Herr Lager och skön fager
| ← Den svenske Celadons klagovisa över de svarte Morhianer i Afrika |
|
Ingalill → |
| Ur Gitarr och dragharmonika, 1891 |
Eller en liten visa om huruledes kärleken kommer och går.
Skön fager, I sen, hur de blomster och blader,
skön jungfru, de liljor så ljuvliga stå,
och göken han galer så nöjder och glader!
— "Herr Lager, Herr Lager, I låten mig gå!"
De björkar de luta sig samman vid stranden,
skön jungfru, oss lyster att lustvandra där,
skön fager och finer, I räcken mig handen!
— "Herr Lager, I gören er intet besvär!"
Ett gyldene skrin har jag ärvt av min moder,
det skolen I äga, skön fager och fin!
— "Herr Lager, Herr Lager, I ären för goder,
jag aktar ej guld eller gyldene skrin!"
Så gå, vart I vill, och så drag, vart Er lyster!
— "Herr Lager, Herr Lager, I ären mig kär!"
Då susade skogen och göken blev tyster
och ljuvligen doftade blomster och bär.
Men nu stå de björkar av kvälldagg begjutna
och skamröd är solen som blod eller vin.
På ängen vid ån hänga liljorna brutna,
vid åbrädden gråter skön fager och fin.