Ej bittrast eller värdefullast är den tår,
som ögat gråter; mera värd
är hjärtats tysta tåregärd,
som bränner het, när sorgsna ögat tårlöst står.
Den klara pärlan, uti musslans sköte gömd,
där oftast osedd multna får;
hon liknar väl en äkta tår,
ty obemärkt den gjutes, skimrar och blir glömd.
Ej i dess storlek ligger pärlans värde blott,
mer i dess renhet, skär och klar;
så ock en tår sitt värde har
utaf den känslas renhet ur hvars djup den gått.
En äkta tår, den står i ögat stilla kvar,
den faller ej till jorden ner,
och ingen män'ska honom ser,
blott en och Gud de veta, att den gråten var.
Santiago 14/1 91.
