Ett Venedig i nordan land,
En snäcka, kastad upp på strand
Af Vetterns friska våg,
Du ligger här en liten stad
Så pyntad, leende och glad,
Som om du tagit nyss ett bad
Att stärka kraft och håg.
Och trenne sjöar slå sin arm
Omkring din midja, kring din barm,
Som sväller mer och mer;
Och bergen stå på vakt omkring,
En grönskande förlofningsring
Med många undersköna ting,
När sommarsolen ler.
Du prövat sorgens bittra dar,
Ty pest och brand du lidit har,
Men allt är nu förbi,
Ur askan reste du dig opp
Föryngrad så till själ och kropp
Och började ditt lefnadslopp,
Men trotsig, djerf och fri.
Gå modigt framåt på din ban
Och spänn, en fjädrad gyllne svan,
Med kraft ditt vingepar.
Var städse flitig som ett bi
I handel, slöjd och industri
Och njut utaf den poesi,
Som dina nejder har.
Då kan du städse lefva glad,
Och fast du är en ringa stad,
Så skall du aktad bli;
Ty ej din like jorden bär,
Man söke fjerran eller när,
Ej finns en plats så skön och kär,
Så lefnadsglad och fri.
Må Gud bevara dina hus
Och lysa med sitt klara ljus
Till tidens slut din ätt!
Må städse enighet och tro
Och paradisisk frid och ro
I dina stilla gårdar bo
På grund af lag och rätt!
