Drufvan
← Dufvan |
|
Törnet → |
Ur samlingsverket Dikter af Pehr Thomasson, 1863 |
Jag har icke råd att dricka
Fräsande champagne-vin;
Njuter likväl af en drufva,
Mera doftande och fin.
På en snöhvit perlekulle,
Lik en glödande rubin,
Sväller hon alltjemt och ångar
Af det kostligaste vin.
Utaf hennes ljufva nektar
Dricker jag med hjertans lust,
Dricker tills jag blifver rusad,
Ack, af idel purpurmust.
Men fast jag den drufvan pressar
Nästan hvarje dag och stund,
Är hon lika röd och saftig,
Ty hon är — min flickas mund.