Den första lärkan drillat;
det stundar vår i Nord!
Stån upp till ljus och frihet
fort blommor utur jord!
Den varma, kära solen
från tronen vintern bragt.
Hon sitt: »Välkomna varen»!
så hjärtevarmt er sagt.
Hvem vill af Eder alla
den första vara? Säg! —
Ack se, där i nattmössor,
snöklockor i min väg!
Nattmössan jag förlåter!
O, blomma se ej ned!
Yrvaken, glad och ifrig,
du fick densamma med.
Från tufvan, där du spirar,
du täljer utan ord,
om segrar, kärlek firar,
om oskulds makt på jord,
om längtan, som ur gruset
besegrar köld och nöd,
om tro och hopp på ljuset,
som trotsar tid och död.
Alltorp 5/7 92.
