Trollhätte canalfartens historia/10
| ← Under Gustaf III |
|
Avslutning → |
Under en resa som Konungen, tillika med Hertigen, företog om sommaren 1793, blef äfven Trollhättan hedrad af deras besök. Åtskilliga förslag och ansökningar, om företagandet af denna canalfart, inlämnades vid detta tillfälle, och straxt efter ankomsten till hufvudstaden tillförordnade Hans Maj:t en Committée, som skulle granska alla häröfver ingifna planer[1]. Enligt de förslag som Directör Thunberg upgifvit skulle omkostnaden vid Trollhätte Canalens iståndsättande stiga till 477777 Riksdaler 37 sk. 4 r:st., men efter de minskade dimensioner, som sedan blifvit antagna, till 250000 R:d. Konungen hade redan låtit förklara att denna summa ej kunde förskjutas af Statsverket, och det blef således deputerades åliggande att yttra sig öfver de förslag som enskildte upgifvit för att fullborda arbetet.
Häribland granskades först Lagman Antonssons anbud, att, för en summa af 433333 R:d. 16 sk., åtaga sig sluss- och Canal arbetet. Förslaget ägde den skenbara fördel att utan Kronans bekostnad kunna verkställas; men tillika den tydeliga orättvisa att betunga allmänheten med en verkelig beskattning. Enligt hans plan borde hvar tionde tunna sill, som fiskas i Götheborgs och Bohusläns skärgård, tillfalla Trollhätte slussverk; och att bevisa Kronans rättighet därtill, anförde han det så kallade Helge Ands Holms beslutet vid 1282 års Riksdag, tillika med några flera åberopade, och af honom förtydda, författningar. Om ock icke sillfisket, genom många Kongl. resolutioner, blifvit upmuntradt, och befriadt ifrån alla andra pålagor än det ifrån början dragit; om det ock icke utgjorde den vigtigaste näringsgren för Sveriges västra kust, och, likt alla andra näringar, aftynar om det förtryckes, måste man likväl finna, äfven med den flygtigaste eftertanka, att tyngden af beskattningen kunde, genom ett stegradt pris, undgås af fiskaren, och skulle således egenteligen falla på dem som köpte denna nödvändighets vara. Dessutom var sjelfva upbörden underkastad så många missbruk, och blottstäld för så många underslef, att Kronans rätta behållning alldrig kunde svara emot allmänhetens förlust, äfven om man skulle medgifva att en sådan afgift kunde påläggas utan Ständernas samtycke.
Hvad sjelfva byggnaden angår ville Antonsson verkställa den med lånta penningar, som skulle återbetalas i den mån sill-tionden inflöt. Imedlertid skulle slussverket, med dess inkomster, förblifva i hans händer, och först återställas till Kronan när hela summan var betald. Men då Regeringen förkastade den fond han föreslagit, förföll äfven hans entreprenad anbud, till hvars fullgörande han dessutom icke erböd någon säkerhet, för hvilken ordsak allena det icke tycktes förtjena någon upmärksamhet.
Capitänen och Riddaren von Törnes anbud var mindre konstladt, men därföre icke mera fördelagtigt. För att genom privata lån erhålla den summa som fordrades till sluss- och Canal-byggnaden, ville han, för 283333 R:d. 16 sk. pantsätta och använda alla de inkomster slussverket ägde, och det så länge tills alla omkostnader, både med hufvudstol och 5 procents ränta, voro betalte, hvarefter alltsammans skulle tillfalla Kronan. Om detta förslag, utan att möta några olägenheter, kunnat verkställas, och Entreprenören erbudit en tillräckelig borgen för de ägendomar han ville emottaga, eller upgifvit någon viss tid inom hvilken den lånta summan bordt vara betald, hade hans anbud varit för Kronan af stor betydenhet; de omständigheter som nu föreföllo gjorde det, däremot, ganska vådeligt. Om förpantningen af slussinkomsterne blifvit af Konungen authoriserad för Capitän von Törnes lån, kunde möjligtvis hänt att han, genom döden, eller andra tillfälligheter, blifvit ur stånd satt att fullborda canal-byggnaden; tusende omständigheter kunde göra att penningarne icke blifvit rätt använde, och summan otillräckelig. Kronan hade, i sådant fall, varit tvungen att först betala de uptagne lånen, och dyrt nog återköpa sina egna slussar innan någon vidare anstalt kunnat företagas att fortsätta arbetet; så att man härigenom skulle föras längre ifrån ändamålet än man verkeligen var.
Men om ock sluss- och Canalverket genom denna entreprenad blifvit fullbordad, var det likväl ganska osäkert om Kronan skulle nånsin därutaf dragit någon fördel. Afgiften på de varor som passera Trollhättan torde förmodeligen aldrig hafva blifvit tillräckelig för att betala omkostnings summan med dess fortfarande ränta. Kronan skulle således förlorat de inkomster den redan ägde af sina slussar, och det skenbara hoppet att med mångfalldig ersättning återfå dem, skulle för alltid blifvit ett fruktlöst förslag.
Tredje anbudet gjordes af åtskilliga bemedlade handlande i Götheborg, i förening med en stor del af de Bruksägare och Possessionater som voro boende dels i Wärmeland, dels omkring Wenern och Götha elf, tillika med åtskillige städers innevånare hvilka af inrättningen väntade sig nytta och förmån, och således voro mest angelägne om arbetets snara fullkomnande[2]. Detta anbud kan inhämtas af de privilegier som därefter blefvo utfärdade, och i sammandrag skola anföras; man vill endast, i förbigående, lämna några uplysningar om de inkomster af slussar och ägendomar hvilka af alla entreprenad sökande blifvit begärde, och hvilka, såsom förenade med Canalverket, icke utan mycken svårighet kunde afsöndras ifrån det hela.
De kostnader Kronan gjort på slussverket i Götha elf stiga till öfver en Million R:d. men det är icke härefter man bör döma deras verkeliga värde; inkomsterne svarade på intet sätt emot utgiften, och bestodo de, enligt Stats utredningens betänkande, i följande Artiklar:
| Slusspenningar | R:d. | 2000 | — |
| Hemmans skatter | 6 | — | |
| Arrende medel | 1050 | — | |
| R:d. | 3056. | — |
Härifrån afdrages följande utgifter:
| Löner för Directören och betjeningen | R:d. | 600 |
| Pensioner | 349: 32 | |
| Arfvoden | 333: 16 | |
| Slussöpnings kostnad | 300 | |
| Krono utlagor | 29 | |
| Extra utgifter | 83: 16 | |
| Summa | R:d | 1695: 16. |
Och som reparationerne vid slussverket årligen medtogo omkring 400 Riksd. återstod i behållning 961 R:d. hvilket utgjorde Kronans egenteliga gåfva. Men äfven den kunde icke sågas vara borrtskänkt till Bolaget, då det förbandt sig att, efter vissa frihets år, betala ett öfverenskommit arrende [3]. Den 13 December 1793 utfärdades således Privilegium för ett Bolag, som, under namn af Trollhätte Canal och Slussverks Bolag, förseddes med vissa förmåner och rättigheter, hvaremot det skulle fullborda och underhålla segelfarten förbi Trollhättan. Innehållet af detta Privilegium, tillika med de Bolagsreglor som samma dag underteknades, är i synnerhet följande:
”Alla Svenska undersåtare ägde frihet att genom subscriptioner deltaga i Bolaget.”
”Alla Kronans ägendomar vid Trollhättan; Gustafs och Gustaf Adolphs slussar, m. m. uplåtos åt Bolaget, under perpetuelt arrende. Hemmanen skulle bibehålla deras Krono natur, och ingen afsöndring nånsin vara tillåten. Under arbetstiden, och i 20 år efter canal, och slussverkets fullbordande, beviljades Bolaget frihet för arrendes erläggande; men efter dessa finhets års förlopp kommer det att till Kronan betala, i 15 år 500 R:d. årligen, därefter, i andra femton år 1000 R:d. årligen, sedan i 20 år 1500 R:d. årligen, samt efter den tiden, och allt framgent, 2000 R:d. årligen, utan att någon minskning eller förhöjning sedermera må äga rum.”
”En arbets commendering af 1000 till 1200 man skulle årligen bistå Bolaget till arbetets bedrifvande, Ekevirke till slussportarne fick å Kronans skogar huggas utan betalning, och 800 Centner krut till bergsprängning skänktes ur Kronans förråder.”
”Sjöfarten emellan Wenern och saltsjön förklarades fullkomligt fri, öpen och oinskränkt för alla inhemska.”
”Emot dessa förmåner skulle det åligga Bolaget att innom fyra, eller sist sex år, räknade ifrån 1794 års början, fullborda canal och slussbyggnaden, och i alla tider hålla den i godt och fullkomligt stånd, så att Segelfarten på Götha elf, då is icke hindrar, alltid må vara öpen och brukbar; upmuddringar i elfven, i Carls graf, och utloppet i Wenern skulle verkställas till 612 fots djup, och inga byggnader i Götha elf anläggas som kunde blifva segelfarten till hinder.”
”Canalens och slussarnes bredd faststäldes til 22 fot emellan portstolparne, djupleken till 612 fot i porttrösklarne, efter Götha elfs lägsta vattenhorizont beräknadt, samt längden af hvarje sluss till minst 60 alnar”
”Emedan all slussverkets ägendom blifvit uplåten åt Bolaget, borde det äfven ikläda sig dess skyldigheter, hvaribland voro pensioner till vissa personer som haft göromål därvid.”
”Till insamlande af byggnads summan inrättades Actier, hvardera på 100 R:d. i Riksgäldsmynt, ställde på Innehafvaren, och gällande i hvars hand de må finnas. Af dessa 100 R:d. insattes vid antekningen, och Actiens emottagande, 10 procent; då vidare tillskott behöfdes kundgjordes därom, några månader förut, i allmänna tidningar. De Actie ägare som under 6 månader försummade att göra insättningar, blefvo därom, genom allmänna tidningar, tvänne gångor påminte, och då ingen vidare insättning under de 6 följande månader skedde, ansågs Actien såsom försvunnen och dödad.
”Första insamlingen besörjdes af de 6 Directörer som Kongl. Maj:t genast utnämde till Octroyens emottagande. Dessa voro: Commerci Rådet Carl Arfvidson; Directören vid Svenska Ostindiska Compagniet William Chalmers; Majoren, Friherre Nils Silfversköld; Directören Claes Frietzky; Brukspatronen Petter Bagge, och Brukspatronen Carl Fredric Uggla. Då Actierne voro utdelte blefvo deras ägare sammankallade att sjelfve ibland sig utvälja 6 Directörer, hvaraf åtminstone tvänne skulle vara af de först utnämde. Då verket är helt och hållet fullbordadt, blifva Directörerne ej mer än fyra.
”Hvartannat år böra Actie ägarne sammankallas till Götheborg, uti Julii månad, för att välja tre Revisorer, hvilkas fullmagt ej gäller för mer än tvänne års Revision; tvänne Directörer afgå äfven hvartannat år, och nya väljas i stället. Detta ombyte skedde de första åren genom lottning, men förfares därmed sedermera efter den tour, att de tvänne älste Directörerne ombytas. Likväl är det Actie ägarne tillåtit att åter invotera en eller flera af de afgående Directörer och Revisorer.
”Om de afgående Revisorers berättelser skulle innefatta större betänkligheter mot en eller flera i den varande Direction, må hvarje sådans qvarblifvande eller afgång decideras genom Actie ägarnes votering; men skulle Revisorerne finna alla Directörerne vara lika anmärkningsvärde, och således böra skiljas ifrån förtroendet, så må dock, på det Directionen ej måtte blifva aldeles ny, Actie ägarne falla med sitt val på en af de förre Directörer, den de oagtat dessa anmärkningar ändå kunna hysa mästa förtroende till.
”Hvarje Directör bör äga minst tio Actier, äfvensom hvar Revisor bör vara Actieägare; skulle någon af dessa söka afstå sin ägendom till sina borgenärer, måste han straxt lämna sin förvaltning vid verket.
”Under Arbetstiden utdelades årligen 5 procents ränta til Actieägarne. Vid utdelningen framdeles iagttages, att en summa af 3000 R:d. efter hand samlas och utlånas emot lägre ränta och full säkerhet, att kunna efter en månads upsägning återbekommas till hjelp vid oförsedde händelser. Skulle årliga vinsten gå till mer än 9 procent, skall af öfverskottet samlas en förråds cassa af 10000 R:d., de ofvannämde 3000 R:d. inberäknade, hvilken skall i fem eller flera delar utlånas; då denna summa, ämnad att vara i beredskap om någon stor oförsedd reparation kunde infalla, blir fylld, bör sedan hvad som öfverskjuter 9 procents utdelning, användas att göra förbättringar vid Canalverket till lättning för sjöfarten.
”Ingen ändring får väckas i dessa reglor af mindre antal än fyra femtedelar af Actieägarne, och måste den föreslagna ändringen likväl hos Konungen anmälas till fastställande.”
Samma dag utfärdades äfven en Taxa för de varor som föras genom Canalen. Vid författandet häraf har den grund blifvit följd att afgifterne genast nedsattes flera procent emot hvad förut, för brotransporten, måst betalas[4]. Efter 12 års förlopp blir ett ytterligare afslag på vissa artiklar, och i Bolagsreglorne är dessutom infördt, att om inkomsterne så öka sig att utdelningen årligen öfverstiger 10 procent, böra slussafgifterne, i samma mån, minskas.
I följe af dessa författningar öpnades en Subscription, för att samla de penningar, som behöfdes till verkets fullbordande. National andan, väckt af et gagnande företag, visade sig nu i sin fulla Styrka, och inom 14 dagar teknades:
| i Stockholm | R:d. | 346400 |
| i Götheborg | - | 325000 |
| i Christinehamn | - | 93800 |
| Tillsammans | R:d. | 765200. |
Actieägarnes första allmänna sammankomst skedde d. 22 Maji 1794, på Handels Societetens rum i Götheborg, då följande Directörer valdes:
Herr Directören William Chalmers.
Herr Majoren Baron Nils Silfversköld.
Herr Brukspatronen Petter Bagge. Herr Johan Hindric Damm.
Herr Grossh. And. Andersson i G:borg.
Herr Grossh. J. H. Scharp i Stockholm.
- samt till Revisorer:
Herr Landshöfdingen E. af Wetterstedt.
Herr Direcör Claes Frietzky.
Herr Grossh. Jonas Malm i Götheborg.
Denna Direction emottog genast förvaltningen, och fortsatte den med en drift som svarade emot intressenternes väntan. Det var isynnerhet angeläget att Bolaget ensamt blef ägande af all den mark och grund hvarigenom Canalen skulle dragas; detta skedde genom köp; men i anseende till sjelfva Canalen voro tvänne vägar i förslag; de äro redan förut nämde; den ena var ingifven af Directör Sohlberg, 1757, till Deputationen i Wennersborg; den andre var upgifven af Öfver-Directören Thunberg 1776. Båda öfverenskommo däruti att Canalen borde ledas ifrån Kafvelströms dammen till Olide östra gärde, men enligt den förra planen skulle man genast, öfver och genom bergen, gå rakt ned till elfven vid Jordsten; då efter den sednare, farten borde ske, genom Åkersjö och Dal, till Åkersvass. Båda voro föreslagna efter de stora dimensioner af slussar, som blifvit följde i Carls graf och Åkerström, båda medförde stora svårigheter. Den ena vägen skulle anläggas i et brant och sköligt berg, där man icke var säker för ras, och där fartygen, vid upgåendet, hade att sträfva emot en strid och häftig ström; den andre var kostsam och besvärlig, emedan flera af dess slussar skulle byggas på rustverk.
Slussverkets Mekanicus, Herr Directör Schweder, föreslog den första af dessa vägar; men Directör Nordvall , hvilken på Directionens åstundan infunnit sig vid Trollhättan som rådgifvare, ansåg Thunbergs plan för den bästa; han fann att de olägenheter man därvid frugtat, till större delen, försvunno genom slussarnes förminskning ifrån 91 till 60 alnar; han förmodade att i det största berget, nedanom Åkersjö, var fullkomligt rum för 6 slussar, och att 400 alnar längre ned, i Åkersdal, fanns fast berggrund for en damm, och trenne slussar, där nedanföre, som skulle byggas af huggen sten. Genom hvilka 9 slussar hela den åstundade vattensänkningen, af 113 fot, utan fara kunde åstadkommas. Denne sednare planen blef således, åfven på Konstmästare Eurenii tillstyrkan, antagen och följd. Förslags kostnaden torde äfven kommit i öfvervägande. Ifrån Olide östra gärde till elfven, steg den, efter nogaste granskningen af Directör Schweders project, till 74859 R:d. 16 sk., men efter Directör Nordvalls till 63581 R:d.
För at kunna fortsätta verket under en skickelig och erfaren mans tillsyn, antogs Directör Nordvall att hafva styrelsen vid arbetet. De båda verkställande Directörerne, Herr Baron Nils Silfversköld och Herr Peter Bagge, understödde fortgången genom den mest oegennyttiga verksamhet. Herr Bagge, såsom boende närmast intill Trollhättan har isynnerhet använt sin tid och möda att gagna verket; Herrar Chalmers och Andersson emottogo de inflytande penningarne och voro ansvarige därföre.
Actie ägarnes bifall var en följd af Directionens patriotiska nit; genom dess upmuntran, genom dess verksamma omsorger, öfvervunnos de svårigheter som tillfällige händelser lade i vägen för arbetet; och om någon enda intressent med mindre erkänsla ansåg Directörernes företagande, ägde de likväl den yttre tillfridsställelsen att gillas af de öfrige, och den inre, att utan belöning hafva gagnat sine medborgare.
En detaillerad beskrifning öfver verkets fortgång skulle vara både öfverflödig och tröttsam; vi anmärke endast att i berget nedom Åkersjö icke blef rum för mer ån 5 slussar, och att grunden för hälften af den öfversta, måste sökas på några alnars större djup; emedan där man först förmodat vara berg icke fanns annat än en måsse, hvars flytande massa ständigt hotade att störta öfver de grafvande. En nästan dylik olägenhet inträffade vid den nedersta slussen där grunden måste danas genom pålning och rustverk; emedan det berg man trott sig finna vid borrningen icke var annat än stora kullerstenar. Directör Nordvall hade icke vid förslagets upgörande haft nog tid att sjelf anställa undersökningar, och de afvägningscartor som lämnades honom voro icke nog säkra. Dessa, med flera omständigheter, vållade en längre utdrägt på tiden än man förmodat, och ökade omkostnings summan genom räntor.
Af subscriptionen uptogs 50 procent eller 382600 R:d. I den nyligen utkomna relationen öfver Trollhätte Canal- och slussverks förrättade arbeten, upföres kostnads summan vid byggnaden, räknad till slutet af år 1800, till 358988 R:d. 18 sk, 11 r:st.
De afgående Directörer blefvo genast invoterade, så att verket fortsattes, oafbrutet, under samma personers vård; utom det att nuvarande Herr Öfversten och Riddaren Baron von Platen valdes till Directör, d. 2 Julii 1798, efter Herr J. H. Damms död.
Den 14 Augusti 1800 gick det första fartyget upp och utföre slussarne. — En högtidlig scene. — Canalens stränder voro upfyllde af åskådare, hvaraf många, kanske dittills, betviflat möjligheten af det företagande de nu sågo upfylldt. Mängden af de misslyckade försök som förut blifvit gjorde, allmänhetens så länge spända väntan, åsynen af Götha elf, hvars brusande vågor tyckas gäcka den svage dödeliges förmätenhet; allt bidrog att göra dagen efterlängtad och minnesvärd, allt ökte de närvarandes tillfredsställelse, och gaf ett nytt hopp åt svenska folket att genom ökade näringar återvinna sin välmåga, att genom nya storverk, i fredens sköte, förvärfva en ära, som skall öfverträffa den det fordom vunnit genom vapen.
- ↑ Committéen tog, sin början den 13 November och
bestod af följande Ledamöter:
Hans Exellence Herr Riks Cancelleren m. m. Friherre Fredric Sparre. Ordförande.
Herr Stats Secreteraten M. Rosenblad.
Herr Contre Admiralen, och Commendören af Kongl. Svärds Orden, Victor Stedingk.
Herr Landshöfdingen Eric af Wetterstedt
Herr Directören vid Ost-Indiska Compagniet, William Chalmers.
Herr Directör Clas de Frietzky.
Herr Öfver-Directören M. Ankarsvärd.
Herr Brukspatronen Petter Bagge. - ↑ Emedan Herrar Chalmers och Bagge blifvit i
synnerhet anmärkte af Allmänheten såsom de första
driffjädrarne till den nya Canalfarten, genom den
sluss som af Hans Maj:t Konungen fått deras namn,
och minsta delen torde känna det tal Herr Baron
Silfversköld höll vid Actieägarnes allmänna
sammankomst, den 5 Julii 1796, där en berättelse
om deras förtjenster härvid finnes införd , lärer det
icke vara obehageligt om jag här uprepar några af
de omständigheter, som gifvit första anledningen
att bringa denna plan i verkställighet. Närvarande
personer hafva meddelat dem.
1793, under tillfälligt samtal, emellan Herr Directör Chalmers och Herr Brukspatronen Peter Bagge, om arbetet vid Trollhättan, beklagade den sednare att detta vigtiga verk var aldeles lämnadt i förgätenhet, att någras intresse motarbetade alla försök till dess företagande, att det icke kunde fullbordas på Kronans bekostnad, och att det svårligen torde öfverlämnas åt enskildta. Den förre, som insåg hela nyttan af en fri segelfart emellan Wenern och Hafvet, delade sin väns känslor, och anmärkte i synnerhet att arbetet förmodeligen aldrig skulle blifva färdigt om enskildta icke kunde vinna tillåtelse att fullfölja det; han åstundade därföre att Herr Bagge, såsom kännare af belägenheten, skulle skrifteligen upgifva den plan han fann tjenligast til slussversets fullbordande, och låfvade att sjelf göra alla försök till dess verkställighet. Konungens då väntade ankomst till Götheborg stärkte honom i hoppet om en lycklig utgång.
Hvar och en svensk, som med upmärksamhet betraktat de händelser han öfverlefvat i sitt fädernesland, måste hafva funnit dem, som, med sann patriotism, påyrkat nyttiga företagande, men, misskände eller misstydde, blifvit borrtskrämde af fördomarne eller andras egennytta innan deras afsigter vunnits, ofta innan de blifvit granskade. Undrom då icke om många nyttiga planer ligga i glömska, sedan deras uphofsmän blifvit varnade af likars öden. Det gifves visserligen få som med egna upoffringar önska att tjena det allmänna, men vida mindre är deras antal som vilja gagna det då de veta sig svårligen skola vinna sine medborgares rättvisa och tacksamhet. Härtill fordras nästan altid en svensk som i främmande länder sett konsternas företräde framför i Norden, som där brunnit af begär at befordra dem i sin fosterbygd, och under sitt vistande ibland främlingar förgätit det agg och den illvilja, som, under hans ädla bemödande, skall möta honom hemma. — Mine läsare torde förlåta denna afvikning; den var nödvändig för att icke göra orättvisa åt flera, äfven bland förra Trollhätte Directionernas medlemmar, som, med de bästa afsigter, ingen ting kunnat uträtta till canalverkets sanna fördel.
Direktör Chalmers, nyss hemkommen från ett flera-årigt vistande utrikes, antog med enthousiasme Herr Bagges plan, öfvertalade flere handlande i Götheborg att underskrifva första ansökningen därom, och öfverlämnade den sjelf åt Hertigen Regenten. Om hösten blefvo Herrar Chalmers och Bagge kallade till Stockholm att biträda den Commitée som skulle undersöka de öfver Trollhätte farten inkomna förslag. Nit, verksamhet, oegennytta, förenade med en noga kännedom af stället, kunde icke förfela sitt ändamål under uplyste domare: följderne hafva redan visat sig. - ↑ Man har frågat hvarföre icke Kronan äfven begärde borgen af Bolaget, då därpå gjordes så mycket afseende hos de andre entreprenörerne, — — Voro då icke subscribenterne sjelfve löftesmån för Canalverket, i förhållande af den summa de teknat? Hvad vågades, utom några års inkomster af de foörutnämde egendomar, hvilka nödvändigt skolat återfalla till Kronan ifall arbetet icke kunnat verkställas, emedan förbindelsen att innom vissa år fullborda dtt måste innefatta detta vilkor.
- ↑ Andra omständigheter bidrogo äfven till Taxans jämkning; således sänktes afgiften på Stenkol till 2 sk. tunnan, emedan man gärna ville upmuntra brytning och export däraf, och afgiften på Wed uptogs till 24 sk. per stafrum, på det icke så mycket måtte nedföras till Götheborg och trankokerierna, att bruksrörelsen däraf kunde lida. Skulle detta likväl ske, förbehöllo Bruksägarne sig rättigheten att utverka förbud emot Wedtransport ur Wenern förbi Trollhättan.