1.
Än drifvor ses i skogen och is betäcker sjön,
men mossan grön från kullen framtittar utur snön.
Fast sippor, alar, hassel, än bojorna ej bräckt,
den glada vårsångs stämma i hjärtat mitt är väckt.
Santiago 26/3 91.
— — — — —
2.
Jag var till skogen gången,
där vintern än höll fången
i trånga, kalla band
mitt hjärta, sjö och land.
Dock uppå trädens toppar
jag såg så svällda knoppar,
så många späda skott,
halft fängslade nu blott.
Haf tålamod, I knoppar,
snart faller majregns droppar
vid solljus, fågelsång
och slut är allt vårt tvång!
Santiago 26/3 91.
— — — — —
3.
Kvällen kommer, milda fläktar föra
blomsterns dofter rundt omkring.
Under sång från fälten landtmän köra,
skogen fyll's af skällors kling;
humlor brummande kringflyga,
och morkullan börjar »dra».
Mickel ses bland vassen smyga,
för att pratsjuk gräsand ta'.
Högt i toppen utaf almen,
röd af aftonrodna'ns gull,
trasten sjunger aftonpsalmen
klar, melodisk, andaktsfull.
Santiago 17/6 91.
— — — — —
4. Storm i april.
Jag lyssnar till stormen så gärna,
som brottas i mars och april.
Ur molnen dock solstrålar spjärna
och skvallra att vår stundar till.
I luften är tissel och tassel:
beskäftiga andar där gno.
Med hängen atå alar och hassel,
och skatorna bygga re'n bo.
Ett darrande ljus synes sväfva
kring ungbjörkens vaggande topp,
dess bruna, små kvistar de bäfva,
och knopparne svälla af hopp.
I kärren högt grodorna kväka,
i tallskogen trastarne slå,
små, nyfödda lammen de bräka,
och gäddorna leka i å.
Ack, våren skall komma till Norden!
— I höjden slår lärkan sin drill! —
Snart blommar den snötäckta jorden.
— Jag älskar dig storm i april! —
Santiago 16/6 91.
