Engel i det fjerran höga,
Som en stund emot mig log,
Inga tårar vill jag fälla
Vid din graf — jag gråtit nog;
Men för världen vill jag sjunga,
Hur du lefde, hur du dog.
Blyg som vårens första sippa,
Mild som nyfödd ros i lund,
Ren som svanen, när han badar
Sig i hafvets djupblå grund,
Hälften engel, hälften qvinna
Lefde du på jordens rund.
Ljuft, som liten fjäril somnar
I en doftrik rosenknopp,
Och en harpoton förklingar,
Dog du hän i saligt hopp,
Och på hvita dufvovingar
Sväfvade till himlen opp.
Nu på rosenmoln du sitter
Ibland ljusets sångarhär,
Och min sångmö här på jorden
Har också en stämma der;
Derför sörjer jag dig icke,
Fast du var mig hjertans kär.
