Förord till Dikter af Pehr Thomasson
| ← Innehåll |
|
Lifvets Engel → |
| Skrivet i Stockholm i Maj 1862 för Dikter af Pehr Thomasson, som utgavs 1863 |
Förord.
På lång tid, om någonsin, har jag ej läst skaldstycken, hvilka så väckt inom mig intrycket af våra nordiska skogars egendomliga skönhet, rena och ljufligt uppfriskande anda, som dessa sånger af Pehr Thomasson! Han är en naturpoet i sannaste mening, den tänkande tolken af naturens bundna ord, som så förklarar sig till ett Guds ord för menniskan. Derföre gafs honom det rena örat, den klara blicken, det varma hjertat, den talande — vältalande tungan. Må han fortfara och i allt vidare kretsar tolka de svenska skogarnas, blommornas, bergens, folkens, landskapernas, folkidyllernas lif och läror!
Denna naturpoesi är i bästa mening äfven folkpoesi, en själens styrkande hälsokälla, vid hvilken hvar man och hvar qvinna, — konungen och handtverkaren, drottningen och bondflickan, — kan styrka och upplifva sin själ.
Stockholm i Maj 1862.
- Fredr. Bremer.