Hemma, när jag hörde modersmålet
ljuda på en nerkisk dialekt,
föga klang jag fann däri af stålet
och af upphöjd skönhet knappt en fläkt.
Säfligt, tungt, det tröttade mitt öra,
armt i högtids- som i hvardagsskrud;
hvad jag längtade en gång få höra
Söderns tungas sköna, rena ljud.
Nu jag hör dem, smekande och klara,
där jag går på Chiles blomsterjord,
hör Cervantes' språk, men suckar bara:
»Tag dem fritt för några svenska ord».
Ty hur säfligt än det språket flyter,
moders tunga talat har därpå,
och en kärlek, som ej tid förbyter,
lärde af dess tonfall jag förstå.
Santiago 14/11 91.
