Vill du utan nämnvärd smärta
genom denna verlden gå,
glöm, att du har fått ett hjärta,
villigt tag ett ok uppå.
Blif oxe! Slit och släp gör' själen slö
och kroppen matt och trött,
så att från mat och dryck på halm och hö
till sist du somnar sött;
och sömnen är, näst döden, ändock bäst.
Men om, i värsta fall,
du tänker dock, som en egyptisk prest,
du tiga ständigt skall;
försök ej sjunga ut hvad som du vet
af sanning. O, låt bli!
I själfviskhetens band vår mänsklighet
är snörd, men tror sig fri.
Ack, vill du fria andarne från band,
på halster blir du bränd;
så har det plägat ske i alla land
dem, som gjort sanning känd.
En sanningsdåre, Sokrates, med hån
giftbägaren man gaf.
Hos Galilei tankens gudalån
i fängselhålas graf
man sökte släcka ut. Låt uti frid
du världen ha' sin gång,
så har du ro i lifvets strid!
Kringjublad utaf sång,
behängd med ordnar, kors och purpurband
du äras till din graf;
ditt vackra eftermäle går till land
långt fjärran bortom haf.
Ja, lär dig oxe blifva i allt skick
och blir du mätt var nöjd!
Ej dröm, ej hjärnan bry, ej höj din blick
mot himlens ljusa höjd!
Nu väl! Vill hån, begabberi och spott
du ha'? Sprid sanning då!
Vill ära, rikedom och annat godt
du här i tiden få,
så öka då det stora nötantalet!
Nu välj! Helt säkert väljer du dock galet.
Santiago 2/10 91.
