←  Liten Snöklocka
Vid Betlehemskrubban
av Karl Fredrik Forsman
Den kloke oxen  →
Ur diktsamlingen Spridda blad, 1893.


Låt mig bedja vid din krubba,
Jesus, du min Frälsare,
hvila ut vid dina fötter,
in uti ditt öga se!

Låt din blick af högsta kärlek
så i själen tränga in,
att hon aldrig den förgäter
utan evigt blifver din!

Låt din späda hand mig taga
— hon dock stark till himlen för —
lägga den uppå mitt hjärta
att det, helgadt, synden dör!

Tack, Imanuel, min konung,
stigen upp af himmelshöjd!
Redan här, o, lär mig jubla
med i englaskarors fröjd!

Hjälp att tro och kärlek brinner
i min själ på lifvets stig!
Tag af nåd, när helst den slutar,
Jesusbarn, mig hem till dig!
Alltorp 6/7 93.