[ 242 ]N:o 72.
FREDMANS EPISTEL,
Lemnad vid Cajsa Lisas Säng, sent om en afton.
Glimmande Nymph! blixtrande öga!
Sväfvande Hamn på bolstrarna höga!
Menlösa styrka!
Kom, kom nu at dyrka,
Vid et smalt och utsläckt ljus,
Sömnens Gud, vår Morpheus.
Luckan ren stängd, Porten tilsluten,
Natthufvan ren din hjässa kringknuten,
Ren Norströms Pisk-peruk den hänger på sin spik.
Sof, somna in vid min Musik. :||:
|
| * * *
|
Bofinken nyss, nyss, Caisa Lisa,
Slumrande slöt sin qvittrande visa;
Solen nyss slocknat,
Och Fästet har tjocknat,
Enslighetens tystnad rår;
Jag til Fröjas dyrkan går.
Regnet nedöst i bullrande låga,
Hvälfver i skyn sin brandgula båga,
Som randas lugnt och skönt
Af purpur guld och grönt,
Sen jorden Jofurs åska rönt. :||:
|
| * * * [ 243 ]
|
Somna min Nymph! dröm om min Lyra,
Til dess vår sol går opp klockan fyra,
Och du dig sträcker,
Och armarna räcker
Til min kanna och min famn,
Eldad af mit blod och namn.
Caisa du dör, Himmel! hon andas;
Döden ger lif och kärlek bortblandas.
Men fast din puls slår matt,
Så blundar ögat gladt.
Håll med Fioln; god natt! god natt! :||:
|
