Om rim och verslemningar i de svenska landskapslagarne/Verslemningarna
← Ändrim |
|
Rättelser och tillägg → |
Verslemningarna.
Vi hafva hittills betraktat rimmet i och för sig, från formell och språkhistorisk synpunkt, och därvid funnit, att mellan de särskilda rimarter, som äro representerade i de svenska landskapslagarne, och deras motsvarigheter i den isländska skaldediktningen råder en öfverensstämmelse, som, åt minstone i fråga om uddrimmet, kan kallas fullständig. En fråga, som med denna föregående framställning står i det närmaste sammanhang, är den, huru vida rimmet i landskapslagarne är blott ett prosarim, sådant som träffas allestädes i den gamla literaturen så väl som i den nyare, eller om det möjligen kan uppvisas, att det ingått såsom beståndsdel i något slags bunden form och således är ett minne af en äldre, poetisk lagaffattning, samt i senare fallet huru denna bundna form varit beskaffad.
Lagarnes första uppkomst och utveckling äro höljda i dunkel; men då de i sitt nuvarande skick bevisligen innehålla åtskilliga minnen från förkristlig tid, är det klart, att de redan före kristendomens och skrifkonstens införande måste hafva funnits till i något slags fast och stadgad form. Fortplantningsmedlet kan, innan skrifkonsten vardt känd, icke hafva varit något annat än den muntliga traditionen, ty att runorna i någon nämnvärd mån skulle hafva användts för detta ändamål, är icke antagligt. Då nu den bundna formen onekligen lämpar sig bäst för det muntliga fortplantningssättet, har man häruti funnit ett skäl, som talar för, att lagarne i älsta tider varit affattade i versform. Åtskilliga andra omständigheter hafva ansetts peka i samma riktning. Så uttrycken »Vigers flockar», hvarmed Uplands älsta lagar betecknas, och »lagha yrkir» såsom benämning på den upländske lagmannen Lum. I isländskan betecknar, såsom kändt, flokkr ett slags ärekväde, och yrkja betyder göra vers. Dess utom har Schlyter och efter honom Rydqvist till bevis för en äldre, poetisk lagaffattning anfört några ställen ur lagarne, där versformen ännu skulle vara bibehållen. Man kan dock icke undgå att finna dessa Schlyters exempel illa valda. Rimstafvar finner man visserligen i mängd, men utan någon regelbunden anordning, och någon verklig versform kan man icke upptäcka; det ena är ej det andra likt. Också hafva hvarken Schlyter eller Rydqvist inlåtit sig på någon utredning af denna versforms beskaffenhet. Ehuru dessa grunder sålunda visserligen förläna det nämda antagandet en viss grad af sannolikhet, kan man dock ingalunda tillmäta dem någon afgörande vikt. Hvad särskildt den första vidkommer, visar flertalet af de isländska sagorna, att den bundna formen ingalunda var ett oundgängligt vilkor för fortplantningen genom muntlig tradition. Dessa grunder lägga, så vidt jag kan se, intet bestämdt hinder för antagandet, att rimmet i lagarne liksom i andra fornsvenska prosaverk, t. ex. Kon. och Höfd. Styrelse, där det träffas ganska ofta, endast är ett prosarim, som aldrig haft något att göra med poetisk form.
För att komma till visshet i saken kräfves således ytterligare bevis. Skulle icke rimmet själft kunna vittna i denna fråga? Finnes icke hos rimmet i lagarne några egenskaper, hvarigenom det skiljer sig från det vanliga prosarimmet, och som tyda på, att det ursprungligen ingått såsom beståndsdel i en bunden form och nu kvarstår, åt minstone i många fall, såsom ett minne af denna? Jag tror mig utan tvekan kunna besvara denna fråga jakande. Redan lagarnes utomordentliga rikedom på rim synes mig svår att förklara under annan förutsättning, än att en poetisk affattning gått före den nuvarande prosaiska. Intet annat prosaverk kan i detta afseende i minsta mån mäta sig med lagarne. Här finnas ställen, som äro så att säga späckade med rimstafvar på ett sätt, som vore oerhördt i en ursprunglig prosaframställning. Man genomläse blott med aktgifvande på rimmet den äldre västgötalagen och framför alt dennes þiuvabolker, och man skall icke finna mitt påstående öfverdrifvet. Att rimmen i det hela träffas ymnigare i äldre lagarbeten än i yngre, ymnigare i äldre redaktioner af en lag än i yngre (t. ex. V. I gent emot V. II), är icke häller utan betydelse i detta sammanhang. Vidare hafva vi i det föregående på många ställen funnit rimstafvarne sammanstälda tre och tre, under det prosarimmet aldrig brukar bestå af mer än två rimord. Slutligen träffas icke sällan flere serier af rimstafvar följande omedelbart efter hvarandra alldeles som i en fornyrdalagsstrof. Alt detta kan väl sägas i hög grad öka sannolikheten af det i fråga varande antagandet. Det är aktgifvandet på dessa omständigheter under behandlingen af rimmet, som föranledt författaren till denna afhandling att närmare undersöka, huru vida icke landskapslagarne äfven bevarat några säkra och oomtvistliga spår af denna förutsatta poetiska form, d. v. s. icke blott rimstafvarne utan äfven versformen, ty någon fullständig visshet kan ju dess för utan icke vinnas. Att denna poetiska form, i fall han finnes, ej kan vara någon annan, än den, som vi känna från Eddan äfvensom från många runstenar, således fornyrdalag, kan nästan på förhand tagas för gifvet, då det icke är kändt, att något annat verslag brukats i Sverige under hednatiden; dróttkvætt, som här icke kan komma i fråga, möjligen undantaget.
Att man vid en sådan undersökning, som här är i fråga, lätt kan råka på villospår och tro sig finna vers, där någon sådan aldrig varit för handen, är förf. fullkomligt medveten om och har sökt vara på sin vakt mot lockelsen. Man har också nu mera här vid lag en god ledtråd och pröfvosten i de af prof. E. Sievers i hans »Beiträge zur skaldenmetrik» uppvisade reglerna för den isländska verskonsten. Det är ju redan på förhand högst antagligt, att dessa regler äfven måste gälla för den fornsvenska verskonsten och de spår denna lemnat efter sig. Hvad som icke fogar sig efter dem, måste således betraktas med misstroende. Emellertid torde man härvid af flera skäl icke böra gå alt för strängt till väga. För det första torde nämligen den Sieverska metriken och framför alt eddametriken, om den ock står fast i sina hufvuddrag, ännu tarfva vidare bearbetning i afseende på detaljerna. Det är därföre kanske icke skäl att alldeles utan vidare förkasta alt, som icke till punkt och pricka stämmer med den samma. Vidare anmärker Sievers själf (anf. arb. II s. 301—302) med hänsyn till eddadiktningen, att det redan på förhand är antagligt, att denna i formelt afseende förbehållit sig flere friheter än dróttkvættversen, måhända såsom minnen från en tidigare, mera folklig diktningsperiod, då man ännu höll sig till den gamla germanska, fria allitererande versen och icke hunnit den handtverksmässiga öfning och stränga regelbundenhet, som röja sig hos skalderne. Är detta antagligt med hänsyn till Eddan, så är det väl minst lika antagligt med hänsyn till lagarne. Då slutligen Sievers på grund af felaktig tradition företager en mängd metriska rättelser i Eddan, så bör sådant vara ännu mera befogadt i afseende på lagarne, hvilkas verslemningar sannolikt vid den tid, då handskrifterna skrefvos, i långliga tider gått och gält för och behandlats såsom prosa.
Då man söker efter kvarlefvor af den förutsatta gamla versformen i lagarne, har man anledning att först och främst fästa sin uppmärksamhet vid sådana ställen, som på ett eller annat sätt äga egenskapen af allmänna lagformler, emedan dessa af lätt insedda skäl dels kräfva en affattning, som lätt inpräglar och fäster sig i minnet, dels äro mindre än andra delar af lagarne utsatta för godtyckliga förändringar. Ett sådant ställe är Ö. r. 1,1 och 9 pr. (jfr r. 23 pr.). Det heter där om den, som försummar konungs räfst, att han skall böta eller ock bevisa laga förfall, och »þæt æru hans forfall:
ær sialuær siukær
ælla sitær iui siukum
ælla ær a fiæti
fear sins.»
I stället för siukum i andra raden finner man äfven döþum, hvarigenom hufvudstafvens upprepande undvikes. Första och fjärde raden äro trestafviga, en frihet som förekommer mångenstädes äfven i Eddan. Första raden kan dock hafva varit fyrstafvig och haft formen: æn sialuær ær siukær. I andra raden måste ælla, för hvilket väl den enstafviga formen æller bör insättas, betraktas såsom upptakt. Friheten att låte ett enstafvigt, tonlöst ord bilda upptakt synes lagförfattarne ofta hafva tillåtit sig, såsom af det följande kommer att framgå. De två sista raderna af ofvanstående formel träffas äfven på många ställen i svealagarne, hvilket synes visa, att den ej häller där varit obekant. Svealagarne visa för öfrigt (jfr U. kg. 12,2, m. 45,1, i. 20,1; S. kg. 12,3, þi. 9, þg. 4 pr.; Vm. I þg. 13 pr.; Vm. II m. 29) tydliga spår af en annan dylik formel, hvari rimorden varit: sot — sarum (eller siuker — sar, eller sota siang — sarum), döþan — durum, kallaþer — kunungi, höghri — hawa (eller hofþi — höghri) och fiæti — fear. Styckevis har man äfven i denna versformen orubbad kvar. I S. þi. 9 (jfr Vm. II m. 29) heter det: »Fiarþa ær
æn han döþan warnaþ
firi durum hawer
æller elð höghræ
æn hawa þorf»
således, utan den ringaste förändring af texten, en halfstrof i kviðuháttr, som tillika, om han i första raden strykes och æn där sammastädes fattas såsom upptakt, fullkomligt stämmer med de Sieverska reglerna. På samma ställe i S. heter det vidare, att »eth ær þæt æn han i sotta siang ligger æller i sarum», hvaraf man synes utan fara kunna sluta, att denna händelse af laga förfall här i sin poetiska form lydt:
æn i sotta siang
æller sarum ligger.
U. kg. 12,2 lyder sålunda: »Liggær han j sot ællr sarum ællær
hawær döþæn warþnæþ fore durum ællr ær kallaþær aff kunungi
ællr ær eldær höghri æn hawæ þorff ællr ær a fiæti feæ sins.» Den senare delen häraf kan utan vidare uppställas i versform:
ællr ær kallaþær
aff kunungi
ællr ær eldær höghri
æn hawæ þorff
ællr ær a fiæti
feæ sins.
Att hvarje särskildt fall af laga förhinder i denna formel
uttrykts med ett verspar i kviðuháttr, torde härmed vara så klart,
som någonsin kan önskas. Man skulle efter sist anförda ställe i U.
kunna uppställa hela formeln på följande sätt:
æn siælwær i sot
ællr sarum liggær
ællr döþæn warþnæþ
fore durum hawær
ællr ær kallaþær
aff kunungi
ællr ær eldær höghri
æn hawæ þorff
ællr ær a fiæti
feæ sins.
Om ællr i tredje raden betraktas såsom upptakt, finnes här intet, som strider mot den Sieverska metriken.
I U. æ. 3 pr. (jfr Vm. II æ. 3; H. æ. 3) heter det, att giftomannen «a kono manni giptæ
til heþær ok til husfru
ok til siæng halfræ
til lasæ ok nyklæ
ok til laghæ þriþiunx» etc.
Om man här utesluter det öfverflödiga til på tre ställen, sätter
lyklæ i stället för nyklæ, samt låter siæng och halfræ byta plats,
en omflyttning till stöd för hvilken kan anföras Magn. Erikssons
landslag, så har man äfven här en med de Sieverska reglerna
öfverensstämmande halfstrof i kviðuháttr:
til heþær ok husfru
ok halfræ siæng[ar]
til lasæ ok lyklæ
ok laghæ þriþiunx.
I de tre första raderna måste man dä räkna upptakt; men möjligen kunna ok i andra och til i tredje raden undvaras. Äfven i det följande: »i allu han a j lösörum ok han afflæ fa utæn gull ok hemæ hion ok til allæn þæn ræt ær uplænzk lagh æru» kunna måhända spår af versformen skönjas.
i allu han a
j lösörum
kan möjligen vara ett verspar, ehuru hufvudstafven då faller i andra versfoten. Denna frihet är icke okänd i Eddan och synes icke sällan hafva anlitats af lagskalderne. Att stadgandet om hustruns tredjedel i aflingegods ej passar in i versen, kan förklaras däraf, att detta stadgande är senare tillkommet (jfr H. Hildebrand, Sveriges medeltid I s. 104). Det följande åter:
ok til allæn þæn ræt
ær uplænzk lagh æru
kan, om ok i första och ær i andra raden fattas såsom upptakt, likaledes bilda ett verspar. I stället för til allan þæn ræt har väl ursprungligen stått til alls þæs rættar. Vm. II har wæstmanna i stället för uplænzk, men H. har, betecknande nog, icke hælsinga, såsom man kunde vänta, utan war, som också kan bilda rim med allæn.
Med dessa två sista verspar må nu vara huru som hälst, men att det tal, som af giftomannen hölls på giftostämman, varit affattadt i versform, synes i alla händelser klart framgå af det ofvan anförda. Detta tal var ju också i själfva verket en viktig rättsformel, som ingalunda fick bestämmas af hvars och ens godtycke, utan måste uppsägas efter ett faststäldt munhaf. Versformen föll sig då naturlig.
Om ansvaret för «foþær fe ok leghu fæ tækkiu fæ ok nam fæ»
stadgas i V. I fb. 6 (jfr r. 12 pr.) och V. II u. 13, att
þy skal warþæ
firi aldri vangömslu
sult ok klaui
byargh ok bro
vatn ok dy
varghi ok þiuvi.
Med några ändringar kan här regelbunden versform
åstadkommas. Aldri i andra raden saknas i r. 12 pr. och kan måhända
utelemnas, eller ock flyttas efter vangömslu. I senare fallet måste
en enstafvig form af firi insättas i stället för den tvåstafviga, och
denna då betraktas såsom upptakt. I andra versparet hafva rimorden på något sätt råkat i olag. I rättadt skick skulle stället
lyda ungefär sålunda:
þy skal warþæ
firi vangömslu (aldri)
byargh ok sult
bro ok klaui
vatn ok dy
varghi ok þiuvi.
Vi hafva här åter en versifierad lagformel, angifvande de särskilda olyckshändelser, hvilka räknades såsom vangömsla. De metriska reglerna äro noggrant iakttagna. Vers 3 och 5 äro trestafviga, hvarvid dock är att märka, att alla orden väl från början stått i dativ, såsom varghi och þiuvi ännu göra. Dessa versers trestafvighet torde således ej vara ursprunglig.
Orsaken till den nyss anmärkta omkastningen af rimorden i det andra versparet och däraf följande rubbning i versen torde hafva varit den, att man i en senare tid, då örat blifvit främmande för den gamla versformen, hälst ville hafva rimorden omedelbart bredvid hvarandra, såsom förhållandet alltid är i det verkliga prosarimmet, och för den skull flyttade dem till sammans, då de råkade vara skilda af ett eller annat ord. Det ena rimordet öfvade ett slags attraktion på det andra. Vi skola i det följande finna flera exempel på denna rimattraktion.
En mot den nyss nämda svarande formel har lemnat spår efter
sig äfven i Ö. b. 26 pr., där det heter, att den som mottager
legofä eller foderfä, han skall «uarþa þy firi sik ok sinum
handuirkum
firi uak ok uarghi
ok sinne uangömu».
Med ett par obetydliga ändringar får man här ett regelbundet
verspar:
for uak ok uarghi
ok uangömu sinne.
I samma flock af V. I fb. (jfr V. II u. 13) uppräknas äfven
de olycksfall, som i motsats till de nyss nämda betraktades såsom
ofævli. Det heter i V. I fb. 6,1: «Firi ofævli skal eigh warþæ
þæssi æru ofævli asikkiæ eldær raan byorn stingær ok starui.» De
olika slagen af ofævli hafva tydligen, liksom de olika slagen af
vangömsla, varit uppstälda i versform, ehuru denna genom inverkan af den nyss omtalade rimattraktionen blifvit rubbad i båda
lagredaktionerna. Den ursprungliga lydelsen torde hafva varit:
asikkiæ raan
eldær ok byorn
stingær ok starui.
I andra raden har jag insatt ok för att undvika en tvåstafvig
vers. Det hela tager sig ut som en halfstrof i ljóðaháttr, ehuru
starui såsom slutord strider emot de metriska lagarne för långraden
i ljóðaháttr. Men dels är man icke säker, att starui är rätt läst
(jfr Schlyters anm. 6 till V. I fb. 6), dels vill det synas, som den
nämda lagen ej varit så noga iakttagen af lagdiktarne. Här på
stället kunde versens oregelbundenhet afhjälpas genom att ändra
ordningen till
starui ok stingær.
De fem folkvapen, som en «wigher man» skulle hafva,
uppräknas i H. þg. 14,2 sålunda:
swærþ æller öxæ
iærnhat skiold
bryniu æller musu
ok bughu mæþ III tyltum arfwæ.
Versformen synes här påtaglig, ehuru den sista raden
synbarligen erhållit någon utvidgning. Möjligen har halfstrofen
ursprungligen lydt:
swerþ æller öxæ
iærnhat ok skiold
bryniu æller musu
ok bugha mæþ arfvum.
Den är i så fall fullkomligt regelrätt.
Att versformen gärna brukades, där fråga var om
uppräkningar, ådagalägges af flera exempel utom de redan nämda. Ett
sådant är utan tvifvel V. I þ. 19,2:
horss ok nöt
hof fæ ok hornfæ
skapat klæþi
ok skiept uakn.
Rimstafvarnes ställning i det första versparet antyder, att dessa
två rader blifvit omkastade. Ordet skapat såsom första versfot i
tredje raden strider emot de metriska reglerna. Måhända kan
skapat flyttas efter klæþi. Man får då:
hof fæ ok hornfæ
horss ok nöt
klæþi skapat
ok skiept uakn.
Det närmast efterföljande lyder i V. I: «þem skal köpæ ok
sælie mæþ vin ok vittni», således endast rim men ingen versform.
Emellertid torde äfven detta ursprungligen hafva varit ett verspar.
På motsvarande ställe i V. II (þ. 56) lyda orden «— — skal meþ
vin oc vitni köpæ», och samma ordning återfinnes på tränne ställen
i Ö. vn. 1. Jag sluter häraf, att de nämda ordens ursprungliga
lydelse varit:
þem skal mæþ vin
ok vittni köpæ.
Man får sålunda här tre verspar i följd.
Med det nu behandlade stället i V. I visar Ö. vn. 1 äfven i
öfrigt stort släkttycke. «Nu kuika allan þæn sum horn ok hof
hauær», heter det,
þa skal mæþ uin
ok uitni köpa
for utan höns ok gas
hund ok kat
skapat klæþe
ok skæpt uakn
skalpat suærþ
giort gull ok siluer læst hus ok doraþ
þæt skal alt mæþ uin
ok uitni köpa.
Jag vågar intet försök att här åstadkomma regelbunden versform, men att sådan en gång förefunnits, synes högst sannolikt. Man har tydligen i götalagarne haft en versifierad formel, som angaf de viktigare handelsartiklar, hvilka borde köpas med vin och vittne. De i Ö. framstälda undantagen bilda ock ett verspar.
Äfven i svealagarne finner man lemningar af en dylik formel.
S. kp. 1 pr. och Vm. I þi. 12 hafva:
skæpt wapn
æller scorin clæþe.
På förra stället tillägges «clöwæt eller howat», som förmodligen
också tillhört formeln, och några rader längre ned finner man:
gull eller silwer
giort eller ogiort,
som är att jämföra med Ö:s «giort gull ok siluær» och kanske ger en fingervisning, huru detta senare bör ändras för att passa in i formeln.
I Sm. 3,1 stadgas, att å kyrkobolet skall vara fyra hus, som
uppräknas:
stuwa oc hæberghi
[h]latha oc nöthus.
I den äldre västgötalagens inledningsord uppräknas, såsom
bekant, den tidens särskilda folkklasser. «Krister ær fyrst i laghum warum
þa ær cristna var
oc allir cristnir
konongær böndær
oc allir bocarlær
biscupær oc allir
boclærðir mæn.»
Att hufvudstafven i andra och fjärde raden kommit på orätt plats, är ett fel, som lätt kan afhjälpas genom en omflyttning: «oc cristnir allir — — — bocarlær allir.» En annan oregelbundenhet, nämligen att det kortstafviga konongær kommer att bilda första takten i tredje versen, förekommer icke sällan äfven i den isländska poesien, särskildt i trestafviga verser. Den kunde för öfrigt här afhjälpas genom inskjutande af ett ok.
Detta ställe är af särskildt intresse såsom visande, huru böjelsen för den versifierade framställningen fortlefde äfven efter kristendomens införande. Ett par ytterligare prof däraf skola anföras längre fram.
Att den bundna formen brukades i edsformulär eller s. k.
munhaf, intygas genom åtskilliga exempel. Det är också något, som
man på förhand kan vänta sig.
I Ö. r. 26 pr. stadgas, att den som beskyldes för att ej hafva
gjort rätt för sig på liongatinget, skall «uita mæþ eþe fiughurtan
manna
at han gik laghuarþær
af lionga þingi
mæþ lagha eþum
ok lagha domum.»
Här hafva vi således åter en fullkomligt regelrätt halfstrof i kviðuháttr.
Då fränder vilja lösa sin frände ur träldom, skola de enligt Ö.
æ. 17 «sua suæria at
uir lösum han til kyns
ok kundra manna
ok egh til annöþugx doms.»
I första versen kunna både uir och han undvaras. Verslaget är här tydligen ljóðaháttr.
Innan denna ed aflades, skulle fränderne enligt samma flocks
föreskrift äfven svärja, att den, som skulle lösas, var dem «sua
niþium nær ok knæm kunnughær
at þer aghu han lösa
i lagh manna.»
hvaraf man synes kunna sluta, att äfven denna eds munhaf varit
i bunden form.
Om någon kommer och påstår, att en annans träl eller träl-
inna är stulen eller råntagen, så skall enligt V. I þ. 17 (jfr V. I
þ. 8,1) och V. II þ. 52 innehafvaren vittna «firi hemæ föt mæþ
tylptær eþe ok tvæggiæ mannæ vittnum. Biþi sua sær guð holl
etc. at
iak födde han hemæ
i husum ok hæskæp
þer diþi ok drak miolk
af moþor spina
þær uar i klæþum uafþær
ok i uaggu lagþer
þy a iak han
ok þu iki.»
Hufvudstafvens upprepande i andra raden synes antyda någon
felaktighet i detta verspar. De två raderna borde stå i omvänd
ordning. Kanske har den ursprungliga lydelsen varit:
i husum ok hæskæp
hemæ föddis,
eller ock:
hemæ i husum
ok hæskæp föddis.
Att hufvudstafven i åttonde raden faller i andra takten är, såsom redan förut anmärkt, intet hinder för att anse de två sista raderna såsom ett verspar. Upptakt får man räkna på flera ställen — här liksom i många af de förut anförda exemplen.
Detta edsformulär tyckes hafva bildat en vanlig, åttaradig kviðuháttsstrof.
Eget är att de i västgötalagen på så många ställen
återkommande orden »sva se mær guþ holl ok vattum minum», som ju
bevisligen härleda sig från heden tid, icke visa ringaste spår till rim
eller versform. Om man får antaga, att denna formel är bevarad i
alldeles orubbadt skick, så vore den ett bevis för, att lagarne icke
i sin helhet voro affattade i bunden form under hednatiden, hvilket
väl också därförutan är sannolikt. En jämförelse med den isländska
grågåsens griðamál (jfr äfven trygðamál, slutet), där det heter:
»se guð hollr
þeim er heldr griðom
en gramr þeim
er grið rýfr»,
kan emellertid gifva anledning att misstänka, att versform kan
hafva förefunnits äfven i västgötalagen.
I sammanhang med det sist behandlade edsformuläret torde
förtjäna påpekas V. I i. 2,1 (jfr V. II i. 2,1), där lydelsen af
värjemålsed för klandrad arfvejord angifves sålunda:
iak tok
iorþ þessæ
at arvi ok at v iltu
ok iak a
ok þu ikki
vættæ i,
samt § 2 i samma flock (V. II i. 3) värjemålseden för köpejord:
iak köptæ
iorþ þæssæ
maþ fæst ok mæþ vmfærþ
(ok sva svm lagh sighiæ)
ok iak a
ok þv iki
vætæ i.
Verslaget skulle här, i fall det erkännes såsom vers, vara ljóðaháttr. Det första versparet synes misstänkt, och iltu såsom afslutning af en långrad är emot regeln. Men å andra sidan vet man ju af det föregående, att raderna 4 och 5 kunna bilda ett verspar, och att tredje raden åt minstone med hänsyn till rimmet bildar en oklanderlig långrad på båda ställena, vore ganska egendomligt såsom tillfällighet betraktadt. För öfrigt synes, såsom redan anmärkt, den Buggeska regeln om långradens afslutning ej vara så noga iakttagen i lagarne. De på senare stället tillagda och af mig inom parentes satta orden äro icke väsentliga för meningen och kunna säkert utan fara uteslutas.
Enligt V. I s. 2 skulle den tremannanämd, hvarmed man värjde
sig mot »skroksak giuin saræ mal», svärja:
at han ær eigh sændær
saræmaþær hans
ok eigh var maþ vræsviliæ
a vighualli.
Det senare versparet återfinnes i V. I m. 3, 1, ehuru i något
förändrad skepnad:
vært a vighuælli
maþ vrassviliæ.
Den första raden är dock på båda ställena svår att förlika med de metriska reglerna. Man kunde tänka sig, att på det förra i stället för eigh ursprungligen stått en efterhängd negation, men upplösning blir då i alla fall nödvändig i första taktens sänkning: maþ vræs, — liksom på senare stället a vigh —, men en sådan upplösning är väl icke tillåtlig. Måhända äro dessa verser att betrakta såsom femstafviga (jfr Sievers, Beiträge z. sk. II s. 311—312).
Utom i själfva edsformulären finner man lemningar af den gamla
poetiska lagaffattningen på flera andra lagställen, som stå i något
slags sammanhang med edgången.
Ett sådant är Ö. vn. 4 (jfr 3 pr.):
þat aghu tue suæria
ok tolf æftir
at þer suoru baþe
sant ok lagh.
Om þat i första raden och þer i tredje uteslutas, så torde från metrisk synpunkt intet vara att invända mot denna halfstrof.
Sammaledes Ö. b. 48:
löse eþ mæþ eþe
ok egh en mæþ tuem
utan þæn uili
sum uiþ takar.
Endast tredje raden är i metriskt afseende betänklig. Får man betrakta utan såsom kortstafvigt? Eller upplösning i andra taktens sänkning?
Ett annat hit hörande exempel är Ö. d. 3,2 och vm. 8,2:
Nu orkar egh annar
tylftar eþum
þa falzs
fætillös byrþe.
Hufvudstafven i första versparet faller i sista takten, en frihet
hvarom förut talats, och som synes förekomma tämligen ofta i
lagarne. Den tredje radens tvåstafvighet är kanske icke ursprunglig.
Man kunde gissa på, att byrþe hört till denna rad, men blifvit skildt
därifrån genom den förut omtalade rimattraktionen. Man finge då:
þa falzs byrþe
fætillös.
Slutligen är äfven hit att föra V. I þ. 13 och V. II þ. 46:
þer skal fyls wath
firi gangæ
ællær lösæ mæþ laghum.
Verslaget är här, såsom det synes, ljóðaháttr. Med hänsyn till det kortstafviga firi såsom första takt i andra raden och likaså fætil- i näst föregående exempel hänvisas till Sievers’ Beiträge z. sk. II s. 291—292.
Det hedendomsförbud, som finnes intaget i G. 4, synes hafva
varit affattadt i bunden form, ehuru nu endast lemningar däraf äro
bevarade. Början lyder, med de af S. Söderberg (Gutn. Ljudlära
s. 27) gjorda rättelserna, sålunda:
blot iru mannum
miec firj buþin
Oc fyrnsca all
þaun sum haiþnu fylgir.
Fjärde radens þaun sum kan uteslutas. Det hela bildar då en halfstrof i kviðuháttr, endast med den oregelbundenheten, att hufvudstafven i det andra versparet faller i sista takten, som måhända kan undanrödjas genom en ordomflyttning.
Äfven den omedelbart efterföljande uppräkningen:
hult eþa hauga
eþa haþin guþ
vittnar för mitt antagande, att här en gång förelegat versform. Till ytterligare stöd för detta vill jag påpeka gulatingslagens 29:de
kapitel, där det heter: »vér scolom eigi blota heidit gud ne hauga ne
horga», hvilka sista ord utan tvifvel också utgjort ett verspar:
hauga ne horga
ne heidit gud.
Versformen synes äfven omisskännelig i det kristendomspåbud,
hvarmed enligt Sm. 2 pr. småländingarnes lagsaga börjades:
Wj sculum aa krist troa
oc kirkiu byggia
fyrma systrum
oc syzkenom,
hvilket bildar en fult regelbunden halfstrof, om man blott ändrar
den första raden till:
aa krist sculum troa.
Dessa ställen äro nya bevis för det redan påpekade förhållandet, att benägenheten för den poetiska lagaffattningen har kvarlefvat ännu efter kristendomens införande.
Till de nu anförda exemplen, hvilka alla kunnat hänföras till
vissa kategorier och därutaf hämta en del af sin bevisande kraft, må
läggas ytterligare ett antal mera fristående.
I Ö. es. 10 läses:
Nu bæri ængin fæst
a fötær döþum
ok ængin til höghz
at hemuld [lete]
þy hemule
huar sialuær sik.
Om Nu uteslutes i första raden, och det lete, som finnes i 1607 års edition, och hvars insättande synes gifva den enklaste meningen, lägges till i fjärde raden, så erhålles här fullkomligt oklanderlig versform, äfven efter den Sieverska metrikens fordringar. Möjligen kan »at hemuld» ensamt utan något tillägg bilda en, i så fall trestafvig, versrad.
G. 19,19 anm. 50:
Slegir so mangir
som synlikir warda
Bytis hwar
at half mark penninga.
Det sista ordet i fjärde raden torde utan fara kunna uteslutas, hvarefter det öfriga utgör en regelrätt halfstrof,
I G. 8 pr. stadgas, »et manhelg a standa
um dagha þa alla
sum verchhelgir iru
fran þi et sol
setr um aftan
oc til þes et lysir
a þriþia dygri.»
Det versen störande oc i tredje raden saknas i hs. B och kan mycket väl utelemnas.
Versformen faller sig på sådana ställen som detta ganska naturlig och har helt vist varit af icke ringa praktisk betydelse såsom långt mera än något annat framställningssätt ägnad att inskärpa och åskådliggöra ett viktigt lagstadgande.
I U. kg. 2 och S. kg. 2 beskrifves, huru konungen skulle rida
sin eriksgata, och sedan denna på sådant sätt fullbordats, då är,
heter det, den konungen
til land ok rikis
laghlikæ komin
mæþ upsweum
ok suþærmannum
(giötum ok gutum
ok allum smalændingium)
þa hawær han riþit
rættæ erix gatu.
Versformen afbrytes här af de inom parentes satta raderna; men det kan sättas i fråga, om dessa äro bevarade i sin ursprungliga lydelse. »Smalændingiar» är icke något ursprungligt »folk»namn utan en kollektivbenämning, som måste vara af jämförelsevis ungt datum. Man torde därföre med skäl kunna misstänka, att från början något annat folknamn stått i stället för »smalændingium» vid sidan af de gamla »giötum ok gutum», och i så fall ligger det väl närmast till hands att gissa på virdarne, som näst götarne voro det förnämsta »folket» i det dåvarande Götaland. Den sedermera så kallade Tiohärads lagsaga hade i äldre tider sitt namn efter virdarne, och i hs. B af S. heter det, att »uirda laghmaðer ok smalænninga með hanum» skola möta konungen midt på Holaveden, då han red sin eriksgata, hvaraf framgår, att virdarne verkligen deltogo i hyllningen vid eriksgatan, ehuru denna icke gick igenom deras land.
Vidare kan gutum hafva hört till andra versraden men blifvit
indraget i den första genom den förut omtalade rimattraktionen. På
detta sätt skulle man äfven här kunna få ett verspar:
giötum allum
gutum ok virdum.
I U. kg. 3 och S. kg. 3 uppräknas de rättigheter, som
konungen ägde, sedan han blifvit krönt. Han äger då, heter det,
kunungær wæræ
ok krunu bæræ
þa agher han
upsala öþæ
ok dulghæ drap
ok danæ arff,
och varder han en god konung,
þa lati guþ han
længi liwæ.
Med afseende på det andra versparet kan man hysa tvifvel, huru vida det är bevaradt i oskadadt skick, men att det hela varit i versform synes icke osannolikt.
Om svarandepart, som uraktlåtit att infinna sig på det fjärde
tinget, säger Vm. II þg. 15:
þa ær þæn fallin
sic fællir sialfwer
hwaria bot
æfftær brutom sinom.
I stället för æfftær har väl stått den enstafviga formen.
Vm I kr. 6:
Nu ær barn fööt
bæstum hællum
hawir baþi
horn oc haar
är troligen också en verslemning, ehuru man kan draga i tvifvel,
huru vida det andra versparet är bibehållet i orubbadt skick.
Möjligen har rimattraktionen här varit verksam.
G. 26,6:
Gasa eþa grisa
gieti huer sielfr
en garþr ir
laggiertr firir.
De två sista raderna böra kanske snarare läsas såsom en. Den blir då en långrad och det hela en fult regelrätt halfstrof i ljóðaháttr.
G. 18 pr.:
Ber maþr cunu
so at barn spillis (o burit)
oc hafr þau quict
i quiþi verit
þa bytir [han]
halfu vereldi
är möjligen en verslemning, som dock icke kan tillmätas någon större
grad af säkerhet. Det af mig inklamrade o burit torde icke vara
oumbärligt. Det i femte raden insatta han finnes i hs. B. Att han
här på stället kan bilda rimord, är väl icke otänkbart, då det synes
vara ungefär liktydigt med ett demonstratift þan maþr, en sådan
man, den som så gör. För öfrigt må jämföras t. ex. Helgakv. Hjǫrv.
v. 3:
Kjósattu Hjǫrvarð
né hans sonu.
Vm. II m. 22 pr. och Vm. I m. 11 (jfr S. m. 4 pr.):
Sar all annor
warþe æi længær
æn attær ær helt
oc huþ yuir wæxin
utgör, utan ringaste ändring i text eller ordföljd, en regelrätt
halfstrof i kviðuháttr. Detta ställe är också ett af dem, i hvilka den
poetiska affattningens praktiska betydelse lätt faller i ögonen.
Det samma torde kunna sägas om Ö. kr. 14 pr.:
skriptas han för
æn (han) fældær uarþær
þa skal (han) fasta
ok egh fæ böta.
De af mig inom parentes satta orden kunna umbäras.
Detta ställe är ett ytterligare bevis för det ofvan anmärkta förhållandet, att den bundna framställningsformens bruk i lagarne fortlefvat efter hednatidens slut.
Ö. 29,2 lyder sålunda: «Nu giftir man fostru sina fostra
annars manzs
æru (þer) baþir uiþær
sum uan aghu (til þerra)
þa ær omynd (þerra)
tue öra
þæt ær höghindi
ok hofþa dyna
þæt hetir
hamar siangh.»
De inklamrade orden kunna utan skada för meningen uteslutas. I fjärde raden bör öra ställas framför tue, och sammaledes måhända i sjunde raden hetir framför þæt. Det hela bildar då en vanlig kviðuháttstrof, mot hvilken ej häller den Sieverska metriken torde hafva något att invända.
I Ö. es. 3 pr. stadgas, huru hembud af jord skall ske.
Bonden skall taga med sig två fränder «ok stæmna þing ok atær biuþa
enum i garþe
ok allum a þinge
fæmt at sitia
at sialfs sins.
Enligt H. kk. 6,1 (jfr Vm. II kr. 5,5) är «klokkæræ rætter»
bland annat:
[h]leff ok [h]leefs swl
aff hwærium þem
præsti gör korn
ok quikæ tiund
och då det tillägges:
þæt aa han siælwr at iulum
saman taka,
så bör äfven detta kanske räknas till versen, ehuru den första
raden i så fall måste anses på något sätt utvidgad. Hennes ursprung-
liga lydelse kan hafva varit:
siælwr aa at iulum
saman taka.
Det kortstafviga saman såsom första takt i andra raden är en oregelbundenhet, hvarom förut talats.
De män, som verkställa ransakning efter tjufgods, skola enligt
V. I þ. 5,1 och V. II þ. 30 under denna förrättning
iuirlösir uæræ
ok lösgiurþir
ok barföttir bundit
brökær uiþ knæ.
Här möta dock metriska betänkligheter i afseende på första och tredje raden. Båda synas vara femstafviga. Bör uæræ kanske icke anses tillhöra första raden? Stället är i alla händelser ett af dem, som man nästan på förhand kan vänta sig att finna versifierade.
Ö. b. 26 pr.:
þæn a uarþa
uak sum uækkir
þær til (sum) iamuæl
ær atær frusit.
I det första paret torde versformen vara på något sätt
rubbad. Det har kanske ursprungligen lydt:
uak a uarþa
þæn sum uækkir
I tredje raden är sum öfverflödigt.
Ett af de ställen, där den poetiska affattningen synes ligga i
õppen dag, är V. I a. 12 och V. II a. 16:
vændir (han) hæl ok [h]nakkæ
at hemkynnum
ok stighær fotum
af fostærlandi.
Den första raden får dock, äfven om det öfverflödiga han uteslutes, en öfverskjutande stafvelse.
Äfven det närmast föregående:
sytær huspreæ i bo
havir [barn] i knæ
ok annat i kviþi
far cristindom
torde kunna antagas vara en verslemning. I stället för huspreæ
bör väl då läsas husfru.
I äldre västgötalagens »lekara rætter» tycker man sig jämte en
ovanlig rikedom på rim här och där skönja en skymt af den gamla
poetiska affattningen. «Uarþær lekæri barþær», heter det,
þæt skal e
vgilt uaræ.
Då lekaren tagit fatt i kvigans rumpa, skall
maþær til huggæ
mæþ huassi gesl.
Lyckas lekaren då ej hålla fast,
havi ok þole
þæt sum han fek
skama ok skaþæ.
Detta sista synes åter vara ett exempel på ljóðaháttsvers.
Ö. b. 28,3 stadgar, huru tillgå skall, då by och allmänning
mötas i vatten, och man vill bestämma gränsen dem emellan. «þa
skal taka niu alna langt skip (hs. A langa stang) ok stæþia stamn
i uasse ok annan ut a diup
þa skal standa
i æftra stamne
ok haua sik i hande
haka skapt
ok kasta atær
iuir axl sik (a diup ut).»
De inklamrade orden i sista raden äro icke nödvändiga för meningen. I tredje raden fordrar metern, att antingen haua sik (hs. F sær) läses såsom hauask eller ock sær (som är den riktigare formen) betraktas såsom förkortadt. I senare fallet får man i denna vers upplösning af första taktens båda stafvelser.
Äfven det närmast efterföljande:
aghe sua byr
sum ytærst far kastat
ok þæt ær almænningær
sum utan ær
skulle kunna misstänkas för att vara en verslemning. I andra raden
måste ytærst då betraktas såsom kortstafvigt.
H. v. 3:
æy ma moldran
bötæ foræ minnæ
an fiæz mon i akri
ok alin i ængi
(ok famns i skoghi).
Den andra raden bör läsas:
for minnæ bötæ.
Tillägget «ok famns etc.» kan möjligen vara tillkommet i en senare tid.
Vm. II m. 25,19 (jfr Vm. I þi. 16,4) bestämmer ansvaret för
bosran, och huru detta tillgår beskrifves på följande sätt:
riþær hem at manne
mæþ hær oc hælmning
takær fore hanom
(baþe) höwat oc clöwat.
Det torde knapt lida något tvifvel, att här föreligger en verslemning, ehuru troligen icke bevarad i alldeles oskadadt skick. I det första versparet är första raden, sådan hon nu står, femstafvig, och i den andra upprepas hufvudstafven. Båda dessa omständigheter tyda på, att något här är i olag. I fjärde raden torde baþe ej vara oumbärligt. Skall det stå kvar, måste det betraktas såsom upptakt.
Vm. II m. 23,1 (jfr Vm. I m. 17,2):
Hoggær af hand
at hon hængær wiþ
(XX markær at sarom etc.)
hængær þær
half bot.
I Vm. I lyder motsvarande (m. 17,1):
hoggir af hanð
swa at hon hængir wiþir (tiu m. etc.)
hængir þær
halwa boot.
Men Vm. I m. 17,2:
hoggir af (sc. fot)
swa at hængir wiþir
hængir þær
halua boot.
Af jämförelsen mellan dessa ställen torde halfstrofens rätta
lydelse erhållas:
hogger af hand
sva at hængir viþer
hængir þær
halua bot.
Vm. II æ. 2,1:
Bruþmæn scolo
bruþ warþa
hem til hans
som haua scal.
I andra raden har kanske stått bruþi i stället för bruþ. Metern synes fordra det, i fall detta ställe får betraktas såsom en verklig verslemning.
«Takær maþær þræll allær ambut a löpstighum,» heter det i
V. I þ. 18 och V. II þ. 53,
þa skal lysæ
sum lagh sighia
hin skal lucæ (firi)
vnningiæ lagh.
V. II þ. 53 har intet firi i tredje raden.
Äfven i de hos Schlyter och Rydqvist anförda, rimmade eller
poetiserande lagställena tycker man sig här och där skönja en skymt
af den regelbundna versform, hvari de möjligen en gång varit affattade.
Så V. I þ. 3 pr. (V. II þ. 24):
dömæ til hogs ok til hangæ etc.
vgildæn firi arvæ
ok æftimælændæ,
som synes bilda ett verspar, dock med första raden femstafvig.
Äfven det följande:
sva firi kiurky
sum firi gonungæ,
eller enligt V. II þ. 24:
swa firi kirkyu
sum kononge,
hvilket ej upptages af Schlyter, bör väl räknas med till versen.
Senare delen blir då en i det närmaste regelrätt halfstrof.
Sammaledes i V. I fb. 7,1:
þæn a hæræ ær hændir
þæn a ræf ær reser etc.
får man på slutet ett verspar:
þæn a otær
ær or a takær.
I Ö. b. 36,5 finner man: «Nu a þæn ræf sum resir hæra þæn
sum handum takær», där man synes vara versformen närmare än i
V. Man skulle kunna med någon ändring i ordföljden erhålla en
halfstrof, som dock kanske ej vinner obetingadt erkännande:
Nu a ræf
þæn sum resir
hæra þæn
sum handum takær.
Demonstrativet þæn skulle enligt Hildebrands regel ej få skiljas från relativet. Kanske böra tredje och fjärde raden, med utelemnande af sum, som också saknas i hss. B och F, läsas som en långrad, och det hela betraktas săsom en halfstrof i ljóðaháttr.
I U. v. 20,2 är det däremot början, som synes vara i versform:
Farr man j ökn
ok almæning
ryþær ok rymir.
Åt minstone de två första raderna bilda ett regelrätt verspar. Den tredje skulle vara en långrad, men rymir är långstafvigt.
U. a. 12: «þær skils siængær aldær etc.» slutar med ett verspar:
fyrr æn annær
ær aldær döþær,
och äfven det närmast föregående: «ærfwi ok aldrigh kollær koll»,
torde med en liten ändring i ordföljden kunna anses bilda ett verspar:
ærfwi ok kollær
aldrig koll,
som då jämte det sist anförda utgör en halfstrof.
Äfven i Vm. II i. 1 och Vm. I b. 1: «Karl atte by allan etc.»
träffas ett verspar:
þa (el. æn) skærffte
sco at fote.
Den första radens metriska bristfällighet afhjälpes, om det carle
som finnes på ett ställe i Vm. II tillägges:
skærffte carle
sco at fote.
Det hos Schlyter sist anförda exemplet ur Sm. 4 pr. synes
rent af bilda en fullständig kviðuháttstrof.
han scall ey wara moorthare
eller mandrapære
ey kirkiu brytære
eller kloster löpære
ey doblare
eller drinkare
ey puto mather
eller portkunw.
Ett och annat kan naturligtvis under tidernas lopp hafva förändrats, särskildt har tydligen den första raden utvidgats, men att det hela verkligen är en verslemning, synes ganska sannolikt.
Vi hafva redan i det föregående funnit åtskilliga antydningar
om, att de gamle lagskalderne ej häller voro obekante med det eddaverslag, som kallas ljóðaháttr. Några ytterligare bevis därpå må
här anföras.
Lagstadgandet, att så snart endera af föräldrarne var friboren,
deras barn också voro friborna, uttryckes i Ö. g. 29,1 sålunda:
gangin æ barn
a bætre alf
fylghin þem fræls æ (el. dör).
De två första raderna förekomma äfven i svealagarne. Att detta viktiga stadgande varit affattadt i poetisk form, lär således knappast vara något tvifvel underkastadt, och lika litet att denna blifvit bevarad till våra dagar.
U. v. 1 pr.; Vm. II præf. och H. v. 1:
Land skulu
mæþ laghum byggiæs
ok æi mæþ walz wærkum.
Måhända har man ett verspar äfven i det följande:
þy at þa standæ land wæl
laghum fylghis.
Dock möta bär en del metriska betänkligheter, som göra, att stället icke kan räknas till de säkrare. En sådan trestafvig vers sam «land skulu» är väl icke utan förebilder i Eddan, men sällsynt. Långradens afslutning med wærkum är emot Bugges regel, men denna oregelbundenhet synes, såsom förut är anmärkt, flerestädes förekomma i lagarne. I tredje raden måste þy at (i så fall sammandraget) räknas för upptakt. Den femte radens metriska bristfällighet kan afhjälpas genom tillsättande af ær.
U. æ. 19 och Vm. II æ. 14:
Takær o fræls man
frælsæ kono
mæþ lagh ok lanz ræt
gangær awgh [ut]
or ett sinni
(fa þön barn samæn)
þær gangi barn a bætri halw.
Det i fjärde raden tillagda ut finnes i Vm. II, men saknas i U.
De inom parentes satta orden äro icke väsentliga för meningen och
kunna säkerligen betraktas såsom senare inskjutna. Den sista
långraden kan, såsom vi nyss sett, äfven läsas såsom två korta, men
detta händer stundom äfven i Eddan (se t. ex. Grimn. 2,6). V. I m. 13,1 (jfr V. II d. 27):
þær æru þry öl
ær iammykit
skal bötæ at þral sum þiængn
æit ær brullöp
annat giftæröl
þridiæ ær ærvitöl.
Den femte raden är i metriskt afseende något betänklig, emedan upplösning af andra taktens sänkning där synes nödvändig.
I Ö. g. 24 stadgas, att om bonde bor samman med sina söner,
och någon af dem dör,
þa æruir bondin
baþe sik
ok sinum sunom.
G. 19,23:
Ier [h]lyþi lustit
mannj yr hafþi
miþ synum slegum
et (hann) huatki hoyrir
hund i bandi
eþa hanna a vagla etc.,
torde kunna betraktas såsom en verslemning, ehuru troligen icke i
sin ursprangliga lydelse bevarad. Andra raden bör läsas: yr hafþi
manni.
Vm. II æ. 12,4 och U. æ. 11,1:
þæt barn þagh miolk
oc moþor spina
syntes a horn oc har.
Detta ställe är säkerligen en lemning af ett edsformulär. Det säges nämligen i samma paragraf: «ware þæt a qwenna eþe þær inne waro mæþ hænne þa þæt barn war föt», och det synes icke osannolikt, att ofvanstående halfstrof just är en del af formuläret för deras ed.
V. I o. 10 (jfr V. II o. 1,10):
[h]Lopær maþær
a harskip
ok gyærs bunkabitær
kan möjligen vara en verslemning. Och då det i det följande
heter:
maþær stander a halsi ok a höfþi
ok hæriær man,
så vill det af rimorden synas, som äfven detta en gång hört till
versen.
V. I i. 17,1 (jfr i. 17 pr. och V. II i. 39, 40) stadgar, att den
som vill taga upp träde, skall själf gärda gård däromkring, och
söke siþæn
sær af hande
gildæn ok eig vgildæn.
Ö. b. 51:
Nu ær laghsagha iþur
lyktaþ ok ut saghþ
mæþ hund ok harvu tinda.
I första raden måste antingen iþur utelemnas eller ock Nu ær (sammandraget) betraktas såsom upptakt. Hvarken i detta eller näst föregående exempel stämmer långraden med Bugges regel.
Detta sista ställe är märkligt såsom visande, huru afslutningen
af östgötalagmannens lagsaga varit affattad i bunden form. 1607
års edition ger också östgötalagen en versifierad afslutning, men af
en helt annan art:
Thät iär höghst i Laghum, ne ok ja:
Thät iär bäst i Laghum sät ok sämia.
Utom de i det föregående upptagna i mer eller mindre
fullständigt och oskadadt skick bevarade hel- och halfstroferna,
hvilkas antal vid en noggrannare undersökning säkerligen skall kunna
betydligt ökas, finner man i de svenska landskapslagarne dels en
mängd ställen, där sammanhopningen af rimstafvar omisskänneligen
vittnar om gammal versform, dels en stor ymnighet af
fjärdedelsstrofer eller fristående verspar.
Till de förra höra t. ex. de här ofvan emtalade af Schlyter och Rydqvist påpekade lagställena.
Med afseende på den stora massa af fjärdedelsstrofer, som träffas i lagarne, än framträdande såsom själfständiga helheter, än såsom mer eller mindre påtagliga lemningar af en nu försvunnen sådan, kan jag hänvisa till den föregående förteckningen öfver uddrimmen, där jag i de fall, då jag trott mig skönja tecken till versform, upptagit icke blott rimorden utan äfven de med dem närmast sammanhängande.
Här må endast genom några exempel framhållas, huru versformen omisstydligen framträder i en mångfald af allmänna stadganden, ordstäf, formel- och ordspråksartade uttryck[1], som med all sannolikhet kunna anses vara från gammal tid bevarade i oförändradt skick.
U. m. 23,3:
þa a þæn wizorþ
wærr ær haldin.
Ö. b. 28,4:
þa a þæn uitzs orþ
sum uart hauær.
Ö. eþ. 21, æ. 7; S. æ. 6,1; Vm. II m. 10,3:
ængin ma annan
sik til arfs dræpa.
U. æ. 8 pr.:
ængin ma annæn
quikkæn ærfwæ.
I andra raden bör ærfwe sättas främst.
Ö. es. 9,1; U. æ. 11,2; Vm. I b. 8 pr.:
uiti faþir fang
ok son fæþrini.
G. 8,1:
e fylgir bann
helgis bruti.
G. 26 pr.:
firi þi et garþr
ir granna setr.
G. 62:
Ier loyski maira
en lofi hyll.
G. 20,8:
cuna [h]liautr
hogsl oc iþ.
S. b. 11,1:
Nu ær tompt
teghs moþer.
U. æ. 11,1; H. æ. 13,7:
þær kombær moþer
at maghær arfwi[2].
U. i 5 pr. och 13,3:
jllt ær
wiþ eghandæn delæ
är ett ställe, som man nästan väntar sig att finna versifieradt. Det
blir också ett regelrätt verspar, om delæ flyttas till första raden:
illt ær delæ
wiþ eghanden.
U. i. 4,7:
þa bitæ fastær
j bol bondæ.
Vm. II þg. 17 pr.; H. þg. 9 pr.:
þa bitær mæt
i bol bonda.
U. m. 19,2, 23,2, v. 24,3; S. kk. 2 pr. m. fl. st.:
wæri þa waþi
j wiliæ wærkum.
U. v. 24,8; S. b. 18,4:
(þæn) a i friþ dömæs,
sum fullt biuþær.
S. m. 30:
Hawar talt warit
oc aldre takit.
U. m. 6,2; Vm. I m. 26,1; Vm. II m. 6,2; H. m. 4,2:
giældi þæt
þæn giængis biþær.
Ö. æ. 3,1:
gangær æ hattær til
ok huua fran.
Vm. I g. 11,1; Vm. II æ. 11,1:
þa eldar
afgum brandum.
Vm. II m. 25,2:
e scolo dul
fore döþom standa.
Vm. II þg. 9,1:
standi þa dul
fore döz sak.
H. m. 9:
Giter ey hult
Wari (tha) halw dyrrä.
H. m. 9:
ganger i hol
wäri halw dyrrä.
H. i. 9:
sum fastær witu
ok witni bæræ.
H. þg. 14,1:
knifslagh ok bughu skut
(þæt) ær kunungx ensak.
Ö. r. 19:
þa skal (hon) fylghio (sina)
frælsa haua.
Sm. 3:
wænte sææ bithlæ
som dotte[r] bondæns.
Ö. dr. 7 pr.:
þa hofþar han
halft firi allum. Ö. vm 2:
gange æ bani
först i bot.
U. v. 1,1; Vm. II b. 1,1:
tompt a byriæs
æptir byæmali.
Ö. es. 23:
þa skal fostra
mæþ fæstum köpa.
U. kg. 5 pr. m. fl. st.:
Nu kan þæn fallæ
sum fangit biuþær.
G. 9:
liggr ai bann wiþr
oc ai biscup sak.
Ö. kr. 8,2:
klæpsins bande
a klokkarin uarþa.
Hednalagen:
Thu är äi mans maki
ok eygh madher i brysti.
Vm. II æ. 11 pr.:
hær stander mö
i mans staþ.
G. 23,4:
flestar þula
sen þar til cumbr.
Vm. II kr. 24,13:
böte fiorþong
aff frælsmans bot.
Ö. vn. 7,5:
þa skal þæn haua
sum hemuld fylghir.
Jag afslutar härmed denna samling af poetiskt affattade lagställen, hvilken, utan att göra anspråk på att vara uttömmande, torde vara tillräcklig för mitt ändamål, som endast varit att visa, att de svenska landskapslagarne äfven i det skick, hvari vi känna dem, bevarat talrika spår af den versifierade form, som enligt ett gammalt antagande tillhört dem på den muntliga traditionens tid, att denna poetiska form varit alldeles den samma, som vi känna från öfriga minnesmärken af den älsta nordiska folkdiktningen. Jag vågar nu med stöd af den föregående exempelsamlingen betrakta det nämda gamla antagandet såsom till fullo styrkt och stadfäst. Ett ytterligare viktigt bevis för riktigheten af detta påstående finner jag däri, att vid den med anledning af Sievers’ ofvan anförda arbete företagna omarbetningen af min afhandlings senare del de af Sievers uppvisade metriska reglerna befunnits så noga iakttagna i dessa verslemningar, att endast ett ganska ringa antal af mig förut upptagna ställen behöft för metriska betänkligheters skull uteslutas. De metriska friheter, som förekomma i lagverserna, hafva alla sina motsvarigheter inom den isländska fornyrðalagsdiktningen. Hvad särskildt inblandningen af trestafviga verser beträffar, vill jag påpeka, att denna frihet träffas på icke mindre än två ställen i den bekanta rökstensstrofen, där hvarken något tvifvel om versformen eller någon oriktig tradition kan komma i fråga[3].
Man har till bevis på, att äfven svenskar och danskar under tiden närmast före och efter kristendomens införande i norden voro förtrogne med och förstodo att använda den versform, hvari eddasångerna äro affattade, hittills endast ansett sig äga ett antal runstenar att åberopa. Att vår älsta skrifna literatur här vid lag kan afgifva ett fult ut lika afgörande vittnesbörd som runstenarne, har man förbisett. För de svenska landskapslagarnes vidkommande torde detta genom den föregående framställningen vara ådagalagdt. En undersökning af de danska och öfriga nordiska lagar skall säkerligen leda till samma resultat[4].
Det är i det föregående anmärkt, att den kombination af
uddrim och inrim, som utmärker den isländska konstdiktningens verslag,
det s. k. dróttkvætt, äfven träffas på många ställen i lagarne. Man
kunde härigenom komma på den tanken, att lagarne möjligen skulle
kunna lemna något bidrag till den hittills oafgjorda frågan, huru
vida svenskarne tagit någon aktiv del i denna konstdiktning eller
brukat dess verslag, hvartill ännu intet annat pålitligt tecken
upptäkts än den strof, som finnes ristad på den öländska Karlevistenen.
Det är dock föga antagligt, att lagarne i denna sak skulle hafva några upplysningar att gifva. För det första är det nämligen redan
på förhand ytterst sannolikt, att äfven om en sådan konstdiktning
idkats af svenskarne, lagarne och lagstiftningen varit för den samma
fullkomligt främmande. För det andra har af Sv. Grundtvig och
andre forskare uppvisats många exempel på en dylik kombination
äfven i Eddan, och härmed torde ifrågavarande företeelse i
lagarne närmast vara att jämföra. Åtskilliga prof på sådana ställen
med bibehållen versform äro i det föregående anförda. Så t. ex.
Ö. b. 51:
Nu ær laghsagha iþur
lyktaþ ok ut saghþ
mæþ hund ok harvu tinda.
Ett par nya må tilläggas:
G. 17, 1:
Hest all binda
En til bonda cumbr.
U. m. 9 pr.:
þæn a æptir banæ letæ
sin hawær latit.
S. b. 8,2:
Nu kan nocor eng
til anx sætia
(at þrangalösu).
V. II kk. 3:
i döghreno första
ok daghinum næsta.
Rörande inrimmens anordning råder här samma regellöshet som i Eddan. Men något slumpens verk kan företeelsen visserligen icke vara på någotdera stället.
Landskapslagarne hafva icke blott att uppvisa profstycken på
gammalnordisk uddrimmad vers; i dem finna vi ock de älsta kända
frambringelserna på vårt tungomål af den nyare, på ändrimmet
grundade verskonsten. Gammalt och nytt hafva här stämt möte.
Oklanderlig äfven efter våra begrepp om vers är t. ex. S. m. 36,1:
Nu ær sagt vm drap oc sar
oc scaþa þen man kan hændæ
Guþ han giwi os friþ oc ar
oc lif for vtan ændæ.
- ↑ Många af våra gamla ordspråk synas hafva varit affattade i fornyrdalag. Därom måhända vidare en annan gång.
- ↑
Detta ställe är uppenbarligen missförstådt af Schlyter (se gloss. till
U. och Lagordb. art. maghar arf). Missförståndet har sin grund dels i
uppfattningen af maghar såsom gen. af det svaga maghi, hvilket är en
omöjlighet, dels och förnämligast i det barni sinu eller barns sins, som
finnes tillagdt både i U. och H.
Maghar är att, med Rydqvist, förklara såsom gen. af ett annars i fsv. ej anträffadt magher, hvilket är samma ord som isl. mǫgr, son.
Orden barns sins eller barni sinu (dat. instrumenti?) är åter helt säkert att fatta såsom en yngre tillsats, föranledd däraf att ordet magher på handskrifternas tid varit föråldradt och oförstådt. Dylika förklarande tillägg träffas på åtskilliga andra ställen i lagarne och fornsv. för öfrigt. Afskrifvarne trodde sig utan tvifvel förtydliga stället genom sitt tillägg, ehuru verkan däraf, såsom Schlyters förklaring visar, blifvit raka motsatsen. Det måste också erkännas, att försöket är ganska misslyckadt och vilseledande.
Till betydelsen är det ifrågavarande uttrycket alldeles ekvivalent med gula- och frostatingslagarnes:
moder verdr
magar arve. - ↑ Vid undersökningar i fornyrðalagsmetriken borde, synes mig, synnerlig uppmärksamhet ägnas de strofer och versrader, som finnas ristade på åtskilliga runstenar. Dessa versprof kan man nämligen vara säker att hafva alldeles orubbade, sådana de utgingo från den förste upphofsmannens hand. De erbjuda således ett absolut pålitligt material för undersökningen.
- ↑ Att den norska gulatingslagen innehåller många ovanligt väl bevarade verslemningar, har jag varit i tillfälle att öfvertyga mig om. Därom möjligen mera framdeles.