Och skulle jag sörja, så vore jag tokot,
ty ingen gör rakt, vad Vår Herre gör krokot,
och ingen sorg på livsens stråt
kan tvättas bort av gråt.
Min glädje var ringa, min motgång var mycken,
min strängalek gjord till att falla stycken,
och gjord att förlisa min levnads båt
— ro hit med vin för en plåt!
Så vill jag förhärda mitt hjärta och dricka
dag ut och dag in och i kruset blicka,
mitt öde i dräggen se
och ändå le.
Så vill jag ej fåvitskt med Herranom tvista,
men dricka och le, tills mitt hjärta vill brista
och själen får vila i dödens hus
— ro hit med än ett krus!
