Söndagsvandring
← Kärlek |
|
Den vise schejkhen → |
Ur diktsamlingen Spridda blad, 1893. |
När och fjärran klockor klinga,
jorden hvilar söndagsklädd;
kolibri och fjär'lar svinga
öfver fager blomsterbädd;
moln af rökelse uppstiga
till Guds himmel, solig, blå.
Hvad mig Herren nu vill visa,
dogmtrons lärde ej förstå. —
Vid klostret San Bernado 1/10 91.