Wikisource

Forn-Swenskans och Forn-Norskans Språkbyggnad/Flexion

< Forn-Swenskans och Forn-Norskans Språkbyggnad
←  Ljudlära
Forn-Swenskans (Svænsku ok Gøzku) och Forn-Norskans (Norrænu) Språkbyggnad
jemte ett bihang om den äldsta runskriften
av P. A. Munch
Flexion
 Ordbildning  →


[ 33 ]Om fierion i allmanhet. 33 11. Flerion. Wexion i nllmanhet. h. 39. Flenon sker antingen genom vocalforandring inne i sjelfwa ordet eller genom bifogade and else r. Hwarje ord, som bojes, har wista former, af hwilka de ofriga bildas, sa att man, da man kanner de forra, regel.' massigt kan formera de sednare. De forra kallas derfore ka lå neform er. De aro i verberna /,»a?F. in^nitlti., 4 /,e^H. I nomina ar det Fenitlv «l»F. Vocalforandringen eger rum i verb er na och kallas af ljnd, hwilket består deri, att stamvocalen i kanneformerna om werlar efter bestamda analogier genom de tre vocalklatzerna. Aft ljudslaran ar af yttersta wigt; hon bildar grundwalen for all fiexion och ordbilonmg. Aftljudet ar ursprnngligen: 2) i ttled en foljande con- !< a» i eller u sonant il «i i i ' ^^ b)lu »n n l! il U 4) » med en folj. conson. 'XI l,n «  An del ser na ega rum bsde i verber och nomina. De aro antingen vocaliska, der de borja med en vocal, eller conso nantiska, der de borja med en consonant. Andelserna fogas antingen omedelbar t till stammen ell. forbin? das dermed genom en fleNonsvoca l, a, i eller u. T. ex . norn . pl. roktir af rot; har ar r andelse, och i flerionsvocal. Dock M u n c h, Forn-Slv. och Forn-N . Granunatik, 3. <) i med Nya foljandc con- a » » sonaucer (position) [ 34 ]34 Flmon. Verbalfiexion. bortfaller fiexionsvocalen wid de fiesta tillfallen (det ar t. ex. myc ket sallsynt att sinna formen rwtir helt utskrifwen; den wan? liga ar endast raetr), och for ofrigt ar det icke latt att distin guera mellan hwad som msste kallas derivativ ns-vocal eller flerionsvocal. Det kan ock wara utan praktisk wigt, ty bsda werka omljud; blotta andelserna deremot kunna icke werka omljud, utom i F.- N. uZ hwilket inwerkar pa 2. I alla fierionsklaster af verba och nomina forekomma ord, der ett afiednings-^ eller -v ar bifogadt rotconsonanten och, utom deraf werkadt omljud, icke ar af nagon wigt; s. lielj» — li6l (i st. f. baf») 0. s. w. Men destutom finnas wissa klas ser, der afiednings-vocalen har ett storre och mer genomgripan de omrsde. W. Verber, som bilda kanneformerna genom vocalfor^ andringar inom sjelfwa stammen, sagas wara slarka. De deremot, hwilka endast kunna bojas genom tillfogande af voca ler eller stafwelser, sagas wara swaga. De starta verberna aro de mer ursprungliga i sprsket, de swaga deremot de mer afiedda och yngre. Nfwen wid nomina eger en dubbel boj ningsart mm, en kortare (stark), en mer utwidgad (swag). v. Verbal-flexion. 41. Nordiska fornspraken kanna egentligen blott ett enda verbalgenus, ): activum. Restexiva formen p5 -sk (eller Bt, 2, F.lSw. »), ur hwilken wart nuwarande pas sivum harstammar, kan blott anses bildal» genom tillfogande och sammandragning af elt personlig! pronomen. Se H. 46. Modi aro: Infinitiv, Indicativ, Conjunctiv, Impe rativ. Dfammanfatta tempora aro: Infinitiv, prses. och prwt. indicativ och conjunctiv, prses. och pr«kt. particip. Af desta aro, som redan ar sagdt, prws. infinitiv, 1 sing. prwt. ind., 1 plur. prsst. ind. och preet. part. kannefor mer. Pr«>t. part. har i transitiva verber pastiv betydelse. [ 35 ]Verbalsiexion, siark. 35 «) Stark Verbal-fiexion. Ester afijudet maste denna indelas i 5 klasier eller conju.' galloner. Af detza aro I, 11, 111 prim ar a, med annan vo cal i pr«t. pl. an i prset. sing.; IV, V aro secundara, med samma vocal i pr»t. sing. och plur. Ista Conjugationen. Afijudet ar har ursprungl. (se 39) i med position. «>. u. u. u. u. E)c. vinn» V2NN vunnum ell. UNNUtN vunninn (unninn). Men i manga ord, fornamligast i F.- N ., har i uti mf. blifwit e, i andra genom brytning H» (se H. 3), och i prset. part. begagnar F.M. o, utom fore nn, «6, u^. Genom starta omljuoet wid v (H. 34) har ock i F.-N. ! uti mf. gatt ofwer till fo re «F, till o stre llk. Der rotstafwelsen blottas, i pr»t. och imperativ, hardås i F.- N . standigt 111, «6 till It, tt; n^ till l«K (^. 14, 17). F.- Sw. har anomaliskt ordet varha i stallel for verVa (eg. virVa). Ex. c^'"^' rinna l l>r2nn l»lunnuni brunninn afwen rinn», F.- N. renna . gleppa Blgpp sF. - N. «loppinn F. -N' l vei'V2 v»rT urVum or^inn H , ». e slivursuni nvurfinn? kverla nv.ik s^,f^ norNnn j «ve,w «valt ««Itinn/ 8j«I^(?) 33^ 8j«!^ (?) °^ gulftum Ful^inn .. °6lw 8»ll gulwm golliuu 3"!» afwen FN. zj2lla B«l6inn °i162 liuipiun ... liulpinu eg- l»e«  zj-Ma z»lt FnlHum tijHloa 1^!»Ip kulpulu [ 36 ]36 Verbalflexion, stark. l)in6» ,^!^. kunllum kundinn z^iin^a «I>run^ulu sprunzinn Med afiedningsvocalen v (§. 38). F. -N . i^nZv.-, siwB (eg. ««3° v) '""^rn SUN^INN eg. 51UZV» seg. 8l>«I^v) dro^Va har i prsst. bra f. lir»Fß (jfr. §. 19). ll:dra Conjugationen. Afijudet urspr. 1 /»/. /)?-tVt. p^er t. /?a^e . l»2ietl. u,naml.ufore 1,IN,n,r,oches- ter v. I manga ord har l uti inf blifwit o, synnerligast i F.?N., der i nappeligen finnes utom fore en af H ledsagad vocal, s. sltjs, lilVj», llFF^ll. F. - S. har i manga ord uti mf. H»(§. 3), der F.- N. har e. Prlet. plur. »» skrifwes a. Verberna med afl.^ kunna i andra former an infin. och de deraf bildade betraktas sssom saknande alltsa kiVja, sitja såsom biT», sit» (^.38). Lltja såsom bi^N) sit» (^.38). Ex. 6rypa cll'3^, clre^inn liv»V liveVinn F. - S. vre^a vr«li, vrai^nrn vre^inn F.- N. rel«.a rail, ra^ucn re!<inn le»» I^B lagurn lesinn (eg. v«F,§ .<9) l^erH I)«r 1)»lum liorlnn F. - S. sztial» . , , Btulinn F.- N. Btc»l,nn Bofil 3V25 BV»suM 80tl!1N (eg.8vi51.,z.33) i med en cons. a F.- N.Uel-a Leting F.-S.s»ita . eitinn [ 37 ]Verbalfiexion, stark. 37 (eg. oftast oft. li^uniinli s vak vlisuin AS. velink (ost. 6!) (ulum) FN. «tinn c<cs>< . 52 82111 8«l1N (eg. 8lkv») («adv) («ativurn) (zetivinu) Med afiedningsvocalen (^. 38). deVllin sitja d^V 8l»t siitum BLtinn (S. «utinn?) la (eg. l^j, § . !9) Verb. traV», Gotiska tru6»u, lar ock haft obest. formen trev», ty proes. ind. har ek tre^; pr3et. tr»V, traV» vin, troVinn. eta har prsot. sing. icke »t. treA-u» bildar de ofriga kanneformerna af lre^»; kr», lra^- uui, kre^lnn. leia, F.lSw. l^jlila, s»l, kalum, erhaller i prset. part. ett F, lolgiuu, F.Sw. ful^iuu. III:dje Conjngationen. Diphthongiska klasten, der mf. ursprungl. har ! med ps folj. i eller u; prset. sing. forandrar i till » med bibehstlande af den andra vocalen; prsot. plur. och part. utelemnar i och behaller endast den andra vocalen qwar. Verberna med åsted nings^ kunna i andra former an mf. och ast. betraktas såsom saknande H (^. 38), t. et. svilla s. svi^a. Alltsa urspr. /«/. 1 Hl/IF. p^cr t- 1 /i^lVi. /)/<^^, »:, v i l lT li n ll Men ii skrifwes i; iv gsr ofwer till H 6eller jn, (^. 27, 3U); ai ofwergar i F.- N. genom omljud till ei, i F.?S. till s (^. 5); au ofwergar i F.- Sw. till f> (^. 5), och i prnt. part. har F.- N ., som gynnar omwerling i uttalet, o i stallel for u. [ 38 ]38 Verbalfiexion, stark. Ex. «)afil(i) «t«F «Uzum zt^inn Med afiedningslvocalen z «vilija «veik «vikulu «vi^iuu b) af iv (jo, jch. nuwm ""inn uutlnn N^UtH N3ut br^ota. braut , . drullnn «rolinn ,, lu^iun i)uli» rauli. ll78«  «^3^ li^li^a llauA (eg. lauli. Verber, hwilkas rot ar i^ eller z'iiF, kunna i F. -N. fs i prZet. o eller 6, s. stiF», Bts eller Ltei^; si^»^ 8« ell. Leig; — H"F2, eller tlauF; su^uF», siuo eller BIN2NF. lti^a har i F. -N . de^inn for KlViun, analogt med not- iun, lirotlnn. IV:ds Conjugationen. Denna conjugation, hwilken uti mf. har a, alltsa samma vocal som prZet. i 2:dra conjugationen, ): » med en foljande consonant, synes redan derigenom intaga ett sednare rum i bild ningsraden, ty t. ex. till formen al», 61, kunna egentlige» tankas såsom urform il», al, alun,, elinn, former, hwilka nu mer icke forekomma. Afwen lar sssom spar af denna secun dåra beskaffenhet anses den brist pa variation af vocalchud, som L"l'2 L"run» zrixiun [ 39 ]Verbalfiexion, jtark. 39 i denna klap eger rum, ty pr»et. sing. och prsst. plur., hwilka i de forra klasterna alltid hafwa inbordes skiljaktig vocal, haf wa i denna klatz bsda urspr. uu. Alltsa ursprungl. 2 UU U»I 2. Men uu blifwer alltid sammandraget till 6. Att detta 6 ur< sprungl. ar uu, icke s», ar en foljd af astjudets charakter att variera i atminstone twa sarskilda vocalklatzer. Afwen har forn^ Hogtyskan har uo. — Ord med F eller K i rotstafwelsen er hslla, genom det i F ell. ll gomda ljudet af H, omljud i prsL terit. partic. Eljest kunna afwen har verber med afiednings-j betraktas, utom infinitiven, sssom saknande t. ex. lieH» s. bak». Ex. »!» Ol oiuin glinn^ k»ra sa^' lnruiu larinn grnsa Arol zrofulu gralinn ceg.H.- uF.§ .l9) (§.24) gla «lo zlogum slv^iuu, (eg. ziaz», §. 19) Med afledningsivocalen (eg. kahg) sverjH «ur (eg. sv»rja) (eg. «vor) FS. IN» !o FN. lil-vja lil6 (eg. ki2Fjl, klaja) «urum zvuriuu lozuul liiAlNli -lilozul» nlegintl FN. He^ll (eg, ligyji,, 62U)«) v6x vuxum I^a ok, ol^uN cli.inn kolum lllltinn (eg. ck»vinn [ 40 ]40 Verbalflexion, stark. sammandraget^ (eg. «iouci) (eg. Btl»n6inn) Anm. V«x» har oftast i prset. Plr' uxum. Redup l ications-klasien. Denna består af verber, hwilka redan uti infinitiven hafwa en stafwelse, som eldest ar charakte^ ristisk for preteritum i de forra klatzerna, och hwilka harigen? om wisa sig wara pa en sednare afiedningspunkt. Dylika ord kunna icke pa wanligt satt genom afijud bilda starta preterita och maste derfore reduplicera, eller satta framfor ordet, en staft welse, bildad af detz forstå consonant med diphthongen ei (eg. »,); i verber, som borja med en vocal, endast »» eller ei. t?-> <- n /urspr. bildadt af ctt strloradt verb af I:sta klatzcn X I', /urspr. af ctt forl. verb, swafwande mellan Z:dra^och4:de V klaycn, nainligen: lita il«t latum lelinn eller X lut» lut luluin llllinn PN«t. leiiat ell. leilot. , /urspr. af ett forloradt verb af 3:dje klahen «X pr«:t. leileiii. lilum.2 /"^'p^' "f " forl. verb af 3:dje klatz. b X prwt. lileiklaup. a^s3 (juB3 3U5 uzulu ozinn) pr :«t. Lli!Us. Men nu sammandrages efter §. 19 (jfr. H< 27) leilall till lell, leillit till let, leileik till sleiei^ lek, lileililau^ till sllleiauf^ l«^6fi, eiaus till 108. Man ser, att genom denna sammandragning preteritum antingen fatt e eb ler och derefter kunna verberna af denna klast delas i 2:ne afdelningar. I F. . -S. har mera qwarblifwit af urfprungl. i ljudet, derigenom att ord med » och pafoljande po si ti on hafwa oftast i preteritum Ho, t. ex. l»!!», t^joll; liallla, l^cilli. De 3:ne afdelningarne Hro: a) med pret. 6 . Uti mf. oftast», li, ei, y, b) med prlVt. Uti mf. oftast »u. v. te Conjugationen [ 41 ]Verbalfierion, stark. 41 Att prsst. part. behaller infinitivens vocal, forstås af sig sjelft. lii och F2NF» s^li) hafwa i F. -Sw. lil:k, sin^um; ZiNFUM. Ex. Afd. a) diett su FS.tt^^. lin«liiu lnnFinu I F.- N. betyder FN. leika leiki«n c^«> , -, nei llvtum , .. dl6ta diet bletuin klutinn F.- Sw. liva och F.M. lin» skall eg. heta l,»ua, pr«et. sing. H6j i pl. li^o^Fnm ell. f. Huum, jfr. IINFFva ell. F. -S. lio^», llu^» (eg. l»»FFva) bildar antin gen af Kaua ell. wid en motswarande och motsatt forweknmg af FFv prnt. ll^o (eg. lie^v, l,eu, H. 27), pl. l,^oFFuu, eller l^nFFum, part. lioFFvinn^ lioFFlun, liUFgil»». SPY» ell. BP^2 skall egentl. heta BjiiV2) Bpe!v, «plvum, spivinn; men af szilva har blifwit Bpiu«, 8p^»; af kz,e»v spill) B^6 (^. 37) i af spivum 6^6M) af «piv- Afd. b) FN. l ^lau^a lil^u ^lu^ liljo^uln liluu^iun [ 42 ]42 Verbalftenon, swag. inn spiiluu. Derigeiwm har ordet kommit att sketu bart hora under Ytte klast. i stallel for under lli:dje klaff., a. lilaup» och «uka hafwa oftast i prset. pl. blu^um, ju«  sum i st. f. klzo^uiN) V) Swag Verbal-fiexion. §. 42. Kanneformerna af prnt. bildas genom tillfogade and else r, namligen: c!-,(urfpr. i6^ .^ 6u«. - iciurn " 88 l Swaga verbal-fie^ionen delas i twa hufwudklaster. n) Vl:te coniugationen, eller I:sta swaga conjungationen: utan flerionsvocal. Till denna conjugation hora endast afiedda verber, der i (H) ar afiednings.vocalen. Har gores denna distinction. «) Ar rotstafwelsen lang, genom position eller vocal-langd, sa behandlas aflednings-H efter §. 21, littera «^ d. w. s. hop smalter med rotconsonanten, werkar alltid omljud och kommer endast fram, der roten skulle sts blottad, t. ex. pr«s. ind. mwli f. «nli^. /3) Ar rotstafwelsen kort, t. er. i verbet teh», eg. tal^ja, ss foljes uti mf. H . 21, litter» b, d. w. s. bibehcilles; ide ofriga kanneformerna bortfaller I alldeles, och gen-omljud itu tråder (^. 35), t. ex. talll») pl. tiilckum, part. t»l<lr. Ex. «) lang rotsiafwelse. (eg. ni^lja) 6cema llwm6a Hceiu6r (eg. 6oiuj3) FN. ge^cuH» ze^mdutn (eg. FS. lielnta liemta lioiutum . liemtr FN. tieiinta keim ta lieimtuin keimlr (f. -iv.) [ 43 ]Verbalfienon, swag. 43 l Det finnes dock nagra fs ord med kort stafwelse, hwilka g 5sssom «), och omwandt andra med lsng stafwelse, hwilka gs sZsom /3); t. er. setja, setta, settulu, settr, sa afwen se^a; sue^a, 86tt», sottuln, sottr, sa ock tiaupa har uti F.,N. i prsssensformerna icke nsgot omljud; i prseter. deremot l««^pta. b) Vll:de conjugationen eller 2:dra swaga conjugationen. Med flexionsvocalen 2. Afwen har gores denna distinction: «) Antingen har verbet icke nagon afiednings<-vocal; ar detta forhallandet, sa bortfaller afwen fiexionsvocalen, utom i part. prZet., t. ex. 6»^»^ 6u^Va, 6uz;»^r; /3) eller har verbet astednings.- vocalen 2; detta 2 behslles alltid, nppslukande fiexionsvocalen; det omljuder till u, s. «lsk». hora hnrVu bal» kalV» Uufluln k»sl<Vr; detta docl myclet Mali; «». <» . . nilstan alltid U»sV»'. Med afiedtungs^: t^SFj» l^oz^um p!i^!^r (eg. ngli») FS.Ie» ^ FN.lja , le^ le^uln le^r (tg. nauja) lia^uiu (f. nuui^r) tella leida lelduiu leldr FS. Benlcia senata FN. Bollii.va B<)ll.K ,t» (eg. «an^v^a) Ben!itulN LOIi.KtUUI «enlitr L«li.li .r >) kort rotstafwelfe. telja talda tald viv tolduill taldr n^lj» nulda uulduiu liuldr B^iliH sklida sliildulli «Kildr [ 44 ]Verbalfiexion. Sfwersigt. 44 li^^a liuZla liuZ^unl nuza^Fr Gx. /Z) el3^a el^a^a elBll.u 'lum elB^3^r ifalla Kallada tcullu^um Iz.alll,Vr och med afiednings.^: Iler ja ber^ga ner^u^uln ner^g^r Uerj», B^nj» och dylika ord hafwa egentlige» en dubbet afiednings-vocal, och », — alltsa urspr. l»»r^ a«^ suu-i a-g, — afwensom siillkv») ursprungl. H och v: B»nk-v-i a. F.,Sw., hwilken ar mest benagen for z, bortkastar i s^n^» astednings-» och conjugerar derfore s^n^», sunll», Bun6un,) B»n6r efter conj. PrVteritiandelsen -llr, ursprungl. -i°2r, framkommer som sådan ofta i archaiserande stil, sssom vers och dyl., i I:sta swaga conjugationens 2:dra klatz, t. eit. talißr, valiVr, f. t»l<lr, v»lllr; och af formen -i^r deremot bildas -inn, s. talinU) v»linu, llullnu, hwilka former ingalunda aro sallsynta. Anm. Det obsoleta Z-irvja bildar antingen B«ra, eller zor», gurVulli, §. 26. WfwerPgt Kf VsniugatiVnerna i exempel. [ 45 ]Verbalfiexion. Afwersigt. 45 cll. tali^!- , la li lin K^lja liulcii, kulciuiu liuldr ell. kuliar-, I,u linn V». eller Z:dra swaga. nerjg nerja^a llu^UlU lier^u^uin «to^VU ^UII! keijAll sa ock unl, lis», tiu», Ull -:/ med afl.- i; sa ock «183^. vilja /? med afl.^' med afi.-v 5tU^BV3 stuVv»V«  §. 43. Oregelmastigheter och wacklanden twa con- mellan jugationer prsot. l»let och l»l6taV», part. Kl6tiuu och dlota^r. [ 46 ]46 Verbalstexion. Personall och Modal^fiexion. Klau6»; prset. dlett och blauckaVa, part. blau6lnu och dl»n> bsda wackla mellan V « och VII /?. Bez^a wacklar mellan VI /3 och VII «, ty det har i pr«s. ind. se^i, s. §. 44 . FUlill, BNU», Fro», r6» hafwa i prNt. Fuwra, Bnwr», Frwr», roer», eller Auer», suer», Frer», rer», part. Fnuinn, snriiun, r6inn. 8a har b3de «a^a och 8or»; sla har s! 6och sler»; lr^o»» har impersonelt lreri. 3) Personal- och Modal-Flexion. §. 44 . Af kanneformen /l^tVs. in/, bildas 1) /«'tys. lnllteatlv, genom utelemnande af andelfen»», allts sa blottande af roten, och, hwad angsr astedningsij eller v, med iakttagande af §. 21. I F.-N., icke i F.-Sw., finnes ock i prses. sing. i,omljud i alla verber, hwilka ie< ke hafwa aflednings-a, d. a. i alla verber af de 6 forstå conjugationerna. I plur., hwilket alldeles sluter sig till infinitiven, kommer gen-omljud, utom i verber med ast.-^, der omljudet blifwer qwar. I Vll:de conjugationen blift wer astedningsF» qwar i klassen /5; i klassen « bifogas till singularis ett i. Nndelserna aro: t 3 3 3 13 3 HlnZ'. u (i, :<) — r r. /Yl/TY UIU iV I. 3:dje pers. plur. kommer salunda alltid att wara lika med infinitiven. 2) /i^tVH. oon/unetlv. Detta slutar i klassiska F..- N. med » och ar alldeles lika med infinitiven; i F..Sw. och i yngre F.iN. har det i utan omljud. 3) p^tVs. pa^ilol/i, genom forandring af -a till -2n61. 4) lnt^e^ativ s,'nF., genom blottande af roten och i F.«N. hardande af 16 till lt, «^ till l:ll (afwen i F.,Sw.), n6 c- ,> - - >. FS. in. (5. 20.) [ 47 ]Verbalstexion. Personal- och Modabfierion. 47 lill tt (H. 14). Imper. plur. --- I:sta och 2:dra pers. prns. ind. plur. Anm. I pr-l -s. ind. sing. maste bindvocalen ursprungl. haswa wa rit i. sedermera bortfalle», ty eljest kunde omljudet i F. - N. icke forklaras. Af preteritum sing. indicativ bildas inga andra former; af prseter. plur. indicativ bildas 1) /^<Vt. oon/., i F.-N . genom ester §. 21 (ut om i conjug. Vli, /3, der vocalen skyddas genom fiexions vocalen ») och ombytande af um mot a, i F.- Sw. och sednare i F.-N . «ot i. Omljudet saknas i F.- Sw. 2) I^iVi. «t^nitlv, hwilket endast bildas genom bortkastan de af vi i I:sta pers. af prset. ind. plur., hwarigenom prlkt. mf. standigt blifwer lika med 3 pers. af prset. ind. plur.; t. el. stoßu (): att hafwa stått) af stau^». Andelserna aro i prseteritum Starkt indicativ » 't - um uH u. — conjunct. 2(1) ir i in» iH Swagt indicativ 6a Hir 6i, 6uin clu^Z clv. — conjumt. 6a(6i) 6ir 6i 6iiu clil ' 6i. 2 prset. infinitiv alltid -- 3 pers. plur. prwt. indicativi. Anm. 1 . Der 1 pers. sing. pr^t. stutas med t, V (^). forandras detta i s:dra pers. till 2, s. bauxt, f. Kanlt, «^llt. De, hwilka i I:sta pers. hafwa lang vocal, fordubbla t i Z:dra pers. , f. zloN f. Blut. Anm..Z . Foljer pers. pron. i I:sta och Z:dra pers. plur. omedelbart eftei"verbet, mcleumasl ofta -zu och -V. » 3lfwen^ ombytes V i vI, i^ mot t, i'F.-N. mot r. >^. /^-^<!^ /

  • ) Denna forn» af pr«:t. mf. lar wara egen for Nordista spraken och

har hittills ickc warit noga temarkt eller forklarad, oaktadt den ar all- deles silker och kan bcwisas gcnom manga citationer fran de basta hand- strifter. [ 48 ]48 Verbatflenon. Paradigmata. Slarka Verber. ssr /y^tVH lsra. lurv. /'a?tl'cl/i. /?^tVH. farancii. larinn. /"'irt, 2. binlll») att binda. I:sta Conjug. <?on/unctll>. binH-a(i)dincl-ir dlUli-i binci-iiu I)ind'iV binH '^ » . I>anct t»l»n6t »an<l , , , , , , valt valt datt dinci-uiu din6'U^. /«/i/i. dincl'» /'a,tl'ci'/, /,^cr^. biu6aucli. p^iVf. jaz»u (iuz-u) /ti?v?t. inn. 1. far», att fara. IV de Conjug. Sing. l. 3. 3. Plur. I . I. 3. //lt/«'c . / '/ 'crH. FS. sur slll-r fur-r lnr-um sui-i ^> sar-a . FN. lc-r ler-r fer-r wr-um lilr-iV sl,r-i>. t?o«/«/l«l'v. lar-«  lar-ir suri liii-iln f»r»i^ lai /«c/l'c. /,i -<r t. lur lor-t lor lur-uin sur-u ^l for-u. //«/le^allv. far fc>r lar»itz. //lc/l'c . /?^<NH. liinc! i»ind»r I>incl-r kiu<l-ur n liinci-i^ I)incl»3 <7c»n/uncll'v. l>Mcl-3(i)d^ncl-ir l»^n6-i d^nd-iin d^nH-i^ I)M6 - 3. »U8», F.- Sw. s>B», att osa. V:te Coniug. , t?o/l/. i)'B^ j^-ir i^s-im j?8-iV 3U5 «>UH>UIN 2U3-IV /«/i/ll'tl'l, /, ^<V5. _ ^Il>. /'a ,tl>l'^ . /i/tVH. [ 49 ]Verbalfierion. Paradigmata. 49 » Anm. I^llMll (eg. k,vim») har i F.-N. prees. ind. Il,em, K.SMI -; i F.- Sw. il -ulu ell. ll ,um , ell. Swaga Verber. 1. 6oema, att doma. Vl:te Conj. « . cioem-i dcLui-iV(-in) Con/linctl'^. 6wiu6»(cli) 6cem»6ir 6«elll-6i 6oem'6llli clcNm»6iV cl! /m^e^atl^. 6wni c!c«n!»uui 6«iiU'i^ /«/l/l. llcNm-a /'a^ilcl'/'. /?^<?H. 6«em,'2uHi /?/'Hi> 6c«iil-clr 2. teh») att talja. Vl:te Conj. /3. . tul' , Wi-Hr (tllli^i-, tal inn) 3. l!uF2) att duga. Vll:de Conj. «  //11/l'c. /?^cr^. 6u^l 6uzi-r 6uzl-r llu^-uiu M u n c 5, Forn«Sw. och Forn-N. Grammatik, 4. /«</. <> Hoeini 2. cloemi-r 3. 6cemi»r t. 2. cloeln-iH (F.S. »in) 3. cl<»iil'2 <7o«^'ttnce/l/. cloem»» (i) Hoem-ir /ne/i'e. /i/^ir t, cloem-c!» 6aem»liir c!c»iN'<li 6wm»c!uiu 6oecn»cli,'2 <?o«/. — Mi-» (ty!>) tei-ir tiii-ir ti-I-im tel-i^-in) to!-!" /ntil'c. tal»62 tal-clir t3l>c!i ..,. 6um .... clu^l ,-> llu /m^e^aill/. t,«l tiilj-um tel-iA (-in) /«/ln. /?,<?H. telj-ll /'«/'t. /?^<?H. telj-ancli 6»F.a <i"3-;" [ 50 ]50 Verbalfierion. Verb. substantivum. -/^. /ne/l'e, />/crt. du^-^a l^uz-^ir 6u^»^i <lu^-^um «iuz-Vu — c^g.^(Vi) 6^-^ir 6^3'^l 6^3-^im ci^B'^'V 6^B-Vi /«/ln. 6,1^-2 liuguln «iuzl^F /'a,l. 6uB-an6i /??'<Vt. 6uo-^ u 6u^'l»^r /ne/le. /?/vrt. Ilai!:»'^» kalli^ir Kallu-Vi k"ll '^"^ k«llu. Con/ — kHllli-^li) Knll»-Vir kllla-tzi lialla-^im K»II2.V>^ 1i.,1 1!, .Vi li^ll' , .^ Kull» /m/ie^atlv. kall» //i/l«. kall-a /'a/t. k^ll-undi /?/VVt. /»,^e. K^Uii-Vl- 2lnm. Vulck» har i prZet. vol6a eller oll», pl. vulclum. §. 45. Anomala smsverba, hu fwud sa klig en hjelpverba. Desta aro antingen sterstammiga eller enkel stammiga. Flerstammigt ar, likasom es«e i Latin och se^n i Tyskan, ordet ver» (urspr. Vl82), F.^Sw. var». Af I:sta stammen bildas hela pr?es. indicativ. em ert er eruna eru^Z eiu I de aldsta F.'N. handskrifter: em est es er uin eru^ eru I runiinskrifter: 4. kall», att kalla. Vll:de Conj. /3. <7nn^. — kall-» k»Il-ir ll.l»II>i kI»N-im li!,ll'iV(»in) I Gottlandskan: [ 51 ]Verbalfierion. Anomala. 51 Af 2:dra stammen, hwaraf Tyska: sey, se)>n, bitdas he la prses. conjunciiv. '/,'.> >, ,' '. '^ sgen. Af 3:dje stammen, hwilken i Gotiskan ar ett fullstandigt verbum, vigan, bildas de ofriga formerna. />,'<Vt. /ne/. v:n- vart vill v^num vllllil va»u i l)e aldsta handskr. V3B vuzt Vi!B vui^li , va!!, ^ varu AS. Vliri Vlirir Vlili va!l!i> vnii^f'») Vlirin /^/vrt cc»/l/ AN. vil?li>(l) v, 'R>ii' vlnri v^iim v?eriV vZLii '^ vei' V6i'»nai ' verlnu Enkelstammiga, med presens ind., hwars form ar analog med preteritum af starka verber, aro: eiF» (F.?Sw. e^» ell. «F»), ltne^») me^a, llunna, hurk», skulU) muuU) vit», niun». !l!^! lin i ulUim iiNu can/. Ic!>»?n2 (i) /y/vrl. i ^naNl!, malt^; <?<,«/, lincelt.i. I^unu») att kunna. Sa ock UNU3, att alska. /«/ P,' <VV. ve - ,, (V6511) (l clldsta handstr, ve«»,!<!i) ei^a (eg-a, li^a), att ega, besitta. AS. az iizi' agr «^,,m, a»um «-. '>>^, u«ll^> «zu, n°u FN. .»

i

«i«um (>'i°!,V iii^u FS. agg aznr a^i cisiih (. „ ) a^in FN. t!iF» «'ipir <>i«l oizim siu^ llueg» och lneF» (att rna) ftecteras pa samma wis: kuni,, kaut, K3N!I, kunnuli!, li.un!!» Vell. !<un»i's; liunnl, esl. Il,unn3 /'^cri. lnc/. liulini», !iun!n>' 6cc. con/. li)'Nl>!>, I<^nnil' 6<c. [ 52 ]52 Verbalflenon. Anomala. hurl», att tarfwa, behofwa. /nt/. Kursum, con/ (i), ii Lee. l'ne/. con/, ftvrlt». /?a^t. inc/, Bllulu och munuj anomala infinitiver: skola och mci. z^gl, 5^2!!, L^2l> zkulllN Lee. UIUN, munt, mun, luununt /'^trt. in/I «^l«iu, inundu. /'a^l. fattas< Vita, att weta. /'/'HF. lnc/. FS. vet, vext, vet - ul?, FN. veit. vei^t. veit^ "lum. -u. <7on/. vita (i) /'/'tVt. V155». l'n/1 VIBSU«  /'a ^t/c. vitanHi vitaer. att Minnas. /'^trt. luun<l», con/, iiivnci». /'^trt. inun»^!'. /^t.ln/! milnci,^ Detta verb far icke forblandas med wunu, se ofwan. h. 46. Det tillhor egentlige» syntaren att utreda, hum reflenva begreppet i verba uttryckes genom tillagg af refiexiva pronomen sik med bortkastab vocal (i I:sta pers. mik), allts^ »»!« (-mk). Dock aro dcha andelser, eller suffixer, ss hopsmal ta med fiexionsformerna och lill en del andrade, att wi, lill fullstandiggorande af verbalfierionen, anfora dem HHr. Derwid ar att marka: 1) att r i verbalfienonen bortfaller fore gk. 2) att t och V (Z») i rotstafwelse och fiexion hopsmalta med 8l« till 211. 3) att i I:sta pers. sing. suffigeras mk smik) genom bind, vocal u (o) och med pluralformen; eller, kortare, att res tll< «l»N, IU2Nt, IN»N, INUNUII», con/ skull, (i) ell< B^^l2 (l) lt, i; im, '^('in), ?" Mun2(i) ell. lN^N2(i) ir, i; lMj i^, -^ 8k?I6», mun6Z; con/'. s^^l6Z, iu^u6» ett. munck»» IN3N, mant, NI2N , NItMUMj INUniV» lUUN3. con/< luunu(i). [ 53 ]Verbalfiexion. Restmvform. 53 fiexivformen af I:sta pers. sing. bildas endast genom att hanga K till I:sta pers. plur. 4) att i I:sta pers. plur., hwilken eljest ar lik I:sta pers. sing., nyttjas afwen umsll. Men desta former finnas blott i de aldsta ForwNorska hand, skrifterna. Wanligt ar, att i stallel for mk och sk sattes -»t (ockss skrifwet 2), i F.<Sw. s, helt enkelt suffigerade, utan upptagande af pluralformen i singularis. Att eljest V»t, tst i F.-N . skrifwes 2t ar naturlig!. E^. , i FN. i FS. >sl'nF. l . 6c«miz sli^xt »KFt5 2. HwmiBt clwiniz B^/^t B^tz 3. liWiui3t cicelniL s^^xt B^FtB /'/u^. t. liwmumzt clwmlilug s^6tumst B^iutliniB 2. l!c«ml8t clceiui^s, »ilis B^j«tl2t B^uti^»s, -iu» 3. ciuLM2«t lloeinaz s^)ot2st «Ic,)utgz FN. FS. «^auxt s^Ht3 B^auxt Bli<ztB 3^2UXt z»liftls B^utullist z^utulnz «liutuxt Bll,u!.u^z «kuUilt «kutuz Z?»D»»»K»»»<». Uf 2t 6l»m»8k (att doma sig). 8l^6t»8ll k»ll«8k 'iNF. < dcemull»K Blijotuwll. 2. dwillizll. «K^xK 3. d<Niili3lc z^^lll . lullulllk lsllB^ lellB^ '/u^ . 1. dcemumk (nizll) «li.j«tuiuli(lnzll) 2. duLniixK. «Kiuti^ 3. d«Llll»8^ 2lijot2«li folluM^(lUs^) fallad ><Lt. t . duellidumli, «liutumll. kellumlc^ 2. doeindizk «K2U2K 3. dl»mdi8ll. 8lli»U2li sell^ lellzll. '/u^. <. dcPlllduwll.(UB^) »l!utumll.(m«li) lelluiull.(mzk) 2. doeillduxll. «liutuxll. fellu2^ 3. dcNlllduB^ BliUtUB^ lelluBlc [ 54 ]54 Nominalftexion. D 5pron. foljer efter, hopsmalter det med sll eller gt till Btu, t. er. lloelnistu f. lllNlnist Ur denna form kommer nyare Swenskans och Danskans passivum. Nedan i F.:Sw. nyttjas den ofta som passivum. I nyare Norskan ar formen -st och refieriva bemarkelsen qwar blifwen. Se Iwar Hsens Norska Gramm., 168. <^. 'ZdVMilzOl-flexisn. 47. Nomina aro, likasom verberna, slarka ell. sw a ga. Ingendera hafwa i nominativ rotstafwelsen alldeles ren, eller utan anoelsetillagg, utom de starta substantiviska neutra. De slarka masculina lagga till roten andelsen r, an, tingen allena eller med fierionsvocalen u. De slarka feminina lagga till roten andelsen u, hwilken wal bortfallit, men dock werkar omljud i F.-N. De slarka neutra substantiva lagga intet till roten, adjectiva tillagga >t. De swaga masculina lagga till roten andelsen i De swaga feminina — — — — z Deswaganeutra — — — — 2. H. Slarka Substantiver. Detza kunna han» foras till twa declinationer, hwar med en klafi for hwarje genus. Forstå declinationen har ursprungl. haft sterions-vocalen 3 eller >; andra declinationen har ursprungl. haft fierionsl vocalen u. Se Bihanget om ursprungliga substantiva fiexionen. Denna delar sig ursprungligen, hwad mast. och fem. an g^r, efter urspr. ficrionsvocalen i twanne afdelningar: 1) med norn. pl. ps -»r, 2) med norn. pl. pa -ir; . bctcckliar, att roten eller stamme» «^r blonad pa ficrwns- namilgen. «ndclse- (u) an ursprungl. «ndclsti! n bortfallit.j I. ForGa st«rka Declinationen. [ 55 ]Nominalfienon. I:sta starta subst. deel. 55 H^, » /^MININ . »l " (u) <^!eu. -5 »»r -ar -ir D-, t. -i (u) /'/ttl' . >l»l »^r »lr »» »l>r »l ir 2! (^en. -» -u -i, Dilt. »uul - un» -uln -U IU t^en. -8 Dat. -i />/«,- . Num. (u) <^en. -» I)nt. »Utlt Excmftel. Asd. 1) Mascul. rotformen lisk, en fisk; arm, en arm. lizil. unn (^>en. tis^-z arlll'«  Viit. tiz^-i Aliu-l /'/u/'. Vsalii. tiB^»«r årl» 2r lisl^-a «rlil-^i FINF. ?ic>lll. l-ll» FS. 8»1l. FN. s«k Dut. l lin eT. lun-u zuli,, Bll^u «ali,, 5u11,u (»eN. !'UN-ll 8««i!.U Dat. run -uin «li^uni zul^uln i) Hs««cltil«. /^e/«l«l«. 2) Ma^cu/. Hi«A. ? ^c>cn. -r Q/zg', Norn, -" <^6I«. 115^'3 i»! Nl-li Dilt. ll6l^'U!«  FS. s!»rm-liin FN. i.urni'Uii, Femin. rotformen rnn, runa; 8»^ sak. Afd. 2) Mascul. rotformen lirazs, ett hedersqwade; fem. rotformen grund. >si/IF. I^ani. l^lan-r Zrunli D.»t. lir?,? nruncl ell. gluncl^ [ 56 ]56 Nominalfienon. I:sta starta subst. deel. /^ Dul. dul-um sut-uiu; lul-urn De twanne afdelningarne i mase. och fem. aro dock mye^ ket forblandade, ly det finnes mafculina, hwilka i genitiven bade hafwa -ar och -5, som BlniV, gen. smiAs och slnitzar; andra hafwa i gen. >8, men bojas i ofrigt efter bZda afdelningarne, s. 6»l) norn. 6slr, gen. clals, dat. llal och llali, norn. plur. 6»l»r och 6alir, acc. ckal» och tl»l«; andra deremot hafwa i gen. »»r, men gZ eljest som-^l^, t. e^. vin«i, «Ku^, Fr»nt. Destutom bortkasta enstafwiga ord med lang vocal eller -ng ofta dativets >i, såsom llwl, dat. llNl; lirinF, dat. liring. Af femininerna kunna de fiesta bade f 5-ar och »ir. Haraf ses, att saker skilnad mellan afdelningarna icke utan swarighet bestam mes. Det enda, man kan saga, ar, att enstafwiga masculina med kott rotstafwctse, såsom lllut, inun, n,»t, l,r»^, och de harledda orden pa -n»V och -skap plaga ga efter 2:dra asdel ningen, de fierstafwiga och langstafwiga deremot efter den forra. I dat. sing. fa de feminina konsorden pa iuF och u«F tam ligen allmant det ursprungl. -n^ såsom 6rottuin^u; ocksa de ofriga da och da; t. er. e^, oftast. H. Da r i norn. sing. skall fogas till en langstaft wig eller sterstafwig rot pa l, n eller s, assimileras det, till folje af H. 15, dermed, s. stull, Arlell, «telnn, iss f. stoli», «teinr, isr. Som, till folje af 32, i alla ord p5 2, rl, sl, sn, Fn o. fi. dylika, elision af en vocal egt rum (såsom lu^l f. luF»l, f. H»ral), aro afwen detza att anse sssom ficrstafwiga och skulle i norn. fing. fordubbla /Vu?'. ?>!om. dra»-ir Zruull-ir drag-i <^eu. draz'a I>at. , drog-Ulu Neutrum lilll, ett biil; kat, ett fat. >31/i^ . ?<oin. dal lat (!en. da! -8 lat-8 Dat. dal-i lat-i /'iv»'. IXom, dal FS. sat FN. lo (>en. dal-a lat» a [ 57 ]Nominalfienon. I:sta starka subst. deel. 57 i och n, om det wore mojligt; men en combination såsom tll, L'll skulle bliftva alltfor hard. I kortstafwiga kunna de pa u utelemna norn. - r, såsom vin och viur, wuu och munr. §. 50. I fierstafwiga ord pa -I, -n, -r elideras afwen (efter §. 31) vocalerna fore vocaliska andelser, t. ex. Ka^al, dat. KaTl», norn. pl. Kaßlar, gen. och acc. pl. ka^la, d. llii^lum (F.lSw. ka^lum), llimin, dat. liimni, n. pl. llirnnar v. s. w.; liamar, n. pl. kamrar; (lonllul, gen. tiunlllar; sumar, dat. sumri; 6V»I har bade 651 ioch 6Vali, g. pl. 6Vla och oVala, d. pl. uVlnm och oVulum. Nagra fa ord pa il fa i de salunda forkortade casus i F.- N. gen-omljud (^». 35), naml. ketill, dat. 1 .2t1i, n. pl. kallar, gen. och acc. pl. kalla; dat. kolium (katlum); letil har bade tetl- och l»ll ; i^^il, d. l^liil har l^kl» och lukl-; re^iu och inezxin neutr. pl., hwilka bada beteckna «Gudarne», eller naturkraft terna, hafwa gen. rag-na, uiaFua, dat. - um; dock kan re^in afwen fa ra^u (F.-N . ro^u), och «,8^1» far, i betydelsen «styrka, kraft», med elideradt i, formerna me^n och ma^n och forekommer dZ afwen i singularis. Som alla desta andelser aro astedningsandelser, erhalla de i F..N., der de skulle hafwa omljud, u(a) i st. f. o (^. 34), s. neutr. sumar, pl. gumur; fem. «kipun, eg. ski^an. Dock ar i feminina andelsen an f. un icke sallsynt, t. er. skipa», lioVau. Omwandt hafwa stera mase. pci »V redan i norn. ombudet uVr, gen. »Var, och wackla derigenom ofwer emot 2:dra declinationen, t^ ex. laFnaV, norn. bsde lsFnaVr och k6z;nuVr. NanaV har norn. mkinaVr, acc. mauaß, gen. mauaVar, dat. mliuaVi, pl. manaVir, eller norn. wlinußr, acc. wlinuV, norn. pl. mauuVr. H. 50. Negeln i 21 far i forstå declinationen utstrackt anwandnmg. Ty i ord, bildade med afiednings^', inlraffar wid langa och fierstafwiga det i H. 21, litt. a, afhandl. fallet, wid korta och enstafwiga det i litt. l» afhandlade, afwensom med enskilda langstafwiga p 5-F och -K . S 5declineras i mase. i stallel for kotjr, acc. K6H, gen. dot^ o. s. w. salunda: [ 58 ]58 Nominalflenon. I:sta starta subst. deel. >sl'«L. UO.U. bceti-r /'/l/,' . Nam. buet-iir I,wN (16N. bcNt-2 <^en . lioeU-5 v^t. koel>l D«t. bcet-Ulil I st. for fem. tss^, sgL^jar 0. s. w. salunda: Dock ar att marka, att i stallel for i uti nomin. sattes i de basta F.- N . handskrifterna -r, naml. kestr, s^ ock vei^r (Sw. V6^>r), ermr, lt^rVr, l^Llc^r (F.^S. lle^»r), in^rr, LkVr (F.«S. nhr). Med andelsen -r finnas afwen kortstafwiga, s. lnklr; endast andelsen -i hafwa e^ri (F.^S. Pr!), l^g-i (ehuru kortt stafwigt) och Lski. t)xi (urspr. al^v^i) har bade cxi, uxi och »x; i sista fallet har det afwen gen. »x»r. Lr^iVr och vNttr ga i sing. som kestr ell. f«sti, men fs i plur. -ir. )iflven neutra declinera i stallel for t. ex. apl^j, »p!I8 fslunda: Att ord pa -kl, .ssl fs fore siexionsandelser med 2 och u ett z, foljer af H. 21 litt. a; t. er. mase. l^lkir, gen. pl. s^lHa; fem. Lslli, gen. 28^ sr; neutr. merlli, d. pl. merll» zum. Erempel pii kortstafwiga och enstafwiga, der det i 21 litt. l» afhandlade fallet intraffar, aro: M^Hc. /^em . HlnZ'. ?iom. lw^r I^!)^' nez den. loeilM', loeli» Iv l^l^ar ni?8» vat. lwi^ lil^siur ni>B li!^s>H n«8z» /V«^. ?^«m. Iwiiil' Iw^i <^en. lwliz» D^t. !c«!ijum l^l^sMm niiz^im Dut. lt>l>tl I>2t. seBl Ull» Hi'nA. Norn. «pll /'/u^. slom. t!^ll [ 59 ]Nominalflexion. 2:dra starta subst. deel. 59 och med afi.lvocalen v. Hs«Hc. /^em . Fi»F. kiuri-(eg.kir vr) 5l (eg. »Rv) zul (eg. zlllv) sin? ell. srjo l>ior or Bul sra: — t>ju (^6n. l ^tir» c>rv»r 8ol«  lr!«8 — f» iv«  Dul. li ^urvi ur snlvi lrwvl — fr^uvl /'/u^ . I^am . ur var «i>l kjcir vi» Lrvlir «nl (xsn. liiur vl» orv 3 sulv» D»t. liinr vum Lrvum 85lvl!in Att de korta, med H astedda, ga efter 2:dra afdelningen, men de med v afiedda efter I:sta, ses af eremplen. l^rr har bade llerB och Ilyrjar, det sista dock nastan blott i sam? mansattningen «llslle^ar. li. Andra starka Deciiuationen. 51. Af denna finnas nara blott masculina och feminin na, ty af neutra ar blott det enda, till och med contraherade, se, och pluralet l«eti. Flexionsvocalen war ursprungl. u, se Bi hangen sedermera aro afwen » och i upptagna, namligm: Men fienonsvocalerna aro alla bortfallna och hafwa som spsr qwarlemnat endast omljud, i F.<S. af i, i F. -N . ba, de af u och i. Afwen ar i fem. norn . och acc. plur. andel? sen -ir rvanligtwis forkortad till -r, s. tiiunr) icke teunir, hwilket sista ar mycket sallsynt. Att omljnd och gen-omljud wetla efter axdelserna, ar klart, afwensom att en vocal, hwilken ej kan emottaga om ljuo, leke heller af denna i stenonen kan pciwerkas. /" emi«ln. Flexionsv. And. Flexionsv. And. -u -a - ar, eller -i Dat. -i -i '!! -u, eller »i -i /^/u,' . ?ialli, -i >ir -i >i -ir -a -a Dat. -x -uln [ 60 ]60 Nominalstexion. 2:dra starta subst. becl. (^6N. Vi^-H UI3F-2 lut-» t»IIN»2(-c!-3) Dat. vi^-ulu uiuZoum (luag-um) rot-um tunn-um (t»n6'um) Att ord med brutet z«, såsom fjorår (F.- Sw. H»rhr), b^orn, hafwa i dat. sing. l«ili, LrVi, liirui, i norn. pl. liilir, lir^ir, ltirnir o. s . w., foljer af H. 33 . Bour, suur har dat. B^ui o. s. w. h. 52. Hankonsmarket -r bortfaller i «ru, bzorU) l«nurr; assimileras i B^ann, hwilket i gen. har spans, men eljest foljer denna declination, dat. Lpseui o. s. w. Likasa llvistr. gen. d6FB, declineras eljest bade ester 1, 1 och 11. Oa^r har dat. 6egi, gar eljest ester 1, 1. h. 53. Nsgra ord med vocalen i hafwa afwen i ace. pl. bsde -i och -u och kunna till och med bortkasta i i dat., sing.; derigenom variera de mellan deel. 1,2, och II; t. er. lilnr, gen. !lw»r, dat. limi och lim; acc. plur. liwi och limu» h. 54. F«N. — Gen. sing. p8 r med bortfalle» bindvocal I, alltss till utseende som norn. plur., bilda endast fem. p- K ell. >ss, t. ex. eik, luork, vik, gen. «ikr, mßrkr, vikr; dock har bok alltid bakar. Ord med rotstafwelsen uga afwen ester becl. I, s. lnork, warkiir, ell. luerkr, dat. luiirk ell. mor» ku, pl. lu»rk»r ell. morkr. i^riull har i dat. sing. Friu<lu, vi^-u luo^u (ui2^»l>) rcet-r (rcet-ir) ti.>nn>r ('- cl-r) ell. ti!un>ir »«l»K««»l»<t». 'l',«F, Rom. vi^r mug^r (FS. magr) rut tunn (FS. tand) viV mog (FS. mag) rot tonn (taud) 6en. vi^F-ar mag»ar rot-ar tann-ar(d-ar) val. viV » meg-i rut tonn (tand) V«i'. Rom. vi^-ir meg- ir roet-r (ro2t»ir) tenn-r (tendr) ell. tenn-ir [ 61 ]Nominalfiexion. Contraherade st. subst. lil ?- notn. pl. Frinllr. Wid fem. ord ps nn, bortfaller tid tåls plur. >r, s. term, n«^i f. teunr, uejxlr. H. 55. Neutr. le, contr. af Lb (u), Lad (u), len (u) (jfr. 19) deel. salunda: FS. FN. SINL. Norn. le fe (eg. led ell. ljol,) l^en. isar ljlir ( - sjauar) v2t. s«  fe ( - sjelii) /7u^. ?fom. ls f«  ( - sjuk) den. f«a fja ( - s^k!>) Vut. feum ijam ( - sjuduin) l^Wti, alborder, har gen. lalg) dat. lHtum. 56. Contraherade ord af stark fiexion aro: a) Masculina «»r (eg. uavr), Hur (eg. ior, ilivor, 59), gen. n^B, Hos, dat. och acc. na, H6, plur. n«r eller nair, H6»r ell. H6ir o. s. w. Afwen H6r, slljar. Bk6r, likass, har i plur. bade sknat. och sK6r, acc. Bl^ria och 8116, gen. «Kn» och 8K62, dat. «K6ni F.^Sw. I^lftr (guden Frey eller Fr<z), har i gen. b>e^B, I^r«>B, dat. och acc. I^re^, l^r6. I' fr och fr likass, ): i uti fiexionen absorberas. Luer, Lfr, stundom gen. H<ir, dat. pl. li^lim. b) Feminina; li, lira> lH», r», 8p», h», gen. nr, krar, 0. s. w. Dat. norn. pl. »r, gen. a, dat. lim. I'», gen. tllr (eg. tad, t»liar)> har i pl. tser (eg. tadir), gen. ta, dat. tam. GZr alltss ester deel. li . Afwen l«l6, gen. llluar, l<s, r6, lio, gen. »ar; i pl. lllwr, luer 0. s. w. I F.»N. declineras », far, och llu, ko, salunda: Norn. gen. «r, kfr; dat. acc . », ku; plur. Yr, gen. li, dat. lim. I F.,Sw. li, K 6ell. ku, gen. lir, kuar, dat. 2, Kn 0.s.w. har i gen. lrnr, pl. krnr, 0. s. w., utan omljud. e) Neutra: kne (eg. kniv), tro (eg. triv), ule, Bpe, [ 62 ]62 Nominalstexion. Oregelm. st. subst. "^. gen. Knes, dat. kne; pl. kne, gen. F.«Sw. Kne», F.- N. knj», §. 27. Dat. F.Sw. kneum, F..-N . Ku^lim. Oregelm as sig a. FF. ?f. s^ir ell. w^r dio^ir m6V»r 6u!lir s)'»tir — li)Vr lirn^lur nioVur clut!l,r su^ur «)?st,!l' (^. WVur — lL^i'3 droVur inoVur 6oNui- s^z!ur v. fuV"r ell. se^r — locir kroAui- ell. drae^r mo^Fur 66t«ur V, seZl-um — dlw^rum moe^rum 6oetluin 3^B t>' IIM Natt ell. nott, gen. nsstr, d. uiilt ell. nott; plur. uZetr, natt», uattuul. llunt (en nott), «notar, liuot; unetr ell. unotr, l^n^tr, gen. linot» ell. li»»!», d. uuotum. vgF, dags, lleFi, ar forr omtalad. lilann har i norn. m»Vr^ acc. mann, gen. niann», d. M3uni; pl. ineun, lnann», in»nnuni ell. munnun». Mase. KnFr, kutr, vetr ga ester II deel., utom att de i norn., acc. pl. fa Kn^r, luetr, vetr f. KnFrir o. s. w. Fem. llou<j, F.lSw. kanll, far i dat. sing. l,en6i, gsr eljest ester N. Fem. Fås, mils, l^is, driin gci i sing. ester I, dock all^ tid utan >u i dat.; i plur. fa de i norn. acc. omljud: B^BB, ,n>B3, l^88) drvnn (f. FlLBr, l^Br o. s. w.); afwen det blott i pl. brukliga fem. 6^rr, llur»; hwilket afwen forekommer som nentr. plur. 6^r, <i^ra. Nagra ord, som lim, l«un6, aro i sing. neutr., i plur. feminina; i synnerhet ne'3 och tun, der de nyttjas som orts B^«tr B^«tr [ 63 ]Nominalfiexion. 3:dje, eller swaga subst. deel. 63 . n<>-»>^ benamningar, t. er. n'e3, pl. ues^»r; Nin, pl. tiinlr, Bi^. tnnir. t^uV och b^kup gs efter i, men utelemna masculin market -r. Dock finnes afwen li^sknpr. I F.'N. har e^rir (en s>re, n^el«) pl. »urar. §. 58. Swaga substantiver. Blott en enda, Ill:dje, declination med trenne klaster, en for hwarjc genus. Masculina lagga till stammen i nom^ sing. ett i, i norn. plur. »r, i dat. pl. nm, i de ofriga casus ett ». Neutra tillagga stammen i hela sing. », i plur. norn . scc. u, F.Sw. uu, gen. -n», dat. um . Feminina delas i 2:ne afdelningar l) med », 2) med i. De med 2 lagga i norn. sing. », i cas. obliqui sing. u, i norn. acc . pl. ur, gen. pl. na, dat. - um til! stammen. De pa i lagga i hela sing. i till stammen, i plur., sH wida det finnes, norn. acc . - ir, gen. >», dat. <um. Gxempel. Hia«cli/i«. /^eml/li«. Egentligen skulle ocksa masculinerna i plur. hafwa >n»l> >n», och spar deraf aro formerna och Fumnar, g. Fotn» och FNlnu», hwilka weicla med och Aumnr af Fot» och FUlni. Aftednings-^ eller >v wisa sig har mycket enkelt och re digt efter 21, ty de inskjutas ofwer allt fore andelserna, ut om fore i. T. er. vil! f. vihi (H. 33), acc. gen. dat. vih», o. s. w. Namnet in^i ell. urspr. in^v^i (^.35), har gen. ln^a ell. Vnssv». Fem. b^lFz» har cas. obl. li^l^ju, gen. pl. k^lssn»; vulv», gen. pl. volvn». Ordet deel. ock val», lier» karu «ek 2u°u — <^ . liera liiliu «eli 3UF» — Ozg (i. lier» biilV'» /^

<:si»

auZni, — f^nn [ 64 ]64 Nominalfiexion. Participia. Adjectiva. /^^"^ gen. volu, med utelemnadt afiedn.^v. Dock markes, att femi nina pa Ha, hwilka ej fore H» hafwa en guttural, utelemna n i gen. plur., såsom lilH», gen. pl. liha, icke liln». Afwen lagges intet nytt n till, der ordet redan har u i roten, utom i Kon», hwilket dock bildar gen. pl. af det urspr. kvena, naml. kveuna. Femininerna ps -i aro nastan alla abstracta', hwilka ej fs plur., såsom ,nil6i (gifmildhet), Kristni (Christendom). Masculina pa -mF! fa alltid -H efter 9 i cas. obliqui. Dregelmassiga masculina aro titlarne uerra och sira, hwil ka redan i norn. sing. hafwa -a, och formen eu^ir, hwil ken i norn. finnes bredwid den regelmassiga, swaga formen eulli) gen. on6a. H. 59. Participiernas substantivform ar i sing. som den adjectiva, swag, -i >a -» >»; i plur. ga de som lin^r, lotr, med omljudwerkande -r f. - ir i norn. och acc.; t. er. liisentlr, gen. lesanlla, dat. lesiinlluln, losuncluni. Liianlli sam mandrages oftast till Lun^i, hwilket i plur. har kuener, gen. li6lllln, dat. li6n6um, sallan l)uen6», li«en6uin. I^jlin^l, hwilket i F..- N . stsr f. tiaulli) har i plur. in, tet omljud; det heter fjau^r, ej fjoenllr. Som participierna gar ock lrNn6i. W. Adjectiver. Desta bojas starkt, dci adje ktivet eller substantivet med lillhorande adjectiv star obestamdt (t. er. BV»rtr liestr, en swart hast, eller destriun er svar tr, hasten ar swart), eller swagt, da adjectivet med substantivet stsr bestamdt, t. ex. llestrinn kinn svar ti, den swarta hasten. I slarka adjectivflerionen laggas andelserna till rotstafwelsen utan H^4>>vo cal. I mase. bildas nominativ sing. genom tillagget -r, acc. tillagget >»n, gen. -s, dat. um; plur. norn . -ir, acc. -a; gen. -ra, dat. -uni. Neulr. sluter sig till mase., utom i norn. och acc. sing., der det tillagger »t, dat. sing. blott -u och norn., acc. pl., der det ursprungliga tillagget -u, hwilket seoermera bortfallit, men i F.- -N . med qwarblifwet omljud. Pa samma satt bildas i [ 65 ]Nominalfiexion. Adjektiva. 65 feminino norn. sing.; gen. och dat. genom tillaggen -rar och -ri, acc. genom till. -»; norn. acc . plur. genom till. »r; gen. och dat. afwen har ra och uui. Andelserna aro salunda: /^em . «sl'«Z- . Rom. -r (u) -t (^!en. - rtt ' l^i -r» Vl»t. »uln »Ul» »uni Har assimileras cons. r i norn. mast. -r, gen. sing. fem. »mr, dat. sing. fem. -ri, gen. pl. -r» enligt H. 1.5 med forutt gående l^ n, Z; med nemr. t assimileras Vt till tt, efter §. 13; och langa forutgående vocaler forkortas, såsom 36^1-, Fott. I F.- N . assimileras afwen nut till tt, ty unr kan Utbytas mot Br, t< er. 83unr ell. saVr, neutr. «att. Flerstafwiga ord pa -inn, -ill bilda neutr. pa >it. Comb. l<kt, llt, I6t, rrt, iVt blifwa l,t. It, rt, t. ex. h^l,k, n»ll, ualt; K»l6, l^alt; hurr, hurt; liarV, u»rt. Efter lang slutvocal fordubblas oftast fterionsconsonanten, utom i norn. sing. mase., s. ularrl, u^rri, uliitt, n^tt. Med samma langa slutvocal assimileras n och u uti fiexionsandelserna (^. 33), t. ex. dia f. ulli», klam f. blauni. Anm. Andelstn -u i dat. sing. neutr. ar egentl» ablativ eller iustrulilen talcasus. »«V3V»»l«<l». M«H6. /^em. 6. Lolz 8l«1«  noVl^i' «Lell»»' — Zt»Vz !>»:Ilz M u n e h, Forn-Sw. och Foru-N . Gmuunatik, 5. -3N >a deu, >8 >i'gr »Z !)!>< -VINI - »ri »u /'/«,', No!n< -ir -»r (u) >^cc. -a '«r (i>) ?f. «wlir — «Zelar — FvV «sel H,. FnV^ «leia — gu^ar sailar -^ - zo^ «wl [ 66 ]Nominalfiexion. Adjectivft. 66 Med omljud i F. -N /V. llvaUi' , ii?i»tZ>', livuf. H. liVlit,' , kvol, kvatt. kvatan, kvat», livalt. sivallll. livotum, livalli, kvutu. livdluui. Det eliderade afiednings-j eller >v kommer i de uti H. 21 angifna tillfallen fram, fasom i miV, egentl. mi^j; norn. mißr, mi?>, mitt, dat. sing. mase. mi^jum, acc. mi^jan, fem. lui^j», o. s. w.; afwen h)l<l«) eg. norn. sing. h^lll:, acc. mase. h^l«Kv»u. kikr har bade ril^um och rilljuu» o. s . w. Ester H. 27 har urspr. sraiv, 8l»iv antingen kl^ur, sl^6r eller lrNr, siler; dat. lrNvun, 06) l,H6vuln 0. s. w. Urspr. miv, brutet iniav, har antingen in^or ell. m^ar, dat. m^6 vuln, m^livuln, 0. s. w. F.-N . lmr, contr. for liav^r, kan bade hafwa och sakna -v; i sista fallet contraheras fienonsan delsen, t. e^. liavun, och l,liln. I fierstafwiga former ps -l, -n, -r eger samma contra» ction rum som med snbstantiverna efter 5l), d. a. fore vo caliska sienonsandelser, t. e^r. F»«nal, norn. F»m»!l, Flllnalt, acc. F»lnl»u, F»ln!«, gamalt) pl. Famlar, Fomul. Ufwen hafwa ord p^ -2F, -UF, -lF ofta contrahera de former, t. er. F.-Sw. aluFl-, F. -N . iisnFr, gen. »fnFr»r och alArar, olu^rar och cil'Fr»l'; dat. «ku^um och «l^nm, «fuFum och ofFum. Neil»Fr har ocksa del^r, och s^lunda i alla casus. De samma ord, hwilka i neutr. hafwa -it, fs ock i acc. mase. sing. inn, ej au; t. ex. liliuu, miliiun, icke litlan, milllan, Fllliuu, icke g»ln»u. I alla forkortade former andras i litill 1 till i, s. litlnm; afwen m!l«ill ofta till f. m^lllum. I F.lSw. heter or det alltid m^kill. Da part. prsst. bredwid hufwudformen -Yr eller -iVr har andelsen -inn, Wpstsr sslunda en 3:dubbel fiexion, derigenom att alla former, der n under forkortningen kommer i omedel bar beroring med rotconsonanten, ej talas, och de ofriga bests samiidigt; t. er. [ 67 ]Nominalflexion. Adjectiva. 67 F. ?f. tllNnn, lullV, tuk!, -, Uilil,, ll»IiI,». ,Id, t»lil, w!t talin!!, tillllun, tiliu, tl>!il,!uld, tulit, tiilt <^. talinni», ti,l<lli«  tlllinna, taldiH tilinna, tallli» v. tulcluin tiilllum. tulciulu. I sednare tider hafwa Islandarne genom ett mitzbruk ofwerfort denna dubbla sierionsform afwen p8" participia af starka verber, s. Falinn af j;»l«, det herr i genitiv fem. rigtigast blott F»liunar; men Ny-islandarne saga afwen F»l6 rar. I swaga adjectivflexiouen ar sing. i alla 3 casus alldeles som sing. i swaga substantivfierionen genom alla 3 casus. I plur. ar andelsen ofwer allt >u. Wid andelsernas tillfo gande gss fram, bade hwad afiednings-^ och -v och hwad elisionerna och sammandragningarne angar, alldeles såsom wid tillfogande af de respectiva andelser med samma vocal i starka declinationen. Sa har t. er. lit!! i stark form I^ulin har Wl6», taidt,, go^ har zuVi, zo^^,, FoZ«  l^en. Dat. talda, laldu, tulc!«> zoV", 86I», /'/u^. tolda, Zu'6"- Nagra adjectiver forekomma endast i swag form, t. ex. kulltiVi, sorvilri, oi-viti, orva»», «nilvan! o. s. w.; de sati tas ofta indeclinabelt ps -a, s. lulltiV», B»mmt»Qrl,, i alla genera och numeris. Anm. Man kan dock afwen saga orvitr, «UMMWV!', f^lNil^; men desia former aro mycket mer siillsynta. 61. Adj ectiv em as comparation och de comparerade adj ectivernas flexion. Comparationen ar egentligen ett slags afiedning och sker derfore genom en afiedningswocal, antingen i (^) eller s, med tillagget i comp. ri, super! . O. talinz, tuli^^, U,lc!>, t^linn!»,, t^lllrur, t«lin«, wills, tul(l«  Z'. IX . tulclir t^lllar, talin, t^lil, told lalcl» t-llclH'-, t^lin, tali 6, told Fl' , iF. Num. H/a^c. Iil!i /eni. liUu liti» li!!» litlu lilla /'/u^. l?ftver allt !i»lu. [ 68 ]Comparation af Adjecttva. 68 Men nn^ri, un^»tr och alla dylika former modifieras efter §. 21; ?: bortfaller, och foregsende vocal fsr starkt om- Gxeulpel. a) med comparation genom i: sch med assimilatlon efter §. 15: BNII ZLelli, BNlBtr b) med comparation Zenom a: Contractionerna, assimilationerna och elisionerna aro de såm, rna som wid analoga tillfallen i nominalfierionen: sssom le^ri f. ieFrri, af k»^r f. t2F»r; auA^ (F. - Sw. s>h>F) com. Nagra ord hafwa jernte H comparationen ocksa former af »-comparationen, men tamligt unga och oklassiska, s^som: Comparativ med F och superl. med » hafwa Bliin, Beil!N>, Biiilillstr n/r, n^rii, !,^ i l»Btr De ord, hwitka i de fiesta Europeiska sprsk bilda compa rationsgraderna af ett annat, forloradt, positiv, supplera gra derna pa samma fatt i ForwNordiskan: z6Ar ket«  de.tr ("s/Itras "' " [ 69 ]Comp. gradernas och Particip. sterion. 69 FS. m^ili inul-i NIU3U' /af U^I^NI-, ester Lat. rna/o/' ):^ F'N. niiiiill inuiri ineztr /««'lo/' och «la^li. litili niinni ininztr (af iTiini.) wen ellii) "^ alt. Af de begrepp, hwilka beteckna ett relativt localt forhU lande, kunna lika litet i wart fornsprak, som i andra, adjecti viska posmver finnas, blott comparativer och superlativer, eller rattare comparativiska och superl. adjectiver; roten ar ett ad verb eller en prsoposition. (veslr) ve«tri vestiiz^r. (sr»lu) Q-LMi-i sliilli«tr. (ni^ll) ueVri ns^ztr, ne^U'. <nl) elri, osil «lstr, olztl. (inn) innri, i ^ii iuBt,r innri, i ^ii iuBt,r. <«jI) si^Fari LiV33tr«  <«V) c«^ri «eslr. (f^ri, -) f^ri'i f^rsti'. <Nli) N3LI» I!N8t!' . Comparativerna stecteras alltid swagt; mase. och neutr. i sing. som swaga adjectiver; fem. sing. som swaga subst. fem. pci -i (Nvi). I plur. i alla kon och casus endast i, dock finnes ofta dat. pl. pa -um s. lieilnni. 6i!. Participiernas flerion. Om de sub stantiva participierna ar redali taladt §. 59 in sine. De ad jectiva prnt. part. activ. pa -«nlli ga alldeles som comparati verna; afwen har finnes ock dat. pl. pH un» med eller utan omljud, t. eI. andock i F.iN. lls»n<lum lnijllnuin. Om swaga verbers prsst. part. pa -inn eller Yr se §. 60. De starka verbernas gs regelmastigt såsom adjectiva, med eli sion af i uti formerna -na, -num, -var, -uu; icke »iun»r, inni) iuu». (auzdr) F. - S. s>Btri, F. -N . e^ztri F. - S. sl,3sU', F.- N< auztaztr. (mM) «I>tri «^>2t!, u^taxtr. [ 70 ]70 Numeralier. Cardinaltal. H. ti3. Numeralier na och deras fl ex i on. Cardinaltal aro: 5. rimlu. 6. FS. 8^!»x. FN. Bex. 7, FS. Bju. FN . Bjau. 8. 9. Mll. 10. 'liv. 11. Lllilu. 12. 'lolf [ 71 ]Numeralier. Ordinaltal. 71 duobecimal.'indelningen sammansatt rakningssatt. Sjelfwa et torna indelade de salunda endast i decader, såsom wi, men de caderna indelades oftast i tolf och tolf, sa att l,un6r»^ esom oftast betyder: 12 decader, ): 120. Derfore finnas ock icke sal«  lan talen: tiutiFir, ): 100, och ellikutl^lr, d. a. 111). Men hundradena ater indelades blott i 11), sa att duodecimalinoelnin gen icke galler utom for tiorna. ?: 10 hundra, kan således ofta betyda 1200, men aldrig 12 X 120, eller 1440. Ordet kaVir (k^ir), a,nt»o, nyttjas blott i pl. således: du^ir, k»Var, FS. !)Hin, FN. dZeli. I)» f. daVum. H. 64. Ordinaltal aro: F. -Sw. F.,N. Y6r> B!. l^imti. Bett!. F.^Sw. Bjuu6i, F.- N . B^»un6i. tanlli (!«',). ?fiunll., 'liuu,!:. Lllikti. Pret tan«!i. I^'uz;rtHn6l (k^6rtan6l). l^imtaull!. Bextan6i. F.?Sw. B^taulll, F.-N . F. -Sw. F.<'N. .^au6l. F.<Sw. MlHn^l, F. N . F. -Sw. F.- N. tuttuFti, tvitjlin6i. 20:lli «ll s^rsti ete. F.«Sw. f)rotiFun6l, hrotiunlli, F. -N . tuz;2u6!) ti. F.-Sw. F.,N. lertuFti. F.^Sw. F.-N. »n6! ti o. s. w. Nun6rllvl»Bti, Hn»un6«Bti. I F./N. sages ock tuttuFasti, hrituF»»ti o. s. w. Flexionen ar swag; hriß, (eg. hrißji), med inskjutet j fore »ochu. gar dock starkt således: «nnan l. «nuurri un^ru <^. 2NUIU'3 l,nn«l-r!,l !,NNI>!» gnllllim «nuurri i,n<lru . inisll» » «s,»nnr [ 72 ]72 NnmeraNcr. Nomina propria. ,-, sanclrum onnaiza »N(l> um nunari-» H. 65. Collectiva talsubstantiver aro: I^mt, pentad, B^iu6, 8^»uul!) hebdomad. I^gr (stei xion, se ofwanf.) dekad; det skrifwes i F..N. afwen luz;r, toz^r, ta^r; I'vlN, dodekad; neutr., i F. -Sw. en saml. af 29, i F.iN. tillafwentyrs tj»«F; liuncllaV, och B^2uu6 nyttjas endast om dagar. Andra dag collectiva aro: H6rn!!ettll«Fr ell. lernLeltin^r, B^ii> nZettin^r ell. B^»uuNttinz;r, sertu^t, lllnlugt o. s. w. Distributiva taladjectiver aro: I>eunr) hrennr, lem, alla regelmastiga. och nyttjas i F.- Sw. afwen som simpla Cardinalia. Innefattande taladjectiver aro for Ti or. Fran 20—70 mcl. med -tuFi»^ t. er. LlnluFr; frsn 80—120 mcl. med .rwßr, s. HtlrwVr, tirwVl'. Sattes li^lf fore ett dylikt talord, sa subtraheras 5, t. eil!. llckllhrilugr, som innefattar 25, ?: halftredje tio. Brakial, ell. bruma tal, med ett såsom taljare, bildas af 3, 4, 5, 6, 8 genom bifogadt -nnFr till ordstallningen, t. ex'. hrlsjnnZr, fjarVuu^r ell. lzorVun^r, limtuu^r, sott- Till sammansattning nyttjas ein-, tvi- ell. tve-, sjnr- ell. ser - och widare cardinal-talen, t. ex. tvilalllr, tve» talclr, hrimennin^r o. s. w. H.66. Flerion afnominapropria. a. Personers namn. Alla starta mase uli na ga efter I:sta declinationen, utom de, hwilka msprungligen aro appellativer efter 3:dra declinationen, t. ex. s^cilll,-, l^urtr (eg. B^ijl^r, en skold, l^ol-lr, en hjort), och gudanamnen I^ijrVl') t^oKl^ hwilka afwen Zs efter 3:dra deel. -^- Dock far anmarkas: Mafc, pa un6r) 'Ur^r, »v!Vr, «roVr) >»Vl^ >»n, ?an och -un ga såsom vin^r, BliUFl') med gen. »»r och dat. -i, t» er» [ 73 ]Flexion af Nomina propria. 73 WV»^r, -»r, l^lilkll»», .»,, Ulilion, '2r, afwells^ gudal<amnen Heim^gllr, -ar och llllr^ ar. Dock finnes ofta i dylika namll gen. -8. Mase. pa all, ill, ull ga såsom appellativer, med contras ction, t. ex. tl»F»ll, dat. tZ»FIi; Nz;ill, Rgl! ell. Relill far i dat. men forkortas i sammansattningar till -Lell, F. -Sw. l«ill, såsom F..Sw. I F. -N . kommer oftast i dat. urspnmgliga formen ll»tll tillbaka, t. ex. .^sl^atli. Mase. pa -arr coni trahcras icke, t. ex. (^uunar, dat. l^unu»ri, ej s^nnnri. Alla swaga mase uli na sluta med -i och ga som appellativer. Slarka feminina p 8-r, -nu (^r) och 6is ga som veiVr, t. ex. llilllr, (^erVr, med dest sammansattningar, genit. Mlil»!') dat. och acc. tli!6i; IVunn (!Vußr), dat. acc . I^uu ni, o. s. w. De ofriga flerstafwiga starta feminina haft wa gen. >»!'., acc. och dat. -u, t. ex. i-iz^run, (,uVriiu»r, tFuVriulu. Enstafwiga starta feminina, hwilka ej hafwa >r^ ga regelratt efter I:sta deel., med acc. och dat. som norn., t. ex. l!lis) gen. ttlisar, dat. och acc. Nlif. I fiera namn ar ett dortfallit och kommer igen fore gen. - ai», t. ex. l^rl^F, gen. Blk, gen. Bifj»r) IZel, gen. NeH»r. 2lnm. I!«l saftlu ortsnamn, dodZgudinnan Hels boniug, helwcte, oHsa kalladt Uillkel, har dat. 1^1j,,, Alla swaga feminina hafwa -3, cas. obl. -u. Gudinna» 8!:»^! gar masculint, såsom ll»ui. Frammande namn bringas antingen i en form, emottag, lig for nordiska fiexionen, t. ex. MKMI (Michael), Nell.o!tr (Gael. Maoilcoluimb, Malcolm), eller fiecteras ps Latin. Ortsnamn. Desta aro esomoftast blotta appellativer eller appellativer med foresatt beteckning, sssom bor^, berg, deraf Thors berg, lwl, tempel, deraf Njords tempel, vLllr, norn. vollr, en slatt, deraf Dylika ord declineras som appellativer, pa wanligt satt. Flera forekom ma endast i pl., såsom H^psulir, Uppsala, dat. li Uppsnluni, Valusslengr ell. Vl^slenar, d. >n>u, Wadstena» Anm. skriftres asweu omljudsfonn, gcu. [ 74 ]74 Pronominalstenon. Personela. Nsgra utsprungliga appellativa i ortsnamn finnas annu icke uti de aldsta spraklemningar osammansatta, eller appellativiska, t. er. 16, loar, strand, kuststrand under en hojd, vin, vindar, angenamt stalle, betesmark (Gotiskt vini eller vin^»); franskild parcell; t. er. I^oar i Gudbrandsdalen i Nor rige, tislo, l^^silo; Vin och Vin^gr, i Norrige, L^cirFviu, afwen sammandraget L^or^n, i gen. bade Horg-^nHur och li^urFviuar. Vin ofwergar i sammansattningar, der v utelem nas, ofta till -(v)ini, swagt fem.; genit. mi (såsom sevi), t. er. 'lljlvlu, g. eller i^oVini, g. l^eill» vin eller (starkt omljud). Nagra namn pa >» aro indeclinabla och maste anses ss som swaga neutra, t. ex. <^ul», 066a, lurast», hwilket sista dock afwen har gen. k^ostu. v. PVVnominal-FlexiVN. H. 67. Personela pron om in a. 1) Utan konskilnad. FS. FN. Fi/l. ^ . K. j-»k cli. (jag) (du) mill, 'ill, «ill- <^. min ?in «in V. mer

6l

«or. /)«ai. N. vit (mit) Pit (iy «lili.r v^li.l- «i^ (;. o^»r «in v. «kkr >Ic^r «er ver (FS. afwen vir, h,er (s)ir) FN. " luer) 085 vAr FS. i^»r 5.11. l^->r (vVv«.) «i». il?ar «er. v. 083 v^r FS. ihr 2) Med konskilnad. 3:dje Personen, endast sing. i mase. och ftn>. Mls<7. /^enl. R. llllUU I»UN. lillNU 1,UN1, . l^. ki«nz kenuur. V.' lliiuuln lleuui. (IIUNUIn) [ 75 ]Pronominalfiexion. Pohetziva. 75 » Neutr. och plur. ersattas wid demonstr. pr. hann ell. sli su, hat. §. 68. Possessiva pronomina. Detza bildas ur de personela pronomiuernas genitiver; der igenom framkomma: Poss. for I:sta Pers. sing. minn, fem. min, neutr. milt. — Z:dra — — s?!nn — I:sta — dual. «KKurr — Z:dra — — — I:sta — plur. v»i-r ftn — )I<^Ul )Klii,l't(^KK! ,t). — 3:dje — i pa ett annat, och viirr H°. ?^. inillu, miv, milt, minn, min», milt, (^. minz, mint»»' , miliB, D. luinum, iniiini, millu. pa ett trcdje satt, llaml. c>!ilc:>!«, «!<!<!!! rur, o^liiirz. u^li,>il', Q^!v!»>' , u^.^ur. c>l<liri>, o^ionl- , l)l^li ,U!' . Varr finnes aswen contrah. orr, urs o. s. w. I st. f. v^r») vliru, vliruin, vlirar finnes i gamla handskrifter afwen 038», 058U) 088UM, «88» r(Tyska unser). 69. Demon st rativa pronomina. t) FS. I?nnn (s)unn), fem. s)u, neutr. bal, (^l)-^d FN. »a »u s)«t — Flexion. FS. .5. N. l?ann, s?e, s?,,t. />/. n . l?er, jx-y!', s??e>-, s)^n. -6 -/6" H^,«75" '/^ 7^"/"" — I:sta — plur. varr — val- — Viilt. eller — — alla mmieris ginn — zi^ — 51N. Nlnn, Blnn stecteras pa ett, o!<l<»rr, och /v. N. minil', mi»»»', min, «I^llr, iniug, min, ul<lir3, > <^> ininns, , D. ININUM, > H. ?^. va,,' , var, vart. vlirn, v:',,'», va> t. D. vlllum, varri, viii^u. /V. ?f. varir, Viirsl', var. vara, vurar, vnr. (^. vaiia, v. viirum, I). I). [ 76 ]76 Pronominalficnoil. Demonstrativa. ». . . .. v. s?eiri'i, v. j)«iin (^iiima, I stallel for 56 och 8«, nyttjas ock communformen s^». Dat. sing. h^, hvi ar egentligen ett ablativ eller instru mentalcasus. Z) s?enni, s?e«8!, fem. n. denna, detta. Flexion, den aldsta och mest sallsynta: Den aldsta formen finnes endast ps runstenar, Utom hvi- sa, hwilket afwen forekommer i Norska handskrifter. I F.- Sw. finnes ock hanni, Aassi, o. s. w., men mycket sallan. 3) Kinn (inn, enn), fem. nin (in, en), neutr. nit (il, et),hin; denna form siecteras sastm 8il»n, utom att accent ej nyttjas. Detta inn fogas afwen sssom bestammande artikel bakom substantiverna, hwaraf wara former: «konungen, boken, ljuset» o. s. w. I fiexionen af dylika sammansattningar qwarhalla bade substantiv och pronomen sin sarskilda declination, dock ss, att pronominets i bortfaller efter -» och -u samt plur. -»r och - ur; dat. pl. umiuun» blifwer i F.-Sw. umin, i F.^N. u> num. (^. <^. H. I>s. ?e«B', l?es«i, />/. ?l. ?eB3il-, (^. )eBB3, I?eB3i>ri'li '^ <^. i>LBBul'ri>. v. :eimsi, pvizli. V. Mruzi. Den allmanna: (^. )eBBl>, 3688!,! ', t?6«8il. (^. ieBz!<. D. )683U11>, )633i, D. ?LMtN«. VN. >5. />/. N. s)e88l ('^eBsUl') , (^SBBur). t^. (^. (^>essu). V. !?ezzum, V. !?685Ull!. [ 77 ]77 Pronominalfiexion. Interrogativa. Gxempel. F. IX. li.onunglinn I)v^in oz^lit snnrinn lioiiunginn d)Ztz!n 01-^' t Buninn t^. li.onun ^BinB t>^zAi>rinnl>r «>"s ^in3 sunnrin3 V. l^nnulininuin l)>^Vinni ui- ^ in» B^ninum /v. N. li.onunF2inii- K ^zlilNHr Ol^in §. 70. Interrogativa pronomina. a) hvar, substantiviskt sporjande, Tyska wer; nominativ och accusativformen i mafc., afwensom hela femininum, finnes icke, men lar dock i msldriga tider hafwa funnits, afwensom i Gotiskan bvas, fem. l»vo, neutr. kva. Att pluralis faknas, forstås af sig fjelft. . Flenon. Mafc. gen. llvess, dat. l»veim; neutr. norn . acc. l,v»t, gen. Kvesg. Dat. (egentl. abl.) llvi. De selande formerna suppleras af 1) Ilverr, F. -Sw. llvarr, adjectivisk sporjande, Got. liv»r» 113, Tyska welcher (hwilken af fiera). Fexion. FS. 6°, ?l. liv»rr Ilvar kvart. kvArn hvaria tivart. D. hvariulli livgrja hvari». />/. ?f. livllir hvarjar kvar. FN. »5. U. liverr l^vrr livert. livt)r» livert, 6- . kvtirs liviirrnr livois. D. liVSr^iinkvel)» liviir^n. V. liverium. Anm. Af instjutna j ses, att s ar omljudet, och att urspr. formen wa? warjr, st z. 21, I). (is. I^^^V^nn» oi^Funn» Bun«nn3 sFS.!i,unun<>u!uin FS. b ^F^umin sor^nmin sgunucnin H. I>l. liZninn tnnFan I,i»itl>t D. liunanuni tun»unni l,^ »rtlin«  /V. I>l. I>3N»l nir t»uFulNllr sFS. li)artunin tunguinar I.FN. lijortun (^. liiinannH tun^nanna IIj3ItNNNN3 slinnllmin stunzumin sl>iartumin j li^ultununi [ 78 ]78 Pronominalfiexion. Indefinitiva. o) llvarr, i urgammal versstil llvaVarr, l»v»harr, adje ktivisk sporjande, Latinsk «te»' (hwilken af twanne). Flcxion. H. ?s. hvarr tivar lavart. hvaru livlira liv^irt. I). hvarum I^vurri hvaru. kvar» l^varur livnr. D. hvarum. 71. Indefinitiva pronomina. a) Buuir, nagon, stecteras som regelmDigt adjectiv. b) nullkurr, nagon. Detta pronomen ar egentligen sam< mansatt af prefixet n»l« ell. nek, swarande mot Latinska aii, och antingen hvar eller ltverr; sa att nak - kvar, sammandr. uallkvar, ej erhaller nagot omhud; u»k-llverr deremot fZr omljud och blifwer nekkverr. Man finner derfore i gamla Norska handskrifter ?f. ««^hvar nuli^ul' no^iivut n^lxii vut naliiivnt (^ . nuliiivar» nl>li^v«ir«r iiu!i,!i varz I). ilu^^ur uni na^iiVllill (nulilivi) nulilivi niikkvi (n(i!^li.vulum) A) N. nulvliverr no^li ,v«r ni: livelt D. neKliliv^rjuin nll^lcvi-rri uM^vi!»^ 5 ^ och widare plur. aUdeles ester llverr. I stallel for desta obsoleta former finnes wanligt i hand.' skrifterna en art af hopsmaltning, naml. />/. IX . na ^rir nnki-ar nolior nn^ra narrar nn^ar <3. nulcra nolvra nolira D. nall,rulll nn^ruin nolir uin FN. Nnkk»i' ?fo^!i.ut noli.! ^ui'n nu^!<u!'a nul<^ut nolil<uruin noli^urri no^li ,uiu nu^lcurra nu^lcurra nulcurra uolz^urulli noli.ll,ulun, nL^liurum I F.«Sw. finnes afwen nakor och framdeles nak- i alla former. o) »Ur, all, ar redan omtaladt. e), /), 3) Collectiva, hwar och en (subst.), hwar< je (adj., Lat. och hwardera (Lat. «te^ue), uti FS. H. Uoivor Nnkot noll,nn no^rl» nal<ot [ 79 ]Pronominalfiexion. Negativa. 79 tryckas genom de redan namda interrogativa, l,v»r, l»verr, l,varr. Wanligare an llvarr i denna betydelse ar samman, falmingen hvarrtveF^» liuolttn»), hwilket i de aldi sta och basta handskrifter fiecteras pa det satt, att endast l»vlirr far genus- och casus-andelser; tve^^j» deremot, såsom genit. pl. af lveii^ qwarblifwer oforandradt. Ofta, i synnerhet uti Is landska handskrifter, finnes dock formen llvartve^F!, fem. I»var> tv6Fz^», neutr. llvlirttve^», der tve^i stecteras såsom swagt adject., cas. obl. -lveZFi» och tveFFju. Af l»var och gen. pl. vitna af viti (eg. vit»), g^ng. Fransk, kais, bildas l»v»tvltn» (liotvltns), dat. l»vivitu», af wen llvivotu». Detsamma galler afwen /t) alternativet «nnart^e^^» eller annartve^i, ende ra. I F. -Sw. traffas detta ord mycket tidigt modifieradt till annlitin^ia gnncnlinni!» Inn^tlin^^a 0. s. W.; aunlttin^i» contrciheras igen till llntinzji». hwaraf det nyare an tingen. Dansk, enten. §.72 . R e l a t i v a prononima fattas. Latinska uttryckas genom demonftrativum med bifogad rela tivpartikel er (i aldsta form is, ia», e»), sednare sem, i syn nerhet i F.iSw. , der det ljuder sum. Formerna såsom hann «8) Hat «8 sammandragas stundom till H»nnB, A» 2o. s. w. H. 73. Negativa pronomina bildas genom negativa af stret F»; F.«Sw. F>u, hwilket fogas till talordet eiun, F. -Sw. enn; ftexionen skall derfore egentl. wara: dock har denna fiexion redan i gamla handskrifter gatt ur bruk, och de enda qwarlefwor aro n. «inn^i, eitl^i ell. eitki, dat. neutr. einu^i. Wanliga formen ar modifierad salunda: FS. FN. 5. en«in enZin enli,N enzi enzi eil^i (etlii). N. innnZi(n) i>in?!(n) Bilt^i(n) einzl iiinazi «iNZi D. <!inun»l «inni«l eiuu»l 0. s. W. , [ 80 ]3t) Pronominalfimon. Negativa. Correlativa. 5. enzan en«a en^ti enFan enza e^^i <^. enFsiu3 endrar enz«i^3 einzlcig, enzl^is euFrZl' einz^iz, onz^iZ D. enZum sn^ri en^u enzuin en^ri eu^u. Z'/. snzir en^nr en^i (enzin) o. s. w. I F.,Sw. finnes afwen iuFin o. s. w. I F.- N. finnes afwen ett v inskjutet fore de vocaliska fw rionsandelserna, och derigenom rotvocalen ofta starkt omljuden, t. ex. enFvan, onFVlln. Detta siarka omljud finnes bibehallet, afwen der sjelfwa v ej finnes, t. ex. uuFr»r, ou^ri, ja, till och med norn. un^r, enFr finnes. Formerna onF»rrar (suFvar» rar), onFarri (en^varr!), vnKlirrH (euFvarr»), hwilka ej sallan traffas, låra wara bildade af 6Nj>'l och llv»r. Af llvlirr och Fl (F»n) bildas l»v»rrFl, llVldrr^in, ingen< dera, hwilket afwen modifieras. FS. FN. ,5. ?5 . l2V3I'»ilT llVll^it ell. kv«l't,i hvarzi hvartl^i <3. IlV!I!'«Ii!lI3 l^Viiin»i livalt! V. owitzt Brukligare i F. -N . ar dock hvariFr, livllrlF, KvllriFt^ hwilket fiecteras genom alla genus, ofta med contr. wid de vos caliska andelserna efter 31 och 33. I F.-Sw, låra ock formerna IlvarFum, hvariFri o. s. w. kunna forekomma. Poetiska uttryck for iuFeu ar inann^i, gen. lnansllis (eg. ma^r och neg. Fi). 74. Correlativa aro, noga raknadt, 8» eller hann och dvar, hwilket i synnerhet ses af dat. neutr. hvi, l»vl. De egentliga correlata bildas af deM former genom sammam sattning med adj. likr, naml. dviliiii- (hwilken) hvilikr (dylik); i F. -Sw. finnas afwen formerna bviUKin, hvilikiu i norn. mast.; i denna och alla fiexionsformer, der orden blifwa tres stafwiga, eger foljande contraction rum: kuUNn, Iluikiu, h)!!ikin, hol^in, holkin 0. s. W, [ 81 ]Infieribilia. Adverbia. 81 Destutom finnes slikr, i Forninordiskan bildad antingen af tzesslikr eller af Bvilikr, svi warande en art dat. af su (deraf Tysta solcher, Anglos. sv^le). l:- Inflexibilia. §.75 . Adverbia. Comparation af adjectiviska adver bia. Comparativ ar såsom comp. af adjectivet, med utelem< nadt -i, superlativ ar neutr. norn . af adj. superlativ; t. ex. «I^llinr —- B ^i:ii>r — «li,lilNst. Dock nyttjas afwen neutr. af adjectivets grader sssom ad verb, och derigenom framkomma icke sallan twanne adverbialt gradationer, hwardera med en egen skiftning i betydelsen, naml. ») egentliga adverbialgradationen: t. er. leuZi (af lan^r) liinF»', liinzgt (</l«tl'u« 0. s. tv.) z^iinii', z^iimst (b»evl^<H). l») adjectiviska gradiationen: t. e)°. lanzt, len^ril, lenzzt (ion^e /o/lFl«H 6cc.) «liarilt, Z^tilurg, B^«ni3t (/?/o/?e^ /?/'c>^l«H 6cc.). Adverbier, hwilka ej komma af adjectiver, bilda dock gra derna analogt; t. er. vel (Oldn. ofta val, v»l) diitr liext illa vorr verst litt minnr (miVr) minnzt Oregelmassiga: «^ «.«  ,-t !«^ innar inn^t ur^t <.l^ ni^"! °^" "^^' Mlln c h , Forn-Sw. och Forn-N. Grammatik, 6^ Flerstammiga aro: [ 82 ]Wid de flesta dylika ord, der frågan är om localförhållanden, har det comparativiska och superlativiska adjectivet den omljudna formen (s. nyrðri, efri o. s. w.), adverbiet den oomljudna, eller bildningen med a (norðar, ofar).


§. 76. Adverbia utan comparation. Af mesta wigt att märka äro de pronominela, näml.

Demonstrativa: þar, der; þá, då.
emphatisk: þarna.
Interrogativa: hvar? huru? hvi? (egentl. dat. af pron. hvar), hwarföre?
Anm. I stället för hvar finnes äfwen hor, horo, huro.
Indefinita: hvar, collect. hvarvitna, hvërvitna.
Negativa: hvargi, hvargin, hvërgi, hvërgin.

§. 77. Præpositionerna hafwa i de aldra äldsta språklemningar merändels dubbla former, en kortare, hwilken nyttjas conjunctivt, före ordet, och wanligtwis skrifwen i ett med detta; en längre, hwilken nyttjas mer absolut, der præpositionen antingen har tonen, eller står bakom ordet, eller adverbialiter. De kortare former, hwilka wanligtwis finnas, äro fyr eller fyri, und, ëpt, ur, a och i; t. ex. fyr Guði, för Gud; und himni, under himlen; ëpt föður sinn, efter sin fader; ur húsi, ur huset; afleti (eg. á fleti), på golfwet; ilandi, i landet. De absoluta formerna äro: fyrir, undir, ëptir, á, í; t. ex. at vera ëptir, í lanði; och dessa former äro äfwen i de flesta handskrifter de wanliga. Rättast wore ock utan all twifwel att skilja mellan at conjunctivum och át absolutum (deraf Sw. åt); af conjunctivum och áf absolutum, fra conj. och frá abs., til conj, och till abs., við, með conj. och viðr, meðr abs.; men denna distinction är icke upptagen i wanliga orthographien, lika litet som den mellan a och á, i och í.

Anm. Præp. frá ljuder i F.-Sw. frán. I stället för fyri, fyrir finnes ofta firi, firir.


[ 83 ]§. 78. Conjunctioner.

  • Copulativ: ok.
  • Disjunctiva: ëða, ëðr, eller, äfwen ëlla, ën (gl. an), än, Lat. quam, né - né, hwarken - eller.
  • Adversativa: en, men.
  • Exclusiva: nema, F.-Sw. numa, num; nyttjas i F.-Sw. äfwen adversativt, i betydelsen «men», äfwenså utan.
  • Relativa: er (gl. is, ias, es), sem, F.-Sw. sum.
  • Causalis: äfwen er (då, såsom).
  • Conditionalis: ef, F.-Sw. of, um (om).
  • Concessiv: þó (dock).
  • Temporalis: en, när (Lat. si).
  • Comparativ: svá, så.


§. 79. Interjectioner: á! ack! svei! fy! o. fl. a.


Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Forn-Swenskans_och_Forn-Norskans_Språkbyggnad/Flexion&oldid=562903”