Takt
← Väntan |
|
Bristande pietet → |
Ur Gitarr och dragharmonika, 1891 |
Lakejerna gåvo mig skrapa
och skänkte mig stolt sitt förakt,
emedan jag ej kunde skapa
mig om till en svansande apa,
dresserad av dem, som ha makt,
till konsten att bocka med takt.
Ty sälja sin frihet för slantar
och gula galoners prakt
och tacka sig mjuka som vantar
för guldet, som rockarne kantar,
och oket på nackarne lagt,
det kalla lakejer för takt.