Trollhätte canalfartens historia/11

←  Trollhätte Canal och Slussverks Bolag

Trollhätte canalfartens historia av Per Adolf Granberg Avslutning

Föreställningen af Trollhätte canalen medförer nödvändigt ett begrepp om den allmänna nytta den kan och bör åstadkomma. Icke för konsten af sin inrättning har man vågat kalla den ett storverk, och åskådaren finner visst ingen ting som väcker dess förvånan. Men detta arbete är det enda, af samma betydlighet, som finnes innom fäderneslandet; nästan ett helt sekel har det syslosatt våra ypperste snillen, och den enkla plan som blifvit följd förtjenar icke mindre upmärksamhet än den konstigare som misslyckats. Om Directör Nordvall vid denna plans verkställande röjt en verkelig förtjenst, om man till den ändan önskat att föreviga dess namn, genom inhuggning däraf i det höga berget hvarigenom slussarne blifvit dragne, måste man likväl, icke utan anledning, förmoda att Directionens blygsamhet gifvit detta förslag, för att åt en annan ensamt öfverlämna äran af et arbete hvars förtjenst till så stor del tillhörer den. Jag bör icke dömma härom. Vid en allmän sammankomst har man redan önskat att vid Trollhättan få se, förvarade åt efterverlden, de personers namn, som med så utmärkt nit och oegennytta, utan minsta afseende på sin möda, haft styrelsen vid arbetet, och fullbordat det; hvarföre skall en kommande tid icke få vörda deras minnen då den njuter deras välgerningar; eller är det ett af mänsklighetens missöden att odödligheten sällan tillfaller andra än dem som väcka vår förundran, och att glömskan merendels blir deras lott som förtjena våra välsignelser;

Emedan Trollhätte sluss- och canalverk är det första arbete i sitt slag innom Fosterlandet, vore det ett underverk om man därvid icke skulle begått åtskilliga förseelser; de hafva icke eller undfallit Directionens egen upmärksamhet. Jag skulle således fela emot den oväldighet jag alltid bemödat mig att följa, om jag icke framställde de misstag och brister som röjas vid Canalbyggnaden, äfven af dem som ej äro konstdomare. Må ingen härvid beskylla mig för ett onödigt begär att klandra: Uptäckter af detta slag bli en undervisning för framtida arbeten, och jag hyser för mycken agtning för de män som haft styrelsen vid slussbyggnaden, att tro dem kunna förtörnas af mina anmärkningar.

Då arbetet skulle börjas var ingen viss plan upgifven; den Mekanicus som, efter Konstmästaren Eurenii död, antogs, var förut obekant på orten, och andra göromål hindrade honom att ofta vara tillstädes de månader då det mästa arbetet borde förrättas. Mindre noggranna undersökningar om belägenheterna voro gjorde, och man litade härpå utan att tillräckeligen granska dem. Directionen, sammansatt af Män hvilkas yrke alldrig varit byggnadskonsten, kunde icke förutse alla möjliga svårigheter, hvilka nu förordsakade att arbetet räckte tvänne år längre än man förmodat. Denna utdrägt ökade omkostnings summan, dels genom de tvänne sista årens räntor, som gingo till 34400 R:d., dels genom den tilltagande dyrhet som myntets försämrade värde åstadkommit, hvarigenom alla materialier stego i priset, och arbetsfolkets förra dagspenning blef otillräcklig.

Likväl torde största förseelsen vara den, att icke hafva dragit Canalen i raka linier öfver allt där det varit möjligt. Man kan icke begripa huru någon besparing skett genom dessa ormslingringar, emedan vägens längd ökes af krökningen; om ock man därigenom träffat några lägre berg; så att kostnadens förminskning säkert är mera inbillad än verklig. Men om äfven flera svårigheter varit att öfvervinna genom en rakare Canal, hade segelfartens större beqvämlighet blifvit en tillräcklig ersättning därföre; det hade då varit möjligt att begagna sig af segel på de ställen där strändernas låghet tillåta det; och mödan hade minskats för de fartyg som ville träla sig fram, om man icke varit tvungen att draga vägen ofta på flera famnars afstånd därifrån^[1].

Som en blott beskrifning öfver sjelfva Canalens och Slussarnes läge nödvändigt måste blifva svår att begripa, finner jag mig förbunden att hänvisa mina läsare till de däröfver utkomna Cartor, där vattensänkningen och transversal sectionerne äfven kunna inhämtas, och, i det stället, fortsätta berättelsen om det som närmare hörer till historien.

Genom öfverenskommelse med Magistraten och Borgerskapets äldste i Götheborg, blef lilla Edets sluss öfverlämnad åt Bolaget emot ett årligt arrende af 1200 R:d.; af hvilken summa staden likväl betalar 200 R:d. till Kronan, enligt dess Contract med Kammar-Collegium och Statscontoret.

Men ehuru Canalen kunde öpnas till genomfart den 14 Augusti 1800, återstod likväl något arbete som man sedan ämnade fortsätta. Af denna anledning blefvo äfven, vid Bolagsstämman den 3 Septemb. 1800, nya Directörer invoterade i de afgåendes ställe, så att Herr Capitain J. M. von Döbeln och Herr Brukspatronen Sam. Bagge, efterträdde Herrar Directör Chalmers och Brukspatronen Petter Bagge i Directionen, som således ända till nästa Bolagsstämma, kommer att bestå af 6 ledamöter.

Enligt ett beslut som togs 1798, hade Actieägarne utsett vissa deputerade, hvilka, straxt efter Canalens öpnande, skulle sammanträda, och utarbeta en plan om huru och på hvad sätt slussverket, efter dess fullbordande, bör vårdas och styras. Detta sammanträde skedde äfven i Augusti månad 1800; men vid den därpå följande Bolagsstämma antogs ganska litet af det upgjorda förslaget

Till att fullfölja de arbeten som återstodo, beviljade Actieägarne, åt Directionen, frihet att uptaga ett lån, af några tusende R:d., lämpadt efter behofvet. Det hade kanske varit mäst fördelaktigt om ännu 5 procent af de subscriberade summorne blifvit uptagne, emedan Actierne därigenom blifvit 120 bättre och intressenterne genom följande årets ränta återfått dessa penningar. Detta förslag var äfven i öfvervägande hos Directionen, men måste lämnas, för att icke gifva anledning til obilliga och mindre fördelaktiga gissningar om verkets sanna tilstånd. Imedlertid blef det icke möjligt att för år 1800 lämna någon utdelning åt Actie ägarne, emedan detta årets obetydeliga inkomster uptogos af ofvannämde behof^[2].

Trollhätte Canalen hade något öfver ett år varit segelbar, då den hedrades med ett besök af den Monark under hvars spira den blifvit fullbordad. Den 20 September 1801 täcktes Deras Majestäter Konungen och Drottningen genomfara Canalen och slussarne, hvilka då af Hans Maj:t emottogo de namn som hädanefter skola pryda dem. Öfversta slussen, i höga berget, N:o 8, som först passerades, blef kallad Konung Gustaf IV Adolphs; N:o 7, Drottning Frederica Dorothea Wilhelminas; N:o 6, Änkedrottning Sophia Magdalenas; N:o 5, Kronprins Gustafs; N:o 4, Hertig Carl af Södermanlands. De trenne nedersta, vid utloppet, kallades: N:o 3, Chalmers och Bagges; N:o 2, Trollhätte Directionens; N:o 1, Nordvalls. — Den 25 i samma månad behagade Hans Maj:t Konungen, genom dess nådiga bref till Trollhätte Directionen, öfversända befallningen om följande inscription, som af Vitterhets, Historie, och Antiqvitets Academien är föreslagen att ristas på en Bergshäll vid segelfarten i Trollhättan

Öpnandet af en genomfart

emellan Westerhafvet och Sjön Wenern

öfver 200 år

föremål för Svea Konungars omtanka

och fortsatta

men af flere hinder afbrutna

bemödande

blef 1793

af

Carl Svea Rikes Arffurste och Regent

ett enskildt Bolag updraget

och under beskydd samt upmuntran

af

GUSTAF IV ADOLPH, S. G. och W. K.

på sjunde året

fullbordadt

efter ny Plan

af

Eric Nordvall.

Slussverket öpnades

den 14 Augusti 1800.

Genom samma höga skrifvelse blef äfven Directionen underrättad om Hans Maj:ts nådiga behag att låta slå en skådepenning öfver detta stora och Riksgagneliga arbete, med afseende å det tillfälle då genomfarten första gången af Deras Majestäter befors, samt att bemälte Academi blifvit anbefalld att med förslag till en sådan skådepenning, i underdånighet, inkomma.

För att nu låta mine läsare sjelfve dömma öfver Trollhätte slussverks inkomster och utgifter, följer härmed förtekningen därpå, räknade ifrån Canalens öpnande, den 14 Augusti 1800, til den 14 Augusti 1801. Hvarvid likväl bör anmärkas att reparationen på slussportarne vid Brinkebergskulle ganska länge hindrade segelfarten, och att första årets inkomster icke böra väntas stigande så högt, som man framdeles har skäl att förmoda.

Trollhätte Canal och Slussverk styres, för det närvarande, af 6 Directörer och 3 Revisorer, som tjena utan lön, och få allenast 100 R:d. hvardera i resepenningar.	R:d.	900	—
En Direktör Mekanikus, En Kammererare och Sluss-Inspector, hvars station är på hufvud-Contoret Olidan, En sluss Inspector vid Brinkebergskulle En sluss-skrifvare vid Åkerström En dito vid Edet En Byggmästare En Hamnmästare En Smed	Hvilkas löner tilhopa utgöra R:d.	1895	—
Entreprenören af Slussöpningen vid Trollhättan.	R:d.	500	—
3:ne Pensionärer som tilsammans få		391	: 32
R:d.		3686	: 32.
Dessutom betalar Bolaget årligen till Götheborgs stad i arrende för Edsslussen.	R:d.	1200.
Bolagets inkomster af arrende medel, för sågverk, qvarnar och hemman	R:d.	2276	: 20.

Dessa komma ännu att ökas då en nybygd qvarn med 5 par stenar blir utarrenderad ^[3].

Från den 14 Augusti 1800 til och med den 14 Augusti 1801, hafva genom Trollhätte slussverk 1135 st. fartyg och båtar passerat up och ned.

Slussinkomsterne för samma tid hafva varit:

För Trollhätte slussar		15266:	36:	8.
Gustafs		1051:	15:	1.
Gustaf Adolfs		1052:	35:	9.
Edets		1422:	34:	10.
	R:d.	18793:	26:	4.

Slussverket hämtar sina betydeligaste inkomster af de produkter som ifrån Wärmeland skickas ned till Götheborg, och därifrån, till största delen, exporteras. Jerntransporten utgör årligen omkring 100000 skeppund. Man har förut berättat att denna transport, i äldre tider, skedde med fartyg som utlastade vid Korsberg, och sedan öfver land till Åkerström; men när Brinkebergskulles och Åkerströms slussar blefvo färdige, började fartygen gå dels till Trollhättan, dels till Wennersborg eller Gropebroen, då, i sednare händelsen, smärre farkoster emottogo jernet och förde det, genom Carlsgraf, till Kafvelströmmen, hvarefter det kördes öfver trädbroen. Vid Åkersvass inlastades det ånyo i strömbåtar, som, genom Åkerströms sluss, förde det utföre elfven. Frakten för jernet öfver Wenern har på 50 år stigit ifrån 2 ända till 8 sk. per skeppund. Omkostningarne för transporten emellan Gropebroen ^[4] och Åkersvass, inberäknade bropenningar, slussafgifter, m. m., gingo till 8 sk. skeppundet. Strömbåtarne, som gå emellan Åkersvass och Götheborg, utgöra et gille, hvilket ifrån början bestod af 24 båtar, men antalet har de sednare åren aftagit, så att de nu icke lära vara öfver 18. De äro starkt byggde och försedde med fällmaster; deras drägt är omkring 400 skeppund. Frakten, denna vägen, har de sednare åren blifvit betald med 3 sk. 6 r:st.; men sedan Canalen blef färdig hafva samma båtar som emottagit jernet vid Carlsgraf äfven fört det till Götheborg, då 7 sk. skeppundet blifvit betaldte i frakt. Hela transport omkostnaden ifrån Wårmeland kan ungefärligen stiga till 24 sk. skeppundet, hvilket äfven svarar emot den skildnaden som är emellan upstads och stapelstads vigt.

Ehuru de trädvaror som föras utföre Götha elf ganska obetydligt bidraga till slussinkomsterne, torde några anmärkningar öfver denna handel icke vara obehageliga för alla läsare. Emellan 8 och 12000 tolfter blockar komma årligen öfver Wenern, hvilka sågas vid Wennersborg, vid Trollhättan, vid lilla Edet, och, ett litet antal, på vädersågen vid Götheborg. Alla blockar bli merendels utlossade vid Wennersborg, och flottas antingen genom Carlsgraf, eller, norr om staden, genom Rånnums fallen. De som komma den sednare vägen^[5], föras af ett så kalladt flottlag, hvilket bastår af 21 man, och får, efter taxa, 8 sk. för hvarje tolft. Så snart strömmarne möta släppas de lösa, och samlas sedan vid Rånnum, där de skiljas efter de märken som, vid Wennersborg, blifvit påsatta. Ett särskildt flottlag förer dem härifrån till Trollhättan, och får därföre 6 sk. tolften. De som äro ämnade att sågas nedanför Trollhättan, släppas nu lösa utföre fallen och stadna vid Åkersvass, uti en bom, där de åter skiljas efter sina märken, och flottas sedan till Edet.

Man kan lätt finna att mycket timmer, under dessa flottningar, måste årligen förloras; att låta det gå genom slussarne skulle åter blifva ett allt för stort hinder för den öfriga segelfarten^[6]; den bästa utvägen vore kan hända den, att till timmertransporten nyttja pråmar; hvarpå blockarne lastades, och hvilka sedan, utan vidare omständigheter, kunde föra dem till sitt bestämda ställe. Den större säkerhet ägarne härigenom skulle vinna, borde, utan tvifvel, ersätta de större kostnader som härvid, i början torde upkomma.

Då städerne omkring Wenern blifvit anlaggde, hafva de hvar för sig fått sina särskildta privilegier, men hvilka ofta bestridt hvarandra; mindre kanske i deras rätta mening än i den uttydning som däraf blifvit gjord. Efter en långvarig tvist, vid Riksdagarne, emellan dem, blef en Comittée förordnad i Carlstad, där alla dessa städers enskildta påståenden och rättigheter skulle undersökas. Kongl. Maj:ts Resolution (1775) stadgade därpå, att de alla skulle vara lika berättigade till segelfarten; så att då den ena stadens fartyg kom till den andras hamn med full last, ägde det rättighet att föra laddning därifrån tillbaka, sedan stadens egna fartyg blifvit lastade. Denna stadga har likväl ganska litet blifvit följd, och Trollhätte Bolags privilegier uphäfde den aldeles genom den fria skeppsfart de lämnade åt alla inhemska.

Fartygens antal i Wenern har, de sednare åren, varit omkring 120, af olika skapnad och storlek. De som nyttjas till timmer transport kunna rymma ifrån 20 till 100 tolfter stockar, några få däröfver^[7]. Deras inrättning är obeqvämlig äfven för den sjö hvaruti de blifvit byggde. Det är nog underligt att bruket af plattare fartyg, af samma byggnad som de holländska smackorne, icke en gång blifvit antaget hos oss på de ställen där de med största fördel kunde brukas. Redan vid första Canal-inrättnings perioden blefvo ett slags platta fartyg af regeringen föreslagne, hvars dimensioner rättades efter de då tillämnade slussarne; men olägenheten af fällmaster torde förmodeligen förordsakat att ingen gifvit upmärksamhet därpå, sedan de ej blefvo oumbärlige. Då man 1793 så mycket tvistade om Canalens storlek, och ville påstå att nästan endast båtar kunde begagna sig däraf, om dess bredd ej skulle öfverstiga 11 alnar, inlämnades till Comittéen i Stockholm et byggnads förslag, där upgiften på handels fartyg var följande:

Ett fartyg af 56 fots längd, 16 fots bredd, 6 fots djupgående, kan bära 360 skeppund jernvigt, och är 20 svåra läster drägtigt.

Ett af 74 fots längd, 18 fots bredd 6 fots djupgående, kan bära 540 skeppund och är 30 svåra läster.

Ett af 86 fots längd, 19 fots bredd; 6 fots djupgående, kan bära 720 skeppund, och är 40 svåra läster.

Ett af 106 fots längd, 20 fots bredd, 6 fots djupgående, kan bära 900 skeppund, är 50 svåra läster.

Att förbättra segelfarten i Wenern hafva väl åtskilliga anstalter blifvit tagne, ehuru man icke kan säga att deras följder ännu varit af betydenhet. Under sjelfva arbetstiden låt Bolaget bygga ett fartyg, som förseddes med kunnige sjömän, och nyttjades att föra byggnings ämnen till slussverket. En fond anslogs, för några år, till befordrande af en större säkerhet via seglationen, hvarigenom åtskilliga båkar och känningsmärken blifvit utsatte, nya pejlingar anstälde, samt beskrifningar gjorde öfver inloppen till flera hamnar och segelleder. Försöket med en Lotsinrättning i elfven har ännu icke svarat emot afsigten. Icke eller har man tagit något vidare steg at förekomma Götha elfs upgrundning hvilket torde förekommas antingen genom en försänkning som på södra sidan om Bohus fästning borde nedsättas, eller genom uptagandet af en annan som blifvit funnen vid medgrundet, och hvarvid Götheborgs stad förbundit sig att deltaga i omkostnaden till en fjerdedel, så vida denna fjerdedel ej öfverstiger 300 R:d.

Det är möjeligt att framtiden ännu kan uptäcka behofvet af flera förbättringar. Vid ett så vidsträckt verk som Trollhätte Canalfarten, med alla sina förbindelser, måste nödvändigt upkomma nya omständigheter, hvilka ofta födas af hvarandra^[8]. Således är det endast tiden som kan gifva detta arbete den möjeligaste fullkomlighet det kan hinna. Af Directionens omsorg har fäderneslandet att vänta allt det bidragande härtill som nit och uplysning kan åstadkomma; fördelarne skola snart väcka samma omtanka hos andra, och en allmän täflan att befordra nyttiga inrättningar skall, med välsignelser, öfverföra till efterverlden namnet af den Monark som beskyddat och upmuntrat dem.

---

1. Vid slussportarne hade man, kanske med mera fördel, kunnat göra den inrättningen att de blifvit af parabolisk skapnad, då den paraboliska figuren gör ett säkrare motstånd, emot vattentryckningen, än den vinkelformiga.
2. Det här nämnde, och återstående, arbetet, bestod dels i några murars upförande, vägars anläggande, samt trappor och jordfyllningar, vid Trollhättan, dels af reparationer vid Edets, och Gustafs slussar vid Brinkebergs Kulle; utom några förbättringar som gjordes i Canalen och slussarne för att lätta segelfarten.
3. Rörelsen vid Trollhättan har äfven förökat folkmängden där: antalet af de personer, som nu bo på stället kan räknas till omkring 300. Det är sant att detta antal var något större under arbets åren, emedan flera personer ditflyttade endast for att hålla krögeri for det ditcommenderade manskapet; men folkmängden var åtminstone en tredjedel mindre, än nu, före arbetets början. Dessa personer hafva, till större delen, upsatt sina hus på Bolagets mark, och betala därföre tomtören.
4. Denna transport bestriddes af Wennersborgsboar, ehuru hvilken som direkte gick ned med sitt fartyg fick frakten betald, i början med 1 sk. och sedan med 112 sk. skeppundet.
5. De som gå genom Carlsgraf, föras dels af flottlaget, dels af andra.
6. I denna afsigt har äfven vid Brinkebergskulle blifvit inrättad en så kallad block-ränna, bredevid slussarne, hvarigenom stockarne skulle släppas; men den har ganska litet blifvit nyttjad.
7. Frakten på blockar har, på en tid af 10 år, varit emellan 1 R:d. 16 af 2 R:d. tolften. I år har den fallit till 1 R:d. 32 ifrån Norselfven, och 1 R:d. 24 ifrån Carlstad till Wennersborg.
8. Man har förut nämt att Ständernas Deputerade, 1757, stadgade att Gref Tessins sluss skulle nyttjas till ett nytt utlopp för Wenern; detta har likväl blifvit försummadt tills nuvarande Directionen beslutit att där låta göra en slussport, eller så kallad sätt, försedd med flera luckor, hvarigenom vattnets aflopp kan, efter omständigheterne, ökas mer eller mindre.