(Vid hans sista närvaro i Askers Kretsförening före afflytningen till Strängnäs.)
Hur sant, att »snabba äro lifvets stunder»;
två hvarf kring solen redan jorden gjort,
se'n jag for bort från Nordens furulunder
till palmerna i Söderns blomsterort;
liksom en dröm för mig är hela färden
samt vistelsen uti den nya världen,
och tankfull frågar jag mig själf ibland:
»Har jag väl gått vid Stilla hafvets strand»?
Dock stunder finnas, som man aldrig glömmer,
milstolpar like på vår lefnads stråt.
— Så sällsynt glädje sig i hjärtat tömmer,
då namnlös smärta fyller det med gråt. —
En stund utaf det sista, svåra slaget
jag haft uti vår krets — mitt steg var taget,
jag måste bort — då sjöng du tröst för mig,
nu säger tack och afsked jag till dig.
Du snart står färdig lämna kända bygden,
den kära, där din barndoms vagga stått,
där du som yngling fostrades till dygden,
där du som man Guds goda säd har sått.
Dig Herren kallat har hans sanning bära
till annan trakt och där hans hjord ock nära;
du går, men minnes Brefven, Biskopskvarn,
de fagra ställen, där du lekt som barn.
Hvad skimmer lyckan på vårt lif än sprider
det är en stjärnlös natt, en öde hed,
om ej den kärleken, som allting lider,
i våra själars djup sig sänker ned;
men om af den en skjuten knopp vi finne,
då blomstrar heden, då blir ljust därinne.
Blott arm är den, som aldrig älskat än,
ej kärlek gaf, ej kärlek fått igen.
Uti den bildningskrets vi med hvarandra slutit
vi hafva städse denna kärlek sport,
och af ditt frida, vänskapsfulla väsen njutit,
så, lycklig själf, du andra lyckliggjort.
I denna stund vi därför tack dig gifva
och bedja att som vänner än få blifva,
fastän du fjärran bort ifrån oss dra'r,
uti ditt goda minne gömda kvar.
När middagssolen nedgått, skuggor falla
på höstens kronor i vår lefnads lund,
vi skola än med ungdomsvärme alla
dig trofast minnas och vårt kretsförbund.
För allt det goda, som du där oss lärde,
vi tacka dig — uppskattande dess värde. —
I flärdlöshet ditt vetande, din tro
du sådde ut och något må väl gro.
Haf tack för hvad som herde du uträttat
för Herrens hjord i skola, tempelhus!
Med lifvets bröd du har den styrkt och mättat
och fört från mörker fram mot ljus.
Din tro, din kärlek och ditt barnasinne
de skola lefva uti tacksamt minne,
och hvad du sått på en förhoppning blott
med Herrens hjälp ger skörd i ymnigt mått.
Må invid Mälar'ns strand den sköna — sagorika
dig Gud omhägna med sin Andes frid
samt gifva kraft blott Kristus att predika
uti en stormfull, farlig brytningstid!
Du fostrare till kärlek, tro och dygder
haf tack för välgjordt verk i våra bygder!
Ett varmt farväl! Må Gud välsigna dig
och dina kära på Er lefnadsstig!
Alltorp 18/4 92.
