(Till M...a.)
Söderns klara månsken flyter
i mitt rum så klart omkring,
och en silfverstråle bryter
skönt sig mot min vigselring.
Glansen ömma tankar väcker,
dig jag ser uti dess sken,
tycker, du mig famnen sträcker
med en kärleksblick så ren.
Känslors mängd mig nästan krossar,
hjärtat tror jag sprängas skall.
Jag den ljusa bojan lossar,
kysser den vid tårars fall.
Ej jag vet, hvarför de strömma
hejdlöst, hjertevännen min,
vet blott, dig jag kan ej glömma,
hemma, borta — evigt din. —
Santiago 25/8 91.
