Stockholm, Del 2 (Elers 1800)/Kap 101

←  Titel

Stockholm, Andra delen av Johan Elers Kgl. Riddarholmen.

Helge-Ands-holmen.  →

Första Afdelningen.
Om de närmast Staden belägne Holmar.

---

I.
Riddarholmen.

§. 1.

Kädjeskär, Gråbrödra eller Gråmunkeholm, och sedan Riddarholmen, äro de namn, hvilka blifvit denna lilla holme gifne, som ligger i väster, Stockholm närmast, i mälaren.

Någon anledning finnes väl dertill, ehuru säkra bevis saknas, att den förut blifvit kallad Kastellet eller Kastellholmen, af det första Kastali fyri austan sundit, som hindrade K. Oluf Haraldssons återfärd ur mälaren, som Heims Kringla (p. 378) förmäler, och som här till försvar, vid inloppet af mälaren, blifvit anlagdt, samt ännu på holmens Norra udde, anses såsom det älldsta fasta hus eller torn i Stockholm, sedan det af Birger Jarl, vid Stadens anläggning, blifvit af sten uppfört.

Namnet Kädjeskär, lärer förmodeligen härleda sig ifrån de kädjor, hvarmed Olof Skötkonung, ämnade igänstänga Stocksund, för Norrske K. Olof Haraldsson, då han 1007, hade med sin Flotta fallit in i Mälaren och uppbrändt Sigtuna, att hämnas sin Fader, Harald Gränskes död, som af Sigrid Storråda, K. Olof Skötkonungs Moder blifvit innebränd; för det han, som en små-Kung, vågat att fria till hänne. Det är af Sturelessons Konungasagor, nogsamt bekant, huru Norrske Konungen redde sig ur denna snaran, då han låt gräfva en ny farled, söder på näset, och kom med sin flotta lyckeligen till hafs.

Att denna nya farled, som efter honom kallades Konungs-sund, sedermera ifrån Kädjeskär, blifvit med Kädjor, stängd och tillsluten, som det förmenas; saknar både bevis och sannolikhet, då ett så trångt sund, både lättare och säkrare kunnat på annat sätt försvaras och tillslutas, än med en Kädja af den längd, som ifrån Kädjeskär till Södermalm, dertill fordrats, och i alla fall varit ganska opålitelig; men att Söderström ensamt, 1520, blifvit försäkrad, med en öfverspänd grof järnkädja, intages af Stadens räkenskaper, hvarest arbetslönen derföre uppföres, till Lasse Grofsmed, till 7 ½ mark.

Det är icke troligt, att denna holme, någonsin varit sammanhängande med sjelfva Staden. Sannolikare förekommer det, att vattnet eller sundet deremellan varit större eller bredare. Utan att härvid åberopa vattuminsknings-hypothesen, eller Mälarens aftagande vatten, genom Konungs-Sunds öppnande; synes de, i Gråmunkarnes tid, som ägde andra stranden, alt intill Stadsmuren, gjorde kostsamme pålningar och utfyllningar, till nya tomters beredande, sådant tillräckeligen ådagalägga; jämte namnet skär, Stenskär, som utmärker en ur hafvet uppkommen klippa, och hvilket namn denna holme af ållder ägt.

Kädjeskär förbytte sitt namn till Gråmunkeholm, omkring 1286, då K. Magnus Ladulås eller Birgersson, förledd af sin tids tro och fördomar, till instiftande, af ett ypperligt, och det största Gråmunke-Kloster i Riket; dertill skänkte denna holme, med flere egendomar, förmåner och rättigheter, hvarom mera här nedanföre.

§. 2.

Att denna holme vid Stockholms Stads anläggning, blifvit intagen i de försvars- och befästningsanstalter, som då nödige pröfvades, är utan allt tvifvel. Om ändamålet var med Stadens fundation, att skydda mälarens inlopp, för fienteliga infall; var stället härtill ganska tjenligt och belägenheten sådan, att den i Stadens defensions-plan, icke kunde uteslutas. Man vill härom intaga Peringskölds utlåtande: ”Kädjeskär hafver i forntiden varit väl befäst med höga torn och murar, hvaraf 2:e Rundlar ännu stå qvar; den ena på berget Västan om Rosenhanske huset, hvarifrån långmuren, Söder åt, lopp till nuvarande Fält-Herren Grefve Carl Gustaf Wrangels hus, af hvilket den Södra rundelen ock varit ett af de gamla torn, hvarmed holmen varit beskärmad och försvarad. Holmen, säger han vidare, förmenes af thy vara kallad Kädjeskär, att den fordom med kädjor, å Södra och Norra sidan varit bevarad, och vattugången, emellan Staden och holmen befäst, att ingen der emellan komma måtte, utan tillstånd; efter som Konungen och Staden der hade sina båtar förvarade. Staden och Kädjeskär, hafva ock med fast och dubbelt pålverke, varit omgifne, hvaraf ännu en del pålar vid Gråmunkeholm synas; men bäst kan intagas, af Stockholms Stads gamla tafla, som efter K. Christiern den omildes Regemente, fants i Kongl. Archivo i stort format; men sedan mindre, blifvit copierad och i Koppar Stucken”^[1].

Då Rimkrönikan omtalar slaget på isen utanför Gråmunkeholm, emellan K. Carl Knutsson och den upproriske Erke-Biskopen Jöns Bengtsson, berättas att det stått utanför vakena, som man väcker för Stockholm; hvaraf slutas kan, att man å denna sidan, till Stadens bevakande icke saknat, hvarken försvarsverk, eller nödig omtanke, att hindra ett oförmodat anfall^[2].

Ibland de flere Stockholms torn, som i medeltidens handlingar omtalas; förmenes Draka-Tornet hafva legat Söder om Gråmunke-bron, och S:t Bengts Torn, der nu Riddarhus-platsen är. Om denna holme, näst för sista Danska Regeringen i Sverige, säger en kunnig och i Stockholms häfder forskande författare: att denna berghäll hade, på Västra ändan ett gammalt torn och var omgifven med en mur, som på sidan åt Staden, till en del utgjordes af de Klostret tillhörande hus. Med Staden var holmen förbunden, genom en brygga, som svarade, emot stora Gråmunkegränd, och till Brödrens säkerhet, var på Östra ändan med ett litet fyrkantigt torn förvarat^[3].

Det berget Peringsköld i det föregående nämner, der Fästnings-Tornet legat, på Gråmunkeholm, var förmodeligen det, som i handlingarne kallas Rogberget. Således nämnes en qvarn och ett stall, på Gråmunkeholm, beläget vid Östra Rogberget, 1445 och 1510; der skall ock Klockstapeln hafva stått, innan det höga tornet å Kyrkan, i K. Johan III:s tid byggdes^[4]. Huru olika denna holme varit indelt, i anseende till gator och gränder i forntiden, emot hvad den nu är, m. m. varder här nedanföre vidare förmält.

§. 3.

Af hvad fornforskare olika berätta, om Gråmunke-Klostrets fundation 1282 och 1287, synes den, efter fleres öfverensstämmande tanke, säkrast kunna utsättas, till år 1284. Om Kyrkan och Klostrets byggnad, då på en gång blifvit börjad, och om båda då blifvit af sten uppförde, är icke gifvit. Af den antekning som funnits, uti en i Antiqvitets-Archivo, förvarad gammal Dagbok, om Minoriter-Brödernes hus, såsom grundlagdt 1270; tager man den mening, att sådant angått deras enskilta hus, men icke Klostret; och hvad Kyrkan vidkommer, kan man af K. Magni testamente, gifvit Skara 1285, och de derutinnan anordnade flere gåfvor, till serskilte Altaren, och Snyterstad Sätesgård, till Kyrkans och grafvens fullbordande, med trygghet sluta, att den varit börjad, och vidare icke saknat Hans omsorg, när han då redan der utvalde sin läger-Stad; med förbannelse öfver den, som sådant skulle söka att hindra.

Att han med denna Klosterbyggnad, ämnat stifta sitt namns åminnelse, och i de dertill förlänte rika gåfvor, utmärcka sin frikostighet, emot Fransiscanerne och deras Orden, så väl, som sin vördnad, för den Helige Fadren på Petri Stol; är otvifvelacktigt; men ehuru han vunnit förenämde ändamål, hafver efterverlden dock ansedt detta, som en nog stark skugga i Hans målning. Då han som Konung stadgat frid och säkerhet innom Riket, skyddat Allmogen för våld, och stiftat flere goda lagar; torde man böra dömma mera mildt, om de fel, som egenteligen vore tidehvarfvets och Hans gunstlingars. Deras köpta tillgifvenhet, var honom högst nödig i en tid, då Präster och munkar, hade ett nästan oinskränkt välde öfver folkets både tankar och ägendom. Det är utomdess Regenters vanliga missöde, att spilla efterkommanders högacktning, då de sorglöst kasta sig i deras snikne och ärelystne favoriters armar.

Här bör ett ord nämnas, om denna Orden och dess Munkar, som så högeligen gynnades, af K. Magnus. Fransiscaner-Orden skall i början af 13-årahundradet vara stiftad af en Italienare vid Namn Fransiscus, och stadfästad af Påfven Innocentius 1216 och af Honorius III. år 1223. Den hade 14 serskilte Kloster i Sverige. Till en skillnad från Prediko-Munkarne, eller Svartbröderna, kallades Fransiscanerne, Tiggare- och Barfote-Munkar; äfven fratres minoris ordinis, eller minoriter; Spottevis: Fraudiscaner. Minoriter i anseende till deras stiftares ringhet, som skulle varit Bagare, och i anseende till drägten, Gråmunkar och Gråbröder.

Angående tiggeriet, så ansågs det som ett Privilegium, för de lättje-fulle Munkarne, hvilket kan slutas af Provincial-Capitlets i Skenninge år 1305 Sigtuna Munkarne förlänte rättighet, att tigga i Stockholms Själabodar, hvilken förmån frånkändes Munkarne i Strängnäs^[5].

Att här beskrifva alla de vidskeppelser, underverk, skrocksagor, gyckelverk och grofva bedrägerier, hvarmed desse lättsinnige Munkar, messande, insöfde folket i lättja och sorglöshet, hvarunder de sköflade landet; vore icke att visa framfarne tidehvarf den acktning och rättvisa, som ett godtroget folk, synes kunna fordra; då de som borde lära och upplysa, utbredde mörker öfver jorden, och bannlyste allt sundt förnuft. Om ingen ursägt finnes för Munkarnes svek ock falskhet; skonom dock förfädren; att våra efterkommande vid en klarare dag, som synes framlysa, ej måtte för strängt granska och dömma våra misstag och fördomar i andra mål.

Ibland de många gods och gårdar, hus och egendomar, som blefvo Gråmunke-Klostret och Kyrkan gifne, till Guds och Hans Helgons ära, för indulgentier och Själamessor, till praebender under Chor och Altaren, m. m., må här en del upräknas:

Stiftaren af detta Kloster K. Magnus, gaf uti sitt redan nämnde Testamente 1285, Sätesgården Snyterstad, till Kyrkan och hans grafs fullbordande: år 1286 hela Gråmunkeholm, samt år 1288 öarne Yrninge och Rothnö, m. m. Ett så stort efterdöme följdes af flere.

År 1420, gaf Catharina Ärengisla dotter, 1 mark Landjord i Wallom i Wathöör Sochn i öfra Thöör till Klostret.

År 1437, gaf Sigfrid, Joan Mårtenssons Hustru i Landestom, som med sin älskelige Bonde, ärnade företaga en pelegrins-färd, till Rom och andra helga städer, Landesta gård till Klostret, på Argxö innan Wärmdö Sochn, med visse föreskrifne vilkor.

1439 Mattis Odgilla Son och Ingerborg Gregerssa; Öfra Lederne, som är samma by, närmast till Stockholm ligger, i Solna Sockn.

1444, fick Klostret af K. Christopher 12 års frihet och frälsebref, på Landestad, liggande på Arxö i Wermdö Sochen.

1448 Skänkte Bela Bärensdotter, Borgmästaren Clauus Nörenbergs Enka, en tomt och Själaboda, liggande på Södermalm ope vattnet, västom för androm Själabodom, vid landet.

År 1450 gaf Borgaren Knut Trulle och hustrun Cecilia Johannissa dotter, till et Altare och Chor i Gråbröda Kl. ett Stenhus, sva got som 700 mark, västan mur, 6:te gränd, Sunnan Gråbrödra-gata.

År 1453. Skänkte Ingeborg Gregerssa och hennes son, Georg Mattson Riddare, 1 öre land i öfre Liderne, näst Stockholm, i androm byom, i Sudra ändanom, och i Solna Sochen.

Samma år stadfäste K. Carl VIII. Klostrets hus i Wätetorpe; liggande näst Västan vid Wäte Kyrka i östra Roden, till Almosors insamlande der i orten; gifvandes dem, för:de gård, med hus och jord.

1465 nästa Sönd. efter helga Torsdag, gaf Ingeredh Laurens-dotter, fordom Anders Mattissons hustru i Djula, en äng, som kallas Räfs ängh, och en Torpestad som heter Hygusboda, liggandes ut af Hambra i Botha Kyrko sochn, i Strängnäs Biskopsdöme, hvilket hon köpt och icke ärft hade.

Samma år St. Peders dag, gaf Margarith, Laurens Palmsdotter, Magnus Birgessons efterlefvande; ett Torp i Värmdö Sochn som heter Tholarna, med alla tillägor, för sina Bönders och barns Själa; tillika med en half utfjäll, liggande Nordan bredevid Ranghammars äng i Bromma Sochn, emot 3 lass hö årligen; som hon ärft efter Jusse Dään, Borgm. i Stockholm, som hännes älskelige Bonde fordom var.

1475 gaf Göst. Carlsson Riddare och Lagman i Upland, 2:ne gårdar, näst utanför Stockholm som kallas Lidarnö.

1478 gaf Kronan Klostret i byte, Sätra gods i Släm och Svartlöss; emot Landesta i Wermdö Soken, på Hargön vid Her-Stekid, med tillydande ägor.

År 1505 gaf Rådmannen i Stockholm, Ingevald Torstensson, et stenhus, liggande Västantill näst vider Gråbrödra gränd, Sunnan för i gatan; till Sacristien i Gråbrödra Kloster.

Af Örnhjelms och Peringskölds Diplomatarier, kunde denna förtekning ökas; men man undviker gerna, en altid tröttande vidlöftighet. Man kan dock icke här spara den reflexion; att om det var Roms ändamål och politik, att genom Munkar och deras bedrägerier, underlägga sig gods och egendomar, och sluteligen göra sig hela landet skattskyldigt; så hade den omsider en motsatt verkan, då Klostrens samlade rikedomar, i betydande måtto, befrämjade Reformations-verket; gjorde K. Gustaf I:s reduction, lika nödvändig, som nyttig, både för Staten och Undersåterne; samt bidrog tillika, att fönderslita de ovärdiga bojor, som så länge tryckt ett villadt folk, och att skingra de svartesta Måln på Kyrkans Himmel. —

En ritning af Klostrets fordna utseende, som Kyrkoherden Johan Possieth, till sin beskrifning öfver Riddarholmen upsökt och 1726 låtit i Koppar stickas; finnes bifogad, Strickers Acad. afhandling 1747, om Riddarholms Kyrkans öden^[6].

Deraf ser man Kyrkans och Klosterhusens belägenhet, innom sin med torn, murar, samt dubbelt pålverke, inneslutne holme. Klostret på Kyrkans Södra sida; trenne Capeller, Scholan, Själa-Capellet, Munkarnes hus, bron ifrån Stora porten till det på andra sidan liggande Castellet, m. m. Denna afritning är ock lika, med utseendet af Gråmunkeholm, på Padt Brygges mindre Charta 1676, öfver Stockholms Stads belägring 1520.

Man tror att detta Kloster fordom stått, der Posseska huset var 1747. Man dömmer det så väl af husets då varande långa byggnad; som dess besynnerliga frontespice; samt af de vid en gräfning derstädes, 1719, fundne mäst förmultnande människo-ben, som vittnat både om deras och ställets ålder.

Kloster-Kyrkan är på denna afritning, af ett olika utseende än nu; sedan den i sednare tider efter reformationen blifvit ombyggd. Dess tak och torn voro allt till 1416 med spån belagde; då Kyrkan med bly betäcktes.

Rimkrönikan beskrifver Kyrkan inuti sålunda: (p. 52)

”Kyrkan är vään och stoor,
”ok hafver en fagran ljusan Coor,
”Swebogana äro lagde med gull,
”Thet är mycket folk i, tha hon är full.” &c.

Utom högaltaret på Kyrkans Östra gafvel, var der fordom St. Mariae Altare, der nu K. Gustaf Adolphs Graf-Chor är; St. Fransisci Altare; der Carolinska grafven sedan blifvit byggd; helga Kors-Altaret; Själa-Choret; S:t. Annae; Catharinae; Köpmanna Choret, samt Knut Trulles, Göstaf Skyttes, med fleres; stiftade af enskilte personer, på olika tider, enligt donationsbrefvens lydelse.

Klostrets Ministrar, Vicarier, Gardianer, Gard-Djäknar, Lectorer, Praebendater, Altarister, Sacrister, Confessorer, Präster, och hvad de mera kallades, hafva i häfderne af fornälskare blifvit upsökte och till namn och lefnads år anteknade; men som thy förutan ingenting märkeligt om dem förekommer, torde deras blotta namn här utan saknad kunna förbigås; då de i deras gerningar ej sjelfve sökt att bereda sig, en mera låfvärd och ljuf åminnelse. Här kan dock nämnas, att Nic. Ryting D. U. Juris, samt mästare för Gråbröderne i Stockholm, år 1453; blifvit K. Carl Knutssons Cantzler. Han dödde 1472 och begrofs i Gråmunka Klostret. (Bar. Rehbinders Cantzlers Hist. p. 16).

§. 4.

Om Gråmunkarne, innan Klostret funderades, här nedslagit sina bopålar, och sedan holmen med andra stranden, alt intill Stads-muren, förläntes dem 1286, till enskilt bebyggande, här ensamt varit rådande; hafva de ock, efter upplåtne friheter, vetat att utvidga sitt här inskränkte område. Sedan de byggdt en ny bro till Staden, hafver genom skedde pålningar och utfyllningar, Gråmunkegatan och gränderne blifvit bebyggde, till Klostrets förmån och inkomst. Man finner i handlingarne anteknadt, att en som i medlet af 17 Seculo, byggdt på Kungsgatan (Nygatan) och låtit gräfva Källare, hafver i jorden funnit en hel båt. Häraf dömmer man att så väl stora och lilla Nygatan, som en del af Munkbro- och Kornhams-torgen, blifvit utfylde, och att sundet emellan Holmen och Staden, icke varit af ålder så trångt, som nu. Det instämmer ock med en gammal Charta, som i 16 årahundradet visar, att Söderström, ännu den tiden, gådt intill högden af järntorget.

Men innan holme, Kyrka och Kloster, liksom slites ut Gråmunkarnes händer, vill man här intaga några älldre händelser, som höra till dess Historia.

Det är bekant, att ofta nämnde K. Magnus Ladulås, afled på Wisingsö 1290, några och 40 år gammal; och att han derifrån blef buren till Stockholm, att i den Kyrka han har på egen kostnad låtit bygga, njuta ro, i sin sjelf beredde Lägerstad. Hos honom blef Hans Soneson, Hertig Magnus begrafven, hvilken för deltagande i Fadrens, Konung Birgers begångne mord, på sina bröder, Valdemar och Erik, blef på Helgeandsholmen halshuggen, på 11,000 Jungfrurs dag år 1320, och på 4 förnäma mäns axlar af Ridderskapet, buren till Gråmunkeholms-Kyrkan.

Konung Carl Knutsson, som afled d. 15 Maji 1470, i dess 61:sta års ålder, blef ock här begrafven, jämte K. Magnus, hvilkas grafvar Konung Johan III. i sin tid, lät med härligt arbete förnya, som Messenius berättar. I Kyrkans hög-Chor framför Altaret, äro deras Cenotaphier eller minnesvårdar, ännu att skåda, bredevid hvarandra, med deras i sten uthuggne bilder, som bäst finnes aftagne i Peringskölds ättartal.

Det i Gråmunke Kyrka, höger om Altaret 1382 begångne grymma och barbariske mord, af Riks-Drotzen i K. Albrechts tid, och Lagmannen i Öster-Göthland, Bo Joansson Grip, på sin slägtinge, Riks-Rådet Carl Nilsson Ferla; bör här icke obemält lämnas. Bo Joansson var tvänne gångor gift, först med Margareta Knut Porsses dotter, och sedan med Margareta, Lambert Dummes, Dames eller Dammes Dotter; som genom ett friare umgänge med Carl Nilsson, blottstälde sin ällskare för Bo Joanssons blinda hämnd, den han utkräfde in vid Altaret. Hon blef sedan gift med Bengt Niclisson Sparre^[7]. Om detta dråp, säger en af våra häfdetecknare: att det ej kunde kosta på för en man, som hade så litet skäl, att fruckta, och så väl råd att försona^[8].

En af Sveriges högst förtjente män, R. Rådet, Marsken och K. Birgers förmyndare, Torkel Knutsson, var ingen vän af Munkarne, och då han tänkte mera ömt för Riket, än Klostren; blef hans fall i bullersamme tider, lätt beredt. Denna värdige åldersman måste d. 10 Feb. 1306 räcka sitt Hufvud, under Bödels-yxan, på Södermalms torg. Af Biskop Nils Kettilsson Hvit, blef han dömd ovärdig att Christeligen begrafvas, till dess hans arfvingar, för den skada och vanheder be:te Biskop hade lidit, erlagt och betalt 150 marker rent silfver, då hans lik fick upptagas af rättar-platsen, och begrafvas i Gråmunke-Klosters Kyrka; hvarest någon tid derefter, öfver honom lades en sten, med en liten minnes-skrift^[9]. Denna grafsten togs sedan bort, när trappan till Carolinska grafven skulle läggas, och kastades då ut på Kyrkogården^[10]. Den finnes aftagen i Professor Brings samling af åtskilliga handlingar, till upplysning i Svenska Hist. (2 Del.) der frågan förekommer (p. 2) om Torkel Knutsson varit en Trolle eller Folkunge, till börden.

Uti Gråmunkarnes eller Minoriter-brödernes Kloster underteknade K. Albrecht 1371 sin förskrifning och förlikning med R. Råd, om någre måls rättande, som af honom emot lag vore gjorde; förpligtande sig att dädanefter lämna Riksens hus och fästningar i Sv. Rådets händer, och till Råd och Ämbetsmän utvälja Svenske män.

År 1494 d. 12 Aug. församlade sig äfven i detta Kloster, R. Råd under Erke-Biskop Jacobs anförande, och förbundo sig, att stå, vid Calmar Recess 1483, om K. Hans antagande i Riket, till Konung, om han ville hålla sin försäkran; hvartill Herr Sten sedan accederade. (Rimkr. 2 Del. p. 349).

Den i Stockholms Stor-Kyrka valde Erke-Biskop Laurentius Petri, d. 24 Jun. 1531, invigdes i ämbetet samma år d. 29 Sept. uti Gråmunke-holms Kyrkan, i K. Gustaf I:s närvaro, som med egen hand, gaf honom Herda-Stafven i händer, såsom en påminnelse, att han hade, att föda och vårda Christi hjord.

§. 5.

Sedan Tyrannen var af Gustaf Wasa störtad från en inkräcktad Thron och jagad från et våldfört rike, fick staten och Kyrkan ett annat skick.

Med lämpa, skäl och försigtighet, sökte K. Gustaf I. småningom, att öfvertyga och öfvertala, en förledd menighet, att öppna ögonen, för att se och känna, i hvad usla band de fördes, af någre okunnige Munkar. Omsider afgjordes änteligen, genom Westerås Recess 1527 och Örebro Riksdags beslut d. 22 Jan. 1531, äfven Gråmunke-holms Klosters och de dervarande Munkars öde.

I kraft af samma Recess, hvarigenom Klostren afskaffades, och Påfviske väldet upphörde, tillslöts och detta Kloster; Munkarne skingrades, och St. Clarae Nunnor blefvo der tills vidare då inrymde; att enligt K. brefvet af d. 15. Aug. 1527, njuta hvad till deras bergning och lifs uppehälle nödigt var. Huru den förtjuste Allmogen ömmade sina Munkar och de myndige Prälater; genom uppror sökte återvinna, det välde, de med Konungen delat, och de inkomster deras yppiga lefnad kräfde; derom underrättar oss Rikets historia.

Med detta Kloster togs snart en annan författning. Uti K. brefvet dat. efter Örebro fredagen näst Pauli omvändelse 1531, förordnades: att som Kloster-lefvernet blifvit afskaffat, och det efter skriften, vore en skyldighet, att hjelpa och underhålla de fattiga; så hade Konungen med R. Råd belefvat och samtyckt, att Gråbrödra Kloster i Stockholm, deruti Clarae Systrar, en tid lång varit hade, skulle blifva ett Helgeandshus, der fattige och sjuke, skulle intagas och underhållas; Skolandes de fattige och sjuke, som vore i det förre Helgeands huset, samt i andra Sjukstugor i staden, till Klostret flyttas, och all den ränta som Klostret hade i sin värjo, samt Helgeandshuset och alla andra Sjukstugor, tillhopa läggas, under detta således inrättade Helgeandshus: hvilket Borgmästare och Råd skulle hafva i sin befallning, och dervid föreståndare tillsätta. Clarae Nunnorne som ingen annan råd hade, måtte der njuta uppehälle i sin lifstid, och de som krafter dertill hade, vara de sjuke till tjenst.

Sedan denna inrättning i 20. år haft bestånd, gjordes derutinnan den förändring till undvikande af elak luft och stank i staden; att detta Helgeandshus 1551 förflyttades till Danviks hospital. Till samma spetals byggnad hade K. Gustaf I. annordnat 400 mark örtugar, och befalte, att den skulle flux företagas, som orden lyda i K. brefvet, till Axell Nilsson och Erik Håkansson af d. 21. Febr. 1551, efter hospitalet på Gråmunkeholm, förorsakade mycken olägenhet^[11].

Uti K. Johan III:s tid fingo de Papistiske präster, som åtföljt Hans Drottning Catharina Iagellonica, ifrån Pohlen, tillstånd, att der hålla Gudstjenst, och begynte desslikes, att der hemligen hålla Schola. Konungen tillskref d. 9. Mart. 1576 Erke-Biskop Lars i Upsala, förmälandes derutinnan sig villja låta uprätta i Gråmunke Kloster ett Paedagogium Theologicum^[12]. Stockholms Stor-Schola, blef sedan på Gråmunkeholm inrättad, med stadfästelse derå, d. 2. Febr. 1632; men om den här inrättade Schola och Academie, samt Collegium; äro under sina titlar, särskilte beskrifningar författade.

§. 6.

Sådant var Klostrets öde efter Reformationen; Kyrkans åter som årligen förföll, ålades Stockholms stad att underhålla. Med den nya Kyrko-byggnaden, som skulle på befallning företagas 1556, jämte hospitals Kyrkan i Danviken; sökte staden uppskof, i anseende till Norre stadsportarnes, broar och bommars reparerande, omkring staden; men uti ett ganska alfvarsamt bref, af Wadstena d. 7. Mart. 1555, svarar Konungen: att staden mera än i 30 år, njutit fred och rolighet; att stadens invånare ingen synnerlig tunga, under den tiden varit ålagd, och att hindren vid byggnaden, snarare borde sökas, i deras sparsamhet som råd hade, och i det öfverflöd, som gängse var, vid bröllopp, barsöl och andra gästabud; som bättre kunde användas; än att på en afton förslemma, och fördrämma några hundrade mark, som hvarken lände Gud till ära, eller Staden till någon nytta; förmanandes dem alfvarligen, att sådant aflägga, och på förenämde byggnad vara omtänkte, då Konungen på sin sida, ville dertill, hvad möjeligen var, bidraga”^[13].

Detta oacktadt, företogs denna Kyrkas återupprättande, dock icke med alfvar, förr än i slutet af år 1568, då sedan Klostrets och Kyrkans gods och förläningar, under Kronan blifvit indragne; Staten till byggnadens fortsättande lät i 7 år anordna och utbetala 25,000 mark, Stockholms mynt, som af räkenskaperne i Cammar-Archivo skall kunna intagas.

Att en del af de gamla murarne, vid denna nya Kyrkobyggnad blifvit bibehållne, synes vara otvifvelacktigt; men hög-choret som är smalare än Kyrkan, finnes icke på gamla Kloster-Kyrkans afritning, hvarest Östra gafveln är en slät vägg, med 4 små fenster upp under taket.

Man torde här som saker af mindre betydenhet, blott med några ord få nämna: att hela Kyrkan täcktes med bly 1588, som togs af gamla Kloster-husen; att den i Drottn. Christinas tid varit helt ock hållit täckt med Koppar; att K. Johan 1581 befalt Olof Gudmundsson, att på det, 180 alnars höga tornet, förfärdiga spetsen, som 1589 förbättrades; att korsset och tuppen derå, af en vid namn Palm blifvit uppsatt 1700; att i det reparerade tornet 1699, ett nytt urverk blifver uppstält; att slagklockan dertill är guten, af den metall-klocka, som fordom varit i det 1697 afbrände tornet 3 Kronor, enligt inscriptionen derå; att fyra klockor större och mindre, dessutom hänga i tornet, att nyttjas till klämtning och ringning: och hvad Kyrkans innanrede angår, att en Altartafla blifvit skänkt af K. Johan 1575; men att den nuvarande, sedermera blifvit förfärdigad; att predikstolen äfven blifvit af samma Konung gifven; men en ny gjord 1661, som då blifvit flyttad och stäld vid första pelaren på Norra sidan om altaret; att det nya orgelverket, förfärdigat af Cahman, blifvit färdigt och uppsatt år 1700; samt att bland ljuskronorne, den af silfver, hängande i Choret, är en gåfva af Enke-Drottn. Hedevig Eleonora, till sin Gemåls, K. Carl Gustafs minne, och skall väga 2406 lod; men efter en annan underrättelse dubbelt mera; och Kyrkans öfriga silfver, 1908 ⅝ lod. Mera härom finnes hos Stricker, Grundel, Rüdling, och flerestädes.

För sitt sanna och märkeliga innehåll, vill man här intaga, hvad Kyrkoherden i Riddarholmen, Johan Ekendahl, berättat Biskop Svedberg: att när Kyrkan dersammastädes år 1713 hvitlimades, befanns upp under hvalfvet, med gammal Munkstil och röd färg, på sjelfva hvalfmuren, efterföljande skrift:^{[ws 1]}

Sex fuerunt, funt, eruntqve caussae malorum in Svecia:
 1. Proprium Commodum,
 2. Latens odium,
 3. Contemtus Legum,
 4. Negligentia Communis boni,
 5. Favor improvidus in exteros,
 6. Pertinax invidia in fuos^[14].

Kyrkans nu varande utseende, saknar den ordning och symetrie, som byggnings-konstens ärkända lagar fordra. Choret smalare än Kyrkan, är omgifvit af tvänne Kongeliga grafvar, så olika till Architectur, att man i dem ser byggsadskonsten i Sverige, i 17 och 18 tidehvarfvet. Å Kyrkans Södra sida, är, utom Gustavianska grafven, flere olike utbyggnader, tillkomne för Sacristigan, Wasaborgs och Banere-grafvarne, och på den Norra, för Carolinska Kunga-grafven, Leijonhufvudske, Levenhauptske och Wachtmeisterske grafvarne, med fleres; utom de, inne i Kyrkan borttagne rum, till de förnämares, från allmänna hopen, afskilde hvilokamrar. Kyrkorne hafva dertill, från deras första heliga instiftelse, lika så litet varit ämnade, som att der läsa de dödas minnen; skåda deras stamträn, segertecken och sköldemärken. Månne man en gång emot opinionen, skulle våga tänka: att Templen endast äro helgade till Guds, och icke till Människors ära.

Att icke alldeles förbigå dessa Kyrkoprydnader, må här införas den åminnelse som blifvit teknad på R. Rådet och Fältmarskalken Lennard Torstenssons graf, inne i Kyrkan; reparerad af hans Sonesons Grefvinnas sednare man, Grefve Thure Bielke, sedan den efter 110 års förlopp, råkat i ett förfallet tillstånd. Graf-Choret är prydt med Grefve Torstenssons Buste, samt Famillens vapen och anor. Öfver Graf-ingången läses:

Här. Hvilar.
Lennart. Torstensson.
Född. d. 17. Aug. 1603.
Död. d. 7. Apr. 1651.

---

På Södra sidan i brun Ölands sten:

Hans Titlar.
Af. Grefve. till. Ortala. m. m.
Svea. Rikes. Råd.
Fältmarskalk.
General. Gouverneur.
Öfver. Wäster-Göthland.
Dahl. Vermeland. och Halland.
Uttyda. en. ringa. del.
Af. Hans. Dygd.
Han. fördes. som. Lärling.
Af. den. Store. Konungen.
Gustaf. Adolph.
På. Hjältars. Bana.
Han. kunde. sen. ditföra.
som. Läromästare.

Den. Store. Konungen.
Carl. Gustaf.

---

På Norra sidan.

Hans. Ått. är. Utslocknad.
Men. Hans. många. Segrar.
Hälst. den. vid. Leipzig.
D. 23. Oct. 1642.
Och. den. vid Janckovits.
D. 27. Jul. 1645.
Äro. en. odödelig. afföda.

---

Öfver. honom. och. Hans. Maka.
Grefvinnan. Beata De la Gardie.
Med. Deras. Lifs-Ätt.
Som. utdog i fjerde led.
Har. Svea. Rikes. Råd.
Rid. och. Com. af. K. Maj:ts. Ord.
Grefve. Thure. Gabr. Bielke.
Låtit uprätta.
Detta Äreminne.
1761.

---

Inemot 100 år efter Kyrkans förenämde återupprättande, eller 1658 d. 3 Junii, förordnade K. Carl Gustaf, uti utfärdad Instruction för Architecten Jean de la Vallée, att Kloster-Kyrkan på Riddarholmen, med dernäst omliggande gator och platser, skulle just afmätas, och tvänne desseiner deröfver fattas; den ena huru det står till att reguleras; brukandes till nytta största delen af det, som alla redo är byggt; och den andra huru samma Kyrka, skulle på bästa sättet, af nyo uppbyggd blifva; observerandes derutinnan, högstsalig K. M:t Konung Gustafs graf, och huru samma graf kan blifva beprydd och ornerad.

Att härå, sedan ingen vidare verkställighet följde, bör orsaken sökas, i denna stora Konungens vigtiga föremål; att igenom sina segersamme vapen, förskaffa Riket en verkelig ärofull fred, och i Hans korrt derefter timade död, som försatte Riket under ett långt förmynderskap.

Om det 1694 d. 10 Aug. i Riddarholms-Kyrkan skedde åskeslag, finnes Secret. Palmskölds omständeliga berättelse, uti B. Rhyzelii Brontologia, p. 86.

§. 7.

Utom hvad förut korteligen blifvit förmält, om Konungarne Magnus Ladulås och Carl Knutssons griftvårdar, kan tilläggas, att de, den 24 Nov. 1744, blefvo öppnade på sidorne, af en Murmästare; då det befanns, att desse grafvar vore under, hvarken murade, ej heller funnes i den lösa mullen några lämningar af någon der begrafven människa^[15].

Den Gustavianske grafven, som så länge fordrat ett värdigare utseende, har blifvit anlagd på K. Gustaf Adolphs egen gifne befallning 1629, till Kgl. Senaten: att den graf som Han för sig i Kloster-Kyrkan utvalt, skulle skyndesammeligen förfärdigas; tilläggandes det gamla ordspråket: Jag vet väl att den kruka, som ofta till brunnen bäres, varder dock en gång sönderslagen. Konungen stod då på resan, att skydda Tyska Rikets frihet och Protestanternes rätt, emot Romerske Kejsarens förehafvanden.

Detta grifte-Chor blef 1633 uppmurat, 17 alnar långt och 10 ½ bredt, innom murarne, samt 17 ½ aln högt. Det hafver 7 höga och smala fenster; är täckt med Koppar och öfverst siradt med en Wasa och en förgylt Pelican.

Utan till på muren öfver fenstren, är en Latinsk inscription, innehållande K. Gustaf Adolphs flere storverk, och att han omsider Germanis a deformatione Papae liberatis, i bataillen vid Lützen segrande afled, d. 6 Nov. 1632. Öfver dessa orden, blef härvarande Franske Ambassadeuren 1634, Comte D' Avaux, så förtörnad, att han med påminnelse deremot, ärnade till Regeringen inkomma. Han anmälte sedan detsamma hos sitt Hof, såsom ett faseligt uttryck emot Påfven.

Den store K. Gustaf Adolphs lik, blef här, d. 22 Junii 1634 nedsatt, och hans sedan afledne Gemåls, Dr. Maria Eleonoras, d. 24 Junii 1655. En utförligare beskrifning om detta graf-Chor, af Ritaren Vendelius författad, i anledning af den befalte graföpningen, d. 24 Nov. 1744, dels för dess bofällighet skull, och dels för att veta huru många Kongl. och Fursteliga lik der voro nedsatte, är af trycket med Stiernmans företal och några Kopparstycken, utgifven in folio 1762. I grafven befunnos då, utom K. Gustaf Adolphs och hans Gemåls lik, äfven 2:ne deras små Prinssessors, och Hollstenska Prinssessan Agnes, likkistor. Omkring grafven på yttre sidan, läses under de 7 fenstren:

In Angustiis intravit,
Pietatem Amavit.
Hostes prostravit
Regnum dilatavit,
Svecos exaltavit
Oppressos liberavit,
Moriens triumphavit.

Konung Carl Gustafs lik, fördt från Götheborg, begrofs i denna graf d. 4 Nov. 1660. K. Carl XI:s och hans Gemåls, Dr. Ulrica Eleonoras fyra Söner, hafva ock här varit nedsatte: Prins Gustaf, född d. 4 Junii 1683, död d. 16 Apr. och begrafven d. 10 Julii 1685. Ulric född d. 22 Julii 1684, död. d. 10 Maji 1685, begrafven d. 10 Julii samma år. Fredrich född d. 24 Sept. 1685, död. d. 12 Octob. s. å. blef i stillhet begrafven. Carl Gustaf född d. 17 Dec. 1686, död d. 3 Feb. 1687, begrafven d. 8 Apr. samma år.

Förenämde Kongl. Personer af Zweybrückiske huset, blefvo ifrån denna graf, till den Carolinske flyttade 1697. Då blef den Gustafvianske tillsluten, nyckelen i grafven inlagd och en mur uppdragen framför ingången. Denna graf således stängd, blef dock i anledning af Kongl. br. d. 30 October 1744 till Cantzlie-Collegium, att föranstalta, om alla Konunga-grafvars besigtning och beskrifning, öppnad som förberört är, i D. E. Herrar R. Råd, Gr. Tessins och Ekeblads, samt flere tillkallade personers närvaro.

Uti öfre Graf-Choret, hafver fordom hufvud-Baneret och 34 Landskaps-Vapen, med guld och färgor broderade, på Svarta Damast-Fanor, varit under Chor-taket, upphängde; hvilka dock för decorationerne, vid Dr. Ulrica Eleonoras bisättning 1742 blifvit nedtagne, men icke åter uppsatte; utan på gjord hemställan 1758, guldet på dem bortsprättat, att till en prydnad på en messhake användas.

Uti detta Graf-Chor skulle enligt Råds-protocollet, af d. 16 Apr. 1634, K. Gustaf Adolphs ärestod, förfärdigad i Nurnberg, uppsättas; som dock sedan saknat all verkställighet.

De i senare tider här begrafne Kongl. lik, äro följande: K. Adolph Friedrichs, d. 30 Juli 1771; Dess Gemåls, Dr. Lovisa Ulricas, d. 31 Julii 1782; Hertigens af Småland, Carl Gustafs, K. Gustaf III:s och Dr. Sophia Magdalenas, andra Son, född d. 25 Aug. 1782, död d. 23 Mart. 1783, och begrafven d. 26 Martii s. å.; samt K. Gustaf III:s lik, d. 14 Maji 1792. Vid sistnämde tillfälle fick Kyrkan 100 R:dr; såsom ersättning för de kostnader, Kyrkan måst vidkännas, i anseende till Konungens bisättning och begrafning derstädes.

Om Carolinska grafven finnes antecknat, att grunden dertill väl blifvit lagd, och byggnaden börjad 1686; ehuru icke till fullbordan företagen, förr än år 1738; men till denna Rüdlings ofullkomliga beskrifning bör läggas; att Öfverståthållaren Tott d. 23 Junii 1665, fådt K:s br. med befallning till Architecten La Vallée, att gjöra en dessein till det monument och grafställe uti Riddarholms Kyrkan, hvarest Konungens Fader nederlagd var; och att Öfverståth. A. Sparre, ärhållit ytterligare befallning d. 5 Aug. 1667, att genast en begynnelse skulle göras, med Konungens Herr Faders graf, hvartill fundamentet skulle läggas samma år, efter desseinen, midt emot K. Gustaf Adolphs graf, å andra sidan Choret. Härmed kom dock längre tid att uppskjutas; men till samma graf-Chors förfärdigande, har Stats-Contoiret, ifrån och med år 1729 till och med 1742, årligen utbetalt 3000 d:r S:mt, samt år 1743, 2000 d:r, tillhopa 44,000 d:r S:mt eller 7333⅓ R:dr Specie. Arbetet derå, har åter blifvit börjat 1730 och fullbordat 1744, under Håf-Intendenten Baron Hårlemans inseende, efter Öfver-Intendenten Grefve Tessins författade ritning. Att den del deraf, som var färdig 1726, råkat i ett så bofälligt tillstånd, att grifthvalfven af dropp tagit skada, och att Öfver-Intendents-Ämbetet blifvit anbefalt, förse samma graf med mur och hvalf, till all vådas afböjande, inhämtas af Kgl. br. d. 7 Junii 1726.

Grundritningen till denna graf, jämte planen öfver Kyrkan, finnes bifogad Strickers här åfvanföre åberopade beskrifning öfver Kyrkan.

Inscriptionen öfverst, utanpå grafven, författad af Erick Benzelius den yngre, lyder sålunda:

Æternae. Memoriae.
Utqve. Condat. Qvod. Mortale. Fuit.
Trium. Carolorum. X. XI. & XII.
Regum. Sveciae.
Qvorum.
Ille. Qvatvor. Provinciis. Imperium. Auxit.
Iste. Tribus. Uno. Anno. Victoriis. Defendit.
Hic. Maluit. Imperatorie. Mori.
Qvam. Parta. Non. Tueri.
Atqve. Reginarum.
Pietate. Alliisqve. Summis. Virtutibus. Illustrium.
Hedevigis. Eleonorae.
Et.
Ulricae. Eleonorae.
Sibique.
Monumentum. Hoc. Posuerunt.
Fredericus. Et. Ulrica. Eleonora.
Rex. Et. Regina. Sveciae.
Anno. MDCCXLI.

I Carolinska grafven under jord, äro högbemälte Kongl. lik nedsatte, som flyttades ifrån Gustafvianske grafven 1697; åfvan jord åter, eller i graf-Choret, stå uti sina marmor-foder, eller yttre kistor: K. Carl XII:s, midt för ingången; Dr. Ulrica Eleonoras den Yngres, till höger; och K. Fredrich I:s, till vänster. I detta Chor blef ock K. Gustaf III. bisatt, innan begrafningen skedde.

§. 8.

Angående Kyrkan må här ytterligare tilläggas, huru som den bekante Laurentius Norvegus, eller så kallade Kloster-Lasse, som i K. Johans tid förorsakade så mycket buller och oro i församlingen, och af samma K. förordnades, till Doctor i Gråmunke-Klostret; här haft ett särskildt rum, som ännu kallas Kloster-Lasses kammare, belägit midt öfver Sacristigan, hvartill uppgången är i torntrappan. Nyttjas nu icke till något behof. Denna Lasse var ibland de förnämste redskap, K. Johan nyttjade till sin älskade Liturgies antagande.

År 1633 d. 4 Aug. lades Bromma Kyrka i Sollentuna härad, till Annex, under Riddarholms Församlingen. Denna Kgl. författning stadfästades ytterligare, d. 30 Sept. 1680, och d. 9 Julii 1681, då Pastor i Clara ville återvinna denna förlorade Annex. Doctor Rosén hade denna Annex i sin tid; men nu varande Pastor Doct. And. Borg, hafver Ryd och Näs Församlingar jämte Riddarholmen.

Till Riddarholms-Kyrkans upprätthållande och framtida bestånd, är andra församlingars invånare efterlåtit, att efter egit behag få hålla sig till Riddarholmen, enligt K. Resolution d. 21 Maji 1666, angående den då skedde separation, emellan Stor-Kyrko- och Riddarholms-församlingarne; hvarutinnan förordnades, att den delen af Staden, som ligger åt sjön till, på Västra sidan, ifrån Riddarhuset och Erik Rynnings hus, Kungsgatan utföre, skulle lyda under Riddarholmen; erkännandes Pastor derstädes, för sin Själa-sörjare.

År 1685 sökte Kyrkoföreståndarne att få veta, på hvad skäl, den då nyss uppbyggde flygel, vid framledne R. R. Bielkenstiernas hus, blifvit så långt framdragen, att Kyrkovägen derigenom blifvit både trång och obeqväm. Fråga derom blef väl sedan ytterligare väckt; men handlingarne gifva ingen anledning, att detta mål, till någon rättelse blifvit upptagit eller vidrört.

Under K. Sigismundi vistande i Riket, hände vid en af hans Musicanters begrafning, i Riddarholms-Kyrkan, d. 19 Nov. 1593, att Catholikerne med väpnad hand, intogo Predikstolen; sårade och våldförde flere af församlingen. Härom tillskrefvo R. Råd, Konungen; förmälandes sådan våldsverkan, vara så mycket straffvärdigare; som Ständerne längesedan beviljadt S. Clarae Kyrkogård, till begrafningsplats för de ringare Catholiker, och Riddarholms-Kyrkogården för de förnämare. Men derå följde ingen rättelse, eller något beifrande. I Upsala vid Konungens kröning talades dock uppenbarligen, om begångne Kyrko-rån, och om K:s plickt i anseende till Christna religionens helgd och beskydd^[16].

Finska församlingen i Stockholm hade öfver 100 år, eller ifrån 1607 till 1719, sin Gudstjenst i Riddarholms-Kyrkan. Finska högmessan börjades då kl. 5 om morgonen. Ehuru besvär anmältes, öfver de härigenom förorsakade flere olägenheter, fordrades en så lång tid att härutinnan vinna, en länge önskad ändring och rättelse.

Enligt K. Maj:ts nådige utslag af d. 31 Dec. 1747, på R. Ständers Secr. Utskåtts underdåniga tillstyrkande, att Riddarholms-Kyrkan skulle af Stats-Contoiret, utbekomma de 24,000 d:r K:mt, som Dr. Ulrica Eleonora 1724 testamenterat till Riddarholms-Kyrkan; bekom Kyrkan besagde medel 1748, i tvänne poster.

År 1726 och 1744, började Håf-Församlingen, att i Kongl. Riddarholms-Kyrkan hålla sin Gudstjenst. Som gamla Bänklängden, genom denna församlingarnes förening, råkade i någon oreda; så blefvo vederbörande kallade, till ny bänke-indelning, genom Kongl. Slotts-Cantzliets utfärdade Kundgörelse d. 2 Maji 1755; sedan Håf-Församlingen åter blifvit inrymd i Kongl. Slotts-Capellet.

Enligt Kongl. Riddare-stadgan af d. 21 Nov. 1751, skola Seraphimer-Riddare dubbas, antingen i Riddarholms- eller K. Slotts-Kyrkan. Den Seraphims-Riddare som i Stockholm dör; varder ock i Riddarholms-Kyrkan begrafven, utan Sterbhusets omkostnad; så framt han icke der, sitt eget grafställe äger. Efter samtelige Ordens Mästare och Riddare af denna Orden, skola deras, på kopparplåtar målade Vapen, med derå tecknade Riddare valspråk, i Kyrkans Chor uppsättas och förvaras; samt efter dem, uti en dertill utsedd Riddare-klocka, efter deras död, en half timma ringas.

Uppå Kyrko-Föreståndarnes underd. förfrågan, erhölls d. 24 Nov. 1760, Kongl. Seraphimer-Ordens-Capitlets Resolution, till svar; att som K. M. för detta, i nåder beslutat, att Herrar Seraphimer-Riddares Vapen, allt efter som de med döden afgå; komma i Kongl. Riddarholms-Kyrkans Chor, nu och i alla tider att uppsättas; kan sådant icke tillåtas för andra monumenter eller Epitaphier; viljandes K. M. framdeles, meddela Kyrko-Rådet dessein, uppå hvad så i anseende härtill, som till vidare prydnad för Choret, kan blifva att i ackttaga.

Sedan byggnaden af den nya Sacristigan, som Borgmästaren G. Kjerrman, på egen kostnad, åtog sig att bygga, emot erhållande af en graf, inne i Kyrkan, icke kunde för mötande berg och befarad skada af sprängning verkställas; betalade han 1000 d:r K:mt för det af honom sedan bebyggde grafstället, vid Kyrkomuren, höger om Kyrkogårdsporten, åfvanföre Possiethska grafven; att af hans arfvingar underhållas. Han är ock der begrafven.

Att K. Gustaf III. varit sinnad, i gamla Riddarholms-Kyrkans ställe, här låta bygga, en ny rund Kyrka eller Rotunda, till Stor-Kyrko- och Riddarholms-församlingarnes gemensamma Gudstjenst är redan nämt uti beskrifningen, om S. Nicolai Kyrka. Bevis derom finnes förvarade i Rikets handlingar.

Det är bekant att Konungen såsom Patronus Ecclesiae, tillsätter Pastores vid denna församling. Ibland dem, hafva ifrån 1587 varit flere namkunnige och förtjente män; såsom en Amund Beronis, hvilken 1593 underskref Concilium Upsaliense; en Sigfr. Aronus Forsius, som 1613 var Riks-Mathematicus, och ifrån Kyrkoherde i Riddarholmen, blef flyttad till Ekenäs; känd för flere sine tryckte arbeten, i serskildte ämnen, samt sine prognostiker och spådomar; En Petrus Shomerus, Th. Doct. som 1643 blef Primarius Theol. Lector, vid det på Riddarholmen då inrättade Gymnasium, 1645 Pastor i Riddarh. och sedan Superintendent i Calmar, afled 1659; en Zachar. Laurent. Klingius, som ifrån Professor i Dorpt, åtföljde Arméen som Superintendent: var 1658, 1659, vice Biskop på Seland; förestod Riddarh. församlingen 1661, och blef sedan Biskop i Götheborg. Stamfar för Klingenstiernske slägten. En Johan Elai Terserus, som efter många omskiftande öden och sedan han för någre, så ansedde anstötelige meningar, blifvit afsatt ifrån Biskops-Ämbetet i Åbo, Pastor i Riddarh. 1665, och sedan i S. Clara, samt derifrån Biskop i Linköping 1671; död 1678. Zachar. Esberg, Pastor 1700, och 1708 utnämd till Biskop i Wexiö; men afled förut. Hans Son blef Adlad under namn af Bergenschöld. Johan Possieth, kallad till Pastor 1722, hade med Kyrkans förlust, af gamla handlingar, gjordt en vacker samling till en beskrifning om Riddarholmen; med flere såsom en Törning, Sam. Troilius, Hausswolff, Pettersson, Rosén, som alla på sina ställen, hafva sina namn och minnen förvarade.

Det gamla Kyrkoherde-huset vid Munkbrotorget, skänkt dertill, d. 23 Febr. 1663, af framledne R. Rådet och Fältmarskalken Lars Kaggs Enke-Fru, Agneta Ribbing, förvarade länge sjelf åminnelsen af gifvarens frikostighet, uti en Latinsk inscription, i en uti husväggen inmurad sten. År 1689, var huset redan så bofälligt, att Pastor Vultejus hyrde sig rum på annat ställe. Efter många besigtningar, i anseende till tilltänkte reparationer, såldes omsider detta hus, med vederbörligt tillstånd, för 45,000 d:r K:mt till Håf-Jouveleraren Almgren. Det nyssnämde monumentet å huset, borttogs derefter, och låg den sönderslagne stenen 1795, i det nya prästhuset i portgången. Inscriptionen finnes upptecknad i Rüdlings i flor stående Stockholm.

§. 9.

När Gråmunkeholm först blef kallad Riddarholmen, derom äger man ingen säker underrättelse. Sedan Klostret var förstört; Munkarne borrtkörde; deras fordna bedrägerier uppdagade, och allmänheten derom upplyst och öfvertygad; kunde ett namn som bar minnet deraf, icke blifva för alltid bibehållit, eller behageligt. Det påstås väl, att namnet Riddarholmen, uti inga älldre handlingar, än på 1630-talet, skall förekomma; att uti Stockholms Stads tänkebok 1637 Riddarholmen nämnes, såsom ett nyss antagit namn, och att holmen sedan den tiden, i allmänna handlingar kallas, än Gråmunkeholm, än Riddarholmen; hvaremot Rhyzelius i sin Kloster-beskrifning (p. 38) förmenar, att K. Carl XI, genom utfärdat öppet bref, befalt, att Gråmunkeholm, skulle kallas Riddarholmen. Ehuru ett sådant bref icke stådt att igänfinna, lärer i fall det verkeligen blifvit utgifvit; detta allt således kunna förenas; att sedan flere Riddersmän på denna holme börjat att bygga sig hus och i Kyrkan skaffa och tillreda sig kostsamma grafvar, detta namnet deraf således tillkommit; hvarefter det omsider blifvit allmänt antagit, och ändteligen af Konungen gillat och faststält.

Kongelig Riddarholmen är ett benämnande, som förmodeligen härleder sig deraf, att de der boende, ifrån Reformationens början icke hört under Stadens jurisdiction eller Borgmästare och Råds styrelse; utan under K:s omedelbara befallning; samt att denna af K. Magnus Ladulås, till Klostret donerade holme, blifvit under Kronan återkallad och reducerad. I Stadens tomtörebok 1550, finnes dock Gråmunkeholm upptagen, och bland uppteknade hus och tomter, förekommer, stora Badstufvan, hvarföre uppföres 50 mark, af galre gården 20 öre, af åtta köttmangahus, 16 mark: och af de för samma år erlagde skottpenningar, inhämtas: att då 15 Borgare dertill voro taxerade, på Gråmunkeholm, steg antalet på Södermalm blott til 16. Dessa skatter och utlagor hafva således åtföljdt näringarne, med andra borgerliga skyldigheter, utan undantag. En annan orsak till Kongelig Riddarholmens benämnande, torde vara, att Konungen der, efter 1697 års Slotts-brand, öfver 50 år Residerat, och att en stor del, af K. M:ts och Rikets Collegier, från längre tider tillbaka, der blifvit inrymde.

Uti den ordning om Stockholms Stads byggnader, som K. Gustaf I. ifrån Gripsholm, d. 6 Maji 1557, låtit utfärda, stadgas särskilt om Gråmunkeholm, att alla höga nattstufvor derstädes, skulle bortrifvas och inga höga trähus der tillstädjas att byggas. Naturligtvis har ock Riddarholmen varit inbegripen i K. Johans förordnande af d. 1 Jan. 1581, om alla träbyggnaders nedrifvande, och stenhusbyggnaders uppförande i Stockholm; samt Dr. Christinas förut nämde, än strängare författning af d. 28 Apr. 1649, angående Stadens reglerande och ordenteligare bebyggande. Chartan af år 1547 öfver Stockholm, visar huru oredigt, gator, hus och tomter vore förut, på denna holme, lagde och inrättade.

I förenämde författningar, så väl, som Riddarholmens nära och fördelacktiga belägenhet; torde första grunden ligga, till de här allmänt varande kostbara hus och forntida palatser, som nästan alla tillhörde Ridderskapet och Adelen, af de älldre slägter.

Rundt omkring stranden, är Riddarholmen bebyggd, och från torget vid bron, går upp vid Kyrkogårds-muren, en gata till höger, upp till det gamla Rosenhanske huset; och en annan till vänster, rundt omkring Kyrkan; så att gatorne här, synes af sjelfva localen, vara reglerade.

Fordom och i Munktiden gick, som förbemält är, en bro öfver till Staden, som då skall varit mera i Söder belägen; svarande emot stora Gråmunke-gränden. Om i sednare tider, någon bro, Norr om den nu varande, sammanbundit Staden och Riddarholmen; som gamla pålar syntes utmärka, då quain ifrån Riddarhusets västra hörn, lades neder till bron; tyckes sådant äfven öfverens-stämma, med K. br. till Öfverståthållaren 1669, om en gatas anläggande ifrån Norre port (der mynttorget nu är) till Gråmunkeholm. Som detta ej kan vara någon annan, än Riddare-gatan, förekommer troligen, att en bro då äfven blifvit byggd, eller förut varit anlagd, i rät linia med samma gata. År 1630 d. 21 Octob. skall Åke Tott fådt K:s låf, att låta bygga en brygga ifrån sin gård på Gråmunkeholm, som Mynt-Mästaren bodt uti, intill det nya torget, som Konungen der afsticka låtit; med en vindbro midt uppå. Uti bref till Schering Rosenhane d. 4 Apr. 1655, befaltes, att Clas Totts gård, skulle till Drottning Maria Eleonoras begrafning nederrifvas, platsen slättas, och bron som svarar gent emot gatan upprättas och porten å Kyrkan i samma linia förfärdigas. År 1666 d. 6 Julii, fick Fältmarskalken Clas Totts arfvingar, för denna gård i ersättning, af tolags-medler 5130 R:dr Specie.

Uppå R. Rådet och Öfver-Intendenten Gr. Tessins, i Secr. Utskottet gjorde föreställning, som till K. M. blef hemskuten, hade K. d. 1 Julii 1724 befallt, att Canalen vid Riddarholmsbron, emellan framledne Gr. Bengt Oxenstiernas och General Baron Creutz hus, skulle igänfyllas, bron borrttagas, samt det stycket planeras; men i anseende till dervid sedermera andragne skäl och omständigheter, befalltes dermed tills vidare hafvas anstånd. Kongl. brefvet d. 7 Junii 1726.

Den gamla med sten belagde träbron, som sist borrtrefs, då den nu varande nya bron byggdes, belägen midt emot Södra delen af Riddarhustorget, var byggd 1738, och redan så bristfällig 1751, att en provisionel bro, måste af trä uppbyggas, å Södra sidan som sedan lappades, lagades, och blef qvarstående till nya stenbron blef färdig.

Det är framledne Herr R. Rådet och Öfverståthållaren Baron Carl Sparre, till ett varacktigt låf och minne, att brobyggnader af sten i Hufvud-Staden, omsider blifvit påtänkte. Han sökte till denna så kallade Riddare-bro, i början att skaffa sammanskotter, af åtskillige förmögne Riddersmän, som sig ock dertill låto antekna. Änteligen företogs dock detta arbete på Stockholms Borgerskaps bekostnad, och blef denna bro, af ett hvalf af huggen telgsten, färdig 1784, med en parapet eller bröstvärn, af huggen sandsten och polerad grön Svensk marmor, samt öfverfarten lagd, med fyrhuggen gråsten. Den blef ock, fast på yttre sidan åt Canalen, ornerad med en slipad vacker granit, som innehåller: att denna bro blifvit åt K. Gustaf III. helgad, vid dess lyckeliga återkomst ifrån Dess Italienska resa; orden derå lyda sålunda:

Gustafvo. III. O. R.
Ex. Itinere. Italico.
Salvo. et. Sospite. Reddito.
Hunc. Pontem. Secto. Lapide. Constructum.
Fortunae. Reduci. et. Laetitiae. Publicae.
Dicarunt. Cives. Holmenss.
D. III. Aug. MDCCLXXXIV.

---

Dagen efter K:s lyckeliga återkomst till Staden, d. 3 Aug. 1784, presenterade Deputerade af Stockholms Borgerskap, anförde af Öfverståth. Baron Sparre, desseinen till denna nya brobyggnad, som jämte K. M:ts förklarade nådige välbehag, öfver sitt trogne Borgerskaps altid ådagalagde tillgifvenhet och kärlek för sin Konung; i nåder gillade den företedde ritningen, af Stads-Architecten Palmstedt författad.

Vid samma tillfälle blef en quai å ömse sidor anlagd, med trappor neder till canalen, och en dervid formerad slät plan af huggen sten. Då borrttogs ock, de vid broändan stående små Spruthus. Riddarholms-torget fick härigenom ett vackert anseende, som än mera skulle blifvit ökat, om den gamla Kyrkogårds-muren, med sina dervid uppbyggde grafvar, tillika kunnat borttagas, och begrafnings-platsen, enligt 1557 års byggnings-ordning, till annat ställe förflyttas. Långt senare författningar, gifva anledning till en så skälig önskan. Men med författningar öfvervinnes långsamt Opinionen och inrotade fördomar.

§. 10.

1. Af de gamla Herrehus som på Kongl. Riddarholmen finnas, bör här först nämnas, Fältmarskalken Grefve Carl Gustaf Wrangels. Denna egendom donerades, tillika med stentornet och muren, af Gustaf Adolph, till Ståthållaren på Jönköpings Slott, Lars Sparre till Dåderö 1629. K. M:t och Kronan återköpte detta hus, af Herr Lars Sparres Arfvingar, d. 28 Junii 1648, för 16,000 R:dr Specie, och Dr. Christina skänkte det sedan, enligt Donations-brefvet af d. 2 derpåföljande Jul. till Fält-Herren Wrangel, Dess Fru och Arfvingar.

Uti Gr. Dahlbergs Svecia Antiqva et Hodierna, Tab. 37 och 38, finnes det första utseende förestält. Det afbrändes d. 4 Apr. 1693; men blef sedan fullkomligen reparerat, med de å taket pröfvade nödige förändringar, åt mälar-sidan, i anseende till kurar, torn, och afsättningar, samt öfversta halfvåningens påbyggnad, till en hel våning.

Sedan K. Slottet 1697 var afbrändt, köptes detta då åter i stånd satte Palats, af Kronan, för 13,333 ½ R:dr Specie, och kallades sedan Kungshuset, efter Öfverheten bodde der, alt till år 1754, då nya Slottet blef färdigt, sedan dess åter uppbyggande, så när i 20 år afstannat, för Krig, pest och andra orsaker.

Emot Stads-sidan blef innom en hög upprest mur, med 2 portar, Corps de Garde inrättadt, och trappan till öfre planen, emellan flyglarne, byggd midtföre, ock icke åt både sidorne som förut. Bron vid mälar-stranden, inneslöt en hamn för Konungens Jackter, och på pålning från fasta landet, å ömse sidor om hamnen, uppfördes kök och bageri af sten. Denna hamn reparerades medelst ny pålning och betäckning, ifrån K. köket till bageriet; hvartill jämte bryggans i ståndsättande 1751, anordnades 5720 d:r K:mt.

Innom denna Konunga-borg, sedan det nästgränsande Cruusiske huset, äfven af Kronan blifvit inköpt, bodde då icke allenast, Konung Friedrich och hans Håf; utan ock H. K. Höghet, sedan K. Adolph Friedrich, med Gemål och Famille. Här afled ock K. Fredrich I. år 1751, då Hans lik, på sin parrade-säng, uppstältes uti Södra rundelen, innan bisättningen skedde i Riddarholms-Kyrkan.

Utom Kongl. Rådkammaren, hade här äfven en del af Cantzliet sina arbetsrum i Norra flygeln; Cantzlie-Collegium åter, med Utrikes och Krigs-Expeditionerne, samt Riks-Archivum; uti Rosenhanske huset.

Så snart Öfverheten 1754 hade flyttadt till nya Slottet, blef gamla Kungshuset anordnadt och inredt för en de! af Rikets Collegier. År 1755, voro redan Cammar-Collegium, Stats-Contoiret och Ränte-Kammaren inflyttade; sedermera blefvo K. Svea Håf-Rätt, som förut hade rum i Daevelska huset på Norremalm, Cammar-Revisionen, Krigs-Håf-Rätten, K. Vitterhets, Historie och Antiqvets-Academien, Collegium Medicum, Modell-Kammaren, m. fl. verk, tid efter annan derstädes inrymde och för dem nödige rum anordnade.

Den gamla och i många år utdömde Borggårds-muren och bofällige portalen, blef 1793 nedertagen, så att platsen nu är fri och öppen.

2. Det härnäst intill belägne Cruusiske huset, nu Kronan tillhörigt, hafver fordom varit R:s Skattmästaren Gust. Bondes. Genom salubref d. 12 Nov. 1666, försålde han det för 10,000 R:dr Specie, till Baron Melcher von Schlangenfelt; och säges detta hus i berörde bref, vara beläget, emellan Fält-Herren Wrangel och R. Rådet Pehr Sparre Perssons hus. Genom köpe-afhandling, d. 17 Feb. 1668, försålde Baron Schlangenfelt till Fru Elsa Cruus samma egendom för 9500 R:dr.

Med hänne fick Riddarholms-församlingen en långvarig ersättnings-tvist, i anseende till den utanföre samma hus, nederrefne Kyrkogårds-muren; samma murs inflyttande till 6 qvarter, samt återuppbyggande, till 92 alnars längd 1663. Fru Cruus invände, att detta förefallit den tid, då Riks-Skattmästaren ägde huset, och att sådant skedt till gatans reglering, m. m. Efter 56 års process härom, tillstyrkte Secr. Utsk. 1734, att Stats-Contoiret till Kyrko-murens renovation, måtte utbetala 1500 d:r S:mt till Riddarholms-Kyrkan.

3. Näst Cruusiske, är i samma linia, det af R. Rådet Pehr Sparre Persson 1666 innehafde hus, som Stats-Secret. Gr. Sam. Barck sedan ägde 1707, och äfven ännu 1733, efter Tillaei Charta, Riks-Rådet S. Barcks Sterbhus, sålde det d. 27 Febr. 1746, till Öfver-Inspect. Johan Dahl för 44,000 d:r, och af Öfver-Directeuren Dahls arfvingar, köpte Professoren David Schulzt, (sedan Schultzenheim) den 1 Oct. 1763 samma egendom för 130,000 d:r K:mt. Utaf K. br. til Öfverståthållaren Baron Carl Sparre, d. 16 Julii 1776, inhämtas, att detta hus, blifvit af Kronan inlöst för 300,000 d:r K:mt, hvarå köpebref utfärdades d. 27 Julii samma år. Det anslogs då till Kongl. Amiralitets-Collegii behof, som återkallades ifrån Carlscrona till Stockholm, och beboddes huset tillika af R. Rådet och Presidenten i bemälte Collegio, Baron Falckengren. Amiralitets-Collegium upplöstes sedermera 1791, och ett General Sjö-Militie-Contoir, blef här i stället sittande, under General-Amiralen, Grefve Ehrensvärds styrelse. De förändringar som sedan timat, med Stor-Amirals-Ämbetens inrättande; hör icke till detta stället. Huset blef sedan någon tid upplåtit till Krigs-Expeditionen i K. M:ts Cantzlie, och ändteligen 1795 åt Öfverståthållare-Ämbetet och Police-Kammaren. I början af år 1798, inreddes här en våning, för General-Adjutanten af flottan. Policen flyttades åter till Öfverståthållare-Ämbetets hus, i sina först innehafde rum, och Öfverståthållare-Ämbetets Cantzlie till In de Betouske huset. Den för Gen. Adjutanten inredde våning, blef anordnad åt Committéen öfver flottans ärender, och General Adjutanten fick i stället en våning på Skeppsholmen.

4. På Södra sidan om Kyrkan förekommer, det inköpte nya prästhuset, vid Riddarholms-församlingen. En del af Klostret på Gråmunkeholm, som första köpebrefvet innehåller, sålde Magistraten i Stockholm, till Fältmarskalken Herr Johan Baners arfvingar, d. 20 Aug. 1642, för 3000 Sp. R:dr. Derutinnan beskrifves stenhuset hålla i bredden, på öfre sidan, 22 alnar och 3 qvarter, och i längden på Östra sidan, som visar åt skolan, neder till sjön, 39 alnar. Detta hus förut tillhörande, K. Rådet Knut Kurck, försålde Fru Märta Kurck, å egna och sin Systers Catharina Elisab. Kurcks och Svågern, Öfversten Johan Ribbings vägnar, d. 7 Junii 1689^[17], till Banco-Commissarien Anders Ehrenfelt, för 28,000 d:r K:mt. Genom Svea Håf-Rätts dom d. 14 Dec. 1707, tilldömdes Ehrenfelts Måg, Fursteliga Cantzlie-Rådet Balthasar Ehrenstolpe, detta hus, såsom sin Frus Möderne; emot Bankens dertill påstådde bättre rätt, för Ehrenfelts Ämbetsgravationer. Derefter såldes det, till Håf-Intendenten Roepsdorff för 12,000 d:r S:mt, d. 30 Sept. 1715. År 1735 försålde R. Rådet och Fältmarsk. Gr. Carl Gustaf Düchers Sterbhus-Interessenter samma egendom, till Håf-Cantzleren Baron Johan Hindr. von Kochen, emot 48,000 d:r K:mt. Magistratens fastebref är af d. 8 Mart. 1736. Genom köp blef det derefter upplåtit, till Öfverste Lieut. Modées Enke-Fru, Anna Hederschöld, d. 26 Junii 1749, för 45,000 d:r K:mt, hvarå fastebref utfärdades d. 24 Oct. 1750. Sist såldes det, af hännes Son, med förra giftet, Cammar-Herren Gust. Wachsslager, till Riddarholms-Kyrkan, för 150,000 d:r K:mt, d. 23 Nov. 1758. K. M:t hade redan, uti nådig skr. d. 24 Maji 1757; icke allenast bifallit, att Riddarholms-församlingens gamla Prästhus, måtte säljas, och ett annat rymligare inköpas; utan ock till befrämjande af det sednare, anbefalt Stats-Commissionen, att dertill årligen i Staten, i 10 års tid, uppföra 6000 d:r S:mt.

Sedan ofta nämde hus således blifvit köpt och emottagit; ålåg det vederbörandes omsorg, att det samma i stånd sätta och till sitt ändamål inreda^[18].

5. Till besagde prästhus gränsar gamla Klostret, som efter Munkarnes borrtflyttande blifvit nyttjat till hvarjehanda behof och inrättningar, som åfvan bemält är. Enligt de underrättelser man af handlingarne kunnat inhämta, har det blifvit skänkt till Stockholms Stad d. 24 Junii 1621. År 1640 inrättades der Collegium Holmense. År 1666, då Stadens Trivial-Schola här hade nödige rum, bortbyttes det, med Hans Excell. Gouverneuren i Estland, Bengt Horn, emot hans hus på Själagårdsgatan och 4000 R:drs mellangift; der skolan sedan i stället inrättades. Han låfvade då tillika, att der uppbygga ett godt hus, Staden till prydnad. Sedan har en Öfverste Lieutenant Grefve Posse ägt det 1715; vidare skall Öfverstinnan Gr. Posse på 1720-talet, gifvit detta hus, som då var gammalt och förfallit; medelst reparation och en våningstillbyggnad, det skick och anseende, det sedan haft: hvarefter det blifvit försålt, till Generalen, Grefve Pontus de la Gardie, som det med en ny flygelbyggnad förbättrat. Omkring 1760, köptes det af Enke-Fru von Schantz, som åter 1794 sålde det till Riksgälds-Contoiret för 33,000 R:dr Banco, med förbehållen rättighet, att bebo Östra flygeln i sin lifstid. Förut hade detta hus, till Kongl. Krigs-Collegium, General-Krigs-Rätt, och flere enskilte hyresmän, tid efter annan varit upplåtit.

6. Om det härvid belägne hus berättas, att General Cruus arfvingar, på 1730-talet, försåldt det till Cantzlie-Rådet Nerées, som detsamma å nyo uppbyggdt. Handels-huset Jennings och Finlay blef sedan ägare deraf; af Finlays creditorer inköptes det af Gross-Handlaren, Commerce Rådet Simon Hebbe. Huset som är inne på gården, hafver façaden vänd åt Canalen och Munkbro-torget. Den gränd som neder til sjön, emellan sistnämde 2:ne hus finnes marqverad på Tillaei Charta, har sedermera blifvit stängd.

7. Det vid Riddarholms-torget, till vänster ifrån Staden belägne hus, har af ålder blifvit kalladt det Creutziske. Af handlingarne vill synas, att det tillhört Riks-Rådet Bielkenstierna före 1685. Riddarholms-församlingens Föreståndare, som berättat är, sökte samma år underrättelse, på hvad skäl den då nyss uppbyggde flygel, vid framledne R. Rådet Bielkenstiernas hus, blifvit så långt framdragen, att Kyrko-vägen icke allenast blifvit trång och obeqväm; utan ock Kyrkan i fara för eld, i anseende till det der inrättade Kök. Det har sedan länge varit en Creutzisk egendom. Huset hade fordom ett torn, täckt med koppar, af lika högd, med tornet öfver Riddarholms-Kyrkans hög-Chor; samt åt torget en mur, med sin järn-port, och en hopkrånglad Chiffer deröfver. Generalen Baron Carl Gustaf Creutz dotter, Fröken Hedevig Eleonora Creutz, sålde det 1754, till Husgeråds-Mästaren Sterkij; af honom åter köptes det af en Öhrströms Enka, och tillföll efter hännes död, dottren, sedermera gift med Håf-Secreteraren Geyer. I senare tider har inne på gården, ett större hus, blifvit uppfört vid canalen, och en flygel åt torget i stället för den gamla muren. Riksgälds-Contoiret hyrde detta hus, i början af dess inrättning 1789.

8. Midt emot nyssnämde hus, till höger om Riddarholms-torget, är det nu varande Fursteliga Hessensteinske huset. Det ägdes i början af detta årahundrade af Grefve Bengt Oxenstierna och finnes aftaget i Grefve Dahlbergs verk; men i anseende till tak, fenster, uppgång och ornamenter, redan i Grefve Bengts sista tid, af ett mera modernt utseende^[19]. På Tillaei Charta 1733, är det utmärckt, som en Baron Crassou tillhörigt. Uti K. Friedrichs tid, kallades det Casselska Cantzliet, och beboddes då, af Casselske Håf-Råden Fern och Holler, med flere som der hade bonings- och arbets-rum. Efter Konungens död, tillföll det Grefvarne Hessenstein.

9. Dernäst och midt emot gamla Kungshuset, har K. Rådet och Öfverste Marskalken Gr. Johan Gabriel Stenbock haft sitt hus, uppbyggdt af hans Far, R. Rådet Gr. Fredr. Stenbock, som af Stenbockske och De la Gardieska vapnen, öfver inkörsporten bestyrckes; ty Gr. Fred. Gustafsson Stenbock var gift med Friherrinnan Catharina De la Gardie, R. Rådet Baron Johan Pontusson De la Gardies dotter. Förstnämde Gr. Johan Gabriel, lämnade det i arf till sin Syster-Dotter, Grefvinnan Christina Beata Lilje; hon åter till sin Son af första giftet, Cantzlie-Rådet, Baron Johan Gabr. Sack. Bemälte Baron Sacks Måg, Grefve Erich Brahe, löste det till sig, af sin Svärmoder, Grefvinnan Eva Bielke år 1751. Grefve Brahes Enke-Fru, Grefvinnan Christina Piper, och Sonen Gr. Magnus Er. Brahe, sålde det, d. 16 Decemb. 1771, till Handlanden Ad. Ludv. Levin för 223,000 d:r K:mt, och 1772, d. 16 Nov. köpte Kronan det af honom, för 240,000 d:r K:mt, till hus för K. Commerce-Collegium. Härvid undantog Levin uppe i backen en del, hvarå han sedan byggde ett särskildt litet hus. Trappan och flyglarne åt sjösidan, voro då i ett förfallit tillstånd.

10. Rosenhanske huset, på högden af backen, finnes ock i Gr. Dahlbergs verk, i koppar stuckit. Det skall vara byggdt efter Architecten Jean de la Vallées ritning och dessein. Detta vackra med koppar täckte hus, brann d. 18 Apr. 1692, efter Örnhielms anteckning. Sedan Slotts-branden 1697, blef det inrymt åt K. Cantzliet. Justitie-Cantzleren Fehman, köpte det af Rosenhanske Arfvingarne, och sålde det till Grefve Axel Wrede Sparre. Af honom köptes det af Handlanden Berge Olsson Ström, som icke allenast förbättrade stora huset; utan ock lät göra vackra nybyggnader, nedanför vid strömmen; reparerade det runda tornet, och uppbyggde på det nära belägne skäret, det så kallade Strömsborg.

Det berättas att i detta hus, skall Commissionen öfver Baron Görtz haft sitt säte uti Cantzlie-salen, och han äfven der hört sin döds-dom förkunnas d. 11 Feb. 1719, hvarefter han afrättades d. 14 påföljande Martii. Åtta och trettio år derefter, nyttjades det till lika sorgeliga förrättningar.

I gamla rundelen, Stockholms älldsta torn, var 1771 en fabrik, tillhörande König. Det blef sedan, då Assistance-Contoiret inrättades, och denna egendom dertill inköptes, användt, till panters förvarande. Samma Contoir lät ock bredevid uppbygga ett större stenhus, till Auctions-Kammare, och flere för inrättningen nödige behof.

Detta är hvad man om byggnaderne på Kongl. Riddarholmen, kunnat samla, och trodt sig korteligen här böra anmärka.

§. 11.

Utom hvad i det föregående, nämt blifvit; intages här, såsom till stället hörande, följande små Historiske tilläggningar.

Under den tid, Öfverheten bodde i gamla Kungshuset, förrättades på Borggården derstädes, de hyllnings-acter, som vid Regenters tillträde vanligen i ackt tages. Märkelig är den af år 1719, då Riksens Ständer, under bar himmel tillsade Dr. Ulrica Eleonora tro och huldhet, och tillika afsvuro det förhateliga Eneväldet.

Till firande af Konung Gustaf III:s kröningsfest, år 1772, var Riddarholms-torget illuminerat och decorerat på Ryske härvarande Ambassadeuren Grefve Ostermans föranstaltande och kostnad, som den tiden bebodde det gamla Rosenhanske huset på Riddarholmen. En i koppar stucken tafla deröfver af Årre, visar utseendet deraf.

Ordsakerne till de här beredde arrester, åren 1756, 1792 och 1794, äro så allmänt kände; händelserne så nära våra tider, och deras publicerande, genom tryckte handlingar, så besörjd, att de här, med tystnad, kunna förbigås. Måtte de stormar som så ofta skakat Riket i det framfarne tidehvarf, båda ett önskat lugn, frid och säkerhet!!

1. Holmia illustrata, Msc. i Kongl. Vitt. Acad.
2. Rimkr. 479.
3. Murberg i Vitterhets-Academiens Hand. IV Del. p. 54, 55.
4. Stricker fata Templi Riddarholmen. 1747, p. 51.
5. Örnhielms saml. af Kloster-bref. Tom. VII. i Kongl. Vitt. Acad.
6. Possieths samling, Gråmunkeholms flockar kallade, som man länge ansedt för förlorade, hafva med Biskop Celsii samlingar, kommit uti Upsala Academies ägo. (Profess. Fants bref till utgifvaren af detta arbete).
7. K. Secret. Helins och Assessoren Hagelbergs förklaringar öfver Likstenarne i Wadstena Kyrka. Msc. ibland Baron Tilas samlingar på Kongl. Bibliotheket.
8. Botins Sv. H. p. 420.
9. Nigri eller Svarts Historia om Westerås Biskopar, af Stiernman, St. 1744. 4:o, p. 49, 50.
10. Berchs saml. om Stockh. Msc. i Kongl. Witterh. Academien.
11. Finnes tryckt ibland Bilagorne till R. Rådet Gr. N. Bielkes Tal i V. A. 1776. N:o 34.
12. Linköp. Bibliot:s Handl. 2 D. p. 249.
13. Bilagorne till Gr. Bielkes Tal.
14. Svedbergs heders försvar. Sed. Del. 4:o, p. 144.
15. Vendelii beskr. om Gustafvianske grafven. Stockh. 1762, in folio.
16. D. Nordbergs Clarae minne, p. 151.
17. Detta hus kallades ännu 1693, uti Relat. om Dr. Ulrica Eleonoras likprocess, för Salig Herr Knut Kurcks hus.
18. För flere meddelte underrättelser så väl ang:de Kyrkan och Prästhuset; som om samtelige husen på Riddarholmen, har man att tacka Cammereraren vid Öfverståth. Ämb. Herr Christ. Sahlström. Erkäntslan fordrar att nämna det.
19. Cantzlie-Rådet Berchs skrefne anteckningar till Svecie-verket.

Wikisource-noter

1. Det fanns, finns och kommer att finnas sex orsaker till ondska i Sverige:
    1. Rätt fördel,
    2. Dolt hat,
    3. Förakt för lagarna,
    4. Försummelse av det allmänna bästa,
    5. Otillbörlig gunst hos utlänningar,
    6. Ihållande avund på flyktingarna. -- (per Google translate)