På jorden ej gifves ett skönare land,
än Sverige, min fädernejord!
Hur kärt det mig är med sin furkrönta strand,
jag icke kan säga med ord.
Nu har jag ej hem eller fädernesland,
lik flyttfågeln, ensam i skog,
min visa jag kvittrar å främmande strand.
Hvad var, som till denna mig drog?
Hur blomma ej ängarne hemma i prakt
i vårens och sommarens tid!
De blommor jag ser uti halfförbränd trakt,
helt flyktigt jag fäster mig vid.
Att lämna de sina och fädernesland
och gå till en främmande jord,
det är slita sönder de ömmaste band.
Ej smärtan kan tolkas med ord.
Cerro Blanco 5/11 90.
