Djupt i mitt hjärta
tonar en stilla sång,
tonar fast dämpad
ofta af lifvets tvång.
Ofta den ljuder
blott som ett fjärran sus.
Ofta den tystnar,
söfd af passioners brus.
Dock ser mitt öga
himmelens asurglans,
ängarnes grönska,
fjär'larnes sommardans,
Hör jag det dyra
ordet: mitt fosterland,
räcker mig svekfri
vänskap sin trogna hand,
Då klingar sången
ljuf som en aftonpsalm,
stark som det klara
ljud af en klockas malm.
Högst den dock ljuder,
om under lifvets strid.
himmelska budskap
bringa min själ Guds frid.
Dock skall mitt öra
aldrig i jordens mull
sången få höra
hel och harmoniskt full.
Först när af jordens
buller dött bort hvart ljud,
sången skall klinga
härlig och full hos Gud
Santiago 26/3 91.
