Kongl. Vetenskaps-Academiens Handlingar/1754/Anmärkningar Om nyttan af årliga Förtekningar på födda och döda i et Land
|
| Utgiven 1754, Vol. 15, s. 161-172, 241-254, och Vol. 16, s. 1-15, 81-96, 161-170, 241-253. |
Anmärkningar
Om nyttan af årliga Förtekningar på födda och döda i et Land.
At et borgeligt samhälles förnämsta styrka består i myckenheten af goda och trefliga medborgare, är en Sats, som nu mera nästan af ingen drages i tvifvelsmål. Om någre fordom satt sin heder i vidtbegrepna Länder, och för deras utvidgande tömt dem af invånare, samt ödelagt både sina och andras: om någre endast förtröstat på en rik Skatt-Kammare, och för at fylla den, utmärglat sina skatt-dragare och lagt hinder i vägen för deras förökelse, så har dock förfarenhet och en sundare Stats-Konst ändteligen hunnit öfvertyga de flästa i våra tider, at en talrik, lydig och välmående menighet gifver en försigtig Regering den varaktigaste styrka och de påliteligaste utvägar vid förefallande tilfällen.[1]
Kloke Regenter vårda sig derföre altid om sina Undersåtares tilväxt både i antal och förmögenhet, samt hålla det förra för et hielpe-medel til det senare. Ty ehuruväl förmögenheten gifver stor och ofelbar anledning til antalets förmering; så är dock onekeligt, at Landt-bruk, Slögder, Handel och alla Näringar, som skola föda folk-hopen och skaffa välmåga, drifvas desto lyckligare, ju flera arbetande händer äro at tilgå, men vantrifvas i folk-brist, hvarest både det allmänna och enskilde Personer hafva svårt at komma sig före. Et vist Land i Europa, som med två millioner invånare var fattigt och knapt hant föda dem, men med 5 til 6 millioner har öfverflöd på egen spanmål och all nödtorft, är et bekant och öfvertygande vedermäle, at en myckenhet af idoga invånare finner långt bättre utkomst uti et ej alt för uselt Land, än et litet antal.
I anledning häraf, är det et af de angelägnaste stycken, som sysselsätta en Regerings omsorg, at känna sitt Lands styrka och svaga i detta mål, och at undanrödja de hinder, som finnas ligga i vägen för folkets tiltagande i myckenhet, hvilka icke endast bestå i förtryck och fattigdom, utan äro af mångahanda art, och fordra största upmärksamhet och omtanka. Fägnaden at se, huru des visa anstalter lyckats, är ock en af de behageligaste belöningar en Öfverhet äskar för sin möda. Han vill derföre gerna utforska, huru manstark menigheten är: huruvida den tilväxer och förkofrar sig, och huru vida allestädes är tilgång til nödtorftig bärgning för alla: om antalet af idkare för hvarje näring svarar emot sielfva näringens nödvändighet och nytta: och i vidrig händelse, huru de orsaker måga häfvas, som vålla allmänhetens vantrefnad. Sådane underrättelser äro oumgängelige uti de vigtigaste rådplägningar, och gifva mycken uplysning och anledning, til Hushålls- Kammar- och Försvars-verkets förbättring.
At komma til dessa kunskaper, viste man i de äldre tider ej någon genare väg, än at då och då låta räkna folket, hvilket var en vidlyftig förrättning, och ändock otilräckelig at uptäcka de sanningar, som förnämligast borde sökas; ty man högde sig gemenligen med hufvud-summan af alle stridbare Män, då icke allenast hela det ena Könet blef förbigångit, utan ock all ungdom och de ålderstegne af det andra, som dock ej fordra mindre omvårdnad. De Romare voro nästan de endaste, som gingo här med nogare til väga. Genom deras Census, som förrättades hvart Femte år och stundom oftare, ärhöllo de icke allenast rediga förtekningar på sina med-borgare af bägge könen och af alla åldrar, hvarutur de sedan urdrogo antalet af alt stridbart Manskap; utan ock tilförlitelig underrättelse om hvars och ens förmögenhet i löst och fast, samt om hvars och ens handtering och upförande. Vane vid denna författning, öfvertygade om des nytta och upmuntrade af den förmon och heder dem vederfors, som egde många barn eller eljest förkofrat sig, hvilke, om de eljest pröfvades skickelige, hade företräde för andra til heders-beställningar: giorde ingen någon svårighet, at på Ed upgifva för Censorerne all sin tilhörighet. Men emedan de som blifvit döde, samt deras ålder och sjukdom ej efterfrågades, måste de likväl umbära åtskilliga nödiga efterrättelser, hvartil de nu brukeliga Förtekningar på födda och döda, samt på vigda Hione-lag, äfven gifva anledning.
De som först började låta uptekna deras namn, hvilka uti hvar och en Kyrko-församing årligen blifvit döpte och begrafne, synas ej hafva haft dermed så stor afsigt, eller sielfve vetat, at det kunde tjäna til så mycket, som det sedermera verkeligen funnits. John Graunt[2] och William Petty,[3] tvänne Ängelske Ridders-Män, voro de förste, som emot slutet af nästledne åra-hundrade, vid jämförandet af slika mång-åriga förtekningar, som varit hållne i London, Dublin samt några få andra orter, blefvo varse och visade, huru stor och oväntad uplysning der utur kunde hämtas, om folkrikhetens af- och tiltagande uti samma orter, jämte orsakerna der til. De funno ock deruti märkeliga prof af en besynnerlig Guds försyn och undransvärd ordning, vid människo-slägtets fortplantning och vidmagthållande. Kongliga Ängelska Vetenskaps-Societeten ansåg då dessa Förtekningar, med Graunts första der öfver gjorda anmärkningar, för så nyttige och uplysande, at hon trodde sig med skäl kunna kalla dem den allmänna Hushållningans ABCD.[4] Samma Societet for ifrån den tiden fort, at samla slika förtekningar ifrån alla orter, hvilka ock då började hållas allmännare och med större flit, både i Ängland och andra Riken. Då de tilförene nästan ej oftare rådfrågades, än när någon ville veta sin ålder och födelse-dag, infordras de nu årligen af Regeringarna, och nyttjas uti de vigtigaste Stats-uträkningar. Naturkunnige, Mathematici och Medici hafva deruti funnit både nöjsamma och nyttiga ämnen för sin upmärksamhet, och sielfve Theologi hafva fått anledning til grundeliga svar och förklaringar öfver åtskilliga mörka eller tvistiga ställen uti Bibliska Historien.
Näst Graunts och Pettys skrifter, förtjäna i synnerhet följande at nämnas ibland de många, som afhandlat detta Ämne. Halleys anmärkningar öfver Förtekningarna i Staden Breslau i Schlesien:[5] Kersebooms, i Holland och Westfriesland:[6] Süssmilchs, i åtskilliga Tyska Städer och Landskaper, besynnerligen i de Preussiska Länderna[7]; samt hvad Deparcieux, Ledamot af Kongl. Franska Vetenskaps-Academien, nyligast härom skrifvit, i anledning så väl af några i Frankrike hållna Förtekningar, i synnerhet på döda, som af Halleys, Kersebooms och andras arbeten[8].
Denna Kongl. Academien har äfven infördt i Des Handlingar små prof af sådana Förtekningar öfver några Soknar här i Riket, och gör sig en heder af, at hafva gifvit anledning til den nya inrättningen af Tabell-verket på et redigare och fullkomligare sätt, än det ännu lärer finnas i något annat helt Rike. Framledne Secreteraren Elvii derpå använda flit bör aldrig förgätas. Nu vill Academien visa, hvad nytta det kan hafva, då de märkvärdigaste slut-satser, som ofvannämnde och flere vittre Män dragit af sina Tabellers jämförelse, kårteligen skola anföras.
At göra början med de födda, så lärer hvar och en strax medgifva, at der mycket flera barn årligen komma til, måste ock finnas mera folk. Någre omständigheter, hvilka vi längre ned få tilfälle at nämna, kunna väl förorsaka någon skiljaktighet uti förhållandet emellan antalet af de årligan födda och alla lefvande, på olika orter. På en och samma ort, fast än folk-hopen är lika stor, födas ock det ena året ej just lika många som det andra. Icke desto mindre, om samma omständigheter tagas i akt, och medelmåttiga antalet af de födda för några år, jämföres med et medelmåttigt antal för lika många år, på en annan ort, eller på samma ort för en annan tid; så tyckes det ej kunna fela, at ju dessa orters förhållande i folkriket på de tiderna i det närmaste derigenom skal utrönas. Om vid början af förra Seculo i London föddes årligen vid pass 6000 barn: omkring år 1670, 12000: men åren näst före och efter 1720, 18 til 19000; så är ju högst sannolikt, at Stadsens Invånare på 120 år ökat sig til et tredubbelt antal. Om i Paris äro på dessa sista åren födde altid öfver 21000[9]; i London, 15000; i Amsterdam, 7000: i Wien, 6000: i Köpenhamn, 2600; och i Stockholm, in emot 2000 barn årligen; månne icke Invånarenas antal uti dessa Städer då är ungefärligen i samma förhållande? I Berlin föddes emellan åren 1711 och 1719, aldrig öfver 2500; men emellan åren 1733 och 1740, aldrig under 3300: ho är, som icke straxt deraf ser, huru vackert Invånarenas antal, genom Slögders upkomst, flygtiga Religions-förvanters emottagande och andra omständigheter, på kårt tid tilvuxit? Det går väl icke an, at efter denna mått-ståck mäta Städers förmögenhet och rörelse; ty om Paris är manstarkare än London (hvilket dock Ängelsmännerne neka, föregifvande at nästan tredje delen af barnen som födas i London, och icke äro af Ängelska Kyrkan, ej upföres på förtekningarna[10],) så följer dock icke, at der drifves starkare handel. Lefnads-artens olikhet uti särskilda Städer, samt förändringar i en och samma Stad, bidraga ock mycket til at samla mer eller mindre folk. Icke desto mindre kan den, som har sig dessa förändringar bekanta, af Förtekningarna hafva god hielp at utforska, huru vida gagneliga rörelser af- eller tiltagit i en Stad. Det märkes klarliga på Tabellerna, at London, under de inbördes oroligheterna, i Konung Carl I. tid, mycket lidit.
På Lands-bygden kunna göras ännu säkrare uträkningar. Der visa förtekningarna ögonskenligen, hvad långvarigt krig eller frid, smittosamma sjukdomar och dyr tid kunna uträtta. Alle de af Academien samlade förtekningar, som varit hållne här i Riket, lägga det nogsamt å daga; men jag vill allenast nämna et märkvärdigt vedermäle, huru mycket missväxt och hungers nöd är hinderlig för menighetens tilväxt. Uti Råneå Socken i Westerbotten, hvarest de nästföregående och följande åren altid döptes öfver 30 barn, kommo på de stora missväxt-åren 1696, allenast 14, och år 1697, 9 barn til verlden. Uti en annan Socken, hvarest år 1695 blifvit döpte 30 barn, föddes, år 1696, 14; men år 1697 aldeles ingen. Kan större skäl begäras til Magaziners nödvändighet i sådana orter? Förtekningarna på barnen utmärka ej mindre tydeligen, huru vida hvarje Lands-ort är så upodlad, som den i anseende til des belägenhet, vidd och frucktbarhet borde och kunde vara. Om uti et af de mindre bland våra Södra Landskaper årligen födas dubbelt flera barn, än uti sex tilsammans tagne af de Norra, somliga mycket vidsträkta, och ändock ej är öfverflöd på folk uti det första; månne icke den tomhet en bör föreställa sig uti de senare, kunna upväcka upmärksamhet?
Det kommer mycket an på tilståndet i et Land, huru invånarenas antal snält ökar sig. Der mindre tilfällen gifvas til näring, är ej underligt, om af en lika stor folk-hop årligen födes et mindre antal barn, än der utkomsten är lättare. Det går likväl ej så mycket ojämnt til. Sedan Halley af deras antal och ålder, som årligen dödt i Bresslau, på et sätt, som längre fram skal förklaras, uträknat ungefärliga myckenheten af den Stadsens invånare, små och store; blef han varse, at der voro 27 gångor flera människior, än barn innom et år födde. Simpson har i Ängland funnit 26[11]; men Kerseboom i Holland och Westfriesland 35 människior för hvart barn, som der årligen födes. Vi vilje af några små prof tilse, huru detta förhåller sig här i Sverige. Uti Wassenda Församling i Elfsborgs Lähn voro, år 1747, vid pass 1820 siälar: medelmåttiga antalet af födde barn på hvardera af de 5 näst föregående åren, var 64[12]: altså funnos der 28 eller 29 människior för hvart barn. Uti Perno Socken i Finland, lefde, år 1750, 4286 människior, och ibland dem 126 barn yngre än et år[13]: barnens antal förhölt sig derföre der til hela menighetens, såsom 1 til 34. Men emedan det är troligt, at somlige af barnen, som det året voro födde, redan aflidit, när räkningen förrättades; så lära åtminstone 150 barn om året der komma til verlden, då förhållandet blifver såsom 1 til 29. Uti Kräklinge Socken i Nerike, finnas nu något öfver 800 människor; lät vara 850: efter medium af de 5 sista åren, födas der 31 barn årligen[14]; följakteligen är förhållandet der såsom 1 til 27½. Herr Elvius slöt af förtekningarna i Falu Stad, at 29 Personer kunde der räknas för hvart barn.
Detta alt instämmer tämmeligen noga med hvart annat, och visar, at om antalet af de årligen födde multipliceras med 29, skal man i det närmaste finna antalet af alla invånarena med unge och gamle. Besynnerligen lärer det på Landsbygden och i små Städer ej slå mycket felt. Men uti stora Städer, i synnerhet der Håf hålles, hvarest uti förnäme och förmögne Hus en myckenhet ogifte betjänter underhållas, samt månge Handtvärks Lärlingar och annat folk lefva oförmälte, lärer vara mera folk i proportion emot barnen. Deraf tyckes komma, at Kerseboom i Holland, hvarest mer än hälften af hela folk-hopen vistas i Städer, funnit allenast et barn för hvar 35:te människa. Men at i London skulle falla allenast et för hvar 50:de, såsom det tages för afgiordt, jag vet ej på hvad grund; uti et tryckt blad jag nyligen fått derifrån, osm innehåller förtekning på alla der i Staden födde, döde och lefvande för hvart år, ifrån 1701 til och med 1752; det synes vara för litet tiltagit. Det är likväl nyttigt at utforska, huru detta förhåller sig i hvarje Lands-ort och i hvarje Stad särskildt. Om det å ena sidan är fägnesamt at veta, det menigheten är talrik, när flera människor få räknas för hvart barn; så är å andra sidan mindre behageligt at röna, det hopen der långsamt tilväxer.
At ej Hione-lagen äro allestädes lika välsignade med lifsfrukt, härrörer ej endast och kan hända aldrig af Climat och Physiska omständigheter, utan mäst af Oeconomiska tilståndet och Politiska författningar, som kunna ändras. Allestädes gifvas någre mycket frucktsamme, och många mindre, eller ock aldeles ofrucktsamme. Dock visar sig snart skilnaden i allmänhet, när många par folk, och summan af alla deras barn jämföras på olika orter och tider. Efter Derhams anmärkning[15], vanka på somliga orter i Ängland sex arfvingar af hvart Hjone-lag, öfver hufvud räknade; på somlige orter 5; men merendels allenast 4. Sussmilch har i Tyskland fått ymsom 3 och 4 barn af hvart Brudepar, undantagande de Fransyska Colonierna i Preussen, hvarest tvänne Äktenskap merendels framalstra åtminstone 9 barn. Våre Forn-älskare hafva ofta giordt mycket väsende af Svenska Folkets frucktsamhet. Lät oss derföre se, så mycket de få förtekningar tillåta, hvaraf Academien hit tils fått del, om vi nu för tiden hafve at fägna oss af någon förmon i detta mål. I Wassenda Socken hafva på 25 år blifvit vigde 418 Brude-par, och döpte 1665 äkta barn: så at der hinner det knapt til 4 barn af hvart Hjone-lag. I Kräklinge Socken hafva 363 par på 50 år framalstrat 1139 barn, då det föga belöper mer än 3 arfvingar på hvart Äktenskap: och det på de 25 första åren nästan lika som de 25 sista. Enligt den Tabell Herr Schissler utgifvit[16] på födde, döde och vigde i Jersö Socken i Hälsingland, äro der på 43 års tid vigde 699 par, och döpte 2226 barn, hvar ibland någre torde hafva varit oäkta: altså vanka ej eller der ofta mer än, 3 barn af hvart par. Åhlems Församling i Calmare Stift har, enligt en af Herr Magister Stricker utur Kyrko-boken utdragen och til Academien inlemnad förtekning, på 25 år haft 372 bröllop och just fyra gångor så många äkta barndop.
När vi nu besinne, at åtminstone tredje-delen, om icke emot hälften af alla dem, som födas, dö bårt, innan de hunnit til 18 års ålder, såsom här näst skal visas; är lätt at se, det folk-hopen, utan synnerlig upmuntran och anstalt, ej särdeles fort kan tilväxa, och at den förmon de Romare tillade de Föräldrar, som kunde upvisa tre fullväxta barn, Jus trium liberorum, här ej skulle tilfalla rätt många af Allmogen.
Men Förtekningarne gifva anledning til så många nyttiga anmärkningar, at de ej få rum på en gång, utan behöfva afdelas uti flera fortsättningar.
Förr än vi gå vidare med berättelsen om nyttiga anmärkningar, som äro gjorde öfver väl inrättade Förtekningar på födda och döda, är nödigt, at kårteligen gifva vid handen, på hvad grund sannolikheten af sådana uträkningar stöder sig, som uti näst föregående Fjerdedels års Handlingar anfördes, och jag vidare tänker föredraga, angående förhållandet emellan hela Folk-hopen i et Land, och de der årligen födde, vigde och döde.
Vi finne uti hela Naturen en undrans-värd och vis ordning, som äfven lyser i hög grad, vid människo-slägtets vid magt-hållning och moskiftelser. Allestädes i verlden äro människoren i de spädste åren skröpeligare och mer utsatte för dödelighetens välde, än i de tilväxande och och ungdoms åren, då de någon tid tyckas ega största krafer at emotstå förgängeligheten; men måste åter strax gifva tappt och afsmälta småningom, til des, efter 90 eller 100 år, ingen mer är öfrig. Deras antal, som hinna til högre ålder, är allestädes så ringa, i jämförelse emot den öfriga myckenheten, at det nästan för intet är til räknande. Icke desto mindre är människornas antal i allmänhet mer uti ständigt tilväxande än aftagande, fast än förökningen, på vissa tider och uti vissa Länder, för särdeles orsaker, som merendels haft sin uprinnelse af människornas egit förvållande, gått trögt och ojämnt. Åtminstone finnes Naturens egen ordning här i Europa nu för tiden medgifva en beständig och ansenlig förmering.
Bägge Könen finnas öfveralt uti närmaste jämlikhet. Uti fruktsamhet har det ena folkslaget icke i allmänhet något på Naturen grundadt märkeligt företräde för det andra. Det är ock allestädes inom vissa åldrar, som de mästa giftermål slutas och fortplantningen går för sig.
De afvikelser och undantag ifrån denna ordning, som stundom kunna förefalla, såsom, at barnen ej altid och på alla ställen til lika myckenhet aflida i de späda åren: at i somliga Länder folket i allmänhet lefver något längre, än i andra: at folk-hopen på vissa tider och orter snarare och mer ökar sig, o.s.v. de lära til minsta delen komma an på Climaternas olikhet eller annan Naturens egen skickelse; utan tyckas förnämligast böra tilskrifvas Folkens olikanäring och lefnads-sätt, samt mer och mindre försigtiga anstalter at befordra allmänhetens vältrefnad, förekomma och dämpa smittosamma och Epidemiska sjukdomar, afskaffa osund näring och hälsobrytande oseder, samt bibehålla in- och utvärtes säkerhet. Desse senare olikheter äro just de samme, som Förtekningarne på födda och döda hjelpa at uptäcka til deras ursprung och beskaffenhet, sedan vi föut af Naturens egen ordning lärdt, huru långt människlig försigtighet, medelst Guds välsignelse, kan gå, at befordra vårt slägtes välmagt, hvar til jämförelsen af mång-åriga Förtekningar ifrån många Länder, äfven gifver önskelig anledning.
Imedlertid finne vi redan, af de få och ofullkomiga Förtekningar, som blifvit uprättade i Ängland, Tyskland, Holland, Frankrike och här i Sverige, at större enlighet är uti de mästa proportionerna, än det hade kunnat förmodas. Der någon skiljaktighet yppar sig, gifves deraf tilfälle at utforska orsaken, som gärna ligger förborgad uti Oeconomiska och Politiska författningarnas olikhet: då visar det sig, hvaruti felet består hos det ena Folk-slaget, och förmonerna hos det andra.
När vi nu tage en jämn ordning til grund, och tillika betänke, at af alla, som födas inom et år, altid någre dö innan de blifvit års-gamle, någre uti andra året, någre i det tredje, och så vidare; kan ej annat deraf följa, än at hopen af års-barnen måste årligen minskas. Med dem, som blifvit födde på et annat år, går det til på samma sätt: derföre, om ock lika många födas, några år å rad, är altid hopen af de yngre, större och talrikare, än af de äldre. Och emedan döden jämväl måst öfveralt, åtminstone i de Länder, hvarest man gifvit nogare aktning derpå, gör samma skildnad på åldrar; så följer, at antalet af de yngre förhåller sig til antalet af de äldre, allestädes nästan lika, och at hvar ålder är uti en viss proportion, så til hvar och en af de andra åldrarna, som til summan af dem alla, eller til hela folk-skaran. Det händer väl under tiden uti små hushåll, at det ena består mäst af moget och ålderstiget, det andra til större delen af ungt folk, men om många hushåll läggas tilsammans, ju flera, desto bättre, lärer altid finnas, at så mycket som antalet af de yngre inom vissa år, öfvergår antalet af äldre inom lika många år, uppå en ort, så mycket skiljer det ock emellan deras samåriga på en annan ort; så framt icke uti ofvannämnde nyttiga författningar är stor olikhet, eller någon viss ålder, genom sjukdom, krig eller annan särdeles händelse, blifvit på något ställe mer än efter vanligheten medtagen. Fördenskull, lika som hela innehållet eller rymden af en Mathematisk kropp, hvars dimensioner äro til deras inbördes förhållande gifne, lätteligen kan uträknas, när allenast en af samma dimensioner är til des verkeliga storlek bekant; så kan ock, i anledning af et ungefärligt visst förhållande emellan antalen af människor uti hvarje ålder, verkeliga summan af alla åldrarna i det närmaste utsökas, när allenast antalet af dem, som höra til en enda ålder, e.g. deras som äro under et år, är bekant. Hela skaran af männsikor, som lefva på en tid, kan i sjelfva verket anses för en sådan kropp: för en art af Pyramid eller Conus, uti hvilken barnen äro såsom basis, och de ålderstegne spetsen. Om döden utan åtskildnad utplåckade utur alla åldrar, hvart år vid pass en af 100, då blefve Conen rättskaffens: men emedan somlige åldrar mera skonas än andra, dock så, at alla lida någon afgång; så få Conens sidor en egen bugt in åt axelen. Jag påminner mig hafva sedt Mathematiska undersökningar, om den krok-liniens egenskaper, som föreställer dödelighetens ordning efter åldrarna. Den finnes endast genom förfarenhet och förtekningar på döda, uti hvilka skildnad är giord på ålders åren.
Vidare, emedan de fläste giftermål slutas uti vissa åldrar, och antalet af människor i hvarje ålder har et visst förhållande til hela Menighetens; emedan ock den naturliga driften til äktenskap är öfver alt nästan enahanda; så följer, at antalet af de inom et år slutna Giftermål, äfven är uti något beständigt visst förhållande til hela folk-hopen, och at man blott af antalet på ny-gifta kan nära nog utröna menighetens talrikhet. Nya Giftermål stiftas alla år i lika ordning: derföre måste summan af alla Hjone-lag i et Land vara uti en annan, men likväl i det närmaste beständig proportion til Folk-summan. Likaledes, om antalet af Hione-lagen altid svarar emot menighetens talrikhet, och fruktsamheten är öfver alt i det närmaste lika stor; så styrkes deraf den satsen, at antalet af de årligen tilkomne barnen är uti et ungefärliga beständigt förhållande til hela folk-svärmen.
På samma grund, och emedan döden allestädes gör nästan lika skildnad på åldrar, så är ju icke orimeligt at sluta, det antalet af dem, som årligen dö uti et Land, är en determinerad del af antalet på de lefvande, hvilket således genom förteknngar på de döda kan utrönas, när det allenast förut är af det senare: hvilken proportion, äfven som de föregående, kan utletas på tvänne sätt. Det ena, til grunden enklare men til verkställigheten svårare, är, at infordra Förtekningar icke allenast på alla årligen födda, vigda och döda, utan ock på alla lefvande. Då är jämförelsen emellan summorna snart och med största visshet gjord. Men Halley[17] har visat en artig genväg til samma ändamål, nemligen at blott af döds-listorna, när de utmärka hvars och ens ålder vid aflidandet, uträkna de qvarlefvandes myckenhet. Jag vil en annan gång förklara denna senare methoden, hvilket så mycket bättre kan ske, som inrättningen af det Svenska Tabell-verket gifver fullkomlig anledning at bruka sätten, då det senares riktighet genom det förras ostridiga utslag kan pröfvas.
Fördenskull äro desse uträkningar grundade på förfarenhet och mycket sannolika skäl: De kunna ej eller vara utan nytta. Den Gudomeliga Försynens underbara ordning och skick uti verldenes styrelse, förtjänar altid, jämväl uti de lif-lösa tingen, all vår upmärksamhet: Ja, det är en af våra största skyldigheter at med vördnad förlusta oss i des betraktande. Huru mycket mer, när den så omedelbarligen angår vårt eget väsende och hela människo-slägtets bestånd och sällhet, som den vi nu hafve för händer?
Men det medgifves gärna, at et eller några få års Förtekningar för et eller några få Landskaper, icke äro tilräckelige, at derpå bygga fullkomligen säkra uträkningar. Smittosamme sjukdomar göra somliga år större skada, än vanligt sker: dy tid, flera år å rad, hindrar förmeringen ansenligt, hvar på sist visades prof: Krig förorsakar mångfaldig åkänning på folk-hopen, som plägar svida efter åt i långliga tider. Sådana tilfälligheter kunna mycket ändra de Naturliga proportionerna. Derföre, ju flera och talrikare folk-samlingar jämföras, och ju flera år Förtekningarna fortsättas, desto ymnogare ljus är af dem at förvänta. En Regering, hvars vakande omsorg dageligen är omtänkt på nya medel och utvägar at befrämja Undersåtarenas tilväxt både i välmåga och myckenhet, behöfver årligen at ibland flera pröfve-stenar och Hushåls-balances äfven nyttja denna, til at utforska, hvad och Han finner der af altid något, som tarfvar bot eller vidare förbättring.
Nu är tid at fara fort med berättelsen, som sist börjades, om nyttiga Anmärkningar, som blifvit gjorde öfver slika Förteknngar. Och emedan Kongl. Vetenskaps Academien nyligen fått del af de utdrag, hvilka des nu mera framledne Ledamot, Friherre Bielke, gjort utur de Tabeller, hvilka til Konglig Majestet, ifrån de flästa Landshöfdinge-Ämbeten i Riket blifvit inlemnade, för år 1749; så tillåtes mig nu, at åter uptaga och närmare jämföra de proportioner, som i andra Länder blifvit i akt tagne, emellan hela folk-hopen och de årligen födda banen, med den här i Riket befintliga, hvilken jag sist allenast af några små Soknars Förtekningar måste söka.
När summan af alt Folket i dessa Lähn, som år 1749 blifvit räknad, ställes i jämförelse emot summan af alla inom samma år der födda barn, är den förra 28½ gångor större, än den senare. Men tages hvart Lähn för sig, då gå somlige litet öfver och somlige litet under denna proportionen. Uti Upland, Södermanland, Nerike och Wermland, Öster- och Westergöthland, samt Smålen och Wester-Norrland, var proportionen litet större, nämligen såsom 30 eller 31 til 1.
Deremot förhöllo de sig i Skåne, Westerbotten och Finland, allenast såsom 25 eller 26 til 1. Om det framgent skulle så förhålla sig i dessa Landskaper, blifver frågan, hvarföre fortplantningen går trögare uti de förra, än uti de senare. Om förökningen genom födda varit öfver hela Riket lika stark, som i Finland, skulle det året och kan hända årligen, öfver 10000 barn mera hafva tilkommit, än det verkeligen skedt, hvilket är en stor och eftertänkelig förlust. Landskapernas större och mindre fruktbarhet tyckas ej hafva någon skuld; ty Westerbotten och större delen af Finland komma ej i frucktbarhet up emot Skåne, men likväl äro Invånarena på alla tre orterna lika afvelsamme, som i Ängland och Schlesien.[18] Åtskilnad uti Folkets egen fruktsamhet är icke eller dertil vållande: ty öfver alt Riket har förhållandet emellan de inom året födda barnen och vigda Hjone-Lagen varit ganska nära, såsom 41 til 10: hvilket gifver tilkänna, at medelmåttiga antalet af barn för hvart Hjone-lag i alla Svenska Landskaper, är 4, lika som i Tyskland och andra Riken.[19]
Derföre kan rätta orsaken til större proportion af barn uti den ena Lands-orten än uti den andra, ej bestå uti annat, än i flera Giftermål, hvilket af Förtekningarna styrkes: ty i Finland förhåller sig hela folk-mängden til antalet af Hione-lagen, som inom et år blifvit stiftade, såsom 108 til 1; men i de flästa öfriga Provincier såsom 126 til 1; hvar af följer, at om Giftermålen i hvarje Lands-ort hafva alla år samma förhållande til menigheten, som år 1749, så är en sjette-del mera gift folk i Finland , än i sex andra Lähn, som eljest innehålla nästan lika stor myckenhet af folk. Denne undervigt på Svenska sidan, om han är beständig, lärer utan tvifvel hafva sin orsak uti Oeconomiska omständigheter, som genom tjänliga anstalter kunde häfvas; emedan det är onekeligt, at så fruktbärande Landskaper som Södermanland och Wester-Göthland, kunde tåla rätt så stark förmering af Folk, som Finland. Imedlertid kan hvar och en här af skönja, hvad uplysning Förtekningarna kunde meddela, och huru angelägit det är, at de ständigt fortsättas. Det skulle jämväl af det ena årets Tabeller kunna nogare märkas, om någon sådan skilnad emellan Lands-orterna värkeligen hafver rum, allenast man jämförde myckenheten af gift och ogift Folk sins emellan på alla ställen; men jag har ej tilräckelig anledning dertil af Baron Bielkes utdrag, utan finner allenast, at de ogifte äro, mäst öfver alt Svea Rike vid pass tre-dubbelt flere, än de gifte.
Det förtjänar ock med et ord nämnas, at antalet af äkta barn, år 1749, var ej långt ifrån en femte-del af summan på alla då i Riket befinteliga Hjone-lag, eller at hvar Femte Hustru var välsignad med lifsfrukt, hvilket ock är vanligaste ordningen i andra Länder.
Här är rätta stället at tala om en anmärkning, hvilken i alla Länder, hvarest någn gifvit akt derpå, funnits träffa in, och som med skäl af alla anses för et besynnerligt prof af Försynens skickelse: jag menar, om den nära jämlikhet, som är uti antalet af Gosse- och Flicke-barn; dock likväl så, at de förre äro gemenligen något litet talrikare. Detta märkes ej så mycket uti små Församlingar, hvarest ej mer än 1, 2 eller3,00 barn årligen Christnas: ty der händer undertiden, at Flicke-barnens antal är rådande. Men om flera Församlingar och år läggas tilsamman, at summan stiger til et eller några tusende barn, sfå Gossarne gemenligen öfverhanden. I London, hvarest ifrån år 1629 til närvarande tid, alla BArnechristningar med åtskilnad på Könen blifvit upteknade, och derest årligen 10 til 20,000 barn blifvit döpte, har det ej en enda gång händt, at Flicke-barnen varit flera: men det har ock aldrig händt, at de varit mycket fåare. Emot 100 af Man-kön hafva til det högsta 99, och til det minsta 89 af Qvinno-Könet blifvit burne. Det samma sker ock i Tyskland. Ibland alla de folkrika Landskaper och Städer, hvarifrån Herr Süssmilch med mycken flit samlat tilförlåteliga upsatser för flera år, har endast Staden N¨renberg en gång, ibland 2139 barn, som blifvit födde inom tvänne år, räknat 55 Flickor mer än Gossar: på alla de öfriga ställen har de senares antal varit litet drygare. Herr Malouin vittnar ock, at det i Paris aldrig slår felt.[20]
Men huru mycket Pilte-barnens antal plägar vara större, deruti finnes någon skiljaktighet, hvilken til en stor del bör ledas derifrån, at någre grundat sin räkning på et ej tilräckeligen stort antal af barn, eller på alt för få år. Vi vilje ej uppehålla oss med dem, utan strax anföra Graunt[21] och Derham[22] som af Londons och några Landt-Församlingars Förtekningar, för mer än 30 år, slutit, at Gossarnas antal i Ängland förhåller sig til Flickornas, mäst såsom 14 til 13, eller vid pass, som 108 til 100. Süssmilch har, genom en af ännu flera års och orters listor utsökt medel-väg, funnit deras förhållande såsom 21 til 20, eller som 105 til 100.[23] I Paris hafva på 4 år blifvit födde 41373 Gossar, och 39629 Flickor, hvilka Tal äro sins emellan såsom 104½ til 100.
Här i Sverige har man af små Förtekningar tilförene funnit en ännu större jämlikhet emellan Könen. I Westerås Stads och Lands-Församling hafva på 20 år, ifrån 1726 til och med 1745, blifvit födde just 965 barn af hvardera Könet. I Fahlu Stad hafva på 50 år, räknade ifrån 1696 til 1745, ibland 7953 barn, varit allenast 13 Gossar flere än Flickor. Samma likhet blifver man ock varse på en del af Tabellerna öfver största delen af Riket, för år 1749. Ibland 24 Landshöfdinge-dömen, äro Nio, hvaruti så lika stor myckenhet af hvardera Könet blifvit född, at uti dem alla tilsammans tagne, emot 13293 Gossar svarat 13277 Flickor, hvilket är en mindre åtskilnad på så stort tal, än någorstädes tilförene blifvit anmärkt. Icke desto mindre, när alla Lähnens barn tilhopa summeras, var så mycket större öfverskott af Gossar uti några Folk-rikare Landshöfdinge-dömen, at proportionen af deras myckenhet, til barnen af det andra Könet öfver hela Riket, var såsom 37 til 36, eller som 103 til 100. Genom flera års förfarenhet lärer förmodeligen blifva afgiordt, at Naturen, jämväl i detta mål, följer i det närmaste samma ordning, här som annorstädes.
Månge hafva sökt utgrunda Försynens afsigt med denna lilla öfvervigt hos Man-Könet, och hafva måst stannat i det slut, at som Männerne genom Krig, Sjöfart och deras mästa öfriga förrättningar löpa mera fara, än Qvinno-Könet; har Försynen velat låta så mycket flera af dem födas, til at derigenom bibehålla jämlikheten emellan Könen; hvilket låter sannolikt. Men om det går öfver alt så til, som på de orter i Europa, hvarest man derpå varit upmärksam, nämligen, at Piltarne mera dö i de späda åren än Flickorna, hvilket Förtekningarne för år 1749 äfven öfverflödigt intyga; så synes afsigten med flera Gossars födelse derpå förnämligast hafva syftat, at derigenom ärsätta deras större afgång i barnaåren. I sjelfva verket, och oaktadt at flere barn af Man-Könet födas, skola bägge Könen vid 15 til 20 års ålder, gemenligen i alla Länder vara lika talrike, hvilket är et handgripeligt prof af en mild och vis Guds skickelse, til människoslägtets bibehållande och fortplantning.
Af denna Könens närmaste jämlikhet tages ock det kraftigaste skäl, som ännu kunnat af Förnuftets ljus uptänkas, at bevisa, det mång-gifte, eller tilstädjelse at tillika taga flera Hustrur, som i en stor del af verlden varit och ännu är i bruk, strider emot Naturens ordning; ty i annor händelse borde af Qvinno-Könet flera födas, om ingen Man skulle blifva utan en eller flera Makar.
Här näst skal handlas om deras antal, som dö i jämförelse emot dem, som samma år födas, och emot de qvarlefvande, af alla åldrar; hvar vid flere eftertänkelige och nyttige Anmärkningar lära förefalla.
Ehuru stor myckenhet af barn årligen må födas i et Land, är invånarenas antal likafullt i aftagande, om flera människor årligen dö. Naturliga förmeringen grundar sig endast på öfverskottet af de föddas antal öfver de dödas. At folk-hopen minskas genom utflyttningar, och ökas genom främlingars intagande, sker allenast tilfälligtvis, men det kan äfven af Förtekningarna granneligen märkas, huru det sig dermed förhåller.
Månge hafva varit af den tankan, at sedan människo-slägtet i början, genom en stark förmering, som förorsakades af längre lifs-tid, lika som skyndat sig at upfylla jorden med inbyggare, har det sedermera, genom lifs-krafternas försvagande, stannat i sitt lopp, och nu på et par tusende år i allmänhet hvarken märkeligen ökat sig eller blifvit mindre: samt at allenast så mycket flere årligen födas än dö, som behöfves at ärsätta ovanlig afgång genom Krig, Päst och andra Folk-ödande plågor. Det är jämväl sant, at många Länder tyckas fordomdags hafva varit så rike, om icke rikare på Folk, än i vår tid, hvartil kunna gifvas åtskilliga skäl. Hvilken undrar, om några Catholska, under enväldig Öfverhet stående Länder, icke hafva at fägna sig af någon synnerlig tilväxt; der en myckenhet folk af bägge könen afstänges ifrån äktenskap: der många tusende Familier, för samvets tvång, tid efter annan, nödgas utflytta: der allmogen lefver uti yttersta förtryck samt beständig osäkerhet om lif och egendom: och hvares det ena kriget efter det andra förhärjat nu en Lands-ort, nu en annan? Italien var utan all tvifvel, i de Romares tid, mycket folkrikare, än i vår. Spanien har visserligen tilförene varit mera upfyld med invånare. De Franske tilstå sjelfve, at de redan för 200 år sedan utgjorde et antal af vid pass 20 Millioner[24] och at de ännu ej hinna högre.[25] Der emot beskrifver Tacitus det nu så tätt bebodda Tyskland, nästan som en ödemark. Altså kommer det mycket an på omständigheter, om Folk-hopen i et Land verkeligen växer: men Förtekningar på födda och döda visa bäst, hvar til Naturen sjelf är benägen.
Graunt, Petty och Maitland[26] hafve fallit på mycket skiljaktiga utslag uti deras uträkningar öfver Folkets tiltagande myckenhet i Ängland, hvilket ej bör förefalla underligt, emedan den ena har allenast haft några små Landt-församlingars Förteknngar at tilgå: en annan har grundat sin uträkning på antalet af födda och döda i London och andra stora städer, hvarest en tiltagande handel och rörelse årligen inlåckar en myckenhet främmande, som på ganska kårt tid fördubblar invånarenas antal: en annan åter har mäst litat på ännu ej fyllest utrönta meningar eller gissning. De instämma likväl alle, at oaktadt Krig och Päst, som åtskilliga gångor gjordt stor skada, har likväl hopen i förra åra-hundradet märkeligen förkofrat sig. Graunt utsätter förmeringen til dubbelt antal på Lands-bygden, inom 280 år. Derham[27] har af många församlingars och flera års förtekningar funnit, at för 100, som dö på medelmåttigt sjukliga år, födas gemenligen gemen på Lands-bygden 130 til 140; men i städerna långt mindre, så at, då Landsbygd och städer tagas med hvarandra, har de dödas antal varit til de föddas allenast såsom 100 til 112. I anledning deraf, och om 30 människor räknas i et Land för hvart barn, som födes inom året, skulle folk-skaran i Ängland fördubblas inom 200 år, om i medlertid ingen Päst eller annan ovanlig afgång på Folk gjorde deruti uppehåll.
Herr Süssmilch har i Tyskland, besynnerligen i de Brandenburgiska Länderna blifvit varse en långt ansenligare och hastigare förmering. Noga Förtekningar, som der blifvit hållne både på Land och i städer, i 20, 30 til 40 års tid, hafva gifvit tilkänna, at emot 100, som dödt, hafva 135 bifvit födde; somliga år och ställen något mer, och somliga något mindre. Uti et Land, hvarest förmeringen på sådant sätt, utan märkeligt hinder, fortsat i 81 år, växer Fokets antal til dubbelt.
Uti vårt kära Fädernesland hafva väl, redan öfver 60 år, alla barn-dop och begrafningar blifvit uti Kyrko-böckerna upteknade; men utdrag deraf äro ej til Regeringen ingifne, förr än nu på några år, sedan Tabell-verket inrättades. Derförer är svårt at med visshet utlåta sig, om Landet i de förflutna tider varit mer eller mindre folkrikt. Det är troligt, at de många, blodiga och långvariga krigen, ifrån Konung GUSTAF den Förstas död til år 1720, ej tillåtit någon märkelig förökelse, besynnerligen om allmänna Hushållningens slätta tilstånd, förbud emot hemmans klyfningen, som lade lika som en bom för folk-hopens ytterligare tilväxt; en några gångor vissa Landskaper öfvergången Päst och flera dylika hinder tillika tagas i öfvervägande. Men freds-lugnet och många nyttiga författningar tyckas på de sista 34 åren, genom GUDS välsignelse, hafva gjordt önskelig verkan, jämväl til menighetens förökelse. Några til Kongl. Vetenskaps Academien inlemnade utdrag af vissa Församlingars[28] Kyrkoböcker för dessa år och ifrån åtskilliga Lands-orter, hvar af somlige lifvit införde i Handlingarna, intyga genom et utsökt medel-tal, at för hvarje 100 döde, 140 blifvit födde. Om förhållandet varit och framgent blefve sådant öfver alt Riket, och om ej flere Svenske utflyttade utur Landet, än Främlingar inkomma, skulle Folk-hopen hvart 74:de år blifva dubbelt större.
Men Tabellerne, som til Konglig Majestet, ifrån de flästa Landshöfdingedömen i Riket blifvit ingifne för år 1749, minska något vår förhoppning om så snar förkofring. Emot 100 döde, svarade allenast 126 födde, hvilket årliga öfverskott, ej skulle göra dubbelt antal förr än efter 100 år. Det är likväl til märkande, at koppor, Röd-sot och andra smittosamma sjukdomar voro det året gängse nästan i alla Svenska Landskaper, och gjorde skada öfver vanligheten. Förtekningarne ifrån ellofva Landshöfdingedömen för nästföljande året , 1750, som var mycket hälsosammare, hugnade oss med öfverskott af 37 födda på 100 döda, eller med hopp om fördubbling på 77 år. Ja, Finland allena, som innehåller en femtedel af Rikets allmoge, ehuru der, år 1749, mer än 5000 människor bårtrycktes af koppr och andra ej alla år gängse sjukdomar, hade icke desto mindre 144 barn emot 100 döda. Med så stor tilökning årligen, och om i detta såsom uti de föregående exempel, räknas 30 människor för hvart barn, skulle Finland inom 69 år kunna blifva en gång folkrikare. Men om der ej äro mer än 25 människor för hvart barn, som födes inom året, såsom jag uti sista Handling om detta ämne berättade, skulle ej behöfvas mer än 58 år til fördubblings tid, hvilket styrkes af några enskilta Församlingars Förtekningar för flera år, som jag haft tilfälle at se.
Jag nämnde här ofvanföre, om någon skiljaktighet i detta förhållandet, emellan Lands-bygden och stora städer: den finnes ej i alla städer enahanda. I Paris och Amsterdam födas gemenigen flere, än de som dö. Uti en del andra är antalet af födda och döda merendels i det närmaste lika: Men i London, Wien, Breslau och någre flera, är årliga summan på de döda altid drygare. Om de årliga Bills of Mortality, som utkomma i London, hafva sin riktighet, födas der ej mer än 62, när 100 dö. Emedan flere årligen dö i London än i Paris, hafva Ängelsmännerna, deraf velat sluta, at London är folkrikare. Men de Franske påstå tvärt om, brukande til skäl, at i Paris födas flera, än i London. Då nödgades de Ängelske, til at göra sin seger så mycket vissare, tilstå[29] at Förtekningarne på dem som dö i London, äro tilförlitlige, men at summan på de årligen födda är vid pass en Tredje-del för liten; emedan Quäkares, och andra Religions förvanters barn ej derunder begripas. Vare dermed huru det vil, och fast än det icke synes otroligt, at uti stora städer flera kunna dö än på Landet, dels för mera oordentelig lefnad, dels ock, emedan smittor der lättare kunna utbreda sig; så tyckes det dock vara för mycket sagt af Süssmilch, at stora städer göra samma verkan, som en ständig Päst, at småningom förtära folk-hopen. Om Police och ordningen vore i alla städer så förträffelig, som i Paris, skulle man förmodeligen få se, at de orätt beskyllas. Små städer, sådana som alla de Svenska, när Stockholm undantages, bidraga til folkets förmering, i proportion nästan lika mycket som Lands-bygden: åtminstone kunna de ej med skäl anklagas för folk-ödande, hvilket Upsala, Fahlu och Westerås städers til Kongl. Academien inlemnade mång-åriga Förteknngar tydeligen visa. I sjelfva Stockholms stad hafva på de tvänne sist förflutna åren ej mer än 51 flere människor dödt, än blifvit födde.
Låtom oss härvid litet stanna, och göra följande anmärkningar. Först, emedan Naturen är sig allestädes lik, och han här i Norden medgifver en så ansenlig förmering på människo-slägtet, tyckes man ej hafva orsak at tvifla, det ju slägtet allestädes än i dag kunde föröka sig, och at åtminstone försynen sjelf ej lagt några oöfvervinneliga hinder i vägen. Päst och Krig, de tvänne svåraste hinder emot Naturliga förmeringen, äro ej nödvändiga plågor, utan kunna ofta genom människelig försigtighet antingen förekommas eller i tid dämpas. China vet aldeles icke af någon Päst. Det är sant, at uti et Land, som ännu är mera tomt, och hvarest följakteligen är mera utryme, går förökelsen fortare; hvilket kan vara orsaken, hvarföre fördubblingen synes böra ske snarare i Finland än i Sverige och Tyskland, samt äfven snarare i dessa Länder än i Ängland: men så lärer intet Land gifvas, som icke ännu kunde tola någn tilväxt. Det är icke eller ännu fulkomligen bevist, at uti et Land kan blifva så mycket folk, at det icke under en god Regering, medelst flit, omhugsan, tiltagsenhet och måttelighet skulle finna tilräckelig näring: tvärt om, ju mera folk, desto flera behof och desto flera tilfällen at förtjäna sit bröd. Åtminstone skulle ännu många hudrade år upgå uti beständig frid och lycksalighet, förr än alla Länder på Jord-klotet hinde blifva, i jämförelse emot deras Naturliga förmoner, så folkrika, som China redan är, hvarest 200 Millioner människor, uti et Land, som är föga mer än 5 gånger så stort som Sverige, likväl icke klaga öfver trängsel, utan tro sig vara, och just derföre i visst afseende äro, det lyckligaste Folk i verlden. Desutom lärer aldrig ske, at alla Folk-slag på en gång blifva kloke hushållare. Om några mer tiltaga, än at de af eget Lands afvel kunna föda sig; äro altid andra, hvilkas försummelse eller öfverflöd gifver de förra bröd. Aldraminst hafve vi här i Norden, på långliga tider, at fruckta för öfverflöd på Folk. Här finnes utryme för mångfaldigt större menighet. Om stora hopar i forna tider här ifrån utflyttat, har det visserliga icke skedt för trångmål, utan af lättja, krigs-lusta eller vana.
2:o Emedan det, oacktadt alll människlig försigtighet sällan händer, at ju et Land någon gång, inom 60 til 100 år, blifver hemsökt med Päst eller oundvikeligt krig, hvarigenom på kårt tid mera folk plägar afsmälta, än många års förmering hunnit samla; så står der af lätteligen at sluta, det förökelsen på folk-hopen aldrig kan i sjelfva verket gå så fort, som Naturen eljest skulle tillåta. Bedröfvelig förfarenhet har visat, at et års Päst har, på de orter han sig inritat, gemenligen lagt en sjette-del af folket i grafven. Exempel gifvas, at en tredje-del, ja hälften blifvit medtagen. Der han sällan kommer, plägar han utöfva så mycket större grymhet. Smittosamma sjukdomar, när de ofta infalla, göra i längden så stor skada, som en Päst. I Helsingeland dödde, år 1743, allenast af Blodsoten, mer folk, än 8 års vanlig förmering genom flera födda, kunde ärsätta. Altså kan ej brukas nog försigtighet, at i tid mota så grufveliga fiender. Krig beröfvar icke allenast et Rike alla dem, som stupa i Fält, bårtföras fångne och omkomma vid fienteliga infall; utan det bör ock på des räkning uptagas, huru många hustrur derigenom mista sina män, och således sättas utur stånd at bidraga til fortplantningen, då Landet förlorar all den afföda de kunnat lemna. Monne det icke til en stor del bör tilskrifvas den afgång Man-könet lidit uti våra sista krig, at här i Riket, år 1749, verkeligen funnos öfver 100000 människor mer af Qvinno- än af Man-könet, oaktadt årligen födas flera af det senare; och at här, för hvar Enkling voro sex Enkor. Utom alt detta sättes ock allmänna Hushållningen, samt i följe deraf Folk-alstringen, uti större oskick genom et långvarigt krig, än genom en hastigt öfvergående Päst. När alt detta lägges tilhopa, är klart, at särdeles lyckliga omständigheter skola underhjelpa de försigtigaste anstalter, om et Land skal på 100 eller 150 år hinna, genom egen Naturlig förmering, blifva dubbelt manstarkare.
3:o At påskynda menighetens tilväxt, hjelper väl mycket, om giftermål upmuntras och befordras; men ännu kraftigare, om anstalter göras, medelst et tilräckeligt antal skickelige Läkares tilsättande, och nödiga Läkedomars anskaffande i alla städer och Lands-orter, at i möjeligaste måtto förekomma, det ej så stor myckenhet ungt och friskt folk i påkommande sjukdom må förgås af vanskötsel. Om allenast en femte-del af dem, som dö årligen i Sverige, kunde frälsas, skulle menigheten, så framt de föddas och dödas antal i öfrigt altid förhölle sit lika, som år 1749, i stället för 100, ej behöfva mer än 57 år til fördubblings tid. Ej lånt ifrån en femte-del afgår somliga år allenast i kopporna, som, kan hända, kunde frälsas blott genom den utomlands så väl bepröfvade Koppornas ympning, om den jämväl hos oss komme i allmänt bruk. Icke eller lärer någon kunna tvifla, et ju af annat ungt och mid-ålders folk, som aflida uti hetsiga sjukdomar, håll och styng, Röd-sot och de så kallade okända barna-sjukdomar, m.m. en femte-del kunde genom god skötsel bibehållas vid lif Visserliga vil det mera til för en Regering, at stifta årligen några tusende flera giftermål, än at på förenämnda sätt frälsa et dubbelt större antal redan framfödda människors lif. Och hvad hjelper det at befordra alstringen, när man sedan ej vårdrar sig om dem, som blifvit födde? Sker det för at upfylla Kyrkogårdarna? Vår Christeliga Tro förbjuder oss, at fruckta för et oundvikeligt öde, och pålägger oss at bruka lofliga medel, til allmänna välgångens befrämjande. Allmogen påkallar ej gerna någon Läkare, om han än är at tilgå; men det borde ej få komma derpå an. Läkaren skulle sjelfmant infinna sig, och när någon försot voro å färde, på allmän kostnad, utdela tryckta underrättelser och nödiga Läkemedel. Hvad förmon och besparing vore icke det för Riket, om hvar Präst vore förfaren i Läkare-konsten?
4:o Om det är sant, at en Konung är dubbelt mägtigare, som har at befalla öfver et dubbelt större antal trogna och välmående undersåtare; så följer, at han genom en vis hundrade-åra Regering, utan blods-utgjutelse, kan vinna lika som et nytt Rike, i det undersåtarenas antal blifver fördubblat.
5:o Det faller lätt at förklara, huru människorna så starkt och hastigt kunnat förmera sig, strax efter Skapelsen och Synda-floden, som Bibliska historien förmäler. Om de aflade barn, allenast hvart femte år ifrån 60 til des de fylde sina 500 år, och största delen af dem, som föddes, lefde 800 til 900 år och derutöfver, kunde Adam, förr än han blef död, räkna öfver 250 Millioner lefvande barn och barnabarn i tolfte led. Vi märke vidare, vid Förtekningarna på de döda, at de, jämväl utan jämförelse med de födda, gifva tilkänna, om och i hvad mon en menighet växer. Ty lika som vi tilförene visar, at uti et Land, der flere barn födas, måste vara flera människor, så kan ock samma slut göras, der flere årligen dö, i några år å rad, då ingen ovanlig smitta är för handen. Süssmilch håller detta sättet at utröna et folks verkeliga tilväxt, för säkrare, än det som stöder sig på antalet af födda. Men så många Tabeller jag haft tilfälle at se, gifva altid likare och jämnare utslag, när man håller sig vid barnen, åtminstone på de orter, der seder och lagar ej äro alt för skiljaktige, såsom uti Protestantiska och Catholska Länder. Säkrast är, om bägge sätten tillika brukas och jämföröas. Emedan uti de Brandenburgiska Länderna, på de senare åren, gemenligen en femte-del flere årligen dödt, än 20 år förut; sluter Süssmilch med mycken sannolikhet, at hopen inom 20 år förmerat sig til en femte-del, och altså på 100 år kan blifva dubbelt större. men vi hafve sett, at han i samma Länder, genom öfverskott af födda, borde fördubblas på 81 år: derföre måste det komma af krig, smittosamma sjukdomar eller utflyttningar, om det verkeligen drager ut til 100 år, eller mera. Tvärtom, räknades i London, åren näst före och efter 1700, dubbelt flere döde, än omkring 1650; altså har staden på 50 år blifvit en gång så folk-rik; men emedan så många, om icke flera der på samma tid blifvit döde, än födde, följer, at förökelsen skett endast genom inflyttningar ifrån Landet eller utrikes orter. I gemen, om man för en viss Period af år har noga Förtekning på alla, som inom et Lands gränsor blifvit födde och döde, och verkeliga förmeringen i medlertid antingen befinnes större eller mindre, än öfverskottet af födda medgifver; så kan det ej tilskrifvas annan orsak, än Främlingars inflyttning i den förra händelsen, och inhemska mäns utflyttning uti den senare, på hvlika man här igenom kan få redo.
Alle de, som gjordt anmärkningar öfver Förtekningar på födda och döda, hafva bemödat sig at utsöka rätta förhållandet emellan antalet af alla lefvande i et Land, och antalet af dem som der dö inom et år, til at derigenom finna en allmän Regel, at genom antalet af de döda uti hvad Land det vara må, få veta summan af alla des invånare med unga och gamla. De hafva varit angelägnare om denna proportion, som likväl, för orternas och årens mer och mindre sjuklighet, är mycket föränderlig, än om proportion emellan alla lefvande och dem, som födas, hvilken jag uti de tvänne föregående stycken af dessa Anmärkningar omtalt, och som både af förfarenhet och sannolika skäl tyckes vara mer beständig, allenast man i de Catholska Länderna håller särskild räkning på hela det andeliga Stånder, som ej bidrager til fortplantningen. Jag medgifver likväl, at bägge Proportionerne äro nyttige at veta och jämföra.
Graunt påstår, at på Landsbygden i Ängland dör årligen vid pass hvar femtionde, men i London hvar 32:dra. Struyk säger at döden tager årligen bårt i Holland hvar 24:de. I Beslau dör, efter Halleys uträkning, hvar 28 eller 29:de. Süssmilch håller för troligt, at i de Brandenburgiska Länderna ej dör mer än en af 40. Men ingen af alla förenämnde har haft tilförliteliga Förtekningar på alt folket i et helt Land, at dermed jämföra antalet af de döda. Det hafve vi här i Sverige, allenast Tabell-verket fortsattes; Ty af et enda så sjukligt år, som 1749, kan ej i detta mål slutas något visst. Låt oss dock se, hru det slår ut. När hela folk-hopen uti alla Län, med innebegrepne städer, undantagande Calmare- och Bohus-Län, delas med antalet af de detta år afledne, visar Quoten, at hvar 36:te människa det året afgick. Om hvart Lähn tages för sig särskildt, så finnes i Upland, Södermanland, Östergöthland, Nerike och Wermland, samt uti hela Finland, samma förhållande. Men i Westmanland, Skåne, Halland och Blekingen dödde hvar 28 eller 30. Der emot saknades i Wester-Göthland, Smålen, Dalarna och hela Wester-Norrland allenast hvar 43:dje eller 47:de. Följande året afled i Skåne en af 31; i Nerike och Wermland, en af 35; i Westmanland, Upland och Wester-Norrland, en af 40; i Smålen och Dalarne, en af 44, och i Södermanland allenast hvar 48:de. Genom et medeltal af bägge åren, som ingendera voro af de friskaste, kan tils vidare antagas för afgjordt, at i Sverige årligen dör vid pass hvar 40:de människa. På detta sättet står til at utröna, hvilka år och hvilka orter äro mer eller mindre sjuklige. Om på någon ort mycket folk dör alla år, såsom det på dessa tvänne åren skedt med Skåne, har Regeringen tilfälle et efterfråga orsakerna dertil, och at söka bot derföre.
I Stockholm har, genom et medel-tal af tre års Förtekningar, dödt hvar 24:de: men jag har åtskilliga anledningar at tro, det antalet af folket i staden, som finnes i Förtekningarna, är för litet; kan hända af den orsak, at månge låta uptekna sig på Landet, hvarest de hafva någon egendom, oacktadt de en stor del af året bo i staden, der föda barn, och låta begrafva sina döda.
Fjärde stycket.
Utom den moraliska nytta det med sig hafver, at vi flitigt och med eftertanka påminne oss vår dödelighet och Människans vanskeliga tilstånd, ifrån födslo-stunden, genom hela des lefnad; förefalla jämväl uti et Samhälle många angelägna mål, som fordra kunskap, uti hvad ålder människorna mäst eller minst dö? Huru länge man med någorlunda sannolikhet kan förmoda, at en frisk människa af gifven ålder, kan ännu lefva? Huru många människor ungefärligen finnas i hela Samhället af en viss ålder, eller inom vissa år? med flera dyliga frågor, hvilkas vigt jag med några exempel vil bevisa.
Det brukas mycket utomlands, at Regeringen, i påträngande nöd, uplånar penningar af undersåtarena, på de vilkor, at lån-gifvarne, i stället för betalning, få en viss summa årligen i hela sin lifs-tid, så stor tiltagen, at både Capital och laglig Ränta derigenom må utbetalas, til dess lån-gifvaren dör. Sådana öfverenskommelser om lifs-tids räntor pläga ock ske emellan enskilda. Det kommer då an på at veta, huru många år lån-gifvaren ännu förmodas hafva at öfverlefva, på det Års-Räntan må passas derefter. Dör han förr, än man förmodat, då vinner lån-tagaren, som ej är förbunden til vidare utbetalning; men om han lefver längre, måste lån-tagaren med förlust årligen utgifva lika stor Summa, ehuru länge lån-gifvaren lefver. Den som på detta sättet lånt af många, vinner väl på den ena och förlorar på den andra; men det får dock ej tagas som et blott lycko-spel. Försigtighet fordrar altid på ena sidan, och billighet på den andra, at man vid öfverenskommelsen ser sig före, at hvarken förlusten eller vinsten på hela lånet kan blifva alt för stor: ty Cassan lider vid det förra och Crediten vid det senare.
De Franske så kallade Tontiner stödja sig på en ungefärlig uträkning, hru länge, af et visst antal sam-ålders människor, någon kan vara öfrig. De som försträcka Kronan penningar, fördelas i några Classer, efter deras ålder. Alle, som höra til en Class och följakteligen äro af lika ålder, göra lika stor insättning. Sedan får Classen årligen en viss summa til delnings, så stor tiltagen, at hela Classens insättnings Capital, med derå löpande Ränta efter öfverenskommelse, kan inom et visst antal af år blifva til fullo ärsatt. Åra-talet beror på en sannolik gissning, huru länge det skal draga ut, förr än alle del-tagare i Classen äro utdödde: ty de ärfva hvars annars ränta, så länge någon enda är i lifvet, hvilken då ensam får upbära så mycket, som hela Classen borde tilfalla. Låt vara, at 1000 människor, af vid pass 20 års ålder, gjorde insättning, och det hölles för troligt, at ingen af dem skulle öfverlefva 90 år, då måste lån-tagaren bereda sig at utbetala lika stor summa årligen i 70 år. Om ingen del-ägare i Classen lefver så länge, vinner Kronan så många års Ränta, som Classen förr utslocknade, än det förmodades. Men lefva någre eller allenast en enda af dem öfver 90 år, måste den beviljade summan likafult årligen utbetalas, så länge någon är öfrig, Kronan til dryg förlust.
I Ängland äro de så kallade Annuiteter mycket i bruk emellan enskilda personer. En, som ej har annat at uppehålla sig med til död-dagar, än et visst Capital, hvar af han icke är angelägen at lemna något åt sina arfvingar, sätter det in på Ränta hos en välbetrodd Man, med förbehåll, at årligen få ut en viss lika stor summa i så och så många år: e.g. i 20 år, om han tror sig ej kunna lefva längre. Missräknar han sig och lefver mer än 20 år, blir hans öde at dö i fattigdom, emedan både Capital och Ränta då äro förtärde.
De här i Riket inrättade Änke och Pupil- samt Regements underhålls- Cassor skulle ock antingen med tiden råka i undervigt genom alt för dryga utbetalningar, eller göra insättarena orätt genom alt för knappa, så framt icke all til ärhållande mögelig sannolikhet, angående människornas medelmåttiga lifs-längd, varit lagd til grund under Planen.
Uti köp och afhandlingar om Fastigheter, såsom då en åtager sig at försörja Säljaren til död-dagar, samt vid Testamenten och flera dylika tilfällen, pläga ock hos oss ej sällan förekomma mål, hvilka en försigtig ej vil låta ankomma på blott lyck-skott.
At alla dessa frågor, och åtskilliga andra, som jag vid tilfälle vil nämna, kan hämtas mycket ljus utur Förtekningar på döda, hvar uti hvars och ens ålder vid aflidandet är utmärkt. Men de böra försigtigt nyttjas. Et eller annat års Förteknngar göra ej en beständig Regel; ty vissa sjukdomar, som ej alla år äro lika gångbare, angripa den ena åldren mer än den andra: derföre är många års förfarenhet nödig. En enda Stads eller orts efterdöme får icke eller lämpas til alla; ty Climaters, lefnads-arters och andra omständigheters olikhet kan göra den skilnad, at folket ej allestädes hinner i allmänhet til lika hög ålder. I synnerhet är ej rådeligt, at lita på de orters förtekningar, hvarest mycket främmande folk årligen inkommer och dör. Derföre, ehuru det hafver sin stora nytta, at se, huru döden hushållar i folk-rika Handels-Städer, är likväl säkrast, at til förenämnde lagranna frågors besvarande rådfråga sådana orters Förteknngar, hvarest den minsta myckenhet af folk, som mögeligt är, utflyttar eller inkommer. Det var orsaken, hvarföre Halley ej tordes trygga sig vid Londons döds-listor, utan, i brist af några tilräckeliga på Landet gjorde, utvalde dem han fått ifrån Bresslau i Slesien, en Stad, som han trodde mäst bestå af infödingar.
Genom fem års observationer derstädes, funnos, af 1174 människor, som årligen efter et medel-tal blifvit döde, 348 vara barn i första året: 198 barn emellan 1 och fulla 6 år. I de följande 5 åren til det ellofte, voro allenast 39 döde, och 20 emellan det ellofte och 16:de ålders året, som utgöra ej mer än 4 för hvart år. Ifrån det 16:de til det 21, dödde 5 om året: emellan 21 och fulla 26 år, dödde 6: sedan til det 50:de afgingo årligen 8 människor vid pass af hvart ålders år. Ifrån 50:de til 70:de saknades 10 eller 11 människor för hvart år. Af alla 1174, voro ej flere än 22 äldre än 80 år: allenast tvänne hunno til 90. Kerseboom har gjordt dylika anmärkningar i Holland, och dervid äfven nyttjat förtekningar på dem, som haft lifs tids Räntor, hvilka synas vara mycket tilförlitelige: ty den, som förbinder sig at årligen gifva sådana Räntor åt en myckenhet människor, lärer ej underlåta at utforska hvar och en ränte-tagares ålder vid öfverenskomelsen, samt efterspana och uptekna, när någon af dem dör och befriar honom ifrån vidare utgift. Dock emedan det är troligt, at ingen köper åt sitt barn en lifs-tids ränta, med mindre det förut igenomgått kopporna och eljest tyckes vara friskt: samt at ej heller någon äldre gör vågsam insats för sig sjelf i denna art af Lotteri, om han icke, i anseende til sin då varande helsas styrka, gör sig räkning på lång lifs-tid; så synas desse Ränte-tagare böra vara något mera lång-lifvade, än et lika antal människor af allmänna hopen.
Deparcieux har i Frankrike haft tilgång til längderna på del-tagare uti tvänne stora Tontiner, om hvlikas ålder och döds-år man är ganska nogräknad; samt til några kloster-böcker, på Munkars och Nunnors ålder vid aflidandet.
Simpson anförer uti Dess, år 1742 utgifne Tractat, om Lifs tids Räntor, en Tabell, at visa människornas dödelighets ordning i hvar ålder, grundad på mortalitets listorna i London. Süssmilch har samlat en hop hit hörande observationer, gjorde i Tyska städer. Men ingen har haft tilräckeliga och säkra observationer i detta ämne, gjorde på Lands-bygden, hvarest Naturens ordning minst i detta målet rubbas. Dem väntar hela den uplysta verlden ifrån Sverige, hvarest inrättningen til deras ärhållande och fortsättande är stäld på så lätt och redig fot.
At ndvika vidlyftighet, och på det hvar och en, som behagar, må hafva tilfälle at sjelf deröfver göra sina anmärkningar, vil jag ställa Halleys, Kersebooms, Deparcieux och Simpsons til lika mått reducerade Tabeller, jämte hvarandra; och dertil bifoga trenne nya, i anledning af Svenska förtekningarna för år 1749.
Den första Tabellen visar, när tusende människor i vanliga sjukdomar dö på en ort, huru Columnen utmärker förhållandet af de dödas antal för hvar ålder, såsom Halley det funnit i Breslau: den andra, såsom Kerseboom det fått i Holland: den tredje föreställer samma förhållande i hela Sverige, enligt 1749 års döds-längder: den fjärde, det samma särskildt för sex Svenska Höfdinge-dömen, hvilka det året hade minsta känning af smittosamma sjukdomar. Femte Columnen är et utur de fyra föregående utsökt medel-tal: den sjette, Deparcieux' uträkning efter Tontine-längderna: den sjunde, Munkarnas: den ottonde, Nunnornas afgång i hvar ålder: den 9:de, förhållandet i London; den 10:de, i Stockholm. De toma rummen i 6, 7 och 8 Columnen kunna fyllas med de i samma rad motsvarande tal uti femte Columnen.
| Års ålder | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Dö under 1 år | 295 | 198 | 260 | 226 | 245 | - | - | - | 320 | 290 |
| Emell. 1 och 3 | 104 | 70 | 104 | 100 | 95 | - | - | - | 184 | 100 |
| 3 och 5 | 58 | 49 | 56 | 47 | 52 | 45 | - | - | 43 | 39 |
| 5 och 10 | 29 | 48 | 48 | 33 | 39 | 35 | - | - | 44 | 29 |
| 10 och 15 | 19 | 28 | 24 | 26 | 24 | 21 | - | - | 25 | 16 |
| 15 och 20 | 20 | 24 | 22 | 21 | 22 | 22 | - | - | 23 | 30 |
| 20 - 25 | 25 | 32 | 24 | 24 | 26 | 26 | 21 | 20 | 28 | 52 |
| 25 - 30 | 31 | 43 | 26 | 25 | 31 | 26 | 21 | 21 | 32 | 55 |
| 30 - 35 | 34 | 40 | 28 | 25 | 32 | 26 | 22 | 24 | 36 | 59 |
| 35 - 40 | 38 | 36 | 30 | 27 | 33 | 25 | 29 | 24 | 35 | 49 |
| 40 - 45 | 40 | 32 | 29 | 35 | 34 | 24 | 30 | 29 | 38 | 40 |
| 45 - 50 | 40 | 38 | 30 | 35 | 36 | 27 | 37 | 29 | 32 | 35 |
| 50 - 55 | 41 | 43 | 31 | 36 | 38 | 36 | 44 | 37 | 30 | 32 |
| 55 - 60 | 42 | 46 | 33 | 41 | 40 | 41 | 50 | 44 | 29 | 32 |
| 60 - 65 | 43 | 48 | 50 | 51 | 48 | 45 | 57 | 56 | 25 | 40 |
| 65 - 70 | 44 | 50 | 49 | 57 | 50 | 56 | 63 | 56 | 25 | 28 |
| 70 - 75 | 41 | 50 | 52 | 58 | 50 | 66 | 61 | 61 | 19 | 33 |
| 75 - 80 | 31 | 54 | 40 | 49 | 43 | 61 | 50 | 56 | 13 | 17 |
| 80 - 85 | 27 | 39 | 34 | 40 | 33 | 46 | 26 | 44 | 10 | 12 |
| Emell. 85 och 90 | 16 | 25 | 18 | 26 | 18 | 24 | 10 | 15 | 7 | 7 |
| öfver 90 år. | 2 | 7 | 12 | 18 | 10 | 8 | 2 | 7 | 2 | 5 |
| Summa | 1000 | 1000 | 1000 | 1000 | 1000 | 661 | 523 | 523 | 1000 | 1000 |
Den som behagar, kan sjelf lätteligen göra denna Tabell fullkomlig, äfven som ock den följande, st de innefatta alla år, i stället för hvart femte, som här allenast är utsatt: ty när, e.gr. för fem år afgå
| Års ålder | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| födde på 1 år | 1000 | 1000 | 1000 | 1000 | 1000 | - | - | - | 1000 | 1000 |
| lefv. t 1 års åld. | 705 | 802 | 740 | 774 | 775 | - | - | - | 680 | 710 |
| til 3 - | 601 | 732 | 636 | 674 | 661 | 661 | - | - | 496 | 610 |
| til 5 - | 543 | 683 | 580 | 627 | 608 | 617 | - | - | 453 | 572 |
| 10 - | 514 | 635 | 532 | 594 | 569 | 582 | - | - | 409 | 543 |
| 15 - | 495 | 607 | 508 | 568 | 544 | 560 | - | - | 384 | 527 |
| 20 - | 475 | 583 | 486 | 547 | 523 | 538 | 523 | 523 | 361 | 497 |
| 25 - | 450 | 551 | 462 | 513 | 497 | 511 | 502 | 503 | 333 | 445 |
| 30 - | 420 | 508 | 436 | 498 | 465 | 485 | 480 | 482 | 301 | 390 |
| 35 - | 386 | 468 | 408 | 473 | 434 | 458 | 457 | 458 | 265 | 331 |
| 40 - | 348 | 432 | 378 | 446 | 401 | 434 | 430 | 434 | 230 | 282 |
| 45 - | 308 | 400 | 349 | 411 | 367 | 411 | 400 | 405 | 192 | 242 |
| 50 - | 268 | 362 | 319 | 376 | 331 | 384 | 363 | 376 | 160 | 207 |
| 55 - | 227 | 319 | 288 | 340 | 293 | 347 | 318 | 339 | 130 | 175 |
| 60 - | 185 | 273 | 255 | 299 | 253 | 306 | 268 | 295 | 101 | 143 |
| 65 - | 142 | 225 | 205 | 248 | 205 | 261 | 211 | 239 | 76 | 103 |
| 70 - | 98 | 175 | 156 | 191 | 155 | 205 | 150 | 183 | 51 | 75 |
| 75 - | 57 | 125 | 104 | 133 | 105 | 139 | 90 | 122 | 32 | 42 |
| 80 - | 26 | 71 | 64 | 84 | 61 | 78 | 40 | 66 | 19 | 25 |
| 85 - | 9 | 32 | 30 | 44 | 29 | 32 | 13 | 22 | 9 | 13 |
| 90 - | 3 | 7 | 12 | 20 | 11 | 8 | 2 | 7 | 2 | 5 |
25 människor, afdragas 5 för hvardera året; och så vidare. Dock bör tilses, huru Series sig förhåller, hvaruti det ej är svårt at finna sig. Andra Tabellen visar, huru många människor, af tusende, som födas, hinna til en viss ålder, der lika månge, på samma tid och i den ordning dö, som den med samma ziffra märkte Column i förra Tabellen utvisar.
Af dessa Tabeller kan inhämtas, at döden ingenstädes grymmare grasserar, än i London (Column. 9), hvarest hälften af de födde dör, innan de fylt tredje året; och efter 25 år, allenast en Tredje-del; efter 40 år ej mer än en fjärde-del är öfrig. Dernäst kommer Breslau, Column. 1, hvarest hälften hinner til 14, och en fjärde-del til 55 års ålder. I Stockholm, Column. 10, är döden til 20:de året litet skonsammare än i Breslau; men angriper sdan så mycket hårdare. I Holland, Column. 4, tyckas människorna blifva mäst lång-lifvade. hälften af de födda hinner til 30, och en fjärde-del til 64 år. Column. 5 håller medel-vägen ibland dem alla, och lärer jämväl komma sanningen närmast: der ser man, at en fjärde-del af de födda afgår i första året: den andra fjärde-delen afsmälter ifrån det första til det 24 ålders året: den tredje uthärdar i de följande 36 åren til det 60:de.
Öfveralt är döden mäst skonsam i ungdoms åren, emellan det 10 och 25:de. Til sjuttio år hinner knapt hvar sjunde, som födes: til 80, hvar sextonde: til 90, ej mer än en ibland 130 födde. Dock tyckas flera hinna til hög ålder i Sverige, än på någon af de andra orterna. Flera års observationer skola visa, om vi värkeligen hafve at hugna oss af den fömonen ständigt. Märkvärdigt är ock, at Nunnorna, se Column. 8, uthärda längre, än Munkarna, Col. 7. De Svenske Förtekningarna tyckas äfven bestyrka, at Qvinno-könet har större liflighet, eller mera lifs-krafter, än Man-könet: ty ibland barn under 10 år, som år 1749 blifvit döde, voro emot 1000 flickor, 1117 gossar. Nu är väl sant, at flere gossar födas, och måste derföre flere dö; men de födas ej, på långtnär, så mycket flere, som de dö; ty emot 1000 flickor föddes det året här i Riket allenast 1027 gossar. Derföre, om könens antal både af födda och döda hade alla år til hvarannan samma proportion, som år 1749, skulle icke allenast det lilla årliga öfverskottet af födda gossar, innom 10 gå ut, utan ock 9 af 100 der utöfver: hvilket göres troligt af den ansenliga myckenhet af qvinfolk, som är i alla Lands-orter mer än af man-könet. Det synes ock bekräfta samma sats, at ibland död-födde barn, voro, oftabemälte år, fulla två tredje-delar gossar. Det tilkomer Physiologis at utforska orsaken til denna missmon, om han finnes beständig.
Vidare kunne vi af andra Tabellen finna, huru människans lifs-krafter ifrån födslo-stunden några år hastigt tiltaga; men redan efter 20:de året begynna åter småningom minskas. Ty om antalet af de lefvande i hvar ålder, delas med antalet af dem, som i samma ålder pläga årligen dö, upkommer et tal, som visar, uti hvilka åldrar människan är skröpeligast och mäst underkastad dödelighetens härskande. Vi vilje, i anledning af femte Columnen i samma Tabell, anföra följande uträkningar.
| Uti första åldersåret dör gemenligen hvar | 4de |
| Emellan det 1 och 3:dje och 5:te, | 16 |
| Emellan det 3:dje och 5:te, | 26 |
| Emellan det 5:te och 10 | 76 |
| Emellan det 10 och 15 | 114 |
| Emellan det 15 och 20 | 125 |
| Emellan det 20 och 25 | 105 |
| Emellan det 25 och 30 års ålder, dör en af | 83 |
| Emellan det 30 och 35 | 75 |
| Emellan det 35 och 40 | 66 |
| Emellan det 40 och 45 | 58 |
| Emellan det 45 och 50 | 50 |
| Emellan det 50 och 55 | 43 |
| Emellan det 55 och 60 | 37 |
| Emellan det 60 och 65 | 27 |
| Emellan det 65 och 70 | 21 |
| Emellan det 70 och 75 | 16 |
| Emellan det 75 och 80 | 12 |
| Emellan det 80 och 85 | 9 |
| Emellan det 85 och 90 dör hvar | 6 |
Altså är människan lifligast omkring 15:de ålders året, då af 120 samåriga gemenligen ej mer än en dör. Strax efter 20:de året börja lifs-krafterna märkeligen aftyna, fast än kroppens styrka ännu några år plägar tilväxa. En människa om 75 års ålder kan göra sig lika godt hopp at öfverlefva än et år, som et barn i tredje året; och en emellan 85 och 90 år, nästan större, än et nyfödt barn.
At den fruktan månge göra sig för de så kallade Climacteriska åren såsom mycket farliga, är ogrundad, behöfver ej annat bevis, än at Förtekningarna intyga, det på dem ej flere med döden afgå, än på de nästföregående och följande.
Med den åtrå Försynen hos oss visligen inplantat efter långt lif, är hvar och en angelägen at veta, på huru många år han ännu kan göra sig sannolik räkning. Vi hafve ock här ofvanföre visat prof, huru nödigt det är vid många tilfällen, at kunna gissa rätt, om andras tilförmodande lifslängd. Denne efterlängtade uplysning har i synnerhet gjordt, at goda Förtekningar på de döda så mycket efterfrågas utom lands. Då alla år och månader läggas tilsamman, som hvar och en, af et gifvit stort antal människor, lefvat öfver en viss ålder, och summan sedan divideras med samma antal, upkommer et tal i quoten, som gifver tilkänna den medelmåttiga lifs-längd, hvar til berörde antal människor hunnit öfver samma ålder. Så många år och månader tilsammans tagen, som en del lefvat längre; äfven så många har den andra delen tidigare dödt, än bemälte medelmåttiga lifs-längd fordrade. Det är klart, at ju större antal af döda man har at tilgå, samt ju nogare deras ålder på år och månader varit upteknad, desto större sannolikhet kan af uträkningen väntas för människorna i gemen. De Svenske Förtekningar äro i det målet icke aldeles tilräckelige, emedan i dem uptages allenast hvart femte års ålder. Död-längderna på dem, som varit deltagare i lifs-tids Räntor och Tontiner, äro så mycket mera nogräknade. Efter dem hafva Kerseboom och Deparcieux gjordt uträkningar, af hvilka jag vil meddela et utdrag, med förmodan, at de så vida äfven lära inträffa hos oss, som dödelighets ordningen i Sverige, enligt fjärde Columnen i föregående andra Tabell, med deras andra och sjette Columnerna öfverens stämmer.
| efter
Kerseb. |
efter
Deparc. | ||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| År. | Mån | År. | Mån. | ||||||
| Nyfödd. barns medelm lifstid | 34, | 6 | - | - | |||||
| Deras, | som fyllt | 1 år | - | 41, | 9 | - | - | ||
| - | som fyllt | 3 | - | 43, | 6 | 47, | 8 | ||
| - | - | 5 år, | - | 44, | 5 | 48, | 3 | ||
| - | - | 10 | - | 42, | 8 | 46, | 10 | ||
| - | - | 15 | - | 39, | 7 | 43, | 6 | ||
| - | - | 20 | - | 36, | 3 | 40, | 3 | ||
| - | - | 25 | - | 33, | 3 | 37, | 2 | ||
| - | - | 30 | - | 30, | 6 | 34, | 1 | ||
| - | - | 35 | - | 28, | 4 | 30, | 11 | ||
| - | - | 40 | - | 25, | 6 | 27, | 6 | ||
| - | - | 45 | - | 22, | 4 | 23, | 11 | ||
| - | - | 50 | - | 19, | 5 | 2_, | 5 | ||
| - | - | 55 | - | 16, | 9 | 17, | 3 | ||
| - | - | 60 | - | 14, | 1 | 14, | 3 | ||
| - | - | 65 | - | 11, | 7 | 11, | 3 | ||
| - | - | 70 | - | 9, | 2 | 8, | 8 | ||
| - | - | 75 | - | 6, | 10 | 6, | 6 | ||
| - | - | 80 | - | 5, | 0 | 4, | 8 | ||
| - | - | 85 | - | 3, | 4 | 3, | 2 | ||
| De som fyllt 90 år lefva ännu gemenligen | 2, | 2 | 1, | 9 | |||||
Skilnaden emellan Kerseboom och Deparcieux är störst i de yngre åren, då den senare lofvar längre lifs-tid: hvilket synes komma deraf, at han endast rättat sig efter deltagare uti lifs-tids Räntor och Tontiner, som redan vid insättningen til större delen genomgått kopporna, samt eljest varit rätt friske. Ty ingen vågar gerna en dryg utgift på de sjukliga, som efter människligt utseende ej länge få njuta frukten deraf. Kerseboom har deremot, til sin Tabells uträknande, jämväl nyttjat andra förtekningar, för hvilken orsak den ock bättre lärer passa sig med människorna i allmänhet.
Det vore förmätet, om någon, i anledning af denna Tabell, gjorde sig saker, at ännu få lefva många år. I alla åldrar dö någre, och det står i Försynens välbehag, hvilken lotten först träffar. Men det är dock vid många tilfällen nyttigt, at hafva någon Probabilitet til efterrättelse. Besynnerligen kan den, som åtager sig at betala lifs-tids räntor åt en myckenhet folk, göra sig stat på, at hvarken mycket förlora eller vinna, om han inrättar Räntan til 36, högst 40 års utbetalning til alla, som vid öfverenskommelsen voro 20 år gamle; 30, högst 34 års utgift, på dem som voro 30 år gamle, när accordet gjordes, och så vidare; ty så många år en del af Ränte-tagarne lefva öfver den tiden, så många ungefärligen lefva de öfrige derunder.
At de yngste barnen efter Tabellen hafva mindre tid at lefva, än de äldre, bör icke förekomma underligt, då vi betänke, at dem ännu förestå många sjukdomar och farligheter, hvaruti åtskillige sätta lifvet til, dem de äldre redan lyckligen genomgått.
Uti nästföregående stycke af dessa anmärkningar visades, i anledning af Förtekningar på döda, som i åtskilliga Länder blifvit gjorde, huru månge Människor, af 1000, som på et år födas i et Land, hinna til en viss ålder, då det antages, at i samma Land jämväl 1000 dö hvart år, och det i den proportion af hvar ålder, som Observationerna medgifva. Vi funno då, at af de 1000 födda, gemenligen ej mer än 600 hinna til 10 års ålde; 500 til 30; 400 til 40; 200 til 65, och allenast 10 til 90 års ålder.
Om man ville göra uträkningar härpå för hvart år, ifrån 1 til 90, och lägga alla de funna talen tilhopa uti en summa, borde den föreställa antalet af alla pe en tid lefvande människor i samma Land, så framt på hvart och et af de föregående 90 åren, vid pass 1000 blifvit både födde och döde. Detta var Halleys sätt at uträkna myckenheten af invånare i Staden Breslau, hvilket, efter de antagna grundsatserna, är aldeles riktigt. Men när antingen flere födas, än dö, eller tvärt om; det är, när menigheten antingen är uti ständigt til- eller aftagande, kan Halleyska Methoden ej fullkomligen instämma med sanningen; ty uti förra händelsen måste vara mindre, och i den senare större antal af människor, än nyssnämnda räknings-sätt medgifver.
I medlertid är nyttigt, at antaga samma räknings-sätt, såsom en medelväg och säker anledning, at af några få års Förtekningar på födda döda och alla lefvande, utröna, om och huru mycket folk-hopen de föregående 90 åren ökat sig eller minskats.
Jag har derföre trodt mig böra nyttja Förtekningarna på Sveriges invånare, som gjordes år 1749, och jämföra det utslag de gifva med det som efter Halleyska räknings-sättet upkommer, icke allenast at pröfva, huru vida de med hvarannan öfverens-stämma, hvilket härtils uti intet Land kunnat ske, för brist på tilförliteliga Förteknnigar på folket, genom alla ålder-skiften; utan ock at se, om Sverige uti de förflutna 90 åren varit uti til - eller aftagande på folk. Til den ändan har jag utarbetat följande Tabell på folkets myckenhet inom hvart ålder-skifte, betående af 5 år.
| Ålders åren | Efter Halleys hypoth. |
Förhåll. i hela Sverige |
Uti 8 Lähn |
ManKön i 8 Lähn |
Qvin-K. i 8 Lähn | ||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Yngre | än | 5 | år | 3600 | 3957 | 3870 | 3860 | 3880 | |
| Emel. | 5 | och | 10 | å. | 3010 | 2815 | 2840 | 2817 | 2863 |
| - | 10 | - | 15 | - | 2855 | 2830 | 2995 | 2990 | 3001 |
| - | 15 | - | 20 | - | 2740 | 2474 | 2570 | 2450 | 2690 |
| - | 20 | - | 25 | - | 2605 | 2390 | 2524 | 2384 | 2664 |
| - | 25 | - | 30 | - | 2464 | 2115 | 2272 | 2122 | 2423 |
| - | 30 | - | 35 | - | 2330 | 1764 | 1921 | 1840 | 2002 |
| - | 35 | - | 40 | - | 2190 | 1595 | 1698 | 1621 | 1776 |
| - | 40 | - | 45 | - | 2040 | 1394 | 1519 | 1417 | 1621 |
| - | 45 | - | 50 | - | 1890 | 1311 | 1418 | 1329 | 1507 |
| - | 50 | - | 55 | - | 1710 | 1120 | 1214 | 1075 | 1353 |
| - | 55 | - | 60 | - | 1506 | 920 | 1038 | 906 | 1170 |
| - | 60 | - | 65 | - | 1260 | 1002 | 1153 | 853 | 1353 |
| - | 65 | - | 70 | - | 990 | 718 | 777 | 667 | 888 |
| - | 70 | - | 75 | - | 714 | 475 | 492 | 384 | 600 |
| - | 75 | - | 80 | - | 440 | 250 | 251 | 201 | 301 |
| - | 80 | - | 85 | - | 210 | 147 | 176 | 132 | 220 |
| Em. | 85 | och | 90 | å. | 75 | 57 | 58 | 44 | 72 |
| Öfv. | 90 | års | ålder | 26 | 31 | 30 | 22 | 37 | |
| Summa | - | 32655 | 27365 | 28816 | 27214 | 30421 | |||
Första columnen utsätter, huru många människior borde finnas uti hvart ålder-skifte, om enligt Halleys hypothese, beständigt 1000 barn årligen föddes, och 1000 människor af alla åldrar tilsammanstagen, hvart år dödde. Femte Columnen uti andra Tabellen, som infördes i nästföregående fjärde-dels års Handlingar, pat. 89, är härvid tagen til grund, emedan den håller medel-vägen emellan alla de bästa härtils gjorde observationer, angående dödelighetes ordningen efter åldrarna, eller huru månge af de tusende, som supponeras dö, äro barn, unge, medel-åldrige eller gamle. Andra Columnen i denna Tabell utmärker, huru många människor verkeligen funnos i Sverige, år 1749, i jämförelse emot hvarje 1000, som samma år föddes. Den tredje visar förhållandet efter samma grund, uti 8 Svenska Höfdinge-dömen, hvarest Förtekningarna tyckas med större flit och noghet hafva blifvit uprättade. Fjärde Columnen innehåller myckenheten af Mankön i samma 8 Höfdinga-dömen, i jämförelse emot 1000 pilte-barn; och den Femte, myckenheten af qvinno-könet, i förhållande emot 1000 flicke-barn, som samma år föddes.
Vi finne här, af första Columnen, at der menigheten på en tid af 90 år, hvarken märkeligen ökats eller minskats, böra emot 1000 barn, som årligen tilkomma, svara 32 til 33000 människor, af hvilka den ena hälften är öfver, den andra under 28 års ålder; en femtedel har öfverlefvat femtijonde året. Der antingen större eller mindre myckenhet af barn födes årligen, bör så väl hela menighetens, som hvart ålder-skiftes tal-rikhet i samma förhållande vara större eller mindre. Til exempel; dubbelt antal af barn, utmärker dubbelt större folk-skara: der 80000 barn födas, skulle vara vid pass två Millioner och 612000 människor, af båda könen och af alla åldrar tilsammans tagne, och så vidare.
Om vi jämföre detta förhållande med dem, som stå uti de senare fyra Columnerna, blifve vi varse, at Halleys sätt at utröna folkets myckenhet i et Land, icke nu för tiden slår in här i Sverige, utan at så väl alla hufvud-Summorna, som stärre delen af talen för hvart ålder-skifte här komma ansenligen til kårta; hvilket, så framt eljest ej alt för månge blifvit förbi-gångne uti uptekningen, synes vara et bevis, at vi under förra hälften af innevarande åra-hundrade, oss något förkofrat, jämväl uti den delen, som utgör et Lands väsendteligaste styrka och rikedom.
Uti denna sista slutsats lära ej alla i förstone finna sig; derföre måste jag förklara honom. När en menighet beständigt och jämnt tilväxer, har de föregående åren et mindre antal af barn kommit til verlden, än de efterföljande: ju längre tid tilbaka, desto fåare födde. Af et mindre antal födda, måste ock en mindre myckenhet hafva hunnit til en viss ålder: e.g. om för 60 år sedan ej mer än hälften så många barn föddes, som nu; är troligt, at nu för tiden är hälften mindre antal af 60 års gammalt folk, än det blifver, 60 år härefter. Derföre, hvarest antalet af gammalt folk är, i jämförelse emot antalet af de årligen födda, mindre; der har, efter al sannolikhet, och så framt ej bristen kan tilräknas folkets utflyttande utur Landet, tilförene ej så månge blifvit födde, som nu, följakteligen har hopen ökat sig. Tvärt om; der menigheten förr varit manstarkare, hafva flere tilförene blifvit födde och kommit til ålders: derföre finnes der mera gammalt folk, i jämförelse emot ungdoms hopen.
Om vi då ville hålla oss vid andra Columnen uti föregående Tabell, synes, som skulle vi kunna antaga för visst, at Svea Rikes menighet, på de nästförflutna 50 eller 60 åren, ökat sig i proportion såsom 27300 til 32600, det är, til en femte-del vid pass. Men jag har all anledning at misstänka Folk-längderna, som för år 1749 ifrån somliga Lands-orter inkommit, för någon felaktighet, i det en myckenhet folk lärer hafva blifvit af ovarsamhet förbigången. Derföre har jag utvalt Förtekningarne ifrån 8 Höfdinge-dömen, hvlika af senare Årens uprepade räkningar finnas tilförliteligare. Uti dem har hopen, enligt tredje Columnen, tilvuxit såsom 28800 til 32600, eller allenast til inemot en Sjunde-del, hvilket på så lång tid visserligen icke vore för mycket. Men jag fruktar dock, at förmereingen ej en gång varit så stor: ty först är det troligt, at uti de bästa uptekningar ändock någre kunna vara utelemnade: Sedan böre vi ock betänka, at oaktadt äfven så månge eller flere vore födde för 60 år sedan, än nu; kunde likafullt antalet af gammalt folk i Landet vara litet, om en stor del af dem gått utur riket, hvartil vi vete, at de Svenske dels i oträngde mål äro mycket benägne, dels uti Krigstider hafva varit nödsakade.
Vi finne detta verkeligen så vara, då Fjärde och Femte Columnerna hållas emot hvar andra: ty emedan af Qvinno-könet ej så många pläga utur Landet utflytta; står af des tal-rikhet med större säkerhet at sluta, huru vida hela folk-hopen ökat sig eller minskats, än af Man-könets: och då visar femte Columnen i vår anförda Tabell, at förmeringen ej varit större, än i proportion af 30400 til 32600, eller til en Fjortonde-del, hvilken lilla förmering ändock torde vara mindre, i anseende til den myckenhet, äfven af detta könet, som i gränse-orterna plägar gå öfver gränsen at taga tjänst. Det ser altså ut, som vore vårt Land nu för tiden litet eller alsintet folk-rikare, än vid slutet af förra Seculum.
Gå vi igenom alla talen uti Tabellen, så blifve vi varse, at de 5 åren, näst före år 1749, förmeringen varit ganska stark, och at vi hela 25 åren förut ej haft at klaga öfvernågon minskning, emedan antalet af dem, som år 1749 voro under 25 års ålder, och altså voro födde sedan år 1724, går fullt up emot antalet uti samma åldrar uti första columnen. Men bristen uti alla ålder-skiften öfver 25 år, gifver tilkänna, at alstringen, före år 1724, gått trögt. Man behöfver ej länge gissa efter orsaken dertil. Uti det tjugu-åriga svåra Kriget, huru månge Män omkommo icke? Jag skulle, af de anledningar Tabellen lemnar, nästan kunna uträkna, huru mycket vår menighet genom samma Krig kommit til kårta: men det är nog sagt, at vi på 50 år, i stället för at ökas, såsom vi bordt och kunnat[30] åtminstone til hälften större antal, hafve genom Krig, utflyttningar, försummad omvårdnad om barnens räddande[31] samt genom skadeliga Hushålls-principier och oseder, sådana som Herr Högström omtalar uti dess bifogade anmärkningar om Folk-ökningen i Westerbotten, förblifvit nästan vid samma Numer.
Huru stark utflyttningen lärer vara, kan skönjas af manköns-summornas undervigt emellan 25 och 45 år: ty de voro födde emellan 1704 och 1724, och altså ännu för unge at gå i fält, medan det kriget påstod. At de likafullt äro mindre talrike, än Qvinno-könet, lärer icke härröra af annat, än at så månge gått utur Riket, så framt man icke ville påstå, at af mankönet så mycket flere dö i ungdomen. Det är sant, at oaktadt något flere af det könet födas, är det likväl, strax uti de yngsta ålder-skiften under 15 år, då de hvarken ännu kunnat gå i fält eller gifva sig i utrikes tjänst, mindre talrikt, än quinno-könet: men det hastiga aftagandet, vid och efter 20 ålder-året, då döden plägar vara nog skonsam, gifver tilkänna, at de lära tagit vägen annorstädes.
Det är ej särdeles hederligt, at vi på en tid, då andre Nationer på alt uptänkeligt sätt locka folk til sig, icke en gång tage nog kraftiga mått, at behålla våra egna infödingar, då likväl här gifves mer utrymme och tilfälle at försörja sig, än på de flästa orter i Europa.
Vår anförda Tabell kan jämväl tjäna en Regering til uplysning vid många tilfällen, då det är nödigt at veta, huru många människor finnas i landet af en viss ålder eller inom vissa åldrar. Til exempel, huru månge emellan 20 och 50 år, dugelige til Krigs-tjenst? Då blifver svaret här i Sverige, efter fjärde Columnen, vid pass 10000, emot hvarje tusende gåsse-barn som födes inom året, eller 5000 stridbare män för hvart tusende-tal af barn i gemen: det är, litet mer än en femte-del af hela folk-skaran. Frågades, huru månge emellan 15 och 60 år, som skola betala mantals-penningar? svaras af tredje Columnen, 16100 för hvart tusende-tal af Års-gamla barn: och så vidare.
I anledning af mantals-penningar, som nämndes, tror jag mig böra anmärka et underslef härvid, som förteknngarne och ofvan anförde Tabell uptäcka. Den som litet eftertänker saken, kan lätteligen finna, at folkets antal i hvart ålder-skifte småningom aftager med åren, nästan i den ordning, som första Columnen utsätter. Det finnes ock så här i Riket, undantagande i tredje ålder-skiftet, emellan 10 och 15 år, samt i det tolfte, emellan 55 och 60 års ålder. Uti det tredje är antalet för stort, i jämförelse emot det nästföregående och följande ålder-skiftet, hvilket, efter all sannolikhet, härrörer deraf, at föräldrarne, för at i det längsta undandraga sina barn mantals-skrifning, angifva dem för yngre än 15 år, som redan gått der öfver; hvarigenom antalet af ungdomen emellan 10 och 15 år blir för stort, och i nästa ålder-skifte, emellan 15 och 20 år, för litet. Uti tolfte ålderskiftet, eller emellan 55 och 60 år, sker, för samma orsak, tvärt om, i det månge, i afsigt at blifva utstrukne utur mantals-längderna, angifva sig för äldre, än 60 år, fast de det verkeligen ej ännu fyllt, hvaraf antalet emellan 55 och 60 år blir för litet, men emellan 60 och 65, för stort. Kronans inkomst försnillas genom bägge dessa knepen. Anmärkningarna öfver detta ämne skola här näst föras til slut.
Ibland de anledningar et väl inrättadt Tabell-värk kan gifva, til almänna Hushållningens förbättring, är den en af de nyttigaste, at Regeringen får se, hvilka sjukdomar årligen göra största skada i Landet.
Det är en oförnekelig Sanning, at intet naturligare och kraftigare medel gifves at påskynda folk-hopens tilväxt, än då man söker förekomma och minska den afgång han årligen lider, dels genom folkets utflyttande utur Landet, dels ock förnämligast genom sjukdomars obehindrade härjande. Jag har tilförene bevist[32] at i det stället hela hundrade år skulle upgå, förr än menigheten kunde blifva dubbelt manstarkare, om allenast en femte-del mer folk skulle framgent födas, än dö, såsom det skedde i Sverige år 1749; skulle fördubblingen ske på hälften kårtare tid, om öfverskottet af de födda kunde bringas til två femte-delar: det är, om antingen en femte-del flera föddes, eller och mindre dödde i proportion, än förenämde år. Om det då är den första hushållningsregel, hvilken den, som vil blifva förmögen, bör iakt taga, at väl fårda och icke förslösa hvad han redan äger, emedan i annor händelse all flit och annan god hushållning föga båtar, så flljer, at folk-förmeringen förnämligast bör befordras igenom mögeligaste besparing af det antal man redan hafver. En Regering är så mycket mer angelägen om folkets bibehållande, som det är Dess dyrbaraste egendom, hvars vård Honom vid ansvar är pålagd, och som är rätta varaktiga grunden til den magt och välmåga et Land eger eller beflitar sig at förvärfva. Om det ock medgifves, at ej et blindt öde härskar öfver människors lif och död: at Gud i Naturen nedlagt bote-medel för många sjukdomar: at vi böre nyttja dem: at mången nyttig medborgares lifstid kunde mycket förlängas, genom mera inskränkt frihet, at med oordentelig lefnad skada sin hälsa, genom hälso-brytande oseders afskaffande och god ordnings införande på Landet och i Städer: genom tjänlig skötsel, förfarna Läkares råd och bepröfvade Läkedomars bruk vid infallande sjukdom: om det äfven medgifves, at smittor ofta kunde antingen aldeles förekommas eller i tid dämpas, genom nyttiga anstalter, sådana, som i alla välbestälda Riken nu äro gjorde, emot Pästen; så lärer ej heller nekas, at ju all uptänkelig omsorg i dessamål är både nödig och nyttig.
Vidare, såsom det är en förmon för en anförare, at väl känna sina fienders styrka, vapen och sätt at skada: at veta, på hvad orter och vid hvilka tilfällen de pläga göra inbrått, samt huru de utbreda sig; så har ock en eftertäksam Regering mycket vunnit, då det gifves vid handen, huru folk-förmeringens bätskaste fiender, sjukdomar, förhålla sig i Städer och Lands-orter: hvilka af dem göra största vålds-värkan: på hvilka orter den eller den sjukdomen är mäst rådande: huru smittor fortplantas och utvidga sig: i hvilken ålder och på hvilka årstider människan mäst angripes af någon viss sjukdom, med mera. Sådan kunskap gifver anlednng at tänka på kraftiga författningar, at mota så grymma fiender: at uptäcka och förekomma orsakérna, hvarföre en sjukdom är mera gängse och farlig i Fäderneslandet än annorstädes, uti den ena lands-orten eller staden mer än uti den andra: at förse hvar ort med undervisnngar, råd och tilgång åtminstone på de Läkemedel, som til de der mäst gångbara sjukdomars dämpande synas de nyttigaste.
Så hälsosam var afsigten med förtekningar på de döda, som vid tilfälle af en grasserande Päst, år 1604 började hållas i Staden Londen: Sådan värkan hafva de haft, der de ständigt blifvit med vederbörlig noghet fortsatte; der Regeringen varit öm om undersåtarenas välfärd och upmärksam på alt som länder til allmänna hushållningens uphjelpande. Sådan frukt kunne vi ock med full visshet vänta af vårt förträffeliga Tabell-verk, om det med alt större och större flit underhålles. Det är ännu uti sin början, då ovana och brist på kunskap uti sjukdomars kännande och åtskiljande, hos de fläste af dem; som lägga första handen dervid, göra underrättelserna i detta mål mindre tilförliteliga. Men några års öfning, öfvertygelse om nyttan och en genom bättre upfostran tiltagande hug at tjäna det allmänna, lära förmodeligen snart göra den möda det vördiga Prästerskapet härvid hafver, både lätt, nöjsam och väl använd. Dertil skulle ej litet bidraga, om någon förfaren Läkare anmodades at författa en kårt och tydelig beskrifning på de mäst gångbara sjukdomar, med deras säkraste känne-teken, jemte föreskrift på de enfaldigaste förvarings- och bote- medel för hvar och en sjukdom. Om en sådan beskrifning, tillika med de underrättelser, som Kongl. Collegium Medicum, af egen berömlig drift, vid särskildta tilfällen af någon grasserande farsot, låter utgå, påå det allmännas kostnad tryktes och utdeltes til alla Kyrko-Socknar i et Rike, som vidsträckt och litet bebodt, aldrig lärer kunna försörjas med et nog tilräckeligt antal af skickelige Läkare; är ingen tvifvel, at ju mycket godt derigenom kunde vinnas: förnämligast, at Guds ords Lärare, besynnerligen de, som vid Academierna lagt någon grund til insigt i Läkare-konsten, skulle oförmärkt vänjas vid det nöjet, at kunna gå sina åhörare tilhanda med goda råd uti deras sjukdomar, och lära rätt namngifva sjukdomen på Tabellerna, hos Provincial-Medicus, Landshöfdinge ämbetet eller Kongl. Collegium Medicum, då deras handräckning tarfvas.
Det är ännu för bittida, at af de få Årens Tabeller som inkommit, göra någon säker jämförelse emellan de Svänska Lands-orterna, hvad sjukdomarna angår; ty en ort kan några år å rad hafva mindre känning af en viss sjukdom, utan at derföre altid vara deraf mindre besvärad. Igenom 15 til 20 års Observationers jämförelse kan först i detta mål någon visshet utletas. Sjukdomarnas förhållande uti hela Sverige på dessa åren, kunde med någorlunda visshet jämföras med det som utomlands blifvit i långliga tider observerat, at se, hvilka sjukdomar äro här mer eller mindre gångbare, än uti Tyskland och Ängelland. Men äfven uti denna undersökning möta tvänne svårigheter: den ena, at sjukdomarna ej blifvit, på de utländska Tabeller, lika indelte och specificerade, som på våra. Ty emedan det vore alt för vidlyftigt, at gifva en särskild Column i Tabellen åt hvar särskild slags sjukdom, har man merendels under et allmänt namn dragit tillhopa flera hvarannan liknade sjukdomar, då det händt, at somlige uti en Column indragit och sammanblandat flera eller andar sjukdomar än vi, och tvärt om. Man har och utomlands nästan ingenstädes några säkra rön i detta mål upteknade på Landsbygden, utan allenast i stora Städer, hvarest sjukdomarna förhållit sig mycket annorlunda, såsom vi af Stockholms Stads jämförelse med våra Lands-orter skole få se.
Icke desto mindre och såsom til et prof, vil jag uti följande Tabell upte, hvilka sjukdomar finnas förorsaka största afgång på folk här i Riket, och huru mycket större skada den ena sjukdomen gör än den andra. Uti första Columnen finnes sjukdomarnas förhållande sins emellan uti hela Sverige enligt Tabellerne för de tvänne åren 1749 och 1750, ty för de följande åren äro ifrån somliga orter ännu inga inkomne. Andra Columnen visar deras förhållande i Stockholms Stad särskildt, efter Förteknngarna för åren 1749, 1750,1751,1752 och 1753. Den Tredje och Fjärde äro lånte utur H. Süssmilchs ofta tilförene nämnda Bok, om Mortalitets ordningen. Jag har reducerat alla Summorna af de döda på hvar ort, til 10000, och förminskat antalet af dem som aflidit uti hvarje sjukdom uti samma proportion, på det hvar och en sjelf och utan räkning må kunna anställa jämförelsen.
| Sjukdomar och dödstilfälligheter, som äro uptagne uti Svenska Tabellerna. |
Proportionerna af deras antal, som dö uti hvar sjukdom | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| i hela Sverige. |
i Stockholm. |
i London. |
i Berlin | |||||
| Koppor (variolae) Messling (Morbilli) | 1358 | 817 | 843 | 1041 | ||||
| Kik-hosta (Tussis convulsiva) | 319 | 143 | - | - | ||||
| Andra Barn-sjukdomar | 1403 | 1044 | 3826 | 3390 | ||||
| Lungsot och andra Bröst-sjukdomar | 1414 | 1668 | 1667 | 1919 | ||||
| Håll och sting (Pleuritis) | 817 | 256 | 22 | 89 | ||||
| Hetsig Feber (Febris acuta) | 717 | 1282 | 1370 | 688 | ||||
| Fläck-feber (Febris Petechialis) | 46 | 69 | - | 103 | ||||
| Fråss-feber (Febris intermittens) | 185 | 479 | 3 | 9 | ||||
| Mag-sjukdomar och Colique | 431 | 283 | 161 | 25 | ||||
| Rödsot (dysenteria) | 578 | 152 | - | 57 | ||||
| Vattusot (Hydrops) | 247 | 315 | 405 | 534 | ||||
| Gulsot (Icterus) | 45 | 25 | 48 | 20 | ||||
| Tvinsot, Miältsjuka | 198 | 93 | 5 | 18 | ||||
| Sten- och Njur-passion | 29 | 35 | 46 | 66 | ||||
| Blodstörtning (Haemorrhagia) | 57 | 62 | - | 80 | ||||
| Ros, (Erysipelas) Podager, (Podagra), Skörbjug (Scorbutus) | 50 | 85 | 21 | - | ||||
| Kallbrand (Sphacelus) Kräfta (Cancer) | 49 | 57 | 101 | 15 | ||||
| Ledvärk, torr-värk, Gickt, (Ischias, Arthritis) | 166 | 140 | 22 | 59 | ||||
| Sla, stickfluss, Brådöd, (Apoplexia) | 367 | 2056 | 86 | 1001 | ||||
| Ålderdom och bräkelighet | 1097 | 571 | 715 | 20 | ||||
| Barnsbörd | 138 | 162 | 99 | 143 | ||||
| Barn, vådeligen qvafde af mödrar och ammor | 76 | 9 | 40 | - | ||||
| Mördade, barn så väl som äldre | 8 | 12 | 2 | - | ||||
| Drunknade | 100 | 81 | 37 | - | ||||
| Sjelfspillingar | 8 | 6 | 19 | - | ||||
| Afrättade messgärningsmän | 11 | 20 | 6 | - | ||||
| Omkomne genom allahanda vådeliga händelser | 86 | 78 | 41 | - | ||||
| Åtskilliga Sjukdomar, som på våra Tabeller ej äro särskildt upteknade. | 415 | 723 | ||||||
| Summa | 10000 | 10000 | 10000 | 10000 | ||||
der hållne förtekningar, emellan åren 1730 och 1740. De Berlinska hafva allenast tre års förtekningar til grund.
Det är ingen tvifvel, at ju olikheten i sjukdomarnas dödelighet på olika orter härrörer til någon del af förr omtalte skiljaktiga sjukdomarnas indelning och namnifvande, samt ock af brist på kunskap och tilbörlig upmärksamhet hos dem, som göra Förtekningarna. Ej kunna Rödsot och Blodstörtning vara obekanta sjukdomar i London, men de lära begripas under någon annan sjukdom. På Berlinska Listan räknas Podager til Gicht: der äro ock alle genom våldsam eller vådelig död omkomne, aldeles utelemnade.
Icke desto mindre vore en i Läkare-konsten förfaren i stånd at här öfver göra många nyttiga anmärkningar. Jag vil allenast gifva anledning til några få. Koppor och Messling döda årligen en stor myckenhet barn och nästan dubbelt mer på Landet än i Städerna. Månne icke skildnaden emellan Landsbygden och Städerna, hvad dessa och andra barna-sjukdomar angår, böra tilskrifvas brist på skötsel och Läkemedel på Landet? Om ej flere barn, i proportion emot folk-myckenheten, dödde på Landet än i Städerne; voro öfver 6000 människor årligen derigenom besparde. Än om alle, åtminstone de fläste, som af vår ständige Päst, Kopporna, bårtröfvas, kunde genom Kopp-ympningens införande räddas; huru snart skulle icke folk-bristens öfverklagade olägenheter blifva drägelige? Märkeligt är med Kopporna, at ehuru de hafva flera barn af mankönet at tilgripa, döda de likväl flera af det vackra könet. Andre barn-sjukdomar göra deremot större åvärkan på det förra, så at, ehuru flera deraf födas, äro likväl båda könen redan i femte året lika talrike. Så snart det går öfver 15:de året, får qvinno-könet, åtminstone här i Sverige nu för tiden, en märkelig öfvervigt.
Det är et fel vid Svenska Tabellerna, at ej flera barn-sjukdomar upgifvas, än koppor, mässling och kik-hosta, och at alla de öfriga sammanblandas under otjänligt namn af okänd barn-sjuka. Hjärtsprång (Eclampsia), Torsk (Aphthae), Ondt för tänder och flera dylika plågor äro likväl, ty värre, alt för väl kände af sjelfva almogen. De döda flera barn, än sjelfva kopporna, och det vore nyttigt at se, hvilken af dem är farligat. De synas göra ännu långt större skada i London och Berlin, än här; men talens olikhet i tredje raden på föregående Tabell lärer förnämligast deraf härröra, at i vårt Tabell-värk många barn upföras blandade med äldre folk under andra sjukdomar, såsom bröst-sjukdomar, febrar m.m. hvilket utlänningarna med skäl synas synas hafva velat undvika, och förbehållit barnen aldeles afskilda Sjukdoms-Classer. Denna skiljaktighet våller ock til en del, at nästan alla sjukdomar, som egenteligen angripa äldre folk, taga större lott här, än i andra Länder.
Orsakerne til några här i Riket gångbara barn-sjukdomar äro med mycken sannolikhet uptäckte uti denna Academiens Handlingar[33] och bestå uti sådana oseder, som lätteligen kunde afskaffas. Månne så gåda anledningar blifvit nyttjade til almogens varning och underrättelse? Flera skadeliga orsaker til barnens ohälsa kunde röjas, om sjelfva sjukdomerna voro nog kände.
Bröst-sjukdomar uttaga sin dryga del, rätt så väl i de södre varmare, som i våra kalla Länder; men Pleuresie tyckes vara en Svensk hemsjuka; äfven ock frossan, hvilken jämväl i några Svenska Lands-orter, besynnerligen de Vester-Norrländska, är en okänd sjuka. Rödsoten lärer åren 1749 och 1750 hafva varit en farsot i Sverige, och har förmodeligen ej altid så hög stämma i detta bistra laget.
Det förtjänar visserligen eftertanka, at Hetsig feber och i synnerhet Slag, Apoplexia, hafva et så grufveligt öfvervälde i Stockholm, mer än på Landet och i andra stora Städer. Hvad annat kan dertil vara orsaken, än oordenteligare lefnad, öfverflöd i mat och dryck, samt i synnerhet et omåtteligt bruk af utländska starka liqueurer?
Ehuruväl det icke synes otroligt, at långt flere, i jämförelse emot folkets myckenhet, hinna til hög ålder på Landet än uti Städerna, utan tvärt om är bevisligt, at verkeligen så sker; lärer dock minsta delen af dem, som sägas hafva aflidit af ålderdomsbräkelighet, med rätta stå i den Classen. Jag finner folk af 50 och 60 år deruti anteknade, som visserligen kunnat lefva längre för ålder. Om inge andre hitfördes, än de, som utan annan sjukdom utslockna, såsom ljus i brist af olja, skulle de förmodeligen ej blifva så mycket flere här, än i Berlin.
At i barnsbörd så många Hustrur tilsätta lifvet, påminner om nödvändigheten af flera förfarna Barnmoderskor i Städer och på Landet, hvarigenom största delen kunde räddas, så väl mödrar som barn, hvilka til et antal af 1800 årligen här i Riket komma döde til verlden, eller dö straxt efter födslen. Dessa åren har här i Riket hvart 94 barn kostat modrens lif, om man antager, at af alla, som dödt i barn-säng, ingen under den tiden fått någon annan sjukdom, som varit rätta döds-orsaken. Hvart 50:de barn har varit död-födt, eller aflidit straxt efter födelsen, och ibland dem hafva nästan två tredje-delar varit gossar. Vid detta tilfälle vil jag ock nämna, fast än det icke hörer hit, at uti hvar 72:dra barnsäng vankas tvillingar; men trillingar får allenast en barnaföderska ibland 3000.
At öfver 500 barn årligen genom så kallad våda, men rättare genom mödrars och ammors oaktsamhet, qväfvas, är ohyggeligt at påtänka. Det är ingen tvifvel, at ju långt flera på det sättet omkomma, som ej angifvas derföre, och at ännu mångfaldigt flera så skadas, at de aldrig få någon hälsa. Skulle ej bot derpå kunna upfinnas? Om vi hålla oss för goda, at lära af våra enfaldiga Lappar, at förvara barnen för sådan våda, så tyckes dock, at vi, som äro så benägne at antaga utländska seder, skulle snart kunna förmås at bruka Italiennarnes til den ändan upfundne machine, som är beskrefven uti denna Academiens Handlingar.[34] Men vi härme utlänningarna hälst uti det som minst duger.
At antalet af mördade och afrättade i London synes vara mindre i proportion, än hos oss, röjer allenast de Ängelska förtekningarnes ofullkomlighet i det målet.
Detta vare nog för denna gången, om nyttan af et välinrättadt Tabell-värk. Et det vigtigaste ämnet återstår väl ännu, angående proporton af alla Stånds och hvarje Närings-idkares talrikhet: men det är ock det svåraste, som forrar en uti alla delar af almänna hushållningen genomdrifven och grundeliga förfaren mans pänna. Våra Tabeller äro ock i det målet ej så rediga och uplysande, som de kunde vara, och som det påsyftades. I andra Länder har man icke en gång budit til, åtminstone icke för något helt Land eller Rike, at utforska idkarenas värkeliga talrikhet uti hvar och en näring: någre hafva allenast genom förnufts slut undersökt, huru det borde vara: huru stor del af invånarena i et Land, i anseende til des naturliga förmoner och til ärhållande mögeliga delaktighet uti indrägtiga handels-rörelser, borde vara jordbrukare, fiskare, handtvärkare, slögde-idkare och handlande? huru stor den närande hopen emot den tärande? huru många soldater, ämbetsmän och betjänte behöfvas och kunna underhållas, utan näringarnes förlust, m.m. Hvar och en finner lätteligen, at någon viss proportion är nödig i dessa stycken, om hushållningen skal bära sig. Men hurudan? Det är det svåraste Probleme uti hela Oeconomiska Vetenskapen, som ock fordrar en den fullkomligaste och nogaste känning af alla et Lands så väl naturliga, som genom flit och konst til förvärfvande förmoner. Här om kunna läsas Herr Berchs Politiska Arithmetica, och Academiens utländska Ledamot; Herr De Danguels Bok, om Frankrikes och Ängellands större eller mindre förmoner i handel och nyttiga rörelser i anseende til hvardera Rikets Politiska författningar.
Sluteligen önskar jag, at Kongl. Vetenskaps-Academien kunde förunnas frihet, at årligen lägga för det allmännas ögon et kårt utdrag af det föregående årets inkomna Tabeller; til det minsta, hvad proportionerna af födda och döda, stiftade hjonelag och de dödas sjukdomar och ålder angår. Det skulle förmodeliga fägna Nationen, at se, huru Guds välsignelse, Friden och Regeringens kloka författningar småningom öka hopen och dess välmåga: at se de nya anmärkningar, hvartil de förmodeligen hvart år kunde gifva anledning. Det skulle ock upmuntra alla vederbörande, at göra sin flit med Tabellernas uprättande och skyndesamma insändande. At göra en hemlighet af Oeconomiska tilståndet, kan ej falla på en så vis och uplyst Regering, som vår.
- ↑ Se Herr Professor Berchs Politiska Arithmetica.
- ↑ Se des Natural and Political observations on the Bills of Mortality of London, tryckte första gången år 1662.
- ↑ Uti des Essays in Political Arithmetick, London, 1691
- ↑ Philos: Transact. för Januarii Månad, år 1683, N:o 143.
- ↑ Phil. Trans. för Jan. Månad, år 1693, N:o 196.
- ↑ Verhandeling tot en proeve, om te weeten de probable menigte des Volks in de Provintie van Holland en Westfriesland, Hag 1738. Jämför Philos. Trans. N:o 450, samt Bibliotheqve Raisonée, Tom. 30 pag. 181.
- ↑ Die Göttliche ordnung in denen veränderungen des menschlichen geschlechts, Berlin 1742.
- ↑ Essai sur les probabilités de la durée de la vie humaine: Paris, 1746.
- ↑ Se Malouins Handling om Epidemiska Siukdomarna i Paris, som årligen införes i Kongl. Franska Vet. Acad. Memoirer.
- ↑ Philos. Trans. N:o 450.
- ↑ Se Bibl. Raisonnée, Tom. 30. pag. 195.
- ↑ Kongl. Vet. Acad. Handl. för Oct. Nov. Dec. år 1747.
- ↑ K. Vet. Acad. Handl. för Oct. Nov. Dec. 1750.
- ↑ K. Vet. Acad. Handl. för Apr. Maj. Jun. innevarande år.
- ↑ Physico-Theol. IV. Boken, X Cap.
- ↑ Des Hälsinga Hushållning.
- ↑ Philos. Transact. Numr. 196.
- ↑ Kongl. Vet. Acad. Handl. för Jul. Aug. Sept. innevarande år, pag. 169.
- ↑ Därsammastädes p. 171 jämför Süssmilchs Göttliche ordnung &c.
- ↑ uti des afhandlingar om Ebidemiska sjukdomar, samt födda och döda i Paris, som äro införde uti K. Franska Vet. Acad. Memoirer, för åren 1746, 1747, 1748 och 1749.
- ↑ Observations upon the Bills of Mortality.
- ↑ Physico-Theol. IV. Boken.
- ↑ Göttl. Ordn. pag. 132
- ↑ Dictionaire de Moreri, Article France.
- ↑ D'Alemberts nyligen hållna Tal, då han intogs uti Academie Françoise.
- ↑ Deras skrifter äro namngifne uti första och andra stycket af dessa anmärkningar.
- ↑ Physico Theol. L. IV. Cap.?
- ↑ Wassenda Församling i Älfsborgs Lähn på 25 år. Jerlsö i Hälsingeland på 26 år. Cuopio i Finland på 25 år. Råneå i Westerbotn på 24 år. Ålems i Calmare Lähn på 25 år. Fläckebo i Westmanland på 24 år. Kräklinge i Nerike på 25, och Lerbäcks Församling i Nerike på 5 år.
- ↑ Philosoph. Transact. N:o 450.
- ↑ Se Tredje stycket af dessa anmärkningar uti första quartalet innevarande år, p. 5.
- ↑ dersammastädes, p. 10
- ↑ Uti Handl. för Jan. Febr. Mars innevarande år. p. 10
- ↑ Uti Handl. för Oct. Nov. Dec. 1742, visas, at barn få fallande sot, om utslag på hufvudet genom otjänliga läkemedel drifves in i kroppen. Uti första quartalet, år 1743, at den i Finland gängse barna-sjukdomen som kallas Borst, förorsakas af Barnens där brukeliga lögande i kalt vattn; och deras myckna flyttande utur köld til värma och tvärt om,
- ↑ För Jul. Aug. Sept. 1740.