Förarbetena till Sveriges rikes lag 8/Ständernas gemensamma förhandlingar 1734

←  Ständernas gemensamma förhandlingar 1731.
Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736. 8
Riksdagshandlingar angående lagkommissionens förslag.

Wilhelm Sjögren (red.)
Anmärkningar mot förslaget till Rättegångsbalk vid 1734 års riksdag.  →


[ 81 ]

Ständernas gemensamma förhandlingar 1734.

Den 11 Julii.

Församlade sig samtelige Riksens ständer på Riddarhussahlen at fortfara med nya lagens skiärskådande och fastställande. Och sedan ständerne efter wanligheten intagit sine rum, betygade Hr Landtmarskalken Ridderskapet och adelns fägnad at se deras älskelige medbröder, de öfrige Riksens höglofl. ständer, här församlade at uti broderlig förtrolighet tilsammans öfwerlägga och afgiöra et så angelägit ärende som lagen; tilläggandes, at som Deras Excellencier Riksens rådh wid sidste riksdag derwid warit tilstädes, så lära förmodeligen Riksens ständer deras biträde också nu åstunda, då med sielfwa saken kunde giöras en begynnelse.

Som ständerne härtil gofwo sitt bifall, hemstälte Hr Landtmarskalken, om icke en deputation af alla 4 stånden kunde utnämnas at invitera Deras Excellencer Riksens råd.

Hwartil jemwäl samtycktes.

Och utnämdes 8 af Ridderskapet och adeln samt 4 af hwartdera de andre stånden, hwilcke i detta ärendet afginge.

Af Ridderskapet och adeln woro härtil deputerade: Gref De la Gardie, Fullm. Frih. M. Ungern v. Sternberg, Gref Strömfelt, Fullm. Capit. Gust. Ruut, Frih. Öfwerste Taube, Frih. Öfwerste Wrangel, Hr Wilhelm Pauli, Hr Ryttmästar Sigeroth, Hr Wachenfelt, Hr Ludwig von Böhnen.

Uppå Hr Landtmarskalkens giorde frågan bifölls äfwenwäl, at Hr Cammarråd Wulfwenstierna, hwilcken sutit i lagcommissionen och om det behöfwes lärer kunna gifwa en och annan uplysning, läser up lagbalckarne.

[ 82 ]Sammaledes blef ock af ständerne tillåtit, at andre, som eij äro af stånden och lägga sig på lagklokheten, måge få wara närwarande, doch utan at votera.

Hr Landtmarskalken hemstälte Riksens ständer, om nu med lagbalckarne skall fortfaras, eller och Lagcommissionens utlåtelser öfwer de wid sidste riksdagen dit remitterade anmärckningar först företagas.

Borgareståndets taleman Justitieborgmästaren Aulæwill förklarade ståndet åstunda, at med anmärckningarne giöres begynnelse.

Åtskillige af Ridderskapet och adeln woro af den tanckan, at med balckarne fortfares och anmärckningarne, så fort de giöras, remitteras til Lagcommissionen samt at sedan Lagcommissionens arbete företages.

Hr Landtmarskalken giorde frågan, om med lagbalckarne skall begynnas.

Hwilcket af de 3 stånden bifölls.

Men Borgareståndet förblef wid sin yttrade mening.

Deputationen kom tilbaka. Frih. Ungern, som fördt ordet,. berättade, at Deras Exctr tackat för invitationen samt bedt til Riksens ständer förmäla deras hörsamma hälsning; och som Deras Exc:r för denne orsaken sedan kl. 8 warit tilsammans, hade de och lofwat at nu komma neder och önskat lycka och wälsignelse til detta wigtiga arbetet.

Borgmästaren Aulæwill: Ehuruwäl Handelsbalcken nu i ordningen följer, så åstundar doch Borgareståndet, att med den samme må upskiutas, emedan de eij hint få sine anmärckningar derwid färdige, med hwilcke de nu äro i wärcket begrepne; och lärer detta så myckit häldre kunna bifallas, som ständerne wid förre riksdagen förundt upskof med Handelsbalcken, och de i orterne eij förr än nu haft del af samma balck; dess utan winnes myckin tid och lindras myckit beswär, om anmärckningarne på en gång ingifwas, så at man eij wid hwar §, då den upläses, här först giör påminnelserne.

Hr Landtmarskalken frågade, om icke med Handelsbalcken et par plena kan upskiutas och nu begynnas med Straffbalcken.

Hwilcket af ständerne bifölls.

Emedan det anmältes, at Deras Exc:r Riksens råd ankomma, blefwo de efter wanligheten mötte wid andre stora Riddarhusdören [ 83 ]och beledsagade in til skrancket af samma deputation som giordt invitationen. Sedan Deras Exc:r framträdt til de för dem satte stohlar innom skrancket, beneventerades de af Hr Landtmarskalken med följande tal:

Riksens höglofl. ständer tacka Deras Exc:r Herrar Riksens råd, för det de uppå deras anmodan behagat sig här infinna och med dem sammanträda öfwer et så angelägit och nyttigt wärck, som angående den nya lagens skiärskådande och fastställande ännu öfrigit wara kan, hwartil den högste Guden tächtes förläna nåd och wälsignelse.

H. Exc. Riksrådet Gref Horn, som den äldste af rådet, swarade härpå med följande tahl:

Högwälborne, wälborne, hög- och ährewördigste, höglärde, wördige, ähreborne, förståndige, wälachtade, hederwärde och redelige gode herrar och swenske män, wåre högt älskelige bröder.

Riksens råd aflägga deras hörsamste tacksäijelse för den heder, som Riksens höglofl. ständer dem betedt, i det de åstundat deras sammanträde wid den nya lagens öfwerseende, önskandes af hiertat, at Riksens höglofl. ständer, som af deras bekandte nit för rättwisans frie och obehindrade lopp nu täncka at fortfara med et så angelägit wärck, måge ernå deras påsyftade ändemål, at fastställa en så rättwis, tydelig och klar lag för Swea inbyggare, at den hwarcken i wåre eller i wåre efterkommandes tider må behöfwa någon förbättring. Ja, Gud, som är den högsta lagstiftaren och domaren, igenom hwilcken konungarne regera och rådherrarna stadga rätthet, kröne denna deras berömwärde omsorg med et önskeligit slut samt de behagelige påfölgder, at domarena måge med et ömt samwete följa samma lag och se til hwad de giöra, emedan de icke hålla menniskiodom utan Herrans, och at han är med dem i domen, så at ingen billig rättsökande må med skiähl kunna klaga sig wara för när skiedt. På det sättet warder orättwisan, som giör all land öde, förqwäfd och utrotad, men rättwisan, som är en ibland de starkaste grundpelare, hwaruppå et lands och rikes wälstånd beror, med Guds hielp handhafd och wid macht hållen samt den store Guden tient och ärad.

Sedan Deras Exc:r satt sig, berättade Hr Landtmarskalken, at Riksens ständer kommit öfwerens at nu begynna med Straffbalcken, emedan Borgareståndet begiärt upskof med Handelsbalcken, [ 84 ]samt at Hr Cammarråd Wulfwenstierna, som är en ledamot i Lagcommissionen, läser up balckarne och gifwer uplysning, när påminnelser giöras.

Ståndens secreterare trädde fram til bordet, at på samma sätt som wid förre riksdagen skiedde föra protocollet.

Emedan Riksens ständer funno godt, at nu som förre gången först hela capitlet upläses och sedan hwar § särskilt, då påminnelserne derwid kunna giöras, upläste Hr Cammarråd Wulfwenstierna af

Straffbalcken första capitlet.

Sedan uplästes 1 § särskilt.

Borgmästaren Aulaewill påminte, at straff för måhlsägande, som nidlägger sak, bör allenast giälla i dråpsaker, men eij uti mindre måhl.

Borgmästaren Smaræus: at han eij bör straffas, om han eij med upsåt nidlägger.

Til det förra swarades, at § eij talar om andre än lifssaker och grofwa missgierningar; och til det senare, at domaren pröfwar om det skiedt med upsåt eller eij.

§ bifölls som den är.

2 §. Hr Ehrencrona påminte det wara något mörckt satt, at borgen eij må tagas, ther saken går å lif eller kropp, emedan månge måhl kunna högt angifwas, som domaren sedan pröfwar böra allenast med mindre kropsplicht beläggas; i sådane måhl bör borgen få ställas.

Hr Wulfwenstierna: Cronobetienten, när han griper någon för missgierning, kan eij weta, om det blifwer lifssak eller eij; och månge gånger dömes eij til lifsstraff, utan til æquivalent kropsplickt. som 9 gånger gatulopp. Dess utan förklarar sig § sielf med thesse orden: »ther eij med penningar bötas må», at här allenast förstås missgierningar; och för them kan eij borgen tagas.

Hr Ehrencrona: För mig är § klar nog, men för cronobetienten, som skall fängsla den brotslige, bör den giöras tydeligare.

Hr Didron: På färsk giärning kan cronobetienten gripa en brottslig, men eliest eij utan landshöfdingens befallning.

Någre af Ridderskapet och adeln förmente, at § bör ställas tydeligare, på det cronobetienterne eij måge få taga sig tilfälle at arbitrera, om borgen får ställas eller eij.

Härtil swarades, at detta eij ankommer på cronobetientens, utan [ 85 ]på domarens bepröfwande, och är denne § eij skrifwen för cronobetienten, utan för domaren.

Hr Landtmarskalken frågade, om § blifwer ståendes som den än

Hwilket af ständerne med ja beswarades.

Hr Adlerbeth förestälte, om icke de, som giöra påminnelser, tillika wille gifwa wid handen, på hwad sätt det bättre och tydeligare uti § kunde utsättjas; emedan ingen konst är at giöra observationer, men wäl at gifwa förslag til det, som bättre är.

Hr Landtmarskalken frågade, om denna föreställningen winner bifall.

Hwartil af Riksens ständer bejakades.

3 §. Härwid påmintes, at af de förste orden i bemälte § följer en stor gravation, om man skall wara förbunden at föda den, som man häfta låter, och at altså borde stå: »eij för grofwa missgierningar häfta låter»

Hr Wulfwenstierna: I grofwe missgierningsmål är klart at cronan bör underhålla den fångne, men låter iag gripa någon, som af mig stuhlit, så bör jag underhålla honom til dess han blifwit lagbunden; ty en, som giordt dråp, tager länsmannen på mitt angifwande, och behöfwer iag eij föda en sådan missgierningsman.

Ständerne biföllo § således, at näst efter orden »häfta låta» tillägges: »uthan then för grof missgierning baar åtagen är».

4 § bifölls.


Andra capitlet

bifölls, doch med denna ändring, at i stället för »i kyrckogård läggas» sättes: »afsides i kyrckogård läggas».


Tredje capitlet.

Wid 1 § påminte Hr Superintendenten Aurivillius, at fångar eij måge utföras til döden, innan prästerne funnit dem beredde, för then siälawåda, som eliest är at befara.

Hr Wulfwenstierna: I 4 § talas tydeligen härom; i öfrigit, om det allenast skulle ankomma på beredelsen, torde mången missgierningsman aldrig blifwa beredd, i hopp at upskiuta dödsstraffet.

Hr Exc. Gref Gyllenborg förmälte, at härom i den nya Kyrckiolagen tydeligen finnes stadgat.

[ 86 ]§ bifölls af ständerne som den är. Sammaledes biföllos och alle de öfrige §§ i detta capitel, nemligen den 2, 3, 4, 5 och 6:te.


Fierde capitlet.

bifölls, och giordes therwid ingen påminnelse.


Femte capitlet.

Första och andra §§ biföllos.

Wid 3 § frågade Hr Didron, om denne § skall giöra ändring i Krigsarticklarne, deräst stadgat är, at gatulopp skola skie igenom 300 man, men här allenast genom 100; på sådant sätt kommer en, som dömes efter Krigsarticlarne, at lida tredubbelt straff emot en annan, som dömes efter allmänna lagen, så at, när denne löper 9 gatulopp, kommer den andra at löpa 27.

Hr Ehrencrona: Denne § är af alla förordningar utdragen och så wäl utarbetad, at derwid inge påminnelser behöfwas.

Hr Didron: Det finnes likwäl, at han är stridig med Krigsarticlarne.

Hr Landtmarskalken: Frågan är, om § i detta mål giör ändring i Krigsartidarne.

Borgmästaren Aulæwill hölt före, at Krigsarticlarne böra lämpas efter denne

Hr Wulfwenstierna: Krigs- och Siöarticlarne böra wara skarpare än den allmänna lagen, eliest är det omöijeligit styra en sådan myckenhet af folck.

Hr Didron: Jag påminner allenast för den orsaken skull, at lagen för alla må blifwa lika.

Hr Landtmarskalken: Här äro månge af den meningen, at när krigsfolcket är i fält, på möten eller under flygande fahna, böra de dömas efter Krigsarticlarne, men när de ligga hemma, efter den allmänna lagen, jemwäl ock at gatuloppen böra skie igenom 200 man i stället för 100, som i § utsatt är.

Frih. Fuchs: Alt hwad som dömes efter Krigsarticlarne bör och exequeras efter Krigsarticlarne.

Hr Ehrencrona: Det är nog, om gatuloppen skie igenom 100 man, och hafwer efter gamla lagen eij warit mera. Det länder allmogen til hinder och beswär, om detta antalet skulle ökas; men wid [ 87 ]krigsfolcket är eij denne swårighet, ty antingen regimentet är tilsammans eller de ligga i garnison, hafwa de altid tilräckeligit manskap härtil.

Borgmästaren Aulæwill: Wid Stockholms stad har aldrig brukats mer än 100 man, och hafwa doch executionerne ofta warit skarpare än när 300 man blifwit brukade.

Hr Adlerbeth: Lagcommissionen hafwer ändrat de förre straffordningar, och synes straffet blifwa för lindrigt, om hwart genomlöpande skall räknas för et gatulopp; men om fram- och tilbakalöpande genom 100 man räknas för et gatulopp, synes ändemålet kunna winnas.

Undertalemannen af Bondeståndet Olof Håkansson sade allmogen åstunda, at alt gatulopp på landet må förwandlas uti spöslitande, och det för den orsaken, at de uti andetiden och eliest igenom executioners förrättande eij måge blifwa hindrade.

Hr Wulfwenstierna: I den följande 4 § är stadgat, at en sådan ändring kan skie.

Undertalemannen: Om detta intet tydeligare utsättes, kunna cronobetienterne bry allmogen när de wilja samt uppehålla dem at förrätta gatuloppsexecutioner.

Hr Wulfwenstierna: Straff är intet allenast för den brottsligas skuld, utan ock til en warning för andra; hwilcket ändemål bättre synes kunna erhållas igenom gatulopp, då myckenheten är tilsammans, som ser deruppå.

Borgmästaren Stoltz frågade, huru domaren sig förhålla skall, när kroppsplickten emot penningar skall utsättjas och summan går öfwer halfparten af tijondetahlet, som til exempel om någon stuhlit 76 daler; förmente altså, at detta tydeligare bör utsättjas.

Hwartil swarades, sådant eij behöfwas, emedan in criminalibus altid den lindrigaste wägen tages.

Hr Landtmarskalken: Här äro nu 3 frågor: om Krigsarticlarne skola ändras, om gatulopp skall räknas igenom 100 eller 200 man, samt om gatulopp skola uphäfwas och förwandlas i spö- och rijsslitande.

Hr Ehrencrona: Quæstionen är moverad, om uti Krigsarticlarne gatuloppsstraffet skall wara lika med det i allmänna lagen. Iag swarar: det låter sig eij giöra, utan bör krigsfolcket, när de äro i [ 88 ]hemkall, straffas efter allmänna lagen, men i feldt och garnisoner efter Krigsarticlarne.

Hr Didron hemstälte, om icke Krigsarticlarne jemwäl böra gå til Lagcommissionens utarbetande, emedan de äro giorde under souverainitetstiden, och det förnimmes, at Siöarticlarne til ständerne äro wordne remitterade at blifwa öfwersedde och förbättrade.

Frih. Ungern: I fält böra Krigsarticlarne eij ändras, men wäl i garnisoner, ty eliest blifwer den billiga regeln eij i ackt tagen, at enahanda brott bör hafwa enahanda straff. Jag will fråga hwad jämnlikhet deruti är, at när här i Stockholm en gardieskarl och en borgardräng stiäla lika myckit och på en gång, at den ene skall straffas tredubbelt mer än den andre; och tyckes altså, hwad eij brott i commandosaker angår, at de i garnisonerne böra dömas efter almän lag.

Hr Wulfwenstierna: At lämpa Krigsarticlarne efter allmänna lagen, går, som Frih. Ungern säijer, i alla måhl eij an. Det hemställes altså, om icke krigsbefehlet kunde inkomma med et memorial, om hwad de förmena uti Krigsarticlarne böra inrättas efter allmänna lagen.

Hr Adlerbeth biföll jemwäl Frih. Ungern, emedan wid häradsrätterne krigsfolcket dömas efter allmänna lagen.

Hr Didron giorde det förbehåld, at krigsbefählet med et memorial häröfwer må inkomma.

Hr Landtmarskalken frågade, om quæstionen angående Krigsarticlarne kan hwila.

Sedan frågade Hr Landtmarskalken, om fram och tilbaka skall räknas för et gatulopp.

Men på intetdera föll något swar.

Utan påmintes å nyo af Bondeståndet om gatulopps förwandlande i spöslitande.

Hr Wulfwenstierna: Det synes betänckeligit at uphäfwa en så gammal lag; dess utan finnes och af den följande §, at efter omständigheterne gatulopp i spöslitande kan förwandlas.

Borgmästaren Aulæwill: Borgareståndet bifaller Bondeståndet, at gatuloppen böra afskaffas.

Hr Adlerbeth: K. rescriptet til Giötha hofrätt är bekant, om gatulopps förwandlande i spöslitande; hwilcket och sedan blifwit fölgdt [ 89 ]i Giötha rike. Doch synes det eij böra blifwa allmänt, utan at på grofwe missgierningar gatuloppsstraffet må förblifwa och på mindre brott spöslitande. På detta sättet kan allmogen skie nöije. Och som derjemte månge synes wara af den tanckan, at fram- och tilbakalöpande igenom 100 man bör räknas för et gatulopp, så kunde § derefter projecteras.

Hr Landtmarskalken: 2 § är redan af samtelige ständerne gillad, hwarutinnan gatuloppsstraffet faststäldt är. Nu påstå Borgareståndet och allmogen, at alt gatuloppsstraff skall uphäfwas.

Undertalemannen af Bondeståndet: Wij hade tänckt at giöra denna påminnelsen wid 2 §, men kommo då eij dertil.

Hr Wulfwenstierna: Wid förra riksdagen blef Missgierningsbalcken af samtelige stånden gillad, hwaräst gatulopsstratfet månge gånger finnes utsatt, och synes altså nu eij kunna ändras. Det kunde kanske således hielpas, at i den följande § tillsättes: »stånde til domaren at pröfwa härom»; då kunna de af allmogen, när nödigt är, giöra sine påminnelser, emedan de sittja i nämden.

Undertalemannen: I Giötha rike har nu gatulopsstraffet i 16 åhr warit nästan utur bruk; och har man befunnit, at spöstraffet gifwit större sky och fasa, emedan med dess execution kan hafwas bättre påseende än med gatulopp, hwarwid den brottslige på många sätt kan undwika at så hårdt blifwa näpst.

Borgmästaren Billmarck hemstälte, huru anständigt det är, at en af allmogen, som det ena åhret haft den hedern at wara herredagsman, det andra åhret skall förrätta gatulopsexecution.

Hr Ehrencrona: Det woro önskeligit at på något sätt komma ifrån denna quæstionen. Det lärer wara swårt at nu utsluta gatulopsstraffet utur lagen, sedan Riksens ständer wid förre riksdagen uti Missgierningsbalcken det samma på så många ställen faststäldt. Hwad Undertalemannens sidsta påminnelse angår, så kan altid skaffas bot derföre, at de, som det skola undergå, måge hafwa tilbörlig känning deraf; och hwad wanhedren angår, så synes pålstraffet myckit nesligare. Wij böra oss härmed eij längre uppehålla, ty ändra wij detta, så häfwa wij en stor del af Missgierningsbalcken, som redan är faststäldt, och då få ständerne hwar gång nytt arbete, utan at någon tid komma til slut.

[ 90 ]Hr Landtmarskalken giorde frågan til stånden, om gatulopsstraffet skall blifwa stående.

Ridderskapet och adeln swarade med ja.

Prästeståndet sammaledes, emedan bemälte straff wid sidsta riksdag af samtelige stånden en gång är faststält och således nu eij bör ändras.

Men Borgareståndet och Bondeståndet swarade med neij.

Hr Landtmarskalken: Nu äro här twenne stånd med och twänne emot, och lärer altså saken blifwa som den förr war faststäld.

Det berättades, at åtskillige af Borgareståndet sagt ja til frågan.

Hr Celsing: Här äro åtskillige af Ridderskapet och adeln, som eij uptagit frågan annorledes, än at gatulopsstraffet skulle förwandlas i spö, och i den tanckan hafwa de sagt ja.

Hr Landtmarskalken frågade, om då hela detta 5 capitlet til härnäst skall upskiutas.

Hr Lilljestierna hemstälte, om icke Lagcommissionen kunde få del af alle de nu giorde påminnelser och med sine tanckar deröfwer inkomma.

Borgmästaren Aul[ä]will swarade, at Lagcommissionen sig intet kan utlåta öfwer en sak, som är in crisi hos stånden.

Hr Landtmarskalken uprepade å nyo frågan, om icke hela 5:te capitlet må upskiutas til härnäst.

Hwilcket af ständerne bifölls.

Hwarmed denna sessionen slöts.

Och sedan Deras Excellencer af deputationen på samma sätt blifwit beledsagade som de emottogos, skildes ständerne åt[1].


[ 91 ]

Den 17 Julii.

Infunno sig Riksens ständer på riddarhuset at fortfara med lagwärcket.

[ 92 ]Sedan Deras Excellencer Riksens råd härom blifwit averterade och af en lika starck deputation samt på samma sätt som förre gången blifwit emottagne och deras ställen intagit, sade Hr Landtmarskalken, at Lagcommissionen inkommit med et project til at jemka 5:te capitlet Straffbalcken, hwilcket project Ridderskapet och adeln för sin del bifallit.

Uplästes altså de första fyra §§ af bemälte capitel, således inrättade som Ridderskapets och adelns extractum protocolli af den 13 Julii, hwilcket finnes pag. 178, innehåller, warandes dessutan näst orden »eij flera än 30 par rijs» tillagdt: »3 slag af hwartdera paret».

Sedan uplästes å nyo 1 §, hwarwid Bondeståndet å nyo yrkade sitt förra påstående, at alt gatulopsstraff å landet måtte afskaffas och i stället brukas spö- och rijsslitande, som af profossen borde förrättas under häradsfogdens eller länsmannens upsickt.

Hr Wulfwenstierna förestälte, at som straffet bör jemwäl tiena til warning för andra, så kan et sådant ändemål bäst erhållas, när på landet grofwe missgierningar med gatulopp afstraffas, emedan då större menighet är tilstädes; i städer kan pålstraffet hafwa samma wärckan, emedan flere der i en hast kunna komma tilsammans, så at för den orsaken skuld gatulopsstraffet der eij är så nödigt, hwaremot på landet pålstraffet synes mindre nyttigt, emedan eij så månge deraf taga warning, den swårigheten jemwäl derwid förefaller, at om det skall förrättas wid tinget, kan ofta litet folck nog wara närwarande, som wid extra ting; wid kyrckan låter det eij eller wäl giöra sig, och om det skall skie der gierningen är begången, så kan ofta hända at det är et afskildt ställe.

Härtil swarades af Bondeståndet, at wid swåra executioner af spöslitande är altid menighet nog tilstädes, allmogen skickar då ungdomen dit at taga warning; men wid gatulopsstraffet måste husbonden sielf, sig til största hinder, wara tilstädes, så at mången gierna [ 93 ]gofwo ut penningar at eij härmed försumma sin tid, och måste då de, som bäst behöfde warningen, ofta blifwa hemma, emedan, när husbonden är borta, nödigt folck måste lemnas wid gården. Hwad stället angår, så äro upbördsmöten dertil beqwämligast, deräst altid en myckenhet af folck är tilstädes.

Uplästes Borgareståndets Extractum protocolli af den 13 julii, hwarutinnan bifalles, at å landet och i städerne, ther eij tillräckelig wacht är, gatulopsstraffet i spöslitande bör förwandlas, med flere påminnelser wid denne balcks 5:te capitel angående antalet af manskapet, som slå skall, samt huru löpandet bör räknas.

Hr Landtmarskalken frågade, om Prästeståndet bifaller Lagcommissionens project.

Hwartil af Doctor Eric Benzelius swarades, at ståndet conformerar sig med Lagcommissionens temperament, särdeles som gatulopsstraffet wid förre riksdagen uti Missgierningsbalcken af alla stånden faststäldt blifwit och dessutan ifrån långliga tider uti riket brukeligit warit.

Hr Landtmarskalken: Emedan Ridderskapet och adeln jemwäl äro af samma tancka, så äro nu 2 stånd på hwardera sidan. Det woro önskeligit, at stånden härom kunde förena sig på något sätt.

Frih. Ungern: Största swårigheten är, at gatulopsstraffet uti Missgierningsbalcken af ständerne redan är faststäldt. Kunde samma swårighet häfwas, så torde kanskie finnas medel at förena sig om gatulops afskaffande på landet.

Borgmästaren Aulæwill påminte, at det jemwäl i Stockholm må afskaffas, emedan det i andre städer i brist af tillräckelig wacht eij lärer komma at brukas.

Som härwid föreslogs, at så wäl på landet som i städerne, jemwäl och i Stockholm, bemälte straff aldeles må afskaffas, dock at med krigsfolcket efter Krigsarticlarne förblifwer, samt at utur Missgierningsbalcken uttages hwad der om gatulopp stadgat är, yttrade sig Doctor Eric Benzelius på Prästeståndets wägnar, at ståndet til olusts förekommande, och at man må komma til slut härutinnan, gifwer sitt bifall til thet, som nu föreslagit blifwit.

Hr Landtmarskalken: Emedan således en ändring kommer at skie uti den redan faststälte Missgierningsbalcken, hemställes Riksens ständer, om icke de nu tillika behaga förklara, at uti det, [ 94 ]som wid förre riksdagen af ständerne uti nya lagen faststäldt blifwit, ingen widare ändring än denna om gatuloppens afskaffande tillåtes.

Detta bifölls af Riksens ständer.

Sammaledes ock, at Lagcommissionen jämkar både denne puncten och Missgierningsbalcken efter det, som nu af ständerne blifwit beslutit.

3 § går aldeles ut, såsom helt onödig, sedan gatulopsstraffet, på sätt som bemält är, blifwit afskaffat.

4 § blifwer ståendes, allenast orden i begynnelsen något jämkas.

5 och §§ bifölles.


Utsökningsbalcken. 1 Capitel.

1 § bifölls.

Wid 2 § påminte Borgmästar Aulæwill på ståndets wägnar, at der intet landshöfdingen bor i staden, utmätning må skie af magistraten, när måhlet intet är appellabelt eller domen wunnit laga kraft, på det eij de sökande måge uppehållas eller förorsakas at giöra långe resor endast til at erhålla landshöfdingens remiss.

Hr Wulfwenstierna swarade, at detta jemwäl wid landshöfdingeinstructionens upsättjande 1723 warit ventilerat, men at man då funnit säkrare at låta utmätning anbefallas af landshöfdingen, emedan, om han wid domen något finner böra ändras, han sådant hos hofrätten kan angifwa.

Hr Ehrencrona instämde härmed, och at det woro eftertänckeligit at i småstäderne ändra denna process, emedan landshöfdingarne ofta funnit orsak at begiära ändring i sådane domar.

Borgmästar Aulæwill androg, at de större städer hafwa et sådant privilegium.

Hr Ehrencrona: I större städer äro flere magistratspersoner och altså faran eij så stor.

Hr Aulæwill frågade, hwarföre icke en liten stads magistrat må hafwa samma autoritet som en cronobetient.

Hr Ehrencrona swarade, at den senare eij är domare.

Borgareståndet påstod, at det då måtte tillåtas magistraterne i de städer, der ciemnersrätter äro.

Hr Landtmarskalken frågade altså ståndwis, om § blifwer som den är upsatt.

[ 95 ]Hwartil de 3 öfrige stånden swarade med ja.

3 § bifölls sammaledes.

Wid 4 § påminte Hr Iserhielm, om icke den, som sielf pantar, griper så snart domaren som executoren i ämbetet, och hemstälte fördenskull, om icke brottet utan något rubrum med des straff kunde utsättjas och hafwa sitt säte uti 10 cap. Handelsbalcken; jemwäl och böterne på landet, deräst ofta hela summan eij kan wara 7 eller 8 dahler, lindras och utsättjas til 1/3 af summan.

Hr Ehrencrona swarade, at lagen eij anser quantum, utan brottet, emedan han egenwilligt fallit executoren i ämbetet. Hwad böterne angår, så blef wid förre riksdagen faststäldt, at de skola på alla ställen i lagen modereras.

Borgmästaren Aulæwill frågade, om icke saken bör gå til domaren.

Hr Wulfwenstierna: Om saken är klar och tilstådd, behöfwes det eij, men om derom twistas, måste domaren gifwa utslag.

4 § bifölls altså med denne förändring, at det tillägges näst efter orden »tillgripit hafwen: »böte och 40 dahler och rätte up skadan, när domaren thet pröfwat hafwer».

Wid 5 § påminte Hr Adlerbeth, at uti denne och den följande § tillägges Konungens befehlhafwande domarerättighet i anseende til dem sielfwa och til andre; hwarom 1695 åhrs förordning annorlunda stadgar. Och som detta synes eftertänckeligit. hemstälte han Riksens ständer, om icke desse §§ kunde slutas ut och det härutinnan förblifwa efter gamla lagen.

Hr Ehrencrona sade sig hafwa welat giöra samma påminnelse, hwad 5 § angår, emedan en menniskia snart kan regeras af en affect; men at efter 6 §:s innehåld, när parter emot hwarannan bruka otidighet inför landshöfdingen, han då må kunna belägga dem med böter.

Hr Adlerbeth: Det är för undersåtarne tryggare, at edswurne domare handtera sådane saker, och hafwa hofrätterne, dit desse måhl höra, altid härutinnan wist alfwarsamhet och stränghet.

Hr Wulfwenstierna: Lagcommissionens ändemål har warit at förkorta processer; och om någon finner sig genom de ålagde böter förolämpad, förmenas honom intet på wederbörlig ort at klaga.

Hr Adlerbeth swarade, at den lidande sattes emedlertid in petitorio.

[ 96 ]Hr Lilljestierna: Om en domare, när han missfirmas, eij sielf får döma deröfwer, utan skier sådant af de öfrige rättens ledamöter, så synes den myndigheten myckit mindre kunna lämnas landshöfdingarne.

Hr Nordenstråhle: Lagcommissionen har wid denna § haft afseende derpå, at hos landshöfdingen är forum executivum och en wiss domaresyssla, emedan han åtskiljer hwad jäfachtigt och ojäfachtigt är, hwilcket är et stort judicium, och stiger ibland til någre 1000 dahler szmt. Om nu parten med et sådant utslag måste wara nögd, så tyckte man, at landshöfdingen för missfirmande jemwäl kunde få pålägga 40 dahl. s:mt, särdeles som wägen til domaren dock blifwer öpen, om någon skulle finna sig wara för när skiedt. Dessutan synes ock härmed den nyttan kunna winnas, at parterne få wördnad för executoren och långe processer förekommas, i det fiscalen eliest borde utföra en sådan sak, som på detta sättet summario processu kunde blifwa afgiord.

Hr Wulfwenstierna lade härtil, at om domaren kan döma i sin egen sak, när han missfirmas, hwilcket skier tota die, så kan ock executoren det samma tillåtas, och är parten jemwäl bättre betient at strax få en liten correction, än at af fiscalen dragas för hofrätten.

Biskop Humble giorde en åtskilnad emillan dom och disciplin; det förra hörde domaren, det senare landshöfdingen til; och sade detta eij egenteligen wara en dom, utan en disciplin, på det Konungens ämbetsmän må wara i stånd at näpsa dem, som eij wilja styra sine tungor och åtbörder, emedan honom tilkommer på Konungens wägnar at tilse at alt går wäl och skickeligen til; och skulle en sådan myndighet honom betagas, så skulle ock embetets wärde förfalla.

Frih. Ungern: Det är å ena sidan eftertänckeligit, om landshöfdingen skulle få pålägga böter uti sin egen sak; och jemwäl å andra sidan, om parterne i dess närwaro skulle få bruka otidighet emot hwarannan. Fördenskull synes bäst wara, at i den senare händelsen landshöfdingen må äga macht at pålägga böter, men at, när det förra händer, saken af fiscalen uptages.

Hr Nordenstråhle: En kan i hast utbrista emot landshöfdingen; pålägges då honom et litet straff, så är det dermed giordt, men skall han anklagas af fiscalen, så måste saken gå til hofrätten, hwaräst blifwer en action, som fordrar tid och omkostnad. Och synes altså bättre at komma til ändemålet igenom en kort process.

[ 97 ]Frih. Ungern: En fiscalisk action skrämer mer än desse böter, kan icke eller igenom en sådan lag aldeles förekommas; så är och härwid ännu et inconvenient, at uti landshöfdingens frånwaro kunna secreteraren och camereraren lägga böter på folck.

Hr Wulfwenstierna frågade hwar forum skall blifwa, när landshöfdingen missfirmas, och sade åtskillige påstå, at det kan blifwa rådstugurätten uti den staden der residencen är.

Hr Nordenstråhle: När Konungens embetsmän och domare blifwit angripne, hafwer det altid hördt til hofrätten och aldrig något annat ställe.

Åtskillige af Borgareståndet förestälte, huruledes i någre lähn residencen woro 100 mihl ifrån hofrätten, som Vesterbottn, och skulle det altså wara alt för beswärligit både för inbyggarne och landshöfdingen at söka hofrätten.

Andre af samma stånd giorde häremot det inkastet, at på sådant sätt kommo magistraten här i Stockholm at döma om öfwerståthållarens missfirmande.

Hr Nordenstråhle: Efter regeringsformen hörer det hofrätten til at skydda domare och executorer, hwilcket han hemstälte huruwida det kan ändras, samt huruwida hofrätten kan fullgiöra hwad regeringsformen i så måtto biuder, enär sådane måhl ställas under et annat forum.

Uplästes 23 § af Regeringsformen.

Hr Landtmarskalken frågade, om ständerne finna at den föreslagne förändringen stöter emot regeringsformen.

Hwartil swarades neij.

Hr P. Silfwerschöld: Emedan landshöfdingarne altid niutit reconvention wid hofrätterne, synes och bäst wara, at det blifwer derwid, och skulle undersåtarne kunna mera skada, om häruti ändring blefwo giord.

Hr von Hökerstedt: Som klagomål öfwer landshöfdingens resolutioner gå til hofrätten, så synes och dess missfirmande böra gå dit; men at fly widlyftighet kunde undersökningen skie i orten, på det sättet kan eij säijas at något skier emot regeringsformen.

Frih. Ungern: Här talas eij om så swåre brott som regeringsformen nämner, utan om smärre.

Hr Ehrencrona biträdde detta, at regeringsformen eij är hit [ 98 ]applicabel, emedan den eij talar om forum för mindre förgripelser, hwarom nu frågan är. Hemstälte altså, om icke uti sådane mindre brott äfwen så förhållas kunde, som det skier i anseende til consistorierne, nemligen at rådstugun i landshöfdingeresidencet blifwer forum.

Hr Wattrang: Lagcommissionens instruction biuder, at nya lagen skulle projecteras efter förre lagar och förordningar; hwarföre skall nu härutinnan skie ändring emot förre förordningar? Det skall aldrig något exempel kunna wisas, at landshöfdingens missfirmande på annat ställe blifwit afdömt än wid hofrätterne.

Sedan härom än ytterligare pro et contra blifwit discourerat, blef af ständerne godt funnit, at 5 § på detta sättet kommer at ändras, nemligen näst orden »therföre warna» kommer then således at lyda: »eller inför domaren, ther Konungens befallningshafwande bor, anklaga låta, at böter honom ther åläggas måge. Är brottet swårare, warde tå han i hofrätten therföre anklagad och dömd, efter thy som lag säijer».

The öfrige §§ af detta capitel, nemligen den 6, 7, 8 och 9 biföllos.


Utsökningsbalcken 2 capitlet

bifölls af ständerne, allenast at uti 6 § anslag går ut, hwarefter § af Lagcommissionen kommer at jämkas.

– – – – – – – – – – – – – – – –


Den 24 Julii.

Woro Riksens Råd och Ständer på riddarhuset församlade, at fortfara med nya lagwärcket.

Och uplästes then efter ständernes godtfinnande af Lagcommissionen giorde jämkningen uti 5 capitlet Straffbalcken, så lydande:


Straffbalcken Cap. 5.

1 § inrättas så, post verba »orkar böta»: »tå afräcknas nijo öre för hwart dagswärcke, och et par spö eller rijs räknas emot twå och en half dahler».

2 och 3 §§ gå aldeles ut, och så blifwer 4 § den 2:a, hwilcken så inrättas:

»Nu skall then brottslige med spö eller rijs afstraffas; hafwe tå [ 99 ]häradsfogden eller länsman å landet upsicht therå, och i staden then som ther tilsatt är, och äge han macht at genast näpsa then med spö eller fängelse, som straffet med flathet wärckställen»

3 §: »Eij må mannen dömas at slita flera än fyratijo par spö och qwinnan flera än trettijo par rijs, tre slag af hwartdera paret»

Sedan blifwer § som then tryckt är.

Thetta som således af Lagcommissionen upsatt blifwit, bifölls af Riksens ständer.

Widare uplästes then af Lagcommissionen giorde jämkningen uti


Utsökningsbalckens 1 Capitel.

4 § post verba »pantar något til sig» inrättas således: »warde genast skild wid thet han tilgripit hafwer, sedan falle honom domaren at böta fyratijo dahler, och rätte skadan up».

5 §z »Dierfwes någor missfirma Konungens befallningshafwande i hans ämbete med ord, skrifter eller åtbörder, warde therföre dömd af rätten i then ort ther brottet skiedt. Är thet brott groft, tå skall han i hofrätten anklagas och dömas»

Desse §§ biföllos af Riksens ständer som the nu woro inrättade.

Hr Borgmästaren Aulæwill begiärte wid detta tilfället, at Hr Öfwerståthållaren måtte tillåtas med et memorial at inkomma, som innehåller någre påminnelser wid denne 5 § i anseende til öfwerståthållareämbetet i Stockholm.

Sedan berättade Hr Wulfwenstierna, at som ständerne wid deras sidsta sammankomst jemwäl hänskutit til Lagcommissionens jämkande den 6 § af 2 capitlet Utsökningsbalcken, men man eij wäl fattadt, om hwad ther angående anslag förmäles aldeles skall gå ut, altså åstundas nu Riksens ständers närmare utlåtande, huru thenne § inrättas skall, och deducerade Hr Wulfwenstierna, hwad nytta thet hafwer til executionens befrämjande och wederbörandes skyndsamma förhielpande til deras rätt, at anslag in foro executivo jemwäl brukas.

Hr Ehrencrona förestälte, hwad åtskillnad härutinnan är emellan domare och executorer, emedan hos de förre bägge parterne eller och deras fullmächtige altid äro tilstädes, men hos de senare allenast den sökande parten; och påminte derjemte, at om fatalierne så spelas den swarande parten, hwilcken intet kan weta när anslagen skie, utur [ 100 ]händerne, lära hos K. Maij:t oändeliga beswär och ansökningar inkomma om restitution af fatalier.

Hr Öfwerståthållaren Frih. Törnflycht begärte wid detta tilället, at Riksens ständer med denna § något litet wille låta anstå, emedan uti det memorial, hwilcket han nu på stunden lärer hafwa den ähran at inlefwerera, jämwäl är andragit angående anslagens nödwändighet i Stockholm.

Riksens ständer gofwo härtil theras bifall.

Uplästes altså


Utsökningsbalckens 3 Capitel.

Hwilcket aldeles bifölls, och giordes therwid inge påminnelser.

Sammaledes och thet


4 Capitlet.

Allenast at wid den 12 § af Hr Lagman Wattrang den påminnelsen giordes, at när twänne eller flere underskrifwit et skuldbref, det skulle kunna gifwa tillfällen til bedrägerier, om hwar och en allenast pro rata skulle betala, emedan en rik och en fattig kunde sättja sig ihop, och när den fattige för sin oförmögenhet skuld eij förmått betala, de sedan efter öfwerenskommande sins emillan dela hwad för den fattige uti betalningen brustit.

Men som härtil swarades, at alle sådane casus altid blifwit dömde efter förskrifningarne, och beneficium divisionis tillåtit blifwit, när eij obligatio in solidum warit ingången, så giordes ingen ändring uti bemälte §, utan gillade ständerne den samma som han war.

Uplästes


5 Capitlet Utsökningsbalken.

1 §. Härwid påmintes af Borgarståndet, at som det ofta kan wara lång wäg at resa, om eden hos Konungens befallningshafwande altid skall afläggas, näst ordet »befallningshafwande» tilläggas må: »eller domaren»

Frih. Wrangel: Then sökande kan och hafwa lång wäg til Konungens befallningshafwande, och bör i thetta fallet faveuren wara på thens sida som söker sin rätt, och eij på den treskandes.

Härtil swarades, at den sökande igenom fullmächtig kan låta afhöra eden, men den andra måste sig sielf inställa.

Hr Biskopen Dr Eric Benzelius sade at Prästeståndet [ 101 ]höijeligen önskade, at de månge edgånger kunde förekommas, hwilcka, när de blifwa en wahna, äro en profanatio nominis divini, och hemstälte Riksens ständer, om ingen utwäg skulle finnas dem at undwika.

Härtil swarades, at detta är det yttersta medlet, som til sanningens bestyrckande uptänckas kan, och när det skier sanningen til styrcko, är det intet något missbruk af Guds heliga namn.

Sedan öfwer then af Borgareståndet giorde påminnelsen något widare blifwit discourerat, funno ständerne godt, at näst orden »Konungens befallningshafwande» tilläggas bör: »eller hos domaren, ther sådant beqwämligare therstädes skie kan».

De öfrige §§ i detta capitel bifölles, allenast at uti den 7 § ordet »skog» går ut, emedan aldrig någon skog är utan jord.

Hr Öfwerståthållaren Frih. Törnflycht begärte Deras Excellencers och Riksens ständers benägna tilstånd, at des memorial, innehållandes någre påminnelser wid 5zte § af 1 capitlet Utsökningsbalcken i anseende til öfwerståthållareämbetet och slottscancellietistockholm, måtte få upläsas och i gunstigt öfwerwägande komma, hwarwid Hr Öfwerståthållaren lofwade gifwa all nödig uplysning på de inkast som kunde giöras, men sade sig eij wilja swara på någon critique.

Memorialet uplästes, hwarutinnan åtskillige skiähl anföras at wisa det så wäl för executionswärckets som Konungens ämbetsmäns wärdighets skuld wara nödigt, at bemälte § så blifwer ståendes som den af Lagcommissionen först blifwit inrättad, och Konungens befehlshafwande frihet lämnas, när otidighet emot dem eller i deras närwaro brukas, at pålägga de i § utsatte böter; eller om detta eij skulle agreeras, at då bemälte 5 § aldeles må gå ut och den 6 någorlunda ändras; men om Riksens ständer intetdera af desse förslag skulle behaga antaga, at K. Maij:t då må lämnas frie händer med råds råde utfärda en ny förordning för executoren i Stockholm, hwaruti om anslagen jemwäl kunde införas, hwilcka här i Stockholm eij wäl lära kunna afskaffas.

Frih. Eric Wrangel förestälte nödwändigheten deraf, at embetens myndighet af ständerne tagas i beskydd, särdeles som månge, hwilcka eij hafwa rätt begrep om friheten, eij draga betänckande Konungens ämbetsmän at missfirma; och skulle wid en sådan händelse den, som böterne blifwit pålagde, tro sig wara för när skiedt, så hafwer han remedia juris för sig. Hemstälte altså Hr [ 102 ]Landshöfdingen til Riksens h. ständer, om icke, i anseende til desse och flere skiähl som han androg, 5 § uti 1 capitlet Utsökningsbalcken så kunde blifwa stående, som den af Lagcommissionen första gången blifwit projecterad.

Häruppå discourerades widlyftigt om denna saken, och uprepades å ömse sidor de skiähl, som uti protocollet af den 17 Julii finnas anförde, med flere.

Hr Landtmarskalken frågade, om hwad nu således blifwit discourerat giör någon ändring i det som redan faststäldt blifwit, och om icke ofwannämde 5 § så förblifwer, som den nu af Lagcommissionen är jämkad och i dag för ständerne upläst; hemställandes derjemte, om icke hwad K. slottscancelliet i Stockholm angår – med hwilcket är en hel annan beskaffenhet, aldenstund der föres et ständigt protocoll, som eij skier uti landscancellierne – af K. Maij:t med råds råde en särskilt förordning så wäl angående forum, när embetet missfirmas, som ock angående anslagen, hwilcka i Stockholms stad eij böra afskaffas, kunde utfärdas och wid Riksens ständers nästa sammankomst blifwa faststäld.

Detta bifölls af Riksens ständer.


Utsökningsbalckens 6 Capitel.

1 §. Secreteraren Brehmer påminte, at der stora jurisdictioner äro, häradshöfdingarne kunde tillåtas at förordna andreitheras ställen til wärderingars förrättande.

Hr Wulfwenstierna swarade, at man uti Lagcommissionen hållit för betänckeligit at lämna et sådant allmänt tilstånd, emedan wärderingar äro ofta angelägne författningar, kunnandes häradshöfdingarne, när omständighetarne så fordra, ihofrätten begära lof härtil.

Widare påminte Secreteraren Brehmer, at det synes wara nog, om i städerne, som det härtils wanligit warit, twänne rådmän förrätta wärderingarne.

Hwartil swarades, at Lagcommissionen utsatt trenne, på det man altid må kunna hafwa decision.

§ bifölls.

Sammaledes och the öfrige §§ i thetta capitel.


7 Capitlet

bifölls, och giordes therwid inge påminnelser.


[ 103 ]
8 Capitlet

bifölls sammaledes.


9 Capitlet.

1 §. Frih. Johan Hamilton påminte, at näst orden »trettijonde dagen» tilläggas må: »sedan han fådt bewislig kundskap».

Som härtill swarades, at när 6 § i det föregående 2 capitlet blifwer jämkad, kommer detta derefter at inrättas, så uprepade Hr Wulfwenstierna å nyo de orsaker, hwilcka föranlåtit Lagcommissionen at i bemälte § införa om anslag wid landscancellierne, och at härwid i synnerhet afseendet warit på de många omkostningar och den tidspillan, som en treskande giäldner kan förorsaka sin creditor dermed, at han ofta reser undan och giör åtskilliga onödiga jäf i anseende til notificationen; samt at igenom anslagen hofrätterne strax kunna se när fatalierne äro förbi; hwaremot å andra sidan för den gäldbundne ganska lätt woro at i orten hafwa någon som gifwer ackt på anslagen.

Hr Nordenstråhle instämde härmed, tilläggandes, at som den minste ciemnersrätt är tillåtit at bruka anslag, så kan sådant jemwäl lämnas executoren, deräst all ting bör gå fortare.

Sedan häröfwer widare pro et contra blifwit discourerat, frågade Hr Landtmarskalken, om det blifwer derwid, som sidst faststältes, at uti Utsökningsbalcken 2 cap. 6 § »anslag» går ut och § derefter af Lagcommissionen jämkas.

Hwilcket ständerne biföllo.

Secreteraren Brehmer påminte, at slottscancelliet härifrån bör undantagas.

Hwartil swarades, at uti den särskilte förordningen, hwarom i dag är tält, detta lärer inflyta.

Uplästes å nyo förbemälte 1 § af 9 cap. Utsökningsbalcken.

Och funno ständerne godt, at näst orden »trettionde dagen» tillägges: »ifrån then tid tå utslagit honom kundgiordt blef» – orden jämkas närmare i Lagcommissionen efter lagstyl –; jämwäl och, at näst orden »samma tid» tillägges: »ifrån anslagets dato» – Lagcommissionen inrättar orden efter lagstyl,

Wid sidsta meningen af §, angående utmätning emot borgen till 300 dahler uppå Konungens befallningshafwandes utslag, äntå ändring ther sökt är, påminte Hr Adlerbeth, at som thetta [ 104 ]tilförende eij warit wanligit, så synes nu eij eller rådeligit at sättja undersåtarne i det äfwentyret at uppå landshöfdingarnes resolutioner intil en summa af 300 dahler s:mt undergå utmätning; en dylik förordning hade warit i högstsal. Konung Carl XII:s tid, men sedan strax blifwit uphäfwen; och skulle thetta kunna stadna then fattiga til last och förtryck, hwarföre honom och synes bäst wara at härutinnan eij ändra den gamla lagen.

Häremot anfördes, at rådstugurätternes domar gå til utmätning, hwarföre ock icke landshöfdingarnes resolutioner, särdeles som borgen ställes och den som menar sig wara förolämpad har öpen wäg at söka ändring i hofrätten.

Sedan ytterligare härom mot: och med blifwit discourerat, frågade Hr Landtmarskalken ständerne, om slutet af § får bifall, som den är upsatt.

Ridderskapet och adeln swarade med ja; doch sades af åtskillige neij.

De öfrige 3 stånden swarade med ja.

Hr Landtmarskalken frågade altså, om man icke nu med upläsandet får gå widare.

Hr Swanthe von Böhnen och åtskillige andre af Ridderskapet och adeln begiärte at § måtte blifwa upskuten.

Hr Landtmarskalken: Emedan saken af 3 stånd redan är bifallen, så lärer deruti ingen ändring kunna skie.

Hr Lilljestierna: Fastän saken af de andre respective stånden är afgiord, så påstå wij doch efter Riksdagsordningen at i wårt stånd få öfwerlägga härom och inkomma med wåre påminnelser. jag finner at allmogen och den fattige härwid kan komma at lida, ty summan är dryg, och måste härutinnan et medium sökas.

En och annan af Bondeståndet biföllo detta.

Undertalemannen af Bondeståndet swarade, at § är billig och at den fattige intet derwid kan komma at lida, emedan han hafwer borgen at tilgå.

Sedan för bägge meningarne åtskilliga inkast och swar woro giorde, frågade Hr Landtmarskalken å nyo, om icke § är afgiord och om man icke nu får gå widare.

Hwartil swarades ja.

Fortfors altså med de öfrige §§ af detta capitel, hwilcke alla af ständerne biföllos.

[ 105 ]Uplästes det


10:de Cap. Utsökningsbalcken.

Hwilcket sammaledes af ständerne bifölls.

Secreteraren Brehmer sade, at ständernes fullmächtige utom Stockholm utbidja sig at til nästa ståndens plenum inkomma med et litet memorial angående utmätning i de städer, deräst intet landshöfdingesäte är.

Hr Dr Eric Benzelius swarade på Prästeståndets wägnar, at detta dem gierna lämnas, allenast intet andrages som kunde rubba något thet redan uti nya lagen, hwilcken nu så länge warit under händer, faststäldt är, särdeles som balckarne genom trycket länge warit allmänne, så at hwar och en haft tilfälle at derwid upsättja sine påminnelser.

Detta bifölls jemwäl af de andre stånden.

Undertalemannen för Bondeståndet begiärte jemwäl på sitt stånds wägnar at wid nästa plenum med någre påminnelser få inkomma, genom hwilcka ståndet doch eij wille begära ändring uti något mål som i den nya lagen faststäldt är.

Hwilcket sammaledes bifölls.

Deras Exc:r utbeledsagades på wanligit sätt; och skildes ständerne åt.


Den 2 Augusti.

Närwarande Riksens råd och ständer.

Uplästes


Handelsbalckens 1 Capitel.

1 § bifölls.

2 §. Påmintes af Borgareståndet, at wid slutet tilläggas må: »och gälde skadan»

Hwilcket af ständerne bifölls.

3 § bifölls.

Wid den 4 § begiärte Borgareståndet, at uti hästeköp efter gamla lagen 3 dagars frestmarck tillåtas må.

Hr Hammarberg förmente, at en wiss tid kunde utsättjas, innom hwilcken felet på wahran af köpmän borde angifwas.

Hwartil swarades, at det skulle falla swårt utsättja någon wiss [ 106 ]tid, emedan månge wahror äro på hwilcka man eij kan blifwa felet warse innom långlige tider, såsom til exempel om man köper en silfwerbägare eller annat dylikt.

§ bifölls som den är upsatt, allenast at i anledning af Borgareståndets påminnelse införes, at »wid hästeköp 3 dygns frestmarck tillåtes». Orden jämckas af Lagcommissionen.

5, 6, 7 och 8 §§ biföllos.

Wid 9 § påminte Hr von Hökerstedt, at som begynnelsen af denne § talar om dem hwilcka sielfwa förfalska något gods at dermed skada sin nästa, så är och det för dem utsatte straffet rättwist, men at hwad handtwärckare angår en åtskillnad synes böra giöras; ty hwad guldsmeder, teengiutare och dylika angår, om de förfalska godset, är det billigt at de mista friheten at idka handtwärcket, men det woro swårt, om med murmästare, Skomakare och flere på lika sätt förfaras skulle, när det första gången händer; utan föreslog Hr von Hökerstedt, at första och andra gången wisse böter kunde föreläggas, men 3:die gången borde handtwärcket dem förmenas, emedan i annor händelse mången handtwärckare, som til exempel en Skomakare, den der kommit at tilhandla sig elakt läder, kunde sättjas utur stånd at förtiena sig födan.

Härtil swarades, at § allenast talar om dem som bruka swek och at emellan dem ingen åtskillnad bör giöras.

§ bifölls som den war.

10 § bifölls, allenast at i anledning af Borgareståndets giorde påminnelser orden »sälja och köpa» gå ut, och sättes i stället: »må ingen lyfta eller borttaga», emedan wid sådane wahror köp skier för än wräkning.

11 §. Wid denne § begiärte Borgareståndet, at den således måtte begynnas: »Alla handtwärckares arbeten, som innehålla in wärtes halt, böra stämplas wider 10 dalers bot».

Men som härtil swarades, at detta bättre kan hafwa sitt rum i Skråordningen eller andre särskilte förordningar, än uti den allmänna lagen, så begaf sig Borgareståndet härutinnan.

Hr von Hökerstedt giorde den påminnelsen, at med »annan handtwärckares märcke» bör eij förstås utrikes handtwärckares, emedan för wahrans debit skuld manufacturister och handtwärckare nödgas ibland betiena sig af denna utwäg, och föreslog, at orden [ 107 ]så kunde sättjas: »inrikes handtwärckares eller sin ämbetsbroders märcke».

Som härtil swarades, at detta eij wäl kan skicka sig i en allmän lag, särdeles det ordet »inrikes», hwarigenom lagen skulle synas tillåta utrikes handtwärckares märckes sättjande på wahran.

Altså bifölls § som den war.


2 Capitlet

bifölls, och giordes therwid inge påminnelser.


3 Capitlet.

1 §. I anledning af Borgareståndets giorde påminnelse funno ständerne godt, at näst orden »utländsk man» § så inrättas: »söke thet hos borgmästare och råd, och sedan wederbörande af borgerskapet hörde äro och thet honom af borgmästare och råd bewiljat blifwit, sättje han borgen hos them, at han» etc. Orden jämkas i Lagcommissionen. I thet öfrige bifölls

2, 3 och 4 §§ biföllos.

5 §. Ständerne funno godt, at i begynnelsen, näst efter orden »förr än han», inryckes: »sin borgerliga näring afträder eller», sedan följer som i § står, »ifrån orten flyttar» etc.

Längre nid i §, derest talas om flyttjande til annan ort inrikes och at den flyttjande då för afgift skall wara frij, androgs af Borgareståndet, at sådant är stridande emot åtskillige städers undfångne privilegier och resolutioner, och begiärtes, at i § införas måtte, det härmed i hwar stad bör förhållas efter resolutioners och privilegiers innehåld.

Härtil swarades, at sådant i allmänna lagen eij kunnat inryckas, emedan det förstår sig af sig sielf, och i företalet til lagbalckarne om privilegierne är förmält, at de giöra exception; dessutan hade Lagcommissionen tyckt, at som civilbetiente, när de flyttja från en ort til en annan, för en sådan afgift äro frie, så kunde och förhållas med borgare på the orter, ther eij annorlunda stadgat är; ty om en rik köpman, som med stora medel flytter in uti en stad, skulle wid afflyttjandet mista 6:te penningen af sin egendom, skulle sådanei städerne eij wilja sättja sig nid.

Af Borgareståndet androgs häremot, at uti krigstider, när contributionerne blifwa starckare, rike borgare torde flyttja utur [ 108 ]staden, hwaraf man haft exempel, och således kommo både cronan och staden at mista uti sine inkomster, hwilcket igenom denna afgift kan förekommas.

Ständerne funno godt, at näst orden »för afgift fri» tillägges: »ther eij annorlunda särskilt stadgat är». I öfrigit bifölls §.


4 Capitlet.

1 §. Borgareståndet påminte wid denna §, at desse orden »eller mindre kärill med tunnegods» måtte gå ut, emedan grosskrämares handel på sådant sätt skulle blifwa en minuthandel.

Och som härtil swarades, at åtskilligt af tunnegods, såsom hålländsk sill, spårdor med mera, fierdings- och ottingtahls inkomma, så woro det swårt at förmena grosshandlaren dem på det sättet sälja, jemwäl ock för fattigt folck och andre, om dem eij tillåtas skulle at handla wahran utur första handen, däräst man altid har bättre köp.

Altså discourerades häröfwer widlyftigt mot och med, in til dess Hr Landtmarskalken giorde frågan ståndswijs, då de 3 öfrige stånden sig förklarade, at orden böra blifwa ståendes.

Men uppå Borgareståndets ytterligare föreställning, at der detta på något sätt eij ändras, all skillnad emillan gross- och minuthandel uphäfwes, funno ständerne godt, at § således inrättas, at näst efter orden »eller mindre» tilsättes: »ther tunnegods i sådane käril til sahlu inkommit».

I samma § är »hwal» tryckfel och bör sättjas »wåhl».

I öfrigit bifölls

Wid 2 § war Borgareståndets påminnelse, at des början således borde inrättas: »Frälsemän, ståndspersoner och andre, som i cronones tienst äro och ingen upbörd om händer hafwa samt äro boende i staden, ändock» etc.

Af Ridderskapet och adeln swarades härtil, at hwad dem angår, så tillåta deras privilegier intet den påstådde ändringen i denne §, emedan det är nog om de äga hus i staden, som 12 och 19 §§ i adelige privilegierne tydeligen wisa, så at alt hwad som tillåtas kunde woro at i stället för »boende» sättja »bofast» i staden.

Och som under denna discours åtskillige så wäl af Ridderskapet och adeln som Borgareståndet föreslogo, at denna § aldeles kunde gå ut, emedan det intet är nödigt at privilegier i lagen införas; [ 109 ]hwilcket hos en stor del af Ridderskapet och adeln wann bifall, emedan privilegierne eij få någon styrcka deraf at de i lagen finnas införde, eij eller förswagas derigenom at de der eij finnas åberopade, det eij eller der är deras egenteliga rum, utan woro en owanlig sak; altså giorde Hr Landtmarskalken frågan ståndswis, om denne 2§ skall aldeles gå ut.

Af Ridderskapet och adeln swarades ja och af en del neij.

De öfrige stånden biföllo frågan; och kommer således denne 2 § at gå ut.

3, 4, 5 och 6 §§ biföllos.


5 Capitlet.

1 § bifölls.

2 §. Wid denne § war Borgareståndets påminnelse, at utländske kunde niuta liggedagar, som til et wist antal i lagen borde utsättjas, under hwilcken tid dem tillåtes at til inwånarne i staden sällja tärande wahror.

Wid detta tilfället kom at discoureras om liggedagar; och föreslogs af Hr von Hökerstedt, om icke de kunde proportioneras efter fahrtygens lästetahl och för de största fahrtygen utsättjas til 14 dagar.

Hwartil af Hr Wulfwenstierna swarades, at man bör härutinnan se sig före, så at man intet stöter an emot tractaterne, de der med andre nationer kunna wara uprättade.

Sedan taltes om liggedagar för de inländske, hwilcka man af förfarenheten här i Stockholm funnit skadelige.

Och som Borgareståndet begiärte betäncketid angående liggedagarne til nästa sammankomst samt at denne 2 § emedlertid må anses för oafgiord; hwilcket, uppå Hr Landtmarskalkens giorde frågan, af ständerne bifölls.

Skildes Riksens råd och ständer för denna gången åt.


Den 8 Augusti.

Närwarande Riksens råd och ständer at öfwerse den nya lagen. Uplästes


Handelsbalckens 5 Capitel.

Och som den 1 § wid senaste sammankomsten redan war faststäld, men wid den 2 § Borgareståndet sig förbehållit at inkomma [ 110 ]med påminnelser, uplästes af Hr Cammarråd Wulfwenstierna bemelte påminnelse, så lydande:

Påminnes, at de utländske böra niuta liggedagar, som til et wist antal i lagen kunna utsättjas, under hwilcka dem frihet lämnas at sälja uti minut tärande wahror för handtwärckares och andras skuld, som ingen handel drifwa. Men sedan liggedagarne ute äro, synes en utländsk icke böra niuta samma förmohn som en inländsk grosshandlare uti 4 Cap. 1 § förundt är, i det honom tilstånd lämnas at sälja halfwa stycken, halfwa läster, halfwa skieppund och halfwa tunnor med mera, utan bör en utländsk icke mindre sälja än hela läster, hela skieppund, hela tunnor, kistor och packor med mera. Arg. ex 4 § ad fin. Hand. ord. 1673.

Hr Wulfwenstierna swarade härtil, at Lagcommissionen gådt detta förbi som et oeconomicum, hwilcket är ändring underkastadt, och om det en gång i lagen blefwo faststäldt, kunde de främmande påstå at altid niuta det samma, ehuru handelens lopp kunde kräfwa ändring deruti; dessutan kunde ock igenom tractater med främmande machter sådane oeconomica i handelen til rikets fördel komma at ändras, och woro altså bättre, at om sådane måhl igenom särskilte förordningar blefwo stadgat; hwad quantum angick för främmande, at få sälja i halfwa läster, skieppund, tunnor etc., så hade man tyckt, at de borde få sälja i sådane fastager som de fådt in wahran uti.

Borgareståndet begaf sig ifrån de giorde påminnelser; och blifwer altså § som den af Lagcommissionen warit projecterad.

3 §. I anledning af Borgareståndets giorde påminnelse fants af ständerne godt, at begynnelsen af denne§således inrättas: »Utländsk man må tärande wahror til sahlu hafwa uti skiepp och fahrkost, och andre wahror i the rum» etc. Orden jämkas i Lagcommissionen.

Sammaledes tillägges och längre nid uti § näst orden »köpenskap ther drifwa»z »något utborga eller giäld inkräfwa».

Ytterligare påmintes af Borgareståndet, at utom de utsatte l00 daler bot, första gången, wahran jämwäl confiscation må wara underkastad, stödjande sig härutinnan på den hit in til brukelige praxi jemte 1673 åhrs Handelsordinantie och 1696 åhrs Förordning, samt at i annor händelse en utländsk kunde wåga derpå och snart nog indraga den avance, at han kunde betala böterne, och hafwa deröfwer en richtig fördel; eij til förtigande, at upsichten mera [ 111 ]befrämjas, när wederbörande medelst tertialens åtniutande af wahran dertil kraftigare upmuntras.

Härtil swarades, at det således finnes stadgat wid slutet af §, när han andra gången beträdes, men för första gången har Lagcommissionen tyckt 100 daler böter wara nog, särdeles som i Handelsordinantien grader finnas utsatte.

Hr Biskopen Dr Humble förmente, at här äfwenwäl grader borde utsättjas lika som i gamla Handelsordinantien.

Hr Justitiæcancellern Cederbielke föreslog, om icke första gången hälften af wahran kunde confisceras.

Ständerne biföllo at »wahran första gången bör confisceras»; hwarefter § af Lagcommissionen kommer at jämkas.

4 §. Borgareståndet giorde den påminnelsen, at i stället för 40 daler s:mts bot bör första resan bötas 500 daler s:mt, andra gången wara twegilt, och tridje gången miste han sin borgarerätt. Skiähl härtil togos 1:o af des borgare-eed, som uttryckeligen förbiuder all understucken handel med de främmande; 2:o af den skada och nachdel, som så wäl cronan som staden derigenom tager i anseende til sielfwa tullen, licenten, tolagen och dubbla mätare- och wägarepenningar, med mera.

Ständerne biföllo, at i stället för »40 daler» sättes » 500 daler». I öfrigt bifölls

5 §. Hr von Hökerstedt hemstälte Riksens ständer, om icke denne § kunde slutas ut, emedan en sådan friföring allenast blifwit tillåten at animera seglationen; men som wij nu förmoda kunna drifwa den samma med egit folck, synes detta eij widare behöfwas, och är i öfrigit et oeconomiskt måhl, som eij fogeligen tyckes hafwa rum i lagen.

Riksens ständer biföllo at denne 5 § går ut.


6 Capitel. Om landsköp.

1 §. Wid denne § påminte Borgareståndet, at hälften af de förbrutne wahror wid landsköp måge hemfalla näst intil liggande stad, som lidande uti des näring, enligit 1647 åhrs Handelsordinantie 17 och K. Maij:ts mandat af den li aug. 1580.

Hr Wulfwenstierna frågade, hwilkenthera hälften härmed menas.

[ 112 ]Och som af Borgareståndet swarades: cronans, androgs ther emot, at i gamle tider, när någon på landet med landsköp blifwit beträdd, hafwa alla böterne och wahran warit cronans ensak; men när den brottslige i staden blifwit beträdd, har cronan fådt halfparten och angifwaren den andra hälften.

Det föreslogs at cronan, staden och angifwaren måtte niuta hwar sin tredjedel.

I anledning häraf föreföll en widlyftig discours, i det åtskillige af Ridderskapet och adelns ledamöter, nemligen Hr Ehrencrona, Hr vice Præsidenten Silfwerschöld och flere förestälte det wara stridande emot Sweriges lag, at en domstohl skall döma en annan domstohl saköron til, hwilcket på detta sättet skie skulle, om böter för landsköp, som på landet dömes, skulle falla staden til, hwarigenom häradet til sin rätt kommo at lida.

Hwaremot af Borgareståndet påstods, at det tilförende tilkommit städerne at döma om landsköp och at böterne dem tilhördt; til hwilckets bestyrckande 1617 åhrs Handelsordinantie och Drottning

Christinæ mandat af åhr 1640 åberopades.

Hr Biskopen Doctor Humble och åtskillige af Prästeståndet påminte, at de fattigas andel eij bör förglömas, och hemstälte til Riksens ständer, om icke hälften kunde anslås til de fattige och hälften til angifwaren.

Riksens ständer stadnade i det slut, at »confiscationen går til treskiptes, hwaraf cronan niuter en tredjedel, nästa hospital en tredje-del och angifwaren en tredjedel»; hwarefter § af Lagcommissionen kommer at inrättas.

2 § bifölls,

3 §. Borgareståndet begärte at denne § således måtte inrättas, at de orden »til sin nödtorft» sättes frammanför orden »wahra i wahra», då den således kommo at lyda: »byter landtmannen til sin nödtorft wahra i wahra eller köper för reda penningar» etc.

Hr Silfwerschiöld påstod, at skillnad bör giöras emellan köp och byte, emedan ingen kan förmenas af egen afwel få byta, så långt det hinner.

Hr Wattrang biträdde detta samt at orden »til nödtorft» eij böra stå förut, ty ingen kan förwägras at byta mer än han sielf behöfwer, när han lägger det up och eij drifwer landsköp dermed, [ 113 ]utan will, när lägenhet gifwes, efter förordningen sälja det i nästa köpstad.

Som häröfwer upkom en widlyftig discours, giorde Hr Landtmarskalken frågan ståndswis, om § skall blifwa stående som den är.

Ridderskapet och adeln samt Bondeståndet swarade härtil med ja, men Prästeståndet biföll Borgareståndet, som wille at § efter den giorde påminnelsen borde inrättas.

Hr Wulfwenstierna föreslog, om icke, til at få slut häri, näst orden »wahra i wahra» tilläggas kunde: »och then eij förbyter eller å landet säljer eller köper».

Men detta wann eij eller bifall.

Hr Ehrencrona och åtskillige af Ridderskapet och adeln förmente, at om Bondeståndet wille begifwa sig til den af Borgareståndet påstådde ändringen, så kunde Ridderskapet och adeln giöra det samma, emedan doch adelige privilegierne på intet sätt derigenom kunna komma at lida.

Bondeståndet swarade, at de wäl wille begifwa sig, om de intet befarade chicaner, i fall en bonde som bor långt ifrån staden skulle wilja föra hem med sig för sine grannar någre tunnor salt eller någre skålp. tobak.

Härtil swarades, at som lagen eij sätter något straff för den som förer wahror, utan för den som säljer, så kan Bondeståndet inge »chicaner härwid hafwa at befruckta; och som Borgareståndet derjemte förklarade det intet wara meningen at hindra allmogen eller förwägra dem at föra sine fohror, när intet landsköp derunder drifwes, altså biföllo stånden, at denne 3 § således inrättas:

»Ther landtmannen til sin bärgning och nödtorft byter wahra i wahra, eller för reda penningar köper hwad annor» etc.

4 §. Wid denne § war Borgareståndets påminnelse, at wid slutet tilläggas må: »Likaledes äga de städers handlande, som med oxe»och fogelhandel omgå, frihet omkring landet sin handel at idka efter som särskilt derom stadgat är».

Men som härtil swarades, at hwad särskilte stadgar angår, de samma uti allmänna lagen eij tienligen kunna införas, begaf sig Borgareståndet ifrån denne påminnelse.

Och blef § af ständerne gillad, sådan som den upsatt är.


[ 114 ]
7 Capitlet.

1, 2 och 3 §§ biföllos.

Wid slutet af 4 § biföllo ständerne i anledning af Borgareståndets giorde påminnelse, at näst orden »af landtmannen köpa» tillägges: »eller af them något borga».

5 § bifölls.

Utur 6 § uteslutas the orden »Konungens ensak» och hwad therpå följer: »angående skiutande», emedan sådant tienligare kan finna rum uti en allmän politiordning än i lagen.


8 Capitlet.

Hela capitlet bifölls, och giordes therwid inge påminnelser.


9 Capitlet.

The första tijo §§ af thetta capitel biföllos, och giordes therwid inga påminnelser.

11 §. Wid slutet påmintes af Borgareståndet, at den, som fordrar giäld som gulden är, bör icke allenast böta hälften af thet som han fordrat, utan ock plickta efter sakens omständighet och domarens ompröfwande för des begångne dolus och som hans arghet finnes stor til; bestyrcktes af 29 cap. 1 § Rättegångsbalcken.

Men som ståndet begaf sig ifrån thenne påminnelse, bifölls § som then i Lagcommissionen är upsatt.


10 Capitlet.

1 § bifölls.

2 § ändras således, at dess begynnelse blifwer: »Nu är dag ute», och ordet »stämmo» tages bort; och strax nedanföre i stället för »3 rådstugudagar» sättes » 3 Måndagar» Hwilcket ständerne funno skiähligt för den orsaken, at ingen må öfwerihlas, som utsatt någon dyr bar pant, detta och jämwäl hafwer sin grund i gamla lagen.

3, 4 och 5 §§ biföllos.

6 §. Wid thenne § tillades näst orden »gifwe thet rätten»: »eller Konungens befallningshafwande» tilkänna.

I öfrigt funno ständerne, at som brotten eij äro lika, om någon sätter en pant högre ut än den häftar före, eller nekar emot bättre wetande til emottagen pant, så bör ock en skilnad giöras i böterne, emedan uti det senare brottet är jämwäl dolus; och faststältes altså, [ 115 ]at halfwa pantens wärde uti det senare brottet bör bötas. Sidsta meningen af denne § kommer nu således at lyda: »Nekar någor emot bättre wetande til then pant han emottagit, böte halfwa pantens wärde».

7 §. Wid denne § påmintes, at 40 daler bot synes för drygt, aldenstund de af den fattige allmogen, som antingen af lagsens okunnighet, af händelse eller af nödtwång kunde försättja eller förskingra en pant af ringa wärde, igenom så dryga böter tyckas för hårdt blifwa straffade.

Härtil swarades, at desse böter hafwa anseende på dolum och förbudsbrottet och at de altså eij böra ändras.

Hr Ehrencrona: Som wid sidsta riksdag resolverades, at alla böter skola modereras, så kan det ock skie med desse, när det skier med de öfrige.

Sedan något widare härom war discourerat, funno ständerne godt, at i denne § 40 dalers plickten går ut, och sättes i ställe: »böte hälften af pantens wärde» och gälde etc.

De öfrige §§, nemligen den 8, 9, 10, 11, 12 och 13, biföllos.

Riksens råd och ständer skildes åt.


Den 15 Augusti.

Närwarande Riksens råd och ständer at öfwerse den nya lagen.


Handelsbalkens 11 Capitel.

1 § bifölls.

2 §. Uppå Hr Wulfwenstiernas giorde påminnelse, at en likhet synes böra wara emellan böterne uti denne § och 6 § af det 10 capitlet, funno ständerne godt, at wid slutet i stället för »siettedelen af wärdet» sättes »hälften af wärdet».

3 § bifölls.

Wid 4 § påmintes, at emedan här är samma casus som i 10 cap. 7 §, så borde ock böterne wara lika och utsättjas til halfparten af lånets wärde.

Hwartil swarades, at i bemelte 10 cap. 7 § brottet är mindre, emedan der är en laga titulus, i det den, som hafwer en pant i händer, på den samma försträckt penningar, och at altså på nyssbemelte ställe eij mer än en fierdung i böter borde utsättjas, men här hälften.

[ 116 ]Swaret bifölls af ständerne, och kommer altså i förberörde 10 capitels 7 § at sättjas »fierdung» och på detta stället »böte hälften» etc.


12 Capitel.

1 och 2 §§ biföllos.

Wid 3 § påminte Hr Biskopen Doctor Juslenius, at der stadgas ed emot ed; och begiärde Hr Landshöfdingen Ehrencrona, at efter orden »fulltyga med wittnen» desse orden »eller ed sin» måge gå ut, ty om de blifwa stående, kunde man swärja sig til penningar, hwilcket i wår lag altid warit förbudit.

Til denna senare påminnelsen swarades, at som iag kan och får beswärja et inventarium eller och hwad mig blifwit ifrån stuhlit, så är och samma ratio här; och til den förra, at här ingalunda ed går emot ed, ty den ene beswärjer allenast quantum, den andre, at hwad som bortmist blifwit eij skiedt igenom des wållande eller wahngömo.

Ständerne woro nögde med swaren och biföllo § som den war projecterad.

4 §. Orden »40 daler» går ut, emedan de böter, som här komma at betalas, uti det citerade rumet, nemligen li cap. 4 §, finnas utsatte.

5 § bifölls.

6 §. Borgareståndet påminte, at näst orden »säije tå honom» tilläggas må: »med wittnen til som insatte».

Det swarades, at man eij welat föreskrifwa sättet, allenast han elliest kan bewisat; och sätter man »med wittnen», kunde mången eij åtnöija sig med bref, utan fordra wittnen.

Ständerne funno godt, at til uplysning för the enfaldige näst ordet »insatte» tillägges: »och taga bewis therå».

De öfrige §§ i thetta capitel, nemligen den 7, 8, 9, 10, 11 och 12, biföllos.


13 Capitel.

Thetta capitel bifölls och giordes therwid inge påminnelser.


14 Capitel.

Wid den 1 och 2 § påminte Frih. Joh. Hamilton, at man i beswärsdeputationen tyckt wara bättre at legostämma blifwer påsketiden och upsäijelse Kyndelsmässa, samt at härom uti allmänna beswären influtit.

[ 117 ]Hr Wulfwenstierna swarade, at detta wid Tienstehionsordningens upsättjande åhr 1723 nogsamt warit wentilerat, men at man då funnit denna ändring eij wara nyttig, ty om wåhren är mästa arbetet med åkerbruket, hwilcket igenom tienstehionens flyttjande då skulle komma at hindras; derjemte är ock ömsandet om hösten tienligare i anseende dertil at då wisthus och foderhus äro fulle, som deija och ladugårdsfolck böra giöra redo före.

Hr Ehrencrona förmente, at hela detta capitlet, såsom handlande om oeconomica, utur lagen fogeligen kunde utslutas.

Hr von Hökerstedt påminte, at cammaroeconomie-deputationen har någre angelägne anmärckningar wid detta capitel under händer, och begiärte med åtskillige flere, at det måtte upskiutas, til deputation med samma anmärckningar inkommit.

Uppå Hr Landtmarskalkens härom giorde fråga faststältes genom pluraliteten stånden emellan, at detta capitel hwilar til nästa sammankomst.


15 Capitel.

1 §. Borgareståndet påminte, at i stället för »med annan» bör sättjas: »med borgare» bolag lägga.

Hr von Hökerstedt biträdde denna påminnelse af det skiählet at de främmande eij böra niuta lika rätt med de inländske.

Härtil swarades, at § allenast talar om huru bolag skall ingås och eij om personerne som dertil äro berättigade, och at den altså synes kunna blifwa stående som den är projecterat.

Swaret bifölls af ständerne.

Sammaledes biföllos och the öfrige §§ af thetta capitel, nemligen den 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11 och 12, emedan wid them inge påminnelser giordes.


16 Capitel.

1 § bifölls.

2 §. Uplästes Hr Abrahamssons påminnelse, at den som cederat bonis och sedan kommit til bättre wilkor eij bör wara fri för creditorernes tiltal, emedan sådant strider emot 1687 åhrs förordning.

Hwartil swarades, at Lagcommissionen funnit skiähligt, at then som blifwit twungen til afstå sin egendom bör sedan af sine borgenärer blifwa oqwald, sammaledes och then som domaren pröfwat et [ 118 ]sådant beneficium wärdig; man har och befarat, at en sådan olyckelig man, i fall hwad han sedan kunde förtiena, eller honom tillfalla, skulle höra creditorerne til, snarare torde slå sig til liderlighet än flit och arbete; dessutan wisar och 3 §, at ingen som domaren eij pröfwat wärdig kan niuta cessionem bonorum.

ständerne funno godt, at § blifwer oförändrad.

De öfrige §§, nemligen den 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9, biföllos, emedan wid dem inge påminnelser giordes; allenast at tryckefehlet i den 7:de rättas, deräst i begynnelsen står »borgenär», skall heta » gäldenär» .


{{sp|17 Capitel.

1 § bifölls.

2 §. Påmintes, at i thenne § jämwäl införas må barnaarf.

Härtil swarades, at så wida thet är et depositum, som befinnes oförwandlat, så är det i § redan infördt; men i annor händelse woro obilligt, om en annans oförwandlade depositum skulle angripas.

Ständerne funno detta skiähligt, och bifölls altså § som den war.

3, 4, 5, 6 och 7 §§ biföllos.

8 §: »skuld hos cronan»; »hos» är tryckfel, och bör stå: »skuld till cronan».

9 och 10 §§ biföllos.

11 §. Uplästes Borgareståndets påminnelse: Denne § tillägger fuller dem, som inteckning fådt på et och samma ting, lika rätt; men som bekant är, at häradsting stå på somliga ställen 3:ne weckor, synes oförgripeligen, at den, som första dagen bewakat sin rätt och fådt inteckning uti gäldenärens egendom, måste äga förmohn för de andre borgenärer, som af den förras begiäran kunna taga an ledning at sidsta tingsdagen söka inteckning. Är förthenskull Borgareståndet af den mening, at allenast de inteckningar, som på en och samma tingsdag äro sökte och bewiljade, måge hafwa lika rätt.

Hwartil swarades, at äfwen som en rådstugudag i staden, altså anses ock på landet ett ting för en juridique; dessutan kunde gifwas tilfälle til surpriser och underslef, om under et tings hållande den ene dagen skulle lämnas förmohn för den andra.

Ständerne biföllo § som den war upsatt.

12 §. I anledning af Borgareståndets giorde påminnelse funno ständerne godt, at denne § hwilar, in til thess justitiædeputationen [ 119 ]med dess betänckande öfwer förordningen angående inteckningar inkommit. De öfrige §§, nemligen den 13, 14, 15 och 16, biföllos.


18 Capitel.

1, 2, 3, 4 och 5 §§ biföllos.

6 §. I anledning af Borgareståndets giorde påminnelse sättesi stället för »förmögen man» »wältrodd man».

Ordet »til fullo» går ut, emedan meningen elliest är twetydig.

De öfrige §§, nemligen 7, 8, 9 och 10, biföllos, och giordes wid them inge påminnelser.

Hr Wulfwenstierna berättade, at Hr Abrahamsson påmint, at wid Handelsbalcken ännu et capitel, nemligen om wäxlar, skulle tilläggas, men at Lagcommissionen tyckt det eij wäl skicka sig, särdeles som uti 17 cap. 14 § angående wäxlar stadgat finnes alt hwad i allmänna lagen wäl kan hafwa rum.

Ständerne biföllo härutinnan Lagcommissionens tanckar.


Rättegångsbalcken. 1 Capitel.

Capitlet uplästes, men med dess igenomgående upsköts til här näst. Riksens råd och ständer skildes åt.


Den 22 Augusti.

Närwarande Riksens råd och ständer at öfwerse nya lagen.


Rättegångsbalcken. 1 Capitel.

Som wid sidsta sammankomst capitlet redan war upläst, altså uplästes nu Hr Häradshöfdingen Abrahamssons wid advertissementet giorde twänne påminnelser, tillika med Lagcommissionens deruppå författade swar.

Och gillades swaren af Riksens ständer.

Desse så wäl Hr Abrahamssons som det lofl. Borgareståndets och Hr Lagmannen Liljegrens wid denne balck giorde påminnelser och anmärckningar jemte K. Lagcommissionens derå upsatte swar finnas ibland allegaterne detta protocoll bilagde och blifwa altså hädanefter allenast citerade.

Uplästes 1 § af ofwanbemälte capitel, och bifölls af Riksens ständer.

[ 120 ]2 §. Uplästes Hr Lagman Liljegrens påminnelse wid thenne § tillika med Lagcommissionens swar.

Ständerne gillade swaret, och bifölls § som then är inrättad.

3 och 4 §§ biföllos, och giordes wid them inge påminnelser.

5 §. Uplästes Hr Abrahamssons anmärckning tillika med Lagcommissionens swar.

Och funno ständerne godt, at § blifwer stående sådan som han är.

6 §. Uplästes så wäl Borgareståndets som Hr Abrahamssons wid denne § giorde påminnelser.

Och som ständerne funno Lagcommissionens swar giltigt i anseende till bägge påminnelserne, bifölls

7 §. Uplästes Hr Abrahamssons påminnelse med swaret deruppå, hwilcket ständerne funno nöijacktigt, och bifölls altså

Borgmästaren Ekebom frågade, om en ordinarie domare wid en extra Commission eller förrättning å nyo bör aflägga domareeden.

Hwartil swarades, at som en domare hwar gång han tilträder ett nytt domareämbete aflägger ny ed, så skier det ock wid extra förrättningar.

Hr Landtmarskalken frågade, om härmed skall förhållas efter förra wanligheten.

Hwilcket af ständerne bifölls.

8 §. Uplästes Hr Liljegrens påminnelse med swaret deruppå; och bifölls

9 §. Uplästes Hr Abrahamssons påminnelse tillika med swaret; hwilcket af Riksens ständer fants nöijachtigt.

Sammaledes uplästes Borgareståndets påminnelse wid denna

I anledning hwaraf ständerne funno godt, at som borgmästare och råd i städerne om lof at resa hafwa 1720 åhrs särskilte resolution uti 6 § af städernes allmänna beswär, hwilcket i den allmänna lagen eij wäl kan inryckas, denne § bör slutas med orden: »miste ämbetet»; »eij må han och resa», och det öfriga går aldeles ut.

10 §. Uplästes Hr Abrahamssons påminnelse med swaret, hwilcket af ständerne bifölls.

Men i anledning af Borgareståndets wid denne § giorde påminnelse funno ständerne godt, at näst ordet »borgmästare» tillägges: »ther rådstugurätt utan honom eij fullsutin är».

[ 121 ]Uplästes Hr Lilljegrens påminnelse tillika med swaret deruppå, hwilcket fants nöijachtigt, så at § i öfrigit aldeles bifölls.

11 §. Uplästes de 3:ne af Hr Abrahamsson wid denna§giorde anmärckningar, tillika med Lagcommissionens in margine på sielfwa påminnelse införde swar.

Ständerne biföllo

12 § bifölls sammaledes, sedan Hr Lilljegrens och Hr Abrahamssons wid bemälte § giorde påminnelser woro upläsne och Lagcommissionens derå gifne swar af ständerne nöijacktige befundne.


2 Capitel.

1 §. Uplästes Hr Lilljegrens påminnelse med swaret deruppå; och bifölls § som den war upsatt.

2 §. Hr Abrahamssons påminnelse uplästes, tillika med Lagcommissionens swar; och biföllo ständerne

3 §. Uplästes Hr Abrahamssons påminnelse, tillika med Lagcommissionens derå gifne swar.

Och som af det ärewyrdige Prästeståndet påstods, at häradshöfdingen jemwäl med plickt må beläggas, när han i rättan tid wid tingsstad sig eij infinner, så at med gudstiensten utdrages, hwilcket woro så myckit billigare, som uti Kyrckioordningen för prästen 10 daler böter äro utsatte, när han försummar at hålla tingspredikan.

Altså funno ständerne för godt, at i denne § stadgas bör, »det häradshöfdingen eller prästen, när han för middagen eij kommer til städes, böter 10 daler»; – orden jämkas i Lagcommissionen. I öfrigit bifölls

Det wyrdige Prästeståndet begiärte derjemte, at ting eij må begynnas om Måndagen eller näst någon helgedag, emedan på åtskillige ställen prästerne hafwa lång wäg til de orter der tingen hållas.

Men härtil swarades, at som häradshöfdingen måtte rätta sig efter arbetet, så är det swårt at honom detta föreskrifwa, utan kunna på sådane ställen prästerne förena sig härom med domaren, eller ock skaffa sig särskilte resolutioner; men at häraf giöra en general lag hade sine betänckeligheter.

4 § bifölls.

5 §. Lagcommissioncns swar på then af Borgareståndet giorde påminnelsen gillades, och § bifölls.

[ 122 ]6 §. Uplästes så wäl Borgareståndets som Lagcommissionens

wid denne § giorde påminnelser. Och som Lagcommissionens swar funnos nöijachtige, bifölls 7 § bifölls, och giordes wid then samme inge påminnelser.


3 Capitel.

1 §. Uplästes Hr Lilljegrens och Hr Abrahamssons påminnelser, tillika med Lagcommissionens swar; och bifölls

2 §. Uplästes Borgareståndets påminnelse, tillika med Lagcommissionens swar; och blef § bifallen sådan som then är inrättad.

3 och 4 §§ biföllos, sedan Hr Abrahamssons derwid giorde påminnelser woro upläste och ständerne funnit sig nögde med Lagcommissionens swar.

5 § bifölls, emedan den af Borgareståndet giorde påminnelsen wid cap. 2 § 5, däräst talas om härads dombok, redan war beswarat.


4 Capitel.

1 § bifölls, emedan ständerne funnit Lagcommissionens swar uppå Hr Abrahamssons wid denne § giorde påminnelse nöijachtigt.

2 och 3 §§ biföllos, och giordes wid them inge påminnelser.


5 Capitlet.

Capitlet bifölls af ständerne, sedan Hr Abrahamssons påminnelser och Lagcommissionens swar woro upläste.


6 Capitlet.

Sammaledes.


7 Capitlet.

1 § upsköts, til thess justitiædeputationens betänckande angående inteckningar inkommit.

2 och 3 §§ biföllos, emedan ständerne woro nögde med Lagcommissionens swar uppå Hr Abrahamssons wid bemelte §§ giorde påminnelser.

Det 8:e, 9:e och 10:e capitlet af denna balck blefwo likaledes af Riksens ständer gillade och faststälte, sådane som the af Lagcommissionen blifwit projecterade, sedan the af Hr Abrahamsson giorde påminnelser blifwit upläste och Lagcommissionens swar nöijachtige befundne.

Riksens råd och ständer skildes åt.


[ 123 ]

Den 29 Augusti.

Närwarande Riksens råd och ständer at öfwerse lagwärcket.


Rättegångsbalcken. 11 Capitel.

1 och 2 §§ biföllos, och giordes wid them inge påminnelser.

3 §. Uplästes Hr Abrahamssons samt Hr Lilljegrens öfwer denne § giorde påminnelser och Lagcommissionens upsatte swar.

Ständerne funno swaren nöijacktige och biföllo

4 §. Uplästes Hr Abrahamssons påminnelser och Lagcommissionens swar, hwilcke senare af stånden gillades.

Doch som ännu påmintes, at för den som är stadd utom lands tiden synes böra räknas ifrån stämningens inhändigande; hwilcket af ständerne fants skiähligt; altså kommer näst orden »hafwe sex månaders tid» at tilläggias: »ifrån thet han stämningen fådt». I öfrigt bifölls

5 och 6 §§ biföllos.

7 §. Hr Iserhielm påminte, at som stämningen är grunden och dören til processen, så bör ock härwid all försichtighet brukas och alla chicaner efter möijeligheten förekommas; fördenskuld, som en hwilcken hade egendom i twenne lähn kunde ursächta sig, om stämningen til det stället blefwo sänd der han då eij woro wistande, så förmente Hr Iserhielm en sådan skadelig undanflyckt kunna förekommas igenom en liten transposition i denna §, så at orden »stämning fästes å husdör hans» flyttjas up och sättjas näst orden »eij hemma i sitt hus».

Hr Hammarberg sade, at detta skulle blifwa en alt för swår lag, ty om en, som bodde i Skåne och hade egendom i en annan något långt derifrån belägen prowintz, der blefwo stämd på husdören, kunde det ofta falla honom omöijeligit at innom terminen comparera.

Uplästes Borgareståndets wid denne § giorde påminnelse samt Lagcommissionens swar.

Hwartil af Hr Wulfwenstierna ännu lades detta skiählet, at om iag har fullmacht at inkräfwa gäld, kan iag derföre eij stämmas för min principals gäld; uti vice-versa-måhl förstås sådant af sig sielf, som 6 § förmäler.

Hr Ehrencrona biträdde Borgareståndets påminnelse och androg til exempel Hr Joh. Jac. De Geer, som hafwer egendom i [ 124 ]Östergiöthland, men är boendes i Holland; när dess fullmächtig stämmer någon, hafwer swaranden eij mera tid än 14 dagar; men at stämma Hr De Geer fordras et halft åhrs tid och mycken möda och omkostnad at få honom stämningen tilhanda, hwarföre det woro billigt, at en sådan fullmächtig blefwo förbunden åtminstone at emottaga stämningen och sörja för dess tilhanda ställande.

Hr Wulfwenstierna swarade, at detta kunde hafwa sine skiähl, men som sådane casus äro få, woro det betänckeligit at giöra en general lag, hwilcken kunde skada hela menigheten, utan är bäst at domaren härutinnan pröfwar omständigheterne.

Ständerne biföllo § som then är upsatt.

8 §. Abrahamssons påminnelser och Lagcommissionens swar uplästes.

Så uplästes ock justitiædeputationens betänckande härom, hwilcket med denne § war aldeles enligit.

§ bifölls.

9 § bifölls, och giordes wid then samme inge påminnelser.

10 § bifölls sammaledes, sedan Hr Abrahamssons påminnelser och Lagcommissionens swar theruppå för Riksens ständer blifwit upläste.


12 Capitel.

1 §. I anledning af Borgareståndets påminnelse funno ständerne godt, at orden »eller och sedan til högre domstohl» gå ut, och bifölls §, sedan Hr Abrahamssons påminnelse blifwit upläst och ständerne funnit Lagcommissionens swar nöijacktigt.

2 § bifölls sammaledes, sedan Hr Abrahamssons påminnelse och Lagcommissionens swar blifwit upläste.

3 §. Uplästes Borgareståndets påminnelse tillika med Lagcommissionens swar.

Frih. Hyltén biträdde Borgareståndets mening, emedan elliest parten förlorar den nyttan en contumaciædom härtils haft, at han gådr i mätt.

Hr Wulfwenstierna swarade, at den, som appellerar intra fatalia, eij mer bör förlora, än om han ifrån början warit tilstädes, warandes det nog plickt för frånwaron, at han förlorat uti en instance, der han elliest kunnat winna.

Hr Ehrencrona förklarade sig enig med detta swaret, som [ 125 ]woro på billigheten grundat, så myckit mer som den uteblifne mist förmohnen at wisa laga förfall.

Sedan härom widlyftigt blifwit discourerat, frågade Hr Landtmarskalken ståndswis, om § bifalles.

Hwartil af de 3 stånden swarades ja, men Borgareståndet ble wid sin giorde påminnelse.

4.§ bifölls, emedan den af Borgareståndet giorde påminnelsen, sedan den föregående § blifwit faststäld, af sig sielf förfaller och ständerne dessutan funno Lagcommissionens swar på Hr Abrahamssons wid denne § giorde påminnelse nöijachtigt.

5 §. Borgareståndets giorde påminnelse förfaller på samma sätt som den wid föregående

Hr Abrahamssons påminnelse fants eij eller böra giöra någon ändring, men i anledning af Hr Secreteraren Brehmers giorde påminnelse funno ständerne godt, »at i contumaciæmåhl, när summan eij är appellabel, får parten i samma rätt som dömdt är intra fatalia söka återwinning», hwarefter Lagcommission kommer at jämka så denne som den föregående 3

6 och 7 §§ biföllos, emedan ständerne woro nögde med Lagcommissionens swar uppå Hr Abrahamssons och Hr Lilljegrens wid desse §§ giorde anmärckningar.


13 Capitel.

1 §. Borgareståndets påminnelse uplästes. Och som ständerne funno Lagcommissionens swar giltigt, bifölls

2 §. bifölls sammaledes, sedan Hr Abrahamssons anmärckning och Lagcommissionens swar blifwit upläste.

3 § bifölls, allenast at i anledning af Borgareståndets påminnelse näst orden »borgmästare är» tillägges »ock rätten utan honom eij är domför».

4 §. Uplästes Hr Abrahamssons påminnelse samt Lagcommissionens swar. Och som ständerne funno, at för den nära förbindelse och affect, som är emellan fader och son, det bör wara et laga jäf emot domaren wid lagmanstinget, när sonen wid häradsrätten i saken dömdt, warandes med rådstugu- och ciemnersrätter en annan beskaffenhet, emedan der flere personer sittja, altså komma uti den sidsta meningen af denna § orden »lagman eller» och straxt derefter orden »å häradsting eller» at gå ut. I öfrigt bifölls §.


[ 126 ]
14 Capitel.

1, 2, 3 och 4 §§ biföllos af Riksens ständer, sedan the af Hr Abrahamsson wid thesse § giorde påminnelser blifwit upläste och swaren nöijachtige befundne.

5 §. Hr Abrahamssons anmärckning uplästes samt Lagcommissionens swar. Och gillades §; doch komma wid slutet, uppå Hr Hammarbergs derom giorde påminnelse, på det at med böternes påläggande af obetänckte domare intet missbruk må skie, orden »eller mera» at gå ut.

6 §. Uplästes Hr Abrahamssons anmärckningar och Lagcommissionens swar.

Gref G, Gyllenborg androg, at man uti justitiaedeputationen öfwer ens kommit hos Riksens höglofl. ständer at anmäla, det angående de muntelige förhören eller conferencerne, huru wida de tillåtas böra, något wist i lagen stadgas måtte, emedan man befunnit, at. uti Swea hofrätt sedan sidste riksdag warit 3,000 conferencer, och af de mångfaldige och öfwerflödige conferencer tilfälle gifwes til processers utdragande.

Hwartil swarades, at som omständigheterna äro så skiljachtige härom, eij något wist stadgas kan utan at löpa den fahran, at någon i sin rätt kunde komma at lida, utan bör det ankomma på en rättwis och försichtig domare, som lärer pröfwa hwad skiähligt är.

§ bifölls som den war inrättad.

7 § bifölls, emedan ständerne funno Lagcommissionens swar uppå Hr Abrahamssons giorde anmärckning giltigt.

8 §. Lagcommissionens swar uppå Hr Abrahamssons påminnelse bifölls.

Men i anledning af Iserhielms giorde föreställning, at som en part igenom osannings förebringande hos domaren myckit kan skada

den andra, det ock borde wara tillåtit, at domaren efter befundne omständigheter må hafwa macht at pålägga större böter än här utsatte finnas, funno ständerne godt, at wid de sidsta orden tilläggas må: »eller mera som domaren pröfwar skiähligt»; orden jämkas i Lagcommissionen. I öfrigt bifölls

9 § bifölls, sedan Hr Abrahamssons påminnelser och Lagcommissionens swar blifwit upläste.

10 § bifölls, och giordes wid then samma inga påminnelser.


[ 127 ]
15 Capitel.

1 § bifölls, och giordes wid then samme inga påminnelser.

2 §. Ständerne funno godt, at i början af thenne § ordet »lagfarne» går ut, och sättes i stället »förståndig».

I öfrigit, som så wäl af åtskillige Ridderskapet och adelns ledamöter som ock af Bondeståndet påstods, at det måtte wara tillåtit wid domstohlarne bruka sine wänner, eller dem man hafwer förtroende til, för fulmächtige, och härutinnan eij wara bunden til advocater, på det desse eij måge lika som formera et skrå och blifwa alt för dyrlegde, warandes dessutan wid de förste instantierne enfaldig~ heten altid mindre skadelig än konster.

Altså funno ständerne godt, det § således inrättas: i stället för »af rätten eij godkiänd är» sättes: »af domaren i orten eij godkiänd är»; och näst orden »som i hans tienst är» tillägges: »eller han elliest hafwer förtroende til». Orden jämkas i Lagcommissionen.

Uplästes Borgareståndets påminnelse wid thenne §, jemwäl och 5:e påminnelsen af justitiædeputationens betänckande dat. den 13 Julii, huru wida de som äro betiente wid hofrätter och collegier måge för andre wara fullmächtige innom wärcket.

Och som justitiædeputationens betänckande samt Borgareståndets påminnelse biföllos, hwarwid ännu kommer at tilläggas: »eij eller wid the rätter som therunder höra», altså blifwer thenna ändring af Lagcommissionen antingen uti thenna 2 eller och then fölljande 3 §, på hwilcketthera stället thet sig fogeligast skickar, infördt.

Och begynnes här näst med then 4

Riksens råd och ständer skildes åt.

Den 5 September.

Närwarande Riksens råd och ständer at öfwerse nya lagen.


Rättegångsbalckens 15 Capitel.

Såsom Riksens ständer wid sidsta sammankomst til Lagcommissionens jämkande remitterat then 2 och 3 § af thetta capitel, altså uplästes bemelte §§, sådane som the af Lagcommissionen nu blifwit inrättade, nemligen:

2 §. »The som för andre måge tala och swara skola wara oberycktade, ärlige, redelige och förståndige män. Eij bör någor [ 128 ]allmänneliga thertil brukas, som af rätten ther saken drifwes eij godkiänd är och lof thertil fådt. Will parten bruka til fullmächtig sin skyldman eller then i hans tienst är eller han elliest hafwer förtroende til, stånde thet honom fritt» »Konungens betiente» etc.

3 § slutes sålunda: »Eij må någor ledamot i öfwerrätten, eller thess betient, som åhrlig lön niuter, låta bruka sig til fullmächtig ther eller wid någon underrätt som ther under lyder, utan så är, at han talar för skyldeman sin til och med syskonebarn, eller för omyndig then han är måhlsman före.»

Och biföllo Riksens ständer desse §§ således som the här anförde äro.

4 §. Hr Abrahamssons påminnelse uplästes samt Lagcommissionens swar.

Swaret gillades af ständerne och § bifölls.

5 §. Uplästes Hr Abrahamssons wid denne § giorde påminnelser och Lagcommissionens derpå upsatte swar.

Hwilcket bifölls; doch funno ständerne godt, at wid slutet af denne § tilläggesz: »gifwe doch ränteägaren det til kienna, at han honom biträda må, ther han så will och nödigt finner».

6 § bifölls, och giordes wid then samme inge påminnelser.

7 §. Hr Iserhielm påminte det wara för generalt sagt, at sakäganden skall nöija sig med fullmächtigens giörande och låtande, och at altså tilläggas kunde: »hwad han giör enligt lag, process och förordningar» .

Hr Wulfwenstierna swarade, at en sådan tilsatz skulle kunna gifwa hufwudmannen anledning til åtskillige inwändningar emot sin contrapart, om han saken tappade; men at han hafwer regress emot fullmächtigen, när han går för wida, wisar 13

Swaret gillades, så wäl som Lagcommissionens swar uppå Hr Abrahamssons wid thenna § giorde anmärckning, och § bifölls af ständerne.

De öfrige §§ af detta capitel, nemligen den 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 1 5 och 16:de, biföllos af Riksens ständer, sedan Hr Abrahamssons wid the samma giorde påminnelser blifwit upläste och Lagcommissionens swar nöijachtige befundne, warandes allenast den 9 och 13 § wid hwilcka inge påminnelser giorde woro.


[ 129 ]
16 Capitel.

Hela capitlet, bestående af sex §§ bifölls som thet af Lagcom- missionen blifwit projecterat, sedan Hr Abrahamssons wid hwarje §, Hr Lilljegrens wid den 3 och Borgareståndets wid den 6 samt Hr Hofrättsrådet Clercks wid hela capitlet giorde påminnelser angående rättegångs förkortande wid hof- och öfwerrätter blifwit upläste och Lagcommissionens swar af ständerne nöijachtige befundne.


17 Capitel.

1 och 2 §§ biföllos, finnandes ständerne Lagcommissionens swar på Hr Abrahamssons giorde anmärckningar tilräckelige.

Wid 3 § påmintes af Borgareståndet, at i stället för »lite Konungens befallningshafwande til» kunde sättjas: »och det är i staden, hafwe domaren mackt at skaffa thet in».

Hr Wulfwenstierna hemstälte, om icke § så kunde inrättas, at »när wittnet är i staden, domaren kan hafwa den machten, men utom staden lite Konungens befallningshafwande eller närmaste cronobetient til».

Detta bifölls, och komma orden i Lagcommissionen at jämkas.

4, 5 och 6 §§ biföllos, och giordes wid them inge påminnelser.

Wid 7 och 8 §§ uplästes Hr Abrahamssons påminnelser.

Ständerne gillade Lagcommissionens swar och biföllo

Wid 9, 10, 11 och 12 §§ woro inge påminnelser, och blefwo desse §§ bifallne.

Wid 18 och 19 §§ uplästes Hr Abrahamssons påminnelser.

Och som swaren funnos nöijachtige, biföllos bemelte §§, allenast at, uppå det ärewyrdige Prästeståndets begiäran, hälften af de 40 daler böter tillägges de fattige.

20, 21 och 22 §§ biföllos, och woro wid them inge påminnelser giorde.

23 § bifölls, emedan swaret uppå Hr Lilljegrens giorde påminnelse fants nöijachtigt.

Wid then 24, 25 och 26 § blefwo inge påminnelser giorde, biföllos altså bemelte

27 § bifölls,

Och som det ärewyrdige Prästeståndet påminte, at de här ut satte böterne på samma sätt som wid 18 och 19 §§ faststält war [ 130 ]kunde fördelas, funno Riksens ständer godt, at de i desse tre utnämde böter »de fattige enskylt böra hemfalla».

28, 29 och 30 §§ biföllos.

Wid 31 § uplästes Hr Abrahamssons och Hr Lilljegrens anmärckningar.

Och gillade ständerne Lagcommissionens swar.

Hr Lilljestierna påminte, at in criminalibus det eij går an, at den, som uppå förelagdan dag eij inkommer at Wärja sig med ed, skall fällas til saken frånwarande, utan kan en sådan hämtas och bör frånwarande eij fällas.

Hr Wulfwenstierna sade det wara en skiählig presumtion emot honom, när han ute blifwer, och om han kan wisa laga förfall, niuter han thet til godo.

Som härom en widlyftig discours upkom, frågade Hr Landtmarskalken ståndswis; då af de 3 stånden § bifölls, men hos Ridderskapet och adeln woro meningarne skiljachtige.

De öfrige §§ af detta capitel, nemligen den 32, 33, 34, 35, 36 och 37:de, biföllos af Riksens ständer, warandes allenast wid den 32 och 37 af Hr Abrahamsson påminnelser giorde.


18 Capitel.

Capitlet bifölls af Riksens ständer, sedan Borgareståndets wid den 1 och Hr Abrahamssons wid den 2 och 3 § giorde anmärckningar blifwit upläste och Lagcommissionens swar nöijachtige befundne.


19 Capitlet

bifölls af Riksens ständer, emedan Lagcommissionens swar på Hr Abrahamssons wid detta capitels twå §§ giorde påminnelser funnos giltige.


20 Capitel.

1 §. Borgareståndets och Hr Abrahamssons wid denne § giorde påminnelser uplästes.

Och bifölls §, emedan swaren funnos nöijachtige.

De öfrige §§ i detta capitel, nemligen den 2, 3, 4 och 5, biföllos jämwäl af Riksens ständer, och woro wid desse §§ inge påminnelser giorde.


[ 131 ]
21 Capitel.

1 §. Hr Wulfwenstierna berättade, at i anledning af Hr Abrahamssons giorde påminnelse Lagcommissionen projecterat denna ändring, at näst orden »gifwe tå straxt en förteckning» § således kommer at lyda: »tå han sin sak skrifteliga framfördt; hafwer han thet munteligen giordt, säije tå och hwari then kostnad består; giör han thet eij, innan saken» etc.

Ständerne biföllo thenna projecterade ändringen.

The öfrige, nemligen then 2, 3 och 4 §§ [biföllos], warandes allenast wid den 4 af Hr Abrahamsson påminnelser giorde.


22 Capitel.

Capitlet bifölls, emedan ständerne funno swaren på Hr Abrahamssons wid den 2 och Hr Lilljegrens wid den 4 § giorde påminnelser nöijachtige.


23 Capitel.

1 § bifölls, emedan ständerne woro nögde med swaren uppå Hr Abrahamssons och Hr Lilljegrens wid denne § giorde påminnelser.

2, 3 och 4 §§ biföllos, och giordes wid them inge påminnelser.

Wid den 5 § uplästes Hr Abrahamssons påminnelse ock swaret; och bifölls

6 §. I anledning af Borgareståndets påminnelse tillägges näst ordet »upskof»: »fyra dagar». I öfrigit bifölls


24 Capitel.

1, 2 och 3 §§ biföllos, wid hwilcke af Hr Abrahamsson påminnelser warit giorde, hwilcke ständerne igenom Lagcommissionens swar funno wäl uplöste.

4 § bifölls, och war therwid ingen påminnelse giord.

5 §. I anledning af Borgareståndets påminnelse funno ständerne godt, at näst orden »ther thet äskas» tillägges: »i tid, så at han kan hinna then utskrifwa». I öfrigt bifölls §, emedan ständerne gillade swaret på Hr Abrahamssons wid denne § giorde påminnelse.

6 § bifölls. Wid then samma war ingen påminnelse.

Wid den 7 § war en påminnelse af Hr Abrahamsson; men § bifölls, emedan ständerne woro nögde med swaret.

8 och 9 §§ biföllos, och woro wid them inge påminnelser.

[ 132 ]Wid den 10 § war en påminnelse af Hr Abrahamsson; men ständerne gillade swaret och biföllo

11 §. Hr Wulfwenstierna berättade, at i anledning af Hr Abrahamssons wid thenne § giorde påminnelse Lagcommissionen projecterat en sådan ändring, at näst orden »then bör eij wägras» tillägges: »innehåller förklaringen, som honom derå gifwes, något sådant, som är eij i utslaget tydeligen utsatt, tå må honom wad theremot tillåtas»

Ständerne biföllo § och at han efter thenna ändring inrättas bör.

12 och 13 §§ biföllos, och giordes wid them inge påminnelser.

Riksens råd och ständer skildes åt.


Den 13 September.

Närwarande Riksens råd och ständer at öfwerse lagwärcket.


Rättegångsbalcken. 25 Capitel.

1 §. Uplästes Hr Abrahamssons wid denne § giorde påminnelser tillika med Lagcommissionens swar.

Och ehuruwäl § i öfrigit bifölls, så funno doch ständerne godt, at fatalierne til wädjande ifrån härads- til lagmansrätt måge blifwa längre än här utsatt war; komma altså orden »fierde dagen» at gå ut, och sättes i stället »ottonde dagen».

2 § bifölls, sedan Hr Abrahamssons påminnelser och Lagcommissionens swar woro upläste.

3 och 4 §§ biföllos, och giordes wid them inge påminnelser.

5 §. I anledning af Hr Abrahamssons påminnelser funno ständerne godt, at denne § remitteras til Lagcommissionen, »at utsättja och nämna de måhl, hwilcke ifrån underdomarne til hofrätterne böra refereras, innan de sättjas i execution».

6 och 7 §§ biföllos, sedan Hr Abrahamssons påminnelser och Lagcommissionens swar woro upläste, emedan swaren befunnos nöijachtige.

8 §. I anledning af Borgareståndets påminnelse kommer näst ordet »cronans» at tilläggas: »städernes samt allmogens gemensama talan fördt» etc.

9 §. Uplästes Borgareståndets påminnelser och Lagcommissionens swar. Ständerne woro nögde med swaren, och bifölls §.

[ 133 ]10 § bifölls, och giordes wid then samme inge påminnelser.

11 §. Uplästes Hr Abrahamssons påminnelser och Lagcomsionens swar.

För den uti 1 § skiedde förändringen skuld komma orden »innom then tid som sagt är om häradsrätt» at gå ut, och sättes i stället »4 dagar»; orden jämkas i Lagcommissionen.

De öfrige §§ i detta capitel, nemligen ifrån den 12 til och med den 24, som är den sidste, biföllos; warandes allenast wid den 12, 13, 19, 21 och 24 af Hr Abrahamsson och wid den 21 af Hr Lilljegren påminnelser giorde; hwilcke påminnelser tillika med Lagcommissionens swar uplästes, förklarandes sig stånderne nögde med swaren.


26 Capitel.

1 §. Uplästes Hr Abrahamssons påminnelse och Lagcommissionens swar.

Men i anledning af Borgareståndets påminnelse funno ständerne godt, at af Lagcommissionen i denne eller den 6 § införes, »at bewiset om den satte borgen i Hofrätten bör uptees»; i öfrigt bifölls §.

2 §. Uplästes Borgareståndets påminnelse och Lagcommissionens swar. Hwilcket befans tilräckeligit, och bifölls

3 §. I anledning af Borgareståndets påminnelse funno ständerne godt, at näst orden »styrcke thet med ed sin hos Konungens befallningehafwande» utur Utsökningsb. 5 cap. 1 § af Lagcommissionen införes den wid bemelte § af ständerne giorde tilläggning, »eller hos domaren, om thet beqwämligen skie kam. I öfrigt bifölls

4, 5 och 6 §§ biföllos, och woro wid them inge påminnelser giorde.

7 och 8 §§ biföllos sammaledes, sedan de af Hr Abrahamsson wid bemelte §§ giorde påminnelser woro upläste och Lagcommissionens swar nöijachtige befundne.


27 Capitlet.

De första siu §§ biföllos, och giordes wid them inge påminnelser.

Wid den 8 § uplästes Hr Liljegrens påminnelse. Och som ständerne woro nögde med Lagcommissionens swar, bifölls

9 § bifölls, och giordes wid then samme inge påminnelser.


[ 134 ]
28 och 29 Capitlen.


Biföllos, emedan wid de samma inge påminnelser giordes.

30 Capitlet.


1 §. Uplästes Hr Lilljegrens påminnelse och Lagcommissionens swar; och bifölls

2 §. Uplästes sammaledes Borgareståndets och Hr Lilljegrens wid bemelte § giorde påminnelser; och som ständerne funno Lagcommissionens swar nöijachtige, bifölls

3, 4 och 5 §§ biföllos, och giordes wid them inge påminnelser.

6 §. Borgareståndets påminnelse wid orden »och fäster parten det med ed sin inför Hofrätten», at om parten, som söker beneficium revisionis gratis, är boendes långt ifrån hofrätten, han då kunde aflägga eden inför borgmästare och råd i närmaste stad, der parten boendes är, utan anseende om parten bor på landet eller i staden, emedan tingen icke kunna infalla innom den tiden som wederbör, bifölls, så at thetta af Lagcommissionen på tienligit sätt införes. I öfrigit wann § bifall.

7 §. I anledning af Borgareståndets påminnelse kommer näst orden »å Konungens och cronans wägnar» at tilläggas: »samt städernes och allmogens' gemensamma rätt röra». I öfrigit bifölls

8 § bifölls, och giordes wid then samme inge påminnelser.

9 § bifölls, emedan Borgareståndets wid then samma giorde påminnelse wid 26 capitlets 9 § redan war beswarat.

De öfrige §§ i detta capitel, nemligen den lozde til och med den 23:die, som är den sidsta, biföllos, utan at wid them någre påminnelser giordes.


31 och 32 Capitlen.

Biföllos, och giordes wid them inge påminnelser.

Som nu Rättegångsbalcken således war til ända, hemstälte Hr Landtmarskalken Riksens råd och ständer, om icke wid nästa sammankomst the til Lagcommissionen remitterade påminnelser komma at företagas.

Hwilcket bifölls.

Och skilgdes Riksens råd och ständer för denna gången härmed åt.


[ 135 ]

Den 19 September.

Närwarande Riksens Hrr råd och ständer öfwer lagwärcket.

Hr Landtmarskalken anmälte, at lagbalckarne nu woro igenomgångne, och hemstälte Riksens råd och ständer, om icke de wid förre riksdagen til Lagcommissionen remitterade anmärkningar nu kunde företagas.

Hwilcket bifölls.

Och uplästes af Hr Cammarråd Wulfwenstierna


Giftmålabalckens 2 Cap.

10 §, hwilcken efter ständernes befallning wid sidsta riksdag af Lagcommissionen blifwit jämkad: »Eij må then, som mö lägrat hafwer, få henne til äckta, utan fader och moder gifwa ther ja och samtycke til eller domaren pröfwar, at gode skiähl ther til styrcka».

Och bifölls.

Som thenna och the öfrige af Lagcommissionen giorde jemkningar finnas ibland allegaterne af thetta protocoll, altså warda the hädanefter allenast åberopade.

12 § af samma capitel. Twänne måhl i denna § woro til Lagcommissionen wid förre riksdagen remitterade: 1:o om den wigsel skall gillas, som förrättas af den, som eij är präst, 2:o hwad straff han få skall, som så wiger. § uplästes som den nu af Lagcommissionen blifwit projecterad och bifölls.


7 Capitel.

2 §. Uplästes Prästeståndets wid förre riksdagen giorde förbehåld angående wigsel på sotesäng och Lagcommissionens swar.

Ständerne woro nögde med swaret, och blifwer § som den i början warit inrättad.


10 Capitel.

4 §. Emedan Prästeståndet sig begifwit ifrån then påminnelse the sig förbehållit härwid at giöra, bifölls

5 § bifölls sammaledes, emedan Borgareståndet, som med påminnelse sig förbehållit at inkomma, nu woro nögde med bemelte §.


13 Capitel.

1 §. Uplästes Präste- och Borgareståndens förbehåld wid sidsta riksdag, huru wida den, som giordt hor, förwärckat hela sin lott i boet.

[ 136 ]Och som bemelte stånd nu woro nögde med Lagcommissionens swar, blifwer § som den på förleden riksdag war, nemligen at efter orden »hälften af sin giftorätt» tillägges: »i boet».

4 §. Wid sidsta riksdag war påmint, hwad stadgas skulle om den, som förlupit sin hustru och hemkommer, sedan hon gift är.

Men som ständerne funno swaret nöijachtigt, at om en sådan special casu icke i lagen stadgas kan, utan at den bör anses efter omständigheterne, blifwer § som den först warit inrättad.

5 § uplästes, som den efter ständernes slut blifwit i Lagcommissionen jämkad; och bifölls.


14 Capitel.

1 § uplästes, med then af ständerne på sidsta riksdag giorde tilläggning, så at näst orden »böte then brottslige» tillägges: »af sin lott i boet» femtijo daler etc. Och bifölls.


16 Capitel.

Såsom ständerne wid förre riksdagen remitterat hela thetta capitlet til Lagcommissionen at widare utarbeta det, som hemfölgden angår, och huru wida meubler skohla wärderas efter det wärde the hade, när the gåfwos, eller som the äro, när the återbäras, altså uplästes thet af Lagcommissionen projecterade nya capitlet, bestående af tre §§; hwilcket af ständerne bifölls.


Ärfdabalck. 2 Capitel.

1 § bifölls som then i nya lagen står projecterad, emedan Prästeståndet sig redan begifwit och Borgareståndet sig nu begaf ifrån thet förbehåld the wid förre riksdagen giordt, huru wida den jord de äga å landet bör skiftas efter landsrätt.


3 Capitel.

2 §. Anmältes, at til följe af ständernes resolution wid förre riksdagen efter orden »träden tå the i fader eller moder sins ställe och rätt» af Lagcommissionen tillagdt blifwit: »är eij utan et sam- eller halfsyskon, som arf med moder tager, niute tå halft hwartera».


7 Capitel.

4 § uplästes, som then af Lagcommissionen å nyo blifwit projecterad, hwarutinnan 5 åhr äro utsatte til arfwets delande efter then, [ 137 ]som affaller ifrån wår rena lära och innom then tiden eij ångrar sig och får Konungens nåd. Och bifölls.


9 Capitel.

1 §. Tillades efter Prästeståndets wid sidsta riksdag giorde förbehåld: »i prästehus må arfwingar kalla och bruka thertil then the hälst willja».

5 § uplästes, som then efter ständernez giorde påminnelser wid sidsta riksdag blifwit projecterad af Lagcommissionen. Och bifölls.


10 Capitel.

3 §. Uplästes then efter ständernes påminnelse wid sidsta riksdag af Lagcommissionen projecterade mening, som kommer at tilläggas, huru wida, när efter tilträdt arf, och när någonthera af arfwingarne förslöst sitt, obekandt gäld yppas, the öfrige måge wara förbundne then til fullo at utbetala, och huru lång termin bör wara, innan the ifrån thenne förbindelse kunna wara frie.

Borgareståndet påstod, at arfwingarne beneficium divisionis borde tillåtas efter 1/2 åhrs förlopp i anseende til inrikes och et helt i anseende til utrikes creditorerne.

Efter widlyftigt discourerande biföllo ständerne den projecterade tilläggningen och faststäldte, at i stället för »try åhr» bör sättjas: »för borgenär innom riket et åhr och för borgenär utom riket tu åhr».

Wid 4 § af detta capitel war af Lagcommissionen en tilläggning projecterad angående borgenärers inkallande genom anslag, ther arfwingar förmena owitterlig giäld i bo wara. Hwilcken ständerne funno godt, at den bör gå ut.

Riksens råd och ständer skildes åt.


Den 3 October.

Närwarande Riksens råd och ständer at öfwerse lagen.

Uplästes tilläggningen til 3 § uti 10 cap. Ärfdabalcken, sådan som den i följe af ständernes utlåtelse wid förre sammankomsten nu af Lagcommissionen war inrättad; och bifölls. i


Ärfdabalcken. 14 Cap.

2 § uplästes, som then wid förre riksdagen af ständerne blifwit rättad.


[ 138 ]
15 Cap.

2 § uplästes, som then efter ständernes påminnelser wid sidste riksdagen af Lagcommissionen blifwit projecterad; och gillades, allenast at, uppå Borgareståndets begiäran, näst orden »siettepenningen theraf til Konungen», tillades: »eller then han sin rätt förlänt hafwer»; orden »Swerige och fremmande herskap slutit är» gå ut, och sättes i stället: »bägge riken slutit är»; wid slutet af thenne § näst orden »tage tå Konungen» tillägges jemwäl: »eller then han sin rätt förlänt hafwer».

5 §. Wid slutet af thenne § war på förre riksdagen redan af ständerne tillagt: »ther han eij laga förfall wisar».


17 Cap.

5 §. Uplästes Lagcommissionens swar uppå Präste- och Borgareståndens wid senaste riksdag giorde påminnelser angående testamenta reciproca, med hwilcket swar thesse begge stånd förklarade sig nögde. Så at i så måtto ingen ändring i denne § kommer at skie, utan bifölls' den samma; men wid slutet kommer den af Lagcommissionen projecterade tilläggning, angående Prästeståndets testamenten, om then egendom, theri the giftorätt hafwa efter stadsrätt, samt arfwejord å landet och then för ächtenskapet aflat är, som nu äfwen af ständerne approberades, at inryckas.


20 Cap

8 § war wid sidste riksdag af ständerne tillagt wid slutet näst orden »icke eller»: »utländsk man eller then af annan läro är» etc.


23 Cap.

3 § af ständerne ändrat wid förre riksdagen, at i stället för »om händer haft» sättes: »om händer hafwer». 4 § sammaledes af ständerne ändrat, at i stället för »wetwilling» sättes »wahnwettig».


Jordabalcken. 4 Cap.

2 § af ständerne wid förre riksdagen ändrat, at i stället för »allmänneliga» sättes »offenteliga wid öpna dörar» etc.

5 § uplästes, som den i anledning af Bondeståndets wid förre riksdagen giorde påminnelse, at crono- och frälseskatte uttryckeligen [ 139 ]nämnas måtte, af Lagcommissionen projecterat blifwit; och bifölls, allenast at framför ordet »upbud» sättes »tredje», så at det heter: »innan tredje upbud tages».

En af Lagcommissionen projecterad ny §, at eij någon igenom köp eller skipte må förminska skattskyldig jord, uplästes och bifölls; kommandes denne nye § at hafwa sitt rum emellan den 8 och 9:de.


5 Cap.

4 §. Uplästes Lagcommissionens swar uppå Bondeståndets giorde påminnelse, at lösöron i bördelösen eij måtte komma bördemannen til last. Och som samtelige ständerne woro nögde med swaret, blifwer § som den war inrättad.


6 Cap.

3 § är et tryckfel, och skall näst orden »i andra och tredje capitlet» tilläggas »Ärfdabalcken».

4 §. I början i stället för ordet »wetwilling» sättes »wanwettig»; och längre nid uti samma § i stället för »wetwilling, tå han til förstånd kommer» sättes: »wanwettig, tå han til bättre förstånd kommer».


9 Cap.

1 §. Näst orden »löse tå» går ut »jorden», emedan ofwanföre om hus och tomt jemwäl talt är.

2 §. Af samma skiähl går wid slutet af § ordet »jord» ut.

7 §. Tryckfel, och ordet »i» utslutit, som bör stå emellan orden »tomt» och »pant». Wid slutet af thenna §, näst orden »niute all afgiäld, som ther bör afgå», tillägges: »giöre thet med wittnen och ware thet gilt som them bådom» etc.

9 §. Uplästes projectet til en tilläggning, som en del af Lagcommissionens ledamöter i anledning af 15 § uti resolution på allmogens beswär 1731 tyckt böra komma härtil, »at bördesmannen må utlösa långifwaren» etc.

Men thenna tilläggning antogs eij af ständerne, utan blifwer som then är, allenast at näst orden »jord åter» tillägges: »wilja the eij, äge tå bördemannen samma rätt, doch niute» etc.


10 Cap.

1 §. Näst Ordet »wåld» tilläggas »sälja», på det Contexten må wara lik med rubriquen.


[ 140 ]
13 Cap.

2 §. Näst ordet »skiljemärcken» i stället för »uplägger» sättes »uptager».


16 Cap.

Efter ständernes godtfinnande wid förre riksdagen bindas den 3 och 4 § tilsammans uti en, af orsak at, om den 4 § stodo ensam, den kunde dragas til den 2 §, som talar om lifstids städja.

6 §. Uplästes then efter ständernes godtfinnande af Lagcommissionen wid slutet giorde ändring, begynnandes wid the orden »andre hälften behålle then» etc.; och bifölls.

16 §. Wid slutet i stället för »nästa fardag» sättes: »laga fardag». I öfrigit drages then 16 och 17 § tilsammans uti en, och tillägges följande af Lagcommissionen projecterade mening: »I thesse fall gifwes landbo åter så myckit af städjan, som swarar emot den tid honom i legostämma brister, och fylles honom bewislig skada. Lifstids städja å landet må eij brytas, utan gånge therom som för sagt är».


Byggningabalck. 4 Cap.

1 §. Upkom en widlyftig discours angående wägarnes bredd, hwaröfwer ständerne omsider stadnade i det slut, at, hwad allmän landswäg angår, i stället för »tolf» alnar-sättes »tijo», och, beträffande de öfrige wägar, i stället för »tijo» alnar »sex».

Blifwandes i öfrigt § som den är; hwarjemte ock af ständerne faststältes, at på the ställen, theräst allmänna landswägen redan är tolf alnar bred, therwid bör förblifwa.


6 Cap.

2 §. Näst orden »för sin' åcker åhrliga gräfwa» går »til» ut, och sättes i stället: »minst» 40 famnar etc.


8 Cap.

3 §. Wid slutet i stället för »plickte som sägs» sättes: »som sagt är» i Jordabalckens etc.

4 §. Näst orden »ware ärelös» tillägges: »rätte up allan skada»; och orden, som stå efter »förderfwa welat» til slutet af § gå aldeles ut, i hwilckas ställe införes: »orkar han eij skadan fylla, tiene thet af med arbete».

5 §. Wid slutet tillägges: »utan jordägande gifwer ther lof til».


[ 141 ]
13 Cap.

4 §. Wid slutet näst ordet »böten» tilläggas: »hwartera 10 daler» etc.

5 § kommer, i följe af thet, som ständerne wid förre riksdagen resolverat, således at begynnas: »Alle the, ther bärande trä å skatte- eller cronojord hugga, skola plantera för hwart trä tu af samma slag, och ther bygget å Konungens parck skiedt, fyra» etc.

6 §. Berättades, at Bondeståndets memorial om denne § samt angående swedjande, som omtalas i 14 capitlet, är remitterat til cammaroeconomie-deputationen; men hwad wisse omständigheter angår, samt det Bondeståndet om risets upbrännande påmint, kan inkomma i den särskilte Skogsordningen, emedan om sådane specialia i lagen eij kan stadgas. § bifölls.


15 Cap.

4 § går ut

5 §. Emellan orden »yxa» och »bila» sättes »eller», ordet »hacka» går ut, i öfrigit blifwer stående »späda och wattukäril».


20 Cap.

6 §. I stället för »först i Maii» sättes: »första dag i Maii månad».


23 Cap.

gicks nu förbi och kommer af ständerne wid slutet af lagens öfwerseende at jämkas.


24 Cap.

2 § uplästes som then efter ständernes godtfinnande wid sidste riksdag af Lagcommissionen å nyo blifwit projecterad. Och bifölls projectet, allenast at orden »sin egen disk och duk hafwa» gå ut, och sättes i stället »creatur hafwa», samt wid slutet i stället för »in- hyses hion» sättes »inhyses qwinna».

3 §. Uplästes sammaledes thet af Lagcommissionen til thenna § författade projectet, hwilcket til någre delar ändrades, så at denne 3 § nu således kommer at lyda:

»Nu warder thet til häradsskall bådat, tå bör en man från hwart matlag och af sätegårdstorpare hwarannan komma med bössa, jagtspiut eller yxa så tidigt, som han kallad warder. Men skier skall innom sochnen, får ingen therifrån sig undandraga, som något [ 142 ]boskapscreatur hafwer.» Hwaruppå följer: »Hwilcken sig i tid eij infinner» etc.

Sedan uplästes thet i expeditionsdeputationen projecterade brefwet, hwilcket jemte then nu öfwersedde cammarcollegii instruction til K. Maij:t kommer at upgå. Hwilcket approberades.

Och skildes Riksens råd och ständer för denna gången åt.

Den 9 October.

Närwarande Riksens råd och ständer at öfwerse lagwärcket.


Byggningabalckens 25 Cap.

1 §. Uplästes then af Lagcommissionen wid thenne § projecterade ändring och tilläggning; och bifölls af ständerne.

2 § begynnes sålunda: »Timar skada af rätt wåda; ware saklös. Wet man eij» etc.

5 §. Then af Lagcommissionen projecterade ändringen bifölls.

I öfrigit uplästes wid 6 § 31 § af 1727 åhrs resolution på allmogens beswär, hwaräst stadgat finnes om brandstodens repartition och upbörd. Men som sedan klagomål äro förde, at brandstoden för högt blifwit utsatt, jemwäl och twifwelsmål upkommit, hwaräst sådane klagomål skulle afgiöras, så hemstälte Lagcommissionen thesse twänne frågor til Riksens ständers afgiörande.

Ständerne utläto sig häröfwer sålunda, at som en olikhet är uti länen, så bör uti hwarje lähn efter ortens beskaffenhet et särskilt wärde sättas på hwart slags hus, så at, när olycka timar, wid wärderingen allenast kommer at i acht tagas, om huset warit nytt eller gammalt; och hwad forum angår, när det klagas öfwer för hög pålagd brandstod, funno ständerne godt, at detta målet såsom et oeconomicum bör gå til landshöfdingen.

Och kommer Lagcommissionen at härom projectera en ny


26 Cap.

2 § blifwer således inrättad: »Landswäg skall wara tijo alnar bred, som för är sagt; wäg til ting, kyrckio och qwarn, så och annor fahrwäg sex alnar; bro öfwer ström och bäck efter wägens bredd»

11 § inrättas således: »Hwar som ogild wäg hafwer och til wägrödning och brobyggnad kallad warder, men kommer eij å sattan dag, böte tre daler, och hafwe häradsfogde eller then cronobetient, [ 143 ]som när är, wåld at låta hans wägestycke bättra för lego och taga then ut af honom, som treskas. Samma mackt äge och borgmästare och råd, ther stadsens wäg eij bättras. Kommer eij then i rättan tid, som wäg och bro syna skall, plickte dubbelt»

Härwid påmintes, at wid bro- och wägesyn twänne af nembden borde wara tilstädes.

Men aldenstund detta som et oeconomicum eij wäl kan hafwa sitt rum i lagen, fants af ständerne godt, at thet uti landshöfdingeinstructionen på sitt tienliga ställe införes.


27 Cap.

2 §. Efter ständernes wid förre riksdag giorde ändring går i första raden ordet »klåckarestugu» ut.

Sedan uplästes den i anledning af Prästeståndets wid förre riksdagen giorde påminnelse af Lagcommissionen projecterade ändring i thenne § angående ersättning för öfwerbyggnad å prästegård.

Och kom häröfwer eij at resolveras, emedan Prästeståndet af berörde project begiärte communication, hwilcket bewiljades.

3 §. Then af Lagcommissionen efter ständernes påminnelse wid förre riksdagen giorde ändring bifölls; doch blef thenne § nu således inrättad: »I staden byggen och förbättren the hus och gård för präst, som ther hus och grund äga eller ther borgerlig näring idka och eij särskildt therföre befriade äro. Sedan the hus lagligen bygde äro, wårde them präst, at the eij förderfwas och af wårdslöshet förfalla»

5 § wid förre riksdagen ändrad, at näst orden »i socknen» tillägges »eller staden».


28 Cap.

1 §. Uplästes then efter ständernes påminnelse af Lagcommissionen projecterade ändring angående husesyn, när then å skattejord skie må; och bifölls.


29 Cap.

2 §. Uplästes then i anledning af Bondeståndets påminnelse wid förre riksdagen projecterade ändringen angående byggnad af giästgifwarehusen å cronojord eller skatte- och frälsegrund.

Och bifölls ändringen som then af Lagcommissionen war projecterad.

[ 144 ]4 §. Af ständerne wid förre riksdagen [är] denne §:s« början således inrättad: »Giästgifware må sälja win och öhl kanne- och stopetahls och matwahror som han gitter» etc.


Handelsbalck.

Wid denne balck uplästes the jämkningar, som af Lagcommissionen efter Riksens ständers under warande riksdag skiedde påminnelser blifwit giorde och i thetta protocoll hwar på sin ort redan anförde äro, nemligen:


1 Cap.

2 §. Wid slutet tillagt: »och gälde skadan»

4 §. Wid slutet tillagt: »tå häst köpes, hafwe köparen frestetid tre dygn»

10 §. Orden »sälja eller köpa» gå ut, och sättes i stället: »köparen eij taga til sig, förän» etc.


3 Cap.

1 §. Lagcommissionens jämkning, som i föllje af ständernes påminnelser giord war, bifölls. 5 §. Lagcommissionens ord gillades.


4 Cap.

1 §. Lagcommissionens ord gillades. 2 §. Går ut.


5 Cap.

3 §. Lagcommissionens ord och jemkning gillades, så at i början af thenne § i stället för »tärande wahror» sättes »matwahror» etc.

4 §. I stället för »40 daler» sättes »femhundrade daler».

5 §. Går ut.


6 Cap.

1 §. Lagcommissionens ord gillades.

3 §. Sammaledes.


7 Cap.

4 §. Lagcommissionens ord biföllos.

6 §. Uteslutes orden »Konungens ensak» och hwad derpå följer.


[ 145 ]
9 Cap.

Den af Lagcommissionen projecterade § angående præscription, som til detta capitel kommer at tilläggas och blifwer then 12:te i ordningen, uplästes; och bifölls af Riksens ständer.


10 Cap.

2 §. Lagcommissionens ord biföllos.

6 §. Sammaledes.

7 §. Lika så.


11 Cap.

2 §. Lagcommissionens ord biföllos.

4 §. Sammaledes.


12 Cap.

Orden »40 daler» gå ut, som för faststäldt war.

Lagcommissionens ord biföllos.


14 Cap.

om legohion gicks förbi, och kommer til följe af det, som ständerne härom fastställandes warda, et nytt capitel at upsättjas.


16 Cap.

7 §. Tryckefelet rättas, så at i början i stället för »borgenär» sättes »gäldenär».


17 Cap.

8 §. Tryckefelet rättas och i stället för »skuld hos cronan» sättes »skuld til cronan».


18 Cap.

6 §. Ehuruwäl af ständerne war godt funnit, at i stället för »richtig och förmögen man» införas skulle »ärlig och wältrodd man», så blef doch uppå Lagcommissionens föreställning bifallit, at det må sättjas i stället »ärlig och ricktig man känder war», emedan det ordet »kiänder» involverar det samma som »wältrodd».

Ehuruwäl det i dag warit ärnat at företaga om inteckningar, så upsköts doch dermed til en annan gång, och fortfors nu med


Missgierningsbalck. 1 Cap.

1 §. I stället för orden »warde halshuggen och i båhle bränd» sättes »miste lifwet».

[ 146 ]3 § blifwer stående som then är tryckt, allenast at wid slutet tilläggas: »utan han får Konungens nåd» etc., som wid Ärfdabalckens 7 cap. 4 § af Lagcommissionen blifwit projecterat och ständerne redan bifallit.

4 §. Gref Gustaf Gyllenborg påminte, at justitiaedeputationen fallit på den tanckan, det de, som utsprida willfarande lärosatzer, förutan landsflycktigheten med annat straff borde beläggas, såsom med 14 dagars fängelse på watn och bröd.

Ständerne funno godt, at denne § upskiutes til dess justitiædeputationens betänckande härom inkommit.


2 Cap.

1 §. Den af Lagcommissionen efter ständernes godtfinnande wid förre riksdagen giorde ändringen uplästes och bifölls.


3 Cap.

1 § blifwer som then är tryckt, at han wid slutet wisar på Rättegångsbalcken, therest om mened infördt är 17 cap. 18 §.


4 Cap.

4 § war wid förre riksdagen remitterad til Lagcommissionens jämkning, hwilcken nu uplästes och gillades. 8 § war likaledes remitterad och bifölls nu som then af Lag commissionen blifwit projecterad.


5 Cap.

1 §. Orden »rikets styrelse» lämnas ut. 2 § bifölls som then af Lagcommissionen blifwit jämkad.


7 Cap.

1 §. Wid orden »giuter annor man falskt mynt» sättes »ware ährelös». I öfrigit tages så wäl uti thenne som then följande 4 orden »som personen är til» och sättes i stället: »som brottet är til». Sammaledes går och på bägge ställen hwad om gatulopp säijes ut, och sättes »spö» i stället.


8 Cap.

4 § bifölls som then är tryckt, allenast at wid slutet näst orden »böte tiugu dahler» tillägges: »eller mera, och ware thertil ährelös, om brottet thet förtienar».


[ 147 ]
13 Cap.

1 § uplästes, som then efter ständernes godtfinnande af Lagcommissionen blifwit projecterad; och bifölls.

2 §. Uti begynnelsen går ordet »nu» ut.

Efter ständernes godtfinnande woro ännu twänne §§ til detta capitel af Lagcommissionen projecterade, hwilcka nu uplästes; och biföllos, och blifwa i ordningen den 4:e och 5:te.


14 Cap.

2 § uplästes som then i anledning af Prästeståndets påminnelse blifwit projecterad; och bifölls.


15 Cap.

6 och 7 §§, som til Lagcommissionen warit remitterade at efterse om the någon jämkning behöfde, blifwa stående som the äro tryckte, emedan the eij funnos behöfwa någon uplysning eller tilläggning.


18 Cap.

8 §. Efter orden »böte hundrade daler» tillägges »och giöre afbön».

9 § uplästes, som then af Lagcommissionen å nyo blifwit projecterad; och bifölls.


21 Cap.

2 §. Lagcommissionens uppå ständernes godtfinnande wid slutet giorde tilläggning, angående thens straff, som försummar at i rättan tid uptända fyringar, uplästes och bifölls.


22 Cap.

En uppå ständernes godtfinnande af Lagcommissionen projecterad §, angående thens straff, som lockar eller bortförer qwinna ifrån sin man eller dotter ifrån föräldrar och them, som i theras ställe äro, uplästes. Och gillades; och kommer thenne nye § at hafwa sitt rum emellan den 4:de och 5:te.


24 Cap.

5 § går ut, som af ständerne redan warit faststäldt.

8 §. Orden »kasta twänne» och hwad thärpå til slutet följer går ut, såsom enligit och sig beropande på den redan utslutne 5 §.

11 § går aldeles ut. Och uplästes et i des ställe af [ 148 ]Lagcommissionen projecterat capitel, angående enwigeskamp, som kommer at blifwa det


25 Cap.

1 §. Hwad [i] thenne § om utmaning emellan frälsemän och theras wederlikar stadgas, bifölls, allenast at näst orden »warde förwijst riket på tu åhr» tillägges: »eller sittje i tienligit fängelse på lika lång tid», hwilcket alternatif jemwäl något längre nid blef infört.

Men angående thet som sedan sägs om them, hwilcka eij äro adel eller thess wederlikar, så begiärte Borgareståndet upskof thermed, til thess the med påminnelser fått inkomma.

2, 3, 4, 5 och 6 §§ biföllos, allenast at i then 5:te alternativet om fängelset jemwäl införes.

Sedan upkom en widlyftig discours, emedan Borgareståndet påstodo, at som här angående straffet uppå förolämpande igenom hugg, slag, smädeliga ord med mera i anseende til Ridderskapet och adeln och thess wederlikar stadgas, så bör ock i anledning theraf jemwäl införas om dylike brott emot andre ståndspersoner, som eij äro adel och dess wederlikar.

Hwaremot åter Ridderskapet och adeln woro af den tanckan, at sådant eij fogeligen skie kunde eller borde, emedan detta capitlet endast och allenast woro projecterat i stället för duellsplacatet, hwilcket woro en lag, som allenast angingo Ridderskapet och adelen och des wederlikar, och kunde heldre detta nya projecterade capitlet gå aldeles ut och duellsplacatet blifwa som det warit.

Som ständerne härom woro af skiljachtige tanckar, frågade Hr Landtmarskalken, om detta projecterade nya capitlet aldeles skall gå ut, och i lagen allenast således införas: »at hwad enwigeskamp angår, förhålles thermed som särskildt therom stadgat är».

Ridderskapet och adeln swarade med ja.

Prästeståndet förklarade, at detta nya capitel bör blifwa stående.

Borgareståndet swarade sig wara nögde at capitlet går ut, och at i stället införes som af Hr Landtmarskalken blifwit proponerat.

Bondeståndet biföllo Adelen och Borgareståndet.

Men sedan begiärte Borgareståndet at få ingifwa sine påminnelser, wiljandes intet at capitlet skulle gå ut.

Blef altså detta upskutit til nästa sammankomst.


[ 149 ]
27 Cap.

om dulgadråp och dess böter, blifwer ståendes som det är tryckt, allenast at i början efter ordet »finnes» i stället för »någor» sättes »man eller qwinna». Riksens råd och ständer skildes åt.


Den 10 October.

– – – – – – – – – – – – – – – –

Klockan tijo inkommo Deras Exc:r Hrr Riksens råd, blifwandes på wanligit sätt emottagne; och företogs lagen. Capitlet om enwigeskamp gicks förbi, emedan Borgareståndets påminnelser ännu eij woro inkomne.


31 Cap. Missgierningsbalcken.

1 §. I stället för »eij långt ifrån sine femton åhr» sättes nu: »fyller han snart sine femton åhr».


32 Cap.

rättas så efter ständernes wid förre riksdag giorde ändring, at näst orden »tiugu daler» går det öfriga til slutet ut, och sättes i stället: »målsägandens ensak».


33 Cap.

1 §. Efter the orden »gifwe ut skadediuret» tillägges: »at dödas» Af ständerne wid förre riksdagen redan ändrat.


34 Cap.

3 §. De sidste orden: »ware bot för lytet och för såramålet, som nu sagt är» gå ut.


35 Cap.

6 § uplästes som then i följe af ständernes slut wid förre riksdagen upsatt blifwit och bifölls.


37 Cap.

I rubriquen näst ordet »skall» sättes: »för» sår och lyte.


39 Cap.

2 §. I stället för »hans handawärckan» sättes »then handa wärckan»; och i stället för »gifwe lif för lif» sättes: »gifwe then, som sårade eller slog, lif för lif».


[ 150 ]
40 Cap.

3 §. Orden »straff hans med et gatulopp eller risslitande» gå ut, och sättes i stället: »straffet med fyra par spö eller tre par ris». Af ständerne war på förre riksdagen vid slutet af § tillagt: »stiähl han fierde gången, warde hängd».

4 § af ständerne tilförene ändrad, at i stället för orden »tiene thet af med arbete hos målsäganden» sättes: »förnöije tå målsäganden med arbete»

5 § af ständerne wid slutet tilförene tillagt: »är thet mindre, tå bötes som om snatterij sägs».

6 §. I stället för 2 gatulopp sättes 8 par spö; i stället för 6 gatulopp 24 par spö, och i stället för 8 gatulopp 32 par spö.


42 Cap.

1 §. Den af Lagcommissionen efter ständernas påminnelser wid förre riksdagen projecterade nye § uplästes och bifölls. 2 §. Näst orden »något undan» går »förenämnde» ut, och sättes i stället »sådan» fahra etc.


43 Cap.

1 §. Efter ordet »hö» tilsättes »eller halm»


44 Cap.

Uti 1 och 2 §, der som ordet »allmoge» står, sättes i stället »undersåtare».


45 Cap.

2 §. Den af Lagcommissionen, i anledning af Präste- och Borgareståndens wid förre riksdagen giorde påminnelser angående högre straffs utsättjande för dem, som försnilla cronones medel, [giorde ändring] uplästes och bifölls.


47 Cap.

1 §. I stället för orden »och tiene thet af med arbete hos målsäganden» sättes: »och förnöije målsäganden med arbete» Näst orden »gälde åter» går ut »och ligge i tweböte», och sättes i stället: »böte fulla wärdet».


[ 151 ]
52 Cap.

2 §. Näst orden »eller twenne edswurne stadstienare» är af ständerne redan tillagt: »eller och andre gode män».


53 Cap.

3 §. Hwad om gatulopp sägs skall rättas, när uti Straffbalcken om spöslitandes beräknande emot gatulopp afgiordt blifwer.

6 §. Efter sidsta orden tillägges: »och hon plickte efter lag».


54 Cap.

4 §. I stället för »hundrade daler» sättes »ottatijo daler».


55 Cap.

1 §. Den efter ständernes godtfinnande af Lagcommissionen projecterade tilläggning af denne § angående ogift qwinnas straff, som bekiänt på gift man, då mannen befrias, uplästes och bifölls, ufarandes enligit med K. Maij:ts bref af den 30 Oct. 1733, hwicket ständerne wid thenne riksdag redan för en allmän lag antagit.


56 Cap.

2 §. De sidsta orden, »som personen är til», äro af ständerne wid förre riksdagen uteslutne.


59 Cap.

1 §. Vid slutet tillägges: »och eij i kyrckiogård begrafwas».

Elliest som prästeståndet wid förre riksdagen förbehållit sig at wid detta capitlets företagande få giöra påminnelser wid Giftmålab. 2 Cap. 6 §, altså påstods nu af Prästeståndet, at ächtenskap med hustrus broders äncka eller hustrus faders eller moders broders äncka måtte wara förbudit, hwarwid til skiähl anfördes Levit. 18 wers. 14, samt at man altid bör gå den säkraste wägen och åtminstone igenom detta förbud giöra en stängsel för de närmare grader; kunnades ock mången, fast än detta i lagen woro tillåtit, sedan han et sådant ächtenskap ingådt, falla i samwetsscrupler.

Hwaremot swarades, at Konungen altid med lifwet benådat them, som i thesse grader begådt lägersmåhl, och at Hofrätten uti thes betänckande af 1685 jemwäl stadnat iden tanckan, at lifsstraffet här woro för strängt – så uplästes jemwäl K. brefwet af den 28 [ 152 ]Martii 1700 härom – och woro i öfrigit betänckeligit, när man eij är förwissad det wara enligit med Guds lag, at utsättja det straff.

Efter något discourerande förklarade Prästeståndet sig nögde, om denne 6 § i det 2 Cap. Giftmålab. slutes med orden »stiufsons sons äncka», och at alt thet öfriga går ut. Hwilcket af ständerne bifölls. Sedan gick man tilbaka til


59 Cap. Missgierningsbalckens

6 §. Prästeståndet höllo före, at thet utsatte straffet af 9 gatulopp woro för lindrigt och at för den förorsakade förargelsen skull åtminstone häradsförwisning borde tilläggas.

Och upkom häröfwer en widlyftig discours, så at Hr Landtmarskalken omsider giorde frågan ståndswis; då af de 3 öfrige stånden bifölls, att § blifwer stående som den är inrättad.


61 Cap.

4 § af ständerne wid förre riksdagen redan ändrat och begynnes således: »Hyser man witterliga eller döljer någon grof missgierningsmam.

Hr Landtmarskalken anmälte, at 6 § af landshöfdingeinstruction eij ännu är bifallen, emedan den samma blef upskuten i anledning af de påminnelser, som Borgareståndet sig förbehöll at wid Utsökningsbalcken Cap. 1 § 2 få ingifwa.

Uplästes altså Borgarståndets Extractum Protocolli af den 31 sidstlidne Julii, hwarutinnan ståndet förklarar sig af then mening, at samtelige städernes magistrater, utan föregången communication med Hrr landshöfdingarne, måge låta ställa the wid stadsrätterne fälte och laga kraftwundne domar i wärckställig execution, enär wärdet, som skall utmätas, eij stiger öfwer den summa, som efter lag och k. förordningar samt hwarje stads priwilegier och gammal skiählig sedwana för appellable ansedd blifwit.

Hwaröfwer efter widlyftigt discourerande ständerne stadnade uti det slut, at magistraterne i städerne i gemen måge exequera laga kraftwundne domar til och med 50 dal. smts wärde, hwilcket kommer at införas uti landshöfdingeinstructionens 6 §, som nu i öfrigt bifölls.

[ 153 ]Prästeståndet förnyade sitt påstående, at dödsstraff måtte utsättjas för dem, som begå hor eller lönskaläger uti första swågerskapsgraden, och åberopade de sig K. Maij:ts bref härom til alla Hofrätter af den 10 Oct. 1699, hwilcket blef upläst.

Härtil swarades, at orsaken til detta brefs utfärdande warit, det delinquenterne altid föreburit ignorantiam, men at Hofrätterne altid refererat sådane måhl och at the brottslige altid med lifwet blifwit benådade. I öfrigit, som saken genom votering redan är afgiord, kan then eij ändras och thenne påminnelse eij annorlunda anses än en reservation af det wördiga Prästeståndet.

Riksens råd och ständer skildes åt.

Den 16 October. Närwarande Riksens råd och ständer at öfwerse lagwärcket.

Straffbalcken gicks förbi, emedan efter ständernes resolution böterne i bemelte balck komma at jämkas.


1 Cap. Utsökningsbalken.

3 §. Den efter ständernes resolution af Lagcommissionen giorde tilläggningen angående laga kraftwundne domars utmätande af borgmästare och råd uti städerne til och med 50 dal. smts wärde uplästes och bifölls.

4 §. Lagcommissionens ord biföllos.

5 §. Sammaledes.


2 Cap.

6 §. Lagcommissionens ord biföllos.


4 Cap.

6 §. Orden som Lagcommissionen tillagdt: »med ränta til sex för hundrade», biföllos.


5 Cap.

1 §. Lagcommissionens ord biföllos.


9 Cap.

1 §. Thenne § blef upläst, sådan som Lagcommissionen i följe af thet, som ständerne resolverat, then samma inrättat, och bifölls.


[ 154 ]
1 Cap. Rättegångsbalcken.

9 §. Denne § bör slutas med de orden »miste ämbetet»; det öfriga, nemligen »eij må han och resa» etc., går ut. 10 §. Lagcommissionens ord biföllos.


2 Cap.

3 §. Lagcommissionens ord biföllos.


7 Cap., om inteckningar, gicks nu förbi.


8 Cap.

2 §. Lagcommissionens tilläggning wid fierde momentet bifölls; så blef ock slutet eller det sidsta momentet i denna § bifallit, således som thet af Lagcommissionen blifwit inrättat.


11 Cap.

4 §. Efter orden »sex månaders tid» tillägges: »från thet han stämningen fick».


12 Cap.

1 §. Orden »eller och sedan til högre ort» gå ut.

3 §. Efter orden »i staden å föresatt dag» tillägges: »til then rätt, som saken instämd är» etc.; efter orden »begiär wädja» tilsättes: »och är saken af thet wärde, at emot rättens dom wädjas må, som framdeles i thenne balck uhrskills, hafwe ther lof til. Kommer han eij innom then tid, som sagt är, eller är saken så ringa, at wad theri eij tillåtit är, niute tå återwinning som i nästa § säijes»

5 §. Den af Lagcommissionen til följe af ständernes resolution uti denne § giorde jämkning bifölls.


13 Cap.

3 §. Lagcommissionens ord biföllos. 4 §. Then förre ändringen uplästes.


14 Cap.

5 §. Orden »eller mera» gå ut, som förr resolverat är. 8 §. Lagcommissionens ord biföllos.


15 Cap.

2 §. Lagcommissionens ord biföllos.

3 §. Sammaledes.

5 §. Likaledes.


[ 155 ]
17 Cap.

3 §. Lagcommissionens ord biföllos.

18 §. Tillagdt tilförene af ständerne efter orden »böte 40 daler»: »the fattigas ensak».

19 §. Samma tilläggning.

27 §. Äfwen densamma.

31 §. Lagcommissionens tilläggning wid slutet af thenne bifölls.


21 Cap.

1 §. Lagcommissionens ord biföllos.


23 Cap.

6 §. Orden »högst fyra dagar» äro af ständerne redan tillagde.


24 Cap.

5 §. Lagcommissionens ord biföllos.

11 §. Sammaledes.


25 Cap.

1 §. Lagcommissionens ord biföllos jemte then af Lagcommissionen giorde tilläggningen, at then dagen bör inräknas, tå domen föll, så at i stället för orden »innom fierde dagen» sättes: innan ottonde dagen gådt til ända, then inräknad tå domen föll».

5 § linea quarta i stället för ordet »Häradsrätt» sättes »Underrätt». I öfrigit, som ständerne remitterat thenne § til Lagcommissionen at utsättja och nämna de måhl, hwilcka ifrån underdomarne til Hofrätterne böra refereras, innan de sättjas uti execution, altså uplästes then af Lagcommissionen projecterade tilläggning til thenne §, som näst efter orden »fogel och diurfång» kommer at taga sin begynnelse, och hwarutinnan alla sådane missgierningsmåhl uprepas.

Samma tilläggning bifölls af ständerne, allenast at wid slutet ordet »hwarjehanda» går ut, och sättes: »delachtighet i thesse missgiemingar».

8 §. Lagcommissionens ord biföllos, så at näst ordet »cronans» tilsättes: någor stads eller menighets talan fördt».

11 §. Lagcommissionens jämkning och tilläggning bifölls, så lydande, at orden »innom then tid, som om häradsrätt sagt är» gå ut, och sättes i stället: »innom fierde dagen til klockan tolf, then oräknad tå domen föll».

[ 156 ]15 §. Orden i begynnelsen »om dag thertil och» gå ut, och bifölls efter Lagcommissionens project, at wädjetiden utsättes och § sålunda begynnes: »Mot rådstufwudom wädjes under Hofrätten med fem daler innom klockan tolf å åttonde dagen, then dag inräknad tå domen föll. Huru wittnesbörd therom» etc.

21 §. Then af Lagcommissionen giorde jämkning och tilläggning i thenne § bifölls.


26 Cap.

1 §. Then af Lagcommissionen projecterade tilläggningen, angående reda penningars eller guld och silfwers sättjande til säkerhet i stället för borgen gillades, och tillades wid slutet: »när domaren thet pröfwat hafwer».

3 §. Lagcommissionens ord biföllos, och wid slutet näst orden »gitter han eij någotthera» tillägges: »som i thetta capitel nu sagt är, gånge therom» etc.


30 Cap.

6 §. Lagcommissionens ord och jämkning biföllos, nemligen at näst orden »med ed sin inför Hofrätten» tillägges: »eller med Hofrättens tilstånd inför närmaste domare i orten, ther han wistas, at han eij mera äger» etc.

7 §. Lagcommissionens ord biföllos.


32 Cap.

2 §. Lagcommissionens tilläggning wid slutet af thenne § »och then eij orkar böta, plickte som i 10 capitlet 1 § Utsökningsbalcken sagt är» bifölls af ständerne.

Företogs nu åter det 7 cap. i thenne rättegångsbalck angående inteckningar.

Och uplästes then wid nu warande riksdag förordnade justitiædeputationens betänkande af den 20 sidstledne Sept. angående inteckningar.

Sammaledes then wid förre riksdagen förordnade justitiædeputationens betänckande af den 3 Maii 1731 angående K. Maij:ts den 11 Nov. 1730 gifne nådige förordning om inteckningar, jemte et transsumt af justitiædeputationens wid 1727 åhrs riksdag ingifne betänckande öfwer 5 puncter, som det handlande Borgerskapet i Stockholm hos Riksens ständer angifwit, uti hwilke trenne betänckanden [ 157 ]Justitiædeputationerne stadnat uti det slut, at inteckningar i lös egendom jemwäl böra giälla.

Vidare uplästes Borgareståndets extractum protocolli af den 12 uti innewarande månad, therutinnan Ståndet förklarar, at i anseende til the af thet handlande Borgerskapet i Stockholm wid 1727 åhrs riksdag uti ofwanbemelte 5 puncter anförde skiähl och omständigheter samt den coustume som på främmande handelsorter med creditens goda befordran brukelig är, inteckningar på lös egendom böra uphäfwas och eij giälla, samt förordningen af den 11 Nov. 1730 blifwa oförändrad, särdeles som Borgareståndet anser detta som et besynnerligit och kraftigt medel att uphielpa den förfallne crediten.

Sedan något häröfwer blifwit discourerat, giorde Hr Landtmarskalken frågan, om inteckning på lös egendom skall giälla.

Hwartil swarades neij, emedan Riksens ständer funno betänckeligit härtil at samtycka.

Hr Cammarråd Wulfwenstierna berättade, at thetta 7:de capitlet Rättegångsbalcken allenast talar om huru inteckning skie skall, men at om thess wärckan finnes stadgat uti Handelsbalckens 17 cap. 12 §.

Uplästes nu 2 och 3 §§ i thetta 7 cap. Rättegångsbalcken, hwilka af ständerne redan äro bifallne.

Sedan uplästes Handelsbalckens 17 cap. 12

Hwilcken nu bifölls i följe af ständernes i dag tagne slut, at inteckning eij annars än i fast egendom kan hafwa wärckan; doch kommer näst orden »eij eller» at tilläggas: »then som skier sedan gäldenär död är» etc.

Uplästes ytterligare Rättegångsbalckens 7 cap. I

Hwilcken nu af ständerne bifölls.

Företogs Missgierningsbalckens 1 cap. 4 §, hwilcken i anledning af Gref G. Gyllenborgs, då detta capitel förehades, giorde påminnelse, at jemte landsflycktigheten något annat straff, såsom fängelse wid watn och bröd, måtte utsättas, war upskuten, til dess justitiædeputationens betänckande öfwer det wyrdige Prästeståndets wid denne riksdag ingifne memorial angående nödige utwägar at förekomma någre sig insmygande skadelige lärosatzer, woro inkommit. Och som bemelte betänckande, dat. den 1 af innewarande månad, [ 158 ]nu war til ständerne afgifwit, altså blef thet samma upläst. Men som det 4:de momentet af detta betänckandet, angående deras straff, som utsprida irriga lärosatzer, icke tycktes här hafwa rum, altså bifölls thenne 4 § uti 1 cap. Missgierningsbalcken, sådan som han är tryckt införd i lagboken; och hwad det upläste Justitiædeputationens betänckande widkommer, så blef thet upskutit at i ståndens Plenis föredragas.

Beträffande the i thenne lagen utsatte böter, hwilcke efter Riksens ständers fastställande wid förre riksdagen böra jämkas, funno ständerne godt at af hwart stånd utnämna wisse deputerade, hwilcka samma jämkning kommo at förrätta, så at hwad de härutinnan sluta ock komma öfwerens om blifwer fast och afgiordt, utan at det ständerne widare föredrages.

Och utnämndes härtil af Ridderskapet och Adelen:

Hr Lagman Gref G. Gyllenborg, Hr Öfwerst.-l. Frih. von Ungern, Hr Öfwersten F rih. Ollonberg, Hr Lagman Wattrang, Hr Landshöfdingen Ehrencrona, Hr Lagman Wennerstedt, Hr Lagman Hammarberg, Hr Hofrättsrådet Adlerbeth.

Af Prästeståiidet:

Probsten Levin, Probsten Herdman, Prosten Bierchenius, Kyrckioherden Kempe.

Af Borgareståndet:

Rådman Poppelman, Borgmästaren Salenius, Borgmästaren Esberg, Borgmästaren Stillman.

Af Bondeståndet:

Talemannen Lars Andersson ifrån Wessmanland, Undertalemannen Olof Håkansson ifrån Blekinge, Jonas Larsson ifrån Elfsborgs lähn, Jan Pehrsson ifrån Kopparbergs lähn.

Och anmodades af Deras Exc:r herrar Riksens råd at biträda desse deputerade: Hr Grefwe Cronhielm, Hr Grefwe Lagerberg, Hr Grefwe Cronstedt; kommandes sammanträdet at skie i dag kl. 4 uti Justitiædeputationens rum.


1 Cap. Straffbalken.

3 §. Lagcommissionens ord uti then efter ständernes godtfinnande giorde tilläggningen biföllos.


[ 159 ]
2 Cap.

1 §. Af ständerne förr resolverat, at framför orden »i kyrckiogård» sättes »afsides».


5 Cap.

Uppå ständernes befallning war af Lagcommissionen et nytt capitel i thet förres ställe projecterat, hwilcket nu uplästes, tillika med then af Lagcommissionen upsatte förteckningen, huru spö och ris emot penningar skohla beräknas.

Och bifölls thet projecterade nya capitel, men uträkningen remitterades til de deputerade, hwilke i dag sammanträda, at af dem öfwerses och afslutas.

Uplästes Borgmästarens ifrån Carlscrona Timells ingifne memorial och påminnelse wid Rättegångsbalckens 10 cap. 1 §, therutinnan bemelte Borgmästare säijer sig befara disputer och oreda i juristdictionerne samt men och förfång uti then Magistraten in til thenna dag tilständige domsrättighetöfwer the under Siöstaten lydande höge och låge personers hustrur och husfolck, och thet i anledning af följande ord i bemelte §z »hustru och barn, medan the hemma äro, lyda under then rått, som man och fader, och tienstehion, ther the sin tienst hafwa».

Ständerne funno godt, at såsom uti förtalet til lagen stånds och städers privilegier äro undantagne, så 'kan uti bemelte § ingen ändring tillåtas.

Borgmästaren Timell förklarade sig härmed nögd, allenast at thetta uti protocollet införes.


4 Cap. Jordabalcken.

1 §. Then af Lagcommissionen projecterade ändringen bifölls. 5 §. Then efter Bondeståndets påstående giorde tilläggningen uplästes och bifölls.


25 Cap. Byggningabalcken.

4 § angående brandstod upsköts.

Talemannen af Bondeståndet sade sig på ståndets wägnar hafwa en påminnelse at giöra wid Jordabalckens 9 cap. 9 §.

[ 160 ]Hwartil swarades, bemelte § af ständerne redan wara afgiord och faststäld. i Riksens råd och ständer skildes åt.


Den 17 October.

Närwarande Riksens råd och ständer at öfwerse lagwärcket.


25 Cap. Byggningabalcken.

4 §. Uplästes den tilökning, som Lagcommissionen efter ständernas godtfinnande projecterat angående den proportion, som för hwart och et hus, i afseende derpå om det är nytt eller gammalt, stort eller mindre, på et helt, halft, 1/4-dels hemman, och så widare efter orternes beskaffenhet, och ymnigare eller mindre tilgång på skog, wid brandstuds gifwande i acht tagas bör.

Hwilcken tilökning biföls; hwarjemte blef öfwerenskommit, at et underdånigt memorial afgår til H; K. Maij:t med anhållan, at landshöfdingarne måge anbefallas at fodersammast i hwart och et lähn med allmogen uprätta en förening angående brandstuds erläggande, som på förbemelte sätt är lämpad efter hwart och et lähns beskaffenhet.

Orden »sedan pröfwe» gå ut, och sättes i stället: »de skola pröfwa» huru myckit etc. Näst orden »så ock för» sättes: »then säd, foder och boskap» etc.


48 Cap. Missgierningsbalck.

2 §. I anledning af Cancelliecollegii til Secrete utskottet ingifne memorial angående fynder, som til Lagcommissionen blifwit remitterat, war en ändring uti denne § projecterad, som nu tiplästes och bifölls.

Vid detta tilfället beslöts äfwen af Riksens ständer, at et underdånigt memorial upgår til H. Maij:t angående gamla skrifter och handlingar, som tiena til uplysning uti antiquiteterna och historien, at de, som dem hafwa eller upfinna, skola dem angifwa och derföre någon skiählig wedergiällning hafwa at åtniuta, hwilcken wedergiällning K. Cancelliecollegium efter deras wärde kommer til H. K. Maij:ts nådiga bepröfwande at projectera.


[ 161 ]
27 Cap. Byggningabalck.

2 §. Såsom Prästeståndets påminnelse, at de wid slutet nämde 6 åhr woro för kort tid, jemte Hr Abrahamssons, blifwit til Lagcommissionen remitterad, så har Lagcommissionen uttagit hela den meningen, som näst orden »om ther tilräckelig skog är» följer til slutet af §, och i des ställe projecterat följande ändring: »Tarfwar prästegård efter thess ägor och lägenheter flera hus, bygge och uppehålle präst them sielf, eller gälde thet som brister. Flyttes han ifrån thet giäld och finnes han wid husesyn hafwa bygdt mer än han i åhrlig byggnad bordt, niute therföre betalning af then som efterkommer; doch må hus, som i 28 cap. 3 § står för 3 åhrs byggnad, räknas å prestebord för 5 åhr, och the mindre therefter. Bygger präst flera hus, än prästegård tarfwar, til sin beqwämlighet, och will then, som efterkommer, them efter laga mätning eij behålla, tå må han them bortföra, som bygdt hafwer. Är timber thertil tagit af prästegårds skog, betale thet timmer efter synemanna ordom, och komme the penningar sochnemän til godo wid theras byggnad å prästebordet»

Och bifölls samma ändring.


14 Cap. Handelsbalcken.

Uplästes Allmänna beswärsdeputationens betänckande öfwer 21 § af Ridderskapet och adelens samt 24 och 85 §§ af Bondeståndets beswär wid närwarande riksdag angående legohion och tienstefolck med mera.

Sammaledes uplästes ock cammar-, oeconomie- och commerciedeputationens betänckande öfwer Häradshöfdingen Hr Abrahamssons ingifne påminnelser, angående Adressecontoiret här i Stockholm, jemwäl och om legohion med mera.

Widare uplästes 1 § af förbemelte l4 cap. Handelsbalck.

Lagman Wattrang påminte, at upsägningstiden borde öfwer alt och i synnerhet för landtmannen skull wara uti Januarii och Februarii månader och icke, som Lagcommissionen projecterat, den 15 dagen uti Augusti månad, emedan tienstefolcket den tiden på åcker och äng ständigt komma tilsammans och kunna hwarandra tubba, hwarjemte också landtmannen tå nödgas mer än elliest gifwa sitt tienstefolck goda ord, på det de icke skola upsäija tiensten.

Efter något discourerande häröfwer faststältes, at flyttningstiden [ 162 ]för tienstefolcket blifwer Michaelis tid och upsägningstiden ifrån Olofsmässo- til Larsmässodagen, ifrån hwilcken dag alt in til Michaelis tid är lofgifwit at städja och städsel taga.

I anledning hwaraf 1 § sålunda inrättades, at orden näst »städja», nemligen »för än then femtonde dag uti Augusti månad», gå ut, och sättes i stället: »legohion må man eij städja utan emellan Larsmässooch Michaelis dag, eij eller förr än man wiss är» etc.

2 §. Orden, som näst »samma tid åhret therefter» följa, gå ut til slutet af §, och näst »samma tid åhret therefter» sättes: »så i staden som å landet».

3, 4, 5, 6, 7 och 9 §§ biföllos.

10 § bifölls, allenast at, likmätigt thet, som i 1 § stadgat är, orden »twå månader förr än stämmodag ute är» komma at gå ut, och sättes i stället: »säije tå up tiensten emellan Olsmässo- och Larsmässodagarne. Skier thet eij» etc.

11 § bifölls. Angående fattigt folck eller barn, som kunna uptagas, införes i Tienstehionsförordningen.

12 § bifölls. Hwad böterne angår, som i detta capitlet nämnas, komma de at regleras och jämkas af den til samma saks utarbetande och afgiörande i går utnämde deputationen.

13 § är af Lagcommissionen sedermera tillagd, så lydande: »Hwad elliest emellan husbonde och tienstehion i acht tagas bör, thermed förhålles som särskilt stadgat är».

Hwilcket bifölls.

Och aldenstund en del tyckte det wara otilbörligt samt lända en husbonde til stor olägenhet, at dess dräng eller piga äger likmätigt detta capitlet macht at gå utur sin tienst Michaelis tid, och at thet lagstadde tienstehionet intet förr än siu dagar efter Michaelis dag skall i tienst gånga, på hwilcket sätt mången, i synnerhet i staden, som intet hafwer mer än en dräng eller piga, hafwer emedlertid ingen at lita på, fördenskull blef efter något ytterligare discourerande här öfwer uppå giord proposition samtyckt och faststäldt, at den 4 § i 14 cap. Handelsbalcken sålunda ändras, at näst orden »lagstadt legohion» tillägges »å landet», och näst orden »i tienst gånga» tilsättes: »och i staden efter tre eller högst fyra dagar»

Uplästes Lagcommissionens extractum protocolli af den 1 [ 163 ]sidstledne Octobris, angående inrikes wexlar och huruledes borgerskapet åstundat, at derom i lagen uttryckeligen må stadgas.

Hwarpå swarades, at thetta hörer intet til lagen, utan kan införas uti resolution på Borgerskapets beswär och then §, som thetta rörer.

– – – – – – – – – – – – – – – –

Ytterligare uplästes Bondetalemannens Lars Anderssons å sitt stånds wägnar under den 15 sidstledne Octobris ingifne memorial berörande det, som uti 9 cap. 9 § Jordabalcken sägs och allaredan af ständerne faststäldt är, samt i följe deraf Lagcommissionens project til den 9 § 9 cap. Jordabalcken, som sidst ogillades.

Och som en widlyftig discours upkom, antingen det skulle förblifwa wid det, som allaredan af ständerne faststäldt är, nemligen at denne § blifwer ståendes som den finnes tryckt i lagboken med den sidst giorde tilläggningen, eller den af Lagcommissionen projecterade nya § antagas; altså blef, uppå Hr Landtmarskalkens proposition, denna sak igenom votering så afgiord, at Ridderskapet och adelen tillika med Bondeståndet biföllo Lagcommissionens project, som sidst icke antogs, hwilcket ock Borgareståndet giorde, doch med reservation, at detta intet må lända til præjudicat, at afgiorde saker må å nyo uptagas. Presteståndet approberade § som den finnes tryckt i lagen, med den tilläggning, som tilförene derwid blifwit giord.

– – – – – – – – – – – – – – – –


Den 23 October.

Närwarande Riksen råd och ständer at öfwerse Lagwärcket.

– – – – – – – – – – – – – – – –

Uplästes thet af Lagcommissionen projecterade nya capitlet om enwigeskamp, hwilket skulle blifwa thet 25 uti Missgierningsbalcken, tillika med the härwid af ständerne giorde ändringar.

Men som Borgareståndet nu förklarade sig nögde thermed, at thetta capitel, såsom et oeconomicum, hwilcket förändring kan wara underkastat, eij införes i lagen, hemställandes til Riksens ständer, om icke duellsplacatet kunde öfwerses och förbättras, och wid samma

tilfalle en förnyad och fullkomligare rangordning utkomma, [ 164 ]hwarutinnan alle, som äga rang, kunde införas, warandes månge speciale resolutioner om rang utgifne, hwilke så allmänt eij äro bekante.

Altså kommo ständerne öfwerens, at thetta projecterade capitlet, om enwigeskamp, i lagen eij kommer at införas, samt at til H. K. Maij:t i underdånighet hemställes at låta författa et nytt duellsplacat samt öfwerse och jämka rangordningen.

Företogs Byggningabalckens 23 cap., huru bötas skall tå högdiur, hara och fogel olagliga skiutas eller fångas. Och uplästes:

Bondeståndets extractum protocolli af den 17 april 1 731, at icke allenast de provincer, som härtils haft frihet at skiuta hara och fogel, så ock Småland i följe af 1686 åhrs k. resolutioner, utan ock alle jordägare i gemen samma frihet måge åtniuta;

Bondeståndets extractum protocolli af den 25 sept. innewarande åhr, derutinnan de bifalla Borgareståndets medelst extractum protocolli af den 18 sidstledne sept. yttrade tancka och påstående, at jordäganden är berättigad til en sådan förmåhn;

Borgareståndets extractum protokolli af den 18 sept. innewarande åhr, hwarutinnan denne förmente rättighet widlyftigt will bewisas;

Et annat Borgareståndets extractum protocolli af den l2 i denne månaden, hwarutinnan ståndet förnyar samma påstående, och at uti Byggningabalckens 23 cap. tydeligen härom må införas; V .

Prästeståndets wid förre riksdagen ingifne anmärkningar öfwer 2 § 23 cap. Byggningabalcken uti nya lagen;

Prästeståndets extractum* protocolli af den 28 sidstledne sept., hwarmedelst ståndet til alla delar bifaller Borgareståndets extractum protocolli af den 18 sidstledne September.

Hr Landshöfdingen Ehrencrona förestälte, at ehuruwäl det föllo honom omöijeligit at i minnet behålla och uptaga alla de skiähl, som i så widlyftiga skrifter blifwit anförde, så wille han doch tilse at i korthet beswara de förnämsta, och fortfor, at om wij lefde in statu naturali, så skulle han strax begifwa sig, men som wij lefwa in statu civili, böra wij rätta oss efter lag, stadgar och fordne konungars förordningar. Wåre förfäder hafwa fördt en god hushåldning, ty när de funno flere skyttar än diur och foglar, hafwa de åhren 1647 och 1664 giordt hälsosamma stadgar angående skiutande; då blefwo de [ 165 ]prowintzer, som Gud med härliga skogar samt en öfwerflödig wälsignelse på fogel och diur begåfwat, såsom hela Norrland, Dalarne, Wärmelands Dahl, Österbottn och Finland, ifrån det allmänna förbudet undantagne; men de öfriga landsorter, som nästan äro skoglöse, har Öfwerheten måst befreda med bemelte förordningar, på det alt willebråd der eij måtte utödas; förty om på desse senare orter, hwilcke äro folckrike och starckt bebodde, en sådan frihet at skiuta tillåtas skulle, wordo wisserligen innom et åhrs förlopp aldrig något wildt mer til finnandes. Hr Landshöfdingen androg til exempel Östergiöthland, hwaräst 50,000 menniskior i mantahlslängderne upföras, bland hwilcke man kan räkna 20,000, som kunna bruka gewähr, förutan officerare, ryttare, knechtar och båtsmän. Skulle nu alle desse äga tilstånd at skiuta, så skulle eij allenast aldrig något wildt kunna öka sig, emedan hwar och en på sitt hemman kan weta hwar hara och fogel hafwa sitt tilhåld, utan ock innom et åhrs tid all sådan wälsignelse platt wara utödd och blifwa et så allmänt förderf, at wij allenast för wåre efterkommande skulle kunna berätta, at i Swerige tilförene warit hara och fogel. Dessutan är ock detta et regale och jus fisci, som wij eij kunna taga eller gifwa, utan böra oförkränckt bibehålla, samt rörer wåre adelige priwilegier, uti hwilka wij eij kunna tillåta någon rubbning eller ändring, warandes desutan jagt och skiutande en adelig öfning, som Ridderskapet och adelen uti privilegierne är förbehållen; sådant finnes eij hwarcken i Prästerskapets eller städernes privilegier; allmogens skattebref tillåta dem eij eller at bruka skytterie. Och will man gå til handlingarne, så finner man, at uti 1668 åhrs resolution på Prästerskapets beswär en sådan begiärd frihet at få skiuta dem blifwit afslagen. 1664 åhrs förordning, som förbiuder androm än Ridderskapet och adelen at skiuta, är en på en öpen riksdag af samtelige Riksens ständer samtyckt och wedertagen lag. Will man säija, at de öfrige stånden igenom denne förordning blifwit förfördelade, så swarar iag, at om alt hwad på samma riksdag blifwit förordnat och stadgat skall uphäfwas, så lära de öfrige stånden förlora derwid långt mera än Ridderskapet och adelen; fördenskull finner iag eij, huru de öfrige stånden kunna på« stå en så owanlig sak. Ridderskapet och adelen missunna eij de öfrige stånden någon fördel, men kan härutinnan eij wara dem willfarig; och til et bewis af sådan willfarighet kan iag wäl anföra, at [ 166 ]wåre privilegier äro redan nog stympade och fördelte med de andre stånden, hwilcket man bäst kan se, när man will jemnföra de senare med dem af 1617. Iag wet intet hwad det lofl. Borgareståndet skulle tycka derom, om wij welle påstå at på wåre sätesgårdar drifwa minuthandel med salt, spannemål och annat; hwarföre detta tilbud är oss så myckit sensiblare, som det är twärt emot wåre privilegier och de andre stånden aldrig ägt något privilegium, i kraft hwaraf de sådant prætendera kunna. Wij kunna fördenskull aldrig i ewighet begifwa oss härifrån.

Hr Didron: Ridderskapet och adelen hafwa swurit at förswara Konungens höghet och rätt, så länge de äga en blodsdroppa, samt at bibehålla sine privilegier, och det lära de oryggeligen hålla.

I samma mening yttrade sig åtskillige af Ridderskapet och adelens ledamöter.

Och som af de öfrige ståndens ledamöter discourerades och påstods, at skiuterättigheten på hara och fogel hörde efter gamla lagen jordäganden til, samt at de 3 stånden härutinnan äro af lika tancka, sade Hr Ehrencrona:

Wij cedera aldrig et fiät. Konungens rätt och wåre privilegier får ingen öfwerrösta oss uti; och är detta en sak at stifta oenighet emellan stånden, Gud wet, hwarföre man will drifwa den så högt i oträngdt måhl. jag har talt med åtskillige af wåre medbröder af de andre stånden och eij annat wist, än at man wille komma öfwerens, at detta 23 cap. Byggningabalcken kunde slutas utur wår nye lag och härmed förblifwa efter förre förordningar, men bedröfweligen befinnes det nu annorlunda. Och I gode wänner af Bondeståndet, denna saken angår Ehr minst. Hela Norrland, Dahlarne, Västgiöthe- och Värmelands Dahl, Österbottn och Finland äger ju efter förordningarne frihet at skiuta; men skulle det samma uti de öfrige landsorter tillåtas, gån til Eder sielfwe och täncken efter, om icke på et åhr all fogel och hara är borta; de af de öfrige stånden, som hafwa lust at skiuta, kunna altid få frihet och tilstånd dertil af dem, som äga jord och rättigheten dertil.

Undertalemannen af Bondeståndet sade, at ståndet yttrat sin mening uti de upläste extracter utur protocollet, hwarwid ock ståndet lärer förblifwa. Men angående det, som här säijes, at alt wildt på sådant sätt skulle utödas, så är eij ståndets mening, at alle skola [ 167 ]skiuta, utan allenast jordägande, hwarföre, när det androm woro förbudit, han trodde, at det wilda mera skulle ökas, i det en skattebonde sielf skulle wara mohn om at bibehålla och spara hara och fogel, som hade tilhåld wid des hemman samt anklaga ryttare och knechtar, som wille gå därefter, hwilcket nu eij skier.

Gref Tessin: Det är bekant, at jagt är et regale, som Konungen genom privilegierne meddelt Ridderskapet och adelen; altså lärer man bäst och snarast kunna komma härifrån, om detta slutes ut ur lagen, äfwen som alle andre ärender hwilcka röra privilegierne.

Åtskillige af Borgareståndet sade, at de begiära ingen jagt, utan allenast den rättighet, som jordäganden efter gamla lagen tillkommer til hara och fogel på des grund.

Hr Hammarberg: Emedan Hr Landshöfdingen Ehrencrona så wäl deducerat saken, will iag wara ganska kort. Här är i skrifterne af de öfrige respectiwe stånden andragit, 1:o at jagt på hara och fogel eij är et Konungens regale, men lät oss gå i det stånd wij woro, när regeringsformen uprättades, då var det ju en Konungens rättighet, och war det så då, så är det så nu med, så at wij fördenskull eij kunna giöra någon ändring härutinnan, utan at tillika giöra ingrep uti Konungens höghet; 2:o sägs, at man intet will giöra något inbrått uti Ridderskapets och adelens privilegier; men hwad är et privilegium annat än exceptio a lege? Lagen säijer, at ingen annan än Konungen skall jaga; igenom exceptionen är jagten Ridderskapet och adelen tillåten; tillåtes samma frihet åt alla, så är det eij något privilegium mer. Iag hemställer det lofl. Borgareståndet at eftertäncka, om wij således wille argumentera: Borgerskapet skall efter deras privilegier wara tillåtit at handla i minut i städerne, men Ridderskapet och adelen wilja också handla i minut på landet, skulle icke Borgareståndet anse sådant för en förkränckning af deras privilegier? Och hwad Allmogen beträffar, så få de eij, när de köpa sine skatterättigheter, den rätten at skiuta.

Undertalemannen sade, at Allmogen eij will giöra inbrott uti K. Maij:ts höga regale eller uti Ridderskapet och adelens privilegier. Här talas om jagtfrihet, den påstås eij af Allmogen; men som man wet, huru landet är upfyldt med skadediur, så skulle de samma förgå oss, om Allmogen betogos at skiuta dem. Få de nu til den ändan bära bössa, så woro det alt för eftertänckeligit, om dem en hara [ 168 ]eller fogel på egen jord förekom, at de eij skulle få skiuta den samma.

Hr Wattrang swarade, at Allmogen är eij betagit at fälla skadediur.

Hr Ehrencrona: De 3 ståndens skrifter woro så widlyftiga, at iag eij på en gång kunde påminna mig alla skählen; de åberopa sig 19 cap. Jordabalcken LL., deräst talas om jordägande, men hela wår lag wet eij af annan jordägande än Cronan och Frälsemannen; doch är derigenom skattemanna rätt eij betagen. Han hafwer sin fullkomliga besittningsrätt, slipper at betala städslan, och ingen drifwer honom, så länge han giör skähl för sig; men jagträtt har skattemannen aldrig haft, som han eij eller får fälla bärande trä; och icke niuter han sakören af missgierningar, som begås på den jord han skattar före.

Hr Landtmarskalken: Hela saken synes derpå ankomma, om den påstådde rättigheten at skiuta är emot adelige privilegierne; om det så är, lärer Ridderskapet och adelen aldrig kunna begifwa sig. Emedlertid woro det myckit beklageligit, om för denna upkomne frågan skull hela lagen, hwaruppå med så mycken flit och så länge blifwit arbetat, skulle komma at studsa. Jag hemställer fördenskull Riksens ständer, om icke denne puncten kunde slutas ut, så at lagen kunde komma ut; förmodeligen torde ständerne ännu på denne riksdagen kunna förena sig om denna frågan.

Hr Didron: Som all jagt i alla tider hördt Konungen til och Konungarne genom privilegierne giordt Ridderskapet och adelen häraf delachtige, så står det eij uti Ridderskapet och adelens macht at bortgifwa en sådan Kungl. rättighet.

Hr Iserhielm: Enär Handelsbalcken war före, blef en § uppå Borgareståndets begieran utesluten, emedan den fants uti privilegierne. Af samma skiähl kan detta utur lagen uteslutas och förblifwa wid 1664 åhrs förordning.

Hr von Böhnen: Allmogen lärer eij så hårdt kunna påstå denna förmente skiuträttigheten; ty först äga de tilförende nämde skogrike prowintzer denna frihet; och hwad Skåne, Halland och Blekinge angår, kunna de eij påstå mera än hwad de hade, när Malmö recess uprättades.

En Bonde ifrån Stockholms lähn framträdde och sade, at Stockholms lähn eij påstår någon annan frihet än at skiuta rofdiur.

[ 169 ]Frih. Ungern: Som alla skählen mot och med på ömse sidor nogsamt äro andragne, doch utan någon wärckan, emedan man på ingendera sidan will begifwa sig, så hemställer iag Riksens ständer, om icke man kan komma öfwerens at en annan gång amiablement afgiöra detta; och lämnar at eftertäncka, hwad skada det skulle wara, om för denna enda frågan skuld vår allmänna hälsosamma lag, som så länge blifwit åstundat, med så mycken flit utarbetad och af ständerne nu öfwersedd, skulle afstadna.

Sedan af ständerne härom blifwit discourerat, giorde Hr Landtmarskalken frågan, om det 23 cap. Byggningabalcken får slutas utur lagen.

Ridderskapet och adelen swarade härtil med ja.

Prästeståndet begiärte at få taga thetta i betänckande; thet samma giorde ock Borgare- och Bondeståndet.

Riksens råd och ständer skildes åt.





  1. Ur Ridderskapets och adelns protokoll den 13 juli 1734: Uplästes de 3 första §§ af 5:te capitlet Straffbalcken.
    Hr Landtmarskalken; Wid 3 § stadnade stånden i skiljachtige tanckar angående gatulops förwandlande i spöslitande; och woro jemwäl någre af Ridderskapet och adeln, hwilcka biträdde Bondeståndet, at alt gatulopp skulle afskaffas, säijandes sig eij rätt hafwa hördt propositionen.
    Hr Celsing: Der war et alternatif uti propositionen och fattades den samma eij altså rätt.
    Hr Landtmarskalken: Jag blef anmodad at giöre propositionen sålunda; men andra gången war den utan alternatif och fick bifall.
    Hr Didron: Hr Celsings mening är, at alt gatulopp skall uphäfwas; men det går eij an, emedan detta straffet uti Missgierningsbalcken, som af ständerne redan är gillad, finnes faststält.
    Hr Celsing: Lagen kan ändras af ständerne, så länge den eij är til alla delar faststäld. Igenom gatulopsexecutioner hindras folcket på landet och försumma deras arbete, dem til skada som eij hafwa myckit folck.
    Hr Landtmarskalken frågade, om gatulopsstraffet skall afskaffas.
    Hwartil swarades: intet aldeles.
    Hr Landtmarskalken: Eliest bör iag ock fråga, om icke, när en sak igenom pluraliteten här är faststäld, wåre ledamöter i lagpleno då eij böra tala deremot.
    Ridderskapet och adeln förklarade, at emot en således faststäld sak i lagpleno af ledamöterne eij bör talas.
    Hr Ehrenpreus: Emedan denna quæstionen mäst rörer Bondeståndet både til straffets undergående och des exequerande, och det förorsakar så wäl de öfrige af allmogen som adelens bönder et stort hinder uti deras arbete, emedan til en sådan execution med fram- och återresan ofta 2 eller g dagar försättjas, och dessutom spöstraffet kan giöra samma effect, så hemställer iag Ridderskapet och adeln, om icke wij härutinnan kunde foga oss med allmogen, hwilcke skulle det uptaga för en wälwilja och deremot i angelägnare saker skulle biträda oss. Jag giör allenast denna påminnelsen utan at widare tala häremot.
    Hr Bergenstierna: Frågan är här, om gatulopp skall uphöra och spöslitandet i stället införas. Det är sant, at allmogen kan häraf hafwa beswär och hinder; men så bör wid en lags stiftande mera anses på nyttan än på beqwämligheten; gatuloppet förorsakar mera sky och fasa. Och tycker mig altså, at det bör blifwa derwid som det förr warit.
    Uplästes Bondeståndets Extract um protocolli dat. i dag angående gatulopsstraffets afskaffande och på hwad sätt ståndet förmenar 2 § uti 5 cap. Straffbalken bör rättas,
    Frih. Otto Reinhold Strömfelt: Man torde kunna finna et temperament, hwarigenom på ena sidan Missgierningsbalcken, hwilken wid förre riksdagen af samtelige stånden är faststäld, eij blefwo rubbad och Bondeståndet å andra sidan wunno sitt nöije; nemligen om gatulopsstraffet allenast utsattes på missgierningar, som gå til hofrätternes leuteration och der med 7 eller 9 gatulopp beläggas, men mindre brott kunde straffas med spöslitande; och kunde wid detta tillfället förbehållas, at i öfrigit ingen ändring tillåtes uti det, som wid förre riksdagen i lagen af ständerne faststält blifwit.
    Hr Wulfwenstierna berättade, at Lagcommissionen upsat et project, på hwad sätt Lagcommissionen förmenar desse §§ uti 5 cap. Straffb. så kunde ändras, at hwad wid förre riksdagen blifwit faststäldt eij rubbades och doch allmogen förmodeligen skulle wara nögde.
    Bemälte project uplästes. Och som det af Ridderskapet och adeln bifölls, blef i följe deraf et Extractum protocolli upsatt:
    Extract utur protocollet, som hölts hos Ridderskapet och adeln den 13 julii 1734.
    S. D. Uplästes det ärbara Bondeståndets Extractum protocolli af detta dato med den af ståndet föreslagne ändring uti 2 § af; cap. Straffbalcken. Och som Ridderskapet och adeln i alla billige mål gierna biträda det ärbara Bondeståndet, så hafwa de detta på följande sätt jämkat, förmodandes at allmogen skall finna sitt skiähliga nöije, om til den 1 § följande tillägges: »Och i the måhl, ther underrätts dom strax bör i fullbordan ställas, fälle domaren then brottslige til spöslitande i stället för gatulopp. Öfwerdomaren döme eij eller til gatulopp på landet, utan tå gierningen grof är och kräfwer at straffet til allmän warning bör wärckställas, tå stor menighet när är; eij eller i staden, ther eij tilräckelig wacht år; i ty fall warde den brottslige dömd at slita spö wid en påle». 2 § förändras således: »Gatulopsstraff å landet förrättas af allmogen under häradsfogdens eller länsmans upsicht, och i städerne af stadswachten». Det öfrige af puncten uteslutes. Hwilcket med de öfrige respective stånden wälment communiceras. Actum ut supra.
    Detta Extractum protocolli uplästes för Ridderskapet och adeln och gillades.