Helga natt du kommit åter
till vår jord med frid igen;
åter jublas: »Gud förlåter,
född är Kristus, Frälsaren»!
Ljufva bud!
Höj fröjdeljud!
Ära, ära vare Gud!
Härligt stråla jord och himmel
uti outsäglig prakt;
mellan båda är ett vimmel
utaf änglars ljusa vakt.
Oss Guds frid,
i lifvets strid,
bjuda de i juletid.
Kommen allt hvad män'ska heter,
låtom oss till krubban gå!
Hylla barnet, som profeter
längtade att skåda få!
Jesu famn
är ljuflig hamn,
salighet för oss Hans namn.
Svept uti ett linnekläde
hvilar Han på hö och strå.
I tillbedjan kring den späde
sälla änglaskaror stå.
Folk fall ned!
Din Gud tillbed!
Hjärtat till Hans boning red!
Under utaf nåd! Till världen,
som förtrampade Hans bud
och som tjänte synden, flärden,
Ende Sonen sände Gud.
Helighet,
rättfärdighet
blef han oss i evighet.
Pris ske dig, du Nådens Förste,
som till jorden kom hit ned;
ibland män’skors barn den störste,
deras synders straff du led.
Ära! Hell!
Emanuel!
Den dig tror är evigt säll.
Alltorp 28/11 93.
