! (Forsman, 1890)
← Gammal sanning |
|
Stjärnan i hafvet → |
Ur diktsamlingen Spridda blad, 1893. Versionen 1890. |
Ljuf är nattens sömn och ro
efter mödans dag i lifvet.
Blir i grafvens trånga bo
mig väl samma goda gifvet?
Drömlös där jag sofva får
likt en puppa; men ur mullen
vingad fjäril frigjord går,
flyr till ljusets fröjd ur kullen.
Santiago 20/5 90.