Sundhetzens Speghel/Andra delen, bok 2

←  Andra delen, bok 1

Sundhetzens Speghel av Andreas Sparman Andra delen, bok 2

Errata  →

Then Andra Delens Andra Book/ Hwad til Sundheetsens Underhåld/ bör i synnerheet achtas/ effter Circumstantiernes åtskilna/ och först aff Åldren.

CAPUT. I.

Ehwem som täncker til at sätt at rätt beskrifwa/
Hur' en i synnerheet må widh sin sundheet blfiwa;
  Är nödigt at han först/ the Reglor skäller för/
  Som man i ächta Seng/ för all ting achta bör.
En Åkerman som wil aff Åkren Frucht godh winna/
Han most sin Åkers art och Uthsädh först besinna:
  Ehwem som oskrijt Sädh i sultin Åker såår/
  Hans Arbet fåfängt är/ han ther aff stort ey måår.
Om Åkren fruchtbar är/ samt Sädhen godh och skrijder/
Och owäär slås ey til/ man önskligh Fruch förbijder.
  Och then som til sitt Hws/ ond Grund först läggia må/
  Han thet i kortan tijdh skal finna nidergå.
Ty hwem then rätta frucht/ som heeter Barn och Blomma/
Utaff sin ächta Seng/ stoort önskar at bekomma/
  Aff hwilke han kan haa/ stoor hiertans Luft och Frögd/
  Han medh een Maka sund än rijk/ meer ware nögd.
Föräldrars Osundheet/ kan Fostren meer fördärfwa/
Än Rijkdoom båta kan/ then the gee them är ärfwa.

  Och när man een beqwem til Maka uthwalt haar/
  Sund Lijffzfrucht önskar och medh henne blifwa waar:
Är nödigt at man sigh i ächta Seng så ställer/
At Fostres Sundheet ey thet faut som skeer omgäller:
  Ty ligger ther på macht/ at en gran achtan geer/
  At alt i rättan tijdh skeer och medh gott maneer.
Ehwem som thetta Rådh ey låter sigh behagha/
Enär thet är förseent/ lär han sigh först beklagha.
  Otijdigheet hon gör fast mången Bräck och Fehl/
  Doch ingenstädz så stoort som skeer i thätta Speel.

Uthi then förgångne andre deels första Book är nu förmäl blifwit om Sundhetsens Medels rätta Brwk i gemeen: Nw resterar at wijsa ehuru förbenämde Saker skola modereras effter Ålderens och Complexionernes åtskillna: Begynnandes först uppå thet man på Åldrens wägna hafwer til at märckia/ ifå Menniskians Aflelse/ in til hennes högsta Ålderdom.

Galenus lib. 10. de usu part. cap. 10. klager icke uthan stoor Orsak; at/ effter som en Åkerman all möjeligh flijt anwänder/ icke allenast til at brwka sin Åker/ uthan ock at honom medh godh och dugeligh Sädh besåå: Man skal tå ey theste mer thet considerara, när en täncker til at winna Lijffzfrucht: Mången fölger meer ther uthi sin kötzlighe Wällust/ än han betencker/ huru i thetta Wärcket alt skickeligen och wäl tilgå motte. Och när man rätt wil besinna/ så är aff nödhen för then som sund och wäl constituerat Lijffzfrucht wil winna/ at han thetta någhot noghare efftertencker: Ty uthi Aflingen/ blifwer thet förste och störste Fundament lagt til Barnsens godha eller onda Constitution. Hwarföre rådher Plato, såsom ock Aristoteles, at man i ächta Stånd granneligen skal tagha wahra på the behörlighe Conditioner, som ächta Folck skola hafwa/ til at kunna winna Lijffzfrucht; och at then icke skal blifwa sina Föräldrar meer til Sorg än som Hugna. Barnens Wälfordran hänger mestedeels aff theras begynnelses goda Constitution, utaff hwilken the först bestå: Hwilken ock icke kan följa godh aff Föräldrarnes illa stälte Lekamen: Blifwa så Barnen ther utaff til sine innerlighe förnämste Ledemoter swaghe och bräcklighe/ hwarigenom the sin Krops och Förstånds Wärckningar ey kunna fort sättia: Warda så sedan för sin Onyttigheet skull förachtade/ at the i Werlden ey kunna fortkomma/ uthan lefwa sigh sielfwom til förtreet/ och Föräldromen til stoor hiertans Sorg och Bekymber. Hwarföre sägher ock Homerus wäl/ at Ulysses hade gifwit sin Son Telemacho een stoor Krafft: Ther medh wiliandes tilkänna gifwa; at Barnens Starckheet kommer aff then förste Begynnelsen/ then the ifrån sina Föräldrar undfångit hafwa. Thet samma betygher ock Poëten Horatius, i thet hans säger: The Starcka komma aff the Starcka/ och twärt emot/ the Siuka aff the Siukligha; så at Barnen ey mindre blifwa Arfwingar til Föräldrarnes Fehl och Bräcker/ än såsom Godz och Rijkedomar: Som man aff Daghlighe Förfarenheten hafwer til at see hoos them/ som äre födde aff Föräldrar/ som äre qwalde bliffn aff Fallandesoot/ Lungesoot/ Steen/ etc. huru the Kranckheter hoos Barnen sigh ock yppat hafwa/ när Åldren någhot tiltaghet hafwer: Hwilka Siukdomar och ibland obotelighe räknas/ tå the så aff Begynnelse inrotade äre/ emedan Föräldrarne ther medh hafwa warit behafftade. Sedan/ Lijka som en Åkerman icke allenast seer ther på/ at han godh och fördärfwad Sädh må uthkasta; uthan at han beflijtar sigh om at hafwa en fruchtbar Åker: Alt så skola the fast sorgfyldigare wara/ som utaff sin ächta Seng önska Lijffzfrucht at winna/ til at gifwa acht på sin eghen Ålder och Constitution, samt thens som man täncker til at trädha uthi ächta Stånd medh: Betänckiandes/ at all Åker är icke beqwem til at bära Frucht.

Ålderen belangande/ så blifwer han aff mästedelen Philosophis och Medicis statuerat, när Jungfrwn eller Qwinnan är 21. och mannen 28. Åhr/ såsom aff en Poët blifwer beskrifwit:

När Jungfrun hafwer tree siw Åhr/
Och Mannen siw ther öfwer får:
Aff Åldren thet tå lagh wäl taar/
At the må blij rätt ächta paar.
Ett mindre eller ock ett meer/
Man ey så nogha ther til seer.

The Gregiske Philosophi, hafwa satt ens Mans rätta tijdh til at giffta sigh/ när han är widh sina 30. Åhr/ eens Qwinnos/ när hon är til at 17. Åhr kommen.

Aristoteles 7. Polit. 2. hafwer och wäl märckt/ at the myckit unge/ såsom ock alt förgamble/ födhe aff sigh swagha Barn/ och mästedelen Qwinneskepelse/ i thet at the Ungas naturlighe Wärma ännu intet är follkomligh; uthi the Åldrighe är han meeradeels förfallen och förswagat. Thess föruthan så är ock mästedelen theras Semen icke allemest ofruchtbart/ hoos them som alt för ålderstijgne eller unge äre/ uthan ock the fördärfwa sin natur genom thet Speelet/ och förkortta sin Lijffztijdh/ i thet at then ny uptände Flammen hoos the Unde/ och then som begynner hoos the Ålderstijgna til at uthgå/ ther igenom lättelighen förwinnes och uthslocknar. Såsom man thet ock hafwer til at märckia/ på the ny upgångne Tälningar/ hwilka man intet gärna affskärer/ förr än thet äre i sin fulla wäxt: The alt förgamble och torre Trään/ äre och gemenligh ofruchtsamme.

Sedhan bör ächta Folck besinna/ at thet icke genom een oordentligh Diæt, göra sin Kropper til thet Wärcket obeqweme/ eller kasta sigh uthi några Siukdomar/ aff hwilka theras Barn kan någhot meen lijdha. Och skall man thet Wärcket fortsättia/ icke allenast när man är sund til Kroppen/ uthan ock til Modz wäl stälter; At han Sinnen y genom några Griller äre avocerade, eller Magen medh Maat och Drick öfwerladat: Ty thet bekommer them icke allenast sielfwom illa/ i thet then naturlighe Wärman tå draghes ifrån Magan at göra sitt rätta Kall: Uthan ock/ Fostret blifwer ther utaff osundt: Såsom man offta hafwer observerat, aff them som thet Wärcket intet offtare öfwa/ än när the hafwa warit fulle/ at theras Barn ther aff äre fallne uthi swåra och obooteligha Siukdomar/ såsom Fallandefoot/ etc. thess föruthan blifwa the ock gemeenligh Drinckare. Är för then skull then beqwämste tijdhen at celebrera Veneris Fäst emot Morgon/ när naturlige Wärman hafwer giort sitt til i Magan/ och begynner at sprijda sigh til the uthwärtes Ledemoter. I Exercitier skola thet sigh måtteligen hålla; brwka Spijs som lätteligen smältes och gifwer gott Födzel. Hwar til en Remmare Wijn eller 2. understundom och ey kan wara otienligh/ hälst för them som någhot tröge och swärmodighe äre: Öfwerflödigt druckit hälst aff the hitzige/ förtagher thet Lufften/ såsom en spanskt Poët säger:

Gott Wijn gör en beqwem at kunna Lijffzfrucht winna/
Men taas thet myckit til/ så skal man ock besinna;
  At äfwen som en Eeld aff Wädret lefwa måst/
  At Eelden släcks ock uth/ igenom hårdan blåst.

Så är thet ock tienlighit för een ächta Hustru/ at hon warnar sin Mann/ när Månan är bakom Kyrkiewägen (som man säya plägar) ty föruthan thet Orsaker/ som man här för Höffligheets skull förtijgher/ är aff många observerat blifwit/ at the Barn som widh then tijdhen underfås/ så blifwa thet spetälske och andra många Bräckligheter underkastade.

Ytterst/ så bör man ock tagha i acht/ thet som then wijse Aristoteles förmanar/ at man sin ächta Hustru medh Beskedeligheet nalkas/ at man ey genom alt för kitteligh Wällust/ kommer til at springa uthom Ährbarheetens rätta Spår/ och aflingen therigenom förhindrat blifwer. Then ock häruthinnan meera söker sin Wällust/ än Ächtenskapsens rätta Enda/ och thetta Speelet för offta öfwer/ han för sigh sielff ofruchtbar; Hwilket Plutarchus medh een beqwäm Lijknelse uthwijsat hafwer/ säyandes: At lijka som ett omättelighit Taal/ förirrar Förnufftet och gör een Fånigh: Alt så ock the/ som i thetta Speel omåtteligh äre/ blifwa gemeenlighen ofruchtbare.

Drottning Zenobia blifwer uthi Historierne för sin Sedigheet och Skickeligheet häruti mächta berömd; När hon en gång hade warit hoos sin Mann/ förhöit hon sigh ther ifrå heel Månaden uth/ til at förfahra om hon war blifwin hafwande: Och ther hon thet förnam/ bijdade hon

Huru een Qwinna/ sedan hon är hafwande blifwin/ sigh in til/ och uthi Bördzlen förhålla skal: Och hwad hoos een Barnemoor kräfwies.

CAP. II.

När Qwinnan märcker nu at Fruchten är undfången,
Så most hon grant see til/ at then kan blij fullgången
  En Telningh eller Blom/ som nys uthgången är/
  Fördärfwas lättligh kan aff köld/ bläst och ondt Wäär.
När såsom ungt ett Trää begynner Frucht först dragha/
En Trägårdzmäster godh mon flijtigt ther om lagha:
  Han stöter medh all flijt/ hur' han thet wärja må/
  At Fruchten ey af Storm och Köld skal Skadha få.
Om han är oachtsam/ mon thenne flijt bespara/
Medh skadha most han see/ sin Frucht at lijda Fahra:
  Altså tu Hustru ung/ som Lijffzfrucht at lijda Fahra:
  Wäl mogen/ moste flijt ey mindre läggia til/
At tu tin späde Frucht/ för missfall granligh achtar/
Thet skeer/ när som tu först titt wanligh' Arbet sachtar:
  Att tu Affecter tin/ och Kropp ey hastigt rör/
  Förrättar medh gemak/ ehwad tigh föra bör.
Tu skal ey rijdha starckt/ ey dantza hårdt och springa:
Titt Lijff ock skal tu ey/ medh hårda Klädher twinga.
  Förstärcks ey bliff ey gram/ fördragh alt tåleligh/
  För stanck/ för liufligh Kök/ skal tu ock achta tigh.

Och öfwer sälsam Diwr/ som Markat' eller Apa/
Skal tu ey skräckias stort/ ey effter them stoort gapa.
  Tu drag ey på tin Arm/ och lägg ey widh tin Mund/
  Ehwad som wanskapt är/ som en platt-näsigh Hund/
Samt andre sälsam tingh skal man aff Wägen ställa/
Som til Inbildningh stoor och hastigh sträck kun' fälla.
  Thet bättre är then tijdh/ at tu framdragher här/
  Hwad liufligt wara kan/ och thet som deyligt är.
När Hustrun börjar sigh uthi sin Maga klagha/
Och finner Teknen skeer/ at hon mån Lijffzfruch dragha.
  Een nygifft Hustru tå sigh temperera bör/
  At man thet nya Wärck ey strax om intet gör.
När Åkren nys är sådd/ och grön/ om man then plöijer
På nytt/ then späde Frucht igen man lätt förströijer:
  Alt så när när ächta Folck/ ey måttet holla kan/
  Så är för Hustrun Skam/ och Skadha stoor för Mann.
Så skal hon achta sigh/ sin Kropp ther medh bemöda;
Hon honom medh godh Spijs/ tilbörliugh skal ock födha/
  At hon medh Fostret sitt kan hålla sigh ther widh/
  Til thess fullkomnat är then rätta Bördzle tijdh.
När Fostret kännes nw frij Lufft at wilia sökia/
Så skal man hennes kropp medh Badh och Salwor mökia/
  Och hielpa Fostret uth/ medh tienligh Medel fleer;
  Ty om een Barnemoor är gott tå tigh förseer:
Then som i thette fall förfaren moste wara/
Behiertad/ trogen och then ingen flijt skal spara:
  Ther til så kräfwies och hon haar Gudz fruchtan kär/
  I Ord och Gerningar heel from och tuchtigh är.
Så kräffz hon hafwa skal/ små och subtile Händer/
Medh them hon hinder mång i Bördzlen wijgt afwänder;
  Doch effter alt thet Wärck hoos henne icke står/
  Så är thet rätt/ at Gudh här i sin Wördning får.

Oansedt at i förbenämde saker intet faut är skedt/ uthan Fostret undfås/ och får sin fullkomlighe Ledher och Skapelse: Blifwer thet doch offta genom Modrens Oachtsamheet om intet; hwarföre rådher Hyppoc. i sin förste Book om Qwinfolcks siukdomar/ at när een Hustru befinner sigh wara Haafwande/ skal hon een besynnerligh omsorgh dragha at Fostret wäl uppehållit/ och ingen skadha tilfoghat warder/ til thes hennes förlåsnings tijdh kommer. Och effter som mångha (hälst thet som tilförende inga barn födt hafwa) ey weta i förstan (tå thet späde Fostret lijka som ny uthspruckne Blommor mäst plägher skadha lijdha) åtskillia huru medh them skaffat är; wil man först någhra tekn förmäla/ hwar aff en Qwinspärson kan döma sigh wara Haafwande/ at hon sigh sedhan i Diæten, såsom och för starka Medicamenter kan thes bättre til wara tagha.

Man finner icke allneast hoos åtskillighe Medicos uthan och hoos månge Barnemodherskor/ och förfarne Qwinnor mångahanda tekn som äre i acht tagne/ såsom effterfölliande:

När Lijffmodrens Mun wäl tilslutes/ och Blodhet på sin wanlighe tijdh supprimeras, Qwinnan finner sigh Rysnigh i Kroppen och någhon Wärk om Länderne som skåfwom påkommer: Hoon får en wämielse til wanligh maat/ eller synnerligh appetit til någhon owan och obeqwämligh Spijs. Klaghar sigh om Hufwudwärk/ hennes wanlighe Färgha förandras i Ansichte/ thet Hwita aff Ögat blifwer Bleekt/ Gult och medh mångehanda fläcker/ Ögorne siunka meer in/ Ådrarne blifwa större och fylligare aff Blodh/ hälst emillan Näsarne och Ögorne/ hwilke blifwa Rödachtighe/ på Brösten Swartachtighe/ sedhan Gule eller Blå: Pulsen slår oordentligh/ Wartorne på Brösten blifwa rödachtighe eller swarta; när hon dricker kalt/ känner hon snart Kölden i Brösten: Som bäst hon är luftigh/ blifwer hon strax igen bedröfwat; thet rifwer henne i Lijfwet nedhan för Nafflan/ för somblie förstoppas Lijfwet/ somblige Watnet/ en deel måste thet första öfwer wahnan låta; hennes Lemmer äre som the wore sönderslagna/ hwilka plåghor i Fullmånaden sigh meera yppa: Buken blifwer på sidsten rund/ Knäerne swälla/ etc. Och widh fierde Månaden finnes thet röas. Aff somblige blifwer thetta effterföliande för ett wist tekn hållit: Man låter Qwinnas Watn i ett Glaas/ täpper thet wäl til/ och låter 3. Daghar stå i Wärman: Är hon Hafwande/ så finner man små Matkar som Löss ther uthi: Om the äre röde/ betydes thet en Son: Hwita betekna henne gå medh Pighebarn.

När nu en Qwinspärson genom förbemälte tekn befinner sigh wara hafwande; skal hon uthi the 6. ey-naturlighe tinger en godh ordningh hålla/ på thet at hennes Lijffzfrucht ey motte blifwa Siukligh/ Dödh eller Missgåås.

Til thetta första/ så är Lufften til märkiandes/ at hon skal wara tempererat, icke för Heet eller Kall: Ty ther igenom at en Haafwande Qwinna förlänge wistas uthi en sådan Lufft/ så blifwer icke allenast hon sielff/ uthan och then späde Fruchten beskadigat/ hälst när som ther uthi skeer någhon hastigh mutation eller omskifftelse/ såsom man aff Daghelighe förfarenheten seer/ at effter en kall Wåår/ som är kommen på en fuchtigh och blöt Winter/ Haafwande Qwinnor lätteligh få missfall/ eller och Fostren effter Födzlen icke länge lefwa/ hwilket och Hyppoc. in Aphor. grant. noterat hafwer. Så skal hon ock fly elaak Stank/ såsom Liwsbrand/ Footswett/ etc. Skarp rykande saker/ såsom Ruta/ Poley/ Hästmynta/ Bäfwergäll/ Swafwel/ etc. Och för wälluchtande saker/ ther som Dessma elelr annat uthi kommer.

2. Hwad Spijsen anlangar/ så skal hon förtära thet som lätt är at försmältas/ och gifwer gott Födzel: Såsom wälbakat Brödh/ ungt Kött aff Höns och andra Foglar/ Lamb och Kalfwe Kött/ Soppor ther aff/ och annat som under den 2. Regla upteknat är. Hon skal undfly månge slags Rätter: Såsom och Skarpe och Bittre saker/ the ther hennes tijdh fodra kunna eller komma til at nysa. Myckit Salt och Kryddat Maat/ skal on ey brwka/ allenast på the sidsta daghar må hon bruka i sin Spijs Canel och Saffran/ tå kunna the lätta Bördzlen/ ther the för kunna lättlig missfall förorsaka.

Bekommer hon och lust til sälsamma tinger/ måtte man någhot see genom Fingren/ och icke aldeles förwägra hwad Lusten hennes på kallar: Ty Fostret kan ther igenom lijdha stoor skadha ther thet icke skeer. Hwarföre skal man ey lätt nämna någhon osund kost/ hälst then som ey är til fångz/ eller ock tijdigt aff Wäghen skaffa. Hwad meera kan wara om Spijsen at förmäla/ haar man aff thet som i gemeen ther som sagt är.

I driken skola the wachta sigh för Claret och andra förhitzighe dricker/ hwilka plägha Febres och annat ondt förorsaka/ (hälst hoos them som Blodrijke äre) eller och misfall tilskynda

Hwilket til at förekomma/ finnes ett krafftigt watn färdigt på Apoteken som kan kallas Foster Balsam/ hwar aff hon ett Skedebladh eller tw kan intagha när någhot fall är påkommet/ hwarigenom man fruchtar at Modhren medh Fostret skal skadha lijdha.

Thetta Pulweret 2. Knijffz-Uddar uthi en Soppa öfwer Måltijdhen intaghet/ är i förbemälte fall tienlight. Tagh Muskot/ Canel/ ana tu Quintin/ præparerat Coriander, ett Qwintin/ præparerat Elffenbeen/ Hiortehorn/ Pärlor och Corl ana halfft Qwintin/ tabulerat Rosensucker 10. Lodh alt stöt til Pulwer.

Ett gemeent och gott Experiment är/ at en Hafwande Qwinna offta äter söt Mandelkärnor skalade och i Honingh Stekte/ eller och göre et Latwärgh aff förbenämde saker medh Honingh på thetta sättet: Tagh Muskot och Canel ana 2. Qwintin/ Rosensucker 8. Lodh/ öfwerdragen Fenkål 3. Lodh: Thesse saker stötas och medh HOningen och någhre Skedbladh Malwesir/ förmängias til et Latwärgh; hwaraff taghes så stort som en Nött/ 2. eller 3. gångor om Daghen. Hon skal offta bruka Honingh/ han stärker Fostret/ och när thet öfwer then 5. Månaden/ skal hon alla Morghon hålla i Munnen/ Friska och Feeta Rusin/ och all Saften som uthan Tuggande ther aff kommer/ nidhswälga: Thet är ett bewärt Secret at fordra Bördzlen; såsom och at then Hafwande/ 7. steckte Fijkon först i Måltijdhen tiltagher/ thet förhindrar och at effter Bördzlen intet anwäxer.

3. Hwad hennes öffningh widhkommer/ skal hon (besynnerlig i the 3. förste Månader/ emädhan Banden ännnu lösa äre och lättelighen bräckias kunna) sigh för onödigt och starkt Arbete förwara: Såsom ifrån starkt Rijdandhe/ Springande/ Dantzande/ hastigh up och nidergångh/ arbeet ther medh man sigh myckit sträckia eller böya skal/ lyfftande eller någhot anant som Lijffmodren trängia kan. Ty Naturen hafwer henne ey så omsatt/ såsom Hiärnan eller Bröstet medh Been/ på thet för all tryck skal få wara frij/ och sigh uthwidgha/ effter som Fostretz stoorlek thet kan kräffia.

Doch tiänar them icke heller hålla sigh alt för stilla: ty ther igenom tagha öfwerflödigheter öfwerhanden/ och then Naturlighe Wärman blifwer förqwaffd och förswaghat. Eliest seer man gemeenlig at the som altijdh äre stilla/ sittia i Stolar/ hafwa swårare Börd/ och ther effter Börden anwäxer them offta at the henne sedhan icke kunna blifwa qwitt: Måtte så ther öfwer plötzlighen sättia Lijfwet til. Hwarföre skola the icke alt förmyckit gifwa sigh til Lättia/ uthan jw meer thet lijdher til then tijdhen the wänta sigh/ jw meer skola the medh Spatzerande/ Trapport up och nidergående/ Kroppen til Bördzlen beredha.

The skola och wachta sigh för häfftighe Sinnetz rörelser/ såsom förskräckelse/ wredhe och andra/ at the icke i förtijdh råka uthi arbetet. Eliest skola the ställa aff wäghen allahanda wederstyggelige tingh/ som til hastigh förskräckelse eller stoor inbildningh en förorsaka kunna.

När thet kommer i sidste Månaden emoot Bördzletijdhen/ så skan hon offta brwka Kaar eller Wannebadh/ girode medh wekande Krydder/ hwarigenom Lijffzfruchtens Band löste blifwa och wägen til uthgången glattare giordt. Til Badh-Krydder äre tiänlighe: Camilblomster/ Kattoost/ Martam/ Althea/ Gråboo/ Linfröö/ etc. Hwilka skola siudas i Watn/ så mycket henne kan stå under Armarne eller låta Dambet ther aff genom en Håligh Stool gå up i Lijfwet: Sedhan som Bördzlederna äre afftorkade/ skola the smörias med Rosen/ Violen eller söt Mandel-Olia/ Hönsse eller Gåseijster.

Så skal en Haafwande Qwinna och altijdh lagha så/ at hennes Lijff icke länge förstoppad blifwer/ besynnerligh när Bördzstunden tilstundar/ ty ther igenom pericliteras Fostret meer/ och Börden faller swårare. Hwarföre skal hon intagha 2. eller 3. Lodh Manna/ eller Cassia uthi osaltad Hönsesoppa eller Swetskon Lagh: Söteäpler medh Corinter/ ett Qwintin Rhabarbara kan ther och tilläggias om the lindrigare medel ey willia göra tilfyllest. Thetta är fast tryggare än at man skal skarpa Stoolpiller eller Clijsteer sättia/ hwilka lättelighen kunna skadha Lijffmodhren som uppå Tarmarne ligger/ och förorsaka missdrägt/ medh mindre at arbetet rätt nu henne tilstundar.

Så är och här then willfarelsen til at achta som somblige hafwa fast råkat uthi/ at thet skal hafwa så stoor fahra medh sigh at Purgera och Åderlåta en Haafwande Qwinna. Man bekänner wäl/ at en bör medh the medhel hoos them farlighen umgå: Doch när the i rättan tijdh uthi wisse Complexioner och fall blifwa administrerade, skillier thet så myckit at the ey allenast ingen skadha tilfogha; uthan ther the ey blifwa brukade/ så moste Fostret/ ja offta Modhren sielff och i sticket blifwa.

Tijdhen belangande til at thesse medel i wärket ställa/ så tillåter Hyppoc. 4. Aph. 1. at när nödhen fordrar/ må man ifrån then 4. til then siuende Månaden måttelighen Purgera/ i thet at Fruchten är så som starkast: För/ är hon förspädh: Effter then tijdhen/ blifwer Fostret meer och meer moghet/ at the lätteligen medh kan uthdrijfwas. Kan man nu Kroppen aff öfwerflödige Wätskor medh Purgerande hielpa (hwilket meer bullier i kroppen förorsakar); hwarföre skal man och icke fördrista sigh at Ådren öpna/ besynnerligh i begynnelsen/ när Fruchten är späd/ och til sin näring så myckin Blodh ey behöfwer. Sielfwe förfarenheten lärer at somblighe Qwinspärsoner som Blodhrijke äre/ ther the icke Ådren öpna när Fostret begynner at blifwa större/ så förqwäfies thet. Och skal i sådant fall Ådren öpnas på Armarne och ey på Fötterne/ när thet lijdher moot sidste Månaden kan Blodhet så ey mistas för Fostretz närings skul.

Effter som här om sidste Månaden offta omrört hafwer/ sär här til frågandes; om någhon wiss Månad föresättias kan/ hwilken man ey öfwerskrijdha eller undergå kan/ och hwilken then är?

Alla andra Diur/ hafwer Naturen en wiss tijdh stält til at bringa sina Foster fram; en Hund kommer på Fiärde/ en Häst på 10. Månaden/ etc. Allena Menniskian tyckes ther uthi någhon owisheet hafwa/ hwilket många Disputer emellan Medicos, Jurisconsultos och Mathematicos förorsakat hafwer.

Then gemeenligste tijdhen til at blifwa en Qwinna förlossad/ så är then 9. Månaden/ och i then blifwer then 25. Daghen then naturligste hållin/ hwilket och Ewangelisterne/ och Paulus om wår HErres och Frälsares JEsu Christi Aflelse och Födelse witna/ som then 25. Martij aff then helgha anda i Jungfrw Marie Lijff bleff Aflat/ och then 25. December Föddes hijt til werlden/ hwilken tijdh gör 9. månader. Men om then tijdhen skal hoos alla andra wara så iust determinerat, är intet aldeles så klart. Hypoc. på en ort/ ställer then 10. Månaden wara längst tijdhen/ på en annan Platz kommer han til then 11. Ja/ Horatius Augenius kommer til then 12. Cardanus til then 13. Avic. til then 14. ther om indraghes aff them Exempoel åthskillige. Och oansedt at sådant är aff trowärdige Män observerat, så måtte man sådant hålla för tinger som sällan skee; eller Qwinnorne owetandes eller eliest förr särdeles orsakers skull/ hafwa i sin räkningh farit wille.

The som födhas i siätte Månaden eller ther under/ kunna icke gärna widh sigh blifwa: Men the som komma i then siunde Månaden (30. Daghar räknandes på hwar Måna) the kunna blifwa widh sigh/ effter them intet feelar på theras Ledemoters fulkomligheet och styrkia.

Orsaken hwarföre then ene förr eller senare blifwer förlåssat än then andre/ kan wara Qwinnornes åthskillighe Constitution, antingen aff Åldren; hon är yngre eller äldre; eller aff complexion swagare eller starkare/ waan eller owan: Lijffmodrens Capacitet, eller ängheet och rumheet/ Ortsens beskaffenheet/ Spijsens brwk/ aff hwilke vis formarrix, större eller mindre starkheet tagha kan/ at Fostret för eller senare kan til sin Proportion komma. Som man hafwer til at see på bärande Trää/ at theras frucht ey på en tijdh blifwer Moghen/ hwilkas Blommor tillijka uthspruckne wore: Uthan somblige/ nämpligen/ the som hafwa ståt emoot Solen eller i lygnare rum/ hafwa mognatz för än the som hafwa stått emoot Nordan/ eller på en torr Ort.

När ni tijdhen är framgånen och Bördzle stunden nalkas/ så skal en Qwinna medh Gudhelighe Böner sigh ther til skicka; at han/ som för syndennes skul hafwer henne pålagt/ at hon medh bekymber och pijna skal sin Foster hijt til werlden bära/ wille hennes swåra wärker lindra och en nådigh förlossning förläna. Ty the tinger som i Födzlen skee/ skal man räkna ibland Gudz heemligheter/ sägher Avic. lib. 3. Fen. 2. & 1. cap. 2. Job/ han sägher at i thet 10. Cap. at Gudz Händer hafwa flijtelighen giort honom/ och draghet honom uthur Modherlijfwet. Galen. 6. de us. part. 4. sedhan som han öfwer Naturzens klokheet (til at så wijslighen tilreedha Fostret i Modherlijfwet/ och thet ther genom så beqwämlighe wäghar at födha och uppehålla/) sigh storlighen förundrat hafwer: befinner han och icke mindre Under skee uthi Bördzlen/ så at thet går öfwer Menniskians förstånd/ ja at thet står meera til förundras än som ransakas/ som han sedhan i then 11. Books. 7. Cap. sägher.

Och skeer Bördzlen när som Lijffzfruchten är kommen til sin mogenheet och fulkombligheet/ och kan aff then änga Platzen/ Lijffmodhren ey längre begrijpas eller ther sin fulla näringh hafwa/ begynner thet til at spratla och sökia sin uthgångh ochrumare Platz: Hwilket/ när Lijffmodren känner/ kommer hon medh heele kroppen i swårt arbet (thet the kalal wärker) til at sigh ther från entlediga och förlåssa; uthi hwilket arbete Qwinnan kommer i stoor ängsligheet/ ja större än någhot annat Diur/ at hon offta sigh sielff (hälst om hon är owan och kleenmodigh) ey hielpa kan: Hwarföre äre i wälbestälte Republicer, wisse Qwinnor förordinerade/ som i sådant fall upwachta och tilhielpa skola/ them man hoos oss pläghar Jordegummor eller Barnemoderskor kalla. Men the äre (thet GUdh bättre) på någhra orter hoos oss så illa affrättade/ och weta ringa besked om sådana saker/ fördärfwa för then skul offta bådhe Modhren så wäl som Fostret. Somblighe bringa the för bitijda på Martlestoolen/ at the äre uthmattade/ när thet rätta arbetet först skal angå; somblige weta warken Modhren eller Fostret at stärkia/ Wärkarne lindra/ beredha wägen/ förtagha förhindren/ drifwa Fostret och effterbörden/ sampt förekomma annat som i Bördzlen hända pläghar. Hwarföre pläghar man i wälbestälte Städher/ hälst ther som wanlighit är at Anatomizera, at anatomicus skal tillåta sådana Qwinspärsoner at see beskedh til sådant och them ther om instituera och underwijsa. Ther thet icke kan skee/ skola doch förbemälte Barnemoderskor aff Medicis, sampt Ährebare Qwinspärsoner examineras och ther om underrätas.

Skal för then skull en rätt Barnemorska på effterfölliande sätt wara artat: At hon för all ting är GUdh-fruchtigh/ Nychter/ Flitigh/ Troghen/ icke effter någhons begäran/ Lijffzfructhen dödha: Så få thet och then Lönen som Sephora och Pua the Hebreiske Barnemodherskor fingo/ hwar om Exod. 1. cap. The skola ey wara förskrächta/ förtränge eller otuchtighe/ uthan behiertade til at göra sitt til/ och gifwa henne tröst som qwälies/ understundom medh Gudz Ord/ understundom medh tiänligt skämt. Hon skal wara försichtigh til at gifwa acht på/ hwart uth Fostret sigh rörer: Seer han at thet gerad til Lijffmodrens Hals wil/ skal hon Bördzlelederne smöria medh wälluchtande och wekande Olieteter. Wil thet och på en Sijdha/ så skal hon medh bådhe Händer ofwan för Naflan fatta Buken/ och Fostret rätta. Och skal on hafwa medh sigh åthskillighe Salwor/ Olior/ Krafftwatn/ Nysspulfwer och andra drijfwande Saker/ hwarigenom Modhrens Arbete och Fostretz Uthkomst kan lättat och främiat warda.

Wekande Olier och Salwor som hon skal hafwa/ äre: Violen/ Lillie/ söt Mandel-Olia/ etc. Dialthææ Salfwa; medh hwilka Höffterne/ Sijdorne och Bördzlederne smörjas skola/ eller ock tilreedes Badh aff the Kryddor/ som förbemälte äre. Aff stärckiande Saker äre: Foster Balsam/ Kaneelwatn/ Karbunkelwatn. Item/ Manus Christi medh Pärlor/ etc. Nysepulwer kan bereedas utaff torr Meyram/ Lavendel/ Bäfwergäl an. halfft Qwintin/ Lillij Convallij-Blomster ett qwint. och hwijt Prusteroot halfft annat qwint. altsammans til Pulwer stött/ och ther aff litet i Näsarne blåst.

Thetta Pulwer drijfwer ock mächta krafftigt Fostret uth och Effterbörden. Tagh Caneel 2. qwint. Myrrham ett qwint. hwijtt Raff/ halftannat qwint. Kräfftögon/ Boras an. ett qwint. Saffran/ tridie deel af qwint. Stöt alt til Pulwer/ blanda och giff när Nöden omtränger ett qwint ther aff uthi Poley/ Gråboo/ Ringeblom eller Hyllewatn/ hafwer man icke alle thesse Saker/ kan man tagha aff them så myckit man kan komma tilwäga/ the äre krafftige nogh hwar för sigh sielfwe/ Krusemynte och Malörtpulwer aff hwario halfft Qwintin i någhot aff förbemälte Watn intaghit/ är ett mächta proberat Stycke.

Thetta är ett ädelt och offta proberat Experiment, och för ett Secret hållit. Tagh Caneel, Saffran an. ett qwint. Borras (ther medh Guldsmederne plägha löda) 2. qwint. aff thetta Pulwer intaghes ett qwint. uthi förbemälte Watn. Ett halft qwintin aff Borras alleen i friskt Brunnewatn eller warmt wijn intaget/ hafwer een besynnerligh Egenskap/ Fruchten och effterbörden at fordra. Utaff alle simplicib. så blifwer Bärnesten högt berömd/ såsom ock thess Olia 3. eller 4. Droppar uthi Kaneelwatn ingiffne/ och någhre Droppar medh Ormeijster blandade/ och på Nafflan strukne; så fölger Bördzlen strax.

The som på Bygden äre/ och ey kunna sådana Saker hafwa/ må slå Källewatn på stött Swaleboo/ och dricka ther aff/ eller gifwa Qwinnan oförmärckt aff sin eghen Mans Urin at dricka. The förbemälte Saker äre ock tienlighe til at fordra Fostret såsom och Effterbörden/ men så skola the intaghas i större quantitet.

Sådana starckt drijfwande Medicamenter skola intet ingifwas/ förr än som man finner/ at Fostret naturligen sigh til Bördzlen wändt hafwer.

Kommer een Hand eller Foot för uth/ skal Barnemodherskan medh sina weeka Händer och små (hwilka een Barnmoderska bör hafwa) smorda medh the Olier som förbemälte äre/ sachta sättia i sin Ort til rätta igen.

När nw Qwinnan uthi Arbetet är/ och then förste Hinnan (i hwilken Fostret ligger) fram kommer/ så är Bördzlen förhanden; hwilken Hinna/ om hon aff sigh sielff ey bräckies/ skal Barnemodherskan thet göra. När tå Hufwudet för uth kommer/ så kunna the andra Ledherne thess bättre effterfölja: Hwaraff kommer thet gambla brwket/ som man än öfwar/ at man the Döda medh Fötterne föruth til Jorden dragher/ at man åtskillna skal see på In- och

Uthgången til och från thetta Lijfwet/ som Persius säger:

Enär en födhes hijt/ man Hufwud föruth sticker;
Men när som Dödhen en från thenna Werlden rycker/
  Och gör på thetta Lijff ett endtlighit Beslwt/
  Så draghes Fötterne til Graffs för Hufwud uth.

När som nw Fostret medh Effterbörden lyckelighen är framkommit/ skal Barnemoderskan medh en Swamp och warmt Watn/ Barnsängs Hustrun sachta afftwätta/ och hwad som uthom Lijffmodhren hänger/ som bör wara inne/ skal hon smörja medh warm Camilleolia och medh warma Dwkar til rätta sättia. Sedan skal hon uthi ett medelmåttigt warmt Rum på Ryggen medh uthsträckte Been liggia/ och högt under Hufwudet/ at then Orenligheet som bör affgå/ motte thess bättre sin Affgång hafwa.

Fostret skal ock sedan Nafflesträngen tilbörligen affskurin är och bunden/ reenas: Ty när som thet födes hijt til Werlden/ så är heela Hwden/ Örorne/ Ögorne/ Näsarne/ Munnen/ etc. full medh Orenligheet/ hwilket kan göras medh liumt Watn allena/ eller litet Wijn uthi. Sedan thet är torckat/ smörjes thet medh smält Smör/ Mandel eller Rosenolia. Item Barnmoderskan skal medh sitt lilla Finger i Håning dåppat/ ypna thess Lijff/ at Orenligheten/ som längre församblat är/ må gå sin Wägh.

Sedan som thet så är reenat och smort/ skal man läggia thet i weeka Linnekläder/ Lederne som the naturlighen wara skola; och at the späde Been (som äre lijka som Wax) ey lätteligen aff sin positur komma motte/ skal man medh Mantel och linda them theruti hålla och tilbörligen binda; och sedan läggia thet uthi ett tempererat rum/ ther som ey är förwarmt eller kalt/ ey heller förliwst/ effer thess Ögon aff Owanan lätt kunna skadas/ eller blifwa skele/ effter som the gärna see tijt som Liwset är.

Är Fostret myckit swagt och spädt/ må thet badhas uthi Miölk/ och sedan smörjas medh Håning; sprutas i Ansichte medh Wijn/ drypas någre Droppar ther aff på thess Tunga. Beredd Corall medh Sucker och Håning/ Rosensyrup plägar man ock ingifwa. Man tuggar Galgo, Caneel, &c. blåser them ther medh i Munn och Näsarne.

Om Nafflan effter 4. eller 5. Daghar icke utaff sigh sielff bortfaller/ skal man bränna Pulwer aff Kalffklöff/ ströija thet ther på/ theröfwer Wax/ och medh en Linnedwk tilbinda.

När man Barnsengs Qwinnan uthi medler tijdh 3. eller 4. tijmar effter Förlåssningen i Stillheet och uthan Sompn hafwer förhållit; skal man gifwa henne feet Hönsesoppa/ litet aff Hönset och weeksudna Ägg. Hon skal intet äta myckit eller offta/ icke tagha myckit hitzige Saker til Lijffz. Hon skal achta sigh för rökt Kött/ feet Fisk/ salt Spijs/ Ättickia. Item för Swijne kött/ Gäss/ Änder/ etc. Hon skal wäl förwara sine Bördzleder för kall Lufft/ hwilken them lätteligen tilslutna kan/ så at Orenligheterne ey få gå sin Wägh; hwar aff Febres, Colic och andra slemme Accidenter på följa.

Thetta är sagt om then Bördh som naturlighen och gemenligast plägar skee: Thet hender ock fast offta/ at uthi Bördzlen någhot emot Naturen sigh tildragher; såsom ock månge Krämpor sedan/ bådhe hoos Modhren och Fostret/ om hwilka man här för Kortheetz skull ey hinder förmäle; hwarföre moste man i sådana fall näst GUdh hoos förfarna Medicos och andra som om om sådant hafwa Wetenskap aff lång Experientz, om Rådh och Bijstånd sökia.

Huru the nyborne Barnen til thet siwende Åhret upfostras skola; och hurudan Amma then skal wälja/ som aff sin egen Miölk sitt Foster ey födha kan.
CAP. III.

När som then gode Gudh en hafwer lijfzfrucht gifwer/
Och låtet komma then medh sundheet hijt til Lijfwet:
  En kötzligh Modher sielff sitt Foster amma bör/
  At osund Ammas Miölk/ them ey om intet gör.
Hur' mången Mann är then som wäl och sund är burin/
Doch genom Ammor slemm hans godhe art affskurin/
  At han i Kropp och Sinn/ wanbördigh blifwen är/
  Och slächtar Amman sin/ hwars Miölk han ung förtär?
Hur' mången Dotter fins född aff een tuchtigh Qwinna/
Som seen til Otucht all sigh willigh låter finna?
  Besinna Grunden ther til/ så skal tu blifwa waar/
  At hennes Fostermoor ey myckit dughet haar.
Förfarenheten oss thet fast och wist betygher/
En artas effter then/ hwars Bröst en dijr och syger.
  En Fisk han artar sigh alt såsom Watnet är/
  Och effter Marckens art/ ett Trää sin Frucht och bäär.
Så är obilligt och tu skal tin Lijfzfucht trängia/
Från Brösten bort/ och them förgäfwes låta hängia/
  Alt för en skönt Cirat: Ney thet är theras brwk/
  At the ernähra most sitt Foster aff sin Bwk.

See all Diuren ann/ the stora medh the ringa/
Som hemma på wår Gård/ så ock i Marcken springa/
  Utaff then store hoop/ så grymt ey någhot är/
  Som ey medh Miölken sin sitt eghit Foster näär.
Är thet ey yncka stoor/ at tu tigh ey förbarmar/
När thet til Pappar tijn uthsträcker sina Armar/
  Och medh sin sanffta Hand/ anklappar tina Bröst/
  At thet uthi sin Torst aff them kan så godh Tröst.
Så fordrar Modhers plicht/ enär som Barnet eskar/
Ur hon medh egen Miölk/ thess Torst och Hunger läskar/
  Then thet allenast bäär/ är Modher til end deel/
  Men then thet sielff ock näär/ alleen år Modher heel.
Om tigh mon brista Miölk/ och tu ey kan fördragha/
At eghet Foster titt/ tin såra Papp må tagha;
  Til Fostretz Underhåld tu Amma wälja må/
  Och see at tu kan een medh thesse Dygder få.
At hon är lustigh/ mild och hafwer goda Sedher/
Wäl skapat/ lagom feet/ är ock medh lunda Ledher.
  Then ey förgammal är/ ock ey förmyckit ung/
  Then ey plä sofwa hårdt/ i Arbet ey är tung:
Then ey benägen är/ at bannas/ slås och krifwa/
Sigh fylla medh strackt Wijn/ ey Okyskheet bedrijfwa:
  Kan tu bekomma then/ som hafwer födt en Son/
  Doch ey förnys/ tu then mon wara tigh til mån.
Hon skal och hafwa Bröst wäl runda och ey slaka/
Och Miölken laghom feet/ then ey skal illa smaka.
  Om tu een Amma slijk/ ey aldels träffar ann/
  Så gör tin flijt ther om/ så högt tu nånsstijdh kan.
När Barnet börjar nw i Wäxten sigh förmeera/
Så skal man nära thet/ medh godhe Spijser fleera/
  Ther til så skal man ock ey wänja thet til Wijn:
  Och låta thet i somt at främja Wiljan sijn.

Ock skal man achta grant/ at man aff Wäghen ställer
Exempel ondh i Taal/ och hwad på Otucht gäller:
  Ty nw inrootar sigh uthi thess Sinn fast hårt/
  At thet uthrensa seen/ skal falla alt för swår.
Thess Sinne skal tu och til Sedher godh bewaka/
Och thet sin Barnespeel och Glädhie ey förneeka/
  Thet nalkas nw then tijdh/ at thet i Scholan skall/
  Så blifwer Ende snart på Lust och Leeker all.

När som Barnet på thet sättet/ som uthi föregående Capitel förmältes/ reenat och uppyntat är; pläga somblige Barnemoderskor gifwa thet litet söt Mandelolia inn/ Rosen eller Violensirup: Eller ock/ the som sådant intet kunna hafwa/ tagha lite hwijt Hånning eller färskt Smör förmängt medh Sucker. Thetta göra the til then Enda/ at the skole göra Barnet qwitt then brwnachtighe materien, som thet i Modherlijfwet sammansankat hafwer; hwilken materia, en Deel faller uthur Hufwudet och nidher i Magan/ then sedan sankar sigh tilhopa uthi Tarmarne/ medh thet swarte grofwe Blodhet och gallachtige materien, som uthur Miälten och Gallblåsan tijt skickas/ och ther genom Drögssmål jw längre/ jw meer förbränt blifwer/ och medh åtskillige Färgor förmängd/ såsom man i förste Dagharne hoos sådanna nyfödda anskodha kan.

Thenne materia, om hon icke på någhot sätt uthrensat blifwer/ så corrumperar och fördärfwar hon Miölken/ och alt anant hwad Barnet til sin Styrckia tagha skal; hwar utaff åtskillige Plåghor/ såsom Skärff/ Skabb/ Reeformar/ Fallandefoot/ etc. them påkomma som iagh hoos åtskillige märckt hafwer/ som thenne materiens uthrenssning försummat hafwa.

Och är thet icke aff nödhen at man utaff Apoteken Medel hemta skal/ sådan förbränd materiam at uthrensa/ effter som then försichtige Naturen hafwer uthi sådant fall beqwemligast Medel/ ja thet ock lättast är til at bekomma/ sielff ordinerat: Såsom är Modhrens eghen och förste Miölk/ hwilken hafwer Krafft icke allenast Fostret til att måttelighen födha/ uthan och sachteligh/ och effter som Barnets Kraffter kan medhgifwa/ uthrensa then brunachtighe materien: Hwilken Medicin ock Fostret bäst är waan widh. Ty seer man/ huru wille the fara/ som aff Hwalpar eller andra låta then Miölken först uthsugha/ föregifwandes/ at then råå Miölken skal Barnet många Krankheter förorsaka. Käre ansee the Fattighas Barn/ som strax läggias widh sine Modhrars Bröst/ så skal tu finna them ofwanbemälte Kranckheter mindre underkastade/ än the Rijkas som så gå åt sina Barn och leja them Ammor. Therföre plägar man ock i Ammewal gärna see effter them som nylighen hafwa födt/ ty theras Miölk håller Barnets Lijff meera ypet och reenr thet.

Är nu Modhrens Miölk Barnet så tienligh medan hon är så råå/ huru myckit beqwemare skal hon wara til at födha Barnet (sedan thet tilbörligen ther aff är reenat/ och hafwer wänt sigh ther widh) när hon nw någhot warder förbättrad. Hwarföre hafwa the Wijsa ey uthan Orsak flitelighen förmant alla rättsinnige Mödhrar/ at the sielfwe sine Barn upamma skole. Man finner ock månge Gudfruchtighe Mödrar/ ja utaff Konunghsligh och Förstligh Stämme/ som ey hafwa låtit sigh förswårt falla medh egne Bröst sina Barn nära och spijsa.

Man läser om Lucovici then ottondes Konungens i Frankrijket Gemåhl/ Blanche benämd/ huru hon sielff gaff sin Son dij/ och thet med sådan Sorgsyldigheet/ at när hon en gång sågh een annan högh Frw wilja stilla hans Skrän och Gråt medh sina Bröst/ sprang hon til/ och stack sitt Finger i Barnetz Munn/ och kom thet til at uthspotta Miölken igen/ intet wiljandes tilstå/ at thet andras Miölk förtära skulle: Hwar aff kom ock Ludowijk then 9. som för sijn Fromheet skulle bleff heligh eller Christianissimus kallad. Igenom thet at een Modher sielff ammar up sijn Barn/ förmeeras icke allenast then kärlighe Affection, som Barnen äre sine Föräldrar plichtighe/ uthan ock the godhe Sedher/ som Modhren är begåfwad medh/ inroota sigh så uthi Barnen.

Thetta ansågho the Lacedæmonier, tå the uthwalde then yngre Princen aff Thomiste theras siwunde Konungs Söner/ som hade dijt sin eghen Modher/ til Konungh/ och gingo then andra förbij som hafwer hafft een Amma. Tiberius war e Drinckare/ effter han een Amma hade hafft/ som och gärna drack. Aristoteles säger/ at ee ndrucken Amma tilfoghar Barnet så myckit ondt/ som the sielfft Wijn dricka skulle. Förfarenheten låter oss nogsamt/ huru oskickelige Ammor/ icke allneast sina Osegher/ uthan ock sina Bräcker och Siukdomar/ Barnen som offtast medheela.

Jagh hafwer observerat, at barn om 7. eller 8. Åhr hafwa warit illa bekajade med Frantzoser/ samt andra grufweliga siukdomar; och när man nogha ther effter ransakat hafwer/ så är befunnit/ at the sådant af sina Ammor contraherat hafwa/ och är thet intet underligit: Ty sådant som nitrumentet är eller Födzlet/ så blifwa och wätskorne kroppen; och såsom wätskorne äre/ blifwer och kroppen constituerad til Sundheet eller Siukdom/ godha eller onda Sedher: Hwilka onda Sedher och thes meera tiltagha kunna/ när som Barnet wäxer/ och bättre lärer skönia sins Ammas osedher i ord och åthäfwor. Hwarföre rådher Plato, at man skal bör barn hwarken säya eller wijsa annat än thet som wackert och höfligit är: Ty thet som aff Barnedome strax intryckt blifwer/ kan man sedhan swårligh uthrota.

Alt sådant ondt at förekomma/ wore bäst at hwar och en Modher sielff gåfwo sitt barn Dij: Icke föregifwandes sigh ther til wara för högh/ eller Rijk nogh at hon kan hålla sigh en Amma. Christi Modher/ som war så högt wälsignat fram för alla Qwinnor/ när hon hade burit wår Frälserman hijt til werlden/ så hafwer hon medh swin egna Bröst honom ernärt. Sara war icke heller någhon ringa Qwinna/ ty thennes man Abraham war en rijk och mächtigh Herre; lijkwäl hafwer hon sielff sin Son Isach upammat. Genes. 21. cap.

Therföre hafwer och Naturen gifwit Modhren 2. bröst och miölk uthi/ at ther hon antingen skulle så Twillingar/ eller och ett thera bröstet skulle blifwa ofärdigt/ at hon tå medh then Miölk kunde bespijsa them bådhom/ eller och miölken kunde sanka sigh til thet andra Bröstet/ aff hwilken Barnen kunde hafwa nogh. Thes föruthan/ så blifwer icke allenast Modhrens kärleek aff then omsorgh och möda til barnen upwächt; uthan och Barnes emoot Modhren: I thet the sugha Miölk ifrån hennes Hierta: hwilken intet annat är än Blodh som i Brösten hafwer fått en hwijt Färga/ och tijt skickad ifrån Hiertat och andra Orter/ til then enda/ at thet nyfödde Barnet ther af sitt uppehälle hafwa måtte.

Hwarföre är thet intet under/ at Barn som hafwa Ammor/ mera slächta them sinne och later/ än sine fötzlige Mödhrar/ effter som Miölken så när ifrån hiertat kommer/ (ther affecternes rätta Härbärge är) hwilken sedan hoos Barnen i Blodh lätt förandras/ aff hwilket then Lijffachtighe Andan (ther ens Gemöth mäst hänger aff/ i hiertat elaborerat blifwer. Hwarföre seer man hwad grund thet Latinske Ordspråket hafwer: lite malitiam cum lacte nutricis imbitit: Han hafwer insupit ondskan medh sins Ammas Miölk: Och Erasmus sägher: in pueris exlact is natura indolem vitiari: Barnens Gemöth fördärfwas af miölkzens onda art.

Exempel ther om kan man och see/ om man wil låta ett Lamb dij en Geet/ at thet icke allenast blifwa kåtare/ uthan och Håren blifwa fast styfware. Thesse äre the färnämbste orsaker/ som skola komma en rätt Modher til at sielff sina barn upamma.

Ther och någhon Modher finner sigh ther til obeqwäm/ at antingen Miölken feelas/ hennes kraffter intet kunna medhgifwa/ eller hennes Pappar ther til ey disponerade äre; så är hon enskyldat/ och kan i sådant fall sigh een Amma til hielp tagha. Doch på thet at Barnet icke måtte thet ofwanbemälte onda hända/ så är gott at man i thetta waal sigh så myckit som möyelighit är wäl föreseer/ effter wih (som Cicero sägher) gemenligen thet effterfölliom/ som wij medh Miölken insughit hafwom.

Een Amma skal på effterföliande sätt wara artat:

1. Hon skal ey wara förgammal eller förung/ emillan Tiugunde och 30. Åhret/ hafwa thet meer och mustigare miölk.

2. At hon är wäl undersatt/ lagom feet och härdigh til at uthstå wakan och mödha: Wacker til Färgan och icke underkastad swåre och besmittelighe Siukdomar.

3. Effter som Barnen (som sagdt är) Indij Sederne medh Miölken (som Dion ochwitnar om Keysar Caligula, at han medh sin bisterheet intet brådde på sin Fadher och Modher/ uthan på sin Amma) skal man intet antagha then som hafwer ett bistert Sinne/ eller then som är benäghen til Okyskheet och Fyllerij.

4. Skal hon ey hafwa Bröst som äre förslappe/ uthan tämligh hårde och runde/ medh blå Ådrar besprängde: Wartorne skola och icke wara för korte/ at Barnet them wäl grijpa kan; ey heller förtiocke/ at the upfylla heela Munnen.

5. Hennes Miölk skal wara laghom tiock: Faller Dråppan strax aff Naghelen/ när han håller Fingret skilla/ så är hon tunn och elack: Hänger hon widfh när man rör Fingret/ så är hon förtiock: Faller hon när thet röres litet/ så är hon laghom. Icke skal hon luffta eller smacka illa.

Så är nu Miölken (som Galen. lib. 1. de tuend. sanit. cap. 7 sägher) icke allenast thet beqwämligste födzlet för nyfödde Barn/ som Naturen beredt hafwer; uthan han hafwer och en synnerligh krafft i Barnen inympat/ at the strax effter Bördzlen henner uthur Wartan sugha och nidhswälga.

Hwad som tijdhen anlangar/ huru länge ett Barn dij skal/ är icke någhot wist at Determinera: Här uthi måste man ansee theras Starkheet/ tijdhen som Tändernde komma uth (effter som the äre tekn at kroppen fastare Födzel behöfwer) eller och som the i medler tijdh sigh til andra Spijser beqwämma; såsom Smör och Brödh / Öllsoppor/ Wällingh aff Miölk medh rijfwit Brödh/ Ägg/ etc. Sedhan som the äre komma öfwer 3. Åhr/ må the någhon fastare Spijs/ såsom Kött och Fisk tiltagha. Och skal man tilstädia them/ medhan the nu i sina späde åhr äre och Wäxa/ at någhot offtare äta/ doch icke alt förmyckit på hwar gång/ at the ey blifwa alt för Plumpa och Feeta. Icke heller skal man wänta them til alt för läcker Kåst/ at the sedan meer willia see effter sådant/ än thet som them kan Sundt och Hälsosampt wara. Therföre är thet icke gott at man altijdh läter sittia them widh Bordet/ ty ther igenom komma the til at begära alt thet the see/ öfwerladha sigh så förmyckit/ eller wänia sigh til at begära Wijn/ hwilken then tijdhen them och intet wil tiena.

Medhan som the ännu späde äre/ består theras öffningh ther uthi at the blifwa waggade/ eller eliest medh Händer hyssade: At the och understundom måtteligen Gråta/ skaffar thet them then nyttigheten/ at Hufwudet blifwer ther medh sin öfwerflödighe fuchtigheet qwitt/ Maghan upwärmd och Slemmigheten ther igenom meer til Tarmarne nederkryst warder.

När the begynna til at Krypa/ så öfwa the sigh nogh sielfwe/ eller och när the böria reesa sigh up til gångs/ så gifwer theras Natur och wäl medh at the ey länge kunna sigh stilla hålla; lijka som och hwart och ett Creatur aff Naturen benägenheet hafwer någhot at göra och sigh öfwa/ hwar medh Sundheten underhållen blifwer.

Hwarföre skal man och (när theras Lemmar äre så faste/ at the andra öfningar sigh företagha kunna) theras Barnespeel them icke förwägra: Ty ther igenom blifwa theras kroppas starkare och wigare/ som the genom stilheet trögare warda.

Och lijka som Lekamen (som Socrates sägher/) genom måtteligh öffningh wäxer och tiltagher; altså ock Förståndet genom godh disciplin och Lärdom. Ty skal man/ (som Plutarchus och rådher) them i theras Barnedom godh anledningh gifwa/ som i sin Ålderdom wäl i lefwa skola; Thet är medh Barnen/ som medh unga Hästar/ hwilka om the ey tämias medhan the äre unge/ så blifwa the altijdh Hårdtmunte och Betzlet icke mycket sättia willia.

     En Telningh then som nys upgår/
     För än han hårda Qwistar får/
     En Trägårdz Man/ han medh sin hand
     Then qwista kan/ och haa i bandh.
     På thet han uthan Buchter all/
     Til fulla högheet komma skal:
     Altså när Barnet ungt och är/
     Tu thet förmana bögh och lär/
     Om tu thet tå ey göra weet/
     Så haar du stadigt Husförtrett.

Doch moste man här see på Barnens art och natur; somblige äre blodige aff sigh/ them måste man umgå medh sachtmodigheet; men the som äre yre/ måste bättre under Tömen hållas: Doch icke alltijdh medh hårda Ord och Slagh (hwilka många wackra Ingenia försträckia plägha) uthan medh gode förmaningar.

Sompnen belangande/ så måste the meera sofwa än som fällwäxte/ och jw meera the wäxa/ jw meer skal man Sompnen förminska.

Huru Barnen upfödas skola ifrån thet siunde Åhret/ til thes the blifwa fulwäxte.

CAP. IV.

När som ett barn i Wäxt/ och Klokheet mon tiltagha/
Så skal en Fader godh/ stoor omsorgh therföre draga;
  At thet til Dygder all/ uthi sin unga åhr/
  Sampt frija Konster medh/ en godh anledningh får.
Sij nu uthspricker wist/ ens första ålderst Bloma.
Aff then ens leffnad seen/ skal hämta frucht och fromma:
  Ty lät ey fåfängt tigh/ här thetta wara sagt/
  At tu skal thenne tijdh/ så nogha taa i acht.
Doch skal tu granneligh/ först märkia och betänkia/
Hwar til Naturen thes/ och Kynde sigh wil länkia
  Hwem hafwer någhot Kall/ medh ähran genom gått/
  Thet en moot sin Natur/ och lämpa hafwer fått?
En Grund eyt tienligh är/ all Frucht at lijka bära:
Ett Barn ey är beqwämt/ at alla Konster lära/
  Här wäxer Kornet bäst/ på an ort kommer Wijn/
  Lät Barnet föllia och/ alt få Naturen sin.

Så skal tu ther til medh/ i thetta Wärk besinna/
At twångh ey tienligh är/ för them som först begynna/
  Mångt artigt Barn thet är/ från konsten snart bortrycht
  I thet/ thet är förhårdt/ i Skolan undertrycht.
Ett ädelt hierta kan/ ey hårda ord fördragha/
Fast mindre Hugg och Slagh/ til godho at uptagha:
  När man en willigh Häst/ och modigh träghet för/
  Hans wilia så och modh/ man snart om intet gör.

Likja såsom Barnens Kroppar/ medhan the ännu späde äre/ uthur sin Naturlighe Form lätligen böijas kunna och blifwa wanskpade/ ther the ey medh Lindor och tienlige Kläder i sitt rätta postur hållas: Altså är thet och medh dheras Gemöth; om thet aff begynnelsen strax ey får en godh anlednigh/ komma the ey gärna til någhon dygd och Ähra/ uthan omsider som Willrrän (the ther icke rychtas kuna) swra och bittre Fruchter framdragha. Ty thet är som Plato lib. 2. de Repub. sägher: Wij äre aff Naturen meer benägne til Laster än som Dygder; och the odygder som så aff Barnedomen sigh få inrota/ the äre sedhan ey lätte at fördrijfwas. Såsom Quintilianus och sägher/ at wij äre så aff Naturen til at hålla thet fast som wij aff Barnedomen lärt hafwa/ lijka som hwijt Ull til att hålla then Couleuren som hon först är färgad medh; then sedan intet är til at uthtwättas. Thet och Horat. betygher och sägher om ett nytt Kärl/ at then smaken thet först får/ så behåller thet.

Qno semel inbuta recens servabid odorem testa diu.

Hwarföre när nu Förståndre medh Åhren sigh någhot begynner at förmeera/ skola Föräldrarne icke allenast see ther effter huru the upfödha fine Barn medh Spijs och Drick/ uthan the skola och göra sin flijt/ at theras feel i Sedher Corrigeras kunna/ och at theras Siäl måtte blifwa anledd til Gudz fruchtan/ Christelighe Dygder/ och the måtte hållas til at lära någhot ämbete at the sielfwe i fram tijdhen aff them måtte blifwa hugnade/ och Fäderneslandet tilbörligen tiänt och undersködt. Plato, Socrates och Plutarchus säya/ at ett Regementz undergång kommer aff then försumelse eller oachtsamheet som man hafwer i Barns upfostrande.

Thetta Upfostrande/ står icke så myckit i Maat och Drickz uthdelande (om hwilket see thet föregående Capitel) såsom uthi en rätt underwijsningh om Siälennes och Kropsens rätta öffnigh.

Uthi thenna underwisningen skal man them icke förhårdt twinga/ uthan understundom låta them sina Barnespeel förhänder hafwa: Och at thet meera skeer genom låckande än som medh trugh/ när man wil them någhot lära: Ty utaff thet tyrannij som i Scholer av somblige owettighe öfwas/ är mångt wackert Ingenium affskräckt och til intet blifwit/ ther thet eliest högt hade kunna komma/ om thet aff begynnelsen en rätt anledningh hafft hade. Therföre seer man och i Hålland så månge lärde Karlar och dristighe til at tala/ i thet/ at the i Scholerne medh hugg och Slagh äre twungne/ uthan eliest genom låckande förtkomne.

Och för än som man låter them slå sigh til någhot wist Embete/ skal man gifwa gran acht på/ hwar til the aff Naturen mäst inclinerade äre. Ty thet är som Hypoc. sägher: At Menniskians förstånd har samma proportion medh wetenskapen/ som Jorden hafwer medh Sädh eller Fröö. Ty oansedt at Jorden är Fruchtbar/ moste man lijkawist brwka henne ock tilsee hwad för slags Uthsåd? hon bäst kan fördragha; then ena är meer beqwäm til Ärter/ then andra til Korn och Rågh/ etc. Och när man theras Förståndtz Åker någon Konst inplantera wil/ skal man them icke mycket öfwerlasta; ty såsom Gräset genom måtteligh Wätska wäxer/ och genom förmyckin undertryckt blifwer: Altså blifwer och ens Förstånd genom måtteligit arbet stärkt/ men genom alt förstort/ förqwäfwes thet: Såsom man seer hoos them/ som bittijda willia hafwa sina Barn kloka/ the i Ungdomen så uthmattade blifwa/ at the sedhan antingen icke länge lefwa/ eller och at the seen ey komma til stoor klookheet.

När nu en kommer til fullwäxe och stadga/ skal man sättia sigh en wiss Regel före/ huru man sin Diæt hålla skal. Hwilken Regel skal wara lijkmätigh moot thet fallet han antagher; såsom til Exempel: På annat maneer skal en gå an som sitt Kall mäst förrättar i sittiande/ än en Handtwärkzman eller Soldat: Ty thesse måste wänia sigh til Spijs som gifwer starkt Födzel och allahanda swårt arbet at uthstå. The andre igen måste bruka Spijs som lät försmältes och ey gifwer stoor öfwerflödigheet. I thenne tijden; för än en kommer til sin fulla wäxt/ skal man grant tagha sig til wara för Skörleffnad; Ty thet uthtorkar kroppen/ at han ey kan komma til sin rätta wäxt/ och at han disponeras til många siukdomar/ medh hwilka then effterfölliande ålderen sedhan släpas måste

Huru the Fullwäxta uthi sin medhålders tijdh sigh förhålla skola.
CAP. V.

Then i sin ungdom rätt haar kunnat sigh besinna/
Widh thesse åhr skal han thes rätte frucht befinna;
  Thet honom til beswär och umsorgh förre war/
  Sij nu han ther utaff sin Lust och Ähra haar.
Then som til ålder högh at komma stort sigh tänker/
Är gott han hälsan i sin thenne tijdh ey kränker/
  Medh Swalg och Drickenskap/ Skörleffnad/ Kråsserij/
  Sampt meer/ man thenna tijdh plä öfwa sigh uthi.
Om siukdom någhon tijdh än medh tigh mon förhala/
Lär tu doch på en hoop thet alt försurt betala:
  Hwad tigh nu wara kan i öfwerflödh fast sött/
  Then seen lär göra tigh mångh änstigh stund och trött.
Krijgh/ Hunger/ Pestilentz the mången man uthdödha/
Man Drick och Fråsserij thet mon fast flera dödha.
  Ty om tu stoor profit bekommer aff titt Kall/
  Tu måtteligheet än tå i all ting hålla skal.
Then Lufft tu undfly må som Lijfwet titt förstäcker/
I Maat och Drick tu och ey war för glups och läcker:
  At affskrap icke må i kroppen blifwa qwar/
  Til tiänligh öffnigh tå tu ey förtröger waar.
Slå tigh ey stort på Sompn/ ey heller myckit waka/
Titt Sinne styr och så i mångh affect tilbaka:
  I ålderdomen tå tu mindre plåghor får/
  Thet gör at tu ock så bestämda målet når.

Then Ålder som föllier effter thet 21. Åhret och til 50. blifwer hållen för meddålder; uthi hwilka åhr en Menniskia är aldrastarkast och uppå sitt bästa skede; ey lätteligen finner sin Kropp alteras aff the 6. ey-Naturlige tinger: Hwarföre hon och then tijden aldrabenägnast är til at göra Excesser här uthinnan/ synnerligh medh Fråssande/ Drickande/ Skörleffnad/ Wredhe och andra skadelighe affecter/ uthi hwilka om man sigh icke temperera kan/ kommer man sällan til någhon högh ålder/ medh mindre en thes starkare är aff Naturen/ som man hoos någhra fåå seer: Och om man än hinder til någhon ålder/ finnes tå then ena plåghan tagha/ och then andra släppa: Måste han så omsijdher/ slijka Excesser/ (hwilka intet annat äre än aff GUdh högt förbudna synder/ medh Dödzens åthskillighe Sänninghebudh/ som äre swåra siukdomar/) ändtlighen medh en otijdidh dödh surt betalat. Hwilket ock Persius, Sat. 2. sägher.

Ehwem en långan tijdh/ begärar sund at blifwa/
Til Fråsserij och Swalgh/ skal han sin Kropp ey gifwa:
  Hwem dricker alt för glupz/ och offta gör gott cijr/
  Han åldras i en hast/ och icke gammalt blijr.

The Reglor som thenne Åldren skal tagha i acht/ uthi the 6. ey-naturlighe tinger/ hafwer man aff handlat tilförende i thenne andra Deels första book. Hwarföre wil man then gunstighe Läsaren tijt hafwa remitterat och wijsat/ effter som här ey någhot synnerlighit är til at observera, uthom thet som på förbemälte Rum förmält är blijfwit.

Hwad maneer the ålderstijgna uthi sin Diæt achta skola.
CAP. VI.

Hwad flijt i thesse ting ehälst man wil anwända/
At föresee sin kropp/ så taar han doch en Enda.
  Fast om et Liws thet står föruthan Wind och Wäär/
  Then Eeld ther fast-nadh är/ thet sielff doch sidst förtär
Then bleeka Dödh han boor uthi wår swagha Ledher/
Han är som sachteligh them draar i Grafwen nedher.
  Om än ett gammalt Hws skönt reparerat blijr/
  Omsijder thess Ruin och Fall man nalkas sijr.
Doch skal man ingen Flijt och Umsorg här bespara/
Sin swagha Boningh wäl i Åldren at förswara:
  Ty om man myckit rör ett Hws som lutar fast/
  Och thet ey understöör/ thet går i Grund medh hast.
En Ålderstijghen han sin Kropp rätt understöder/
När han i the sex ting ey myckit öfwerflödher:
  När som han lefwa kan i Lufften warm och skär/
  När han ey hårdan Kost i myckenheet förtär.
Ther til för Fråsserij och Swalgh skal han sigh wachta/
Doch stundom medh gott Wijn/ kan han sin sorg försachta.
  Til måttligh öffningh han sigh ock beqwäma skall/
  Och sigh förwara wäl/ för ond' Affecter all.
Thet honom ey är gott/ han skal förmyskit waka:
Hwad Venns förr haar giort/ thet most han nw försaka/
  Aff hennes Speel är bäst han håller sigh ifå/
  Then som uthlefwad är/ skarp/ skallot och heel grå.

Huru wäl man all möyeligh flijt anlägger/ til at Måtteligheet uthi the 6. ey-naturlighe tinger brwka/ så at ens Krops Sundheet therigenom ey skal beskadigat blifwa: Så förtäras doch heemligen Humidum radicale, aff then inborne Wärman (lijka som Olian i Lampan aff Flamman/ then ther uthi tänd är/ huru wäl ock then för blåst och annat förwaras/ som henne i förtijdh uthsläckia kunde/) in til thess thet omsijder uthtorckat blifwer; så at wår naturlighe Flamma icke meera hafwer/ theruti han sigh fästa kan. Komma så Ålderdomen/ ja omsijder sielfwe Dödhen oss på Halsen/ förr än wij weeta Ord aff.

Thenne Ålder/ som wij på wårt Språkj kalla Ålderdom in specie, begynnes ifrån thet 50. Åhret/ och skifftas uthi 3. Deelar: Then förste kallas Cruda Senectus, hwilken/ jw närmare hon är til Midåldren/ jw bättre kan en förrätta sina Saker. Then andra heter Media Senectus, uthi hwilken Kraffterne ögonskijnlighen begynna förfalla. Then tridie heter Decrepita, uthi hwilken Ledemoterne dagelighen meer och meer förtorckas och begynna til Grafwen luta.

Och effter som then naturlighe Wärman och Kraffterne i thenna Åldren begynna til at fehla/ och Kroppen uthtorkas/ äre tå någre fauter i framfarne tijdher begångne/ så sticka the sigh fram/ och lära en betaka för altsammans. Ther ock nw några begångne warda/ så kunna the ey så långt dölias/ uthan strax låta sine Effecter märckia. Skola för then skull ålderstijgna (hälst the som magre äre) fly the Saker/ som Kroppen uthtorka kunna/ och lagha så/ at the then naturlighe Wärman tienlighen kunne underhålla/ så at han förhastigt ey förswinner.

Ålderstijgne Menniskior skola wistas uthi warm och fuchtigh Lufft: Är hon ey så aff sigh sielff/ så skal man sökia på någhot sätt then at temperera, besynnerlighen/ ytterst på Hösten och i Wintren/ hwilka Åhrsstijdher then Gamblom mäst skadha. Thetta kan beqwemligas ske medh warme Stughur/ eller tienlighe Klädher/ therigenom then utwärtes Kölden frånstängd och innerlighe Wärman qwar hållen blifwer.

Spijsen anlangande/ så skola the ock sökia then som är warm och fuchtigh/ lätt til at smältas/ såsom wälbakat Brödh/ feeta Soppor/ Hönss/ Kapon/ Fåår och Kalfwekött/ Ägg och annat som icke beswärar Magan/ och gifwer gott Födzel. Och skola the icke allenast brwka then Spijs som lätteligh smältes/ uthan när Åldren högre blifwer/ skal man Spijsens Quantitet någhot förminska på hwar Måltijdh; ty lijka som Flamman i Lampan/ som skal nw begynna at slåckna/ blifwer underhållen ther medh/ at man giwter ther Olia på/ offta och litet i sänder/ och blifwer uthsläckt igenom myckin Olia i hast gågwtin: Så blifwer ock hoos åldrigt Folck then ringa och snart utghående Flammen igenom litet och gott Födzel offta taghit/ wederqwäckt/ och genom myckit uthslåcknad. Tienar för then skull them/ at the föruthan Middags- och Afftonmåltijdh/ tagha sigh en liten Frukost til Lijffs. Doch most man här någhot ansee then Wahnan/ som teh ifrån Ungdomen centraherat hafwa/ och gifwe them effter i thet them ey stoort skada kan.

För sin Drick skola the brwka lagom starckt och klart Ööl. Miödh är för åldrigt Folck en tienligh Drick/ han upwärmer them och låssar the råå och seghe Wätskor. Wijn skaffar them ey mindre nytta/ hwarföre blifwer thet ock kallat the Gamblas Miölk. Plato de republ. kallar thet et hälsosamt remedium emot Ålderdomens Sträffheet och Beswär/ i thet/ the ther igenom kunna til Lust upwäckte blifwa: Hwilket bör förstås/ när thet måttelighen tiltaghet warder.

Och effter som thenna Åldren är många Kranckheter underkastad/ såsom: Steen/ Podagel/ Gicht/ Flusser/ etc. skola the för Excesser häruti sigh wachta/ som sådana Plåghor främia kunna.

För them som förre waane äre til at arbeta/ är icke gott at the hålla sigh förmyckit stille/ uthan så lätte arbeten in til sina 60. Åhr sigh företagha. Och moste the icke mycket tungt Arbete undergå/ på thet theras naturlighe Wärma motte blifwa wäckt och icke släckt. Til at upwäckia then naturlighe Wärman och lagha så/ at Födzlet uthsprijdes til alla Lemmar/ är gott/ at the om Mörnarne rijfwa sigh medh warma Dwkar.

Såsom Sompnen är een godh salfwa til at befuchta the torre och gamble Kroppar/ fast bättre än någhot annat: Altså är intet som them meer uthtorckar och skadhar/ än som myckin wakan. Ty skal man medh tienlighe Medel winläggia sigh at bekomma Sompn/ när wakan förmyckit tagher öfwerhanden.

För all ting moste the achta sigh för häfftige Affecter, hwilka theras ringa Wärma lättelighen uthsläckia kunna/ eller ock komma stoor wakan åstadh( och så therigenom Kroppenb myckit uthtorka. Skola the för then skull beflijta sigh om ett ährlighit Tijdhfördrijff; icke låta Girigheten til thet Werldzliga (som gemeenligen hoos Gambla skee pläghar) sigh förmyckit intagha. Älskogh at drijfwa/ thet passar en Gammal så wäl som til at dragha Harnesk. Doch finnes månge Mansspersoner/ som uthi sin Ungdom för Skörleffnad sigh hafwa taghit til wahra/ at the ännu widh sine 70. Åhr/ och är längre äre fruchtbare. Och går thet icke allom som Haratio om sigh sielff bekänner 3. od 26.

Uthi min ungdoms tijdh/ lät iagh min Qwickheet röna/
Bleff hållen ock i acht/ och roost aff Damer sköna:
  Men sedan såsom iagh ett grått Skegg hafwer fått/
  At migh befrija meer/ så håller iagh ey gott.

Många Gambla finnas ock wäl/ som thetta Rådhet ey gott hålla/ uthan meera sökia sin Lust/ än at see hwad theras Kroppars Kraffter kunna fördragha. En gammal Jagemästare (plåghar man säya) hörer gärna talas om Jacht/ oanseedt om han sielff Jachten ey följa kan.

Therföre moste gammalt Folck tänckia/ at theras tijdh förluppin är/ och öfwerdragha sådan Wärck/ åth the Unge/ som uthan sin Skadha sådant förrätta kunna Medh them som thetta intet achta/ så är thet som the Engelske säya:

     En Gammal som ungh Jungfrw taar/
     Han högste Fall sielff blifwer waar:
     Hans Kraffter om the hinda må/
     At Hustrun hans kan Lijffzfrucht så/
     Så är thet at man säya kan:
     Han haar giort Barn och bräckt en Man.

Och förspiller han icke allenast ther medh sine Kraffter/ uthan ok Hustrun kommer stoort til korta/ i thet/ at hon uthi Barnssbörden swåra Wärcker moste uthstå/ och kan sedhan intet länge aff then hafwa någhon Frögd: Ty man seer gemeenligast/ at the Barn/ som aff en ålderstigen Fader aflade blifwa/ ey länge lefwa kunna. Orsaken är theras swagha Natur/ som niugt så myckin Wärma hafwer/ som han sielff behöfwer; myckit mindre någhot fullkomlighen åth en annan medhdeela kunna; hwarföre blifwa ock theras Barn spädhe och swaghe aff sigh.

Sidst/ effter then naturlighe Wärman hoos the Gambla är swagh/ följer at han Coction icke wäl förrätta kan/ hwar aff månge Öfwerflödigheter fölia/ som uthrensas kunna medh sådana Saker som under then Reglan om Lijfwetsz Ypning handlar. Medh starcke purgerande Saker/ är ey rådeligit/ at man them rörer/ medh mindre at the äre aff sigh starcke och Nödhen stoort fordrar.

Huru the sigh förhålla skola/ som hafwa fått en intemperat och swagh Lekamen/ som til åtskillighe Siukdmar inclinerar.
CAP. VII.

Om nw en frisk och sund skal tagha sigh til wara/
At han aff the sex ting sigh sielff ey föör i Fahra;
  Ehuru myckit meer för them så är thet gott/
  Som aff Naturen ey haa starcka Lemmar fått
Och aff excesser mång til Krämpor inclinera.
At the i thesse tingh sigh weeta moderera.
  Aff thesse Teknen tu skal märckia och förstå/
  At Kroppen ey uthi sitt skick rätt wara må:
När såsom Spijsen ey wanligt sätt tigh smakar/
När Sompnen är förstoor/ när tu ock myckit wakar;

  När som tin Hugh och Sinn til phantasij är bögd/
  När tu aff ingen tingh kan rättligh hafwa frögd.
När tu til wanligt Wärck är obeqwem och tunger/
Och finner ey plaisijr utaff tin Hustru unger.
  När som Naturen ey sitt Affskrap rätt uthför/
  När som förandras ock tin wanlighe Coulör:
Så most tu granneligh här märckia och betänckia/
At thet förhanden är/ som Kroppen tin wil kränckia.
  Sij nw så kan tu snart thet onda stå emot/
  Som til uthroota seen ey finnes låttligh boot.

Här tils/ uthi then andra Deels andra Book/ är förhandlat wordet/ huru Sundheten effter then åtskillna/ som är aff Åldren/ bör förwaras: Nw resterar til at förmäla om then som utaff ens åtskillighe Complexion skeer; när hon i någhon qualitet kommer öfwer then måttigheten/ som naturlighen borde wara/ och heller så til åtskillige Siukdomar.

The Kroppar som aff then bäste Constiution eller Sundheten affwijkne äre/ finnes tweggehanda. Först äre the/ som sachta nogsamt the Wärck som naturligen göras borde/ uthföra kunna; Doch är ther lijkawist en fruchtan at the skola falla i Siukdomar; och äre antingen för hitzige eller kalle/ torre eller fuchtige.

Sedan/ så finnes andra som til Siukdomar närmare inclinera, hwilka ock äre tweggehanda. En deel som finna små Förbodh til wissa Siukdomar/ uthi hwilka the ock lätteligen skulle falla/ om the ey i tijdh genom godh Diæt och medicamenter thet förekomme: Then andra hoopen äre the/ som aff Siukdomar nylighen upståndne äre/ äre än weeklighe och bräcklighe/ skulle för then skull snart i samma Siukdomar igen falla/ ther the sigh ey wäl förwarade.

At man må weta/ när Kroppen intet wäl är ställt/ och han heller til Siukdomar/ så skal man achta på treggehanda tingh.

1. När någhon wanligh och naturligh Wärckningh uthi Kroppen förandras: Såsom uthi ens Sinnen/ så wäl uthwärtes/ som Synen/ Hörsslen/ Smaken/ Luften/ etc. som inwärtes/ uthi ens Phantasi, Minnet och Förstånd; När ock Kroppen blifwer mödh/ tung och wärckfull/ när någhon stoor Förandringh kommer i appetiten, uthi sofwande och wakande/ etc.

2. När Excrementerne uthi quantiteten och qualiteten sigh myckit förandra/ såsom ock/ när the begynna til at affwijka ifrån then wanlighe tijdh och sätt som the förr plåga hafwa.

3. När ens Hy/ Coleur eller någhon aner qualitet, som naturlighen pläghar wara sigh begynner at förandra.

Hwad them anlangar/ som på thet förste sättet aff then bäste constituion wijke/ i thet theras temperament intet hafwer sin rätta Måttigheet (antingen aff begynnelsen/ eller the hafwa thet contraherat utaff en otienligh Diæt) så wil man i thetta Capitlet förhandla/ huru the sigh förhålla skola.

Oanseedt at thet wäl faller förswårt then medhfödde Constitution til at förandra; såsom ock then ther genom lång Wana uthi Diæten är blifwen såsom han infödd wore; så är thet doch icke heller omöjelighit: Effter som wij aff daghelige Förfarenheten see/ huru Lekamen icke allenast medh Åhren/ uthan ock genom Spijs och maneer til at lefwa/ åtskilligen förandras/ at then som förr war hitzigh/ blifwer sedan kall/ etc.

Medh hurudana Medel/ som sådana Kroppar underhållas skola/ äre icke alla uthi lijka Meening. Somblige meena/ at man them underhålla skal medh the Saker/ som theras Complexion lijka äre; somblige medh the Saker/ som contrariera och hafwa een mootsträfwande Qualitet: Doch kan thetta på sådant sätt bijläggias.

Then som sådan Lägenheet hafwer/ at han intet kan komma til at bringa sin Lekamen i bättre Stånd/ och han ey förmyckit intemperat är så most han med lijka Saker/ och som han hafwer wänt sigh medh then underhålla. Men en som myckit aff sigh kommen är/ och stadigt wil brwka Medel som then Complexion lijka äre/ så faller han ock lättelighen uthi sådana Siukdomar: såsom en hitzigh aff Complexioner, när han förtärer myckit Wijn/ Brännewijn/ myckit kryddat Spijs/ öfwer sigh starckt/ är i hitzig Lufft/ faller han ock lätteligen i hitzige Siukdomar.

Hwarföre/ then sin Lekamen wil uthi ett bättre stånd bringa/ han moste honom så småningom til contrarie Saker wänia: Lijka som/ om man wil hitzig aff Naturen komma til temperat Complexion, så most man hafwa honom i kall Lufft/ spijsa honom medh kylande Saker/ etc. Och then som en warm Kropp i samma Complexion wil hålla/ så är warm Lufft och Spijs ther til godh; doch icke förhitzigh/ ty så ökas Wärman fleera Grader/ och blifwer öfwer thet Mått som naturligen wara borde/ hwar aff hitizge Siukdomar komma.

Een Complexion som är warm och fuchtigh bör hållas widh macht/ ty hon kommer medh wår Natur bäst öfwer ens.

Huru som the andra Complexioner, (som äre kalle och torre/ hitzige och torre/ kalle och fuchtige) förandras skola/ wil man omröra när thet i synnerheet blifwer handlat om the Wätskor som uthi sådana Temperamenter gemeenligast öfwerflöda/ och så disponera en til lijke Kranckheter.

Huru the Siukdomar skola förekommas som aff Blodetz öfwerflödande tilstunda; och huru man skal weta at Blodhet öfwerflödher.
CAP. VIII

Hårk Blodhet finner then i Kroppen öfwerflödha/
Som blifwer trötter snart/ när han sin Kropp skal möda/
  Och andedräten hon strax blifwer honom swår/
  Sampt pulsen ther til medh fast starckt och hastigt slår.
Hans Ådrar är' ock så aff Blodet högh' och bredhe;
Han röres icke snart aff Sorgh och bitter Wredhe:
  Uthi discurser sijn/ så är han icke twär/
  Til Bacchus och amour han stoort benägen är.
Uthi hans Later/ Taal/ affecter och all mijner/
Stoor Mildheet/ Liufligheet och Lustigheet påskijner/
  Uthi hans diupa Sompn mångh saker komma för/
  Hwar aff contentament och Lust han offta spör.
Fast offta plägar och hans Näsa til at blöda/
Hans Hwdh hon hwijter är/ bemängd medh Färgan röda:

  Hans Hull thet lagom är/ ey blött/ ey myckit hårt/
  At rundligh låta Blodh/ är honom ey förswårt.
Medh Åderslagh är doch ey gott han myckit hastar/
Thet bättre är han först sigh håller still och fastar/
  Thet Blodh som öfwerflöör aff fastan minskas kan/
  At man ett Medel stoort ey strax må grijpa ann.
Men när som fastan ey kan en tilfyllest båta/
Så skal man i godh tijdh sin Åder ypna låta/
  Hälst när som Åhrsens tijdh och Åldren ey ståår moot/
  Så kan rätt Åderslagh/ en skaffa hielp och boot.

The Kroppar som aff then bäste Constitution någhot affwijka och fruchta före at falla i någhon Siukdom/ the äre til Kranckheter för twenne Orsakers skulle benägne; nemligh för Blodhsens Myckeneheet/ (thet man kallar vitium in quantitate) eller och thess Fördärfwenhet/ när som i stadh för gott Blodh onaturlighe Wätskor förökas: Hwilket blifwer vitium in qualitate kallat. När som någhot aff the twenne i Kroppen så wijdt tiltagher/ at han begyner på sådant sätt pertuberas, som uthi föregående Capitlet sagt är/ och i följande wijdare förmälas skal/ så skal man the Fehlen tidigt förekomma/ förr än the Kroppen aff sin naturlighe Constitution aldeles nidherkasta och förstöra.

Huru som man skal weta/ när som Blodhet öfwerflödher/ blifwer ther uthi föregående Werser beskrifwit/ nemlighen/ at han snart blifwer trött/ och Andedrächten swår/ när han sigh mödha skal; Ådrarne swälla/ Pulsen slår hastigt och starckt; hwilket alt skeer aff thet myckla Blodhet/ som Kraffterna beswärar/ at the ey så myckit kunna uthstå. At Wredhen hoos them så snart icke uthbrister/ hindrar Blodets Fuchtigheet/ som then bittra Gallan refrenerer och tilbaka håller. At the äre Veneriske och hafwa Drömer om sådana saker/ kommer aff Blodsens Myckenheet som föder nogh Sådh aff sigh/ hwilket them sedan til Okyskheet reetar. Blodsens Myckenheet beteknas ock/ när Näsarne offta blöda/ eller ock Naturen i stoor Myckenheet på annat sätt thet gör sigh qwitt/ och wijsar så Medicis huru the Naturen aff Bördan hielpa skola/ i fall at han sielff thet ey kan tilwäga bringa. Aff Blodhsens Natur kommer ock thet/ at the icke hafwa för hårdt Hull/ effter han sielff är warm och fuchtigh. I theras Sedher/ at the äre lustighe/ skämtsamme/ etc. kommer alt utaff Blodetz Subtiligheet.

Såsom en Warm och Fuchtigh complexion, när the twänne qualitetes sitt rätta mått förmyckit ey öfwergå; så är hon wäl beqwämligast ti lett långt Lijff: Men när thet måttet förmyckit öfwerskrijdha/ så är hon och en som ey myckit kan emoot stå/ uthan är månghe orenligheter underkastad/ förruttningar/ och ther aff åtskillige hitzige krankheter. Hwar på Dödhen offta oförmodlighen them öfwerfaller/ som syntes för sin starkheet och wäl disponerade Krops skul/ ännu långt wara ther ifrån. Hwarföre är aff nöden/ för then som hafwer en warm och fuchtigh complexion, han laghar så at Warman och Fuchtigheten ey förmyckit tagher öfwerhanden. Och när man thesse qualiteter wil förandra. Måste man ther uthi mått observera, at man på andre Sijdhan sigh i större pericel ey kastar.

En som tillijka medh thesse qualiteter hafwer öfwerflödigh Blodh/ och finner ther aff sigh til hitzighe siukdomar disponerad wara/ han skal på fölliande sätt sigh förwara/ at the ey öfwerhanden tagha.

Först skal han icke länge wistas uthi warm och fuchtigh Lufft: Heller wistas i Skuggen/ eller Huus/ hwars Fönster från Solennes heeta afwände äre och Noruth wetta. Doch är en kall Bläst them hitzigom ey altijd godh: Ty han pläghar offta tilstoppa Swetthålen/ at then innerlighe Wärman ey kan ventileras, hwaraff han meer upstånd blifwer. Är therföre gott at the medh Klädher måttelighen tächte äre.

I Spijs och Drick skal man sigh så förehålla/ at man affstår ifrån thet som myckin Blodh födher; eller och/ om man än thet förtäär/ så måste kylande saker ther hoos brukade warda. Som til Exempel: Effter Brödhet aff Saltet och Jästen en skarpigheet medh sigh hafwer/ uthdragher man then medh reent Källewatn/ lägger sedhan litet Citronsafft eller Ättikia medh litet Sucker ther til/ så är thet en tiänligh Spijs/ för them som i hitzighe Febrib. liggia.

Fisk/ effter han för Watnetz skul ther uthi han wistas/ kalalre är aff Naturen än som Kött; är han och i hitzighe complexioner tiänligare; hälst then som medelmåtigt fast kött hafwer/ och ey förweekt (såsom Nårs/ etc.) Thet i Maghan lätteligen kan corrumperas; ey heller för hårdt (som Lax) then ey lätt försmältes. Och när Kött brwkas/ wore gott at thet med kylande saker blefwe tilredt/ eller man åte thet medh Moos eller annat som then krafften hadhe. Sådhan är: Lactuc, Endivia, Cichoreum, Spinachia eller Binätz/ åtskilligh slags Sijror/ Roser/ Violer fruchter/ såsom Pärun/ Äpplän/ Citroner/ Limoner/ Pomerantz/ Granat Qwedäplen/ Kirssebär/ Mulbär/ Wijnbär/ Smultron/ Hållon/ etc. Hwilka i Spijser en part til Salat/ en part til Moos brwkade warda: En part ätas så Råå; aff en hoop brännes Watn/ beredhes Sijruper/ Conserwer/ Latwerger/ etc. til at refrischera och läkia kroppen. Doch bland them som kyla/ äre the här tiänligare/ som tillijka medh/ torkande och sammandragande krafft hafwa: Såsom Roser/ Grodbladh/ Pimpinell/ Quedäplen/ Mespilar/ Stärkebär/ Mulbär/ tröghe Pärun Äplen och annan surachtigh Frucht.

Så skola the och fly starke och hitzighe Dricker/ som Wijn/ Miödh/ Brännewijn/ etc. Och hålla sigh widh klart Öhl som ey är förmyckit bäxt eller bittert. Heller och koke sigh Kornwatn medh litet Lakritia/ Canel; och medh kylande Frön och så behöfwes.

I Sompn och Wakan/ Hwila och Arbeet skal man och måttet hålla/ ther til sigh til wara tagha för stoor wrede och andra häfftighe passioner, som Blodhet förmyckit uptända kunna. När som alt sådant intet effter kommas kan/ uthan någhon siukdom aff Blodzens myckenheet sigh inrijta wil/ så hafwer man intet säkrare medel än som Åderlåtande/ om hwilket man här intet wil beröra/ uthan wijsa then gunstighe Läsaren til then Regla/ under hwilken/ ther om widhlyfftigt handlat är.

Huru the Krankheter stå til at undwijka/ som en Melancholisk är benäghen til/ och huru man en Melancholisk skal känna.
CAP. IX.

Hwem Melancholisk är/ han hafwer sörgse Tankar/
Hwar medh han födher sigh/ han gärna een sam wankar
  Hans Öghon styfft see uth/ the stå och nedh til Jord/
  Han långsam är ock så/ uthi sin wärk och ord:
Är enwijs/ rädd/ Joulous, och sälsam i sin Sedher/
Spitzfundigh/ Trotzigh/ Karg/ han blijr ey lättlig wreder:
  Men tändes Haatet up/ thet snart ey släckias kan/
  Emoot sin Fiend han/ Practiker stifftar ann.
Han Puls han är och hård/ ther til mon sachta gånga/
Han haar oroligh Somn/ medh Drömer swår och många/
  Ther medh han ängstar sigh/ och qwällier mången natt/
  Hans Krop han swartbleck är/ skarp/ mager ock så glatt.
En part the spåtta nogh/ i Sompnen myckit Swetta/
Venerisk är en hoop/ en deel blij näpligh mätta.
  The plåghor som utaff/ Melancholij plä skee/
  Om Hösten aldramäst/ så låta thet sigh see/
Hoos gambla synnerligh/ som grofwa Kosten täre/
Medh högh beställningar/ och omsorgh qwalde äre.
  Hwem plåghor wil blij frij/ utaff Melancholij,
  Han grofwan Kåst/ tiock lufft och umsorg stoor skal fly/
Och sökia thet som kan/ hans Sinne recrecera:
En skön Discurs, Music, kan thet wäl alterera,

  Doch när som sådant tigh/ slätt intet hielpa wil/
  Sök här/ så hinner tu/ godh medel tagha til.

Lika som thet Temperament, uthi hwilket Blodhet öfwerflödher/ genom sina öfwergåenge qualieter, som äre warma och fuchtighet/ sträfwe twärt emoot thet Melancholiske/ uthi hwilket kölden och torrheten hafwa öfwerhanden: Altså seer man och åtskillighe och fast mootsträfwande åthäfwor hoos en Melancholisk och Sangvinisk: Ty såsom genom then dominerande wärman/ skäre Blodhet och Subtile Spiritus, äre the Sangviniske/ lustighe/ milde/ skämtachtighe/ frimodighe/ behiertighe/ lärachtighe: Så äre och genom Kölden/ thet tiocke Blodhet och grofwa Spritus, the Melanocholiske sorghfulle/ twäre/ rädde/ tyste/ misstankfulle/ tröge til at lära/ etc. Doch finner man en part aff them som til högh Wijsdom komma/ hwilket skeer ther utaff/ at the äre arbetsamme och framhärdige i thet the tagha sigh före/ och genom sitt Eremitiske Lefwerne/ undfly mångha avocamenter, som them i sina Speculationer och företagande förhindra kunna. Then framhärdigheet i sitt förehafwande/ så wäl som i en fattadt wredhe eller menigh (then the ey gäran låta) kommer aff then torrheet/ (hwilken ey gärna ombytes) som medh Kölden i thetta temperamentet sammanbunden är/ hwilka qualiteter, göra at Pulsen är swagh och hårdh/ Kroppen är skarp och magher. Och effter Melancholij aff sigh sielfft r swartachtigt och tiokt/ pläghar thet lätteligen förståppa the små Krösådrar/ hwarigenom regurgiteras myckit Slemm up til Maghan/ och ther aff kommer at the så offta Spotta moste. At the äre glupsse til at äta under stundom/ kommer ther aff/ at när Miältan (uthi hwilken Melancholij mäst genereras och födhes) sänder thet genom en tiock och stackot ådher (then man kallar Vas breve) til Maghan: Hwilken wätska så genom sin Surachtighe och sammandragande qualietet upwäcker Maatlusten. Aff thetta Melancholij stighe och Dunster up til Hufwudet/ the som förorsaka oroligh Sompn medh wederstyggelighe och sorgfulle Drömer/ etc.

The plåghor som aff öfwerflödight Melancholij förorsakas plägha/ yppa sigh mästedelen hoos ålderstigna/ hwilka så sachtelighen meer och meer genom then Naturlighe Wärmans afftagande/ skrijdha til en kall och torr Complexion: Såsom och hoos them som medh stora beställningar och bekymber beladde äre: At the sigh om Hösten meera yppa/ kommer icke allenast för the lijka qualiteters skul/ som Hösten medh Melancholij hafwer; uthan ock för thet at thet tunneste aff Blodhet är om Sommaren genom hetan uthtorkat/ then kalla Hösten kommer sedhan/ förståckar thet och gör än tiockare/ hwar aff förståppelser och många andra Siukdomar sigh förorsaka/ hälst när man ther til brukar then kost som grofft och tiockt Födzel aff sigh gifwer.

Skal tå en Melancholisk tagha sigh til wara för tiock och oreen Lufft. Sedhan skal han fly then Spijs som är hårdh til at smältas/ och gifwer grofft Födzel aff sigh: Som är gammalt Kött/ hälst thet som är Rökt eller Insaltadt; Diurens Inelfwor. Item Fisk torkad/ Rökt ller Insaltat; gammal Oost/ Bakelser som ingen Jäst kommer uthi/ och i Smör bakade äre; Ärter/ Bönor/ Frucht som omogen är/ etc. Och förtäre så/ wäl Jäset och Gräddat Brödh/ Kött som lätteligh smältes och gifwer gott Födzel/ såsom aff Dufwor/ Höns/ Rapphöns/ Järpar/ sampt andra slagz små Foghlar/ som på Bärghachtighe Orter wistas. Item aff Kalfwar/ Lamb/ Killingar/ unge Swijn: Fisk medh Fiäll/ och the som i Stenighe Rum wistas. Och när sådana tilredhas skola/ så tiena the fast bättre kokade än som stekte. Theras drick ware klart Öll och understundom gott Wijn.

Ther til medh skal en Melancholisk tagha sigh til waara för store omsorgher/ bedröfwelse och andra affecter som honom ifrån sitt Förnufft lättelighen bringa kunna/ och i andra plåghor kasta. Tagha sigh så någhot arbete före/ ther medh han then Naturlighe Wärman kan upwäckia och sina Speculationer medh förtaga/ hwar aff sompnen/ (then them offta pläghar tryta) thes bättre på fölia måtte.

På hwad sätt the Siukdomar ey skola få inrymme/ som aff then Gule Gallan tiltagha plägha/ och huru man en Cholerisk skal känna.
CAP. X.

Cholerisk hålles then/ som hafwer thesse Sedher/
Är driftigh/ Lärsam/ Rask/ fast trachtar effter Heder/
  Och söker medh all flijt at andra öfwergå:
  Han många Spåtska ord ey stort fördragher må.
Han trachtar på all sätt sigh strac at revancera,
Hans bittra Wredhe doch hon hastigt plä passera.

  Haar han fåt någhot gott/ han är niugg ey spaar/
  I thet han göra skal/ så är han prompt och snar:
Uthi sin Sinnes all är qwicker så ock waker/
Doch stundom obetäncht uthi sin rådh och saker.
  Stort arbet at stå uth/ thet faller honom swårt;
  Hans Puls han hastigt slår/ ther til fast starkt och härdt.
Hans Kropp han heeter är/ när man på honom tagher/
Hans Ådrar äre breed' och Kroppen skarp och magher/
  Ther til han ludin är/ han hafwer krusat Håår:
  Mäst gult thet wara må som bort från honom går.
The starke plåghor som then gule Gall plä reeta/
Är' i ens unga åhr och it then Sommar heeta/
  Til finna aldramäst/ hoos them och ther til medh/
  Som aff en ondt Diæt, haa fått then slemma sedh/
At öfwerladha sigh medh Spijser söt' och feeta/
Sampt bittre salt' ock så intagha dricker heeta/
  Som öfwa Kroppen sin medh arbet swårt och stort/
  Som lefwa och uthi bekymber fort och fort.
För hitzig' krämpor mångh om tu wil friat wara/
Så skal tu thesse ting för Kroppen tin bespara:
  Tin Kropp i thetta fall skal finna meera gott/
  När som tu brukar thet som kyligt är och wått.

Såsom Eelden är utaff Naturen snäll/ hastigh/ och aff sin Lättheet alltijdh the höghste Rummen söker: Altså gör han ock/ at the Choleriske (uthi hwilka thetta Elementet mäst dominerar,) äre uthi sina bestälningar snälle/ hastighe/ och för then skull uthi sina saker någhot obetänkte/ i thet/ at the ey gifwa sigh så myckin Respit, at the therom någhot deliberera måghe. Eliest äre Drijstighe/ Lärachtighe/ wakre och modighe til at uthföra sina Saker; hwilket kommer aff then Wärman/ som i theras Hiertan öfwerflödher. Och såsom Eelden (som man sadhe) icke gärna blifwer nidhre widh Marcken/ uthan söker the öffrighe Rum; så följa och thesse hans Natur effter/ uthi thet/ at the ey gärna wilja medh the nederste wara/ uthan sökia på all sätt/ ehuru the kunna tagha sijn Repuration i acht: Hwarföre kunna the ey heller stora Stick fördragha/ uthan strax wilja hempnas: Thet the spendera offta/ så är thet mäst på them/ som the tänckia sigh skola hafwa Ähra utaff och Berömm.

Utaff then starcka Hettan/ slår och Pulsen häfftigt och starckt/ i thet at Hetan uthi Hiertat behöfwer läskias/ och the hitzige Dunster uthföras. Then Hettan som inwärtes starck är/ han håller ock Swettholen ypna/ hwarigenom Kroppen kennes heet/ torr och mager/ i thet Dunsterne och Fuchtigheterne genom Swettholen uthdrifwas/ och Blodet/ som Kroppen födha skal/ görs tiockare. Aff thesse torre Dunster/ som uthgå/ blifwa the myckla Håren/ som Cholerici mäst öfwer heela Kroppen hafwa. At theras Urin och Excrementer gemeenligen äre gulachtighe/ kommer aff then öfwerflödige Gallan/ som sigh ther under förmänger och affgår.

Sådane aff Complexioner, äre gemeenlighen starcke hitzige Siukdomar underkastade/ såsom Brännesoter/ hwar annan daghs Skälfwa/ Raserij och andra Siukdomar/ som aff inwärtes Inflammationer sigh förorsaka; såsom sompnlösa/ torst/ Upkastnigh/ Durklopp/ Gulsoot/ häfftige Wärker/ Ängstigheter/ etc. Och thet mäst i Sommartijdh/ och ens Midålder/ när Hettan til at torcka Blodhet är aldrastarckast: Häst hoos them/ som gärna äta söth och feet Spijs/ hwilken snarlighen förwändes uthi Galla. Bitter och salt Spijs uptänder ock Blodhet/ hälst när man på förbemälte Spijser hitzige Dricka intagher.

Skal för then skul en som hafwer Plågha aff myckin Galla/ ey förlänge wistas i hitzig och torr Lufft/ och uthi the Hws/ hwilkas Fönster weta myckit emot Solen: Uthan heller låta hängia upp wåta Klädher i Stughun/ eller giuta kalt Watn uthur thet ena Kärlet i thet andra; ströija på Bordet/ Violer/ Roser och andra kylige Saker.

Sedan skal han affstå medh söth Spijs och feet/ Item salt och bitter/ såsom Sinap/ Löök/ Hwitlöök: Heller äta thet som sudet är än som steekt/ hälst uthi Smör. Bekelser åtskillige som i Smör brädde är/ tiena här aldraminst. Item/ hårdt steekte Ägg/ gammal Ost/ små Fisk som uthi Dammar sluten går och hafwer löst Hull. Item/ then som är för groff aff Kött. Han skal heller brwka små Fuglar/ Kyklingar/ Caponer, Phasaner, Lamb/ Kalfkött/ etc. Fåår/ Nöötkött/ när thet medh kylande Saker altererat warder/ hwar om tilförende uthi thet 8. Capitlet i thenna andra Deel. Soppår tiena bättre än som torr Spijs. Salat aff Lactuc, Endivia, Portulac, Cichoreo, &c. Kåhl aff Målla/ Binetz/ Syra/ etc. Item the Fruchter/ som i förbemälte Capitel upräknade äre. Fisk som laghom löst Hull hafwer och wistas i stenigh Grund/ tienar här ock

Hans Öffningar skola ey wara förstarcke ey heller längre continueras, ty therigenom blifwer Gallan snart reetadh/ såsom ock aff myckin wakan och häfftige Affecter. Hwarföre skal han måtteligh Öffningh hafwa/ i rättan tijdh sigh til Hwijlo och Sompn begifwa. Ther Sompnen aff sigh sielff ey wil komma/ skal han genom tienlighe Saker provoceras, och beflijtesigh på thet höchste sine Affecter at kunna twinga.

Huru the sigh förhålla skola/ som aff öfwerflödigt Phlegma finna sigh til kalla Siukdomar benägne/ och huru man en Phlegmatisk känna skal.
CAP. XI.

Then/ Phlegma hoos sigh sielff af öfwerflödha finner/
Som trögh är sin Wärck/ Förstånd och alla Sinner:
  Hwad honom föreställs/ han lätt ey fatta kan/
  Och thet han hafwer lärt/ thet snart förglömer han.
Uthi hans Hiertat och sigh lätt ey Wredhe tänder/
När hon och uptändt är/ hon snart och återwänder/
  Kleenmodigh är han ock han Sompnen haar fast kär/
  Hans Dröm om Watnet/ Iis och anant fuchtigt är.
När Pulsen grijpes ann/ ens Finger han tå möter/
Ey snäll/ ey starck/ ey hård/ men långsam swagh och blöter.
  Hans kropp är kall och hwijt/ glatt/ feet/ och myckit miuk
  Aff långsam siukor han ock kalla mäst blijr siuk:
Hälst när som phlegma ey/ uhr Munn och Näsar flyter/
Thess rätta Affgång och på annat sätt thet tryter/
  Han lefwer så ther til i kalt och fuchtigh Wäär/
  I Lättia uthan Sorgh/ och fuchtigh Spijs förtär
Ty wil tu blifwa trygg och undfly Plåghor slijka
Tå fuchtigh Lufft/ kall Spijs och Lättia skal undwijka/
  Hwad som upwärma kan tin feuchte Kropp och kall/
  Och torcka phlegma uth/ thet tu uthwälja skal.

Lika som en Melancholisk/ aff the moorsträfwande Qualiteter, ock fast åthskillige Later och Åthäfwor hafwer emot en Sangvinisk: Altså strijdher en Phlegmatisk Natur (hwilken är kall och fuchtigh) icke mindre moot en Cholerisk/ som hitzig och torr är. Och såsom thesse/ aff Eeldens Element, som hoos them öfwerflödher/ hafwa thet/ at the äre snälle/ lärsame/ wakre/ behiertade; så gör ock hoos the Phlegmatiske/ Watnet för Kölden och Fuchtighetens skull/ at the äre tröge uthi fina Saker/ ey lätteligh någhot fatta/ och snart förglöma/ äre sompnachtighe/ kleenmodighe/ ey lätteligen wrede/ etc.

Phlegma, effter thet aff Naturen är kalt och fuchtigt/ så gör det ock/ at Kroppen hennes kall/ miuk och feet. Uthi thet hitzige Kroppar/ blifwer thet feetachtighe i Blodet aff Wärman förtärt: Men uthi the Kalla/ condenseras och förståckes thet/ när thet kommer uthom Ådrarne til the kallare Ledemoter/ som Hinnorne/ etc.

För then swagha Wärmans skull/ hennes och Pulsen långsam swagh och blöter/ i thet at pulssådrarne intet förtorckade blfiwa/ som uthi the Choleriske aff hettan och torckan.

För samma Oraskers skulle äre ock the Phlegmatiske kalle och fuchtige Siukdomar underkastade/ och the som långsamme äre: Nemligen/ hwardags Skälfwor/ kalla Flusser/ Slagh/ glömska/ etc. hälst när Phlegma ey får hafwa sin ordentlighe Uthgång: En lefwer uthi fuchtigt Wäder/ i Lättia/ uthan Bekymber/ och fyller sigh medh åskilligh slags Drick och Spijs/ hälst sådan som Lijfwet myckit fuchtar. Skola the för then skull/ som finna Phlegma hoos sigh öfwerlöda/ och til förbemälte Kranckheter inclinera, tagha sigh til wahra för fuchtigh och kall Lufft/ wistas uthi warma Hws/ låta rökia them medh Wijrach/ Mastix/ Enebäär/ Äpleskal och anra wällucktande Saker.

The skola ock tagha sigh til wahra för then Spijs/ som myckin Slem aff sigh födher; såsom späde Lamb/ Kalfwar/ Grijsar/ etc. Watufoglar och andra Diwr/ som länge hefwa stått slutna. Item för Fisk/ hälst then som Slemmigheet medh sigh hafwer/ mästedeels Fruchter aff Trään. The skole heller äte steekt än som sudit/ heller stadigh Maat än som week och Soppor. Theras Brödh skal wara wäl saltat och bakat; i hwilket man må hafwa/ Kumel/ Anijs/ Fenkål/ Coriander, etc. uthi Nööt och Fårekött/ Harar/ Tiädrar/ Årrar och andre Foglar/ som hafwa torrachatigt Kött/ så ock salt Fisk är them tienligh Spijs. När frisk Fisk för them kokas/ är han sundare om ther slås någhot Wijn til. Item/ at man krydder theras Maat medh hitzige Specerij, såsom: Pepar/ Ingefär/ Caneel, Muskatblomor/ etc. Löök/ Rätticka/ Peparroot/ Pärsilie-Rötter/ etc. The skola och sigh starckt öfwa/ och sigh ifrån öfwerflödigh Sompn hålla. Them ä ock ey orådeligit/ at the någhot swårare Bekymber uppå sigh tagha.

Huru the sigh förhålla skola/ som uthaff Siukdomar begynna komma sigh före/ at the ey falla theruti igen.

CAP. XII

När tu tigh kenner frisk/ och Siukdom tin sigh sachtar/
Tenck ey/ thet fåfängt är tu tin Diæt seen achtar.
  Een flamma uthur Liws som nylig är uthflächt/
  Hon lättligh medh en Pust igen kan blifwa wächt:
Alltså en Siukdom och igen sig lätt upstånder/
När han nys slockad är/ om man så strax sigh wänder/
  Til fauter at begå/ uthi sin Maat och Drick/
  När ock the andra ting ey haa sitt rätta skick.
Och effter Kraffter tijn tå äre blöd och swagha/
Så skal tu myckin Spijs hwar gång til lijffs ey tagha:
  Om uppå liten Flamm nogh olia gutin blijr/
  Man henne medh enhast förgås och slockna fijr.
Tin Kropp för kallan Luft skal tu til wara tagha;
Een ringa Flamm kan ey en hårdan Wind fördragha.
  Wil tu at Kraffter tijn och Blodh skal tagha til/
  Tu litet haff fördragh/ och halt tigh warm och still.
Til wanligt Arbet tu ey skal tigh strax begifwa/
Tå låt ey Venus nw sitt Speel hos tigh bedrijfwa/
  Thet tienar icke wäl/ taa Olian från een Flam/
  när som hon tändes först/ och börjar komam fram.

Uthi thet siwende Capilet sadhe man/ the Kropapr som Siukdomar närmare är/ wara tweggehanda: Ett slags som finna förbodh til återskillighe Siukdomar/ uthi hwilka the ock lätteligen skulle falla ther the icke i tijdh sådan förekommo: (Om hwilka uthi föregående Capitlen handlat är.) Bland then andra Hoopen sade man them wara/ som nylighen aff Siukdomar upståndne äre/ uthi hwilka Siukdomar the ock lättelighen skulle för sin Blödigheetz skull igen falla/ ther the ey sigh wäl förwarade: Om hwilkas Styrelse i thetta sidsta Capitel förmält blifwer.

Then som ifrån någhon swår Kranckheet någorlunda finner sigh wara berfijat; skal hoos sigh så icke tänckia thet wara nogh/ at han i sielfwe Siukdom hafwer grannelighen most tagha sigh til wara för thet/ som honom aff Medicis affrådt är/ och han må nw så säkert fölia sin appetit, och göra hwad honom förekommer. Sådana Tanckar hafwa bracht mången om Halsen/ i thet at Siukdomen hafwer yppat sigh på nytt igen/ hwilken tå fast fahrligare är/ än han förr warit hafwer: Ty tå kan han the uthmattade Kraffter snarare öfwerwinna/ ledes en ther til medh at brwka medicin, ey heller kunna Kraffterne tå offta någhon uthstå/ såsom til Siukdomens Uthrootelse högnödigh wara kunde. Hwarföre skola the som nys aff Siukdomar på Beenen komne äre/ grannelighen uthi sin Diæt sigh tagha til wahra/ at the sine blöde Kraffter icke förspilla/ och sigh i samma eller någhon wärre Siukdom nidstörta igen; uthan på alt sätt beflijta sigh/ at the kunna sina förre och förlorade Kraffter recuperera och igen winna.

Och oansedt/ at en finner sigh tämligh wäl/ så och någhot aff Siukdomen i Kroppen wara qwar lefft/ hwilket lättelighen aff någhon faut som i Diæten skeer/ kan upredt och på Banen bracht warda. Såsom och Hippoc. lib. 2. Aphor. 12. sägher/ quæ in morbis relinquntur, recidivas facere solent. Är thet för then skul ey rådeligit at man gör sigh så säker/ uthan om man någhot tekn finner til någhra afflefwor/ man tå genom någhot lindrigt Medicament som Kroppen ey swaghar them uthförer: Ty in declinatione morbi eller i Siukdomens afftaghande äre humores coquerade och lättlighare at moveras: och sedhan at man wällier then Spijs som Maghan icke beswärar/ gifwer myckit öfwerskått: Uthan then som lätt förtäres/ gifwer gott Blodh och ringa öfwerflödigheter. Så skal man och achta sigh at man icke gifwer Maghan för myckin Spijs på en gångh/ äte heller flere gånger/ och hwar gångh för Måltijdh bestryka Maghan/ medh stärkiande saker/ såsom medh Muskot/ Mastix/ Malört/ Krusmynte-Ollia/ etc. Inwärtes skal man och brwka thet som then Naturlighe Wärman i Maghan kan förmeera/ och hiertat sampt alal kraffter styrkia. Doch måste här orsaken til swagheten wäl ansees/ at the brwka thet som kan dissipera thet reliquias som aff siukdomen qwar leffde äre: Såsåm til Exempel/ om ännu någhon onaturligh heeta qwarleffd är/ man tå brwkar thet som tillika stärka och kyler/ såsom Rosen Conserw/ etc. Och sedhan granligen achtar sig för thet/ som förökar then omåttligheten/ aff hwilka hans plågor sitt ursprung hafft hafwa/ såsom i förbemälte fall: För hitzige Dricker och Spijs/ swårt arbet/ hastige affecter, hitzig Lufft/ såsom ock kall: Ty then ena tänder aff sigh sielff heetan up/ then andra per accidens eller aff en händelse/ i thet at hon tilstoppar Swetthålen/ och förhåller så the hitzige Dunster qwar i Kroppen som uthgå borde.

För all ting så måst en man som nyligen aff siukdomen upstånden är/ medh Venus intet hafwa någhot beskaffa/ för än som han til sina fulla kraffter kommen är/ fast han hennes irritamenter än hoos sig känner/ (hwilket pläghar och wara et wist tekn hoos en man/ som hafwer illa warit siuk/ at han ther ifrån upkommer.) Man hafwer wäl mångha Exempel ther om så wäl hoos högha och lågha/ hwilka genom thetta otijdighe spelende/ spelendes hafwa/ antingen sigh ifrån Lijfwer spelt/ eller i obotelige siukdomar kastat. Orsaken är/ at then Subtileste och bäste deelen aff Födzlet/ och then Liflighe Fuchtigheet/ hwarigenom/ the uttorkade/ och aff siukdomen uthmartlade Ledemoter skulle medh blifwa feuchtade och stärkte/ blifwer Kroppen beröfwat/ och lijka som Gräddan aff Miölken afffskumat: Hwar utaff Kraffterne som nu begynna at tiltagha/ förfalla/ och i en hast gå til intet.

Thesse är the Medhel som en Waklande Sundheet igenom kan errättas/ och huru the så wäl i Gemeen som i Synnerheet til sitt rätta brwk skole förde blifwa. Then som alla thesse Reglor ey i alt så strängelighen observera kan/ han göre thet doch så nogha han hinder. När man genom thesse medles misbruk faller uthi åthskillighe Krankheter/ så länder thet til then andra Mediciniæ Deel at sökia effter medel: Then som lärer/ huru man aff Siukdomar til Sundheten skal hielpa them som henne mist hafwa: Hwilken deel iagh medh GUdz Nådighe tilhielp/ ofta tänker til thet Geemena bästa framdeles låta uthgå/ ther Gudh migh Lijffztijdhen så länge unnandes warder/ och iagh finner at thetta enfaldighe Wärket wäl uptaghet och uthtydt blifwer. Then högste Gudh låte alt hwad här handlat är/ wara sino Helgha Nampne til ähro/ och whar och en Christen Menniskia til timligh och ewigh wälfärd.

ENDE.