En uppländsk runskrift
| ← Sigurd Jorsalafar |
|
Ett Helicons blomster → |
| Ur Gitarr och dragharmonika, 1891. Noter till Ordförklaringar enligt 1960 års upplaga |
Svein, Dagtrottes son,
drap drömmare
söder i
särkernas sund.
Blåste blåmän
bleka
med stridens stormvinge [1]
Sticktryne, fadersarvet.
Bet han blodiga
välskernas borgar
med slagfältets svärms [2]
spetsiga gaddar.
Bröt han murar,
brände han byar,
skar skräckrunor
bland sydskrälingarne.
Dvärgsmidet [3] dröp
i Dragtrottes sons korgar.
Mycket menfagert [4]
bar han till Miklagård.
Greno grekerna
girigt åt härbytet,
slickade sulorna
på Svein Borgbrytaren.
Gripar [5] gav han
åt grinarne.
Log Svein
i lekares lag.
Hemsot honom
i hugen låg.
Vin vart honom
bot för värken.
Knäsatte i Miklagård
mör många,
lent lockiga
lögnviskerskor.
Trädde rödbrokiga tröjor
på trolösa,
gav guld åt snutfagra
sveksmiderskor.
Drap Svein Doksa, [6]
Nikkfares dotter
slog Härklack, [7]
hirdens hövding.
Glad gav han
lönngiljaren giljarlönen.
Sörjde dådet,
att han Doksa drap.
Rävar rådslogo
att riva Svein.
Slog han trältrutarne
trasiga.
Gav griparne
för intet åt grekerna,
färdades vida
med väringavargar.
Följde Ingvar,
fränden fracke,
härjade hårt
med Holmgårdingarne.
Såg Bjarmernas
båtbryggor,
Skridfinnarnes snöhögar,
nådde Svithiod.
Tänkte gästa Torgrima
i Tiundaland,
fäst med ed fordom
hos fosterfadern.
Följde mön, den falska,
Stenkettil till Falkholmen,
mötte med spott
Sveins sorgtystnad.
Hat högg i Dagtrottes
sons hug.
Brände han bräderna
bruna på Falkholmen.
Sot stänkte
av Stenkettil.
Torrbränd låg Torgrima
bland tallbränderna.
Skumsinnad i skogen
drog Svein.
Svårmodet sargade
svekdråparen.
Ristar han nu
rimsatta runor
i Storby stenar
vid Stormröjningen.
Liv skall Svein lösa
i Lögarviken.
Gå som niding
Nagrindar nedan.
Bredda är hans bragder
vitt i bygderna,
storsvek har han övat,
straff skall han lida ständigt.
Noter
redigera- ↑ svärdet
- ↑ spjutregnet
- ↑ guldet
- ↑ många sköna smycken
- ↑ dyrbarheter
- ↑ Eudoxia, Nikoforos' dotter?
- ↑ Möjligen Heraklios?