Du tidens nya genius, som svingar,
Ur österns port på morgonrodnans vingar,
En ljusets engel, strålande och skön,
Tag mot mitt hjertas enkla morgonbön!
Ser du en enka, suckande i nöd,
Och barn, som ropa, klagande, på bröd,
Och sjuklingar som qvida under smärtan;
Gjut tröstens arladagg i deras hjertan.
Ser du en ung och oerfaren mö,
Som hvilar kindens ros i handens snö,
Ochdrömmer svärmande om dar som komma;
Låt ingen frostvind härja hoppets blomma.
Ser du en yngling stadd på villoväg,
Ett kraftigt varningsord i örat säg;
Men ser du en för ljus och frihet strida,
Blif då en trogen ledsven vid hans sida.
Ser du en man, som redligt kämpar för
Det rätta och det sanna som sig bör,
Låt honom icke under kampen digna,
Hans goda engel var, hans verk välsigna.
Träd upp, en sanningens och fridens tolk,
Med lugn och allvar ibland nordens folk
Och väck till handling alla dufna sinnen
i kraft af nutids röst och fädrens minnen.
Låt hvar och en sig känna fri och säll
I stad och land, i hydda, slott och tjäll,
Men, först och sist, vår gode Kung bevara
För onda råd och smickrets falska snara.
