(Vid hans närvaro i Askers Kretsförening 2/9 1893.)
Från de »höga salar» hördes:
»Kunskapssökande kom hit»!
Vida kring det ropet fördes,
gladt en lärarflock kom dit.
Tankar reddes ut för den med invigd mun
utaf män, som druckit djupt ur Mimers brunn.
Upsala, du först huldt räckte
olärd lek din öppna famn!
»Alma mater», detta väckte
än mer vördnad för ditt namn!
Tack, att fördomsfritt du ljus till folket bar!
I vår bildnings häfder en epok det var.
Ljusets riddarvakt i Norden,
hell, att sannings ljus du spred!
Till hvar vrå af fosterjorden
må dess strålar tränga ned
att där skingra mörkret hos hvar ofri träl,
väcka, nära högre lif uti hans själ!
Strömme rikligt ljusets flöden
till hvart hem på berg och slätt!
Upplyst folk bär sina öden,
älskar handla stort och rätt.
Men det lefver icke blott af jordiskt bröd;
om dess ande näring fattas, stundar död.
En af riddarvaktens kämpar
hedrar oss som gäst i dag.
Hjärtat säger: »Det sig lämpar
tacka honom i vårt lag».
Länge lefve herr docenten Munthe själf
och hans ädle fränder, invid Fyris älf!
Må vårt lifsverk ädelt syfta!
Må vi verka såsom män!
Ömt hvaran' ur gruset lyfta
emot ljuset, himmelen!
Då skall säkert spira ur vår kärleks sådd
rika skördar, där vi knappast nu se brådd.
Fort den flög på snabba vingar,
Sommarkursens högtidsstund,
men en sky af minnen svingar
i min själ från Odinslund;
ljusa strömoln like uppå himmel blå;
sent skall deras skimmer slockna och förgå.
Alltorp 1/9 93.
