Diana
av Alexandre Dumas den äldre
Översättare: Mathilda Drangel
En högförnäm bröllopsfest  →


[ titel ]

DIANA


AF


ALEXANDER DUMAS




ILLUSTRERAD
AF

MAURICE LELOIR




ÖFVERSÄTTNING AF M. DRANGEL.




FÖRSTA DELEN



STOCKHOLM,

A.-B. WEIJMERS BOKFÖRLAG,

1905.


KAPITELRUBRIKERNA TILL FÖRSTA DELEN.
Kap.   Sid.
I. En högförnäm bröllopsfest 1
II. Hvari det visar sig, att det icke alltid är den, som öppnar dörren, som kommer in. 19
III. Huru svårt det emellanåt kan vara att skilja dröm från verklighet 32
IV. Huru mademoiselle de Brissac, eller rättare madame de Saint-Luc, hade tillbragt sin bröllopsnatt 39

V. Huru mademoiselle de Brissac, eller rättare madame de Saint-Luc, bar sig åt för att få tillbringa den andra natten efter sitt bröllop annorlunda än förut 47
VI. Henri III går till sängs 55
VII. Huru kung Henri följande dag befanns vara omvänd utan att någon visste anledningen 64
VIII. Kungen och narren 73
IX. Huru rösten från höjden misstog sig och talade till Chicot i stället för till kungen 81
X. Bussy börjar spana efter sin drömbild och blir mer och mer öfvertygad om, att den var verklighet. 89
XI. Herr öfverhofjägmästaren Bryant de Monsoreau. 99
XII. Huru Bussy på samma gång återfinner porträttet och originalet 116
XIII. Diana de Méridors historia. 122
XIV Fortsättning af Diana de Méridors historia. — En öfverenskommelse. 141
XV. Fortsättning på Dianas historia. — Giftermålet. 153
XVI. Fortsättning på Dianas historia. — Giftermålet. 161
XVII. Huru Henri III reste och huru lång tid han behöfde för att färdas från Paris till Fontainebleau. 169
XVIII. Hvari läsaren får det nöjet att göra bekantskap med broder Gorenflot, som redan ett par gånger förut varit omtalad i denna historia. 181
XIX. Huru Chicot kom underfund med, att det var lättare att komma in än ut från Sainte-Geneviève 193
XX. Huruledes Chicot blef nödsakad att stanna kvar i kyrkan och där fick se och höra mycket farliga saker. 202
XXI. Huruledes Chicot får en lektion i genealogi. 217
XXII. Huru det flyende nygifta paret fick sällskap på resan. 226
XXIII. Gammal och ensam 236
XXIV Huru doktor Rémy hade skött sig under Bussys frånvaro 244
XXV. Far och dotter. 251
XXVI. Huru broder Gorenflot vaknade, och huru han blef mottagen i klostret 259
XXVII. Huru broder Gorenflot blef öfvertygad om, att han var sömngångare, hvilket förhållande han bittert beklagade. 266
XXVIII. Broder Gorenflot får en åsna och fortsätter sin färd, hvarunder han får lära mycket, som han ej kunde förut. 276
XXIX. Huruledes broder Gorenflot bytte ut sin åsna mot en mulåsna och mulåsnan mot en häst 283
XXX. Chicot och hans reskamrat slå sig ned på värdshuset Cygne de la Croix, och hur de där bli mottagna af värden. 290
XXXI. Huruledes munken biktade advokaten och advokaten biktade munken 297
XXXII. Chicot skipar rättvisa med värjan i hand. 308
XXXIII. Huru hertigen af Anjou fick veta att Diana de Méridor icke var död. 316
XXXIV. Huru Chicot återkommer till Louvren och blir mottagen af kung Henri. 324
XXXV. Hvad som hade passerat mellan hertigen af Anjou och öfverhofjägmästaren. 332

XXXVI. Kung Henri håller konselj. 340
XXXVII. Hvad hertigen af Guise hade att beställa i Louvren. 347
XXXVIII. Castor och Pollux. 353
XXXIX. Kung Henri lyssnar och får veta sanningen. 360
XL. En afton i Paris 366
XLI. På rue de la Ferronnierie. 375



KAPITELRUBRIKERNA TILL ANDRA DELEN.
Kap.   Sid.
I. Hertigen och hans vän 7
II. Grefve Bussys aftonpromenad 14
III. D'Épernon får sin jacka sönderrifven, och Schomberg blir färgad blå 22
IV. Chicot uppträder återigen som kung af Frankrike 29
V. Chicot på besök hos Bussy och hvad däraf följde 37
VI. Chicot spelar schack, Quélus leker med bilboquet och Schomberg med puströr 45

VII. Kung Henri utnämner chef för ligan, men det blir hvarken hans höghet hertigen af Anjou eller hertigen af Guise 52
VIII. Kung Henri nämner den blifvande chefens namn 59
IX. Bröder emellan 67
X. Nyttan af att gräfva i tomma skåp 74
XI. Ventre-saint-gris 81
XII. Vänskap 87
XIII. Kärlek 94
XIV. Bussy blir erbjuden trehundra dukater för sin häst, men lämnar den för ingenting 102
XV. Hertigen af Anjou visar sin diplomatiska förmåga 110
XVI. Saint-Luc besöker Bussy 116
XVII. Rémy kommer återigen Bussy till hjälp 123
XVIII. Blindt alarm 130
XIX. Roland 139
XX. Herr de Monsoreaus budskap 145
XXI. Huruledes kung Henri fick kunskap om hertigens flykt, och hvad som sedan följde 153
XXII. Kung Henri beslutar sig för att följa änkedrottningens och narrens råd 162
XXIII. Hvari det visar sig, att herr de Saint-Luc är en tacksam människa 169
XXIV. Herr de Saint-Lucs plan 178
XXV. Herr de Saint-Luc korsar sin värja med herr de Monsoreaus 185
XXVI. Änkedrottningen håller på ett egendomligt sätt sitt intåg i den goda staden Angers 191
XXVII. Små orsaker, stora verkningar 199
XXVIII. Hvari det visar sig, att herr de Monsoreau icke var fullkomligt död 206
XXIX. Hertigen af Anjou beger sig på kondoleansbesök till Méridor, men finner den förmodade döde vid lif 213
XXX. Obehaget af att bärstolar kunna vara för breda och dörrar för smala 220
XXXI. Huru Henri III tog emot herr de Saint-Luc och hans grefvinna 226
XXXII. Handlar om två viktiga personligheter, hvilka läsaren för en tid har förlorat ur sikte 233
XXXIII. På resa till Paris 240
XXXIV. Huru hertigens ambassadör blef mottagen vid hofvet i Paris 247
XXXV. Herr de Saint-Luc uträttar sitt uppdrag 260
XXXVI. Herr de Saint-Luc och hans grefvinna läxa upp Bussy 267
XXXVII. Herr de Monsoreau tar nya försiktighetsmått 272
XXXVIII. Hertigen kommer på visit i det lilla huset vid des Tournelles 279
XXXIX. Ute på spioneri 285
XL. Herr de Monsoreau får hertigens underskrift och dessutom ett vänskapsfullt löfte 292
XLI. En promenad till des Tournelles 302
XLII. Chicot vill sofva 307
XLIII. Chicot vaknar igen 311
XLIV. Kristi Lekamens fest 317
XLV. Processionen 335
XLVI. Kungens underskrift 341

XLVII. Betalning med ränta 348
XLVIII. Hvad som tilldrog sig i Bastiljens närhet, medan Chicot betalade sin skuld 353
XLIX. Grefve de Bussys sistra strid 359
L. Broder Gorenflot befinner sig i ett farligare läge än någonsin 376
LI. Chicot begriper hvarför d'Épernons stöflar äro blodiga 383
LII. På morgonen före duellen 390
LIII. Bussys vapenbröder 396
LIV. Duellen 405
LV. Slutet 411




ILLUSTRATIONSFÖRTECKNING TILL FÖRSTA DELEN.
Vignetten under titeln: Narren försvarar sin kung.  
Titelbladet: Kung Henrik och hans vänner. Sid.
Kungen vände henne ryggen utan att svara 1
»Två kungar på en gång — det är väl ändå lite för mycket» 5
»Är det mig och de mina ni åsyftar?» utbrast Chicot 10

»Vi måste nödvändigt ha ett vildsvinshufvud» 15
Jeanne knäföll framför en helgonbild 19
De fem kamraterna bugade sig djupt för hertigen 25
Bussy hade redan hoppat ur sadeln med värjan i hand 29
Bussy kände ingenting vidare, tystnad och mörker sänkte sig öfver honom 31
»Å, tack skall ni ha, godt folk!» sade han 35
»Vill ni komma in i Louvren?» frågade jag 41
»Hallå, ers höghet!» skrek Bussy 44
»Vill ni, att jag skall skänka er min page?» 51
»Seså, signor. Kungen vill det!" 54
Saint-Luc förde handen mot pannen och drog en jämrande suck 60
Kammartjänaren betäckte kungens ansikte med en mask 62
Kungen tycktes vara stum af förskräckelse 66
De eleganta hofmännen och de vackra damerna vandra barfota till Montmartre 68—69
Chicot rusade hastigt upp på en stol 77
Han sträckte ut sig i fåtöljen 80
»Å, förlåt — förlåt mig, Herre!» sade Chicot, härmande kungens näsröst 82
Se här hvad kungen såg genom nyckelhålet 87
»Portarna till mitt paradis stängas nu för er» 88
Mannen som bar lyktan, hade en bindel för ögonen 93
»Så blef jag förd in i rummet där ni låg, herr grefve» 96
Allt artade sig väl och såret höll på att läkas 101
»Ursäkta, herr öfverhofjägmästare, men ni sitter här så ensam!» 104
Bussy och hertigen slöto sig åter till jakten 108—109
Hertigen tog Bussy med sig afsides 110
Han öppnade porten och stängde den igen utan buller 118
»Var lugn för att ni skall bli hämnad, madame!» 121
Bussy föll på knä framför henne 123
»Daphne var min favorit och brukade äta ur min hand» 125
Han sänkte knifbladet i Daphnes hals 127
»Jag tittade ut mellan gardinerna» 131
»Ni är här hemma hos er, madame» 134
Jag föll på knä invid den flammande brasan och läste 140
Hon lyfte upp mig som ett barn och lämnade mig i grefvens armar 142
Grefven lade hastigt sin hand öfver min mun 144
»Jag såg en massa hus — det var Paris» 148
»Har ni några underrättelser att ge mig, herr de Monsoreau?» 151
Han hade doppat sina fingrar i vigvattnet 155
»Måste ni resa bort?» sade jag förskräckt 159
Gertrude såg att den ene af dem var Aurilly 161
»Gertrude och jag buro er ända till Temples vallgraf» 165
»Och ni är således hans hustru?» frågade han häftigt 168
Kungen hade tagit plats längst in i åkdonet 170
Kung Henri på resa till Fontainebleau 172—173
»Gode, rättfärdige Gud!» 175
Munkarna fortforo att strömma till från alla håll 180
»Broder Gorenflot, superera på min minuter!» 184
Gorenflot uttalade dopformuläret öfver kapunen 186
»Ja, inte sant?» sade Chicot 190
Så snart Chicot visade sitt genomstugna mynt, blef han genast insläppt 194

»Mina bröder!» började han med Gorenflots snörflande stämma 200
I samma ögonblick höjde sig en af korets golfplattor 201
»Aha», tänkte Chicot, »det tycks som om skådespelet skulle ha två akter» 204
Kardinalen tog kronan med bägge händerna och sänkte den öfver hertigens hufvud 209
Hertigen tog pergamentsrullen, som Nicolas David räckte honom 216
Chicot drog till sig stegen 222
Madame de Saint-Luc lutade sig ömt intill sin man 225
»Vänta! Vänta! Spring då inte, för tusan!» 228
»Han gråter af glädje!» tänkte hon 232
Baron de Méridor tog en trearmad silfverljusstake och gick uppför trappan 239
»Nå, godt folk», ropade Bussy. »Ställ fort i ordning ett rum åt baronen» 247
»Hon skrek till och sprang sin väg» 249
Nu syntes ofvanför trappan en härlig uppenbarelse 255
»Än jag då?» utbrast Bussy 257
Broder Gorenflot började försiktigt undersöka den sofvandes fickor 261
»Farväl, helige man!» 265
Han satte sig vid vägkanten 268
Han begaf sig till en träddunge med en hop stenar framför 269
»Herr Chicot!» stammade munken förbluffad 272
»Läs hvad som står öfver den där porten!» 274
Gorenflot praktiserades upp på åsnans rygg 277
»Kallar ni det här för en lustresa?» 279
»Seså», sade han, då han modigt dunsade i marken 281
Gorenflot kom gående med två sadlar på hufvudet 287
Gorenflot gaf honom sin välsignelse 289
Inom ett par minuter hade han gjort ett litet hål i väggen 292
Munken stod mållös af förvåning 295
Gondy satt på en stol vid den sjukes säng 299
Gorenflot kom långsamt uppför trappan 301
Advokaten tryckte skickligt sin tumme mot munkens strupe 306
Chicot stod på tröskeln med dragen värja i handen 307
Han rände sin värja tvärs igenom advokatens hals 312
Med ögonen strålande af glädje genomläste Chicot dokumentet 313
Han fann Gorenflot försänkt i bön 315
De kungliga makarna knäböjde 318
Hertigen visar Bussy öfverhofjägmästarens bref 322
Chicot började ogeneradt äta och dricka 325
»Ni glömmer den största af era kreditorer» 328
Bussy sporrade ursinnigt sin häst 331
»Förrädare!» utbrast hertigen 335
»Och ni behåller er plats på Frankrikes tron, sire» 339
Chicot blef plötsligt uppmärksam 345
Hertigen af Guise inträdde i rådsalen med leende min 348
Chicot öppnade sitt ena öga 354
Hertigen tog kung Henris hand 358
De båda bröderna omfamnade hvarandra 359
Chicot lutade sig ned för att lyssna genom ett annat hål 362
Massor af borgare strömmade till kyrkorna 367
Chicot skrifver sitt namn på listan 369
Gorenflot och hans åsna skräna på gatorna i Paris 374

Kungen af Navarra i kärlekens garn 377
Gatan var full af folk 381
Gorenflot och hans åsna få prygel 383
Chicot på jakt efter hertigen af Anjou 384

ILLUSTRATIONSFÖRTECKNING TILL ANDRA DELEN.
Vignetten under titeln: Gorenflot  
Titelbladet: Diana och Bussy Sid.
Diana mottages i Louvren som grefvinna de Monsoreau 7
Rémy stör samtalet mellan hertigen och Bussy 12
Bussy och Rémy på aftonpromenad 17
Den unga kvinnan reste sig från bänken 21
D'Épernon stack sin käpp mellan benen på en springande borgare 23

»De blötte mig i ett kar, de uslingarna» 26
Monarken knäföll på sin bönpall 28
»Brefvet, Monsieur!» skrek kungen och stampade i golfvet 33
»Ni har inte gjort mig den äran att be mig sitta ned, herr grefve» 40
»Jag lägger min vördnad för edra fötter» 44
Chicot lät ro sig öfver Seine 47
Quélus lekande med bilboquet 50
Chicot lämnar en luta och får en dolk i utbyte 51
Öfverhofjägmästaren tog plats bredvid narren 55
En oafbruten ström af människor vällde in genom Louvrens portar 60—61
Hertigen skref under och räckte pennan till herr de Monsoreau 62
Mäster Nicolas' stamtafla 66
»Du måste förklara dig närmare!» sade Maugiron 70
»Se mig i ansiktet, Francois!» 73
Gunstlingarna lutade sig öfver balkongens bröstvärn 76
»Ett bref,» mumlade hertigen och kastade en lurande blick omkring sig 80
Hertigen steg öfver balkongens bröstvärn och satte foten i stegen 84
En man grep hertigen i kragen och drog honom öfver 85
Baronen och Saint-Luc jagade från morgon till kväll 89
»Lugna dig, lugna dig, älskade vän!» 91
En man störtade ned på knä framför Diana 93
Bussy och Diana voro allena 97
Bussy förde häftigt Dianas hvita hand till sina läppar 100
En lång, varm omfamning blef deras tysta morgonhälsning 103
»Trehundra dukater för er häst, herre» 106
»Herre gud! Är det inte vår herre hertigen?» 108
Hertigen höll från rådhusets trappa följande tal 109
»Nå, hvad har jag då gjort?» 112
Hertigen brast i skratt mot sin vilja 114
Provinsens nobless anlände från skilda håll 119
Bussy var som alltid en älskvärd och uppmärksam kavaljer 120
Rémy kastade buketten öfver muren 129
Bussy lät undersöka alla vapen och flyttade om kanoner och lavetter 131
»Akta er nu! Ty annars, ventre-boeuf» 132—133
»Rädde sig, den som kan!» gallskrek befälhafvaren 138
»Hvar är stallet, min hedersvän?» 142
Öfverhofjägmästaren klättrade öfver muren 147
»Sätt er här och supera med oss!» sade hertigen 151
Kung Henris ögon ljungade 155
»Hvad betyder det, om de blott bli dödade?» 159
»Är det på det här sättet du försvarar din kung?» 163
»Å, min mor — min goda mor!» utbrast Henri 168
»Vet du, hvart han ämnar sig?» frågade Bussy 173
»Säg mig hans namn!» 176
»Jag känner mig öfverlycklig för att jag har träffat er här» 179
»Du eländiga kunglige smekunge — jag utmanar dig» 184
Kampen begynte 186
»Ni har dödat mig», stammade Monsoreau 187
Herr och fru de Saint-Luc bege sig från Méridor 190
»Jag väntar» 192

»Akta er, madame! Porten är mycket låg» 194
Cathérine störtade i sin sons armar 197
»Gå din väg!» sade Rémy till budbäraren 202
Cathérine smälte i tårar 205
Den dödes ögon förblefvo öppna 208
Rémy förband Monsoreaus arm 211
På båren låg herr de Monsoreau med ögonen lysande af feber 218
François bjöd Diana sin arm 221
Kungen reste sig genast från bordet 227
»Ni här? utbrast Kung Henri» 230
En god hustru öfverger inte sin man, då han är i fara 232
Gorenflot och hans Panurge 238
»Hurra!» skrek munken 239
»Hvem är det ni talar med?» frågade Monsoreau 243
De båda älskande glömde hela den öfriga världen 245
Bussy gjorde en djup bugning 253
Bussy omringas af kungens gunstlingar 255
De fem adelsmännen lämnade Louvren arm i arm 259
»Hvad säger ni?» utbrast Saint-Luc 262
Bussys sekundant besöker kungens gunstlingar 266
»Är det inte andra planer i görningen?» 271
Monsoreau gick tre gånger rundt omkring sin stol 273
Bussy stödde den vacklande öfverhofjägmästaren 277
Diana mottog sin älskare med öppna armar 281
Bussy klättrade uppför stegen 287
»Kan du höra, hvad de säga?» frågade Monsoreau 288
»Vi måste ha det skriftligt, ers höghet» 296
»Skall jag ensam skrifva under?» pustade hertigen 299
Monsoreau störtade emot hertigen med dolken i hand 301
»Här ha vi en plats, där man kan vara ostörd» 305
Lottdragningen 306
»Ut! Ut!» 310
Henri omfamnade sina kära älsklingar 315
Kungen använde dagligen ett par timmar till fäktöfningar 319
»Tyst!» befallde hertig François och grep Monsoreau om handleden 323
François gaf noga akt på Rémy och såg, att han smög en biljett till Bussy 327
Prästerskapet från kyrkan Saint-Germain-l'Auxerrois öppnade tåget 332—333
»Här är jag, vördige fader!» 336
Och sedan skall jag klippa tonsur på honom 338
Kungen satt framåtlutad med händerna i knäet 343
»Skrif under, Valois!» skrek Gorenflot med dundrande stämma 344
»Spräng porten, Crillon!» 346
Chicot stod med korslagda armar och afvaktade de sammansvurnes hämnd 347
Chicot lät det ena slaget efter det andra hagla öfver sitt offer 352
Bussy afhörde tåligt sin väns föredrag 356
De båda männen rusade genom gatorna 358
»Tala inte om döden, min älskade Bussy!» 360
Diana kastade sig full af ångest till sin älskares bröst 362
Två män kommo inrusande 366
Saint-Luc tog Diana i sina armar och försvann med henne 368

Rémy räckte Bussy sin värja 379
»Jag är förlorad!» stönade den olycklige 374
»Usling!» sade Chicot med sträng och obarmhärtig ton 377
Munken blef liggande i denna egendomliga ställning 382
»Blod?» mumlade kungen förfärad 386
D'Épernon började feja sina stöflar och kläder från blodet 388
Kungen bar en bredskyggig hatt, som han hade dragit långt ned i pannan 391
»Svärd från Italien, min vän» 395
»Lik! Lik öfverallt!» stammade den unge adelsmannen 399
På järnstaketet hängde grefve Bussys livlösa kropp 400
Adelsmännen kastade af sig både jackor och skjortor 403
Ribeirac rände sin värja i motståndarens bröst 407
Han lyfte sin högra arm och stötte dolken i brösten på Quélus 410
»Sire! Jag kommer för att bönfalla om hämnd» 413
Med dessa ord slungade han sin handske i hertigens ansikte 416
Diana rasade i feberyrsel 417
Afslutningsvignetten: Gorenflot i sin vinkällare 419



STOCKHOLM

WILHELMSSONS BOKTR. A.-B.

1905.