I allt på hela denna jord
Jag ser och hör ett enda ord,
Som hvar jag är och hvart jag går,
För mina blickar står.
Uti naturen, blad för blad,
Jag läser det i hvarje rad,
Och hör det ljuda ur hvart bröst,
Som känsla har och röst.
Det lyser klart på fästet blå,
Det skrifvet står i minsta strå,
Och äfven i hvad större är,
Af allt, som jorden bär.
Det klingar skönt i skog och dal
Ur bröstet af hvar näktergal,
Och jublande i höjden far
På lärkans vingepar.
Men djup och outgrundlig är
Den allmakt, som det innebär,
Ty mitt förstånd kan fatta blott
Att allt är skönt och godt.
Jag ser det ordet likväl klart,
Och hör det tona underbart
I åskans knall, i stormens ljud,
Ty detta ord är — Gud.
