Septembersöndag så rolig och klar,
hur ljuflig du är mig, hur underbar!
Du talar om tider af glädje och tröst
och fyller med längtan mitt anande bröst.
Septembersol, skimra så varm och så blid,
som ofta jag såg dig i barndomens tid
belysa den koja, den vänliga dal,
där yster jag lekte i furornas sal.
Septembersol, le öfver land, öfver haf,
sprid glans uppå svikna förhoppningars graf!
Förtälj mig om lefnadens fröjder och hopp,
om kärlek och vänskap, jag mött på dess lopp!
Septemberhimmel, så härlig och blå,
din färgprakt med vemod jag skådar uppå.
I luftiga moln, öfver sjöar och land
o, bären min hälsning till hembygdens strand!
Ack, flygen I öfver det tjället i skog,
så hälsen de mina! Jag minnes dem nog.
Mitt hjärta det klappar i lust och i kval
för maka och barn uti hemlandets dal.
Santiago 15/3 91.
