Från vetandets och snillets salar,
Från Odins sagorika lund,
Der lagman Thorgnys stämma talar
Ännu ibland från högens rund
Ett manligt språk likt åskans dunder,
Välkommen hit till Blekinges lunder.
Hur ansvarsfullt, men ack hur herrligt
Är ej ditt kall, du lagens tolk;
Ty inför ett i botten ärligt,
Fast kanske något missledt folk,
Du har att tyda rätt och ära
Och vilseförda pligten lära.
Ett sjudhett Hecla rinnet blodet
I Blekingebondens fria barm
Och stundom bryter öfvermodet
Hos en och annan ut i harm —
Ett slägtdrag ifrån vikingstiden,
Som ännu knappast är förliden.
Lägg därför icke finger mellan,
Men pröfva förr'n du utslag ger;
På ytan grumlas ofta källan
Och under rosen törnet ler.
Allt är dock klart för siarns öga,
Då han tar rådfrån himlen höga.
Du detta gör. Med glädje dricka
Vi derför nu din välkomstskål
Och hoppfullt mot en framtid blicka,
Som leda skall till ärans mål.
Må inre frid och ostörd lycka
Bland oss din väg med rosor smycka!
