - Glaset för til mund.
 
* * *
Men krogdörn öpnas, Luckorna skrufvas;
Ingen i staden klädd.
Stjernan af Morgon-rodnan liksom kufvas

Ned i molnens bädd;

[ 63 ]

Solstrålar strimma,
Kyrktornen glimma,
Luften blir så ljum.
Hvar är nu kappan?
Här ser jag trappan
Ned till Bacchi rum.
Gif mig en sup, min själ
Törstar snart ihjäl.

Flauto. - - - Törstar snart ihjäl.
 
* * *
Nå så gutår, jag vil mig omgjorda,
Ragla till bord och stop.
Nu ska de styfva leder blifva smorda,

Smorda all ihop.
Hurra Courage!
Lustigt Bagage!
Friskt i flaskan, hej!
Nu är jag modig,
Tapper och frodig,
Och jag fruktar ej.
Ännu en sup ell’ par.
Tack, min mor och far.

Flauto. - - - Tack, min mor och far.
 
* * *
Tack för hvart sänglag, Skål för hvar trogen,
Som gjort vid Brudstoln sväng;
Tack du som virket högg och drog ur skogen

Til min födslo-säng;

[ 64 ]

Tack för din låga,
För din förmåga,
Du min gamla Far;
Kunde vi råkas,
Skulle vi språkas,
Supa några dar;
Min bror du bliva skull,
Och som jag så full.

Flauto. - - - Och som jag så full.