Thet Swenska Språketz Klagemål
|
Thet Swenska Språketz
Klagemål/
At thet/ som sigh borde/ icke ährat
blifwer.
Tryckt i Stockholm/ hoos Henrich Keyser/
Åhr 1658.
Swenskälskande:
Dän Rösten som så wijda
Kring Skogen til mitt Boo/
Har hörtz nu länge quijda
Och spilt min bästa Roo/
Har migh befalt at säya
För eder hännes Ord/
Och intet mehra wäya
Them låta blifwa spord/
Til mina Jagh tigh sänder/
Sade han/ nu tala så
Som iagh tigh bäst är känder
Och tu tigh minner på.
Skogekär Bergbo.
MEdh rätta iagh migh klagar/
Vthöfwer thet föracht/
På mine gamble Dagar/
Jagh blifwer vthi bracht/
Jagh som hölts förr i ähra/
Vthi så månge Land/
Dijt migh har welat bära/
Mitt Fålck medh wäpnad Hand.
Medh theras Regemente/
Aff them iagh brukat war/
Bleff iagh/ när iagh them tiente/
Hoos andra uppenbar.
Tå lades Greskan neder/
Tå glömdes bort Latin/
Hoos hwem som thet war Seder/
At wörda Språken sijn.
Om thet altijdh förachtas/
Som älst och gamlast är/
Kanske må thet betrachtas/
Om iagh ey hålles kär?
Jagh hade welat meena/
När iagh min Ålder seer/
At iagh therföre allena/
Nu skulle älskas mehr.
Men skall iagh thet åthniuta/
Migh länder thet til Skam/
The Döttrar migh förskiuta
Jagh hafwer burit fram?
Om the än sköne ära/
Och täckias Vngom wäl/
(Som altijd thet begära
Hwad skönt är/ vthan skäl)
Hwem wille tå besinna/
Hwad Heder och hwad Prijs/
Then samma skulle finna/
Tilbörligt aff en Wijs:
Som Modern är för alla
Them han har kärlek til?
Them hwilke han befalla/
Sin Hugh och Hierta will?
Jagh hafwer aflat många/
Och wänt en Moders Lön/
Nu effter tijden långa/
Aff mine Foster skön.
Migh sielff iagh hade lofwat/
Mehr Hugnad än förtreet/
När iagh migh sågh begåfwat/
Medh sådan Ymnigheet.
Men nu/ hwad kan migh båta/
Medh Fostret blifwa känd/
Som Modren wil förlåta/
Och är ifrån migh wändt?
Om Fremmande migh skämde/
Tå gåfwe iagh thet til:
Min Lycka thet betämde/
När iagh ey hämpnas wil.
Nu finnas mine ägne/
Migh aldramäst emoot;
Nu äre the så trägne/
Til min förnedrings hoot.
At iagh är theras ägen/
Så litet achtas iagh.
Til spott är hwar benägen/
Mot then som reda är swag.
När mine Systrars Minne/
Är effter theras Död/
Så friskt i hwars mans Sinne/
Och lijder ingen Nödh.
Romaren är förswunnen/
Doch talas Romerskt Mål.
Rätt som man wore bunnen/
Til thess Beröm och Prål.
Thet måste alt beskrifwas/
Nu medh Latinske Ord/
Som intet kunde gifwas/
Och ingen blifwa spord/
Jgenom migh/ som både/
Så Gammal är och Rijk/
Ach må iagh intet råda/
Altijdh Latinen lijk.
Jo/ hwij skal iagh bekänna/
Migh wara mindre wärd/
På något sätt än thenna
Vthi then ganska Wärd?
Om Språken intet dömes/
Som om gemene ting/
The hwilke så berömas/
Som Hugen faller kring.
Menniskian ähr för ringa/
Här döma något om.
Bequäme finnas inga/
Til fälla sådan Dom.
Wij äre mehr än alla/
The Ting GVdh hafwer giordt.
Thet måste alt omfalla/
Ehuru thet är stoort.
Först Mannen sielff förswinner/
Och är en ringa Tijdh.
En gång och Jorden brinner/
Så mächtigh bredh och wijd.
The höge Slått och Fäste/
Stå the än tusend Åhr/
Thet minste medh thet bäste/
Doch en gång ända fåhr.
Oss bör man intet föra/
Jbland thet som förgås:
Thet Tijden kan förstöra/
Och Wädret när thet blås.
Förr än thet alt wardt skapat/
Tå wore wij nu til.
Och när alt är förtappat/
GVDH oss behålla wil.
Fåfängt sigh then tå quälde/
Som sökte weta wist/
Hwad Språk Gudh hälst vthwälde/
Til bruka först och sidst.
När Gudligh tingh besinnas/
Aff then förgängligh är
Hwad Sanning skulle finnas/
J thetta Mörker här?
Hwad Konung wil sitt Ställe/
För andra träda aff?
Hans Macht än mindre gälle/
Kring Jorden och kring Haff.
Han hafwe nyligt rijke:
Han ware sielfwer swagh:
Hwem är mehr än hans lijke/
At föreskrifwan Lagh?
Så länge han GVdh känner/
Allena öfwer sigh/
Han ingen mehr bekänner/
Sigh högre/ rätteligh.
Skal iagh tå stå tilbaka/
När någon fram om går?
Och något Rum försaka/
Ehuru högt iagh står?
Therföre at iagh ähras/
Så litet hos så få?
För thet at sigh beswäras/
Thet andra om migh gå?
Ney ney iagh wil behålla/
Then wördning iagh har fått/
Och kan sielff intet wålla/
Til the gemenas Spått.
Ey eller må iagh klaga/
Så högt there öfwer mehr
At migh så fåå behaga
Som iagh nu offta seer.
Min Högheet migh thet nekar/
Mitt wärde moot migh står/
Och på the andra pekar/
Them och så illa går.
Mitt ädle Sinne drifwer/
Migh heller til min Macht/
At medh thet iagh nu skrifwer/
Emoot stå mitt föracht.
Än at medh snöpligh quijda/
Onödigt låta see/
Hwad iagh migh såger lijda/
Och hafwa för ett Wee.
Förachtet wil iagh wijsa/
Hwad Orsak är ther til/
Ther effter iagh bewijsa/
J bäste Ordning wil.
Och låta sidst förnimma/
Medh Spådom sann och klar/
Af hwem/ hwad Tijd och Tima/
Jagh blifwer vppenbar.
J många andra Länder/
Jagh länge brukat war/
Är nu snart som okänder/
J Swerige allenast quar.
Ty när iagh bleff förandrat/
Ther vthe och förwänd;
(Ther mädan iagh har wandrat/
War offta wäl bekänd/)
Gaff iagh migh hem tilbaka/
At sättia i bättre Roo;
Och kunde ey försaka/
The Göthar som här boo.
Then Kärlek alle draga/
Til sijne Fäders Bygd/
Migh kunde så betaga/
Jagh hölt thet för en Dygd:
At til then Orten wända/
Mit Vthsprung war vthaff/
Ehwad tå måtte hända/
Hijt hem iagh migh begaff.
Then Tijdh iagh här har warit/
Så sedan såsom förr/
Än iagh vth hade farit/
Try tusend Åhr migh gör.
Medh en tilbörligh Heder/
Är iagh förr wördat här/
Til thess at iagh så neder
Omsijder kommen är.
Nu för en Tijdh begyntes/
Oskäligt mitt föracht/
At som en Blygd thet syntes/
Hwad iagh hälft hade sagt.
Här talas altijdh mehra/
Medh andra Måål än migh.
Och skal man någothera/
At lära önska sigh/
Så läres för alt annat/
Än som iagh läras kan.
Jagh weet then som skal sannat.
Här är så mången Man/
Then tiugu Åhr tillijka/
Och then än tiugu Åhr/
Har wistas vthi Rijke/
Och intet migh förstår.
När Babylon förstördes/
Medh Högheet sin och Prål/
Kan skee tå intet hördes/
Så mångahanda Måål.
Jnfödde flitigt lära/
Främmat the höra här.
Vthlänske hålla i ähra/
Alt hwad som theras är.
Hwad samquäm här anställes/
Är som thet wore skam.
J hwad Taal hälft ther fälles/
Medh Swenska komma fram:
Nu hälsas intet mehra/
Ey biudes fahra wäl/
Om thet ey skeer etthera/
Medh tyske Ord man stiäl/
Eller och kanske medh Franske;
Thet Liudet är så sött/
At the man migh förwanske/
Som ringa blijwer skött.
Ehwart vth man sigh wänder/
Nu höres alt Monsör/
Så känder som okänder/
Straxt swarar Servitör.
Hwem Adels Nampnet gifwes/
Ehurudant thet är/
Thet effter Tyskan skrifwes/
Som them nu är så kär/
The hålla sigh för wara/
Mehr ädle medh tyskt Nampn.
Och låta migh så fahra/
Rätt som then andras Hampn.
Jagh finner många bära/
J Swenska Kyrckior in/
Rätt såsom för en Ähra/
The tyske Bökren sijn.
När Barnen skole läsa/
Til/ heller ifrån Bord/
Föräldrarna them snäsa/
Skeer thet medh Swenska Ord.
När man en Vthländsk frägar/
Om han migh lära wil/
Han påkkandes straxt säger/
Hwad gagnar migh thet til?
Mitt Språk är myckit bättre/
Migh stygges thetta här.
Sigh så i Sinnet sätter/
Thet bruka hwar han är.
Han talar medh the ringa/
Medh höge lijka så/
Och finner bland them inga/
The honom ey förstå.
Thet är the Swenskes Ähra/
At the så många Tal/
Så färdigt kunna lära/
Alt hwad them sätts i Wal.
Doch borde them at hålla/
För the Vthländskes Skam:
(See the sigh sielfwe wålla
At the så sättias fram)
J thet the intet willa/
Och kunna ey lära migh.
Tro intet göra illa/
At dyrka sitt och sigh.
Hwem ey wil vppenbara/
Sigh kunna mine Ord/
Må ingen eller swara/
På hans sätt/ blir han spord
Ty mången kan och blyges/
bekänna thet han kan/
At han tå öfwertyges
En . . . . Man.
Sigh ingen effterrätte/
Hwad Höge göra må:
Thet år nogh til vthrätta/
Widh Regementet stå.
Them bör thet kunna mehra/
Än Folcket i gemeen/
Som hafwa til regera/
The andra hwar och een.
Man weet thet/ medh hwad Vnder/
Then Öfwerheet nu beskärd
Är til at lefwa under/
Så månge Språk har lärdt.
Lemarna ey behöfwa/
Thet Hufwud weta wil/
Men skal migh någon öfwa/
Står thet mehr andra til.
Doch skal han migh behaga/
För thet iagh hemma är/
Och kan iagh nu ey klaga/
Thet iagh ey hålles kär.
Thet är en tijdh förhänder/
Och lyser innan kort/
At han doch mehra wänder/
Sigh från the andra bort.
Tå skal han intet lijda/
Någorstädz mitt Föracht.
Thet iagh mehr skulle quijda/
För thet iagh hafwer sagt.
J medler tijdh iagh ängslas/
Och önskar wara frij/
Rätt såsom then ther fängslas/
J Banden han är ij.
När iagh weet många dölia/
Then Prijss migh ärnad är/
Medh Mörker öfwerhölia/
Mång Skriffter här och ther.
Jagh weet Arbeten liggia/
Som intet komma fram/
Ehwem them wille vthtiggia/
Aff fruchtan för then skam/
För min skuld blir them gifwin.
Swenskt Godz thet gäller minst/
Fins Book på vthlänsk skrifwen/
Är där på större Winst.
Men intet skal then ena/
Ovidius dyrkas så/
Rätt som han wore allena/
Then Vnge läsa må.
Ey Seneca berömas/
För sijn sångfulle Skrifft/
Ey heller Plautus dömas/
Ensam i lustigh Dicht.
Jagh kan en gång vpwäckia/
Then vthi Orden all/
Jagh noghsampt wil vptäckia/
Hwad han framföra skal.
Fast nu sigh ingen drijstar/
Til göra något Proff/
Är intet thet them brister/
The Ord them görs behoff.
Om Judarnas Bedriffter/
Och alt thet them är händt/
Medh the Chaldeers Skriffter/
På Swenskan finnes wändt.
GVdz Lagh och CHristi Wilia/
Förstås aff mine Ord/
At ingen kan åthskillia/
Hwar hon är bättre spord.
Om Christoffer och flera/
The hade nogh aff migh/
När the til at förmehra/
Swensk Lagh/ beflijta sigh.
Hwij skulle iagh tå inthe/
Nu så wäl räckia til?
Är thet som iagh ey hinte/
At man migh omgå will?
Ney ney/ men the förswäria/
Förthenskuld mitt förswar/
Migh ingen först wil wäria/
Och göras vppenbar.
Således intet hände/
Vthi the Grekers Land.
Hwem Språket ther ey kände/
Gick honom så i Hand.
At han hölts för ett Under/
Ehwart han gick omkring/
Besågs ther alle stunder/
Som en ny sälsam ting
Then som hoos them war främa/
Man för Barbarer hölt/
Ther måste han sigh skäma/
För thet han intet wölt.
Wijs hölts then intet wara/
Som hade ey Greska lärt/
Och intet galt förswara/
Thet Mål han hade kärt.
Han måste straxt förandra/
(Och fick napt see sigh om/)
Sin Drächt/ lijk medh the andra/
J Staden tijt han kom.
På thetta Sätt föröktes/
The Grekers Macht och Flor
Jfrån alt Folck tijt söktes/
Som til en marcknad stor.
At goda Seder lära/
Och känna theras Taal.
Then Ort hölts rätt i ähra/
Ther Dygden hon war faal.
J Rom gick sammalunda/
Och effter samma Art/
Som theras Macht tilstunda/
Bleff Språket reent och klart.
När thet sin Wördning miste/
Snart Wäldet och förswan/
Så at vppå thet sidste/
Man inthetere fann.
Så länge the vthstängde/
Hwad främmande them war/
Och intet vthlänskt mängde/
Så bleff Latinen quar.
Ther effter drogh hon tädan/
Then gode Systren mijn/
Och lempnade them sädan
Oächta Dottren sijn.
Man troor thet kunne hända/
Jagh giorde lijka så/
Och wille migh bortwända/
Från them som migh försmå.
Men thet är från mitt Sinne/
Fast långt/ och aldrigh tänckt/
Jagh blifwer quar här inne/
Ehuru iagh är trängd.
Här wil iagh ännu blifwa/
Förthenskuld synnerligh/
At ingen kan migh drijfwa/
Aldeles vth för sigh.
Och som the Swenskes Wälde/
Än intet fullwäxt är/
Jagh migh nu fåfengt quälde/
Til at förbijda här.
Här effter alle Dagar/
Och medh thess tilwäxtz Åhr/
Min Wördningh mehr tiltager/
Och mehra dyrckan fåhr.
Nu restar migh förklara/
Thet intet är mitt Feel/
Om iagh ey säyes wara/
Så skön och rijk/ och heel.
Orsaker äre många/
At iagh förachtat är/
Och vthaff Tijden långa/
Vthsprungne flyta här.
Thet första som migh skadar/
Min ägen ålder är/
Them aldramäst beladar/
Migh lära medh Beswär.
The äldste Orden mina/
En stoor deel intet weet;
En deel i Skriffter sijna/
Medh them gör mäst förtreet.
Seer man at alle andra/
Här brukelige Tingh/
Med Tijden sigh förandra/
Och gå som i en Ring.
Thet som en Tijdh war Seder/
Är en gång nederlagdt/
Och när thet är ladgt neder/
Tages åter vthi acht.
Ty emoot Öden strijda/
Är fåfängt biuda til/
Wij moste thet förbijda/
Hwad GVdh han hafwa wil.
Therföre intet gäller/
När intet Tijder är/
Man sigh moot Tijden ställer/
Och gör sigh tå beswär.
Om iagh nu brukad blifwer/
Fast på ett annat sätt/
Än Lagen migh beskrifwer/
Och iagh är förr hoppsätt/
Så skrifwes iagh medh rätta/
Som bruket är idagh/
På wåre Bygder slätta/
J wåre Bönders Lagh.
J Fall at något seeltes/
Är thet loffgifwit tå/
Aff migh sielff/ migh tildeeltes/
The Ord man bruka må.
Och intet främat taga/
Fins iagh ey räckia til/
Thet ingen kan doch klaga/
Som rätt betänckia wil.
Än tusend Ord iagh äger/
Som vppå andre Mål/
Man ännu intet säger/
Ehuru är theras Prål.
Then Orsak iagh än finner/
Til mitt föracht/ är then
J hugen intet rinner/
Vppå the Swenske Män.
Än altijdh Krijgh och Örligh/
Och ridderligh Bedrifft/
Hoos them är funnen görligh/
Wanähra til min Skrifft.
När andra bruka Pänna/
Och skrifwa alt som mäst/
The lära Bössar spänna/
Och heller rijda Häst.
Hoos Götharna thet hände/
Som wunne förr Atheen/
Thet rådhslogz at man brände/
Ther Bökren i gemeen.
Ney stegh en vp at swara/
Tå blefwe the som wij/
Orädde för all Fahra/
Widh Krijget swefwas ij.
Så länge Greker öfwa/
Sitt läsande i Book/
J Säkerheet the töfwa/
Til thess the äre i Ook.
Oss wåre Wapen hielpa/
Til Segher här och thär.
Them theras Böker stielpa/
Som the mäst hålla kär.
Så talade tå thenna/
Så meente alle slätt/
At theras Böker bränna/
Thet wore intet rätt
Aff sådant theras Sinne/
Och sådan Lust til Krijgh/
Är litet vthi minne/
Om the förgäta migh.
Doch medan en deel fächtar/
Skal iagh förordna them/
Som prijsar och vrsächtar/
Här effter Götha Män.
En Orsaak vppenbarligh/
Är och til Swagheet min/
The månge Vthtågh fahrligh/
Mitt Folck vhr Länder sin.
Giordt hafwer/ kring om Jorden/
Så offta hijt och tijt.
At iagh är minskad worden/
Aff theras wandringz nijt.
Två gångor femton Härar/
Jagh fölgde vthur Land/
Men thet migh än beswärar/
Thet gick them så i Hand:
The kunne fåå tilbaka/
Sitt Land och sädan migh/
Förglömde när the smaka/
Then Lust the sökte sigh.
Ty mäst när som the tyckte/
At Swerie war förträngt/
Som Swermar the vthryckte/
J andra Länder långt.
J månge Åhr the fore/
Then heela Asien om/
Och hwar the förste wore/
Mehr hopwijs effter kom.
Medh them iagh war tillijka/
J Spanien/ Wälske Land/
Africa/ Franckerijke/
Bort öfwer Siö och Sand.
Thet blefwe långt iagh sade/
The Kungars Nampnen nu/
Som migh i Sälskap hade/
Til Ottetijo siw/
Från Berick/ then iagh kände/
Som först vhr Swerige drogh/
Til Rodrick tå min ände/
Jagh vthi Spanien togh.
Thet Land them gick tilhanda/
En deels behölt migh quar/
En deels migh ihop blanda/
Medh Målet som ther war.
Så at iagh lempnad finnes/
Ännu på mången Ort/
Hwar aff thet sigh påminnes/
Hwad Göthar hafwa giort.
När the som migh så förde/
Then heela Wärden om/
Ther blefwe nu förstörde/
Jagh hijt tilbaka kom
På Folck iagh fann förswagat/
Mitt Fosterlandh och migh/
Som iagh har offta klagat/
Medh the långsamme Krijgh.
Ther effter gick migh wärre/
(Fast aldrigh Rijket här/
Aff Vthländsk Macht och Härre/
Än öfwerwunnit är)
Thet bytes om then Lära/
Och then vhrminnes Troo/
Som förr hölts vthi ähra/
Hoos them i Swerige boo.
Så mycket thet them hielpte/
Så skadade thet migh/
Thet war thet migh först stielpte/
Och skämde synnerligh.
Min Owän bleff tå snarligh/
Then som förr war min Wän/
En sådan Mootgångh fahrligh/
Förnam iagh aldrigh än.
The CHristi Nampn bekände/
Här inne aldraförst/
Moot migh sitt Haat vptände/
Aff en mordgirigh Törst.
Alt thet the funno skrifwit/
Som sigh tildragit war/
(Om något war än blifwit/
Alt ther til lempnat quar)
Aff Fruchtan thet vpbrändes/
At ey i någon Skrifft/
Then förra Gudztienst kändes/
Och lempnas thess Förgifft.
Hwart Altar kastas neder/
Hwar Högd han reeffs i Grund/
Hwar Kyrckia medh sin Heder/
Hwart Offer och hwar Lund.
Thors/ Odens/ Friggas/ Säte/
Beläte/ Brunnar/ Trää/
The skulle så förgäta
Medh Tijden ä och ä.
Medh rätta the förgiorde/
Alt thetta och medh skäl/
Them intet annars borde/
Thet war altsammans wäl.
Men migh ther hoos antasta/
Och migh vthrota slätt/
Må hwar man billigt lasta/
Som thet war föga rätt.
Jagh kunde litet wålla/
Om thet medh migh beskreffs.
Hwad the för Truldom hålla/
Thet onda här bedreffs.
The gamblas Brister warna/
Hwar man them skriffne seer/
Och göre oss förfarna/
J all wår Handel mehr.
Then Christne sanna Lära/
Hade än så säker stått/
Och intet mindre ähra/
Aff mine Böker fått.
Apostlarna hijt sändes/
Wäl wiste på hwad Sätt/
Medh mindre at iagh brendes/
GVdz ord stadfästes rätt.
Then helge Herbertz lärde/
Predikan/ mehra dreff/
Än Eelden han förtärde/
Som migh påkastat bleff.
Ansgarius medh then gode/
Staffan och Adalwart/
När the beweckte/ bode/
Medh lämpa Fogh och Art/
Vthrätta mycket mehra/
Än som all Skrifftens Brand/
Kung Biörn och andra flera/
Här bruka i wårt Land.
At Heimer lät borttaga/
Vpsala Kyrckians Guld.
Är mindre til beklaga/
Hans stoora Grymheetz skuld/
Än Oloff Skått Kung öfwar/
Som flere Kyrckiors Prål/
Och mitt beröm bortröfwar/
Til Spått sitt ägit Mål.
Men sädan hwad Orsakar/
Then högste Präst i Rom/
At han migh och försakar/
Och fäller sådan Dom/
Thet iagh på alle ställe/
Vthrotas måtte här/
Latinen måtte gälla/
Allenast här och thär.
At Mässor/ Böner/ Sånger/
Anstältes på Latin/
Och sände månge gånger/
Hijt stränge Påbudh sijn.
Aff honom aldrigh wänte/
Jagh migh ett sådant Hoot/
Och aldrigh thet fortiente/
At han migh war emoot.
När iagh thet lidit hade/
Jn moot siwhundra Åhr/
Sigh ännu moot migh lade/
En annan Mootgång swår.
Man vndslap här then Willa/
Och thet Affguderij/
Som Påfwen wil inbilla/
Men iagh bleff intet frij.
Jagh bleff än mehr beswärad/
Och miste mitt förswar/
Och wardt nu mindre ährad/
Än iagh tilförne war.
Alt hwad som aff Papister/
Beskrifwit war medh migh/
J hastigheet iagh mister/
Jgenom theras Krijgh.
Medh sigh min Heder förde/
Then stålte Biskop stoor/
Som mitt Beröm förstörde/
När han vhr Landet foor.
En Brask thet samma öfwar/
Aff Östergötlandz Stifft/
Han Swenske Böker röfwar/
Och hwad thär fans för Skrifft.
The Gamble Göthars långe/
Rijmböker han borttogh/
Och theras Wijsar månge/
Hwar på Historien stogh.
Ty alt hwad låfligt giordes/
Och ridderligh bedreffs/
J Gambletijden/ spordes/
Och alt medh Rijm beskreffs.
The Greker ingen glömer/
Som togo Troya in/
För thet at them berömer/
En Grek medh Rijmen sijn.
Mehr gagnar them the funne/
Homerum til sitt Loff/
Än alt thet som the wunne/
Medh heela Paris Hoff.
När the hans Skriffter miste/
Är och alt theras Roos/
Som ingen nu mehr wiste/
Aff them och slätt sin koos.
Migh är thet än i Minne/
Doch medh mitt störste Wee/
Hwad Hieltar sigh här inne
J Swerige låte see.
Jagh sågh Achillis lijke/
Och then ey mindre war/
Än then som Troyæ Rijke/
Togh vnder sitt Förswar.
Jagh sågh och mins allena/
Then ingen Förmånn gaff/
J Wackerheet Helena/
Som mycket säyes aff.
Men ach! Jagh migh påminner/
Jagh sågh tilförne här/
Then intet öfwerwinner
Homerus som än är.
Altså är nu förswunnin/
The GöthaMäns Bedrifft/
När intet blifwer funnin/
Mehr om them någon Skrifft.
För them iagh intet quijder/
Them war en Dödh beskärd/
För Skrifftens skuld mehr lijder/
Som ingen Dödh war wärd.
Hon hade tient at blifwa/
Så länge Wärden står/
Så länge Folcken skrifwa/
Så länge Solen går.
Hon fördes som iagh sade/
Vhr Landet medh the twå/
Papister/ som nu hade/
Alt hwad the kunde få.
Widh theras Tijdh tilhopa/
Hwar aff thet här och thär/
Än finnes kring Europa/
Ther thet minst achtat är.
J Rom en deel förwaras
Til födo Matk och Maal/
Kan en gångh vppenbaras/
Och frijas vhr thet Quaal.
När man först böriar leta/
Tå skal man finna på/
Och flere Rum få weta/
Hwar thet än dölias må.
Förvthan thet förtalde/
Föracht och hinder stort/
Migh intet ringa qualde/
Then Skadan migh har giordt.
The främa Kungars Wälde/
Vthaff the Jutars Blodh/
Som Swenskom wedergälde/
Så theras Wilia godh:
At när the äre tagne/
Aff ett frijwilligt Waal/
Tå äre the vthdragne/
The Swenske til stoort Quaal.
Tå hafwa the vthplundrat/
Archiver och Cantzlij/
At mången sigh förvndrat/
Har på thet Tyrannie.
Thet til min Prydna lände/
The fööra träget bårt/
At göra så min ände/
Så framt the kunde kårt.
The Runasteenar stoora/
Nu intet lempnas quar/
Och söchtes til förloora/
Alt hwad i Swerige war.
Thet måtte synas Vnder/
Om iagh och lempnad är/
Som lefwat har in under/
The grymme Härrar här.
Omsijder war min ägen/
En Konung aff Swensk Blodh/
(Altså är Lykkan trägen/
Mot migh och aldrigh godh.)
Then migh ju så förfölgde/
Som någon hade giordt/
Sitt Haat nu intet dölgde/
Ehuru thet war stoort.
Til Pålandz Rijke krönter/
Kung Sigismundus bleff/
Aff hwem iagh så wardt lönter/
At han migh och fördreff.
Tå fans en wäldig Hielte/
Från Södermanna Land/
Som i Förswar sigh stälte/
För migh medh Swerd i Hand.
Om han ey funnitz hade/
Tå wore Swerige Trääl/
För Frijheet Wår sigh lade/
Then samma vp medh skääl.
Jnbördes Krijgh förderfwa/
Then som them förer/ mäst.
Doch offta the förwärfwa/
Then Frijheet them är bäst.
Tilförne the migh skämde/
Och wore nogh til meens/
När Göthar intet stämde/
Medh Swenske öfwereens.
Ty Nyie gånger hände/
At thesse Rijken tw/
Sigh från hwar annan wende/
Från Magogs Tijdh til nu.
En Konung Swerige hade/
En annan Götha Land/
Jnbördes sigh tilsade/
The både/ Mord och Brand.
J medler Tijdh migh härier/
En thär then andra här/
At iagh/ när hwar sigh wärier/
Hoos både plågad är.
Så mycket ondt migh mötte/
Så olycksam iagh war/
Så mången migh anstötte/
Och på migh händer bar.
Min Tröst är thet allena/
Ehuru iagh war trängd/
Bland andre Språk orena/
Står iagh nu oförmängd.
Ty hwarken Ninus räckte/
Sitt Regemente hijt/
Ey heller Cyrus sträckte/
Til mitt Folck/ sitt Gebijt.
När Alexander lade
All Rijke vnder sitt/
Han intet wunnit hade/
Moot thetta Folcket mitt.
Och Cæsar näpligh hinner/
Jn til thet Swenska Haff/
Sitt wäldes Gräntz thär finner/
Och moste draga aff.
Jagh kom/ Jagh sågh/ han sade/
Men intet mehr/ iagh wann/
Hans Ståltheet nederlade/
Thet Motstånd han här fann.
Än finnes Danmarcks Krona/
Förd wara til Wien/
Aff them som intet skoona/
The Språk man håller reen.
Och flere Grannar mijna/
Betwungne aff vthländsk Macht/
Som såge Språken sijna/
J största Willan bracht.
Thet må iagh intet klaga/
At medh vthrustad Häär/
Owänner mijna draga/
Emoot migh hwar iagh är.
Thet skulle intet lijda/
The mijne Kämpars Modh/
Beredde/ för migh strijda/
Och wåga Lijff och Blodh.
Ney thet skal aldrigh finnas/
At iagh i ypet Fält/
Aff någon skulle winnas/
Som sigh har moot migh stält.
Medh hemligh Krijgh iagh plågas/
Medh List och medh försåth/
Om en gång något wågas/
Så skildes wij snart åth/
The låta see sigh Wänner/
The som migh hata mäst/
At then som them ey känner/
Han troor them aldrabäst.
Hwem skulle migh förswara/
För Falskheetz stoora Macht/
All ting är samma Fahra/
J Wärden vnderlagdt.
En Owän vppenbarligh/
Then hatar man igän/
Men then är mehra fahrligh/
Som synes wara Wän.
The Fremmande hijt komma/
Från andre Land til boo/
Här synes oß så fromma/
At man them mehr skal troo.
Hwad vthan migh befinnes
J sanning/ intet är
Aff Nöden/ thet påminnes/
Jgenom mitt Beswär.
Hwad oß Wulff Gyler tiente/
Hwad Bernhard Melen war/
Then som man här förlänte/
Wårt Calmar i förswar.
Conrad von Phy och flera/
Them man sigh litte til/
Jagh nu medh sådant mehra/
Vpräkna intet wil.
Här effter wij förmoda/
Mehr Trooheet finnas skal/
Aff the vthländske goda/
Som sättias här til kall.
Stoor hielp wij hafwa funnit/
J wåre sidste Krijgh/
Och medh them Segher wunnit/
Som oß förbunde sigh.
The hålla i stoor Ähra/
Wårt Folck/ wårt Mål/ wårt Land/
Fast the olijke ähra/
Som Hampna til wår Strand.
The Språken intet wåla/
Thet är mäst theras skuld/
Som i sin Handel snåla/
Allenast dyrcka Guld.
En deel aff them vthstänger/
Wårt Folck/ aff theras Winst/
Och ther widh Swenske Dränger/
Ju brukar aldraminst.
Men wåra ägne skrifwa/
På Taflor Tyske Ord/
Som här vthängde blifwa/
At göra sigh kungiord.
En Swensk skäms intet sättia:
Här sälies Swediskt Bijr;
En skrifwer medh stoor flättia/
Gut Wein verkaufft man hijr.
Jagh weet här många wandla/
Aff allehanda Fålck/
Som intet kunna handla/
Medh oß förvthan Tålck.
The kunna intet alla/
Migh lära medh en hast/
Thet skulle mången falla/
Omöijeligit fast.
The må lijkwäl besinna/
Hwar Kunglig Sätet är/
Ther bör man Språken finna/
Mehr hedrade och skär.
Them borde migh doch lära/
För thens skuld som här boor/
Fast någon mindre ähra/
Migh elliest wärdigh troor.
Men offta får iagh höra/
Hwar Gudztienst hållas skal/
At Tyskars Liud förstöra/
Then Swenske Sången all.
Medh annat Språk instämma/
Och medh ett fremma Liud.
Är intet sigh bequämma/
Til at rätt prijsa GVDH.
Men at iagh intet klagar/
Mehr om vthländskes Feel/
J thet migh minst behagar/
Är mäst the Swenskes Deel.
Hwij må the sådant lijda/
Hwij görs här intet til?
På oss the skulden wrijda.
Thet sägz at man så wil.
Them någon Gunst beskärde/
The Phœbi Systrars Chor/
Och hållas wara lärde/
Thet man och om them troor.
Hwarföre må the öfwa/
Så litet Lärdom sijn?
Och intet medh migh pröfwa/
Til theras Prijs och mijn?
Them borde sigh förswara/
För theras Grannars Spee/
Och en gång vppenbara/
Thess Feel som åth them lee.
Hwem får iagh som bewijser/
Then Lögn oss lägger på/
En Oloff Worms som prijsar/
Hwad Danskt hälst wara må?
Pontanus och the flera/
Medh Falskheet gifwa an/
At Danskan Heder mehra/
Aff Åldren pröfwa kan.
Hwad är thet Swenske rädas/
Som skrifwa intet mehr?
Så wäl som iagh the hädas/
At man ey Böker seer.
Åth them ther effter fräga/
Wij säya medh stoor skam/
Thet wij nu intet äga/
Som wärt är wijsas fram.
På elfwe Språk nu trykkes/
Calpijn/ migh vthelagt/
Hwad må thet Wärden tykkes/
Om oss/ aff thet föracht?
Ja ther ij/ en vthtydde/
Hwad thet Ord Gothus war/
Han säger at thet lydde/
En groff och plumper Kar.
O tu för alla grofwa/
Then aldragröffste Took/
Som aldrigh war til Hofwa/
För tu thet skreff i Book.
Fans någon then ey wiste/
The Göthars ädle Blodh?
Och någon then ey prijste/
Thess ridderlige Modh?
Vp vp aff eder Dwala/
Förswarer nu hwar sigh.
J måste och så tala/
Och stunom lempna Krijgh.
Hwad hielper alt allena/
Bedrifwa något stoort?
Skal Wärden så få meena/
Om thet j hafwen giordt.
När Wärcket ändat blifwer/
Så ändas edert Roos/
Så framt then thet beskrifwer/
Han icke är ther hoos.
Men ingen wil nu böria.
Then något högre är/
Han blygz at man skal spöria/
Thet han har Skriffter kär.
The ringa från sigh skiuta:
Aff alt Arbetet wårt/
Är ingen Frucht til niuta/
Ehuru thet är swårt.
Så många litet kunna/
J höga Wärde stå/
Wil Lyckan oss thet vnna/
Mehr passa wij ey på.
Hwad the mehr sådant säya/
Kanske som minst förstå/
Bör eder intet wäya/
At j ey skrifwa må.
Förachtat ingen blifwer/
Medh mindre at jw han/
Orsaken ther til gifwer/
Förr än han stötes an.
Then som Betalningh söker
Han skrifwer aldrigh wäl/
Hwem mitt Beröm föröker/
Beprydas skal medh skäl.
Ey heller tienar straffa/
En annan medh sin Skrifft/
Thet gifwer nogh til skaffa/
Och är ett mitt Förgifft.
Widhlyfftigh Skrifft oss ledes/
Skriff wälbetänckt och kårt.
Medh hast du ingaledes/
Skäm tijna Färior bort.
Hwar man thet skal bekänna/
At intet Språk så swårt
Thess Egenskap rätt känna/
Är funnit än/ som wårt.
Latinen läres skrifwa/
Så lätteligh och snart/
Mehr Tijdh skal en sigh gifwa/
Til bruka migh medh art.
Och ther som Swårheet finnes/
Sigh läter Konsten see/
Hwad vthan Möda winnes/
Kan vthan ähra skee.
Jagh sörde när migh sades/
At Nordast i en Wrå/
J Fängelset inlades/
Then som iagh hoppas på.
För thet han hade brutit/
Jagh nästan quijder än/
Och hade gerna skuttit/
J hans Rum många Män.
Nogh ledh iagh tå han fängslas/
Kanske thet war hans rätt/
Ther öfwer doch mehr ängslas/
At han förgät migh slätt.
Som Flugan quick och snäller/
J Sommars Wärman går/
Medh Kölden Modet fäller/
Och intet mehr förmår.
Så fryser bort hans Sinne/
Aff then owaane Köld;
Och wissnar bort hans Minne/
Ther han så lågh fördöld.
Ther effter migh än möter/
Poesis medh stoort Wee/
Och klagar at aff Göther/
Än wore miste the.
Som wår Parnassus hade/
Til sitt Beröm vthwalt/
Them war nu som han sade/
All theras Skuld betalt.
En Sårg war för oss alla/
Doch borde söria mäst/
The som them Landzmän kalla/
Och them behöffde bäst.
Hwem hittar nu påföra/
Tilhopa mine Ord/
Som them war lätt til göra?
Än är han intet spord.
Lijkwäl här mycket finnes/
Hwar til oss felas the/
Som föra oss til Sinnes/
Hwad Vnder wij här see.
Nogh är thet som förtienar/
At blifwa tecknadt an/
Om elliest GVDH förlänar/
Then som thet göra kan.
Wij hafwa til beröma/
En Konung/ hwilkens Dygd/
Wij intet kunna glöma/
Förvthan största Blygd.
The andre Kungar ähras/
På allehanda sätt/
Aff oss thet nu begäras/
At göra och wår rätt.
Ther hoos är wärt påminna/
Thet Folck som födas skal/
Hwad wåre hieltar winna/
För Prijss/ kring Wärden all.
När som the Wapnen föra/
Emoot then Harm och Hoot/
Then the oss altijd göra/
Som äre oss emoot.
Nogh är här til beskrifwa/
Om vnderlige ting/
Som intet fundne blifwa/
The andre Landen kring.
Jern/ Kåpar/ Silfwer/ bryter/
Man vthur Jorden åp/
Ett Bruk/ som intet tryter/
Them ther til slå sitt håp/
Diur/ Fiskar/ Fruchter/ finne
Wij öfwerflödigt här/
Vthaff thet slagh här inne/
Allenast hoos oss är.
Hwar aff the intet weta/
Vthi the andra Land/
Och fåfengt effter leta/
Bort öfwer Siö och Sand.
Doch är thet napt så ringa/
Som ey beskrifwit är/
Hoos them. Här finnas inga
Som skrifwa något här.
Lijkwäl the sigh förundra/
Lijkwäl beröma the/
Jcke en aff många hundra/
Beskrifwa thet the see.
Så månge Hampner sköna/
Så mången wacker öö/
Så många Lunder gröna/
Så mången lustigh Siö.
Om Kärlek någon drefwe/
Til Skönhetz Prijss och Låff/
Nogh Orsak ther til blefwe/
Seer han wårt Kungahoff.
Om Laura förtiente/
Beröm för Deyeligheet/
Och at Petrarcha wänte
Medh sådan stadigheet:
Om Daphne om Corinna/
Vptände sådan Brunst/
Hoos them som moste brinna/
Aff Hopp til theras Gunst.
Så wäl förtiena många
Beröm/ aff alle the/
Här medh sin Vpsyn fånga/
Them som vppå them see.
Som Venus hade drifwit/
Poeter vthi Rom/
Så hade Frigga gifwit/
Och här til skrifwa om.
Så framt thet någon wore/
(Vptänd aff hennes Flam)
Then ingen Fahra bore/
Til låtat komma fram.
Migh sades thet man achtar/
Så ringa Rimen här/
At hwar man sigh nu wachtar/
Them synas hafwa kär/
At inga som sigh borde/
Them kunna läsa rätt/
Än doch the wore giorde/
På aldrabäste Sätt.
Så är alt när thet börias/
Alt owaant synes hårt.
När flere skrifwa spörias/
Är lätt thet förr war swårt.
Mångt Ordspråk the nu bruka/
J förstan otäckt war/
Men Wanan gör them miuka/
Mehr öflige och klaar.
Ey heller må affskräckias/
För then skuld någon mehr/
At Rijmen them ey täckias/
Som man så höge seer.
Jagh mins en Konung ähra/
Så högt för alla migh/
Och migh alleen begära/
Hoos Folcket sitt och sigh.
At ingen fick inmängia/
Medh migh ett fremandt Ord/
Hwem något wille inträngia/
War straxt hans Ogunst spord.
Jagh mins then samma skrifwa/
På Finska/ i ett Breff/
Som han sitt Swar at gifwa/
Til Franckerijke skreff.
En Findlandz Förste höffdes/
Then Gången swara så/
Och intet thet behöffdes/
At bruka Franskan tå.
Sidst wil iagh nu kungöra/
Thet kommer snart en Tijdh/
På hwilken man skal höra/
Migh kring om Wärden wijdh.
Mehr än Latin nu öfwas/
Jagh en gång brukas skal;
Fast än ther medh förtöfwas/
Ännu för många fall.
En gång skal ingen blanda/
The nyie Orden in/
Mång Land migh gå tilhanda/
Så wäl som Wårdnan min.
Medh migh skal en gång lära
Vpsala Vngdom sijn/
Hwad Konst man wil begära/
Aff Bökren på Latijn.
Och the som något skrifwa/
Kanske/ först til ett Proff/
För vth skal man them gifwa/
Alt hwad them görs behoff.
Tå skole Böker sälias/
Så öfwerflödigt här/
At här aff kunna wälias/
Hwad slagh man hälst begär.
Alt hwad the Gamble Wijsa/
Lempnade effter sigh/
Thet skal man kunna wijsa/
Beskrifwit genom migh.
Aff helig Skrifft och wärdzligh/
Hwad som kan wara til/
Skal intet finnas rätzligh/
Thet iagh ey wijsa wil.
Stoor Winningh skole göra/
The mina Böker tå/
Emellan Städer föra/
Och medh them handla få.
Medh hwad för annan Wara/
Som nu är största winst/
Skal tå som ringast wara/
Och gälla alt som minst.
Migh skole alla ähra/
J heela Wärden wijdh/
Och migh åstunda lära/
Tillijka på en Tijdh.
ENDE