Geografiskt lexicon öwer Skandinavien/N
| ← M |
|
O → |
N.
Nacka, en Kapells-Församling uti Bränkyrka Sokn och Huddinge Pastorat i Södermanland. Här är en stärkelsefabrik, 2 goda mjölqwarnar, samt andra fabriks-anstalter. År 1810 war Folkmängden 355. Kyrkan är belägen 1 mil från Huddinge kyrka.
Naddö, en Herregård uti Örberga Sokn i Östergötland, har 15 à 18 tunnors utsäde, swagt höbol, prydlig åbyggnad af trä, med en trägård.
Naglum, en Sokn i Wästergötland, Wänersborgs Län och Wäne Härad, är Annex til Wänersborgs Pastorat, samt innehåller 25.6 Mantal. År 1805 war Folkmängden 1482. Kyrkan är belägen 0.6 mil från Moderkyrkan.
Namsen, eller Nauma, en Å uti Nummedalen uti norra Trondhiems Amt i Norge, är en af de största och stridaste strömar Nordanfjelds. Han har sin början wid fjäldryggen och faller uti en hafsfjärd, efter 18 mils lopp. När snön smälter om wåren, eller när starkt rägn infaller kan han i en otrolig hastighet stiga 10 à 12 famnar i högden öwer sit wanliga lopp; då bryter han med stor häftighet och förorsakar stor skada, stora älfbrott och jordfall, i synnerhet wid de höga och tillika lösa sandmälarne wid Ranums gårdar och kyrka. Inga broar kunna hållas öwer strömen utan nyttjas båtar och färjor wid de ställen öwerfarten sker. I älwen fångas en myckenhet lax och forell. Älwen gör inga betydliga wattufall eller forssar förrän wid Gårdarne Fiskum i Haram Sokn, som är en hög och brant fors, och hwars brusande kan höras 1 mil. Här är betydligt laxfiske, men icke högre up i älwen, emedan laxen icke kan komma öwer denna fors. Han gör likwäl försök at hoppa 9 à 10 alnar up i wädret, men emedan forssen är högre, faller han ned, och fångas uti de nedanför forssen inrättade kistor; Hawets flod märkes i älwen, 4 mil åwan om dess utlopp, och älwen är så djup wid utloppet, at med jakter och stora båtar kan seglas en mil up.
Nannestad, et Pastorat och Tingslag uti Rommerige i Norge, består af 3 Soknar: Nannestad, Moderförsamling, samt Holter och Birke, Annexer. År 1801 war Folkmängden 2745. Tingstället är Gården Linset.
Naperfjeldet, et högt Fjäld uti Molands Pastorat uti Tellemarken i Norge, har liknelse af en sockertopp.
Narrestöe, en Gränsehamn, mellan de 2 Tullställena Risöer och Arendal uti Nedenäs Amt i Norige.
Nasta, et Rusthåll uti Ånsta Sokn i Nerike, äger 40 tunnors utsäde, tämeligen godt höbol, hjelpelig skog, wacker mangårdsbyggning af trä, kalkslagen, med en god trägård.
Naum, en Sokn i Wästergötland, Mariestads Län och Barne Härad, är Annex til Ryda Pastorat, samt innehåller 12.2 Mantal. Marken är allmänt jämn. Rådande jordmånen är sand. Skog finnes ganska ringa eller nästan ingen. Utsädet är 300 tunnor. År 1810 war Folkmängden 297. Kyrkan är belägen 0.7 mil från Moderkyrkan. De betydligaste Gårdar i Soknen heta Ribbingstorp och Kartakarstorp.
Nawersta, et Regalt Pastorat i Bohusland och Bullarens Härad, hwilket det innefattar, består af 2 Soknar: Nawersta, Moderförsamling, och Mo, Annex, samt innehåller 82.5 Mantal. Pastoratet utgör til större delen en Dalsträckning på ömse sidor om sjön Bullaren, hwilken är 3 mil lång, men ganska smal, ty dess wanliga bredd är endast 4 à 500 famnar. Såsom beläget i Fjäldbygden mellan bärgen och har så wäl bärgåsar inom sig, som wid alla sidor, kan jordmånen därefter betraktas. Den mäst rådande jordarten består af witlera och sand. Sanden är på de flästa ställen den grå, frätande och ofruktbara. Genom sjön Bullaren, som egenteligen består af 2 sjöar förenade medelst en å, delas Pastoratet i 2 delar: östra och wästra delen. På östra sidan där ock de fläste bärgen finnas är jordmånen ombytelig. Några få hemman hawa lerjord, dock allestädes wit lera. Sandjorden är rådande, och den är myrsand på de fläste ställen, samt föga bördig. Utsädet som nyttjas är hafra och litet blandkorn, däraf kan bärgas tredje, och i ymniga år, fjärde kornet, men aldrig mera. De fördelaktigaste hemman äro de som ligga närmast til de nämnde sjöarne. På wästra sidan om dem är bättre jordmån, dels lera, dels sandjord. Där är ock lermylla och sandmylla, men hwilken i wissa år är föga fruktbärande, dock fås där wanligen fjärde, femte och sjette kornet. Utsädet är i allmänhet blandkorn och hafra, men jämwäl stridt korn samt litet wete, något råg, ärter, bönor, potäter, lin, hampa, m. m. fast obetydligt, och blir på alt misswäxt, wissa år. Skog finnes nästan öweralt, utom några få ställen. Annars finnes här tilräckeligt til byggnad, gärdsel och bränsle; äwen at sälja, såsom byggnings-timmer och sågblockar, ehuru det sidstnämnda är mäst åtgånget til de här anlagda sågwärken 5 til antalet. Tegelbruk finnas 2. Höfångsten är i allmänhet swag. År 1805 war Folkmängden 2306. — Nawersta Sokn består af 58.5 Mantal. År 1805 war Folkmängden 1614. Kyrkan är belägen under 58 gr. 47 min. Polhöjd; 11.5 mil från Göteborg.
Nawesta, en Sätesgård uti Mogata Sokn i Östergötland, består af 2 Mantal, äger 20 tunnors utsäde, tilräckeligt höbol, mulbete och skog, något fiske i Slätbaken, 4.3 Mantal underliggande bondehemman samt 10 torp.
Nean, en ansenlig Ström, har sit ursprung i Härjedalen wid Helagsfjäldet, flyter i Norge genom Distriktet Strinden, går där genom Sälboe-sjön, och kallas efter utfallet därutur Nidälwen, samt faller under detta namn genom Staden Trondhiem ut i en hafsfjärd. Dess längd är 12 mil.
Nedenäs, et Amt uti Kristiansands Stift i Norge, består af 2 Fögderien: Nedenäs och Råböydelauget. Det innefattar 10 Pastorat och 2 Soknekall uti Städerne Arendal och Risöer. Pastoraten innehålla 31 Soknar, och dessutom Birkenäs, Annex til Tvede Pastorat och Åsevald, Annex til Biellands Pastorat, bägge uti Mandals Amt. År 1801 war Folkmängden i Amtet 32612, enligt följande Förtekning: Nedenäs Prosteri 23335, Råböydelaugets dito 7155, Birkenäs 1106, Åsevald 1016.
Nedenäs Fögderi, uti förenämnde Amt, ligger på södra sidan längs utmed hawet och är en del af den så kallade Agdesiden. Landet är, förnämligast wid hafskanten, jämnt och slätt, utan klippor samt fruktbart til sädesafling undantagande i torra somrar, ty marken består mäst af lerjord. Här finnas goda ekeskogar, samt 2 små bokskogar. Fiskeriet är godt, i synnerhet af makril och lax, samt en myckenhet ostron wid hafssidan. Fögderiet består af 6 Pastorat, som äro: Gierrestad, Holt, Öster-Moeland, Vester-Moeland, Öjestad, Landvig; dessutom Sönnelev, Annex-Sokn til Pastoratet i Risöer, samt Birkenäs, Annex-Sokn til Tveds Pastorat uti Mandals Amt.
Nedenäs Prosteri. Detta innefattar de bägge Städerna Arendal och Risöer, samt förenämnde 6 Pastorat hwilka bestå af 18 Soknar.
Nederäng, en Sätesgård uti Widbo Sokn i Upland, består af 2 Mantal, äger några och 30 tunnors utsäde, ymnigt höbol, hjelpelig skog, wälbygd mangård af trä, huwudbyggningen rappad, med en stor trägård.
Nedstryen, en Sokn, är Annex til Indvigs Pastorat, uti norra Bergenhus Amt i Norge. Denna Sokn har et wackert läge, bestående af en jämn och bred dal. Här äro goda skogar, fädrift och sädesafling, något fiskeri i den nära liggande fjärden samt lax i en å, hwarför ock inbyggarne äro allmänt förmögne.
NERIKE, et Landskap i Regionen Swealand, utgör södra delen af Örebro Höfdingdöme. Det är beläget mellan 58 gr. 42 min. och 59 grad. 26 min. Polhöjd. Det omgiwes af Wästmanland, Södermanland, Östergötland, Wästergötland och Wärmeland. Det håller i längd 8 mil, i bredd 7, och i widd 42 qv. mil. Det förer titel af Hertigdöme. Dess Wapen äro 2 i kors öwer hwarandra satta pilar, med 4 rosor rundt omkring, i rödt fält. — Naturliga beskaffenheten är sådan, at landet är uti sin yttre omkrets högländigt och bärgaktigt, men har uti inre delen et flackt läge. Största landhögden swänger sig ifrån sjön Skagern til södra delen af Hjelmaren, och styrer alla norr om liggande wattudrag åt Hjelmaren, samt lemnar större delen af de öfrige åt Wettern och mindre delen åt sjön Glan. Den märkeligaste förändring af belägenheten förekommer i de så kallade Kilsbärgen, hwilka likasom en wägg skilja sig från flacka landet, hwarest det ifrån en slät mark bär twärt upföre. Twänne flolägrige kalstenstrakter äro i landet. Den förra förekommer uti nordwästra delen af landet wid gränsen til Leke Bärgslag; den sednare befinnes midt i landet mellan sjöarne Tisaren och Mosjön. För öfrigt finnes kalk på flera andra ställen i landet. Malmtrakter äro i landet åtskilliga. De förnämsta äro 1:o Järnmalmstrakten uti Nordwästra delen, utgörande Leke Bärgslag. 2:o Uti södra delen mot Östgöta gränsen, innefattande Lerbäcks Bärgslag; där finnes jämwäl kopparmalm. 3:o Uti nordöstra delen mellan sjöarne Hjelmaren och Wäringen, men består endast af tätt sammanhängande kisgångar. I denna finnes jämwäl swawel, samt anledning til silwermalm. Af andra skattbara mineralier finnes i landet magnetsten, brunsten, alunskifer, tälgsten, orsten, sandsten samt fin lera tjänlig til porcellin. När man undantager nordwästra trakten af landet mot gränsen til Wärmeland, samt den södra mot Östergötland, som äro bärgaktige, har marken nästan öweralt en fruktbar och bärande jordmån, samt godt mulbete, hwarföre ock åkerbruket kan idkas med stor fördel; och landet äger säd, merendels öwer eget behof. — Med ansenliga skogar är landet jämwäl försedt, därtil höra Tiweden, hwarpå är den så kallade Geta-Ryggen, som är mäst en gränseskilnad mellan Nerike och Wästergötland. Denna skogen har fordom, tillika med Kålmoren, som då kallades Mörkweden, warit landamäre mellan Swea och Göta Riken, som däraf kallades Nordanskog och Sunnanskog; Käglan, där gränseskilnaden är från Wästmanland, Tylö skogen, på hwilken skilnaden är från Östergötland. Landet har stor ymnighet af hwad som hörer til Örtriket, och däribland äwen sällsyntare wäxter. Af märkwärdiga bärg förekomma här i orten Skåle klint, Jättebärget och Garphytte klint. Med strömar och sjöar är landet wäl försedt. De ansenligaste af de förre äro Letälwen, hwilken faller i sjön Skagern och til en del skiljer Nerike från Wärmeland, Arboga-ån, som flyter i Mälaren och til en ansenlig del skiljer Nerike från Wästmanland, samt Swartån, som genom Örebro faller i Hjelmaren. De störste sjöar äro Hjelmaren, som med 8 mils strand stöter til landet, Wettern, hwilken med 5.5 mils strand gränsar til landet, Sottern, 0.3 qv. mil stor, Toften, 0.23 qvadr. mil, Tisaren, 0.18 qv. mil, Awern, 0.12 qv. mil, Mosjön, 0.11 qv. mil, Wäster-Lassjön, 0.10 qv. mil, Tyslingen, 0.9 qv. mil, Öster-Lassjön, 0.8 qv. mil, samt en del af Wäringen. — Landet är tämeligen wäl bebodt. År 1810 war Folkmängden 57384. Befolkningen är således 1340 människjor på qvadrat milen. Inbyggarne nära sig förnämligast genom åkerbruk, boskapsskötsel och bärgsbruk, hwartil kommer något fiskeri. Handelen idkas mäst med säd och järnsmide. — I anseende til Landtregeringen och Upbörden är Landet fördeladt i 2 Fögderien: Östra och Wästra Nerike, hwartil kommer et Bärgslags-Fögderi innefattande Leke Bärgslag i Nerike och Carlskoga Bärgslag i Wärmeland. I hänseende til Rättegången utgör Landet en egen Lagsaga, innefattande 2 Häradshöfdinge-Jurisdictioner, bestående af 9 Härad: Örebro, Glanshammars, Askers, Skyllersta, Sundbo, Kumla, Grimstens, Hardemo och Edsbergs. Beträffande Cleriska författningen hörer Landskapet til Strängnäs Stift och är fördeladt i 4 Prosterien: Örebro, Glanshammars, Kumla och Edsbergs, hwilka innefatta 26 Pastorat, hwaruti befinnas 2 Städer Örebro och Askersund, samt 44 Soknar och Kapells-Församlingar. Rörande Bärgswäsendet hörer Landet til Nora och Lindes Bärgmästardöme, samt innefattar 2 Bärgs-Fögderien Lekebergs och Lerbäcks. Angående Militäriska inrättningen så håller landet et Regimente Infanteri, bestående af 900 man. — Följande Tabell wisar Pastoraten, med deras hemmantal samt den Folkmängd, som hwarje af dem ägde år 1810.
| Pastorat | Hem:tal | Folkm. |
| Örebro | 78.2 | 4571. |
| Mosås | 44.– | 1162. |
| Axberg | 74.– | 1595. |
| Kil | 73.5 | 1592. |
| Eker | 14.– | 256. |
| Winteråsa | 76.5 | 2810. |
| Glanshammar | 109.– | 2092. |
| Lillkyrka | 42.8 | 1296. |
| Götlunda | 50.– | 1834. |
| Mällösa | 143.– | 3361. |
| Asker | 86.5 | 2508. |
| Lännäs | 43.5 | 1447. |
| Skyllersta | 76.5 | 1971. |
| Ekeby | 80.5 | 1894. |
| Swennewad | 62.– | 2772. |
| Askersund Stad | — | 768. |
| Askersund Sokn | 68.4 | 2841. |
| Hammar | 54.6 | 2268. |
| Snaflunda | 40.4 | 1374. |
| Kumla | 148.6 | 3724. |
| Lerbäck | 47.6 | 2901. |
| Hardemo | 41.– | 1127. |
| Kräklinge | 50.2 | 927. |
| Qwisbro | 47.4 | 1931. |
| Edsberg | 87.5 | 2622. |
| Wiby | 122.– | 2938. |
| Skagershult | 14.8 | 774. |
| Bodarne | 8.2 | 759. |
| Summa 1871.– | 57384. | |
Nessebye, en Sokn, är
Annex til Vadsöe Pastorat uti
Finmarkens Amt i Norge.
Nesselsta, en Sätesgård uti Gryt Sokn i Södermanland, äger 20 tunnors utsäde, höfångst til 150 lass, skog til husbehof, wacker åbyggnad, bestående af en huwudbyggning af trä, rappad, samt 2 flygelbyggningar af sten, jämte en ansenlig trägård.
Nianfors, et Järnwärk uti Enånger Sokn i Hälsingland, består af 2 hamrar, med 2000 skeppund stångjärnssmide. År 1810 war Folkmängden 214. Wärket utgör en egen Kapell-Församling. Kyrkan är belägen 1.8 mil fran Moderkyrkan.
Nibble, en Herregård uti Ytter-Järna Sokn i Södermanland, äger 30 tunnors utsäde, mästadelen råg, tilräckeligt höbol, ringa skog, wacker mangårdsbyggning om 2 wåningar, med en ansenlig fruktträgård.
Nidelven, en Ström i Norge, har sit ursprung i Tellemarken, går genom Råböydelauget och Nedenäs Fögderi, samt faller wid Arendal ut i hawet. Ån är mycket fiskrik, i synnerhet fångas här ypperlig lax. En mil åwanom dess utlopp, wid Öjestads Prästegård, danar hon mellan 2 klippor en ganska stor fors eller wattufall, öwer hwilket mellan klipporna är lagd en bro af stora masteträn. Fastän denna bro ligger 20 alnar högt öwer watnet när forssen eller ån är som lägst, så blir hon dock ofta borttagen, när älwen wäxer wid snöns uplösning om wåren, eller wid infallande starkt rägn.
Nikolai, en Sokn i Södermanland, Nyköpings Län och Jönåkers Härad, är Annex til Nikolai Pastorat i Staden Nyköping, håller i widd 1.1 qv. mil, samt innefattar 75.7 Mantal. Marken är på skärgårdssidan, som utgör twåtredjedelar af Soknen mycket bärgaktig, men på den så kallade åsidan jämn. På den förra är sand rådande jordmånen, men på den sednare lera. På den förra är hjelpelig skog, på den sednare märkelig brist. Utsädet är per medium 450 tunnor. Uti skärgården idkas godt fiske i synnerhet af strömming. År 1810 war Folkmängden 1343. Soknen nyttjar Nikolai Stadskyrka til sin Gudstjänst. De betydligaste Gårdar i Soknen äro: Stora och Lilla Kungs-Ladugårdarne, Wäderbrunn, Stjärneholm, Arnö och Flättna.[Dj 1]
Niklasdam, et Järnwärk uti Warnum Sokn i Wärmeland, äger 700 skeppund stångjärnssmide.
Nissa, en Å i Götaland, är en af de ansenligaste strömar i detta land. Hon tager sin början i Småland, Jönköpings Län och Mo Härad, flyter sedan genom Wästbo Härad och Halland, wid Halmstad ut i Kattegat. Dess längd är 14 mil.
Nissafors, et Järnwärk uti Öreryd Sokn i Småland, äger 690 skeppund stångjärnssmide.
Nissedal, en Sokn, är Annex til Hvidesöe Pastorat uti Tellemarken i Norge.
Nittedal, et Pastorat uti Rommerige i Norge, består af 2 Soknar: Nittedal, Moderförsamling, och Hakkedal, Annex. År 1801 war Folkmängden 1458.
Nittorp, en Sokn i Wästergötland, Wänersborgs Län och Kinds Härad, är Annex til Dalstorps Pastorat, samt innehåller 17.5 Mantal. Marken är ojämn. Rådande jordmånen är sandjord. Skog finnes hjelpeligt. Utsädet är 90 tunnor. Kyrkan är belägen 0.3 mil från Moderkyrkan.
Njurunda, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Medelpad, håller i widd 2.52 qvadrat mil, samt består af 46.1 Mantal. Soknen är belägen wid hawet och genom densamma flyter älwen Ljungan, samt har här sit utlopp i hawet. Marken är bärgaktig, genomskuren af dalar och sjöar. Jordmånen är til större delen gammal sjöbotn, wattusjuk, blandad med sand och lera. Skogen är hjelpelig. Utsädet är 480 tunnor, mästadelen korn och hafra; råg brukas mindst. Utom strömming och annan saltsjöfisk fångas lax i älwen. År 1810 war Folkmängden 1670. Näringsfång äro åkerbruk, boskapsskötsel, kolning, fiske och någon linnewäfnad. Höbärgningen stiger till 800 gillingar. Af boskap underhållas 200 hästar, 80 oxar, 700 kor, 300 ungnöt, 850 får. Märkeliga orter äro Galtström et Järnwärk, Nolby-Knylen, et högt bärg, som är god landkänning för sjöfarande, Brämön, en tämeligen ansenlig ö i hawet, med en hamn och et Kapell. Kyrkan är belägen under 62 gr. 16 min. Polhöjd; 5 mil från Härnösand.
Njutånger, en Sokn i Hälsingland och Södra Fögderiet, är Annex til Enångers Pastorat, håller i widd 1.2 qvadrat mil, samt består af 25.4 Mantal. Soknen är belägen wid hawet och har i allmänhet en ojämn och bärgaktig mark. Uti fjärdarne idkas godt strömmingsfiske. År 1810 war Folkmängden 913. Kyrkan är belägen 1.2 mil från Moderkyrkan. I Soknen är beläget Iggesund et Järnwärk.
Nobynäs, en Sätesgård uti Lommaryd Sokn i Småland, består af 5 Mantal, hwaraf 2 ligga i Linderås Sokn. Samteligen besås med 38 tunnor. Höbolet är någorlunda godt, men skogen är obetydlig. Mangårdsbyggningen är ansenlig och prydlig, 50 alnar lång och 20 dito bred, består af 3 wåningar, hwaraf den nedersta är af tegelsten. Därwid är en trägård.
Nolby, (Norra och Södra) äro 2 Sätesgårdar uti By Sokn i Wärmeland, besående af 1 Mantal hwardera, med ansenliga mangårdsbyggningar.
Nolby, et Järnwärk uti Brunskog Sokn i Wärmeland, äger 460 skeppund stångjärnssmide.
Nolebo, en Gård uti Owa Sokn i Wästergötland, är anslagen til boställe åt Häradshöfdingen i Skånings, Laske, Kinne och Kinnefjärdings Jurisdiction, består af 1 Mantal, äger 25 tunnors utsäde, uti stark och bärande jordmån, tämeligen godt höbol, någorlunda skog, wacker åbyggnad.
Nolhaga, en Sätesgård uti Alingsås Sokn i Wästergötland, äger 130 tunnors utsäde, ymnigt höbol, tilräckelig skog. Mangården har en ganska wacker belägenhet, men föga ansenlig åbyggnad.
Nolinge, en Sätesgård uti Grödinge Sokn i Södermanland, består af 1 Mantal, äger 20 à 25 tunnors utsäde, hjelpeligt höbol, behöflig skog, förswarlig åbyggnad.
Nor, en Sätesgård uti Bro Sokn i Upland och Stockholms Län, består af 3 Mantal, äger 40 tunnors utsäde, höbol til 400 lass, ansenlig skog, wälbygd mangård, på östra sidan omgiwen med en wacker trägård. Tröskwärk som driwes af watn.
Nor, en Sätesgård uti Knifsta Sokn i Upland, angenämt belägen mellan sjöarne Walloxen och Säbysjön, består af 3 Mantal, med 7 rå och törs torp, äger 27 tunnors utsäde, swagt höbol, hjelpelig skog, prydlig mangårdsbyggnad af trä, med en ansenlig och wacker trägård.
Nor, en Kongsgård uti Kopparbergs Sokn i Dalarne, ej långt från Falun, har fordom warit Dala Höfdingsäte. Residens-Huset är nu nedbrutet. Här bredewid är en af de äldsta och starkaste Mineral-brunnar i Riket.
Nor, et Consistorielt Pastorat i Wärmeland, Fögderiet Mellansysslet och Grums Härad, hwilket det helt och hållet innefattar, består af 4 Soknar: Nor, Moderförsamling, Segersta, Grum och Ed, Annexer, samt Borgwik, Kapells församling och innehåller 116.2 Mantal. Intet helt hemman eller Mantal finnes som ej har mindst 20 tunnors årligt utsäde. Utsädet är 5460 tunnor, utom Segersta Sokns, hvarifrån icke underrättelse lämnats. År 1810 war Folkmängden i Pastoratet 6730. — Nor Sokn består af 27 Mantal, däraf Säteri 2, Frälse 10, Krono 0.3, Skatte 13.6, och Prästgården 1. Marken är i allmänhet bärgaktig. Rådande jordmånen är sand och lermylla, ringa lera. De fläste hemman hawa wäl, med klok hushållning, husbehofs skog, men många lida brist. Midt genom Soknen flyter en ansenlig ström kallad Fryksälwen, men hwilken här i Soknen kallas efter densamma Norsälwen. På denna älf nedflottas en stor mängd sågstockar. Hafra är ortens allmännaste säde, och wanligen sås på 1 Mantal 6 à 8 tunnor höst- och 40 à 50 tunnor wårsäd, af ärter och korn, men mäst hafra. Flera bättre hemman i Soknen så årligen 8 à 10 tunnor höst- och 70 à 80 tunnor wårsäd. Utsädet i Soknen kan skattas til 1700 tunnor, däraf 215 tunnor höst- och 1485 tunnor wårsäd. År 1810 war Folkmängden 1767. Kyrkan är belägen under 59 gr. 24 min. Polhöjd; 1.5 mil från Carlstad. De betydligaste Gårdar i Soknen heta Höglunda och Ris. Här är ock et Järnwärk kalladt Edswalla.
Nora, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Upland, Wästerås Län och Wåla Härad, håller i widd 2.47 qvadrat mil, samt innefattar 53.8 Mantal. Marken är öweralt bärgaktig. Midt genom Soknen från sydwäst til nordost går en sand- och grusås, hwilken slutar sig wid Dalälwen, som i norr stöter til Soknen. Rådande jordmånen är sandmo och skogsjord. De fläste hemman hawa hjelpeligt skog, några ymnigt, men 2, nämligen Boda och Dagglandsbo lida brist däraf. Utsädet är 324 tunnor. Kyrkan är belägen under 60 grad. 8 min. Polhöjd; 6 mil från Wästerås.
Nora, en Stad i Wästmanland, Örebro Län och Nora Bärgslag, belägen wid en sjö, under 59 gr. 30 min. Polhöjd; 21.6 mil från Stockholm och 3.5 mil från Örebro. Staden är regulier til figuren, med raka gator, som afskära hwarandra i räta winklar samt äro 10 til antalet, af hwilka 4 gå efter längden och 6 efter bredden. Torget är ansenligt. Staden håller i längd 330 famnar, i bredd 200 och i widd 22 tunnland. Gårdarne äro 180 til antalet. År 1810 woro hushållen 96, och Folkmängden steg til 627, däraf 275 woro mankön och 352 qvinkön. Kyrkan är stor och wacker, försedd med urwärk. Här är ock en publik Skola och 1 Apotek. Staden idkar större handel med järn, än någon annan ort i Rikets Bärgslager; den stiger årligentilmellan 15 och 20000 skep:d. Han handlar jämwäl med säd, matwaror, salt och andra för Bärgslagen behöfliga waror. Antalet af handelsmän är omkring 27, och af wärkstäder 40 uti 20 särskildta handtwärk. Staden bör fournera 8 Krono-båtsmän med sin fördubbling. Här hålles ingen årsmarknad utan alla Lördagar Torgmarknad. Stadens numer bland Rikets Städer är 57. Stadens mark innehåller 800 tunnland, däraf röjd jord 495, oröjd 113, samt skog och utmark 192 tunnland. År 1810 underhöllos i Staden 86 hästar, 2 oxar, 41 kor, 10 ungnöt och 25 får. Staden utgör jämte Nora Sokn et Regalt Pastorat, som år 1810 hade 4945 inwånare.
Nora Sokn. Denna omger Staden på alla sidor, och består af 180 Mantal. Marken är mera bärgaktig än jämn, samt til en stor del upfyld af sjöar, kärr och mossar. De ansenligaste sjöarne äro Wikern, Norasjön, Fåsjön och Grecken. De största Strömarne äro Swartälwen, som utgör Soknens wästra gräns och Järleån, som är dess östra gräns. Rådande jordmånen är såglera och på åtskilliga ställen sand. Skogen, som warit ymnig, har minskats därigenom at Bärgsmännerne desse sednare åren warit nödsakade at för sin bärgning och utkomst driwa tackjärns tilwärkningen högre än wederbort. Utsädet är 360 tunnor råg, 1600 tunnor hafra, mellan 3- och 400 tunnor potäter, obetydligt korn och ärter. Ingen Herregård eller Säteri finnes inom Soknen som har 20 tunnors årligt utsäde. Men uti Soknen finnas 3 Järnwärk: Hammarby med underliggande Bröstorp, Järle samt Hagby med tilhöriga Tibbhytte plåthammare. Dessa Wärk äga tilsamman 2585 skeppunds smide. Utom dess finnas i Soknen 9 Hyttor eller Masugnar och åtskilliga järngruwor, bland hwilka Dalkarsbergs fältet i synnerhet förtjänar nämnas. År 1810 war Folkmängden 4318. Soknen nyttjar Stadens kyrka til sin Gudstjänst. Soknarne Järnboås och Julsjö äro wäl för närwarande Annexer til Nora Pastorat, men enligt Kongl. Resolution af år 1795 skola de wid förefallande ledighet bliwa skiljde från detta Pastorat och hwardera utgöra et eget Regalt Pastorat.
Nora Bärgslag. Denna inbegriper Nora, Järnboås och Julsjö Soknar. Här finnas ansenliga järnmalms-fält, hwaribland märkas Pershytte, Dalkarsbergs, Klacka, Åsbobergs och Slotterbergs Gruwor. I Pershytte Gruwor förekommer torrstens-malm, som med tilsats af limsten giwer et godt järn. Klacka Gruwor hawa et widlyftigt och stort malmfält, samt äwen många, ifrån uråldriga tider ödelämnade stora, gruwor. Den utbrutne rymningen, i den så kallade Lerbergs-gruwan stödjer på 8 pelare i 2 rader. År 1792 woro i denna Bärgslag 19 brukbara tackjärnshyttor eller masugnar. Årliga tackjärnstilwärkningen stiger til 20- à 25000 skeppund.
Nora, et Pastorat i Ångermanland och Södra Fögderiet, beläget wid hawet och Ångermanälwen, på wänstra sidan därom, är Praebende åt Biskopen i Härnösand, består af 3 Soknar: Nora, Moderförsamling, Skog och Bjärtrå, Annexer, håller i widd 3.8 qv. mil, samt innefattar 105 Mantal. Utsädet är: råg 128 tunnor, korn 1300, ärter 105, potäter 800 tunnor. År 1810 war Folkmängden 3114. Detta Pastorat har til år 1807 haft sin egen Kyrkoherde, men anslogs samma år af Konungen til praebende åt Biskopen, emot afstående af Soknarne Stigsjö och Hägdånger som warit Annexer til Säbrå praebende Pastorat, och blewo då förunnade til praebenden åt Theologiae Lectorerne; men år 1813 blef detta ändradt i så måtto, at dessa Praebenden skulle hädanefter tilfalla Lectorerne, så framt de woro Präster eller ville bliwa det, efter deras ålder i tjensten. — Nora Sokn ligger sydligast af de 3 Soknarne. Dess läge wid Ångermanälwen som här utfaller samt wid hawet, som med flere fjärdar, wikar och sund här inskjuta, samt de däruti belägna öar och holmar giwa orten et särdeles wackert utseende. Marken är bärgaktig, utom en större slätt omkring kyrkan. Rådande jordmånen är lermylla. Utom några byar wid älwen och hafskusten lida de öfrige brist på skog. Utsädet är: råg 60 tunnor, korn 700, ärter 50, potäter 400 tunnor, utom litet hafra. Höfångsten skattas til 3600 gillingar, à 48 Lispund. Fiske utgör en wigtig näringsgren. De betydligaste fiskslagen som fångas äro strömming i hafsfjärdarne och lax i älwen. Soknen innehåller 52.7 Mantal. År 1810 war Folkmängden 1470. Kyrkan är belägen under 62 gr. 53 min. Polhöjd; 3 mil från Härnösand. Märkelige orter i Soknen äro: Sandö, en Glasfabrik, Bärghamn, hwarest är et Kapell för fiskare, samt Hemsön, en af de största öar i Norrländska skärgården.
Norberg, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Wästmanland, Wästerås Län och Bärgslags-Fögderiet, håller i widd 2.53 qv. mil, samt består af 39.4 Mantal. Marken är mera bärgaktig än jämn. Jordmånen är blandad af sand och lera. Skog finnes någorlunda hjelpeligt, dock medtages den mycket genom de årliga kolningarne til Sokneboernas förnämsta yrke tackjärns-tilwärkningen. Circulations-säde är i Soknen nästan allmänt. Utsädet är 600 tunnor, däraf en tredjedel råg och twåtredjedelar korn. I Soknen finnas järngruwor, som äga en ypperlig malm. De nu förtiden mäst brukbara äro 27 til antalet, däraf de flästa, 8 til antalet finnas, uti Risbergs-fältet, därnäst 5 uti Morbergs-fältet. Utur de härwarande malmfälten brytas årligen omkring 20000 lass malm. Gruworna äro uråldriga, de woro i fullkomligt bruk år 1282. Här äro 2 Järnwärk: Gåsjö och Persbo, som tilsamman äga 700 skeppund stångjärns-smide. År 1810 war Folkmängden 2019. Kyrkan är belägen under 60 grad. 3 min. Polhöjd; 6 mil från Wästerås. Norbergs Kyrkoby är ansenlig, äger gator och salubodar til Bärgslagens behof, samt har utseende af en Köping.
Norbergs Bergslag. Denna innefattar 5 Soknar: Norberg, Karbenning, Färnebo, Wästra Wåla och Wästanfors. Storleken är 8.85 qv. mil. Mantalen är 199.4 eller i rundt tal 200. År 1810 war Folkmängden 8087. I denna Bärgslag finnas 29 masugnar hwilka årligen tilwärka omkring 20000 skepp:d tackjärn.
Nordal, et Härad i Dalsland, innefattar et Pastorat, som består af 6 Soknar: Ör, Moderförsamling, samt Annexerne Järn, Gunnarsnäs, Dalskog, Holm och Skållerud.
Nordal, et Pastorat uti Romsdals Amt i Norge, består af 2 Soknar: Nordal, Moderförsamling, och Syndelven, Annex. Huwudsoknen, som ligger wid en ansenlig fjärd kallad Nordalsfjord, innefattar åtskilliga Dalsträckningar och bebodda trakter wid wikarne af denna fjärd. I fjärden är godt fiske af hälleflundror och sill, och uti åarne, som falla däruti af lax och forell. Mulbetet är godt, hwarföre boskapsskötseln är wigtig. De waror som härifrån förnämligast aflåtas äro smör, talg, kött, fläsk, bockskinn, samt hwarjehanda träwaror. År 1801 war Folkmängden 2452.
Nordansjö, en betydlig Masugn i Norbergs Sokn i Wästmanland, har ansenlig skog, hörer under Swanå Järnwärk i Haraker Sokn.
Nordanskog, en Sätesgård uti Hylletofta Sokn i Småland, äger 20 tunnors utsäde, godt höbol, tilräckelig skog, tämeligen wacker åbyggnad, med en god trägård.
Nordanskog. Med detta namn har af gammalt beteknats det Norra Fögderiet i Ångermanland.
Nordbye, en Sokn, är Annex til Ås Pastorat uti Aggershus Amt i Norge.
Nordenfields. Sålunda kallas de delar af Norge, som innefatta Bergens, Trondhiems och Nordands Stift, samt äro skiljde från Kristiania och Kristiansands Stift genom Dovre- och Langfjelden. Dessa 3 Stift äro indelte i 7 Amt, hwaraf 2 och et halft höra til Bergens Stift, 3 och et halft til Trondhiems och 2 til Nordlands Stift, samt uti 3 Lagsagor. De bestå af 18 Fögderien, 22 Häradshöfdinge-Jurisdictioner, samt 23 Prosterien, hwilka innefatta 143 Pastorat. Här äro 4 Städer: Bergen, Trondhiem, Molde och Kristiansund, dessutom blef år 1789 af Regeringen förordnadt, at 3 städer skulle anläggas i Finmarkens Amt, nämligen en på Tromsöe, en på Hammerfest och en på Vardöe, men dessa Städer lyda ännu under Landsbygdens Jurisdiction. Uti Districtet Nordanfields finnas 5 kopparwärk, som för närwarande tid äro i drift, et järnwärk, et saltwärk samt åtskilliga marmorbrott. År 1792 ägde landet 292 stora och små skepp, tillsamman om 10,095 Commerce-Lästers drägt. År 1769 war Folkmängden 295074, men år 1801 steg den samma til 369648.
Nordfjord, et District uti Bergens Stift i Norge, utgör tillika med Distriktet Söndfjord et Fögderi och Landskap kalladt Fjordefylke. År 1801 war Folkmängden i detta Landskap 29308. Hwardera af de bägge Distrikten utgör et Häradshöfdingdöme och et Prosteri. En stor fjärd, kallad Nordfjord, hwaraf Districtet har sit namn, går från hawet 7 à 8 mil in i landet, samt delar sig i några smärre grenar på sidorna om hwilka större delen af Districtets Gårdar ligga och resten uti åtskilliga dalar, som från fjärden löpa up i landet. Åwanför Gårdarne wid fjärdarne ligga många stora och höga fjeld. Sädesaflingen är wid hawet ringa emedan fiskeri där är Böndernas huwudnäring, men up i Dalarne är den bättre, hwarest inbyggarne tillika nära sig af boskapsskötsel, samt något skogshygge. Men en stor del af Almogen längst up i dalarne begiwer sig om wintern til fjärdarne för fiskeriets skul. Detta District består af 5 Pastorat, som innefatta 15 Soknar och 2 Kapell. Söndfjord består af 6 Pastorat som innehålla 19 Soknar, med 22 Kyrkor och Kapell. Följande förtekning wisar Pastoraten i Fjordefylke tillika med deras Folkmängd år 1801.
| Nordfjord | |
| Davig | 1985 |
| Sällöe | 2151 |
| Gloppen | 3351 |
| Indvig | 3899 |
| Eid | 2521 |
| Summa 13907. | |
| Söndfjord | |
| Kind | 3001 |
| Jylster | 1811 |
| Yttre Holmedal | 2282 |
| Indre Holmedal | 2571 |
| Askevold | 2571 |
| Summa 15403 | |
| Summa Fjordefylke 29308. | |
Nordhordlehn, et District och Häradshöfdingdöme uti Bergens Stift i Norge, innefattar tillika med Districtet Vosse et Fögderi och et Prosteri. Landet är beläget wid hawet, samt sträcker sig i wäster ända up til fjeldryggen. Det består til en del af många större och smärre öar och holmar. Inbyggarne, som bo på öarna och wid hafssidan hawa deras mästa näring af fiskeri och någon sädesafling, men de som bo längre in i landet hawa desto bättre näring af boskapsskötsel. Nordhordlehn utgör norra delen af et Landskap, som fordom kallades Hordeland. Detta säges hawa bekommit sit namn af Hord Konung Nors Sonason. Åtskillige af de fordne Konungarne hawa bodt på Hordeland och regerat däröwer. Uti Konung Harald Hårfagers tid regerade Konung Erik på Hordeland, hwars dotter Gyda Konung Harald tog til hustru och gaf hennes söner Hordeland til Län. På samma tid war där en Herse, wid namn Hordekåre, hwars slägt war länge namnkunnig i Hordeland. Uti Hordeland har ock Konung Harald Hårfager residerat på sin höga ålderdom wid år 910, nämligen dels på Söeheim dels på Alfrikstad, som ligger strax åwan för Staden Bergen. Bönderna i Hordeland kallas Horder och bära en egen klädedrägt. Nordhordlehn innefattar 9 Pastorat, hwilka med den folkmängd de ägde år 1801 anföras i följande Tabell.
| Vosse | 7032 |
| Hammer | 2778 |
| Hosanger | 2404 |
| Hong | 3199 |
| Manger | 3506 |
| Lindås | 3775 |
| Fanöe | 2117 |
| Sund | 3984 |
| Asköe | 1253 |
| Summa 12948. |
Dessa Pastorat bestå af 31
Soknar och 3 Kapells-Församlingar.
Nordingrå, et Pastorat i Ångermanland och Södra Fögderiet wid hawet, består af 3 Soknar: Nordingrå, Moderförsamling, samt Ullånger och Wibyggerå, Annexer. Det håller i widd 4.7 qvadr. mil, samt består af 132 Mantal. 3 ansenliga fjärdar inskjuta här från hawet kallade Gawelsfjärden, Omnöfjärden och Ullångersfjärden. Så wäl i dessa fjärdar som i andra smärre hafswikar idkas godt fiske i synnerhet af strömming. Utsädet är: råg 120 tunnor, korn 1450, ärter 130, potäter 230 tunnor. År 1810 war Folkmängden 4239. — Nordingrå Sokn innehåller 70.5 Mantal. Hon är så hel och hållen bärgaktig, at hon förtjenar at kallas Ångermanland i miniatur. Hon har et särdeles utseende, aldeles som en skärgård, mellan en myckenhet hällar, med flere i högden upskjutande runda spetsiga klintar, och många där nedanföre i dalarne belägna små sjöar. Rådande jordmånen är lera någorlunda god. Af skog hawa få byar ymnigt, flere hjelpeligt, de fläste lida brist därå. Utsädet är råg 70 tunnor, korn 800, ärter 60, potäter 120, utom litet blandsäd och hafra. Mulbetet är fett i backar och dälder, hwarest boskapsskötseln är lönande, hwarför ock en tämelig mängd smör säljes härifrån. Näringsmedel äro således åkerbruk, boskapsskötsel och fiske. Åtskilliga fiskehamnar finnes i denna trakt, hwarest strömmingsfiske idkas, så wäl af Sokneboerne, som af Fiskerskap från Gefle och andra Städer; Barsta-Hamn, som hörer til Härnösands Fiskerskap är en af de bästa. Där och på 3 andra ställen äro Kapell bygde, hwarest wanligen om sommaren hålles Gudstjänst. Skärstensgubben eller Högbonden samt Räfsöklubben äro höga bärg och landkänningar för sjöfarande. Den förre ses flera mil ut i hawet. År 1810 war Folkmängden 1941. Kyrkan är belägen under 62 gr. 56 min. Polhöjd; 3.6 mil från Härnösand.
Nordkap, en Landtudd på ön Mageröe, uti Finmarken i Norge, är den nordligaste landtudd i Europa, liggande under 71 grad. 30 min. Polhöjd.
Nordkyn, är den yttersta Landtudd på fasta landet emot Norden liggande uti Finmarken 10 mil från Nordkap.
NORDLAND, et Landskap i Norge, omgiwes i Söder af Trondhiems Stift, i Wäster af Hawet, i Norr af Finmarken och i Öster af Swenska Lappland. Det sträcker sig från 65 til 70 graders Polhöjd; 60 mil i längd, men största bredden stiger ej öwer 12 mil. Det är således til större delen beläget inom Polcirkelen eller uti den kalla Zonen, och i följe däraf är Climatet ganska kallt, dock icke så odrägligt kallt wid Sjökusten, som man enligt Landets nordliga läge skulle förmoda. Snön faller icke heller därstädes mycket djup, hwilket härrörer af hafsångornas Wärkan på densamma. Här finnas många fjäld, på hwilkas toppar skyarne wila och beständigt brytas. Fjälden ligga här och där kringspridde; de högsta fjälden ligga ofta närmast hawet och fjärdarne. Fasta landet är inskuret af fjärdar, wikar och bugter af hawet, samt genomskuret med många större och smärre strömar. De ansenligaste Fjärdarne äro Ranfjorden, Saltens, Foldens, Ofotens, Longens, Qvänangers och Titis-Fjordarne; men framför alla är Vestfjorden, som ligger mellan fasta landet och en rad af öar uti hawet den ansenligaste. En stor mängd öar ligga utanför kusten, hwaraf de ansenligaste äro Hindöen, Senjen, Östvågen och Langöen. På fjärdarne och wid höga fjäld falla starka kastwindar, som af Norrmännerne kallas flagor, hwilka samla sig mellan bärgens öpningar och oförmodeligen rusa ut med största magt, samt et annat ögonblick åter kunna wara stilla, hwarför ock många, som äro ute på hawet och i fjärdarne förolyckas genom kullsegling; ty ju trängre en klyft är mellan fjälden, ju skarpare flagor tränga sig därigenom, så at man ofta ser, at 2 båtar som ro tämeligen nära hwarannan, erfara olika wärkan, i det på den ena båten faller en kastwind, då den andra ror uti stilla lugn. — Både fasta landet och öarne äro bärgiga och klippiga. På många ställen är landet, i synnerhet i fjäldtrakten, öde, utan skog och gräs, och därföre obeboeligt för andre än Fjäldlappar, som nära sig af Renskjötsel. Wid hafskanten äro icke heller skogarne af betydenhet; de bästa äro midt i landet, längs utmed strömarne och i dalarne, där de bestå af furu och gran, i öster emot fjälden äro endast björkskogar; men i sjelfwa fjäldtrakten wäxer ingen skog, ty på de högsta fjälden ligga beständig snö, som aldrig upsmälter, och kölden är därstädes så skarp at intet trä där kan wäxa. — De fläste Gårdarne ligga utmed strömarne omkring fjärdarne och på öarne. Här är skön gräswäxt och höfångst. I södra delen af landet sås korn och blandsäd, och wid hafskanten tillika hafra och råg. Utom hwarjehanda slags boskap finnas flera andra slags däggande djur, såsom älg, hare, björn, warg, järf, lo, räf, mård, hiller, lekatt. På fogel är godt förråd i synnerhet sjöfogel, såsom and, åda, tärna, wildgås, jämwäl swan. Fiskeriet är öweralt betydligt, i synnerhet af sill, torsk och hälleflundra, hwaraf de bekanta fiskrätterne rav och räkling tilwärkas. Utom förenämnde fiskeslag fångas jämwäl brosmer, som är en art af torsk, långa, sey, lax uti strömarne, samt til dagelig kost gädda, abborre, ål och andra slag. Utaf torsklewern kokas tran, men af ingen fisk fås mera tran än af den som kallas håkierling, hwilken då fisken är fullwuxen fås 3 tunnor lewer, hwaraf kokas 2 tunnor tran; walfiskar ränna ofta på land och dö sedan de bliwit sårade af swärdfisken. I skärgården skjutas en myckenhet skälar. Jämwäl wankas här hummer och kräftor. Utom fiskeriet som är inbyggarnes huwudyrke nära de sig af boskapsskötsel, skogshygge, samt något åkerbruk. De driwa en wigtig handel med hwarjehanda slags fiskwaror i synnerhet på Bergen; då utföres tillika åtskilliga slags fetaljewaror, rökt och saltadt kött, skinnwaror, fjäder, dun, m. m. — Landet innefattar 5 Fögderien: Helgeland, Salten, Lofoden och Vesterålen, Senjen, Tromsen.
NORDLANDS Amt. Detta består endast af de 3 Fögderierna Helgeland, Salten, Lofoden och Vesterålen, ty de 2 sednare Senjen och Tromsen höra til Finmarkens Amt. Nordlands Amt innefattar 26 Pastorat som utgöra 54 Soknar. År 1801 war Folkmängden 52170.
NORDLANDS Stift. Detta utgör hela den nordligaste delen af Norge, sträckande sig från 65 til 71 grad. 30 min. Polhöjd, inbegripande de bägge Amten Nordland och Finmarken. Storleken är 980 qvadrat mil. Biskopen har sit Säte uti Alstahoug hwarest han tillika är Kyrkoherde. Stiftet innehåller 47 Pastorat. År 1801 war Folkmängden 78694.
Nordlie, en Sokn, är Annex til Sneåsens Pastorat uti Norra Trondhiems Amt i Norge. Soknen är belägen up i fjäldtrakten wid gränsen til Jämtland. Här wäxer föga säd, men mulbetet är kostligt och höfångsten betydlig, hwarföre boskapsskötsel är Almogens förnämsta yrke.
Nordmaling, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Ångermanland och Wästerbotns Län, håller i widd 22 qv. mil, samt består af 54.6 Mantal. Genom Soknen flyta 3 tämeligen betydliga wattuleder: Lögdeån, Ledeån och Öreån. Från hawet inskjuter en ansenlig wik Nordmalings-Fjärden kallad, som är 1.6 mil lång och 0.6 mil bred. Den wid hafssjön belägna delen af Soknen har en jämn och slät mark, bestående til en stor del af sandmoar och mossar. 1 à 2 mil från hawet och längre up åt landet börjar den bli mera bärgaktig och ojämn. Rådande jordmånen är sand, dock finnes på sina ställen lera, samt lera blandad med sand, til 2, 3 à 4 femtedelar, äwensom myrjord, dels med sand- dels med stenbotn. Nedra delen af Soknen som ligger 1 à 2 mil nära hawet är den som egenteligen är bebodd, men den öfra delen som gränsar til Lappmarken samt sträcker sig 4 à 5 mil i längd, består til största delen af wildmark, hwarest endast några Nybyggen finnas här och där anlagde. Där är ock ymnighet af skog, då däremot de som bo nedre i Soknen hawa däraf endast hjelpeligt. Utsädet är 500 tunnor, alla sädesslag beräknade. Kornsäde brukas mäst, men sommarråg samt blandsäde af ärter och korn sås ock något. Betesmarken nedre i Soknen är swag, hwarföre Boskapen om sommaren har sin näring i widt aflägsne fäbodar. Årligen säljas härifrån 4 à 500 lispund smör. Lin sås här nu mera än förr, men blir swagt och sträware än i nästgränsande sydligare Soknar. Kål och rötter komma ej fort, men potäter och rowor triwas wäl. Fiske idkas, särdeles af dem som bo wid hafssidan. I Lögde- och Öre-åarne fångas lake, forell och nejonögon, utom andra fiskeslag. I hafssjön fångas förnämligast strömming. Skogens nyttjande til brädsågning, tjärubränning och kolning är et betydligt näringsmedel. År 1810 war Folkmängden 1728. År 1750 war densamma 1201. Kyrkan är belägen under 63 gr. 35 min. Polhöjd; 6.5 mil från Umeå, efter landswägen. Märkelige Orter i Soknen äro: Olofsfors et Järnwärk med tilhörigt sågwärk, Håknäs och Djupsjö, sågwärk, Klubbhamn, en god hamn, samt Bjurholm, et Kapell beläget 4.5 mil i nordwäst från Moderkyrkan.
Nordmark, et Härad i Wärmeland och Fögderiet Södersysslet, innefattar 11 Soknar: Skiljemark, Järnskog, Holmedal, Karlanda, Fogelwik, Töksmark, Öster-Walskog, Silbodal, Blomskog, Trankil, Sillerud.
Nordmark, en Kapells-Församling uti Färnebo Sokn i Wärmeland. Här äro 2 Järngruwor, kallade Nordmarks och Tabergs Gruwor, hwilka äro rikhaltiga och hawa godartad malm. Nordmarks Gruwa ger årligen circa 22000 lass malm. År 1810 war Folkmängden 1365. Kyrkan är belägen 1.5 mil från Moderkyrkan.
Nordkärr, en Sätesgård uti Nordals Härad i Dalsland.
Nordmör, et Fögderi uti Trondhiems Stift och Romsdals Amt i Norge, är beläget mellan Hawet och Dovrefjeld. Det innefattar 8 Pastorat Aure, Surendal, Stangvig, Edöe, Qvärnäs, Tingvold, Sundal och Griböe, hwilka bestå af Staden Kristiansund, samt 8 Soknar. År 1801 war Folkmängden 22945.
Nordrehoug, et Pastorat uti Ringerige Distrikt uti Budskeruds Amt i Norge, består af 4 Soknar: Nordrehoug, Moderförsamling, samt Houg,Viger eller Odalen och Lunder eller Sognedalen, Annexer. År 1801 war Folkmängden 6360. Jordarten i detta Pastorat, består til det mästa af lera, tämeligen god til sädeswäxt, men föga til höafling. Säden tager ofta skada af frost. När huwudsoknen och Hougs Annex undantagas äro i de andre Soknarne tämeligen goda skogar. Mineralier af silwer- koppar- och järnmalm finnas på åtskilliga ställen, dock är intet wärk för närwarande i drift, utom et gammalt Järnwärk, kalladt Sognedal i Lunder Sokn, som i lång tid legat öde, men nu är å nyo uptaget. År 1801 war Folkmängden 6360.
Nordsät, en Gård uti Kläboe Pastorat uti Södra Trondhiems Amt i Norge. Här löper Nidelwen förbi och danar et wattufall, hwarwid 2 betydliga sågwärk äro anlagde.
Nordsöe, en ansenlig och fiskrik Sjö om 2 mils längd uti Holdens Pastorat uti Tellemarken i Norge. Omkring sjön ligga många Gårdar, som göra orten behagelig.
Nore, en Sokn, är Annex til Rollougs Pastorat uti Budskeruds Amt i Norge. Här är et Kopparwärk kalladt Frideriksminde.
Noresund, en Herregård uti Köla Sokn i Wärmeland, äger 30 tunnors utsäde, godt höbol, förswarlig åbyggnad af trä, 2 wåningar hög.
NORGE.
Namn, Wärdighet, Kartor.
Sålunda kallas
detta Land af Norrmännerne
sjelwe, samt af de bästa Författare
som beskriwit detta Land. Bing
uti sit Lexicon, Bull, uti
Tilläg och Rettelser därtil, samt
Pram, uti sin Afhandling om
Skandinawien. Det är
sammandraget utaf Danska Ordet
Norrige, af Tyskarne kallas det
Norwegen, och på Latin kallas
det Norvegia. Det förer titel af
Konungarike. Dess Wapen
är et krönt Lejon med en
Stridsyxa i de bägge framfötterne i
rödt fält. Bästa Kartan öwer
detta Land är utgiwen af
Pontoppidan i Köpenhamn på 3
ark i stort format, hwaraf 2 som
innefatta Södra delen och
kunna sammansättas, äro utgifne år
1785, och det tredje arket som
föreställer Norra delen år
1795. Öwer några Landskap och
trakter hawa Wangenstein,
Hammer och Werming
utgiwit Kartor. 7 speciela
Kartor öwer Norrska kusten äro från
år 1791 til 1803, utgifne af
Danska Sjökorts-Archiwet. Den
första innefattar Trondhiems
Led med utöarne från Haltens
ö til Kristiansund; det andra
från Kristiansund til Statland;
det tredje från Statland til
Blomöe; det fjärde innefattar något
af Nordlanden eller en del af
Heslöe och Gielte-Fjordarne
norr om Bergen, samt hela
Bergens Led sydefter, samt
inseglingen til Stavanger; det femte
från Egefjeld på Jedderen til
Kristiansand; det sjette från
Kristiansand til inloppet af
Langesunds fjord; det sjunde från
Jomfrueland til gränsen med
Swerige, med Langesunds fjord,
Skeens fjord up til Skeen, samt
hela Kristiania-fjorden.
Läge, Storlek.
Norge är beläget
mellan 58 grad. och 71 grad. 30
min. Polhöjd, samt 22 grad. 45
min. och 49 grad. 30 min.
Longitud. Det omgiwes i norr af
Norra Oceanen, i öster af
Ryssland och Swerige, i söder och
wäster til Nordsjön och Norra
Oceanen. Norra delen af
Landet böjer sig i form af en
halfcirkel omkring Swenska och
Ryska Lappland. Efter denna
böjning håller det i längd circa
220 mil, men uti rät linea från
den sydligaste udden Lindesnäs
til den nordligaste udden
Nordkap är dess längd 150 mil.
Bredden är ganska olika; den
sydliga delen är bredast. Från
Lima Sokn i Dalarne til de
ytterste öarne i Bergens Stift är
bredden 40 mil, men på andra
ställen 30, 20 til 10, samt wid 68
gr. Polhöjd uti Distriktet Salten
endast 5 mil. Gränselinien med
Swerige utgör 150 mil. Hela
Norrska kusten från Swinesund
til Varangers-fjorden håller i
längd 240 mil. Uti widd
håller landet 2820 qv. mil.
Altsammans efter Swensk
beräkning.
Hawet.
Den delen
af Nordsjön som sträcker sig
från Lindesnäs til Swenska
gränsen är mera innesluten af land
än den öfriga delen. Från
Lindesnäs til närmaste wall af
Jylland är icke mer än 12 mil. I
denna sträcka går sjön, efter
sjöfolks talesätt, ganska knapp,
oaktadt den starkaste hafswind.
De wågor som här falla toppa
sig mycket spetsigt och bryta
starkt. Uti hela denna
wattusträcka och en stor del af den
nästföljande förspörjes på
Norrska sidan nästan ingen ebb och
flod, hwilket är så mycket
besynnerligare, som gent öwer på
Engelska och Skotska sidan det
faller stark flod, likaså på wästra
kanten utanför Jylland och
Nederländerne. Strömen i denna
delen af Nordsjön faller mäst
från Östersjön och Kattegat på Norrska sidan. Den andra
delen af Nordsjön räcker från
Lindesnäs til Hetland, hwarest
hawet i denna sträckning är
större och widare, hwarför ock
sjömän här finna starkare sjögång än
i den förra delen af Nordsjön.
Hawet är här 50 à 70 mil bredt
och längden sträcker sig alt norr
til Hetland; jämwäl wid
Norrska kusten längre ända til
landtudden Stat, wid 62 gr. Polhöjd;
då det får et annat namn och
kallas Norra Oceanen, hwilkens
gränsor i söder inneslutas af en
linea, som drages från Stat til
Hetland, widare til den
nordligaste af Orkadiske öarne och
därifrån til Cap Farwell på
Grönland. Uti detta haf äro
wågorna större, sjön bryter mer och
seglation är farligare uti storm
och uprörd sjö än uti Nordsjön.
Climat, wäderlek.
Luften är i allmänhet god och sund,
dock midt i Landet och wid
östra sidan bättre än på wästra
sidan hwarest hon är fuktig och
wäderleken ganska föränderlig.
I anseende til Landets nordliga
läge är climatet kallt, dock är
kölden wid sjökusten långt ifrån
icke så skarp som up i landet,
förnämligast omkring
fjäldryggen, hwarest han är ganska
sträng och ihärdig. Wid östra
sidan börjar wintern midt i
October månad och warar til midt
1 April. Han är sträng och det
faller mycken snö, hwarmed de
höga bärgen, samt de lägder
som wända sig mot Norden
hela året igenom äro betäckte.
Wid hafskusten blir snön icke
länge liggande, och faller
därstädes icke heller i myckenhet;
och på den tiden när en skarp
winter härskar uti östra och
norra delarne af landet är kölden
gemenligen lindrig wid
hafssidan, så at när inbyggarne uti
de östra nägderne betjäna sig af
snön och isen at bringa sina
waror til Städerne, anwända
inbyggarne wid kusten den
tiden til sit bästa fiskeri. Om
sommaren är hettan uti dalarne
och på slätterne ofta ganska
stark; hwartil orsaken må sökas
dels uti de höga fjälden,
hwarifrån solstrålarne brytas och
concentreras uti lägderne, dels ock
uti de långa dagarne. Däraf
härrör ock at mellan
såningstiden och skörden på
många ställen förflyta endast 9 weckor;
dock bliwer säden uti de inre
nägderne af landet wanligtwis
ej mogen förr än efter 12
weckor, och wid hafssidan mången
gång först efter 16 à 18 weckors
förlopp. Sedan man nu giwit
et allmänt begrep om Norrska
climatets beskaffenhet, återstår
at lemna litet specielare
uplysning om hwad som kan röra
detta landets climat. Den
nordligaste delen af Norge eller den
kallaste nägden begynner wid
Tränen, en Ö uti hawet,
belägen under 66 gr. 30 min.
Polhöjd; samt räcker til Nordkap.
Uti hela denna sträcka ses
solen uppe en eller flera nätter
omkring sommarsolståndet. Wid
Nordkap synes solen beständigt
uti 11 weckor öwer horizonten
omkring sommarsolståndet, och
är däremot osynlig 10 weckor
omkring midwintern: nemligen
under 71 grad. 30 min. som är
denna orts Polhöjd, är solen
uppe öwer horizonten från den
14 Maji til den 29 Julii då hon
begynner gå ned igen;
likaledes är solen under horizonten
från den 15 Nov. til den 26
Januari; således är den längsta
dagen wid Nordkap 76 dygn
och den längsta natten 72,
hwilken härrörer af refractionen.
At uti den nordligaste delen af
Norge är öwermåttan kallt kan
slutas däraf at det ligger under
det kalla jordens luftstrek; men
ehuru kallt det ock är så är det
dock om wintern icke så kallt
wid hafssidan, som up i landet ty denna årstiden är kölden
odrägelig in i landet mellan
bärgen. Wädrets beskaffenhet kan
här räknas efter årstiderne. Om
sommaren faller sig klart och
stadigt wäder, men längst i
norden är luften ganska rå och
fuktig från det stora hawet, som
omgiwer landet. — Den andra
sträckningen af Norge räknas
från Tränön eller från 66 grad.
30 min. Polhöjd, söderut til
Lindesnäs under 58 gr. Polhöjd, af
wid pass 85 mils längd. Här är
dagen längre och ljusare. Man
erfar här ock en märkelig
skilnad på köld och wärme, ty den
sydligaste bärgsnägd är kallare
än de nordligaste orter wid
hawet. Wärman är också
starkare up i landet än wid hafssidan.
När det stormar och rägnar wid
hafsstranden är det ofta torrt
och godt wäder up i landet, ja
i wissa trakter rägnar det
ganska sällan hela sommaren. Man
märker här ock en stor olikhet
uti köld och wärma; ty wid
hafssidan är wärman om
sommaren måttelig, emedan luften
därstädes weftar och kalnar, och
hafsångorna minska hettan. Dock
är wärman uti Landskapen
Jedderen, Dalerne och Lister, som
utgöra sydligaste delen af
Norge ofta ganska stark. Kölden
wid hafssidan är altid om
wintern skiljaktig, alt efter som
landet har mer eller mindre
skygd. Där hwarest landet
ligger öpet för hawet faller
näppeligen någon synnerligen skarp
köld, utan rå och fuktig luft.
Men den strängaste kölden och
frosten förnimmes mäst up i
landet. Den råa kölden wid
hafssidan kyler wida mer än den
starkaste frost och skarpaste köld;
därföre ses ock Bonden som bor
wid hafssidan at wara klädd i
skinnnpäls, när däremot
fjäldbonden, som bor up i landet går
med bart bröst och en ylletröja;
icke därföre at fjäldbyggaren är
härdigare, men för det at den
rena frosten up i landet är
lidligare än den fuktiga kölden och
råa luften wid hawet. Däremot
är kölden starkare inne i
fjärdarne, som ligga mellan
hafsbandet och uplandet; ty de
högsta ställena hawa mästa och
strängaste kölden, emedan
kölden ansätter dem först och
warar jämwäl därstädes längst.
Däremot äro de högsta ställena
i Dalarne warmast emot
hafssidan. Wid Listers land, som är
det sydligaste i Norge, är
hawet ganska sällan belagt med
is, och lugnwatn fryser aldrig
utan i skarpaste köld. Frosten
begynner därstädes sidst i
December och är til slut i Mars
månad. — Det är redan
omförmäldt at luften wid hafssidan
faller sig rå och kall framför i
upländerne, hwarest man har
ren frost. De bägge distrikten
Jedderen och Dalerne ligga
mycket blottstälde för wädret, som
här stormar argare om wintern
än på andra ställen. Vädret
från hawet förer städse rägn,
storm och tjockt wäder med sig.
Ute på hawet faller det så
kallade drifgov, då wädrets kraft
i stark storm blåser watnet up i
luften och hafsuren slår på
landet såsom et starkt rägn. De
rätta hafsstormarne komma
merendels från sydost och
nordwäst. Dessa stormar förorsaka
alla en gruwelig skada, ty de
kullstörta skogar til och med
furuträn af en half alns
tjocklek, i synnerhet när winden
springer från wäster til
nordwäst. Sådan påkommande storm
kallas af Norrmännerne
Mandevier. Däremot äro östan och
nordost, så ock nordanwindarne
goda torra windar, samt kallas
landwindar. Af dessa är
nordostwinden den bästa; ty han
förer klart wäder med sig. På
sydöstra kusten är wädret stadigt;
dock blåser winden ofta stark,
i synnerhet inne i fjärdarne,
samt faller med kastwindar ned mellan fjälden. Men från
Lindesnäs til Stat komma hårda
stormar från norra Oceanen.
Hafswädret är här litet mera
wästligt, men östanför näset är
det östligt. Det swåra wädret
börjar gemenligen med
östanwind. Rägn från norra kanten
är gärna långwarigt. Om
sommaren blåser solgångswind,
eller sådan som följer med solens
gång. Uti fjärdarne blåser
merendels landwind om
mårgnarne och hafswind om aftnarne.
Af all slags wind inne i
fjärdarne äro kastwindar mäst bekante,
hwilka från de höga fjälden rusa
ned til watnet. Dimba
uppehåller sig mäst wid hafssidan.
Sällan spörjes dimba inne i
fjärdarne. Wid hafssidan faller ofta
rägn, i synnerhet wid sydwästra
kanten. Ju längre ned mot
hawet, ju mindre snö faller det,
och ju högre up i landet desto
djupare ser man snön ligga. På
slättlandet i synnerhet i
Jedderen faller mycken torr snö; som
utaf wädret föres ihop i stora
driwor, då andra ställen äro
bara. Up i landet faller sådan
myckenhet drifsnö på fjälden
at ingen om wintern kan fara
däröwer. Åskan går wäl här i
landet dock sällan och hela
landsträckor finnas där hon
aldrig höres til. — Den andra
delen af detta climat är
uplandet, eller alt det land, som
ligger så långt från hawet, at
hafsångorna ej kunna sträcka sig
dit. Det är en märkelig
skilnad mellan köld och wärme wid
kusten och up i landet; ty up i
landet falla solens strålar ned
mellan bärgen uti dalarne så
starkt, at wärman är därstädes
öwermåttan stor, ja nästan
otrolig; men däremot på klintarne
af de högsta fjälden befinnes is
och snö ligga beständigt. Men
denna wärma up i landet warar
ej länge, ty när det är som
warmast begynner det i en hast at
bli kalt, så at då man i
Augusti månad känner den starkaste
wärma kan man redan i
September hawa köld och nattfrost;
så snabb är förändringen från
wärma til köld. Men är
wärman stark om sommaren, så är
ock kölden om wintren icke
mindre, ty watnet kan hawa is,
1 à 2 alnar tjock ja wäl mer. —
Rägn faller ganska litet up i
landet, emot det som infinner
sig wid kusten; likaledes
kännes här föga dimba, utan
merendels ren luft och klart
solskin. Men däremot faller här
desto mera snö, emedan
uplandet är lika som snöns rätta
hemwist. Den faller både tidigt
och i stor myckenhet; ja i
många så kallade baglier eller
trånga dalar emot norden hwarest
snön ligger djupt blir han
liggande hela året igenom.
Åwanpå fjäldryggarne begynner snön
undertiden at infinna sig 8
dagar före Mikelsmässan, och
hwar den kommer blir den ofta
liggande ända til Midsommarn.
Änskönt snön faller i allmänhet
tämeligen mycket i uplandet,
så faller han dock altid tjockast
och djupast i fjäldtrakten,
mången gång af 8 alnars djuplek. —
Kölden i Norge är wid
hafskusten icke så sträng som man af
landets nordliga läge skulle
förmoda. Af meteorologiska
observationer anstälde åren 1762
och 1783 har man funnit at den
högsta köldgrad i Trondhiem
belägen under 63 grad. 26 min.
Polhöjd; 48 minuter nordligare
än Härnösand, war 24.4 grader,
och at medeltemperaturen dessa
år i wintermånaderne warit 19
grader under, och i
sommarmånaderne 24 grader öwer
fryspunkten. Icke sällan steg
Termometern öwer 29 grader. Alt
räknadt efter Decimal- eller
Swenska Termometerns
indelning.
Markens beskaffenhet.
Landet är i
allmänhet ganska bärgigt. Bärgen
äro antingen spridde eller ock utgöra de sammanhängande åsar
af många mils längd. De
ansenligaste bärgen ligga midt i
landet, och på sidorna bliwa de
alt mindre, ju mera de wika
därifrån. För sjöfarande ter sig
Norge såsom et städse
fortfarande Bärg, emedan de största
fjälden, ehuru långt de än
ligga in i landet, synas först och
gå sidst utur ögnasigtet. Några
fjäld, såsom Romsdals Horn,
hwilka äro 2 höga klintar,
tjäna til landkänning för sjömän,
oaktadt de ligga 8 mil från
hawet up i landet. Nedre wid
hafskanten se bärgen, som
ligga därstädes ryslige ut, emedan
de äro skallige och torre, så at
det finnes hwarken jord eller
wäxter på dem. Sedermera när
man kommer längre in i landet
finnas ej sådane nakna bärg.
Det är icke heller öweralt i
Norge, som man wid
hafsstranden blir warse sådane
fula nakna klippor. När man seglar
förbi Jedderen, Lister och andra
trakter finner man jämnt land
utan klippor. Man kan anse
Norge häldre som et
sammanhängande bärg med
mellanliggande dalar än såsom et
bärgaktigt land, ty midt genom det
samma, efter hela dess längd
stryker en stor bärgås kallad
Kölen eller Seveåsen, hwilken
kan anses såsom huwudryggen
för hela fjäldsträckningen.
Denna Ås tar sin början wid
landtudden Nordkyn belägen wid
Norra Oceanen, går genom
Norge 30 mil, utgör sedermera
gränsen med Ryska Lappland 6
mil, fortfar widare at utgöra
gränsen med Swerige hela 60
milen, ända til Skarffjäldet i
Härjedalen wid 63 grad.
Polhöjd; Där wiker han af in åt
Norge och fortfar därstädes uti
50 mil til 58 graders Polhöjd
wid hawet, där han slutar sig
med en brant brådstupa. Efter
de nägder denna ås går igenom
förändrar han sit namn. Sedan
han wikit af från Swenska
gränsen bekommer han först namn
af Dovrefjäld, och sedermera til
slutet kallas han i allmänhet
Langfjäldet. Delar af denna
fjäldrygg bekomma särskildta
namn efter de trakter han
genomgår, såsom Sognefjeld,
Fillefjeld, Halnefjeld, Hardangerfjeld,
Houglefjeld, Jouglefjeld och
Hekkefjeld. Ifrån denna huwudrygg
utgå åtskilliga grenar, som
ligga twärt emot den stora
bärgraden och formera ansenliga
dalar mellan sig. De betydligaste
af dessa sidoryggar äro följande:
på östra sidan: En som utgör
gränsen mellan Norge och
Swerige längs utåt Härjedalen och
Dalarne ända til Wärmeland,
samt skiljer de watn som falla
i Dalälwen från dem som rinna
åt Göta älf, den som skiljer
Göta älfs watn från Glomen; den
som ligger mellan sidstnämnde
älf och älwen Laugen; en
belägen mellan denna älf och
Valdersdalen; en mellan denna och
Hallingdalen, samt en annan
mellan Nummedalen och
Tellemarken. På wästra sidan: Den
Åsen som skiljer Romsdalen från
Bergens Stift; den mellan
Sundmör och Fjordefylke; den
mellan Fjordefylke och Sogn: den
mellan Sogn och Hordeland.
Ingen bärgsrygg finnes som
skiljer Norge från Wärmeland,
Dalsland och Bohusland. De
bärg som höra til
förenämnde åsar äro icke alla lika höga,
de högsta af dem träffas uti den
stora fjäldryggen, hwaraf några
äro så höga at deras klintar,
jämwäl om sommaren, och
således ouphörligen äro med snö
betäckte. Denna fjäldrygg är
lägst wid bägge ändarne, norr-
och söder ut, och midt i Norge
träffas de högsta fjälden.
Dovrefjeld skattas at wara den högsta
bärgstrakt i Norge. Åtskilliga
af dessa fjäld äro kala,
ofruktbara och knapt bewuxna med bärgmossa. De flästa äro dock
betäckta med skog, så wäl på
topparne som på sidorne. Den
sydliga och östliga delen af
fjälden är i allmänhet mindre
kal och mera fruktbar än den
nordliga och wästliga. Många
äro granitklippor, hwilkas sidor
nedantil genom hawets
inflytelse äro beklädda med kalk och
skifer, och synas höra til
jordens ursprungliga bärg. Wid
lenwäder händer at snön
lossnar wid topparne, rullar med
otrolig hastighet utföre, förökar
sig under fallet och förorsakar
stor ödeläggelse. Dessa snöfall
kallas af inbyggarne Sneeskred
eller Fjeldskred samt äro af
samma egenskap som
Lauvinerne wid Alpiska bärgen. De
fristående bärgen äro i allmänhet
af widgad utsträckning. Ofta
frambjuder deras utseende
besynnerliga naturspel, såsom de sju
systrarne, et bärg uti Alftahougs
Pastorat, Torghatten,
Skogshornet, med flera andra. Dalarne
mellan dessa bärg innehålla
nästan alla en fruktbar jordmån,
men äro därföre icke alla
tjänlige til åkerbruk och
sädes-afkastning. De dalar som ligga
högt uppe mellan fjälden äro
gärna blottstälde för så tidig
nattfrost, at säden blott sällan
bliwer mogen, utan fryser bort,
medan den ännu är grön. De
lägre dalarne äro åter af
åtskillig beskaffenhet. Några äro
trånga och smala och för det mästa
endast fruktbara på södra sidan,
som af inbyggarne kallas
Soellien, då den nordliga sidan eller
Baglien, är wida mindre
anwändbar. I några är
jordgrunden djupt kärr, i andra hård
stenbotn. Dessa sednare äro så
fruktbara at de afkasta tiofallt
och mer, men odlingen är
förbunden med stora
beswärligheter. I allmänhet är jordmånen
wid hafskanten wida sämre än
up i landet, och hawets ångor
äro vegetationen til skada. Dock
tål denna regel et undantag,
ty Jedderen, en af Norges bästa
sädesorter ligger wid hawet.
Norrska stranden är på få
ställen flat och låg, utan merendels
brant och glatt, så at man på
ömse sidor om klipporna finner
ofta 1, 2, 3 à 400 famnars watn.
Fjärdar.
Norges hela
sjökust är öweralt genomskuren af
fjärdar och wikar, som hawa
mångfaldiga grenar. De
ansenligaste af dessa fjärdar äro: 1:o
Från Swenska gränsen til
landtudden Lindesnäs, Singelfjord, wid
Swinesund; Kristiania-fjorden,
hwilken tager sin början wid 59
grad. 5 min. Polhöjd, går rätt
up i norden til Kristiania wid
59 gr. 55 min. Polhöjd, samt är
9 mil lång; han är den
wigtigaste af alla Norges Fjärdar, ty
wid honom och dess grenar
ligga några af de betydligaste
Städer i Norge och här idkas
jämwäl den ansenligaste Norrska
handelen. Från midten af
denna fjord går en arm i nordwäst
om 3 mils längd kallad
Dramsfjorden, widare Skeens fjord, 2
mil lång, samt Sönnelövs och
Sandnäs fjordarne. Mellan
Lindesnäs och Landtudden Stat:
Bukkefjord, hwilken är den
widaste, sträcker sig 4 mil in i
landet, är 3 mil bred, samt upfyld
af öar och holmar. Från honom
löpa ej färre än 6 armar til 2 à
3 mil in i landet åt alla sidor.
Den ansenligaste af dessa armar
är Stavangersfjorden;
Hardangersfjorden, om 14 mils sträckning,
har jämwäl några ansenliga
grenar; Sognefjorden, 15 mil lång
men ganska smal, har 4
ansenliga grenar; Dale- och
Söndfjorden, hwardera 3 mil lång, samt
Nordfjorden 8 mil lång; Mellan
Stat och ön Senjen: Fördefjord,
2 mil, Romsdals-fjorden, 6 mil,
Trondhiemsfjorden, 12 mil, Saltens
fjord, Foldenfjord, hwardera 4
mil, Vestfjorden, liggande mellan fasta landet och åtskilliga
öar, är den största i Norge, 18
mil lång, och wid öpningen 8
mil bred. Mellan Nordkap och
Ryska gränsen: Porsangers fjord,
13 mil; Titts fjord, 6 mil,
Tanafjord, 5 mil, Varangersfjord, 6
mil lång. De betydligaste
landtuddar äro Lindesnäs wid
Nordsjön, Stat wid Norra Oceanen
wästerut, samt Nordkap och
Nordkyn wid Norra Oceanen norrut.
Öar.
Kusterne af Norge äro
omgifne med en stor myckenhet
större och smärre öar, holmar,
skär och klippor, dels synbara,
dels blinda eller liggande
under wattubrynet. Den största
af dessa öar är Hindöen, belägen
utanför Nordland, håller i widd
23 qvadr. mil och är således
inemot så stor som Gottland, Senjen
15 qv. mil; Östvågen 8 qv. mil,
Langöe, alla 4 liggande utanför
kusten af Nordland; Söröe,
Mageröe, bägge belägna wid kusten
af Finmarken; Hitteröe, wid
inloppet til Trondhiems-fjorden.
Klipporna, som höja sig några
famnar öwer watnet, äro många
tusende til antalet, samt tjäna
såsom förmur och skygd för
fasta landet. På några ställen
finnas en sådan myckenhet öar
och holmar uti flockar
förenade, at de formera ansenliga
skärgårdar. För sjöfarande, som
färdas tätt utmed kusten uti
båtar och andra små fartyg äro
dessa öar och klippor ganska
fördelaktige, emedan man
mellan dem och fasta landet har et
stilla och säkert watn, ty
kraften af de brusande
hafswågorna bryter sig mot klipporna.
Däremot äro andre öpne nägder
wid kusterne ganska farlige.
Hamnar.
Emedan Norge
ej allenast omgiwes til större
delen af watn, utan ock har
många och stora fjärdar som sträcka
sig långt in i landet, så ligger
det ganska beqwämt til för
sjöfart, samt har äwen en
myckenhet goda hamnar, så wäl inne i
fjärdarne, som wid hafssidan.
De rätta goda hamnarne uti
hwilka man både kan
öwerwintra samt intaga wid
förefallande owäder hållas i godt stånd.
Där bo ock dugelige Lotsar.
Lotswäsendet i Norge är wäl
inrättadt.
Strömar.
Från
fjäldryggarne taga en
myckenhet större och smärre strömar
sina ursprung, så at Norge
rikeligen är försedt med
rinnande watn. Den största af dem är
Glommen. hwilken faller ut i
Kristiania-fjärden, efter et lopp
af 50 mil. De öfrige af
betydenhet äro Laugen, hwilken är
en stor gren af Glommen, tager
sin början wid Dovrefjeld, går
genom sjön Mjösen, efter
utloppet därutur kallas Vormen, och
faller i Glommen efter 30 mils
lopp; Gaulen, eller Dramsälven,
som har sit ursprung wid
Sognefjeld och faller i
Dramsfjorden, som är en gren af
Kristianiafjorden, efter et lopp af 30
mil; Louven, eller Storelven, som
har sin källa wid
Hardangerfjeld, faller wid Staden
Laurvig ut i hawet och är 20 mil
lång. Nidelven, som tar sin
början i övre Tellemarken och
faller wid Arendal i hawet efter
20 mils lopp; Otteråe, som
börjar wid Houglefjeld, faller wid
Kristiansand i hawet och är 20
mil lång; Göta Älf löper ock
genom en ansenlig del af
Norge, til en längd af 18 mil; hon
kallas här i landet Trysildelven,
och får, då hon träder in i
Wärmeland namn af Klarälwen.
Alla dessa Älwer äro belägne
Sunnanfjelds; De som ligga
Nordanfjelds äro mycket mindre än
de förre, emedan bärgsryggen,
hwarifrån de hawa sina ursprung
ligger så nära hawet, at deras
lopp är nog kort. De
ansenligaste af dem äro Örkedals- och
Guledals-elverne, hwilka bägge
falla i Trondhiems-fjorden och äro 10 mil långa; Nean,
hwilken flyter genom Sälboe-sjön,
efter utloppet därutur och
faller wid Trondhiem i fjärden
efter 12 mils lopp; Nauman, som
faller i hawet och är 14 mil
lång; Malselven, som faller i
Eisfjorden och är 10 mil lång;
Alatajoki, eller Altens Elv, som
faller i Altens fjord efter 14
mils lopp; Tana-elv, som til en
del utgör gränsen med
Ryssland och faller i Tana-fjorden
efter et lopp af 20 mil.
Sjöar.
Den största af dem är Mjösen,
belägen uti Kristiania Stift, håller
i längd 9 mil och i widd 3.5 qv.
mil, och är således något
mindre än Hjälmaren, därnäst
Fämund, i samma Stift, håller i
längd 5 mil, och i widd 2.3 qv.
mil. De öfrige äro Holsfjorden,
1 qv. mil, Randsfjorden, 0.9 qv. mil,
Öjeren, 0.8 qv. mil alla 3
belägna i samma Stift; Sneåsen, 1.2
qv.mil och Öresunds Sjön, 0.6
qvadr. mil, bägge belägna uti
Trondhiems Stift. — Uti de
flästa älwer som hawa långt
lopp up ifrån landet finnas
starka forssar och wattufall,
hwarest watnet med magt och i stor
myckenhet nedstörtar från
branta klippor. Uti en del forssar
går watnet med så stark drift,
at det kan krossa
timmerstockar som däruti släppas. På
åtskilliga ställen möta likasom
afsättningar för forssen, så at den
i sit fall stöter först på en
klippa, som ligger midt i fallet,
går därutöwer, och sedermera
trappwis faller på flera
nedanföre liggande klippor. Af
sådan beskaffenhet är den stora
forssen i Qvinnisdals älf och
forssen uti Nirems å i
Jedderen. Några stora forssar falla
jämt ned utan något mötande
hinder och deras fall är det
största och starkaste. Den
namnkunnigaste forssen är Sarpens
uti älwen Glommen, 1 mil från
hawet, ty den är den
största i Norge och förer det mästa
watnet, samt utmärkes jämwäl
för sit höga fall, af nära 7
famnars högd, hwars dån kan
höras på 4 mils afstånd, och
imman af det brusande watnet
synes såsom en sky uti luften en
tämeligen lång sträcka. — Man
har i Norge stor nytta af
älwerne, ty först finnes i dem et
ypperligt fiskeri; i synnerhet
laxfiske. Förnämsta laxfångsten sker
wid älfmynnet, eller där älwen
faller ut i hawet, ty där skal
laxen först gå förbi, hwarföre
man ock på slika ställen har
goda anstalter at fånga honom.
Det oaktadt tränger sig dock
en mängd lax igenom och
passerar widare upföre älwen. Uti
de medelmåttigt djupa älwerne
fångas den bästa laxen ty när
Älwen är för mycket djup
får man ej laxen emedan
man ej kan sätta nät midt i
strömen. Några ställen högt up i
älwerne äro dock fördelaktige,
såsom wid någon brant forss,
hwarest laxen stadnar, och där
fiskas han i ymnighet. Förutan
många ställen i Bergens,
Trondhiems och Nordlands Stift
finnas de största lägenheter til
laxfiske uti en del strömar i
Kristiansands Stift, så wäl som wid
Drammen. Den andra stora
nyttan som man har af älwerne
är wid brädsågningen; ty de
tjäna til nedflottande af timmer
til de wid dem anlagda sågwärk.
Produkter.
I anseende
til mångfaldigheten och
mängden af produkter är Norge icke
wanlottadt. Stenrikets
alster. Af metaller finnes guld,
dock i ringa mängd, silwer och
silwerhaltigt bly, mycket
koppar och järn; salt, så wäl af
källor som af hawet.
Swawelkies, alunskifer, gedigen alun,
kobolt, ochra, lera af flera slag
jämwäl porcellins-lera,
åtskilliga jordarter tjänliga til
färgning, bränntorf i ymnighet och
af godt slag, marmor af
mångahanda färger, fullkomlig fägring och godhet, samt i sådan
ymnighet, at stora bärg ej bestå
af annat. Förutan åtskillige
andre finnas 2 höga bärg i
Tellemarken, som bestå af en wacker
grå och wit marmor,
sträckande sig en mil i längden;
alabaster, gips, granit, Jaspis,
cementsten, sandsten, qwarnsten,
skifersten, wättjesten, tälgsten,
probersten, magnetsten, orsten,
amiant, qvarts, bärgkristal,
hwaraf stycken finnas, som wäga
ända til 5 skålpund, marienglas,
granat, ametist, chalcedon,
karniol, agat, utom andra slag. —
Wäxter. Landets allmänna
säd är hafra, som mäst kommer
öwerens med jordmånens
beskaffenhet, som i allmänhet än torr
och mager, därnäst korn och
blandsäd, som är en blandning
af korn och hafra. På några
ställen eller i wissa särskildta
trakter brukas dessa 2 slag
endast til säde, men eljes i
allmänhet sås 6, 8 à 10 tunnor
hafra mot 1 à 2 tunnor korn.
Både sommar och winterråg
brukas öweralt, i synnerhet på
de så kallade swedjor, men hos
bönder i allmänhet icke mera
än en åttondels, fjärdedels och
half tunna. Den största
rågaflingen faller sig på Hedemarken
och på Jedderen, ärter, både
hwita och grå äro likaledes en
allmän säd, förnämligast där
lerjord finnes, dock sällan til
större afling än til husbehof,
utom på några enskildta Gårdar
uti wissa distrikt. De bästa
ärterne wäxa uti Distriktet Sogn
i Bergens Stift. Wete, i
synnerhet bowete är wäl ingen
allmän säd, men sås dock på sina
ställen och aflas med god
fördel, förnämligast uti Distriktet
Sogn. Den bästa sädesjorden
finnes i Hedemarken; där ärjas
i allmänhet, ej allenast så
mycken säd som Almogen
sjelf behöwer, utan jämwäl finnes så
mycket öfrigt, at man däraf kan
aflåta til nästgränsande Landskap,
Städer och Bärgwärk. De
fruktbaraste och sädesrikaste
Landskapen äro för öfrigt Hadeland,
Toten, Rommerige, Ringerige och
södra Gudbrandsdalen i
Kristiania Stift, Jedderen, Ryefylke,
samt södra delen af Nedenäs
Amt i Kristiansands Stift; Sogn
och Vos i Bergens Stift, Indherred
och Nummedalen i Trondhiems
Stift. Alla dessa Landskap
giwa i goda år icke allenast åt
sina inbyggare et tilräckeligt
sädesförråd, utan kunna jämwäl
undertiden lämna något åt sina
grannar. Däremot har den
öfriga och större delen af Norge
årligen förnöden at få tilförsel
af säd från utrikes orter. Det
finnes också många nägder,
hwarest icke tredje- eller fjärdedelen
af inbyggarne är i stånd at
genom åkerbruk förskaffa sig det
behöfliga sädesförrådet. De mäst
trängande Distrikten
Sunnanfjelds äro Österdalen, öfra delen
af Gudbrandsdalen, Valders, med
flere andre up emot fjelden
liggande bygder: likaså
Fjeldbygderne Nordanfjelds och de
Gårdar som ligga längs utmed
fjäldsidan, hwarest det händer
ganska sällan, at de år inträffa, då
Gårdarnes ägare i allmänhet
bekomma mogen säd; Nu finnas
ock sådana trakter där alsingen
säd wäxer, såsom uti hela
Finmarken i Nordlands Stift. När
säden slår felt, hwilket ofta
händer i fjäldbygden, och det
tillika brister tilförsel, så, för at
undwika hungersnöd, bruka
inbyggarne taga det inre af
tallbarken, torka det, mala til mjöl,
samt blanda det med sädesmjöl
och däraf baka bröd, hwilket
måste göras ganska tunnt om det
skal gäsa, och kallas flatbröd;
äwen koka gröt däraf. Man
har utaf erfarenhet funnit at
säden här i Landet är kärnrikare
och wigtigare än den som
införes från Danmark och Tyskland. I Norge wäxa nästan alla de
slags frukter och köksörter som
triwas i de nordliga climaten,
som äpplen, päron, plommon,
kersbär, dock endast uti södra
delen af Landet, ty uti norra
delen komma dessa frukter ej
wäl fort; kål, kålrötter,
morötter, palsternackor, rowor,
potäter, wilkas säde i sednare åren
kommit mycket i bruk. Köks-
och örtegårdar hawa jämwäl i
sednare tider bliwit mycket
allmänne, förnämligast i södra
delen af Landet. Allmänna
bärsorter såsom smultron,
hallon, hjortron, blåbär, odon,
lingon, åkerbär wäxa öweralt i
stor mängd, äwenwäl winbär
och krusbär. Jämwäl är godt
förråd af Medicinal-örter,
hwartil höra angelica, gentiana,
radix rosea, nasturtia, trifolium,
och cochlearia; en
rhabarberplantage är ock anlagd wid
Kongsberg. Humlegårdar
finnas både Nordan- och
Sunnanfjälds, nästan wid hwarje Gård.
Den bästa humlan wäxer i
Hedemarken, Gudbrandsdalen,
Hardanger och Surendals Pastorat i
Romsdals Amt. Lin och
hampa wäxa på de flästa ställen i
Norge, men denna afling
driwes sällan så wida som en Gårds
hushåll behöwer. Kummin
wäxer wildt och i myckenhet,
äwen til utförsel. Med
tobaksplantering har man i sednare
tider börjat, förnämligast wid
Fredrikshald, i Hardanger och
Spydebergs Pastorat. Mannagräs
finnes i myckenhet
wildtwäxande, men dess bruk kännes icke.
Af nyare foderwäxter har
klöwer på några få ställen,
förnämligast i Kristiania, och
Kristiansands Stift samt wid Trondhiem
kommit i bruk, men
wildtwäxande, så wäl til foder, som i
andra hushållnings-grenar
tjänliga wäxter falla i myckenhet.
Af nyttiga måssor och lafarter
har Norge ansenlig rikedom.
De som begagnas äro
fjäldgräset, eller den så kallade Islands
måssan, mariegräset och en art
som här kallas geinatskov,
hwilken nyttjas til föda för
människjor, samt färgelawarne orselj
och stenmåssa, hwilka i
betydelig mängd utföras til England.
På många ställen wäxer skönt
och fett gräs i ymnighet. De
bästa gräsnägderne finnas uti
dalarne wid fjäldtrakterne uti
Gudbrandsdalen, Valders,
Hallingdalen, Tellemarken,
Råböydelauget, Vos, och Sogn, samt
Öarne som höra til Lofoden och
Vesterålen. Skogarne höra til
Norges förnämsta rikedom. De
slags trän som förnämligast
wäxa i Norge äro furu, gran, al,
och björk. Af asp, ask, lind,
alm, rönn, en, hägg och oxel
är mer eller mindre förråd;
men ek och bok äro sällsynte,
i synnerhet det sednare slaget.
De bäste ekeskogarne finnas i
Grefskapen Jarlsberg och
Laurvig, nedra Tellemarken, samt i
Nedenäs och Mandals
Fögderien. Bok finnes i Grefskapen.
Furu utgör större delen af
skogarne; dock är at beklaga at
skogarne ständigt alt mera
uthuggas än de wärkeligen kunna
tåla för at beständigt wara
tilräckelige, ja på många ställen
huggas de så starkt, at många
trakter som tilförene warit
försedde med de skönaste och
bästa skogar, nu näppeligen äga
så mycket til wedbrand som
Distriktet sjelf behöwer, oaktadt i
sednare tider mycken besparing
hawes til föremål wid hus och
gärdesgårdars upförande af sten.
— Djur. Boskap. Hästarne äro
starka, wälwuxna och hurtiga,
därföre säkra på fötterna, men
i allmänhet af medelmåttig
storlek, undantagande ryttarhästarne
som böra hållas på Rusthållen.
De bästa hästarne falla i
Gudbrandsdalen. Nöten äro i
allmänhet små, dock up i Landet större än emot hafskanten. I
fjäldbygderne hållas långt flera
nöt än i de andra Distrikten.
Wid midsommarstiden driwas
nöten 1, 2 à 3 mil til fjälds,
för at där hawa deras
sommarföda uti de mellan fjälden
liggande gräsrika och obebodda
dalar. Wid desse fäbodar som
kallas Säters hålles boskapen
ända til hösten, på många
ställen ända til dess snön börjar
falla, då den driwes hem igen.
Den fördel som emedlertid
drages af korna består uti mjölk,
smör och ost. Af sura mjölken
kokas messmör och mesost, och
wasslan som bliwer af mjölken
förwaras til wintern både at
dricka och koka af. Wid
fäbodestället finnes tillika, utom en
större eller mindre grön plats
wid huset, en eller flera ängar
til höslott. På de många små
utöar och holmar som skyla
Norges wästra sida, näras många
oxar, hwilka bliwa långt större
än de på fasta landet, emedan
de ej allenast där hawa skönt
bete, utan jämwäl oinskränkt
frihet, så at de bliwa aldeles
wilda, samt måste undertiden
skjutas eller ock fångas medelst
snaror och hundar, när de om
hösten skola slaktas. Får
hållas i tämelig mängd, äwensom
getter. Af swin håller hwarje
bonde i allmänhet 2, 3 à 4,
efter Gårdens storlek, ock på de
större Gårdarne flere. Uti
Eikesdalen uti Romsdals Amt,
hwarest hasselnötter i ymnighet
wäxa, födas många swin
därmed om sommaren, likaledes
samlas de til föda för swinen
om wintern. De nordliga
ländernas egna djurart Renar,
finnas tama i Norges nordligaste
del Lappland, samt annorstädes.
Wilda Renar finnas öwer hela
Norge i fjäldbygderne, och
hwarest de uppehålla sig, ses de
ständigt i stora flockar. De uti
Norges fjäld sig uppehållande
Lappar äro förnämligast de som
äga och nära sig af dessa djur.
Det finnes Lappar som äga
några hundrade renar, med
hwilka de flacka omkring på fjälden
för at söka föda åt dem, som
består i fjäldmossa. Älgar ses
här och där, i synnerhet i
Ringerige och Rommerige, dock
icke i myckenhet. Hjortar och
rådjur finnas nästan öweralt i
södra delen af landet, men
uppehålla sig förnämligast
på wissa enskildta ställen. Af harar
finnes öweralt en stor mängd.
Af rofdjur uppehålla sig i
Norge, i synnerhet på de stora
Fjälden samt i de tjocka skogarne,
björnar, wargar, järwar, lodjur,
räwar; af däggande djur finnes
för öfrigt hilrar, mårdar,
hermeliner, ikorrar, bäfrar, mäst i
Österdalen och Sollöer, uttrar,
lemlar, utom andra slag. Af
tama foglar har Norge höns,
kalkoner, duwor, gäss och änder.
På fogelwildt är godt förråd.
Landfoglarne äro förnämligast
tjädrar, orrar, ripor och järpar,
utom flera slags roffoglar.
Sjöfogel af mångfaldiga slag
uppehålla sig i stor mängd wid
stränderne och på öarna, därtil
höra änder, tärnor, ådor, hwaraf
man bekommer de kostbara
ådunen, af Tyskarne eiderdun
kallade, måsar, lommar,
skrakor, med flere andre slag. Af
Fisk har Norge ganska rikt
förråd, af mångfaldiga slag, så
wäl af färsk- som saltsjö-fisk.
Af förra slaget finnes lax,
gädda, abborre, laxöring, lake, ål,
braxen, id, sik, ruda, och flere
andre slag, af det sednare torsk,
sill, häljeflundra, långa, seyfisk,
makril, utom mångfaldiga andra
slag. Walfisk, haj och flera
arter roffiskar. Hummer finnes i
myckenhet i synnerhet uti
Mandals Amt. Ostron finnas ock
på åtskilliga ställen i
synnerhet på wästra kanten.
Folkmängd.
År 1769 steg densamma til 722980, och den 1 Febr.
1801, hwilket kan anses såsom
wid slutet af år 1800, war den
881912. Folkmängden har
således på 31 år ökat sig med
159032, det är 5300 årligen,
som gör 0.74 procent. Om
Folkökningen från 1800 til 1815 års
slut antages hawa stigit i samma
förhållande, så har
Folkmängden årligen ökat sig med 6530,
det gör på 15 år 97950. När
denna summa lägges til 881912
så steg Folkmängden wid 1815
års slut til 979862, eller i rundt
tal 980000.
Inbyggarne.
Desse bestå af 2 Nationer:
Norrmän och Finnar. De förre
bebo den södra och wida större
delen af landet och de sednare
den nordligaste delen däraf,
eller Finmarken, fastän åtskilliga
Norrska hushåll där bosatt sig
för fiskets och handelens skull.
Finnarne äro af twänne slag,
Sjöfinnar som hawa fast
bosättning wid sjökanten och
förnämligast nära sig af fiske, samt
Fjäldfinnar, eller Lappar,
hwilka wanka omkring landet med
sina renar, i synnerhet på
Kölens fjäld, där de om
sommaren uppehålla sig, om wintern
draga de sig gärna til
sjökusterne. Språket. I Norge talas
2 huwudspråk: Norrskan, som
bland den odlade folkklassen
är lika med Danskan; men af
Almogen däremot talas i
åtskilliga mundarter, hwilka alla
härstamma från det gamla
Skandinawiska språket och hawa
närmast likhet med Swenska
mundarterne. Finskan, hwilket talas af
Finnarne och Lapparne, samt är
en mundart af språket som talas i
Finland; men den Finska som
talas af Lapparne närmar sig
mera til Lappska språket än til
det Finska. — Kultur. I
detta hänseende måste den
wetenskapliga odlingen, då Norge haft
Litteratur, Språk och
följakteligen äwen Författare
gemensamt med Danmark, bland den
bildade delen af Nationen
wara öwerensstämmande med de
Danskas. Bland Norrmännerne
hawa icke få snillen och
wetenskapsmän bidragit til Danmarks
literära anseende, då de däremot
ofta warit mindre i tilfälle at
gagna sit egenteliga
fädernesland. Wetenskaper äro således
ingalunda försummade och för
menighetens uplysning har
genom inrättningen af
Almoge-skolor bliwit sörjt.
Underwisnings-wäsendet har likwäl haft
många swårigheter at
öwerwinna. Sedan Nationen länge och
förgäwes beklagat sig öwer
bristen af et Universitet har
ändteligen et sådant, af Regeringen,
år 1812, bliwit til anläggning
och organisation bestämdt, samt
med Sätesgården Töyen nära
Kristiania til Säte begåwad. I
Stifts-Städerna äro 4 wäl
organiserade Katedral-skolor och i
Kongsberg en Medelskola samt et
Bärgs-Seminarium, en
Militär-Akademi för
Landkadett-Corpsen i Kristiania, Seminarium
Fridericianum i Bergen, samt
några publika och privata
Borgarskolor och Instituter i de
betydeligaste Städerne. Fyra
publika och åtskilliga privata
Bibliotek hawa warit at tilgå.
Flera nyttiga Samfund hawa til
Wetenskapernas och industriens
befordran bliwit inrättade. Af
dessa förtjäna i synnerhet at
anföras: Sällskapet för Norges
Väl i Kristiania, Norrska
Vetenskaps-Sällskapet i Trondhiem,
Topografiska Sällskapet i
Kristiania, det Harmoniska och
nyttiga Sällskapet i Bergen,
Bradsbergska Ekonomiska
Upmuntrings-Sällskapet, Stavangerska
Landthushållnings-Sällskapet,
Aggerhusiska Patriotiska
Sällskapet, utom andra. Af
Boktryckerier finnes 4, nämligen 1
i hwarje Stifts huwudstad. Til
fria Konsternas befordran finnes däremot ingen anstalt. —
Religion. Hela Riket bekänner sig
til Luterska läran. År 1537 kom
Reformationen i stånd och
Katolska läran blef aldeles aflagd.
Näringsfång.
Åkerbruk. Detta skötes nästan
öweralt med flit och
sorgfällighet. Jordmånen är på många
ställen så fruktbar, at man i
goda sädesorter kan göra räkning
på tionde kornet, och likwäl
har Norge sädesbrist, så att man
beräknat dess årliga behof af
säd til 600000 tunnor. Men när
man wet at endast åttionde
delen af landet är odlingsbart
åkerland, och at en del af detta
som ligger för högt mellan
fjälden är nästan hwarje år
blottställd för nattfrost, som på en
gång ödelägger den rikaste skörd;
at i andra trakter solhettan är
så stark at grödan kuwas til
dwärgwäxt och axen bliwa
toma, samt at en ganska stor del
af inbyggarne mera sysselsätta
sig med fiskeri än åkerbruk, så
kan man också förklara sig
hwarföre denna brist äger rum. —
Boskapsskötsel. Denna
wigtiga näringsgren är wäl
ingalunda försummad, men driwes
likwäl icke med den kraft
som den förtjänar. Wäl äro
nöten af godt slag, fast ej så
stora som sydligare länders boskap,
och wäl förstå Norrmännerne at
göra sig flerfaldig nytta af
mjölken, men det hela driwes dock
endast på få ställen i stort och
ingenstädes som en huwudsak.
Wigtigare är fårawelen, i
synnerhet wid hafskanten där fåren
hundradetals gå ute på öarne
hela året, utan at åstadkomma
sina ägare någon annan möda
än den at driwa dem tilsamman
när de skola klippas eller
slaktas. Getter finnas allmänt. Swin
hawa i sednare åren bliwit
mera allmänna än tilförene.
Hästawelen är betydelig. En stor
mängd hästar utföras i
synnerhet til Swerige. Biskötseln är
mycket försummad, ty det är
blott på få ställen man håller bi.
— Skogshygge och
Brädsågning. Dessa äro bland
Norges wigtigaste näringswägar,
hwaraf många människjor hawa
deras underhåll. Denna
handtering sträckes dock något
förlångt så at man icke utan grund
befarar skogarnes aftagande.
Regeringen har därföre genom
bestämmande af det qvantum
bräder och plankor, som wid de
privilegierade sågwärken må
skäras, giwit denna näringsgren en
nödig inskränkning, men
handsågars nyttjande, Bärgwärken,
swedjefall samt hyggen til
hwarjehanda hushålls-behof wålla at
Regeringens afsigt icke kan
hawa önskad framgång. På
åtskilliga ställen märker man
kännbar brist på skog. —
Fiskerien. Om dessa icke äro Norges
förnämsta, så äro de dock säkert
dess andra rikedomskälla,
synnerligen äro de kustboarnes
förnämsta och nästan enda
näringsfång, och därföre så mycket
wigtigare, som de just äro
rikast på de ställen, där hwarken
skogar eller Bärgwärk finnas.
Torsk- sill- och laxfiskeriena
äro indrägtigast. Torsken
behandlas på åtskilliga sätt; dels
saltas, dels lufttorkas den.
Lufttorkad får den åter efter
särskildta behandlingssätt
åtskilliga namn, såsom rundfisk,
stockfisk, klippfisk, rotskär, m. m.
Norrmännerne förstå at inlägga
sin sill på et sätt, at den
hwarken upfrätes af saltet eller
skämmes om den än föres til de
warmaste orter. Af
Häljeflundran beredes rav och räkling,
hwilka räknas för läckerheter.
Den förra sorten skäres djupt
ut af ryggen jämte fettet; och
den sednare består af långa
strimlor af huden och fettet,
som utskäras från stjärten längs ut åt
ryggen. Bägge delarna saltas litet, samt torkas i luften. Man
räknar at från Norge utföres i
medeltal för halfannan million
R:dr fiskwaror årl:n, utom hwad
som i Landet förtäres.
Bärgwärks-Arbeten. Wid
Eidsvold har warit et guldwärk som
nu är nedlagt, äwensom
silwerwärket wid Kongsberg, som
blott til en del driwes för
privat räkning. Däremot driwes 9
kopparwärk hwaraf Rörås är det
betydligaste, och 19 järnwärk af
hwilka några äro af mycken
wigt. De betydligaste
Järnwärken äro: Laurvig, Fossum,
Ulefos, Bärum, Eidsvold, Bolvig,
Eidsfos och Mos. Utaf dessa
tilwärkar Laurvig det mästa
stångjärnet och Fossum det mästa
gjutgodset. Tilwärkningen af
gårkoppar stiger årligen mellan
3 och 4000 skepp:d, och af
stångjärn mellan 30 och 40000, utom
gjutgods och smärre smide.
Dessutom finnes här et blyertswärk,
et alunwärk, et koboltwärk, 2
saltwärk och 8 marmorbrott.
Manufakturer, Fabriker
och Handtwärk.
Egenteliga Manufakturer finnas icke,
utom de så kallade Tukt- och
Manufaktur-husen i
Stifts-Städerne, där några growa
klädeswaror tilwärkas. Några
bomulls-spinnerier finnas i
Kongsberg, Drammen och Hougsund
samt en segelduksfabrik i
Drammen. Af Fabriks-anstalter
finnas 4 Glaswärk, 3 Papperswärk,
3 Sockerwärk, 3 Krutwärk,
några Såpsjuderier,
Potaskerafinaderier, Tjärbrännerier,
Tegelbruk, Garwerier,
Korduans- och Saffians-fabriker,
Tobaks- och Tobakspipe-fabriker, en
myckenhet ansenliga sågwärk,
samt skepps-byggerier,
förnämligast i Arendal och
Kristiansand, utom Koppar- och
Järnwärken. Med Handtwärk
af nästan alla behöfliga slag är
Landet wäl försedt. De flästa
af dem finnas i de större
Städerne. — Handel. Denna
idkas i fredstider med de
betydligaste hamnar och
handelsplatser i Europa och
sysselsätter sig förnämligast med
utförandet af Landets
natur-produkter, och införandet så wäl af
nödwändighets- som
öwerflödswaror. De betydligaste
utförswaror äro skogs-produkter,
såsom master, bjälkar, plankor,
bräden, spiror, läkter, tjära,
och beck, fisk, förnämligast sill,
torsk, stockfisk, seynfisk, lax
och häljeflundror; stångjärn och
gutit järn, koppar; widare
alun, vitriol, potaska, marmor,
qwarnsten och andra stenarter;
tran, talg, hudar, bockskinn,
skälskinn. pälswärk, fjäder,
ådun. Större delen af trä-lasten
har wanligen gått til England.
Kopparen har mäst bliwit
skeppad til Holland, det mästa
järnet til Danmark och
Frankrike, sill och annan fisk i
synnerhet til Medelhawet och
Östersjön. Inkommande waror äro
förnämligast säd, win, bränwin.
salt, lin, hampa, krydder,
fabriks- och manufaktur-waror,
samt ost- och Westindiska
produkter. År 1792 ägde Norge
860 Handelsfartyg med 45511
lästers drägt. År 1809 utgjorde
deras antal omkring 1000.
Mått, Mål, Vigt, Mynt.
Norrska alnen är större än den
Swenska; 976 Norrska alnar
utgöra 1000 Sw. alnar, en Norrsk
mil är lika med 1.11 Sw. mil.
En spanmåls-läst är 12 tunnor,
1 tunna håller 8 skeppor och
är lika med 30.33 Swenska
kappar. 1 pipa består af 3 åm, 1
åm 160 potter, 1 ankare 38
potter, 1 pott 4 päle, en Norrsk
ankare är lika med 11.77
Swenska kannor. Vigten indelas i
skeppund, lispund, skålpund,
lod. 1 skeppund håller 20
lispund, 1 lispund 16 skålpund,
1 skålpund 32 lod. 426 Norrska
skålpund äro lika med 500
Swenka. 1 Norrsk Vog är 3 besmanspund, 1 besmanspund
innehåller 12 skålpund, och är
lika med 14.084 Swenska
skålpund. Penningeräkningen sker
i riksdaler, mark och skilling.
1 riksdaler innehåller 6 mark,
1 mark 16 skillingar.
Historia.
Norge war i de äldsta
tiderne fördeladt uti många små
Stater, eller så kallade Fylken,
som styrdes af sina egna
Furstar. Wid midten af sjunde
seklet började Swenska
Ynglinga-Ätten, som med Ingiald
Illråda utdödt i Swerige, at
bosätta sig i Norge. En Son af
denne Ingiald, Olof
Trätelja, som flyktade för den
hämnande eröfraren Iwar
Vidfamne drog med sina
anhängare til Norrska gränsen och
bosatte sig i Wärmeland. Då en
hungersnöd efter några år
upkom och folket af förtwiflan
och widskepelse upbränt
honom i sin bostad, wände sig
hans son Harald Vitben til
sydöstra delen af Norge där han
underlade sig några Fylken
eller små Furstendömen, och
grundlade en egen dynasti. Nu
war Ynglinga-Ätten
fortplantad i Norge, och dess makt
utwidgade sig efterhand. —
Halfdan 3, fjärde afkomlingen
efter Harald, förberedde
Monarkiens uprättelse, som
ändteligen hans son Harald
Hårfager fulländade från år 865
til 875 under hwilket tidsrum
han underkuwade Fylkes
Furstarne och andra mägtige män,
samt förenade deras Länder til
en Statskropp. Med honom
börjar således Norges
egenteliga Historia. Håkan
Adelsten war den förste Kristne
Konung och Olof den
Helige införde kristendomen i
landet år 1015. År 1319
blef Swenske Konungen Magnus Smäk
jämwäl Konung i Norge,
hwarigenom detta Rike bragtes i
förening med Swerige. Han
efterträddes i Norge af sin son
Håkan, som war gift med
Margareta, dotter til Konung
Waldemar 3 i Danmark. När
dennes son Olof 3, som tillika
war Konung i Danmark år 1387
dog, uphörde den rätta Kongl.
linien i Swerige och Norge,
och den manliga linien war i
Danmark likaledes utdöd; och
därföre hade Drottning
Margareta, nyssnämnde Konung
Olofs Moder den närmaste rätt
til Thronen, som hon ock efter
Ständernas wal besteg.
Sedermera bragte hon därhän at
Norrske Ständerne förklarade den
unga Hertig Henrik af
Pommern, hennes Systerdotters son,
som hon sedermera lät kalla
Erik, för arwinge til Norrska
Riket. Denna Drottning
sammanband också 1397, genom den
bekanta Kalmare-Unionen de 3
Rikena Swerige, Norge och
Danmark til en Statskropp; ifrån
hwilken tid Danmark och
Norge ända til år 1814 warit
förenade. När Oldenburgiska ätten
upsteg på Danska Thronen
woro Norrmännerne i början
wankelmodige och wille göra sig
frie från Danska öwerwäldet,
men blewo år 1502, efter et
blodigt nederlag, twungne at giwa
sig under Danska Kronan. År
1537 hölls en Riksdag i
Köpenhamn, på hwilken en Recess
blef författad, hwaruti bland
annat det blef belewadt at
Norge skulle för beständigt
införliwas med Danmark, såsom en
Kronan tilhörig Prowins. Från
den tiden förlorade Norge sit
Riksråd, blef betraktadt såsom
en Dansk Prowins, samt
regeradt af en Dansk Ståthållare.
Den olikhet som däraf upkom
mellan bägge Rikena sökte man
på något sätt at häwa
därigenom, at det år 1646 bewiljades
Norrska Adelen lika privilegier
med den Danska. Men sedan
Enwålds-Regeringen år 1660 i Danmark wardt införd blewo
bägge igen, såsom 2 förenade
Riken styrde på lika sätt,
Norge återbekom sin högsta rätt och
Danska Konungalagen af år 1665
blef gjord til en Rikets
Grundlag. Den fullständigaste
Lagboken som ännu gäller är af år
1683. Den afwiker från den
Danska blott i några artiklar,
som angå Fiskfångsten, Jagten
och Landtgodsens besittning,
nämligen Odalsrätten. Efter
en tids förlopp uphäfdes
Högsta Rätten och en Öwer-håfrätt
inrättades, som också år 1797
afskaffades.
Landets Indelning.
Af naturen är
Norge genom de stora
Fjäldryggarne Dovrefjäld och Langfjäld
deladt i 3 huwuddelar:
Sunnanfjälds, Västanfjälds och
Nordanfjälds; men wanligast anses den
östra och södra delen af Landet
ligga Sunnanfjälds, samt den
wästra och norra delen ligga
Nordanfjälds. Östra delen
innefattar 17 Landskap, hwilka
til det mästa bibehållit sina
urgamla namn, nämligen
Borresyssel, Rommerige, Solöer,
Österdalen, Hedemarken, Gudbrandsdalen,
Valders, Toten, Hadeland,
Hallingdalen, Nummedalen,
Ringerige, Budskerud, Bragnäs samt
Grefskapen Jarlsberg och Laurvig,
hwilka jämte nedra delen af
Tellemarken utgöra Kristiania
Stift. Södra delen innehåller 4
Landskap: Tellemarken,
Råböydelauget, Agdesiden, som
inbegriper de 3 Fögderiena Nedenäs,
Mandal och Lister, som ligga
på Norges sydligaste kust, samt
Rogaland, som innefattar
Distrikten Dalerne, Jedderen och
Ryefylke, hwilka tilsamman,
utom nedra Tellemarken, utgöra
Kristiansands Stift. Wästra
delen innefattar 5 Landskap:
Hardanger, Hordeland, Sogn,
Fjordefylke och Sundmöer, som utgöra
Bergens Stift. Norra delen
innehåller 10 Landskap:
Romsdalen, Nordmöer, Örkedalen,
Guledalen, Strinden, Stördalen,
Värdalen, Inderöe, Fosen och
Nummedalen, hwilka utgöra
Trondhiems Stift. Nordligaste delen
innefattar 7 Landskap:
Helgeland, Salten, Senjen, Lofoden,
Vestålen, Tromsen och Finmarken,
hwilka utgöra Nordlands Stift.
I anseende til Kameral-Wärket
är Norge indeladt i 16 Amt,
hwilka äro följande: Aggershus,
Smålänens, Hedemarkens, Kristians,
Budskeruds, Bradsbergs, Nedenäs,
Mandals, Stavangers, Södra
Bergenhus, Norra Bergenhus,
Romsdals, Södra Trondhiems, Norra
Trondhiems, Nordlands,
Finmarkens Amt. Härtil komma 2
Grefskap Jarlsberg och Laurvig,
samt 1 Baroni Rosendal. Amten
äro indelte i 41 Fögderien och
56
Häradshöfdinge-Jurisdictioner, på Landets språk
Sörenskriwerier kallade.
Rikets Grundlag, stadgad d. 4
November 1814.
Bland de
wigtigaste artiklar äro följande:
Konungariket Norge är et fritt och
sjelfständigt Rike, som ej kan
delas eller afhändas, förenadt
med Swerige under en Konung.
Dess Regeringsform är inskränkt
och ärfteligen Monarkisk. Den
Evangelisk-Luterska Religionen
förbliwer Statens offentliga
Religion. De Inwånare som den
samma bekänna äro förpliktade
at däri upfostra sina barn.
Jesuiter och Munkordnar må ej
lidas. Judar äro framdeles
uteslutna från inträde i Riket. Den
utöwande makten är hos
Konungen. Konungen skal altid
bekänna den
Evangelisk-Luterska Läran; densamma
handhawa och skydda. Konungens
Person är helig; han kan ej tadlas
eller anklagas. Answarigheten
åligger hans Råd.
Thronföljden är rätt nedstigande och
Agnatisk, sådan, som den finnes
bestämd i den af Swea Rikes
Ständer beslutna och af Konungen antagna,
Successions-Ordning af den 26 September 1810.
Bland Thronföljare räknas
äwen den ofödde, som strax
intager sit rum i Arf-följden, så
snart han efter Fadrens död
födes til wärlden. Så snart
Konungen upnått den i lagen
föreskrifna ålder förklarar han sig
offentligen för myndig. Så
snart fullmyndig Konung
tilträder Regeringen aflägger han
inför Stortinget sin Ed.
Konungens Kröning och
Smörjelse sker, sedan han bliwit
myndig, i Trondhiems Domkyrka,
på den tid och med de
ceremonier han sjelf fastställer.
Konungen uppehåller sig i Norge
någon tid hwart år, så framt ej
wigtiga hinder därwid möta.
Konungen utwäljer sjelf et Råd
af Norrska Medborgare, som
icke äro yngre än 30 år.
Detta Råd skal til det mindsta
bestå af en Stats-Minister och 7
andra medlemmar. Likaledes
kan Konungen förordna en
Vice-Konung eller Ståthållare.
Konungen fördelar göromålen
mellan Statsrådets Ledamöter,
som honom bäst synes. Under
Konungens frånwaro updrager
han Rikets inwärtes Styrelse
wid de tilfällen han sjelf
föreskriwer, åt Vice Konungen eller
Ståthållaren, tillika med mindst
5 af Statsrådets Ledamöter.
Desse skola obrottsligen efterlewa,
så wäl hwad Grundlagen
stadgar, som de särskildte
föreskrifter Konungen i
öwerensstämmelse därmed dem i Instruction
meddelar. Blott Kronprinsen
eller hans äldsta Son kan wara
Vice-Konung; likwäl ej förr
än de upnått den för Konungen
bestämda myndighets ålder. Til
Ståthållare utnämnes antingen
en Norrman eller en Swensk.
Vice-Konungen skal wistas
inom Riket och får ej utom
detsamma uppehålla sig längre än
3 månader om året. Hos
Konungen förbliwa altid under
hans wistande i Swerige den
Norrske Statsministern och 2 af
Statsrådets Ledamöter, hwilka
sidstnämnde årligen ombytas.
De hawa samma plikter och
samma konstitutionela
answarighet, som den i Norge
warande Regering, och i deras
öwerwaro allena skola Norrska
angelägenheterne af Konungen
afgöras. Konungen förordnar om
all offentlig Kyrko- och
Gudstjänst, alla Möten och
sammankomster i Religionsmål, och
tilser at Religionens offentliga
Lärare iakttaga de för dem
stadgade föreskrifter. Konungen kan
giwa och uphäwa Förordningar
som angå Handel, Tull,
Näringar och Police, dock må de ej
strida mot konstitutionen.
Konungen låter indriwa de skatter
och afgifter som Stortinget
pålägger. Norrska Stats-Kassan
förbliwer i Norge och
anwändes allena til Norges behof.
Konungen tilsätter och
förordnar, sedan Statsrådet blivit hördt,
alla civila, cleriska och
militära Ämbetsmän. Rikets
Ståthållare, Statsministern och de
öfriga Statsrådets Ledamöter, samt
de Ämbetsmän, som äro
anstälde wid deras Byråer, Sändebud
och Konsuler, innehaware af
civila och cleriska högre
Ämbeten, Chefer för Regimenten och
andra Militär-Afdelningar,
Kommendanter på Fästningar och
högste Befälhaware på
Krigsskepp, kunna utan föregående
dom, af Konungen förafskedas,
sedan han däröwer inhämtat
Statsrådets betänkande. Andre
Ämbetsmän kunna blott
suspenderas af Konungen och kunna
då strax wid behörig Domstol
tiltalas; men kunna icke, utan
efter dom, icke heller mot
deras wilja, afsättas.
Konungen kan utdela
Riddare-Ordnar, åt hwem han för godt
finner, til belöning för utmärkta
förtjänster, hwilket offenteligen kungöres, men icke annan Rang
eller Titel än den hwarje
Ämbete medför. En Orden
frikallar ingen från Medborgares
gemensama plikter eller bördor,
ej heller giwer den något
företräde til Statens Ämbeten.
Ämbetsmän som i nåder afskedas
behålla den titel och rang som
deras innehafda tjänst åtföljt.
Inga Personliga eller blandade,
ärftliga Företrädes Rättigheter
må hädanefter någon tilläggas.
Konungen wäljer och afskedar
efter eget godtfinnande sin
Hofstat och sin Hofbetjäning.
Konungen har högsta Befälet öwer
Rikets Krigsmagt til lands och
sjös. Denna må icke ökas eller
minskas utom Stortingets
samtycke. Den kan ej öwerlåtas til
främmande Makters tjänst,
äwensom ingen främmande Makts
Krigsfolk, med undantag af
Hjelptroppar mot fiendtligt
anfall, må utan Stortingets bifall
i Riket indragas. I fredstid
må inga andra än Norrska
troppar wara förlagde i Norge, och
inga Norrska troppar i Swerige.
Konungen kan likwäl i
Swerige hawa et Norrskt Garde af
friwillige, och äger at för korrt
tid, til det högsta 6 weckor om
året, sammandraga til
Wapenöfning, de närmaste troppar af
bägge Rikens krigsmakt, inom
etdera Rikets gränsor, men
icke kunna i något fall, mer än
3000 man af alla Wapen
sammantagna af det ena Rikets
krigsmakt i fredstider indragas
i det andra. Til anfalls-krig
må Norges troppar och
Skärgårdsflotta icke anwändas utan
Stortingets samtycke. Norrska
flottan skal hawa sina Warf
och i fredstider sina Stationer
eller hamnar i Norge.
Konungen har rätt att sammandraga
troppar, begynna krig och sluta
fred, ingå och uphäwa förbund,
affärda och emottaga Sändebud.
När Konungen wil begynna krig
skal han meddela Regeringen i
Norge sina tankar och därom
inhämta dess betänkande, jämte
en fullständig berättelse om
Rikets tilstånd, i anseende til dess
Financer, Förswars-anstalter,
m. m. Alla af Konungen sjelf
utfärdade befallningar, militära
kommandomål undantagna,
contrasigneras af den Norrske
Statsministern. De beslut som tagas
af Regeringen i Norge under
Konungens frånvaro utfärdas i
Konungens namn och
underteknas af Vice-Konungen eller
Ståthållaren och af Statsrådet.
Alla föredragningar af Norrska
mål, så wäl som de
expeditioner hwilka i anledning däraf
utgå, författas på Norrska
språket. Närmaste Thronföljaren,
om han är den regerande
Konungens Son förer titel af
Kronprins. Så snart Thronföljaren
fyllt 18 år, är han berättigad at
taga Säte i Statsrådet; dock
utan stämma och answar. Så wäl
den Norrske Statsministern som
de twänne Statsråderne,
hwilka åtfölja Konungen hawa Säte
och Öwerläggnings-stämma i
Swenska Statsrådet, när ämnen
där förehawas hwilka angå
bägge Riken. Folket utöwar
Lagstiftande Makten wid Stortinget,
som består af twänne
afdelningar, et Lagting och et Odelsting.
Rösträttighet äga blott de Norrska
Medborgare som fyllt 25 år,
warit i landet bosatte 5 år därstädes
uppehålla sig och antingen äro
eller warit Ämbetsmän, på
Landet äga eller på längre tid än 5
år besutit matrikulerad jord,
äro Stadsborgare eller i Stad och
Köping äga Gård eller Grund,
hwars wärde i det mindsta
upgår til 300 R:dr. Ingen kan
wäljas til Representant med
mindre han är 30 år gammal
och har i 10 år wistats inom
Riket. Statsrådets Medlemmar
och de Ämbetsmän som äro
tjänstgörande wid deras Byråer,
eller de som innehawa
Hoftjänster och wid Howet äro pensionerade kunna ej wäljas til
Representanter. Stortinget öpnas i
allmänhet den första
Söknedagen i Februarii månad uti
Rikets Huwudstad, så framt ej
Konungen af utomordentlig
anledning, såsom fiendtligt anfall
eller smittosam sjukdom därtil
bestämmer en annan Stad i Riket,
hwilket då i tid skal kungöras.
Wid utomordentliga tilfällen
har Konungen rätt at
sammankalla Stortinget utom den
wanliga tiden. Et sådant Urtima
Storting kan Konungen uplösa,
när han för godt finner.
Stortinget utwäljer bland sina
Medlemmar en fjärdedel, som
utgöra Lagtinget, de öfriga
trefjärdedelar formera Odelstinget.
Hwart Ting håller sina
Sammankomster särskildt och
utnämner sin egen President och
Secreterare. Alla Lagar utfärdas
på Norrska språket och uti
Konungens namn, under Norges
Rikes Insegel. Lagtingets
Medlemmar i förening med Högsta
Rätten utgöra Riksrätten.
Högsta Rätten dömer i sidsta Instans.
Ingen kan förordnas til
Medlem af Högsta Rätten förrän han
är 30 år gammal. Til Ämbeten
i Staten må endast utnämnas
sådana Norrska Medborgare som
bekänna den
Evangelisk-Luterska Religionen, hawa swurit
konstitutionen och Konungen tro
och lydnad och tala landets språk.
Likwäl kunna Utlänningar
förordnas til Lärare wid
Universitetet och de lärda Skolorna, til
Läkare och Konsuler på
främmande orter. Norge swarar för
ingen annan National-skuld än
sin egen. Ingen kan dömmas
utan efter Lag, eller straffas
utan efter dom. Pinliga förhör
må icke äga rum. Ingen Lag
skal tilerkännas tilbaka
wärkande kraft. Tryckfrihet skal äga
rum. Ingen kan straffas för
någon skrift af hwad innehåll som
häldst, den han låtit trycka
eller utgiwa, med mindre han
upsåtligen och uppenbarligen,
antingen sjelf wisat eller förledt
andra til olydnad mot Lagarne,
förakt för Religionen,
Sedligheten eller de Konstitutionela
Makterna, motstånd mot dessas
befallningar eller gjort någon
falska och äreröriga
beskyllningar. Frimodiga yttranden om
Riksstyrelsen och hwilket annat
föremål som häldst äro hwar och
en tillåtna. Hus-Inqvisitioner
må ej äga rum, utan wid
tilfälle af brott. Ingen Fristad är
tillåten för dem som hädanefter
cedera bonis. Jord och rätt i
bo kunna wid intet tilfälle
förwärkas. Odal- eller
besittningsrätten kan icke uphäwas. Inga
Grefskap, Baronier, Stam-ätter
och Fidei-Commisser må
hädanefter uprättas. Hwarje
Medborgare i Riket har i allmänhet
lika förbindelse, at til en wiss
tid förswara Fäderneslandet,
utan anseende til födsel eller
förmögenhet. Norge behåller sin
egen Bank, och sit eget
Penninge- och Myntwäsende,
hwilka Inrättningar skola genom
Lag bestämmas. Norge äger
rättighet at hawa sin egen
Koffardi-Flagga. Dess Örlogs-Flagga
förbliwer en Unions-Flagga.
— Styrelsen. Denna
förwaltas af en Ståthållare
nuförtiden som Swenska
Regeringen ditsänder. I anseende
til Landtregeringen, Upbörden
och Lagskipningen äger hwarje
Stift, utom Nordlands en
Landshöfdinge, på Landets språk
Stiftsamtman kallad. Deras
Ämbete är af widsträckt omfattning
och sträcker både til Laiska och
Cleriska mål, så wäl til
Justitie, som til Kameral-Wärket.
De äro Presidenter uti de fyra
Stifts-Öwerrätterne, hwarifrân
appelleras til Norrska Statsrådet
i Stockholm. Nordlands Stift
lyder under Landshöfdingen i
Trondhiem. Amtmännerne, hawa mäst befattning med
Kameral-Wärket samt inseende wid
Strandningar och öwer
Tull-Ordonnancen. Fogdarne
indriwa Krono-Skatterne dem de
aflämna til Kongl. Kassan i
Kristiania eller til
Landtränterierna i Stifts-Städerne.
Sörenskriverne eller
Häradshöfdingarne, afdöma målen i första
Instans. De biträdas af 4
Tingmänd på hwarje Tingslag.
Städerne 24 til antalet lyda
antingen under sina Magistraters
eller under Landsortens
Jurisdiction och Styrelse. Bärgwärken
så wäl Nordan- som
Sunnanfjälds, de 2 Bärgstäderne
Kongsberg och Rörås, med hwar sit
Bärgamt stå under
Öwer-Bärgamtet i Kongsberg.
Religions- och Kyrkowäsendet.
Luterska Läran är den
herrskande Religionen. Utom
Judar, hwilka ej tålas, äger
hwar och en fri Religionsöfning,
men främmande Religionssecter
äga ej några kyrkor i Landet.
Kyrkans angelägenheter
besörjas af 5 Biskopar, 4 Stifts- eller
Domprostar och 43
Häradsprostar, hwilka 2 gånger om året
sammankomma til Landemötet,
som hålles af Landshöfdingen i
hwarje Stift, hwarefter
Prostarne, hwar i sit Härad, samla
Prästerskapet at meddela detsamma
Landemötets beslut. Med
undantag af några få lägenheter
utnämnas Kyrkoherdarne af
Konungen. De 5 Stiften
innefatta tilsamman 330 Pastorat med
830 Moderkyrkor, Annexer och
Kapells-Församlingar. —
Följande Tabell wisar dessa 5 Stift
med deras areala innehåll i
Swenska qvadrat mil, samt den
Folkmängd som hwarje af dem
ägde år 1801.
| Stift | qv. mil | Folkm:gd |
| Kristiania | 720. | 379237. |
| Kristiansands | 340. | 133017. |
| Bergens | 360. | 130437. |
| Trondhiems | 420. | 160516. |
| Nordlands | 980. | 78694. |
| Summa | 2020. | 881912. |
Utaf denna Folkmängd wistades 77215 i Städerne och 804697 på Landsbygden.
Krigsmagten och Förswarswärket.
Alla Landets
Jordbrukare födas krigsmän. Efter 9 års
tjänstetid ingå de uti
Landtwärnet på 6 år och göra då tjänst
endast wid infallande krig. Wid
40 års ålder erhålla de afsked.
Norrska Krigsmagten utgör
omkring 30500 man Infanteri uti
10 Regimenten med 2
Skidlöpare-Bataljoner, hwardera af 480
man, och en Jägare-Corps af 467
man förenad med en Bataljon
lätt Infanteri. Kavalleriet består
af 4 Dragon-Regimenten med
4349 man och 2649 hästar.
Artilleri-Corpsen indelad i 5
Compagnien utgör 3299 man med
421 hästar. Rörås Bärgs
Jägare-Corps består af 2 Compagnien,
hwardera om 150 man. Således
utgör hela Norrska
Krigsmagten 38457 man. Norge har
ingen egen Flotta men dess
inrullerings-manskap, uttagit
enligt Sjölängden af år 1776, af
alla Gårdar som ligga wid
sjökusten och bland landets alla
sjöfarare och fiskare, är wid
upfordran skyldigt at bemanna
Sweriges och Norriges
gemensama Flotta. Sjö-Inrulleringen
är indelad i 5 Distrikt:
Fredrikshalds, Kristiansands, Stavangers,
Bergens och Trondhiems. —
Fästningar äro på kusten emot
Söder: Fredriksten, Fredriksstad,
Aggershus, Fredriksvärn och
Kristiansand, på wästra kusten
Bergen och Munkholmen, emot norr
Vardöehus, emot Swenska
gränsen Kongsvinger. Skansarne
Kristianfjeld och Blakier som
här fordom befunnits äro längesedan raserade och Kongsvinger
bör äwen numera undergå
samma öde.
Statsinkomster,
Skatter.
Statsmedlen inflyta
egenteligen af Pålagor, som dels
åtfölja Jordegodsen såsom
Landskyld, Odals- Proviant-
Monderings- och Hästtjänsteskatten,
dels utgå af Näringarne och
Egendom-afkastningen, såsom
Sågskatten, Handtwärks- och
annan Näringsskatt,
Konsumtionsskatten, Tionde af Gröda,
Boskap och Fiske, i allmänhet
delad i 3 delar: til Kronan,
Kyrkorna och Prästerna; Kronans
inkomst af Trälastens wärde
som utskeppas samt af den
utgående Kopparen, en bestämd
afgift af Järnwärken, utom i
Grefskapen, där den tilfaller
Godsägarne,
Stads-konsumtionen, Tullen. Gemensama
skatter för Land och Städer äro
Rangskatt, Extra skatt af Löner
och Ämbets-Inkomster, Afgift
af Arf, Stämpelpappersafgiften,
m. m. Enskildt för Städerne
äro Grundskatten,
Inqvarteringsskatten, Konsumtions-afgiften.
Post-intraderne hawa tilförene
tilfallit Fredriks Hospital i
Köpenhamn. Följande Förtekning
wisar Tull- och
Konsumtions-Intraderne i Norge i påföljande
7 år, wid slutet af förflutna
Seklet, i Norrska Riksdaler.
| År. | Tull. | Konsumtion. |
| 1789 | 549884. | 105227. |
| 1790 | 550805. | 101220. |
| 1791 | 632502. | 215198. |
| 1792 | 603178. | 149506. |
| 1793 | 529680. | 152016. |
| 1794 | 534678. | 159898. |
| 1795 | 487445. | 160858. |
Stats Inkomsterne af Norge skattas at stiga til 3 millioner Norrska Riksdaler, hwilket är mer än tilräckeligt til Statsbehowen.
Norholm, en ansenlig Herregård uti Nedenäs Fögderi och Amt i Norge.
Normelösa, et Consistorielt Pastorat i Östergötland och Wifolka Härad, består af 2 Soknar: Normelösa, Moderförsamling och Härberga, Annex, samt innefattar 54 Mantal. Utsädet är 790 tunnor. År 1810 war Folkmängden 1109. — Normelösa Sokn består af 36.2 Mantal. Marken är jämn icke bärgaktig. Rådande jordmånen är sand och flottlera. Några få hemman hawa små skogshagar, hwilka icke äro tilräckeliga för egna behof til wedbrand, hägnad och stängsel. De flästa lida aldeles brist på skog, som måste köpas och hämtas 2 à 3 mil. Utsädet på et Mantal kan räknas 16 til 24 tunnor. I hela Soknen omkring 600 tunnor. År 1810 war Folkmängden 655. Kyrkan är belägen under 58 gr. 26 min. Polhöjd; 2.2 mil från Linköping.
Normestorp, en Sätesgård uti Slaka Sokn i Östergötland, består af 3 Mantal, har en wacker belägenhet, äger 70 tunnors utsäde, tilräckelig äng, swagt mulbete, reveterade mangårdsbyggningar, wacker och wäl anlagd trägård om 70 tunnlands widd, med flera hundrade fruktträn och et orangeri, tegelbruk, wäderqwarn, 4.2 Mantal underliggande frälsehemman och 6 torp.
Norn, eller Nårn, en Kapells-Församling uti Hedmora Sokn i Dalarne, består af 27 Mantal. Kyrkan är belägen 1.3 mil från Moderkyrkan. — I denna Församling är beläget et Järnwärk, som ock kallas Norn, hwilket består af 2 hamrar med 1200 skeppund stångjärnssmide. Skog finnes ymnigt til Wärkets drift.
Norrala, et Consistorielt Pastorat i Hälsingland och Södra Fögderiet, består af 2 Soknar: Norrala, Moderförsamling, och Tröne, Annex, håller i widd 2.38 qvadrat mil, samt innefattar 59 Mantal. Pastoratet utgör til delen en Dalsträckning omkring en å, på ömse sidor om hwilken, på kullar, de fläste byarne äro belägne. Uti denna Dalsträckning är marken jämn, med åkrar och ängar mellan byarne och ån. Högre up är marken bärgig och stenbunden. Utsädet är 1080 tunnor. År 1801 war Folkmängden 2135. — Norrala Sokn håller i widd 1.35 qvadrat mil, samt består af 57.4 Mantal. De flästa byarne äro belägne omkring ån som här faller i Söderhamns-fjärden. Rådande jordmånen är så kallad lättjord. Skog finnes ej mycket, dock hjelpeligt. Uti fjärdarne, som från hawet inskjuta är godt strömmingsfiske. Utsädet är 600 tunnor. År 1810 war Folkmängden 1410. Kyrkan är belägen under 61 gr. 22 min. Polhöjd; 9.6 mil från Gefle, och 0.8 mil från Söderhamn, alt efter landswägen räknadt. Wid åns utlopp är beläget et tegelbruk kalladt Wågbro, äger et hemman hwarest tilräckelig lera fås til dess behof.
Norrbo, et Consistorielt Pastorat i Hälsingland och Norra Fögderiet, består af 2 Soknar: Norrbo, Moderförsamling, och Bjuråker, Annex, håller i widd 7.74 qvadr. mil, samt innefattar 67.3 Mantal. Utsädet är 1020 tunnor, utom 200 tunnor potäter. — Norrbo Sokn håller i widd 1.54 qvadr. mil, samt består af 22 Mantal. Hon är til sin bebygda del belägen mellan de bägge stora sjöarne Norr- och Söder-Dellen, och til sin obebygda norr om Norr-Dellen. Dessa bägge sjöar intaga en god tredjedel af soknens areala widd. Marken uti den delen af Soknen som ligger mellan bägge sjöarne är jämn, och där är jordmånen uti den ytterst i wäster belägna fjärdedelen af denna Soknens del sand, men i de öfrige lera. I den delen af Soknen som ligger norr om Norr-Dellen är marken bärgaktig och skogrik. I allmänhet har Soknen hjelpeligt af skog. Utsädet är 290 tunnor utom 70 tunnor potäter. År 1810 war Folkmängden 689. Kyrkan är belägen under 61 gr. 52 min. Polhöjd; 12.5 mil från Gefle.
NORRBOTN, et Landskap i Norrland, är beläget mellan 65 grad. 10 min. och 68 gr. 10 min. Polhöjd. Det har tilförene utgjort norra delen af Landskapet Wästerbotn, hwilket bliwit deladt. Därtil höra följande Städer och Soknar: Piteå Stad och Sokn, Luleå Stad och Sokn, Råneå, Nederkalis, Öwerkalis, samt de delar af Nedertorneå, Karunge och Öwertorneå Pastorat, som äro belägne på högra sidan om Torne och Muonio-älwerne. Dess storlek är 250 qvadr. mil. Det utgör tillika med norra delen af Lappland et Höfdingdöme med följande namn:
NORRBOTNS Höfdingdöme. Detta innefattar den nordligaste delen af Swerige. Det är beläget mellan 65 grad. 10 min. och 69 grad. Polhöjd. Det omgiwes af Norge, Ryssland, Botniska hawet och Wästerbotns Höfdingdöme. Dess storlek är 750 qvadr. mil. Det innefattar Landskapet Norrbotn samt följande Soknar af Lappland: Jokkmok, Qvikkjok, Gellivare, Jukkasjärvi, samt den delen af Enontäkis, som ligger höger om Muonio älf. Hwad markens naturliga beskaffenhet beträffar, så sluttar Landet från Norrska fjäldryggen småningom ned til Botniska hawet. Den delen af landet, som ligger utmed hawet och et godt stycke därifrån til 6 à 7 mil upåt, är i allmänhet tämeligen jämn, men ju högre man kommer up emot fjäldryggen ju ojämnare och bärgaktigare blir marken. Wid hafskusten är landet tämeligen wäl upbrukadt, men för öfrigt är det til större delen upfyldt af bärg, hedar, mossar, träsk, sjöar, strömar och skogar, samt har få upodlade trakter. Höga bärg finnas i myckenhet; de ansenligaste af dem träffas i Norrska fjäldryggen. De största strömarne äro: Pite- Lule- Kalis- Torne- och Muonio älwerne, hwilka bägge sidsta utgöra gränsen med Ryssland. De största sjöarne äro: Saggatjaur, Lulejaur och Tornejaur. Kilpisjaur, en ansenlig sjö, som ligger wid fjäldryggen, är den hwarifrån Riksgränsen med Ryssland tager sin början. — Jordmånen uti södra delen af landet wid hawet är mager, bestående dels af gröfre och finare sand, dels af sandblandad mo, samt på några ställen af lera. Denna sandaktiga jordmån räcker til Lule älf, hwarifrån ända til Ryska gränsen finnes bördigare jordmån. Af metaller finnas åtskilliga rikhaltiga järn- och koppar-malmstrek, äwenwäl bly och silwer. Af andra skattbara mineralier finnes marienglas, swawelkies, alunskifer och bärgkristal. Wäxter och djur äro mästadelen af samma arter, som wid Artikeln Norrland finnas anteknade. Utaf alla Rikets Höfdingdömen är detta glesast bebodt. År 1810 war Folkmängden 32400. Emedan landet håller i widd 750 qvadr. mil, så är befolkningen 43 människjor på qvadr. milen. År 1810 utgjorde öpna åkerjorden 7282 tunnland, det är en 2384:dedel af landets areala widd. Förenämnde år war utsädet: wete 2 tunnor, råg 391, korn 10934, hafra 5, blandsäd 4, ärter 1, potäter 140, summa 11477 tunnor. Skörden war: wete 4 tunnor, råg 3128, korn 32802, hafra 10, blandsäd 8, ärter 1, potäter 700, summa 36653. Samma år underhöllos i Länet 4271 hästar, 681 oxar, 19151 kor, 4469 ungnöt, 26649 får, 2476 par dragare. Höfdingedömet innefattar 3 Städer: Piteå, Luleå och Carljohanstad, och 11 hela samt 7 delade Soknar, utgörande 10 hela och 4 delar af Pastorat, samt är indeladt i 4 Fögderien, hwaraf 2 äro belägna i Landskapet Norrbotn, och 2 innefatta Lappmarks-Soknarne. Landshöfdinge Sätet är i Luleå Stad. Följande Tabell wisar dessa Pastorat och Pastorats delar, med deras areala widd och den Folkmängd, som hwart och et af dem hade år 1810. Härwid märkes: at Nedertorneå, Karunge, Öwertorneå och Enontäkis Pastorat äro delade mellan Swerige och Ryssland, genom Torne- och Muonio-Älwerne.
| Pastorat. | Qv. mil. | Folkm. | |||||
| Piteå | 50 | 6496. | |||||
| Luleå | 34 | 7935. | |||||
| Råneå | 30 | 2465. | |||||
| Nederkalis | 20 | 3475. | |||||
| Öwerkalis | 40 | 1537. | |||||
| Nedertorneå |
|
1238. | |||||
| Karunge | 1092. | ||||||
| Öwertorneå | 68 | 4182. | |||||
| Jokkmok | 160 | 1332. | |||||
| Gälliware | 150 | 1140. | |||||
| Jukkasjärwi | 144 | 965 | |||||
| Enontäkis | 46 | 443. | |||||
| Summa 750. | 32400. |
Norrby, en Sätesgård uti Munsö Sokn i Upland, äger 35 tunnors utsäde, mindre ymnigt höbol, lider brist på skog, ansenlig och prydlig mangårdsbyggnad af sten, med en god trägård.
Norrby, en Sätesgård uti Widbo Sokn i Upland, består af 3 Mantal, äger 20 tunnors utsäde, ymnigt höbol, hjelpelig skog, wälbygd mangård af trä, huwudbyggningen rappad, 2 trägårdar, något fiske i en närliggande sjö.
Norrby, en Sätesgård uti Wendel Sokn i Upland, äger 32 tunnors utsäde, swagt höbol, ringa skog, hjelpelig mangårdsbyggning af trä, med en trägård.
Norrby, et Consistorielt Pastorat i Upland, Wästerås Län och Öwertjurbo Härad, består af 2 Soknar: Norrby, Moderförsamling, och Tärna, Annex, håller i widd 1.92 qvadrat mil, samt innefattar 67.4 Mantal. År 1810 war Folkmängden 1791. — Norrby Sokn håller i widd 1.2 qv. mil, samt består af 48 Mantal. Marken är mera bärgaktig än jämn, några få byar närmast kyrkan härifrån undantagne. Rådande jordmånen består nästan öwer hela Soknen af lerjord. Utom 3 à 4 byar, som kunna sägas hawa nödtorftig skog, äger den återstående delen ringa tilgång därpå, och måste från andra ställen hämta sina behof. Utsädet är 760 tunnor. År 1810 var Folkmängden 1129. Kyrkan är belägen under 59 gr. 53 min. Polhöjd; 3.5 mil från Wästerås.
Norrby, en Sätesgård uti Bogsta Sokn i Södermanland, äger 20 tunnors utsäde, hjelpeligt höbol, ymnig skog, mangårdsbyggnad af trä, med 2 wackra trägårdar.
Norrby, et Järnwärk uti Fellingsbro Sokn i Wästmanland, består af 1 hammare med 425 skeppund stångjärnssmide, har wacker mangårdsbyggnad af trä, men ej fullt kolbehof af egna skogar.
Norrby, en Sätesgård i Östergötland.[Dj 2]
Norrbyås, en Sokn i Nerike och Skyllersta Härad, är Annex til Mällösa Pastorat, samt innehåller 23.5 Mantal. Marken är dels ojämn och skogbewuxen dels jämn. Jordmånen på slättbygden består af lera, men i den skogbewuxna delen af sandmylla och så kallad skogsjord och björklera. Skogen är hjelpelig för de hemman, som äga någon, de öfriga lida brist därå. Utsädet är 6 à 8 tunnor på Mantalet. År 1810 war Folkmängden 614. Kyrkan är belägen 0.6 mil från Moderkyrkan. Den betydligaste Gården i Soknen heter Sörby.
Norrbärke, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Dalarne och Wästerbärgslagen, håller i widd 4.2 qv. mil, samt består af 56.8 Mantal. Soknen utgör til större delen en ådal på bägge sidor om et wattudrag som kommer från sjön Wäsman och faller i sjön Barken. Marken är bärgig; Landet i allmänhet icke jämnländt. Rådande jordmånen består på särskildta ställen af sandmylla, sand och skogsjord; endast på några få trakter lera. Soknen har icke ymnigt af skog; äger i allmänhet blott hjelpelig tilgång därå. Belägenheterna i orten äro nästan allmänt wackra, med omskiftande högder, dalar, watn, löfskog, åkrar, ängar och odlingar. Behagligare wäg kan näppeligen resas sommartiden än mellan byn Wik uti Söderbärke Sokn, längs utmed sjöarna Södra och Norra Barken förbi Smedjebacken i Norrbärke samt Ludwika Järnwärk, jämte sjön Wäsman, til Grangärdes kyrka. Utsädet i Soknen är 1315 tunnor af alla slag, utom potäter, hwaraf omkring 280 tunnor årligen planteras. År 1810 war Folkmängden 4348. Kyrkan är belägen under 60 grad. 8 min. Polhöjd; 5 mil från Falun. Den betydligaste orten i Soknen är Smedjebacken en by. Betydliga Gårdar äro Wanbo och Risingsbo. Stångjärnswärk äro Spishyttan, Hagge, Morgården, Marnäs, Flatenberg, Byhammar. Masugnar äro Stimmerbo, Spjutsbo, Mattsbo, Bomarsbo, Finbo, Öfre Starbo, Hällsjö och Nyhyttan. Några Järngruwor finnas här ock. Kyrkoherde-Bostället i Norrbärke är utmärkt genom en ansenlig och prydlig mangårdsbyggning af trä, twiwelsutan den största och wackraste i Wästerås Stift. Må hända finnas få Prästegårdsbyggnader i Riket, som därmed kunna jämföras och ännu färre, som öwerträffa denna.
Norrfors, et Järnwärk uti Sättna Sokn i Medelpad, äger 345 Skeppund stångjärnssmide, hjelpelig skog til Wärkets drift.
Norrgarn, en Sätesgård uti Bladåker Sokn i Upland, består af 2.3 Mantal, äger 35 tunnors utsäde och höbol til 300 lass.
Norrgissjö, et Stångjärns- och Järnmanufactur-wärk uti Arnäs Sokn i Ångermanland, wid Gideälwen, har ymnig tilgång på skog.
Norrhammar, et Järnwärk uti Skedwi Sokn i Wästmanland, består af en hammare med 2 härdar, och äger 600 skepp:d stångjärnssmide.
Norrhammar, et Järnwärk uti Månsarp Sokn i Småland, äger 200 skeppund stångjärnssmide.
Norrharg, en Sätesgård i Upland.
Norrhult, en Sätesgård i Småland.
Norrköping, en Stad i Östergötland, är belägen wid Motala Ströms utlopp i Bråwiken, wid gränsen af 2 Härad: Lösings och Bråbo, under 58 grad. 36 min. Polhöjd; 17.5 mil från Stockholm och 4 mil från Linköping, är en af de ansenligaste i Riket, samt i storlek och Folkmängd den tredje i Götaland. Han är af regulier figur, utgörande nästan en qvadrat med raka och breda gator, hwilka til större delen afskära hwarandra i räta winklar. Han håller i längd 930 famnar, i bredd 630, och i widd 270 tunnland. Gator och gränder äro 32 af hwilka 14 löpa efter längden af Staden och 18 efter bredden. Här finnas 4 kyrkor: Olai eller Storkyrkan, Hedwigs eller Tyska kyrkan, Johannis eller Landskyrkan, samt Spinnhus-kyrkan. Staden delas af strömen i 2 delar, hwaraf den som ligger på högra sidan är större. Han är i allmänhet wälbygd med trähus, hwarjemte finnas 12 à 15 stenhus-byggningar. Af byggnader märkes Storkyrkan, hwilken i storlek och prydnad täflar med de ansenligaste i Riket. Här är en Trivial-Skola, 1 Boktryckeri och 1 Apotek. År 1810 steg Folkmängden til 9048, hwaraf 3908 woro mankön, och 5140 qwinkön. — Denna Stad är näst efter Stockholm den betydligaste Manufactur-Stad i Riket. Här finnes 1 mässingsbruk, 1 kopparhammare, 1 spikhammare, 2 järn- stål- och metall-fabriker, 2 sockerbruk, 1 stärkelse-fabrik, 1 pipbruk, 1 såpe- och twål-fabrik, 1 blywits fabrik, 11 tobaks- och snus-fabriker, 1 skedwatns kokeri, 3 spegel-fabriker, 17 klädes- 5 tygs- 16 tröje- och möss-fabriker, 1 halfsiden-fabrik, 3 bomulls- och linne- 2 buldans- 3 tapets- och waxduks-fabriker, 1 kattunstryckeri, 1 lack- och kort-fabrik, samt 3 kardmakerier. Jämwäl finnas här 2 skeppswarf samt 14 mjölqwarnar, som driwas af watn, och äro försedda med Rhenska stenar samt giwa et kosteligt mjöl. Hamnen är god. Handelen är ansenlig, den idkas så wäl med den kringliggande landsorten, som både på inrikes och utrikes orter. Utförs-waror äro förnämligast järn til 12 à 15000 skep:d, mässingstrå, tjära, beck, bräder, matwaror, mjöl, samt säd til 20000 tunnor. Inkommande waror äro salt, sill, krydder, kramwaror, ull, lin, hampa, tobaksblad, m. m. Seglationen idkas med wid pass 30 fartyg som draga omkring 1700 läster, utom 12 à 15 jakter från 10 til 15 läster; som nyttjas för inrikes seglation, som mäst är til Stockholm. Stadens åkerjord utgör 798 tunnland. År 1810 underhöllos i Staden 180 hästar, 30 oxar, 200 kor, 16 får. Marknad hålles här den 25 Januarii, den 9 September och 2 October, enligt Almanackan. Tunelds Geografie har annorlunda. Stadens numer bland Rikets Städer är 3. År 1604 hölls här en Riksdag då Hertig Carl förklarades för Sweriges Konung. År 1769 börjades här en Riksdag som sedermera flyttades til Stockholm.
NORRLAND. Detta Land utgör den tredje Huwuddelen af Swearike. Häröwer är ännu ingen General-Karta utkommen. Det ligger nordligast af de 3. Dess matematiska läge är mellan 61 grad. 35 min. och 69 gr. Polhöjd, samt mellan 32 och 41 grad. Longitud. Det omgiwes af Norge, Ryssland, Botniska hawet och Swealand. Det håller i längd från gränsen wid Dalarne til Muonio älfs ursprung 80 mil, i bredd från Norrska fjäldryggen til hawet 30 mil, och i areal widd 2060 qvadrat mil. — Climat. I anseende til Landets nordliga läge är climatet kallare än uti de sydligare Regionerne af Riket, hwarför ock det icke är så lämpeligt til sädesodling som de andre, men landet är dock wackert och behagligt, i synnerhet om sommartiden, då man njuter en ljuflig wärme och solen större delen af dygnet är uppe öwer horizonten, ja, uti de nordligaste trakterne som äro belägne mellan 66 gr. 30 min. och 69 grad. Polhöjd omkring solståndstiden, icke går ned under horizonten. — Markens beskaffenhet. Hela landet sluttar från Norrska fjäldryggen ned til Botniska hawet. Denna fjäldrygg utgör dess wästra gräns. Landet är til större delen upfyldt af bärg, hedar, skogar, mossar, träsk, sjöar och strömar. Strömarne rinna merendels genom dalar, hwilka til mer eller mindre widd äro på sidorna omslutne af Landtryggar eller bärgshögder. Uti dessa ådalar förekomma på många ställen bördiga åkrar och gräsrika ängar, samt skönt mulbete, Ansenliga slättmarker med bärande jordmån finnas här jämwäl. Höga bärg finnas i stort antal. De högsta af dem äro belägna i Norrska fjäldryggen, eller ock nära därintil. Bland de högsta af dem räknas Åreskutan, Anisskutan, Sylfjäldet, Kelahögen, Sulitjälma och Ridatjock, hwaraf hwardera håller öwer 800 famnar i lodrätt höjd öwer wattubrynet i Botniska hawet. De största strömarne äro: Öwersta delen af Ljusnan, Ljungan, Jämtlands- Ångerman- Ume- Windel- Skelefte- Pite- Lule- Kalis- Torne- och Muonio-älwerne, hwilka samteligen hawa deras ursprung wid Norrska fjäldryggen och falla i Botniska hawet, utom Windel-älwen, som är en gren af Umeälf och Muonio-älwen, som faller i Torneälf. Hwardera af förenämnde strömar håller i längd mellan 30 och 40 mil. Sjöar finnas i stort antal; den största af dem är Storsjön, belägen i Jämtland, hållande nära 5 qv. mil i widd; de andre af betydenhet äro Udjaur, Hornawan, Päskejaur, Saggatjaur, Lulejaur och Tornejaur, samteligen belägna i Lappland. Hwardera af dessa sjöar håller mellan 2 och 4 qv. mil i widd. — Naturs Produkter. Mineralier. Den betydligaste produkten af Mineral-Riket är järn, hwilket i stor mängd finnes uti den nordligaste delen af Landet; och af den rika halt, at malmen håller 60, 70 ja ända til 80 procent järn. Utaf andra metaller finnes silwer, koppar, bly och qvicksilwer, men i ringa mängd. Af andra slags mineralier träffas amiant, bärgkristal, kalk, marmor, tälgsten, alun, antimonium, bärggröna, bärgblått, granat, ametist, blodsten, marienglas, blyerts, swawelkies, med flera andra slag. — Wäxter. Norrland är försedt med stora och ansenliga skogar. De största skogarne finnas uti medlersta delen af landet, räknadt mellan fjäldryggen och Botniska hawet, ty uti de trakter, som ligga 3 à 4 mil nära hawet är skogen til större delen uthuggen, och uti de nägder som ligga nära fjäldryggen är han mindre ymnig; ju närmare landet nalkas fjäldryggen ju glesare och småwäxtare är skogen, och i sjelwa fjäldtrakten wäxer föga eller ingen skog. Skogen består mästadelen af furu, gran, al och björk, hwartil kommer asp, rönn, sälg, pil, en och några andra slags löfträn. Fruktträn triwas icke gärna uti detta kalla climat; dock finnas trägårdar uti södra delen af landet, samt uti de orter, som ligga nära wid hawet, uti hwilka både äpplen, päron och kersbär wäxa. Allehanda slags bär, såsom åkerbär, hjortron, smultron, hallon, blåbär, odon samt andra slag wäxa ymnigt. Krusbär och winbär triwas wäl uti de södra trakterne och wid hafskusten. Utaf sädesarter är korn det som allmänt och mäst brukas at sås; därnäst råg, förnämligast uti de sydligare delarne af landet samt wid hafskusten. Man har länge trott at denna sädesart icke kunde wäl triwas uti detta kalla climat, hwarföre man ock underlåtit at betjäna sig däraf, men det är wisst at råg bliwit sådd och mognat på några ställen som ligga norr om Polcirkelen, 12 à 15 mil från hawet. Widare hafra och blandsäd eller blandning af korn och hafra. Wete sås föga emedan det sällan mognar för climatets stränghets skull. Ärter sås til husbehof af det små gråa slaget, ty wita ärter triwas här icke. Uti några trakter förnämligast uti södra delen af landet samt wid hafskusten wäxer säd til den ymnighet, at man på stället har ej allenast til eget behof utan jämwäl kan aflåta åt andra orter, men i allmänhet är sädesäringen i hela landet icke tilräckelig til dess förnödenhet, utan bristen måste fyllas från andra orter. År 1810 utgjorde öpna åkern 63472 tunnland och utsädet war: wete 6 tunnor, råg 2963, korn 44622, hafra 1128, blandsäd 2033, ärter 1470, summa 52222 tunnor. Samma år skördades: wete 28 tunnor, råg 20304, korn 207253, hafra 4502, blandsäd 11379, ärter 6137, summa 249603 tunnor. Utaf rotwäxter äro potäter de som mäst odlas i landet. År 1810 war utsädet 3346 tunnor och äringen 19011 tunnor. För öfrigt skötas öweralt rotkål, rowor och witkål. Morötter, palsternackor, rödbetor, spenat och andre nödige kökswäxter, wäxa här äwenså och finnas merendels til husbehof endast hos Stånds-personer. Lin sås mycket och wäxer frodigt i de södra trakterna wid hafskusten. Hampa och humla odlas jämwäl, men tobak har ringa framång. Gräs af hwarjehanda slag wäxer ymnigt. — Djur. Det sköna mulbetet och de widsträckta ängarne äro orsak at här näres en myckenhet boskap förnämligast nöt, jämwäl en myckenhet getter och et talrikt antal renar. År 1810 underhöllos i landet 23909 hästar, 4362 oxar, 97370 kor, 27998 ungnöt, 137437 får och getter, 14135 par dragare. Wilda djur som lämna kostbara pälswärk och wildbråd wistas uti de stora skogarne i myckenhet; därtil höra björn, warg, järf, lo, räf, mård, hiller, hermelin, ikorre, hare, lemmel, wildren, och älg, dock sparsamt af det sidsta slaget. Utter och bäwer äro sällsynte. Af skogsfoglar finnas i ansenlig mängd, därtil höra tjäder, orre, ripa, järpe, äwen flera slags roffoglar, såsom örn, falk, hök, utom andra slag. Sjöfoglar finnas i öwerflöd, såsom wildgås, and, lom, mås, och många andra slag. Hawet är rikt af flera slags fisk förnämligast strömming och lax. Uti sjöar och strömar finnes ymnigt fisk af de wanliga slagen, som wistas i sött watn, såsom gädda, abborre, sik, braxen, lake, ål, börting, forell, röding och flere andra. När Norrland jämnföres med de andre Rikets huwuddelar Swealand och Götaland, så har detta land framför dem den största myckenhet af djur, som lämna pälswärk, wildbråd, boskap, renar, fogel och skog. — Folkmängd. Norrland har af alla 3 Rikets huwuddelar den mindsta Folkmängden och är jämwäl sämst befolkad. År 1810 steg Folkmängden til 159812, hwaraf 76042 woro mankön och 83770 qwinkön. Emedan nu landet håller i widd 2060 qv. mil, så är befolkningen 78 människjor på qvadrat milen. — Inbyggare. Norrland bebos af 3 Folkslag: Swenskar, Finnar och Lappar, af hwilka det sidsta slaget skiljer sig märkeligen från de bägge andre uti lefnadssätt och näringsfång. Swenska och Finska Almogen bor uti hus och idkar åkerbruk och boskapsskötsel; men Lapparne bo uti kojor, idka intet åkerbruk utan nära sig förnämligast af Renskötsel jämte något fiskeri och djurfångst. Swenskarne äro de talrikaste af de 3 Nationerne. De stiga til et antal af nära 150000, Finnarne til wid pass 7000. År 1810 steg antalet af alla Lappar som wistades uti samteliga Landskapen i Norrland, til 3546, däraf 1865 woro mankön och 1681 qwinkön. Lappska Nationen tager beständigt af. Wid år 1750 war antalet af Lappar omkring 8000. — Näringsfång. Almogens förnämsta yrke är boskapsskötsel och åkerbruk; därtil komma fiskeri, skogshygge, brädsågning, och annat skogens nyttjande, tjäru-bränneri, linskötsel och djurfångst. Åtskilliga järnmalmstrek äro wäl upfunne, särdeles i Lappland; men de äro icke alla med arbete belagde, hwarför ock järn-tilwärkningen är ringa i jämförelse med tilwärkningen i de andra Rikets huwuddelar, och stiger ej högre än til 14000 skeppund årligen, och ändock anwändes mindre delen af landets malm där til, utan hämtas från orter i Swealand. — Landets Indelning. Geografisk. Norrland innefattar 7 Landskap: Medelpad, Ångermanland, Jämtland, Härjedalen, Wästerbotn, Norrbotn och Lappland. Politisk, uti 4 Höfdingdömen: Wästernorrlands, hwartil höra Medelpad och Ångermanland, utom Nordmalings Sokn; Jämtlands, hwartil höra Jämtland och Härjedalen; Wästerbotns, som består af Nordmalings Sokn i Ångermanland, Umeå, Degerfors, Bygdeå, Löfånger, Burträsk och Skelefteå Soknar i Wästerbotn, Åsele Lappmark, samt Lyksele, Arwidsjaur och Arjeplog Soknar i Lappland; Norrbotns, som innefattar Soknarne Piteå, Luleå, Råneå, Nederkalis, Öwerkalis, den delen af Nedertorneå, Karunge och Öwertorneå Soknar, som ligger på högra sidan om Torneälf, samt Jokkmok, Gelliware, Jukkasjärwi och en del af Enontäkis Sokn i Lappland. Clerisk. Hela Norrland utgör et Biskopsstift kalladt Härnösands, hwilket består af 11 Prosterien, som wid Artiklen som afhandlar detta Stift finnas anförde. Juridisk. I anseende til Rättegången lyder Landet under Swea Håfrätt, samt innefattar en hel och en del af en annan Lagsaga, utgörande 7 Häradshöfdinge-Jurisdictioner, nämligen Medelpad, Jämtland och Härjedalen, som utgöra en del af Wästernorrlands Lagsaga samt bestå af 3 Jurisdictioner: Ångermanland, Wästerbotn, Norrbotn och Lappland, som utgöra en hel Lagsaga och bestå af 4 Jurisdictioner. Militäriska Författningen. I detta hänseende underhållas här 2 Regimenten Infanteri och et Compagnie Cavalleri utgörande tilsamman 2310 man, nämligen Jämtland et Dragon-Regimente utan hästar om 1048 man, samt et Compagnie lätt beridne Dragoner om 100 man. Wästerbotns Regimente består af 8 Compagnien utgörande 1156 man. Medelpad och Ångermanland hålla Båtsmän, nämligen 465 ordinarie och lika många Fördubblings-Båtsmän, tilsamman 930. Bärgsinrättningen. Bärgwärken uti Norrland höra under 2 Bärgmästardömen, Wästernorrlands och Wästerbotns. Följande Tabell wisar de 4 Höfdingdömen, som utgöra Norrland, deras areala widd i qvadrat mil, samt den Folkmängd som hwarje af dem hade år 1810.
| Höfdingdöme. | Qv. mil. | Folkm. |
| Wästernorrlands | 218 | 60500. |
| Jämtlands | 424 | 33179. |
| Wästerbotns | 668 | 33733. |
| Norrbotns | 750 | 32400. |
| Summa 2060 | 159812. |
Före kriget med Ryssland och Freden som slöts år 1810 war Norrland ansenligt större och något folkrikare, men uti bemäldte fred afträddes til Ryssland alt det Land, som är beläget på wänstra sidan om Torne- och Muonio-älwerne, från hawet, ända up til Norrska fjäldryggen, hwilka älwer således numera utgöra Riksgränsen mellan Swerige och Ryssland. De orter, som afträddes äro följande: Staden Torneå, större delarne af Torneå och Enontäkis Soknar, samt hela Sodankylä, Enara och Utsjoki Soknar. Hela denna Landsträcka håller i widd 620 qv. mil, och beboddes då af circa 11000 människjor.
Norrlanda, en Sokn på Gottland i Norra Fögderiet, är Annex til Gothems Pastorat, samt innefattar 10.5 Mantal. År 1810 war Folkmängden 249. Kyrkan är belägen 0.9 mil från Moderkyrkan.
Norrmalm, en Förstad til Staden Stockholm, beskriwes wid denna Artikel.
Norrmalma, et Skatte-Rusthåll uti Estuna Sokn i Upland, äger wacker belägenhet, 35 tunnors utsäde, någorlunda höbol, ganska ringa skog, wacker åbyggnad, med en wacker trägård.
Norrnäs, en Sätesgård i Upland.
Norrqwarna, en Herregård uti Ekeby Sokn i Upland, består af 2.2 Mantal Frälse och 1 Mantal Säteri, äger öwer 30 tunnors utsäde, hjelpeligt höbol, när watnet från sjön Inningen icke upstiger för högt, ymnig skog, wacker åbyggnad af trä, med en trägård.
Norrsunda, en Sokn i Upland, Stockholms Län och Erlinghundra Härad, är Annex til Skånela Pastorat, håller i widd 0.28 qv. mil, samt innefattar 37.5 Mantal. Marken är til större delen jämn. Mästa jordmånen är lera. År 1810 war Folkmängden 673. Kyrkan är belägen 0.3 mil från Moderkyrkan. Den betydligaste Gården i Soknen heter Walstanäs.
Norrsunda, et Skatte-Rusthåll uti Edshult Sokn i Småland, äger 12 tunnor råg-utsäde, 20 tunnor korn, hafra och ärter, godt höbol, tilräckelig skog, prydlig mangårdsbyggnad af trä, flere torp, kan winterföda 6 hästar, 60 nöt, 50 får.
Norrtuna, en Sätesgård uti Katrinenäs Sokn i Södermanland, består af 2 Mantal, äger 25 à 30 tunnors utsäde, godt höbol, nästan ingen skog, obetydlig åbyggnad af trä, med en trägård.
Norrtelge, en Stad i Upland, Stockholms Län och Frötuna Skeppslag, belägen wid en fjärd af hawet, under 59 grad. 45 min. Polhöjd; 7.5 mil landwägen och 12 mil sjöwägen från Stockholm samt 6.7 mil från Upsala, håller i längd 366 famnar, i bredd 150 och i widd 31 tunnland. Tomternas antal är 137; men åtskillige äro dels sammanlagde, dels klufne och några äwen obebygde. Gator och gränder äro 20. Torg finnas 2. Det större är 80 alnar långt och 50 alnar bredt. Staden är öweralt bebygd med trähus, undantagande kyrkan och 2 privata hus. Af byggnader märkas Kyrkan, hwilken är ljus och rymlig, försedd med 3 dörrar och 10 fenster samt et Orgwärk om 10 stämmor. Rådhuset beläget wid stora torget, upbygdt at trä, 2 wåningar högt, med et litet torn med slagur, 1 nytt Skole- och Fattighus af trä, 2 wåningar högt. År 1810 war hushållens antal 182 och Folkmängden 851, hwaraf 371 woro mankön och 480 qwinkön. Stadens näringsfång består uti manufacturer, handtwärk, handel, fiske och landtbruk. Manufacturerne äro et Gewärs-Factori, hwarest tilwärkas skjutgewär och bajonetter. Det är försedt med borrwärk, tågwärk och slipwärk under et tak. Innanredningen består af 8 bårrbänkar, 1 slipbänk, 8 tågkolwar och 7 filkolwar. Alt driwes af watn. Dammen är byggd af sten. Tilwärknngen af gewär är årligen wanligtwis omkring 1000. Mästarnes antal härwid är 26. En klädesfabrik, hwilken har i godt stånd alla erforderliga byggningar för spinneriwärk, färgeri, öwerskäreri och öfrige til en fullständig fabrik hörande tjänstwärk. Genom eget dambol drager inrättningen fördel af et wattufall, som sätter i gång et wattuhjul, hwarigenom 3 mekaniska kardwärk och 6 kumbar i walken komma i rörelse, spånad, skrubbning, kardning och plysning förrättas genom machiner. Wäfstolarne äro 8 och tilwärkas å dem årligen 12000 alnar kläde och boy. Här finnas wid pass 40 wärkstäder uti 26 särskildta handtwärk. Fiskarena äro 24. Handelsrörelsen är at hämta waror från Stockholm och hålla dem til salu för kringliggande landsbygd. Stadens jord utgör 9 Mantal, hwilka innehålla 227 tunnland åker, 171 tunnland äng, 92 tunnland ängsbackar, 50 tunnland betesbackar eller hagar, 262 tunnland skog och utmark; samt 43 tunnland twistemark med Frötuna Sokn. Marknad hålles här den 1 Mars och 10 October enligt Almanackan, uti Febr. och den 21 September enligt Tunelds Geografie. Stadens numer bland Rikets Städer är 54. Norrtelge Pastorat är Regalt.
Norrweddinge, et Consistorielt Pastorat i Skåne, Malmö Län och Harjagers Härad, består af 2 Soknar: Norrweddinge, Moderförsamling, och Dagstorp, Annex, samt innehåller 28.8 Mantal. Marken är på de flästa ställen jämn, men på några ställen äro små högar med dälder imellan. Den är merendels sandig, medd sandmylla och någon lera på wissa ställen. På skog är brist, den måste hämtas på 2 à 3 mils afstånd. Utsädet är 1200 tunnor. År 1805 war Folkmängden 1114. — Norrweddinge Sokn består af 19.8 Mantal. Utsädet är 800 tunnor. År 1805 war Folkmängden 746. Kyrkan är belägen under 55 gr. 31 min. Polhöjd; 2.6 mil från Malmö.
Norrwidinge, et Härad i Småland och Wexiö Län, består af 7 Soknar: Tolg, Asa, Tjureda, Gårdsby, Rotne, Berg, Ormesberga.
Norrwila, en Herregård uti Foutskäl Sokn i Wästergötland, äger 26 tunnors utsäde, mindre ymnigt höbol, ingen skog, obetydlig åbyggnad.
Norrål, en Gård uti Färnebo Sokn i Wästmanland, är Capitens-Boställe wid Bärgs-Compagniet, består af 1 Mantal, äger 20 tunnors utsäde, hjelpeligt höbol, swag skog, mangårdsbyggnad enligt Lag.
Norserud, en Sätesgård uti Ny Sokn i Wärmeland, äger 5 tunnors utsäde om hösten och 50 om wåren, någorlunda höbol, hjelpelig skog, ansenlig mangårds-byggning, med en trägård.
Norshammar, et Järnwärk uti Swärta Sokn i Södermanland, består af 1 hammare med 345 skeppund Stångjärns-smide.
Norsholm, en Sätesgård uti Kimsta Sokn i Östergötland, består af 4.4 Mantal, äger 40 tunnors utsäde, höbol af 3 til 400 lass, tilräckelige beteshagar, skog knappast för behowet, gammal mangårdsbyggning af trä, med 2 trägårdar, fjällfiske i Roxen och ålfiske i Motala ström. Under Gården lyda 18 torp.
Norstevold, en ansenlig Gård uti Gusdals Pastorat uti Gudbrandsdalen i Norge.
Norsån, et Järnwärk uti Grangärde Sokn i Dalarne, äger 275 skeppund stångjärns-smide.
Norteka, en Herregård uti Säwe Sokn på ön Hisingen i Wästergötland, äger 20 tunnors utsäde, ymnigt höbol, förswarlig mangårdsbyggning af trä, med en god trägård.
Nortuna, et Skatte-Rusthåll uti Romfartuna Sokn i Wästmanland, består af 2 Mantal, äger 30 tunnors utsäde, knapt höbol, tilräckelig skog, wacker åbyggnad af trä.
Norum, et Järnwärk uti Nyed Sokn i Wärmeland, äger 490 skeppund stångjärnssmide.
Norum, en Sokn i Bohusland, Inlands Fögderi och Nordre Härad, är Annex til Spekereds Pastorat, samt innehåller 23.4 Mantal. Gräsmarken är god, merendels jämn. Åkerjorden består mäst af blålera. Någon löfskog finnes. Utsädet är: råg 14 tunnor, wete 6, korn 136, hafra 93, ärter och bönor 46, potäter 35 tunnor. Kyrkan är belägen 0.2 mil från Moderkyrkan.
Norum, et Skeppslag och Tingslag uti Norra Bergenhus Amt i Norge. Tingsstället är Gården Lunde.
Norvöe, en Ö uti hawet uti Borgunds Pastorat uti Romsdals Amt i Norge. Hon skiljes från fasta landet genom et trångt men behageligt sund, hwarigenom sker en idkelig fart af större och smärre båtar, och wid sundet ligga några handelsplatser.
Norunda, et Härad i Upland och Upsala Län, består af 5 Soknar: Erentuna, Lena, Tensta, Björklinge, Wiksta, samt en del af Harbo.
Norwik, en Sätesgård i Upland.
Nosaby, en Sokn och Regalt Pastorat i Skåne, Kristianstads Län och Willands Härad, består af 14 Mantal. Marken är jämn, sluttande. Jordmånen består af lera, sand, grof mursand och mylla. På skog är brist. År 1805 war Folkmängden 1126. Kyrkan är belägen under 56 gr. 3 min. Polhöjd; 0.3 mil från Kristianstad. Den betydligaste Gården i Soknen heter Hammar.
Nottebäck, et Consistorielt Pastorat i Småland, Wexiö Län och Upwidinge Härad, består af 2 Soknar: Nottebäck, Moderförsamling, och Granhult, Annex, samt innehåller 45 Mantal. År 1810 war Folkmängden 1341. — Nottebäck Sokn innehåller 36 Mantal. Marken är ojämn och bärgaktig. Rådande jordmånen är swartmylla. Mjälljord finnes på sina ställen; på andra är klapur och grusblandad jord. Skogen är ymnig, och ehuru somlige hemman äga större skogsförråd än andra, finnes likwäl intet hemman, som lider skogsbrist. Utsädet är 20 à 24 tunnor på Mantalet. År 1810 var Folkmängden 1128. Kyrkan är belägen under 57 grad. 6 min. Polhöjd; 3 mil från Wexiö. De betydligaste Gårdar i Soknen heta Libbohult och Kålshult. Här är ock et Järnwärk kalladt Klafreström. I Soknen hålles Marknad den 24 September, då mästa handelen sker med oxar.
Notteröe, en ansenlig Ö uti Tönsbergs-fjorden, hörer til Grefskapet Jarlsberg i Norge. Denna Ö tillika med Kiömöe uti Grefskapet Laurvig utgöra et Pastorat. Notteröe, är Moderförsamlingen. På denna ö ligger en wacker Gård kallad Toje, som i gamla tiders matrikel kallas Teje Bispegård, emedan den för sit behagliga läge förmodas at hawa warit de Katolske Biskoparnes Mensalgård eller deras lustgård. Wid denna Gård synas ännu lämningar efter det stora Sankt Olofs klostermurar, hwilket fordom i trettonde seklet här har stått, och hwars Föreståndare war en Abbot. År 1801 war Folkmängden i detta Pastorat 3245.
Nummedalen, et Distrikt uti Budskeruds Amt och Kristania Stift i Norge, utgör en Dalsträckning omkring öwersta delen af älwen Louven. Det omgiwes i söder, wäster och norr af Tellemarken, Hardanger och Hallingdalen, genom fjäldryggar, men emot öster är det öpet. Det innefattar 2 Pastorat: Rolloug och Fladsberg, hwilka med Pastoratet Sandsvärd utgöra et Fögderi och en Häradshöfdinge-Jurisdiction. I Nummedals distrikt ligger et Kopparwärk kalladt Fredriksminde.
Nummedalen, et Landskap uti Trondhiems Stift i Norge, är beläget mellan hawet och fjäldryggen, samt utgör et Fögderi och en Härads-Jurisdiction. Det består af 4 Pastorat, hwilka innefatta 14 Soknar. Uti Pastoraten Fosnäs och Näröe idkas fördelaktigt fiskeri, och i Nauma älf fångas skön lax. De bästa skogarne finnas i Pastoratet Overhalden. Följande förtekning wisar de til detta Distrikt hörande Pastoraten jämte deras Folkmängd år 1801. Fosnäs 2572, Overhalden 3396, Kolvereid 2184, Näröe 1888. Summa 10040.
Nupskär, et ganska högt wattufall som Nupån gör då hon faller uti wästra Dalälwen, uti Särna Sokn i Dalarne. Dess högd är 70 famnar.
Ny, en Sokn i Wärmeland och Jöse Härad, är Annex til Arwika Pastorat, samt innehåller 19.8 Mantal. Marken är bärgaktig på Soknens norra, södra och wästra sidor, samt mera jämn på den östra. Lera är rådande jordmånen. Soknen innesluter en tämeligen stor Sjö, som benämnes efter den samma, och hwars wästra del kallas Flagan. Tilgången på skog är hjelpelig. Utsädet är wete 10 tunnor, råg 76, korn 76, hafra 864, blandsäd 76, ärter 20, potäter 38. År 1810 war Folkmängden 1033. Kyrkan är belägen 0.9 mil från Moderkyrkan. De betydligaste Gårdar i Soknen heta Rud och Norserud.
Ny, en Sokn i Wärmeland och Näs Härad, är Annex til By Pastorat, samt innehåller 14 Mantal. Soknen är belägen wid Wänern, som stöter til dess östra sida. Marken är jämn. Rådande jordmånen är lera. Skog finnes tilräckeligt. Höstutsädet är 180 à 200 och wårutsädet 700 à 850 tunnor. År 1810 war Folkmängden 737. Kyrkan är belägen 1 mil från Moderkyrkan. Sätesgårdar i Soknen äro Sjönnebol, Kyrkebyn, Lofterud, Bångserud, Stegerdal.
Ny, en Sokn i Wärmeland, Mellansyslet och Älfdals Härad, är Annex til Ekshärads Pastorat, samt innehåller 19.2 Mantal. Soknen utgör en ansenlig ådal omkring Klar-älwen. Wid älwen är marken tämeligen jämn, men ju större afståndet är därifrån ju ojämnare och bärgaktigare är den. Skog finnes ymnigt. År 1810 war Folkmängden 1228. Kyrkan är belägen 3 mil från Moderkyrkan.
Ny, (Östra), et Regalt Pastorat i Östergötland och Björkekinds Härad, består af 2 Soknar: Ny, Moderförsamling, och Rönö, Annex, samt innehåller 74 Mantal. Utsädet är 700 tunnor. År 1810 war Folkmängden 1472. — Ny Sokn består af 42.2 Mantal. Marken är til en del bärgig, til en del slättbygd. Rådande jordmånen är lera med någon dungjord. Midt uti Soknen ligger en tämeligen ansenlig sjö kallad Lyngsjön. På de flästa ställen finnes skog til husbehof. Utsädet är 400 tunnor. År 1810 war Folkmängden 764. Kyrkan är belägen under 58 gr. 31 min. Polhöjd; 5 mil från Linköping.
Nyble, en Sätesgård i Södermanland.
Nyble, en Sätesgård uti Wikingsta Sokn i Östergötland, består af 3 Mantal, äger 60 tunnors utsäde, swagt höbol, brist på skog, medelmåttig mangårdsbyggnad af trä, med en ansenlig trägård.
Nyborg, en Sätesgård uti Håtuna Sokn i Upland, består af 2 Mantal, i sambruk med underliggande Säteri Ladugård Wäckeby om 3 Mantal, sår tilsamman 50 tunnor, äger förswarligt höbol, hjelpelig skog, wacker men gammal mangårdsbyggnad af sten, som säges hawa fordom warit et kloster, med en stor och wacker trägård.
Nyby, en Järngruwa uti Häwerö Sokn i Upland, innehåller god och rikhaltig malm.
Nybyholm, en Sätesgård uti Näs Sokn uti Åsunda Härad i Upland, äger 24 tunnors utsäde, hjelpeligt höbol, numera dålig och uthuggen skog, något gammal mangårdsbyggnad af trä, men rappad, och icke utan prydnad, med en stor trägård.
Nydala, en Sokn i Småland, Jönköpings Län och Wästra Härad, är Annex til Wrigstads Pastorat, samt innehåller 30.4 Mantal. Marken är bärgaktig och stenig. Jordmånen består mästadelen af swart- och lermylla. Skogen är hjelpelig. År 1810 war Folkmängden 998. Kyrkan är belägen 1 mil från Moderkyrkan. I Katolska tiden har här warit et ansenligt Munkekloster beläget, hwilket blef förstördt i Reformations seculo.
Nydala, en Sätesgård uti förenämnde Sokn, äger öwer 20 tunnors utsäde, ymnigt höbol, ansenlig skog, stor och prydlig mangårdsbyggnad af trä, reveterad, med en wacker trägård.
Nye, en Sokn i Småland, Jönköpings Län och Östra Härad, är Annex til Skirö Pastorat, samt innehåller 34.8 Mantal. Marken är bärgaktig och ojämn. Rådande jordmånen är swartmylla med klapursten. De fläste hemman lida brist på skog. Utsädet är 575 tunnor. År 1810 war Folkmängden 845. Kyrkan är belägen 0.6 mil från Moderkyrkan. Den betydligaste Gården i Soknen heter Forstorp.
Nyed, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Wärmeland och Fögderiet Östersyslet, består af 30.7 Mantal. Marken är ojämn och bärgig. Den odlade delen däraf är lera. Norra delen af denna ort har widsträckt skog, dock ej ymnigt förråd däraf til kolning för de många Järnwärken som här finnas. Många til en del tämeligen ansenliga sjöar träffas i denna ort. Uti Soknen är en Kapells-Församling kallad Älfsbacka, hwars kyrka ligger 1.6 mil från Moderkyrkan. Utsädet i Pastoratet är omkring 200 tunnor höst- och 2000 tunnor wårsäde. År 1810 war Folkmängden 4353, däraf 3588 hörde til Moderkyrko- och 765 til Kapells-Församlingen. Fordom har denna trakt haft 3 Hyttor, wid Älfsbacka, Mangen och Acksjön, hwarföre den ock kallas Bärgslag och njuter Bärgslags-Privilegier. Betydlige Gårdar och Järnwärk i denna Sokn äro Öfra Föske, Rågsanda, Nedra Föske, Kärn, Molkom, Norum, Lindfors och Böckelshammar. Uti Kapells-Församlingen ligger Herregården Östanås, hwarunder lyder Älfsbacka Järnwärk. Nyeds kyrka är angenämt belägen på et Ed mellan 2 sjöar, under 59 grad. 36 min. Polhöjd; 3 mil från Carlstad.
Nyekirke, en Sokn, är Annex til Modums Pastorat uti Budskeruds Amt i Norge.
Nyekirke, en Sokn, är Annex til Borre Pastorat uti Grefskapet Jarlsberg i Norge.
Nyekirke, en kyrka uti Biri Pastorat uti Landskapet Valders i Norge.
Nyfors, en Pappers-Fabrik uti Tyresö Sokn i Södermanland, består af 3 Kypar. Där finnes ock en klädeswalk och en Sämskmakare-stamp.
Nyfors, jämte Korslång, 2 Järnwärk uti Söderbärke Sokn i Dalarne, består af 2 hamrar, samt äga tilsamman 1200 skeppund stångjärnssmide.
Nygård, en Sätesgård uti Lofta Sokn i Småland, har et angenämt läge wid Gamleby wiken, består af 1.5 Mantal, äger 40 tunnors utsäde, höbol 5 à 600 lass, tilräckelig skog på tillydande hemman i Gamleby Sokn, tämeligen wacker mangårdsbyggnad af trä, med en trägård, förmånligt braxenfiske utom af annan fjällfisk.
Nygård, en Sätesgård i Wästergötland.
Nygård, en Sätesgård i Dalsland.
Nygård, en Herregård uti Östraby Sokn uti Färs Härad i Skåne, består af 1 Mantal, äger 30 tunnors utsäde, medelmåttigt höbol, obetydlig mangårdsbyggnad, stor och rymlig ladugårdsbyggnad.
Nygård, en Gård uti Oppmanna Sokn, uti Willands Härad i Skåne, äger 30 à 40 tunnors utsäde, ymnigt höbol, hjelpelig skog, obetydlig mangårdsbyggnad, ansenlig ladugårdsbyggnad.
Nyhammar, et Järnwärk uti Hed Sokn i Wästmanland, äger 800 skeppund stångjärnssmide. Åbyggnaden på den därtil höriga Gården är upförd af sten, med en trägård, höbolet är swagt och skogstilgången ringa.
Nyhammar, et Järnwärk uti Grangärde Sokn i Dalarne, äger 300 skepp:d stångjärnssmide.
Nyhamn, en god Hamn uti Söderala Sokn i Hälsingland wid älwen Ljusnans utlopp i hawet, har et rent och wigt inlopp från hawet, är säker för alla wäder, djup för de största skepp samt rymlig för 30 à 40 skepp. Här bruka Norrländska och Finska fartyg taga sin tilflykt under resorna til och ifrån Stockholm.
Nyhyttan, en masugn uti Karbänning Sokn i Wästmanland.
Nykil, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Östergötland och Walkebo Härad, består af 42 Mantal. Marken är mera bärgaktig än jämn. Jordarten består mäst af sand, dock innehåller den på sina ställen lera. Hemman finnas, som äga hjelpelig skog och därutöwer, men någre lida brist därå. Utsädet är 800 tunnor. År 1810 war Folkmängden 1737. Kyrkan är belägen under 58 gr. 18 min. Polhöjd; 1.7 mil från Linköping.
Nykyrka, eller Wästra Ny, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Östergötland och Aska Härad, består af 25.4 Mantal. Marken är i allmänhet mager och torr, mera jämn än bärgaktig. Rådande jordmånen är syrsand, men på et och annat ställe sämre lera, och swartmylla. Soknen består af skogsbygd, har mycken timmerskog af furu och gran, samt löfskog af alla slag, utsädet är 250 tunnor, mäst råg, något hafra. Läget wid Wettern ger anledning til godt fiske. År 1810 war Folkmängden 1264. Kyrkan är belägen under 58 gr. 38 min. Polhöjd; 4.5 mil från Linköping. De betydligaste Gårdar i Soknen heta Medewi, med Hälsobrunnen af samma namn; och Blomedal. Utom dessa finnas Gårdarne Åsanby, Åskebäck, Odensberg och Tryfall samt Bona Järnwärk.
Nykyrka, en Kapells-Församling uti Sandhems Pastorat i Wästergötland, består af 10.4 Mantal. År 1810 war Folkmängden 363. Kyrkan är belägen 1.2 mil från Moderkyrkan.
Nyköping, en Stad i Södermanland, belägen wid en hafswik, under 58 gr. 46 min. Polhöjd; 11 mil från Stockholm, är regulier, med raka och tämeligen breda gator, som afskära hwarandra i räta winklar, samt i allmänhet wälbygd. Figuren är en rectangel. Han håller i längd 570 famnar, i bredd 360, och i widd 76 tunnland. Här finnas 15 gator, af hwilka 4 löpa efter längden och 11 efter bredden, utom 5 gränder. Torget är wackert. En tämeligen ansenlig å flyter genom Staden, öwer hwilken en wacker bro af sten är bygd. Denna å delar Staden i 2 delar, olika til storleken; den som ligger på högra sidan om strömen är belägen i Jönåkers Härad, större än den andre, samt utgör Nikolai Församling, som innefattar 3 qvarter; den mindre delen wänster om ån ligger i Rönö Härad, och inbegriper Helgona Församling, utgörande 2 qvarter. Gårdstomterne äro 485. Staden är Säte för Landshöfdingen i Södermanland och har en Trivial-skola. År 1810 steg antalet af hushållen til 485, och Folkmängden til 2179, hwaraf 1011 woro mankön och 1168 qwinkön. Af byggnader märkas de bägge kyrkorna, Nikolai och Helgona, samt Hospitals-kyrkan. Det härwarande urgamla men nu förfallna slottet upfördt af sten, har fordom warit Södermanlands Konungafäste, samt så befäst at det warit et af de säkraste i Riket samt utstått många belägringar. Det är i Historien bekant af Konung Waldemars död, som här skedde i fängelse, år 1302, samt af Konung Magni Söner, Hertigarne Erik och Waldemar, som här dogo i fängelse år 1318. Här dog ock Konung Carl den nionde år 1611. Här föddes Konung Carl den tionde år 1622. Af Fabriks-anstalter finnes 1 mässingsbruk, 1 stål- 1 klädes- 1 pappers- 1 tobaks- 1 siden- och linnebands- samt 1 stärkelse-fabrik. Här är ock en mjölqwarn försedd med Rhenska stenar, samt et skeppswarf. Här finnas omkring 30 Handelsmän samt 100 Mästare uti åtskilliga handtwärk. Staden har en god hamn och njuter stapelfrihet men nyttjar den nuförtiden föga, utan hämtar sina mästa utrikes waror från Stockholm och Norrköping. Stadens läge mellan de bägge förenämnde ansenliga Handelsstäderne bidrager mycket til utrikes handelens förfall. Exporter hawa warit stångjärn til 2000 skeppund årligen, gjutgods, järnsmide, mässingstrå, golfsten, m. m. Marknad hålles här den 1 Julii och 25 Septemb., enligt Almanackan. Den 7 Januari, 15 Augusti och 25 Sept. enligt Tunelds Geografie. Stadens åkerjord utgör 304 tunnland, äng 82 och hagar 75 tunnland. Skog saknas och mulbetet är ringa. År 1810 underhöllos i Staden 79 hästar, 20 oxar, 190 kor, 10 ungnöt och 70 får. Stadens numer bland Rikets Städer är 20.
Nymö, en Sokn i Skåne, Kristianstads Län och Willands Härad, är Annex til Fjelkinge Pastorat, samt består af 8.2 Mantal. Marken är jämn. Rådande jordarten är sand. På skog är brist. År 1805 war Folkmängden 289. Kyrkan är belägen 0.4 mil från Moderkyrkan.
Nynäs, en Sätesgård uti Östmo Sokn i Södermanland, består af 2 Mantal, som med underliggande, och i sambruk warande Carlstad och Walsjö Sätesgårdar hwardera om 1 Mantal, och Frälse-hemmanet Blista 0.5 Mantal, samt raserade Frälsehemmanen Hafsla 0.25, Enby 0.25 och Solberga 0.5, äger utsäde tilsamman 60 tunnor och mellan 6 à 700 sommarlass hö, hjelpelig skog, förswarlig mangårdsbyggnad af trä, med en tämeligen ansenlig trägård.
Nynäs, en Sätesgård uti Ekeby Sokn i Nerike, äger 80 tunnors utsäde, hjelpeligt höbol, ringa skog, ansenlig och prydlig mangårdsbyggning af sten, med en stor trägård.
Nyqvarn, et Järnwärk uti Turinge Sokn i Södermanland, äger 460 skeppund stångjärnssmide.
Nysund, en Sokn, belägen i 2 Landskap: Nerike och Wärmeland, är Annex til Rudskoga Pastorat, samt består af 27.65 Mantal, däraf 16.25 Mantal höra til Nerike, och bland dem 1.5 Mantal til Leke Bärgslags Fögderi. De öfrige 11.4 Mantalen ligga i Wärmeland och Wisnums Härad. Midt genom Soknen flyter Letälwen, och skiljer dess del uti Nerike från den uti Wärmeland. Marken, mellan kärr och mossar belägen är bärgaktig och mycket ojämn. Rådande jordmånen är mästadelen sand, med obetydelig lera. Egna skogar finnas til några hemman, dock icke betydande, men de fläste hemmanen erhålla utsyning af det nödwändigaste från Krono-Allmänningen och recognitions-skogarne. Utsädet är 228 tunnor råg och 867 tunnor wårsäd. År 1810 war Folkmängden 2088. Kyrkan liggande uti Wärmeland, på högra sidan om och nära til älwen, är belägen 0.9 mil från Moderkyrkan. Betydliga Gårdar i Soknen äro Norra Boda, Sund, Eng och Håkanbol. Järnwärk äro Lidefors och Olsbo.
Nysätra, en Sokn och Regalt Pastorat i Upland, Upsala Län och Lagunda Härad, håller i widd 0.57 qv. mil, samt består af 40 Mantal. Marken är mera bärgaktig än jämn, dock äro bärgen i allmänhet icke höga. Pukbärget på gränsen til Österunda, hwilket innehåller 2 öwer hwarandra belägna wälfda hålor, lika kamrar, och Alsta Hatten på Krono- Allmänningen, som för sin höjd skull har en widsträckt utsigt, förtjäna anmärkas. Rådande jordmånen är sand och moblandad lera. Åtskilliga hemman hawa hjelpelig skog, några endast til gärdsel och bränsle; en del lider stor brist därå. Utsädet är mellan 6 och 700 tunnor af alla slag. År 1810 war Folkmängden 848. Kyrkan är belägen under 59 gr. 45 min. Polhöjd; 2.8 mil från Upsala. Betydlige Gårdar i Soknen äro Ryda, Resta och Fiskmansbo.[Dj 3]
Nysätra, en Sokn i Wästerbotn, är Annex til Bygdeå Pastorat. Marken är til större delen ojämn och bärgaktig. Åkerjorden utgör 920 tunnland. År 1810 war Folkmängden 1615. Här underhållas 210 hästar, 1050 kor, 275 ungnöt, 2000 får. Kyrkan är belägen 2.6 mil från Moderkyrkan. Märkelig ort är Gumboda, hwilken är Mötesplats för 4 Compagnien af Wästerbotns Regimente.
Nyängsholm, et Rusthåll uti Howa Sokn i Wästergötland, består af 0.5 Mantal, äger 30 tunnors utsäde, godt höbol, nästan ingen skog, prydlig mangårdsbyggning af trä, om 2 wåningar, med en trägård.
Någelstena, en Sätesgård uti Tibble Sokn i Upland, äger 18 tunnors utsäde, höbol om 100 sommarlass, tilräckelig skog til wedbrand och stängsel, men föga til byggnings-timmer, åbyggnad af trä, i godt och behållet stånd.
Nårunga, et Consistorielt Pastorat i Wästergötland, Wänersborgs Län och Gäsene Härad, består af 5 Soknar: Nårunga, Moderförsamling, samt Ljur, Ornunga, Asklanda, Qwinnesta, Annexer, och innehåller 51 Mantal. År 1805 war Folkmängden 1555. — Nårunga Sokn består af 8.8 Mantal. År 1805 war Folkmängden 358. Kyrkan är belägen under 57 gr. 53 min. Polhöjd; 5.7 mil från Wänersborg.
Nås, et Consistorielt Pastorat i Dalarne och Fögderiet Wästerdalarne, består af 4 Soknar: Nås, Moderförsamling, samt Järna, Äppelbo och Säfsnäs, Annexer, håller i widd 21 qvadr. mil, samt innefattar 137 Mantal. År 1810 war Folkmängden 11526. — Nås Sokn håller i widd 5.2 qv. mil, samt består af 43 Mantal. Marken är af den beskaffenhet, at hela den bebygda delen är ganska jämn och slät, samt ligger så lågt, at den genom Soknen flytande Wäster-Dalälwen wid wårflödet upstiger öwer en stor del af åkrar och ängar, och det så at flere hushåll måste öwergiwa sina gårdar, och söka härbergering hos andra Soknebor, som kunna hawa sina hemwist något högre up och längre från älwen. Detta älwens stigande förorsakar mycken skada på åkrar och ängar, emedan de förre bliwa af watnet sönderskurne, och efter watnets affall, så länge sumpige, at såningen icke kan förrättas, förr än midsommartiden, hwaraf sker at säden sällan hinner til full mognad, ängarne bliwa öwertäckte med fin sand, hwarigenom gräswäxten hindras. För öfrigt är Soknen omgiwen af bärg. Jordmånen består af fin sand eller mojord. Skog finnes tilräckeligt, och på längre afstånd från den bebygda delen af Soknen til öwerflöd, men begagnas sällan. Utsädet är 500 tunnor, hwaraf en obetydlig del är råg, utan mästa delen hafra. Uti Lindesnäs by är en spiksmedja. På 2 à 3 mils afstånd från kyrkan hawa några och 30 hushåll af Finnar från längre tid tilbaka bosatt sig på skogarne; endast de ålderstegne bland dem kunna numera tala Finska. År 1810 war Folkmängden 1629. Kyrkan är belägen under 60 gr. 26 min. Polhöjd; 6.5 mil från Falun.[Dj 4]
Nåtåsa, en Sätesgård i Småland.
Näflinge, en Sokn i Skåne, Kristianstads Län och Göinge Fögderi, är Annex til Winslöfs Pastorat, samt består af 11 Mantal. Marken är ojämn och stenig, hwarest sandmyllan är rådande jordmånen. Lera är fast sällsynt. Utsädet är 260 tunnor. År 1805 war Folkmängden 383. Kyrkan är belägen 5.6 mil från Moderkyrkan.
Näkna, et Järnwärk uti Qvillinge Sokn i Östergötland, äger 920 skeppund stångjärnssmide, ansenlig skog til kolning. Den härwarande masugnen är nedlagd.
Nämdö, en tämeligen ansenlig Ö uti Södermanlands skärgård, utgör jämte några smärre kringliggande öar och holmar en Kapells-Församling hörande til Öster-Haninge Pastorat, i Södertörn och Stockholms Län. Ön har mellan bärgen en ganska bördig jordmån, af lermylla, godt bete, tilräckelig skog, ymnigt fiske, 84 tunnors utsäde. År 1810 war Folkmängden 214. Kyrkan är belägen 3 mil från Moderkyrkan. Den betydligaste Gården heter Östanwik.
När, et Consistorielt Pastorat på Gottland i Södra Fögderiet, består af 2 Soknar: När, Moderförsamling, och Lau, Annex, samt innehåller 29.5 Mantal. Utsädet är 740 tunnor. År 1810 war Folkmängden 1034. — När Sokn består af 17.5 Mantal. Marken är jämn, men något bärgaktig och backig i sydwäst mot sjösidan. Rådande jordmånen är sand och ör. På skog är brist, dock hawa några hemman hjelpeligt däraf. Utsädet är 440 tunnor. År 1810 war Folkmängden 736. Kyrkan är belägen under 57 gr. 16 min. Polhöjd; 4.5 mil från Wisby.
Närdinghundra, et Härad i Upland och Upsala Län, innefattar 6 Soknar: Almunge, Knutby, Faringe, Ununge, Edsbro, Bladåker.
Näringsberg, en Sätesgård uti Wästerhaninge Sokn i Södermanland.
Närlinge, en Sätesgård uti Björklinge Sokn i Upland, består af 3 Mantal, äger mellan 30 och 40 tunnors utsäde, hjelpeligt höbol och skog, förswarlig mangårdsbyggnad, med en wacker trägård.
Närlunda, en Sätesgård uti Gåsinge Sokn i Södermanland, består af 2 Mantal, äger 20 tunnors utsäde, uti jordmån af lera, til större delen god, swagt höbol, hjelpelig skog, godt bete och fiske, stor och wacker åbyggnad, med en wacker trägård.
Närlunda, en Herregård uti Ekerö Sokn i Upland, består af 1.5 Mantal, äger öwer 20 tunnors utsäde.
Närstrand, en Lastageplats uti Ryefylke Fögderi uti Stavangers Amt i Norge, bebos af 50 til 60 hushåll. Här står Moderkyrkan til Hinderåe eller Närstrands Pastorat. År 1801 war Folkmängden i Pastoratet 1427.
Närtuna, et Consistorielt Pastorat i Upland, Stockholms Län och Långhundra Härad, består af 2 Soknar: Närtuna, Moderförsamling, och Gottröra, Annex, håller i widd 0.91 qvadrat mil, samt innefattar 85.5 Mantal. Marken i detta Pastorat är någorlunda jämn, på flera ställen sidländt, i wissa nägder något bärgaktig. Jordmånen är lera. På norra och östra ändarne är sand. Bägge Soknarne lida brist på skog. Endast några få hemman hawa hjelpelig skog til wedbrand och gärdsel, men icke til timmer. Utsädet är 1080 tunnor, af wete, råg, korn, hafra, blandsäd och ärter. År 1810 war Folkmängden 1673. — Närtuna Sokn består af 48.7 Mantal. Utsädet är 680 tunnor af all slags säd, utom potäter. År 1810 war Folkmängden 803. Kyrkan är belägen under 59 gr. 42 min. Polhöjd; 3.8 mil från Stockholm. De betydligaste Gårdarne heta Uthamra och Braheberg.[Dj 5]
Näröe, et Pastorat uti Nummedalen uti Norra Trondhiems Amt i Norge, består af 2 Soknar: Näröe, Moderförsamling, och Vigten, Annex. År 1801 war Folkmängden 1888.
Näröesund, et Sund mellan 2 öar uti Heröe Pastorat uti Romsdals Amt i Norge. Sundet har en gaska angenäm belägenhet, förmedelst de på ömse sidor liggande wackra Gårdar, samt de i Sundet befintliga gräsrika, skogrika och til en del bebodda holmar.
Näs, en Sätesgård uti Rö Sokn i Upland, äger öwer 20 tunnors utsäde, något klent höbol, hjelpelig skog, mangårds-huwudbyggning af trä, jämte 2 flygelbyggningar i godt stånd, med en wacker trägård.
Näs, en Sätesgård uti Österåker Sokn i Upland, består af 4 Mantal, äger mellan 20 och 30 tunnors utsäde, ymnigt höbol, obetydlig skog, gammal och bristfällig mangårdsbyggnad af trä, med en trägård.
Näs, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Upland, Upsala Län och Ulleråkers Härad, håller i widd 0.29 qvadr. mil, samt består af 22 Mantal. Soknen ligger wid sjön Ekolen, på ömse sidor om en altid rinnande bäck. Marken är från Soknens yttersta gränsor lindrigt sluttande ned til bäcken. Ytterst finnes skog, sedan åker och i djupet af dalen är ängsmarken. Skogstrakten är på ena sidan ganska bärgaktig samt upfyld med mossar och kärr. Rådande jordmånen är stark lera. Skog finnes hjelpeligt til alla hemman. Utsädet är mellan 280 och 300 tunnor. År 1810 war Folkmängden 476. Kyrkan är belägen under 59 grad. 48 min. Polhöjd; 0.75 mil från Upsala. Betydlige Gårdar i Soknen äro Söderby, Sätra och Ytternäs.
Näs, en Sokn i Upland, Upsala Län och Bro Härad, är Annex til Ryds Pastorat, håller i widd 0.53 qv. mil, samt innefattar 30 Mantal. Soknen utgör en halfö mellan Mälarens 2 Fjärdar Brofjärden och Görwälen. Marken är omskiftande af höjder och slätter. Rådande jordmånen är lera. Några Gårdar äga god skog, andra ringa och somliga ingen. Utsädet är 390 tunnor. Läget wid sjön ger anledning til något fiske. År 1810 war Folkmängden 454. Kyrkan är belägen 0.75 mil från Moderkyrkan. Betydlige Gårdar äro Almare-Stäke, Lennartsnäs, Aspwik och Öråker.
Näs, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Upland, Upsala Län och Åsunda Härad, håller i widd 0.5 qv. mil, samt består af 34 Mantal. Denna Sokn utgör också en halfö, omgiwen af Mälaren. Marken är mera jämn än bärgaktig. Wäl äro här bärg, men de äro merendels sådane, at de öweralt blott wisa sig i jordbrynet, såsom släta hällar, litet eller alsintet betäckta med jord. Rådande jordmånen är gammal sjölera, förorsakad genom wattuminskningen i Mälaren; dock finnes ock här på många ställen både sandjord och swartmylla, nedskjölda på lägre mark. At Soknen har ymnig skog kan man icke säga. De fläste Gårdar hawa allenast tarwelig skog, som likwäl nu är nog medtagen. Pastors-bostället är så godt som aldeles utan all skog, och gamla Capellans-bostället Årsta äger icke en gång någon buske. Utsädet är 518 tunnor. Läget wid Mälaren ger anledning til något fiske. År 1810 war Folkmängden 734. Kyrkan är belägen under 59 gr. 33 min. Polhöjd; 4.7 mil från Upsala. Betydlige Gårdar i Soknen äro Brunsholm, Julsta, Hacksta, Säfsta, Nybyholm.
Näs, en Herregård uti Bärbo Sokn i Södermanland. Rådande jordmånen är lera. Gården äger 30 tunnors utsäde, tilräckeligt höbol, skog til husbehof. Åbyggnaden dels af trä, dels af sten är gammal, men wacker och wäl widmagthållen.
Näs, en Herregård uti Hubbo Sokn i Wästmanland, äger 20 tunnors utsäde, god äng och skog, prydlig åbyggnad, med en trägård.
Näs, et Härad i Wärmeland, utgör sydligaste trakten af detta Landskap, samt omgiwes til större delen af Wänern och dess wik Dalbosjön. Det består af 10 Soknar: Kila, Tweta, By, Bro, Huggenäs, Ny, Milleswik, Botilsäter, Ölserud, Eskilsäter.
Näs, en Gård uti Stafnäs Sokn i Wärmeland, är et Capitens-boställe, äger i utsäde 5 tunnor om hösten och 60 om wåren, hjelpeligt höbol, obetydlig skog, mangårdsbyggnad af trä, i förswarligt stånd.
Näs, en Sätesgård uti Östra Stenby Sokn i Östergötland, wackert belägen nära til Bråwiken, består af 3.25 Mantal, äger 35 tunnors utsäde, tilräckeligt höbol och mulbete, samt godt fiskewatn. Huwudbyggningen är af sten, 1 wåning hög, men i förfallet tilstånd, flygelbyggningarne, 2 til antalet äro af trä. Trägården är tämeligen både stor, god och wacker; men de fläste träden äro af ålder mindre bördige. Under denna Gård lyder och är Ekeby en Gård om 3 hemman därmed sammanlagd. Dessa hemman äga tilsamman 21 tunnors utsäde i förmånlig jordmån af lera och swartmylla. Skog til Säteriet finnes allenast wid et fjärdedels hemman Swartkärr på andra sidan om Bråwiken; den har förr warit tilräckelig, men är nu mycket uthuggen.
Näs, en Sätesgård uti Adelöf Sokn i Småland, består af 2.25 Mantal, äger 25 tunnors utsäde, däraf råg 10 tunnor, korn 10, hafra 3, blandsäd 1, ärter 1.
Näs, en Sokn i Wästergötland, Mariestads Län och Wartofta Härad, är Annex til Yllestads Pastorat, samt innehåller 15.6 Mantal. Marken är mera jämn än bärgaktig. Jordmånen består af kalk eller limstensjord, dock många kalla mossar omkring åkrarne, hwilka äro på de flästa ställen bördige. Skog finnes ingen, näppeligen en enebuske, utan därå lider Soknen fullkomlig brist. Utsädet är 400 tunnor. År 1810 war Folkmängden 215. Kyrkan är belägen 0.4 mil från Moderkyrkan. Betyligaste Gården i Soknen heter Qwättak.
Näs, en Sätesgård uti Bjurbäck Sokn i Wästergötland, äger 35 tunnors utsäde, prydlig åbyggnad af trä, förswarlig trägård, hjelpelig skog, godt höbol.
Näs, en Sätesgård uti Skallsjö Sokn i Wästergötland, består med underliggande Gård Gudkulla, af 8 Mantal, äger 60 à 70 tunnors utsäde, mäst i lerjord, godt höbol, ymnig skog, grundmuradt wackert stenhus med flyglar af trä, jämte en god trägård.
Näs, en Sokn i Skåne, Malmö Län och Onsjö Härad, är Annex til Gularps Pastorat, samt innehåller 18.8 Mantal. Marken är i allmänhet jämn. Rådande jordmånen är lermylla. På skog är brist. År 1805 war Folkmängden 487. Kyrkan är belägen 0.2 mil från Moderkyrkan. Den betydligaste Gården heter Trollenäs.
Näs, en Sokn på Gottland, uti Södra Fögderiet, är Annex til Hafdhems Pastorat, samt består af 13.5 Mantal. Marken är jämn. Jordmånen består mästadelen af lera. På skog är brist. Utsädet är: wete 8 tunnor, råg 150, korn 150. År 1810 war Folkmängden 363. Kyrkan är belägen 0.7 mil från Moderkyrkan.
Näs, en Sokn i Jämtland, är Annex til Brunnflo Pastorat, samt innehåller 22.7 Mantal. År 1810 war Folkmängden 510. Kyrkan är belägen 2 mil från Moderkyrkan.
Näs, en Sokn, är Moderförsamling uti Brunlaugnäs Pastorat uti Grefskapet Laurvig i Norge.
Näs, eller Båseland, et Järnwärk uti Holte Sokn uti Nedenäs Amt i Norge; 2 mil från Arendal, består af 4 stångjärnshamrar och 1 masugn. År 1791 tilwärkades 2899 skepp:d stångjärn och 624 skeppund gjutgods. Malmgruworna finnas i nägden. Afgiften til Kronan är 400 R:dr.
Näs, et Pastorat uti Rommerige i Norge, består af 3 Soknar: Näs, Moderförsamling, samt Udenäs och Fennestad, Annexer. År 1801 war Folkmängden 4794.
Näs, et Pastorat uti Hedemarken i Norge, består af 2 Soknar: Näs, Moderförsamling, och Balleshoel, Annex. Pastoratet utgöres af en halfö, som sträcker sig ut i sjön Mjösen emot söder, samt en därjämte liggande ö kallad Hovindsholm. Halfön är inemot 1 mil lång och ön en fjärdedels mil. Kyrkan, försedd med et stort torn, är en af de wackraste i landet. År 1801 war Folkmängden 2741. Almogens näring består förnämligast i åkerbruk. Mycken fördel hawes ock af trägårdar som frambringa en tämelig mängd äpplen och kersbär.
Näs, et Pastorat uti Hallingdalen i Norge, består af 4 Soknar: Näs, Moderförsamling, samt Flåe, Goel och Hemsedalen, Annexer. År 1801 war Folkmängden 5499. Pastoratet utgör en ansenlig Dalsträckning omkring en betydlig å. Sädesaflingen är mycket mislig, förmedelst tidigt infallande nattfrost om hösten, och långwarig köld om wåren. Men höfångsten och mulbetet äro goda, hwarför ock boskapsskötsel är Almogens förnämsta näring.
Näs, en Sokn, är Annex til Grans Pastorat uti Kristians Amt i Norge.
Näs, en Sokn, är Annex til Sövde Pastorat uti Tellemarken i Norge.
Näs, en Sokn uti Listers Fögderi, är Annex til Lunde Pastorat uti Dalernes Distrikt uti Stavangers Amt i Norge.
Näs, en Sokn, är Annex til Lysters Pastorat uti Norra Bergenhus Amt i Norge.
Näs, en Sokn, är Annex til Örlandets Pastorat uti Norra Trondhiems Amt i Norge.
Näsboholm, en Sätesgård uti Kinds Härad i Wästergötland.
Näsby, en Sätesgård uti Täby Sokn i Upland, består af 3.5 Mantal, äger 30 tunnors utsäde, 240 à 250 lass godt hö, en prydlig och beqwäm mangårdbyggnad af sten om 2 wåningar, widlyftig och wacker trägård, med orangeri och drifhus. Wid Gården är ej mycken skog, men wid underliggande hemman däraf tilräckeligt.
Näsby,et Consistorielt Pastorat i Wästmanland, Örebro Län och Fellingsbro Härad, består af 2 Soknar: Näsby, Moderförsamling, och Erwalla, Annex, samt innehåller 70.5 Mantal. Utsädet är: wete 31 tunnor, råg 426, korn 45, hafra 130, blandsäd 24, ärter 25, potäter 70 tunnor. År 1810 war Folkmängden 1795. — Näsby Sokn innehåller 25.25 Mantal. Hon har en wacker belägenhet omkring en å och wid sjön Wäringen. Marken är i det mästa slät och jämn, dock finnas jämwäl bärgaktiga och steniga trakter på några ställen. Rådande jordmånen är lera, på somliga ställen stark. Mera sällan träffar man sand och mojord. Skog hawa alla hemman, ej allenast til eget behof, utan äwen de fläste til större och mindre afsalu. Utsädet är: wete 11 tunnor, råg 160, korn 20, hafra 23, blandsäd 10, ärter 9, potäter 30. År 1810 war Folkmängden 813. Kyrkan är belägen under 59 gr. 27 min. Polhöjd; 2 mil från Örebro. Betydliga Gårdar i Soknen äro Hinseberg, Näsbybacka, Medinge, Fröwi Stångjärnswärk och Fröwi, Järn-manufacturwärk.
Näsby, en Sätesgård uti Wårdinge Sokn i Södermanland, består af 1 Mantal, äger 18 tunnors utsäde, tämeligen godt höbol, hjelpelig skog. Mangården består af en gammal huwudbyggning med 2 flygelbyggningar, jämte en tämeligen god trägård.
Näsby, en Sätesgård uti Bogsta Sokn i Södermanland.
Näsby, en Sätesgård uti Taxinge Sokn i Södermanland.
Näsby, en berustad Sätesgård uti Rysta Sokn i Östergötland, angenämt belägen wid sjön Roxen, består af 2.1 Mantal, med underliggande 2.5 Mantal Krono-skattehemman, äger 70 tunnors utsäde i god jordmån, godt höbol til 300 lass, ymnigt mulbete, upodling uti en stor mosse, obetydlig skog, förswarlig mangårdsbyggnad af trä, med en wacker trägård om 4 tunnland, godt fiske i Roxen.
Näsby, en Sokn i Småland, Jönköpings Län och Östra Härad, är Annex til Bexheda Pastorat, samt består af 26.5 Mantal. Marken är mera bärgaktig än jämn. Rådande jordmånen är i allmänhet sandblandad swartmylla. Skog finnes tilräckeligt för de flästa hemman, åtskilliga hawa knapp tilgång därå. Utsädet är på 200 tunnland. År 1810 war Folkmängden 553. Kyrkan är belägen 0.5 mil från Moderkyrkan. Betydlige Gårdar äro Hellinge, Flishult, Bo och Stenseryd.
Näsbybacka, en Säteri-Ladugård uti Näsby Sokn i Wästmanland, äger 16 tunnors utsäde, god skog, åker och äng; lyder under Hinsebergs Sätesgård.
Näsbyholm, en Sätesgård uti Härad Sokn i Södermanland, äger 32 tunnors utsäde, höbol swarande mot åkern, hjelpelig skog.
Näsbyholm, en Frälsegård uti Fryeled Sokn i Småland, består af 3 Mantal, äger 25 tunnors utsäde, swagt höbol, ymnig skog, men til en stor del otilgängelig, ansenlig mangårdsbyggnad af trä, en stor och wacker trägård, med circa 300 fruktträn, och många utländska wäxter.
Näsbyholm, en Sätesgård uti Gärdslöf Sokn i Skåne, äger 150 tunnors utsäde, ymnigt höbol, skog til eget behof. Mangårdsbyggnaden så wäl som större delen af ladugården äro bygde af gråsten, i godt stånd. Trägården är någorlunda wacker, samt på 3 sidor omgiwen af sjö och plantering.
Näsgård, et Fögderi uti Dalarne, utgör sydöstra delen af Landskapet samt håller i widd 15 qv. mil. Dalälwen flyter genom landet. Det inbegriper 1 stad: Hedmora, samt 6 Soknar: Hedmora, Husby, Garpenberg, Grytnäs, Folkärna, By.
Näshammar, et Järnwärk uti Nyed Sokn i Wärmeland, äger 725 skeppund stångjärnssmide.
Näshult, et Consistorielt Pastorat i Småland, Jönköpings Län och Östra Härad, består af 2 Soknar: Näshult, Moderförsamling, och Stenbärga, Annex, samt innehåller 76.4 Mantal. År 1810 war Folkmängden 1967. — Näshult Sokn består af 38.3 Mantal. År 1810 war Folkmängden 1222. Kyrkan är belägen under 57 gr. 17 min. Polhöjd; 9 mil från Jönköping.
Näshulta, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Södermanland, Nyköpings Län och Fögderiet Rekarne, innehåller 24.3 Mantal. Soknen stöter til Hjelmaren samt innesluter en tämeligen ansenlig sjö kallad efter Soknen Näshulta-sjön. Marken är bärgaktig. Jordmånen består til större delen af dålig björklera, på några ställen af sand, på få af god lera. Skog finnes til nödtorft. Utsädet är 200 tunnor. År 1810 war Folkmängden 1226. Kyrkan är belägen under 59 gr. 14 min. Polhöjd; 6.3 mil från Nyköping. Betydlige Gårdar äro Hedensö, Haneberg och Magda.
Näshulta, et Järnwärk i förenämnde Sokn, beläget wid utloppet af en å uti Hjelmaren. Stångjärnssmidet bestrides för en härd med kol från Hedensö skog, under hwilken Gård det hörer.
Näsinge, en Sokn i Bohusland och Wätte Härad, är Annex til Hogdals Pastorat, samt består af 17.5 Mantal. Marken är bärgaktig. Jordmånen består til största delen af swart jordmylla, hwars botn är efter en half alns djuplek lera. Soknen lider til det mästa brist på skog och ganska få kunna hawa någon wed at afyttra. Utsädet är 19 tunnor på Mantalet och i följe däraf i hela Soknen 332 tunnor. År 1805 war Folkmängden 363. Kyrkan är belägen 0.6 mil från Moderkyrkan. På Prästegården sås 40 tunnor, däraf 5 tunnor höstsäd, 4 tunnor korn, 1 tunna ärter, och det öfriga hafra. Där underhållas 5 hästar, 20 nöt och 15 får.
Näskott, en Sokn i Jämtland och Norra Fögderiet wid Storsjön, är Annex til Rödöns Pastorat, samt består af 12 Mantal. Utsädet är: råg 6 tunnor, korn 100, ärter och hafra 25. År 1810 war Folkmängden 401. År 1757 war densamma 260, har således på 53 år ökat sig med 141. Kyrkan är belägen 0.75 mil från Moderkyrkan.
Näsland, en Sokn, är Annex til Vinnie Pastorat uti Tellemarken i Norge.
Näsnäs, et Pastorat uti Distriktet Helgeland uti Nordlands Amt i Norge, består af 2 Soknar: Näsnäs, Moderförsamling, och Dunnäs, Annex. År 1801 war Folkmängden 2453.
Näsodden, et Pastorat uti Aggershus Amt i Norge, består af 2 Soknar: Näsodden, Moderförsamling, och Oppegård, Annex. År 1801 war Folkmängden 763.
Nässelsta, en Sätesgård i Södermanland.
Nässet, et Pastorat uti Romsdals Amt i Norge, innefattar 3 Soknar: Nässet eller Röe, Moderförsamling, samt Sire eller Eridsfjord och Visdal, Annexer. Pastoratet består af landsträckningar och dalar på ömse sidor om de bägge fjärdarne Langfjorden och Eridsfjorden. Wid slutet af Eridsfjorden är en stor jämn plats, med åtskilliga Gårdar. Här hålles wanligen General-Mönstring med andra Trondhiemska Regimentet. Denna sträckning kallas Eridsfjords-bygden. Härifrån går en jämn och wacker dalsträckning kallad Eikesdalen. Från Langfjorden sträcker sig ock up en wacker dal kallad Visdalen. Skogarne äro, på några få ställen när, af ringa betydenhet. Marken är öweralt på de flästa Gårdar torr och mager, både til åker och äng, och förmedelst brist af gödsel är hafra den förnämsta och snart sagt den enda sädesart som brukas, undantagande i Eikesdalen, hwarest säden mäst består i korn. I fjäldtrakten finnes om sommaren ymnigt bete för boskapen. Almogens näring är förnämligast fiskeri; äwen utföra de fetaljewaror och slagtboskap til Staden Molde. En stor mängd nötter wäxer i Pastoratet, i synnerhet i Eikesdalen och Bygdelaget Eridsfjorden. Humla, hampa och lin odlas til husbehof. I Pastoratet finnas 8 sågwärk. År 1801 war Folkmängden 1871.
Nässja, en Sokn i Östergötland och Dals Härad, är Annex til Örberga Pastorat, samt består af 8.3 Mantal. Soknen utgör nästan en halfö, som omgiwes af Wettern. Rådande jordmånen är örblandad, därjämte swartmylla. På skog är ringa tilgång. Utsädet är: wete 2 tunnor, råg 45, korn 60, blandsäd 120, ärter 10. Härwid märkes at utsädet af wete och ärter årligen mäst varierar. År 1810 war Folkmängden 231. Kyrkan är belägen 0.3 mil från Moderkyrkan.
Nässjö, en Sokn i Småland, Jönköpings Län och Tweta Härad, är Annex til Barkaryds Pastorat och innehåller 27 Mantal. År 1810 war Folkmängden 932. Kyrkan är belägen 0.6 mil från Moderkyrkan. Den betydligaste Gården heter Ingurpsberg.
Nästved. Sålunda kallas Prästegården uti Sälboe Pastorat uti Södra Trondhiems Amt i Norge. Han är i sit slag en af de ansenligaste i norra delen af Norge. Här skördas öwer 100 tunnor säd, och här underhållas 40 à 50 kor förutan hästar, ungnöt och får.
Nästorp, en Sätesgård i Södermanland.
Näsum, en Sokn i Skåne, Kristianstads Län och Willands Härad, är Annex til Jämshögs Pastorat i Bleking, samt innehåller 40.4 Mantal. Marken är bärgaktig. Rådande jordmånen är sand. Skogen är i allmänhet hjelpelig. Utsädet är 980 tunnor. År 1805 war Folkmängden 1635. Kyrkan är belägen 0.75 mil från Moderkyrkan. Märkelig ort är Gonarp en Pappersfabrik.
Nätra, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Ångermanland och Norra Fögderiet, belägen wid hawet, håller i widd 4.4 qv. mil, samt innefattar 66 Mantal. Marken är öweralt bärgaktig och ojämn. Rådande jordmånen närmare sjösidan är sand, på de öfrige ställen lerblandad. Ehuru et eller annat byalag är i saknad så wäl af byggnadsskog, som nödig wedbrand, har dock denna Sokn i allmänhet hjelpeligt timmer och wedbrand til husbehof. Utsädet upgår til nära 1000 tunnor, hwaraf omkring åttondedelen utgör råg och ärter, det öfriga korn. Almogens näringsmedel äro åkerbruk, boskapsskötsel, fiskeri och brädsågning. Åkerbruket är fördelaktigt. Boskapsskötseln är lönande, men mulbetet nog knappt wid byarne; det ersättes likwäl på allmänningen och wid fäbodarne, därest boskapen tager sin föda över sommaren. Fiskeskär och hamnar äro åtskilliga i Soknen. Af planteringar ha potäter wäl lyckats; utom humla, kål, rowor och mindre ömtålige wäxter fås här i warma somrar sockerärter, gurkor och andre kökswäxter. Linsädet är i denna Sokn ansenligen utwidgadt, och linet skötes här bättre än uti någon annan Sokn i hela Norrland. Wäfnad har äwen i sednare tider gjort denna Sokn ryktbar och bidragit til dess förkofran. Ingen Almoge i Riket har ännu därmed hunnit så wida som denna. De waror som Soknen har at aflåta til salu bestå uti wäfnad, smör, talg, bräder, utom waror af mindre wärde. År 1810 war Folkmängden 2246. År 1750 war densamma 1420. Kyrkan är belägen under 63 grad. 13 min. Polhöjd; 7 mil från Härnösand. Märkelige orter äro: Bräcke, en by med et Järnmanufacturwärk, Bjästa, en by med et Postkontor, Blåwik, et Sågwärk.
Nätraby, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Bleking och Medelsta Härad, består af 35.6 Mantal. Soknen utgör til större delen en dalsträckning omkring en tämeligen ansenlig å, som kommer från Småland och här faller uti hawet, hwaruti utanför kusten finnas flere skär och holmar. Marken är ymsom jämn och bärgaktig. Rådande jordmånen är lera. Skog finnes hjelpeligt. Utsädet är 960 tunnor. År 1805 war Folkmängden 1469. Kyrkan är belägen under 56 gr 13 min. Polhöjd; 0.5 mil från Carlskrona. De betydligaste Gårdar heta Aletorp, Boråkra, Marielund, Skärwa, Kärrtorp, Nätraby, Grönadal, Gredby, Werstorp, Wärta.
Näwelsjö, en Sokn i Småland, Jönköpings Län och Östra Härad, är Annex til Björkö Pastorat, samt innehåller 25.4 Mantal. Marken är i allmänhet sumpig af kärr och mossar. Jordmånen är blandad med sand och mylla. Barrskog finnes til husbehof men ej mer. Utsädet är mellan 3 och 400 tunnor. År 1810 war Folkmängden 826. Kyrkan är belägen 1.3 mil från Moderkyrkan.
Näweqwarn, et Canongjuteri och Kopparhammare uti Tunabergs Sokn i Södermanland, beläget wid en ström, som ej långt härifrån faller i Bråwiken.
Näwitshög, en Sokn i Skåne, Malmö Län och Bara Härad, at Annex til Brågarps Pastorat, samt innehåller 21 Mantal. Marken är ojämn utan bärg. Jordmånen är sandaktig. På skog är brist. Utsädet är 300 tunnor. År 1805 war Folkmängden 528. Kyrkan är belägen 0.2 mil från Moderkyrkan.
Nöbbeled, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Småland, Wäxiö Län och Konga Härad, består af 2 Soknar: Nöbbeled, Moderförsamling, och Torsås Annex, samt innehåller 77.5 Mantal. Utsädet är mellan 1000 och 1200 tunnor wårsäd. År 1810 war Folkmängden 2171. — Nöbbeled Sokn är belägen wid den ansenliga sjön Rottnen samt innehåller 42.7 Mantal. Marken är mera jämn än bärgaktig. Rådande jordmånen är swartmylla. Skog finnes hjelpeligt. Utsädet är mellan 5 och 600 tunnor wårsäd. År 1810 war Folkmängden 1135. Kyrkan är belägen under 56 gr. 42 min. Polhöjd; 2.1 mil från Wäxiö. Den betydligaste Gården heter Orraryd, därnäst Wernlanda, Änganäs och Ulfsåkraholm.
Nöbbelöf, en Sokn i Skåne, Kristianstads Län och Järesta Härad, är Annex til Cimbris Pastorat, samt innehåller 13 Mantal. Marken är mera jämn än backig. Jordmånen består dels af lera, dels af sandmylla. På skog är brist. Utsädet är på 650 tunnland. År 1807 var Folkmängden 515. Kyrkan är belägen 0.2 mil från Moderkyrkan.
Nöbbelöf, en Sokn i Skåne, Malmö Län och Torne Härad, är Annex til Sankt Peders Klosters Sokn, består af 5.2 Mantal. Marken är jämn. Rådande jordmånen är lera. Här finnes aldeles ingen skog, men bränntorf til husbehof. Utsädet är 320 tunnor. År 1805 war Folkmängden 168. Kyrkan är belägen 0.4 mil från Moderkyrkan.
Nöbbelöf, et Regalt Pastorat i Skåne och Malmö Län, består af 2 Soknar: Nöbbelöf, Moderförsamling, belägen i Onsjö Härad, och Fillesta, Annex, uti Rönnebergs Härad, innehåller 9.3 Mantal. Marken i detta Pastorat är jämn och bördig. Rådande jordmånen är lera. På skog är fullkomlig brist. Utsädet är 614 tunnor. År 1805 war Folkmängden 416. — Nöbbelöf Sokn innehåller 6.7 Mantal. Utsädet är 390 tunnor. År 1805 war Folkmängden 269. Kyrkan är belägen under 55 gr. 34 min. Polhöjd; 3.2 mil från Malmö.
Nöbbelöf, et Regalt Pastorat i Skåne, och Malmö Län, består af 2 Soknar: Nöbbelöf, Moderförsamling, belägen i Ljunits Härad och Skiwarp, Annex, i Wemmenhögs Härad, samt innehåller 33.2 Mantal. Marken är jämn. Jordmånen består dels af lera och swartmylla, dels af sand, i synnerhet den mark som gränsar til hafskusten. Utsädet är: råg 280 tunnor, korn 710, hafra 725, ärter 108, wicker 70 tunnor. År 1805 var Folkmängden 1297. — Nöbbelöf Sokn innehåller 19.2 Mantal. Utsädet är: råg 130 tunnor, korn 430, hafra 225, ärter 28, wicker 30 tunnor. År 1805 war Folkmängden 480. Kyrkan är belägen under 55 gr. 26 min. Polhöjd; 4 mil från Malmö.
Nödinge, en Sokn i Wästergötland, Wänersborgs Län och Ale Härad, är Annex til Stärkereds Pastorat, samt innehåller 20.2 Mantal; hwaraf 8 i Jordeboken äro uptagne, såsom hörande til Bohusland. Marken är bärgaktig. Jordmånen är til större delen lera. På skog är brist. Utsädet är 400 tunnor. År 1805 war Folkmängden 527. Kyrkan är belägen 0.8 mil från Moderkyrkan.
Nöglegård, en ansenlig och wäl odlad Gård uti Eidangers Pastorat uti Tellemarken i Norge.
Nöslinge, en Sokn i Halland och Himle Härad, är Annex til Walinge Pastorat, samt innehåller 17 Mantal. Marken är bärgaktig. Rådande jordmånen är sand. På skog är brist. Utsädet är 80 tunnor. År 1805 war Folkmängden 338. Kyrkan är belägen 1.2 mil från Moderkyrkan.
Nössemark, en Sokn i Dalsland och Wedbo Fögderi, liggande på bägge sidor om sjön Stora Led, är Annex til Eds Pastorat, samt innehåller 14.7 Mantal. År 1805 war Folkmängden 1043. Kyrkan är belägen 2.7 mil från Moderkyrkan.
Nöst, en stor och wacker Gård uti Ritsens Sokn, uti Fosens Fögderi uti Norra Trondhiems Amt i Norge.
Nöst, en wacker Gård uti Märe Sokn uti Inderöens Fögderi uti Norra Trondhiems Amt i Norge.
Nöstdal, en Sokn, är Annex til Forde Pastorat uti Fjordefylke uti Norra Bergenhus Amt i Norge.
Nösted, en Hamn och Lastageplats under Bergens Tulldistrikt i Norge.
Nöstvig, en Sokn, är Annex til Brönöens Pastorat uti Helgeland uti Nordlands Amt i Norge.
Nöttja, en Sokn i Småland, Wexiö Län och Sunnerbo Härad, är Annex til Annersta Pastorat, samt innehåller 22.6 Mantal. Marken är någorlunda jämn. Rådande jordmånen är sand med ansenlig swartmylla. På skog är total brist. Utsädet är 310 tunnor. År 1810 war Folkmängden 444. Kyrkan är belägen 0.6 mil från Moderkyrkan.
- Djurbergs rättelser och tillägg:
- ↑ Stora Kungsladugården äger 50 och Lilla Kongsladugården 30 tunnors utsäde. Bägge Gårdarne hawa ymnigt höbol 600 à 700 lass om året. [Tilläggningar och Förbättringar, s. 1070]
- ↑ Gården är belägen uti Asby Sokn, består, med underliggande Rå och Rörs Hemman Dämpekulla, om 0.5 Mantal, af 3.5 Mantal, äger 15 tunnors utsäde, medelmåttigt höbol, godt bete, ymnig och mogen skog, prydlig mangårdsbyggning om 2 wåningar. [Tilläggningar och Förbättringar, s. 1071]
- ↑ Nysätra Sokn är anförd såsom ensam warande et Pastorat, utan Annex, hwilket är fel, som här rättas. Pastoratet innefattar 2 Soknar: Nysätra, Moderförsamling, belägen i Upsala Län och Lagunda Härad, och Österunda, Annex, uti Wästerås Län och Torstuna Härad, håller i widd 1.2 qv. mil, samt består af 78.3 Mantal. År 1810 war Folkmängden 1555. [Tilläggningar och Förbättringar, s. 1071]
- ↑ Nås Pastorat anföres såsom bestående af 4 Soknar: Nås, Järna, Äppelbo och Säfsnäs. Denna sidsta Sokn har i sednare tider bliwit skild därifrån och gjord til särskildt eget Pastorat. Nås Pastorat innefattar således nu för tiden endast de 3 Soknarne Nås, Järna och Äppelbo. Det håller i widd 15.5 qv. mil samt består af 137 Mantal. År 1810 war Folkmängden 4526. [Tilläggningar och Förbättringar, s. 1071]
- ↑ Kyrkoherde-Bostället äger 30 tunnors utsäde, hjelpelig äng, ingen skog, förswarlig åbyggnad, god trägård, 4 underliggande Torp. Capellans-Bostället äger 8 tunnors utsäde, äng därtil i proportion, föga skog, 1 underliggande Torp. [Tilläggningar och Förbättringar, s. 1071]