Glada sång, ljud fritt i skogen,
Att det skallar rundtomkring!
Fast min flicka ej är trogen,
Gör det mig dock ingenting:
Nog det finns väl flickor flera —
Fastän hon var nätt och grann,
Hoppsan, snart tar jag en ann!
Hoppsan, snart tar jag en annan!
Om hon ock mig öfverger,
Skjuter jag mig ej för pannan,
Liksom det ej funnes fler.
Flickor finns så tätt som blommor:
En går bort, en annan kommer.
En till slut skall jag väl få,
Hoppsan, fast jag mistat två!
Fast af två jag sviken blifvit,
Kan den tredje väl bli min.
Men om ödet så har skrifvit,
Att hon också ger mig hin,
Då jag svär att aldrig mera
För n flicka kurtisera,
Utan hellre all min tid
Lefva sjelf i ro och frid!
