←  Fredmans epistel n:o 64
Fredmans epistel n:o 65
av Carl Michael Bellman
Fredmans epistel n:o 66  →


[ 220 ]

N:o 65.
FREDMANS EPISTEL

Om Styrmans-Dottren Gretgens död på Fabriken.


Movitz med flor om armen, hålt!
I en mörkblå kolt,

Kommer han så stolt. Fin.

Svart väst, gröna byxor, nå!
Gult gehäng, hå hå!
Och Stöfletter på!
Hvarfrån kommer du nu Movitz? ditt öga det blöder.

Gevär! — Ifrån Grafölsgåln på Söder. D. C.
* * *

Jag stått i fyra timmar jämt,
Skuffat mot och klämt,

Korsgeväret skämt, Fin.

Krögarn i Grafölsgåln, den hund,
Far på Gröna Lund,
Slog en tand ur mund.
Se på när jag talar tändren de skallra i truten.

Gapa! Oxeltanden är utbruten, D. C.
* * *

Hvad harm! mit öga går i gråt;
Uppå denna stråt,

Såg jag Charons båt. Fin. [ 221 ]

En Nymph uti Fröjas gård
Döden, grym och hård,
Lämnat i hans vård.
Gretgen ned på Kläds-fabriken; du Hänne ju kände,

Gutår! är en ängel nu, min frände. D. C.
* * *

Gretgen, ach! hon til svepning har
Fina Bolster-var;

Täckt sin slöja drar. Fin.

Dess hand för en frisk Tulpan;
Skada at dess blan
Lukta litet tran.
Nattyg, Klippningshandskar, Fransar dess vålnad utsira;

Kärlek bryter vid dess ben sin spira. D. C.
* * *

Min Nymph, hon skull’ förlofvad bli;
Fästman står, lät si,

Vid Artilleri. Fin.

Capten heter, vänta, hör;
Det oss lika gör,
Gretgen ändå dör.
En Nymph, vacker, hur jag Hänne för ögat nu vänder,

Högt bröst, kullrig länd, och hvita händer. D. C.
* * * [ 222 ]

Den eld som utaf Himlens hand
Gör naturens band

I båd våg och land, Fin.

Brann här; se i vår clenod,
Se i detta blod
Fröjas ärestod.
Hon kall! lät oss alla varma i hjertat nu vara;

Vid glas vi vår sorgesång förklara. D. C.