Ibland det törne jorden bär
Det gifves ett, som giftigt är
Och mer än andra stingar;
Det är dock ofta mjukt och skönt,
Och som en ros bland sommargrönt
Det doft omkring sig bringar,
Som kännes sött till smak och lukt,
Men är likväl maskstungen frukt,
Som plågsamt fräter, tär och bränner
I många runda Herrans år,
Och ger ett troget hjerta sår,
Som det i hela lifvet känner.
Det törnet pressat tårar fler
Än dagg till jorden fallit ner
Ur känsliga och unga,
Men frodas ändå ofta här,
Ty du skall veta att det är ·
Ett svekfullt bröst med smidig tunga.
