"Och fy skäm ut dig, och fy skäm ut dig
för allt ditt spring efter vännen din!"
Och håll du truten! och håll du truten!
för du är uttäck och du är kutig
och håvar själv efter vännen min!
Och var jag skapt som ett tocket skrälle,
jag höll mig undan för vännen min.
Men jag är svarvad och fin om snuten
och vackert växt på vartenda ställe
och värd att vara när vännen min!
Gör dig ej grön, det gör ingen nytta,
— när det blir kväll, kommer vännen min,
och vill du då stå på lur vid knuten,
så håll till godo, din skvallerbytta,
och ränn kring socknen med truten din!
